Tillsammans

För oss handlar resandet väldigt mycket om att få vara tillsammans. Som en familj. Hela tiden.

.

Läs mer

Det är nu som livet är mitt...

...jag har fått en stund här på jorden. Ett inlägg om tacksamheten kring att vi vågade fatta beslutet om att förverkliga vår livsdröm.

Läs mer

Varför vi orkar med varandra...

....eller ja.. varför det faktiskt är möjligt att orka resa med varandra och vara med varandra dygnet runt, jämt, jämt, jämt

Read more

Möten som berör

Det viktigaste av allt under våra resor är mötena med andra människor. Det händer så mycket. Vi berörs, allihop, och särskilt Milo och Jack

Read more

Machu Picchu - Drömstaden

En plats som berörde på alla sätt. Men som också gav upphov till känslan om att Peru har SÅ mycket mer att ge Read more

Vi har bokat resa!!!

12 Comments
IMG_3635

Ingen niomånaders denna gång…. Men nej, jag kunde inte hålla mig.
Jag tar helt och hållet på mig detta även om resten av familjen också ska med.
Det låter ju säkert som att jag hittar på detta som en dålig ursäkt, men jag kan bara inte beskriva hur kraftig reselängtan har varit (och är) till och med rent FYSISKT! Och det känns ju lite dumt nästan, för hur kan det vara möjligt att fingrarna liksom går av sig självt gång på gång på gång på gång in på flygjämförelsesajterna??!

Hur kan det vara möjligt att de så ofta, liksom av sig självt, klickar i ”Stockholm” till ”Överallt” (eller motsvarande sökningsalternativ) och att resenerven alltid bara vill mer och mer och mer, ju mer vi reser?

Så jag satt där och sökte, sådär lite på kul, på resor från fredagen då sportlovet börjar till söndagen då det slutar.
Jag var en sväng i Afrika, i Förenade Arabemiraten, nästan på Kuba men det blev för lång flygresa och lite för dyrt.
Men så plötsligt. Indien. Det blev faktiskt Indien som blir vår sportlovsresa.
Kära Indien, där vi hade det så härligt när vi reste omkring där för några år sen.

sportlovsresa barn

Vi siktar på skönaste häng-stranden Palolem i Goa där vi var även i februari 2015 (på Jacks femårsdag, bland annat!). Relativt billigt reguljärflyg, toppen flygtider även om det är byten i både Delhi och Bombay. Och tiderna gör att vi bedömt att det känns värt att dra även om Asien vid en första anblick kan kännas lite långt när det bara är en dryg vecka. Men Indien är ändå inte SÅÅÅ långt…
– Jag bokar, sa jag till Patrik.
– Gör det, sa han.

sportlovsresa
Jacks femårsdag

sportlovsresa asien
Älskade små reseungar

Och så gjorde jag det.
Till detta ser vi framför oss en billig liten bungalow utan större bekvämligheter men nära stranden. Vi behöver ingen lyx om vi får vara där, tillsammans, och bara vara och äta sjukt billig och god mat. Boende inte bokat än, man vill ju suga lite på den här bokningskaramellen känner jag och inte bränna av allt direkt…

sportlovsresa med barn

Jorden runt-tisdag idag blev alltså av lite annan karaktär.
Att säga att reseletar-fingrarna helt fått frid vore inte helt sant, de behöver tydligen nån slags ständigt pågående sysselsättning. Men inuti känns det lite lugnare. Det finns något därframme att längta lite extra till. Lättpackade ryggsäckar, flipflops och inte så mycket mer.
Hur länge är det egentligen kvar till februari?

sportlovsresa 2018

sportlovsresa familj


En snabbresa runt jorden – och en ljuvlig liten dag på Sundstabadet

No Comments
FullSizeRender 2

Om det nu råkar vara studiedag i skolan JUST den dagen man själv fyller 39 år och 364 dagar, ja, då kan det förstås kännas alldeles rätt att själv ta en dag ledigt och unna sig häng med dom bästa man vet!

Så jag gjorde just så idag.
Vi struntade i frukost hemma, satte oss i bilen och på med Spotify. Vi bestämde att vi fick välja varsin låt. Jack började, och ut öste ”Despacito”.
– Jaså den sommarplågan här hemma i Sverige, tänker ni. Men det lustiga är att vi tre istället tänker på Nicaragua. På en alldeles ljuvlig och oväntad kväll när vi bodde på ett litet homestay och blev bjudna på mat, och så slog mamman Sandalth på sin och barnens favoritmusik, en för oss då rätt okänd genre kallad reggaeton.

FullSizeRender 2
Reggaeton på ön Ometepe, Nicaragua, februari -17.

OJ vad vi dansade uppe på deras ganska spartanska veranda, och försökte lära oss de spanska orden i låtar som ”Despacito” och ”La rompe corazones”. Och sen tog vi dem med oss på vår egen Spotify, från Nicaragua och vidare genom Centralamerika och sen genom Sydamerika.
Och så kommer vi hem, och varenda människa går och nynnar på samma spanska låtar?!

Och vi har så många minnen med oss till så många låtar. Och idag i bilen blev det verkligen en minneskavalkad, och vi var både tillbaka på Costa Ricas landsbygd (där vi såg Melodifestivalens final i våras), på Copacabana i Rio de Janeiro, på roadtrip i Nya Zeeland och så vidare, och så vidare.

costa rica
Melodifestivalen, Costa Rica.

Eftersom vi inte hade obegränsat med surf under resan, utan verkligen tvärtom, så blev det mycket samma spellistor som rullade, de vi hade kunnat ladda ner då och då på nån oftast superseg lina.
Ja, musik kan VERKLIGEN förmedla minnen. Jag gillar det, det är en härlig grej att kunna sitta på E18 med barnen och sjunga med i låtar och småprata om sånt vi kommer att tänka på för att vi lyssnar på just denna.

Framme i Karlstad, och det blev en brunch på Ikea. Kanske inte låter jätteexotiskt, men det är så sjukt billigt och barnen gillar verkligen Ikea av någon anledning. Så de var jättenöjda. Jag betalade typ 87 kronor för oss tre, stor frukostbuffé. Har man dessutom barn som tar om flera gånger och frossar i äggröra, köttbullar, korvar, pannkakor och mackor – ja, då blir det ju ännu mer prisvärt.

ikea brunch karlstad

Sen till dagens huvudmål: Sundstabadet. Ett kommunalt badhus vi verkligen gillar, och särskilt när det inte är helg eller lov för en massa andra. Långt ifrån så dyrt som större äventyrsbad som Gustavsvik och Kokpunkten men ändå med lite extragrejer jämfört med ”Badhus modell 1A”, och både vi och barnen gillar det.

FullSizeRender 2

Drygt två timmars äventyrsbad och vi var i stort sett själva där. Vi åkte vattenrutschbana, gled omkring i utomhusforsen, klättrade klättervägg (well, just det gjorde väl enbart barnen får erkännas..) och hade det bra.
Sen klockan 13 öppnade Relax-avdelningen, och just här på Sundstabadet är det barntillåtet på söndagar, måndagar och tisdagar vilket jag tycker är föredömligt bra. Det är så sällan man kan ta med barnen på spa/relax!

sundstabadet äventyrsbad

Så det var faktiskt en avgörande anledning till att det blev just Karlstad idag, eftersom modern älskar relax och gärna kombinerar det med att umgås med sina barn 🙂

sundstabadet i karlstad relax

Ångbastu, vila på hamam-stenen i marmor som är uppvärmd till 45 grader, bubbelpool ute, bubbelpool inne, aroma-duschar, två olika bastuar och solstolsstund i solrummet.

sundstabadet relax med barn

sundstabadet relax barn

Plus en riktigt god lunch. Räksmörgås för mig och Milo och varmrökt lax med fransk potatissallad för Jack:

sundstabadet karlstad

Relaxen på Sundstabadet har eget kök, och maten var riktigt fin och både jag och barnen gillade den mycket!

sundstabadet i karlstad

Vi hade en så himla fin dag!
Ett superbra sätt att fira 39 år och 364 dagar!

sundstabadet hoppa
Barnen avslutade med varsitt hopp från hopptornet. Jack hoppade från 5:an…

sundstabadet hopptorn
…och Milo från 3:an.

Att försöka ta med Jorden runt in i vardagen

6 Comments
img_2734.jpg

Okej. För att vara helt ärlig så kämpar jag lite just nu.
Jag saknar våran resa så oerhört mycket.
Jag saknar den vissa dagar sådär mycket så att det känns som att hjärtat ska gå sönder litegrann.
Det jag saknar är nästan aldrig solen och värmen. (Det är en lite oväntad ”effekt” av vår resa, att jag tänker mycket mindre på stränder och paradis och mer på andra sorters upplevelser.)
Utan framför allt så saknar jag OSS.
Jag saknar vår obrutna tid.
Jag saknar oss tillsammans när vi lever vårt reseliv.

Så ikväll försökte jag litegrann. Och det blev himla fint med en vanlig tisdagsmiddag som blev en tvårätters, där förrätten var ett tunnbröd i chilikryddad panna med egenplockade kantareller (av Patrik och Milo i söndags, de åkte ut några timmar för att fiska och kom hem utan fisk men med svamp), och till varmrätt torsk på vitlöksspäckad spenatbädd i ugn, och ris.

Skärmavbild 2017-09-19 kl. 23.41.09

Tända ljus, alla tillsammans. Tid för prat.
Och jag tror det är nånstans där som vi ändå kan hitta vår energi till att ta oss in i en ny höst. In i den mörka perioden.
Vi måste ta med oss en del av vårt jorden runt in i hemmalivet. Vi MÅSTE kunna säga nej till saker och ting och våga förstå hur viktigt det är för oss fyra att vara just bara vi ibland.

FullSizeRender 2

Vi gillar ju det där lilla extra. Mini-guldkanten, som visserligen i vårt fall är långt ifrån champagne och löjrom, men som kan vara tända ljus och servetter (låt så vara från Ikea, det spelar ingen roll), ett lite finare kött nån gång ibland på en fredagkväll. Ännu flera ljus.
Under tiden vi reste var vi jättebra på våra små guldkanter. Jag tänker på Patrik som skar isär plast-vattenflaskor och gjorde ljushållare av, och jag som såg till att vi nån gång då och då sprayade håret och Milo och Jack hade skjortor och så gick vi ut och åt och beställde läsk istället för vatten.

hawaiifalily
Honolulu, Hawaii, Januari 2017

Nu är det mycket lättare att glömma bort att prioritera guldkanterna i andra fall än när det är lite mer förväntat.

IMG_2732

Förrätten bliv chilikryddat tunnbröd i panna med färska, egenplockade kantareller

Jag är glad att jag och Patrik har en gemensam ambition att i alla fall göra vad vi kan.
Vissa perioder kommer det att gå SÅ lång tid emellan guldkanterna, så är det garanterat. Och varje dag kan inte vara en fest.

Men viljan är i alla fall att försöka. Att försöka att ha lite mer Jorden runt även här hemma. Och det behöver absolut inte bara vara i form av mat och servettdukat bord, det är ju mer som rekvisita som hjälper till litegrann att ge prat-tid.

Det kan vara att spela ett spel tillsammans, att titta på bilder från våra resor ihop. Att vandra i skogen, eller bara hänga i soffan.


Det är tiden tillsammans vi vill åt, snarare än aktiviteten.

Ofta snurrar den ju på väldigt snabbt, vardagen.

Men vi försöker. Så gott vi kan.
Jag ger den ambitionen, tills vidare, trots allt en Tumme upp.

Jacks möte med Tom i San Blas, Cusco

1 Comment
IMG_0083

san blas

Det var vår allra sista dag i Cusco, Peru. Vi hade haft det så himla bra där och trivdes verkligen i den stan. Vi stannade också flera dagar längre än vad vi från början hade planerat.
Av en slump hittade Patrik första morgonen en marknad i ”vår” stadsdel San Blas som hade fantastiska stånd där det såldes mackor och juicer på löpande band. Man satt på rad vid diskarna och åt, och det var alltid så härligt där, full fart, pinfärska frukter och grönsaker, dofter, livligt och en total blandning av folk.

market san blas cusco

market san blas cusco peru

Vår sista dag gick vi också hit för att äta lunch, de hade det också i liknande ”snabb-format” och den här dagen valde jag och Jack vegetariskt och Milo och Patrik tog ett annat matstånd och åt någon kycklingrätt har jag för mig.
Det var trångt, trångt, trångt och efter en stund kom en man och en kvinna fram och frågade om de fick dela det lilla bord jag och Jack satt vid, med oss.
Självklart fick de det, och de började strax att prata framför allt.
Den här mannen – Tom – var en alldeles fantastisk person. Som han pratade med Jack, och Jack pratade tillbaka och berättade på sin bästa engelska nånsin om hur vi hade rest, vad vi hade gjort i Peru, varför han älskar att resa, och Tom berättade tillbaka. Om sitt liv på resande fot, om att följa sina drömmar, om äventyren, om hur mycket resandet har gett honom.

Det var ett så otroligt speciellt möte, och Tom var uppriktigt rörd och glad över att ha fått träffa Jack och prata med honom en lång stund. Det var som om det uppstod ett band dem emellan, den unge backpackern och den äldre. Här kunde de mötas vid ett litet vegetariskt matstånd på en livlig inomhusmarknadsplats i San Blas i Cusco.

Jag är glad att jag tänkte på att ta ett par bilder av dem båda tillsammans, som ett minne.

Det är möten som dessa som berikat vårt liv så otroligt mycket, och jag är evigt tacksam mot dem som både gett oss och framför allt våra barn något speciellt som jag är övertygad om redan har stärkt dem och utvecklat dem, och som de kommer att bära med sig i livet.

Tack Tom!

san blas cusco

Om att alltid vara tillsammans

2 Comments
FullSizeRender kopia

Förra helgen anordnade vi en 40-årstillställning hemma hos oss. Det var på grund av min kommande födelsedag (men jag har inte fyllt än, det dröjer ett litet tag till!)
En sak som verkligen överraskade mig var att min man höll ett fantastiskt vackert tal till mig. (Inte för att jag inte trodde att han kunde hålla tal, utan överraskningen var snarare utifrån att festen var av ett annat slag än ”middags-sittnings-fin” så därför hade jag inte alls tänkt på eller förväntat mig några tal)
Men. Han pratade bland annat om oss två och vårt team. Om resorna. Om äventyret som bara fortsätter. Hur bra vi funkar tillsammans.

3925036C-0FE0-48A3-A155-90D7E27022B9 3
På väg från Pangkor, Malaysia, hösten 2013.

Och han sa så himla fina och rätta saker om oss, och jag kom på att det skulle passa alldeles utmärkt som en Jorden runt-tisdag; att ta upp lite om detta med relationen oss emellan.
För det är nämligen en inte helt ovanlig fråga vi får (i lite olika varianter men med samma budskap); ”Men tröttnar ni inte på varandra när ni är med varandra jämt??!!”

Det korta svaret på den frågan är: Nej.

Det lite längre svaret är:
Vi trivs väldigt väldigt bra med att vara tillsammans med varandra.
Det betyder inte att vi alltid är sams, för det är vi inte. Det är vi absolut inte.
Men vi har en otroligt bra grundhänsyn för varandra. Vi vill varandra väl. Och vi tycker om väldigt lika saker när det kommer till vårt resande.

FullSizeRender kopia
Perhentian, Malaysia, hösten 2016.

Sen beter vi oss olika när vi väl är på plats. Patrik går på sina morgonpromenader och upptäcker allting, medan jag ligger kvar i sängen och planeringssurfar och bloggar, och jag badar i timmar i varma hav medan han blir rastlös och måste gå på tre strandpromenader under tiden som jag och barnen bara glider runt därute i vattnet.
Vi har en massa olika egenheter för oss, men i grund och botten är vi så extremt synkade och vill faktiskt exakt samma grejer av det där slaget när vi ska vara alla fyra och hitta på något nytt på den plats där vi är för stunden, eller när vi ska bestämma vart vi ska ta vägen härnäst.

FullSizeRender kopia 2
Tältar utanför Sala, sommaren 2017

I allt det stora tänker vi helt lika. Därför blir livet ihop rätt enkelt, även på resande fot.
Vi är ett bra team.
Inte ett perfekt team. Inte ett vi-bråkar-aldrig-team.
Men vi hör ihop, och vi gör rätt mycket tillsammans ganska bra.
Dels handlar det väl sannolikt om en grundkärlek som bara finns där. Sen är jag rätt övertygad om att det dessutom handlar om vår inställning i resandet (och som vi har upptäckt att vi tagit med oss in även i vardagslivet hemma); vi försöker alltid att inte fastna i negativa tankar och har ett rätt utvecklat ”det är som det är och nu tar vi det härifrån”-tänk.
Det underlättar den gemensamma tillvaron att inte älta och gnälla för mycket, särskilt när det handlar om yttre/materiella ting.

IMG_8955
Väntar på en buss vid en vägkant i Panama, vintern 2017.

Hemma då? Jo, vi gillar faktiskt att hänga även i vardagen. Vi pratar väldigt ofta med varandra när vi inte är på samma plats, och utgångspunkten för oss båda är att vi helst är tillsammans.

Vi är verkligen inte perfekta mot varandra, tvärtom ibland, verkligen. Men jag vill ändå framföra det att för oss har resandet och all denna tid tillsammans (nästan dygnet runt, jämt jämt jämt) varit väldigt positiv.

Jag törs nog till och med påstå att varje resa, varje utmaning, varje kaotisk situation, varje förflyttning har tagit oss mycket närmare varandra.

Det är jag glad över.

Skärmavbild 2017-09-04 kl. 20.52.39

En annan sorts resa – Om att släppa taget litegrann

2 Comments
FullSizeRender

IMG_2351

Det är nånting med skolstarten.
Det är som att det blir ett bevis för att våra barn har växt. Den där tiden som rullar på reflekterar man ju inte alltid så mycket över, det är som det är och jo, man märker ju att de växer ur skor och byxor snabbare än man ibland hinner med.
Men för mig blir det aldrig så tydligt just vid den här tiden på året att mina barn blir äldre.
Den första skoldagen klädde de sig lite extra fina, inget jättemärkvärdigt, men helt och rent och hårvax i luggen, och vi cyklade genom Strömtorp mot Strömtorpsskolan. Jack med sin nya Arsenal-ryggsäck stolt på ryggen, Milo med sin backpacker-rygga som faktiskt hållit genom en hel jorden runt-resa och som efter några tvättar nu blir toppen för ett skolår som kommer att fyllas med en tjockare läsebok än tidigare, flera läxböcker, gympapåse två dagar i veckan istället för en.

IMG_2353

In i treornas kapprum, väskan på kroken, in i klassrummet. Samma lärare, samma klasskamrater. Tryggheten som omslöt.
Och jag vinkade hej då till en Milo som genast kändes större, med eget ansvar för cykelnyckeln och koll på sina saker, och som vi sannolikt kommer att ge mer och mer eget ansvar under det år som ligger framför.
Sen vidare till ettornas klassrum. Många välkända ansikten från dagis och fotbollsträningar, men också flera nya kamrater, nya fröknar. En ny värld som tar sin början.

Jack har längtat länge efter att börja skolan, och kanske är det den farhåga jag kan känna där jag står längs ena långsidan i klassrummet när lärarna börjar presentera sig. En liten farhåga någonstans därinne att han ska vilja för mycket direkt, och hur han ska förstå att allt han vill lära sig inte kan komma på en gång?
Han har lite bråttom, våran Jack.
Läser böcker, spelar fotboll, cyklar till kompisar, allt i snabb snabb takt. Alltid med nya frågor, nya tankar, nya funderingar.
Nu står jag här och det är dags att släppa taget ännu lite mer. Lita på att skolans värld tar hand om allt som är Jack under skoltid.
Kanske är känslan starkare nu efter att vi har fått ha förmånen att ha barnen omkring oss jämt, 24 timmar om dygnet, under vår långa resa förra läsåret.
Då var det ju vi som fick ta del av alla funderingarna, vi som läste tillsammans, vi som diskuterade frågor om länder, människor, kulturer och historia.

Det är klart att skolan är en fantastisk plats för Milo och Jack att vara på, det vet jag ju. Och jag är säker på att de båda kommer att få fina läsår tillsammans med sina lärare och kompisar. Men det är med ett litet stråk av en känsla av något annat som jag någon timme senare lämnar skolgården.
Vemod? Kanske lite grann. Över det kapitel som är över, även om jag såklart framför allt känner glädje över det som ligger framför.
Och kanske någon liten känsla av oro, sådär som vi som är föräldrar ofta har, även när vi rent logiskt vet att vi nog inte behöver oroa oss.
– Ta hand om dom, tänker jag tyst för mig själv och trampar iväg längs Hantverkargatan.
– Ta hand om dom, så kommer jag sen och hämtar dom. Och jag ser redan nu fram emot att få höra om allt om hur första dagen av deras nya kapitel i livet har varit.

FullSizeRender
Ikväll, inför första skoldiscot

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Karlskoga Kuriren 1 september

Categories: Degerfors

Tags:

Jorden runt – Ett år senare

7 Comments
IMG_3479

Igår var det exakt ett år sen vårt plan lyfte från Arlanda. Det var så många känslor den dagen, vi grät och vi grät när vi sa hejdå till nära & kära.
Men samtidigt, den där otroliga känslan av att vara på väg.

IMG_0107

Jag tror inget år har varit, eller nånsin kommer att bli, så fullt av intryck som detta har varit. Först själva resan, förstås, som jag fortfarande längtar tillbaka till varje dag.
Och så en otroligt intensiv sommar på det. Vi köpte hus direkt som vi har flyttat in i med allt vad det inneburit. Varit på bröllop i Luleå. Jobbat. Hängt med vänner och familj. Milo har varit på simläger. Massa fotbollsmatcher.
Och så i lördags, så dammade vi in en superhärlig 40-årsfest på det hemma i trädgården (självklart med resetema)

IMG_2409
Backpacker-laget på festen! Jag har världens coolaste vänner som gick all in på resetemat och kom som backpackers, campare och charterresenärer och VERKLIGEN levde sig in i sina roller 🙂

Den här sommaren har vi skrattat så mycket, glatt oss åt vårt nya hus som vi trivs jättebra i och vi känner att vi mår bra.

Men det finns något som ständigt vill göra sig påmint där inuti, och det lustiga är att Patrik och jag har samma känsla här. Det finns en längtan ut som är svår att förklara.
För mig känns det nästan som att det kryper något som pockar på uppmärksamhet så fort jag är stilla en stund. Nu har det i och för sig inte varit så många stilla stunder den här sommaren, men det kan dyka upp när jag kör bil själv, eller när jag ska sova, eller när jag cyklar hem efter att ha lämnat barnen på skolan.
Det är inte specifikt sol och värme jag längtar efter, och ingen speciell plats. Jag bara längtar ut, till vår familjs resande liv tillsammans.

familjen thunberg sri lanka
Sri Lanka för snart ett år sen

Det som jag ändå är glad över är att jag nu verkligen inser att det inte har så mycket med en längtan bort från hemmalivet att göra, utan att längtan endast handlar om en längtan till något annat.
För vi har det verkligen roligt och bra härhemma och trivs med mycket i tillvaron. Och det är på något sätt skönt att få det bekräftat, att det bara är såhär, oavsett allt annat, att kärleken till resandet sitter i själen.
Ja, framför allt tror jag att det är just vårt resande liv som sitter där.
Vi fyra tillsammans, obruten tid, inga led att rätta in sig i, upplevelser tillsammans och så all denna kunskap, allt vi lär oss därute. Alla möten.

IMG_3479

Förra veckan ökade jag på månadssparandet litegrann till vårt ständigt pågående resesparkonto (det som en gång startades i namnet ”The trip of our lives” inför vår tvåmånadersluff med Milo i Thailand när han var 8 månader, och som sen fortsatt att leva och tagit oss genom Thailand flera gånger, genom Sydostasien, Indien och så jorden runt)
Det kändes bra att göra det.
Jag startade också ett ”Familjens dykkonto” där jag hoppas att vi med åren ska kunna spara till en start-pott till vår familjs gemensamma mål att ta dykcertifikat och dyka tillsammans när barnen är tillräckligt stora för att få göra detta. En väldigt oansenlig summa som hittills sparas varje månad, men är det nåt ordspråk vår familj verkligen kan gå i god för så är det ”Många bäckar små…”

IMG_0117
På väg ut mot Äventyret för ett år sen

Detta är ett inlägg i nya kategorin Jorden runt-tisdag, där vi kommer återvända till speciella ögonblick vi kanske inte skrivit om förut, bilder vi inte visat än, svara på frågor vi inte hunnit med, och reflektera mer över detta med att våga välja drömmen.

Jack och mamma på Viking Line -kryssning

No Comments
img_2150.jpg

Det började med att Milo skulle ge sig iväg på simläger. Han är just nu i Skara med Karlskoga simförening och borta i hela fem (!) nätter.
Roligt för honom såklart, men jag insåg också att det skulle bli lite långt för Jack att vara utan sin bror. De är ju vana att vara tillsammans jämt, och älskar verkligen att vara det.
Vi var också bjudna på dop i helgen i Stockholm hos min vän sen många år, Fredrik och hans Martina och deras tre barn.
Så Jack och jag åkte dit, och sen checkade vi in en natt på hotell Quality i Nacka.


Vi åt på libanesisk restaurang på kvällen och badade i poolen på hotellet.

Sen drog vi oss så småningom mot terminalen vid Stadsgården och gick ombord på Viking Line Cinderella!

Och vi hade så himla roligt! Jack är ett alldeles strålande resesällskap och det var riktigt roligt att göra detta tillsammans bara vi två.
Dessutom hade vi jättetur med vädret, en otroligt fin utresa mot Åland genom Stockholms skärgård. Vi hängde på däck med en glass och lyssnade på trubadur och tittade på utsikten.

Vi visste att bandet Date skulle spela, och eftersom Jack älskar att dansa så lyssnade vi in oss lite på deras låtar på Spotify innan kryssningen och gick all in ihop på dansgolvet!

viking line

Vid halv tolv på kvällen återvände vi till vår hytt och sov gott. På förmiddagen körde vi mycket tid i Adventure Land som är Viking Lines barn-aktivitetsvåning på sommaren när det inte är några konferenser. Bra grej. Här gjorde vi alltifrån att gå på trolleriföreställning till att bygga lego, spela pingis och se ”Dumma mig 3” på bio.

Jag är jätteglad för vår lilla minisemester, som dessutom inte blev alls dyr. Jag bokade en sista minuten-kryssning med Viking Line, köpte till en seaside hytt några våningar upp i båten, och vi åt lunchbuffé som var inkluderad i priset. Jag hade också parkering ombord, kostade 130 kronor och var sjukt smidigt, särskilt vid incheckning. Bara att åka på så var vi ombord, utan att behöva parkera och ge oss in i terminalen.
Totalt betalade jag runt 800 kronor.

FullSizeRender
Jack i vår hytt

Genom eld och vatten

No Comments
FullSizeRender kopia 2

FullSizeRender kopia 2
Ur fotoalbumet, London 2004

***

Det har gått 20 år nu i augusti. Och sen dess har vårt samtal pågått, alldeles oavbrutet.
Den här veckan checkade hon och jag in ett dygn på Loka Brunn i Bergslagen, och vi bara fortsatte att prata.
Vi åkte dit för att fira, både våra respektive 40-årsdagar och just det faktum att vi även firar 20-årig vänskap just i år.

Hon fyller år idag, jag om knappt två månader. Så vi firade. Inte riktigt så galet som förr, utan med hembakat fikabröd, spa och trerätters middag. Och vi pratade. Vi pratade, pratade, pratade.
Det är så skönt att vara med henne för då behöver jag inte tänka alla tankarna själv, för hon tänker dem med mig.
Jag behöver inte förklara så mycket för hon förstår ändå.
Vi rör oss mellan det djupaste inuti och de kiknande skratten, ibland med blixtens hastighet, och sen tillbaka igen.

När vi började på journalistlinjen var vi 20 år gamla. Hon hade just fyllt, jag skulle snart fylla. Men framför allt flyttade hon och jag in i samma studentkorridor, med bara en dörr emellan oss.
Ibland kan jag tänka, lite förskräckt, på hur mitt liv egentligen hade blivit om jag inte hade kommit in på den där journalistutbildningen. Och då är det i första hand inte mitt yrkesliv jag tänker på, utan på henne. Om vi aldrig hade träffat varandra där, i Jönköping för 20 år sen.
Där vi började vandra tillsammans; genom studietid, första journalistjobben i Stockholm, festivalerna, alla utlandsresor, krossade hjärtan, de eviga utekvällarna, schlagernätterna, och alla de där dagarna och nätterna det bara var vi och allt det där pratet.

FullSizeRender
Dominikanska republiken 2001

Alla tårar vi delat, torkat, analyserat. Besvikelser, de största glädjeämnena, sjukdomar, totalt fyra alldeles underbara barn som tillkommit, och deras pappor förstås. Lägenhetsköp, bröllop, husköp, stugköp, stora livsval, ångestladdade beslut, känslor av misslyckande, framgångsjubel och alltid, alltid den där spontana impulsen att det är henne jag vill höra av mig till så fort något viktigt händer.
Det kan vara något bra eller något fruktansvärt, men jag behöver alltid dela det med henne.
För att hon är en så alldeles central del av mig.


2003 – mitt i de där åren då det verkligen var vi mot världen – så deltog bandet Sarek i Melodifestivalen med en låt som kom att bli våran under många, många stunder och fester. Det spelade aldrig någon roll hur många vi var på ett dansgolv, det här var alltid bara våran låt och har så förblivit.
Man kan tycka vad man vill om den kanske något klichéartade schlagertexten, men på något sätt förmedlar den ändå så mycket av vad jag känner för henne, än idag och alltid:

”Jag ska följa dig genom eld och vatten
Över land och hav
Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå
Från det högsta berg till den djupaste av dalar ska jag gå
Genom tid och rum, ja, alla mina dagar ska du få /…/

För om du tappar modet och faller ner på knä kan du vila här hos mig
Som en klippa i stormen att luta dig mot
Och jag sviker aldrig dig.”

***

Grattis min Fatima på din 40-årsdag, just idag. Och jag ser SÅ mycket fram emot våra 40 kommande år!

FullSizeRender
80-talsfest i Jönköping hösten 1997

FullSizeRender
Här har vi känt varandra i en vecka ungefär, och du skriver i min gästbok i mitt studentrum På Solgården i Jönköping. De raderna blev väldigt speciella för oss, eftersom du redan där och då uttryckte att du trodde vår vänskap skulle kunna bli något speciellt


Och naturligtvis lyckades just vi tre få till att specialarbetet för tidningsgruppen på Journalistlinjen blev temat ”Finlandsfärja”. Och som av en händelse blev vi visst ansvariga för drinktestet ombord på Silja Line… 

FullSizeRender
Happy new year!

FullSizeRender kopia 2

Oh yes, elegance really was an attitude… 🙂

FullSizeRender

Med vår vapendragare Fredrik

FullSizeRender

Finns det nånting vi inte har gjort ihop…?!

Skärmavbild 2017-08-04 kl. 20.15.45

FullSizeRender


FullSizeRender
Thailand 2004

Skärmavbild 2017-08-04 kl. 20.20.16
Mitt bröllop, 2011.

307F3634-CA43-4923-B8DC-69F7BDE53213

Kärlek.


Loka Brunn augusti 2017

xxx

(Text publicerad i Karlskoga tidning/Kuriren 4 augusti)

Categories: Okategoriserade

Snabb snabb sommar

2 Comments
img_1828.jpg

Alltså, vad händer med tiden, sommaren, allt? Vi har det bra, väldigt bra, men det känns som att allting springer så fort omkring oss nu.

Livet har fortsatt att vara snällt mot oss. Vi köpte ju ett hus, och nu på fredag (!!) flyttar vi in. Vi har tillbringat en fantastisk vecka i Luleå och varit med om ett drömbröllop.
Och ja, hur ofta i livet händer det att någon i ens närmaste familj gifter sig? Det tillhör ju verkligen de där stora sällsynta stunderna, som jag är så glad att vi fick vara med om. Tack svåger Pär (Patriks bror) och min/vår grymma svägerska Annica, och de bästa kusinerna man kan tänka sig – Tyra & Vide – för ALLT!
Vi är så glada att ni finns i våra liv, och er bröllopsdag kommer vi alltid att bära med oss.


Fotografering av Patrik (med mig som assistent) av en toppenbrud, och förstås även hennes man (även om han inte är med på just den här bilden) 2 juli 2017

Jag har också varit ute på det bästa sommarjobb jag vet: ett gäng somrar nu har jag rest runt med Di-bilen i en vecka i olika län i Sverige och gjort reportage om spännande/coola/intressanta entreprenörer.
Jag har frilansat åt Dagens industri sen 2010, och framför allt skriver jag just om entreprenörer och små/medelstora företag (och ibland skriver jag om resor också, och om lite annat)
Och att få göra sommarbilen är verkligen jätteroligt. I år var jag och fotograf Jack Mikrut i Gävleborgs län, och gjorde bland annat jobb på några platser som också är intressanta som besöksmål, om ni har vägarna förbi Gästrikland/Hälsingland:

FullSizeRender
Jag några minuter innan jag skulle 13 meter upp i luften här… (reportaget publiceras inom kort i Dagens industri)

FullSizeRender 2

Vy från Orbaden Spa & Resort över Ljusnan

Vi har också hängt med våra kompisar. Ätit hamburgare hos Robin, Ann-Louise, Hampus & Linus, bjudit Fatima, Magnus, Sally & Leonard på Pad Thai (Patrik gör en grym sån), haft efterlängtat besök av min barndomsvän Malin och hennes Josef & Nora, utmanat Micke & Linda på finska sällskapsspelet Mölkky (rekommenderas!), haft spontan grillkväll med delar av släkten hemma hos mamma & pappa… Och så vidare.

FullSizeRender kopia 2

FullSizeRender

Plus att Patrik jobbar vardagar, och jag med, och däremellan förbereder vi inför flytten och försöker packa ihop oss härhemma hos mamma och pappa, där vi alltså bor just nu.
De tar också hand om Milo och Jack under våra arbetsdagar vilket jag är djupt tacksam över just nu. Barnen har en grym sommar med både skönt hemmaliv i trädgården och utflykter med pirat-minigolf i Karlstad, bad, cykelturer och till och med en färd till Avesta – komplett med världens största dalahäst och guidning genom pappas historia (han kommer därifrån)


Det är klart att tillvaron inte hade BEHÖVT bli fullt så kaosartad som den ibland har en tendens att bli när vi försöker bedriva någon form av ”vanligt vardagsliv” (som vi aldrig riktigt lyckas fullt ut med). Vi tycker helt enkelt lite för mycket om våra vänner, och att hitta på roliga saker, och att umgås, och att inte packa och städa… för att allt ska flyta på helt supersmidigt alltid.
Det blir ibland lite sista minuten när vi är i farten, men ibland gör vi ändå punktinsatser som jag tycker är helt okej.


Underbart häng vid sommarstugan med kusinerna 

Så jag förlåter oss, just nu i alla fall.
Vi har roligt. Livet är lite kaos. Men jag kramar fortfarande barnen en massa gånger varje dag (förutom under mina Gävleborgsdagar med Di-bilen – då fick det bli FaceTime).
Vi är fortfarande vårt team, fortfarande allt det där som är vi.
Och nu längtar vi allihop massor till på fredag när vi flyttar över kaoset till vårt nya hem, och där och då börjar en ny fas. En nystart i livet.
Några fler bilder från de senaste veckorna:

FullSizeRender 3 kopia
Om Milo & Jack fick välja skulle de hänga med dom här två så mycket oftare. Älskade kusinerna Tyra och Vide. Här är gänget nere vid vattnet i centrala Luleå.

IMG_1803
Mycket spontan grillkväll på Ångermannagatan i Degerfors med morbröder, mostrar och mamma & pappa, och Patrik bjöd på Mixed grill

IMG_1756

Jobb på Furuviks djurpark, riktigt fin park för övrigt!


Med morfar vid min farmor och farfars grav i Avesta

IMG_1686
Gillar verkligen entreprenörer som skapar det oväntade, som Helene Åkerström Hartman som byggt hotell i Orbaden och Jacob och Hanna Bruce på Växbo lin
Här finns filmerna vi gjorde under vår vecka i Gävleborgs län

IMG_1572
Mitt i natten i vackra Luleå! Midnattssol! Bröllop! Vänner! Vilken grej ändå.

FullSizeRender 6
”Jag hopos ni komer ha mång fina dagar i hop” Jack skriver, helt på eget bevåg, en egen hälsning till brudparet.


Pirat-minigolf i Karlstad! Tack mormor och morfar som hittade detta och tog med barnen dit. De älskade det!


Kvällsmys med morfar framför Sverige-Tyskland i dam-em

Krönika om lyxen i att komma hem när pausknappen redan är intryckt

No Comments
FullSizeRender 3

– Hur känns det att vara hemma då?

komma hem

Det är den absolut vanligaste fråga vi har fått under den senaste månaden. Hemma igen efter att under drygt nio månader ha besökt 13 länder i fem olika världsdelar och haft 70 olika boenden.
Ja, hur känns det att vara hemma?
Det konstiga är att jag aldrig riktigt vet vad jag ska svara på den frågan.
På många sätt inser jag att vi gjorde det enkelt för oss när vi landade i Sverige mitt i försommaren, långt ifrån oktoberblåst och februarikyla. Det är inte bara vädret och ljuset, utan lika mycket allt det glada som Sverige visar upp just nu.
Vår senaste månad har varit fylld av roliga saker; fester med familj och vänner, grillkvällar, midsommarfirande i dagarna två och ett fantastiskt bröllop i midnattssolens Luleå. För att nämna något.
Så det är klart att det på många sätt känns alldeles toppen att vara hemma igen.
Samtidigt är ju sommaren också något av ett undantagstillstånd. Barnen går inte i skolan. Och deras aktiviteter har sommaruppehåll. Det innebär också uppehåll från att sälja idrottsrabatter, Newbody-kläder och att komma ihåg att infinna sig på rätt plats och rätt tid på föräldramöten.
Vi kom hem till en intryckt paus-knapp, och den mjukstarten tror jag varit viktig för oss.
För hur mycket jag än älskar att barnen är aktiva och har sina olika fritidssysselsättningar så kräver de ju mycket tid. Tid jag gärna ger, men som jag just här och nu nog hade haft lite svårare att mäkta med.

FullSizeRender 4
Jo, en simtävling har vi ändå hunnit med! Milo på bana 2 🙂

I mångt och mycket skulle jag nog beskriva den senaste månaden som en egen bubbla. Mycket utanför den känns fortfarande märkvärdigt långt borta.
Många av mina vänner och kollegor uppdaterar just nu sina sociala medier med massor av rapporter från Almedalen på Gotland. Det är seminarier av alla de slag, partiledare som talar och intressanta debatter och diskussioner.
Jag är väldigt intresserad av politik och nyheter men nu märker jag att jag sållar mycket mer än vanligt bland det jag läser ur rapporterna därifrån, och ur nyhetsflödet överlag. Det känns fortfarande som något långt borta.
Min värld har varit så stor men samtidigt så liten det senaste året, med totalt fokus på vår lilla familj och det vi valde att göra för stunden.
Visst har vi följt svenska nyheter, men i betydligt mindre utsträckning än i vanliga fall. Och visst märker jag att jag börjar trappa upp, men med små steg, och fortfarande med nästan helt bortkopplade dagar.

komma hem
På väg hem till vår hyrda lägenhet efter en härlig familjemiddag några dagar innan bröllopet i Luleå

– Vad blir nästa resa? frågar en del också, de som inte riktigt tror att vi kommer klara av att vara stilla någon längre stund.
En fullt förståelig fråga, och jag kan medge att mina resesöknings-appar har använts lite flitigare än jag antar är sunt även under den senaste månaden.
Men nej, vi ska ingenstans. Inte just nu. Nu ska vi träna oss i att vara hemma. Att trappa upp. Göra oss redo för idrottsrabatter och oktober (om det nu går) och hitta på egna sätt för att hitta äventyret i vardagen.
Hur det kommer att gå vet jag faktiskt inte, men jag är glad – väldigt glad – att få påbörja allt detta med pausknappen intryckt.

***

FullSizeRender 4
Avslutar med en snabbt avtryckt bild som jag älskar, och som får symbolisera allt litegrann. Min svägerska, bruden – I love her! Och jag älskar vår hela familj, som kämpar på, kör på, och som gör så mycket för det där som gör att vi alla ska må bra. Och som ger mig, Patrik, Milo och Jack ett hemma. Tack våra familjer. För att ni är ni.

FullSizeRender 4

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Karlskoga Kuriren 7 juli 2017

Ljuvliga dagar i Luleå

No Comments
img_1354.jpg

Vi är här för att vi ska gå på Patriks brors bröllop imorgon. Pär, som han heter, och hans Annica har varit ihop i 16 år så för mig har de alltid hört ihop.

Men bröllop hade vi faktiskt inte förväntat oss, det var verkligen en glad överraskning när beskedet kom en dag i vintras.

Igår kväll samlades ett stort gäng med familj och vänner först för en fördrink på Clarions skybar, och sen långbordsmiddag på BBB, Bistro Bar & brygga här i Luleå. Vädret var fantastiskt, vilken kväll vi fick!

Och barnen är så lyckliga över att äntligen få vara med sina kusiner Tyra och Vide. Det blir ju tyvärr så sällan eftersom avståndet är stort. Så nu ser jag på dem hur de verkligen gläds åt de stunder som blir nu. Härligt att se!




Mina förrättsmusslor – galet goda

Det blev en rolig kväll med mycket skratt och många trevliga samtal, nattsudd på restaurang CG och sen till båten igen för lite dans. 



Idag blev det strandhäng med ett gäng, och korvgrillning. Och sen en lugn kväll med farmor, köpte hämtpizza och satte oss vid vattnet och åt och sen lite fiske innan vi rundade av dagen. En stor dag väntar!



Categories: Norrbotten Sverige

Roadtrip dag 2, och plötsligt var vi där

4 Comments
img_1254.jpg

Det var en såndär tält-sommarmorgon som jag brukar drömma om ibland när jag under den mörkare säsongen dagdrömmer om tältliv (det inträffar faktiskt oftare än ni förmodligen tror)


Jag vaknade strax efter klockan 06, öppnade upp dragkedjan till vårt lilla tält och möttes av det ni ser ovan.

Patrik var förstås redan vaken och ute på morgonpromenad (the story of my life), men han kom strax hem med den här mobilbilden;


Sjön Myran strax utanför Heby i Uppland, som vi alltså hittade av en slump kvällen innan.


Visst måste man älska allemansrätten! Logi för 0 kronor i denna natur!

Barnen sov:


…så efter en snabb överläggning beslöt vi oss för att lyfta in barnen i bilen för att sova vidare där, medan vi rev ner tältet och packade in i bilen.

Sagt och gjort.

Vår långresa (eller våra långresor, snarare) har gett oss några till fördelar, kan jag konstatera: Milo och Jack kan sova överallt och de bryr sig väldigt lite om vilken typ av bekvämligheter de har omkring sig.

En annan sak är att vi är sjukt bra på att packa (om vi får säga det själva…) och att just denna del alltid passerar väldigt friktionsfritt hos oss. (jag borde nog skriva ett inlägg om packning någon dag, en hel vetenskap och en viss konst att behärska…)

Så typ tio minuter senare satt vi i bilen med sovande barn och bra packad bil. Sen åkte vi några timmar och tog frukost-lunch-paus vid fantastiskt fina Höga Kusten-bron


OJ vad det blåste. Och kallt är det ju också, typ 12 grader. Men det är vackert.


Det där kalla fick oss dock att ändra på vår tänkta plan med ytterliggare ett stopp innan slutmålet på vår roadtrip.

Vi valde helt enkelt att köra på. E4:an norrut; förbi Örnsköldsvik, Umeå, stopp för en pizza i Robertsfors, Skellefteå, Piteå och slutligen Luleå.

Det tog hela dagen. Men SÅ värt det var när vi klev ur bilen och Milo och Jack fick springa ut och fram till sina högt efterlängtade kusiner Tyra och Vide, som bor här.

Och! Vi är ju här för att få gå på bröllop!!!! Alldeles fantastiskt ju!

Men vi har några dagar kvar till dess, och ikväll har vi flyttat in i en lägenhet vi ska låna denna vecka.

Allt är jättefint och bra, men jag kan bara konstatera att de här i Luleå helt glömde att slå på natten.

Det blir aldrig natt. Det är alltid dag, tydligen.


Denna bild tog jag nu från fönstret i vår lägenhet. Klockan 01:27.

Kära Lulebor. Jag älskar att vara här igen, och älskar att vi får hänga med vår Lulefamilj igen. Men jag har bara en enda fråga; När sover ni egentligen? Och, hur gör ni för att lyckas med det??

Roadtrip igen! Nu med tält genom Sverige

3 Comments
img_1215.jpg

Ja då är vi ute och far omkring igen. Igår kväll stuvade vi in oss i lilla Forden och så iväg. Nu är det roadtrip som gäller 100 mil uppåt i landet, och eftersom vi har längtat efter tältlivet så packades det självklart med.

Vi hade ingen plan, alls, utan tänkte att det fick lösa sig längs vägen. Regnet öste ner när vi lämnade Karlskoga – där Milo hade simtävling tidigare ikväll – men minsann, det blev snart riktigt fint.


Inför starten på 25 m fjärilssim

Det var en aningen stressig dag för både mig och Patrik så vi insåg efter hand att vi hade glömt tänka på en del rätt bra att ha-saker, typ en dunk vatten och mat. Fick bli lite snabbhandling på CityGross i Västerås strax efter nio (öppet till 22 – kanon) och sen fortsatte vi mot Sala.

Jag tog fram mobilkartan och började kolla efter sjöar. Första vi svängde in till blev nit pga bara sommarstugor överallt.

Men så chansade vi på en liten väg in mot ytterliggare en sjö – och det blev napp! 


Vi kom hit vid elvatiden och förstod att vi funnit vår plats. Tack kära allemansrätten!


Snabbt upp med lilla tältet och på med varma kläder. Den svenska sommaren må vara hur vacker och ljus som helst, men särskilt varmt är det ju inte på nätterna…


Några selfies, kalla köttbullar och lite potatissallad senare så kröp vi in i våra sovsäckar.

Alltså. Jag älskar ju detta. Och så är jag så himla nöjd över att äntligen ha alla i min lilla familj tätt tätt intill mig igen.


Nu sover tre av fyra riktigt gott, och den fjärde väntar på sin tur…

Imorron drar vi vidare, hur långt får vi se då.


Bad, vänner och dans – Om en midsommarhelg

No Comments
img_1179.jpg

Midsommarhelgen inleddes med ett bad i Vänern. Årets första i Sverige, och jag var ändå positivt överraskad. Hade förväntat mig en iskallare upplevelse än det faktiskt blev.

Patriks familj har en sommarstuga vid vackra Vänern, så vi åkte dit i torsdags kväll och satt på altanen hela kvällen och njöt av ljuset och så småningom solnedgången.


På midsommarafton kom våra vänner Ann-Louise, Robin, Hampus och Linus. Vi firade en härlig, avslappnad och alldeles lagom midsommar ihop. ÄLSKAR att bara hänga med dessa människor. Vi har verkligen saknat dem under vår resa så känns väldigt bra att få ta igen lite tid ihop nu.

Tog en promenad bort på grusvägen till Hults sommarhem och fick in lite traditionellt firande med dans.

Vänner på väg tillbaka till stugan på eftermiddagen.

Senare blev det bad för tuffa gänget. Uppställda inför detta!

Och så gick kvällen i sällskap av mycket prat, fiske från bryggan för Milo och Hampus, många skratt, grillad fläskfilé, färskpotatis och jordgubbar.

Och på midsommardagen åkte vi vidare till firande nummer två, till våra vänner som har en stuga en halvtimmes resa bort.

Där flyttade vi in i gäststugan för en natt och möttes av denna fantastiskt fina välkommen-hälsning på sängen.

Det var en fin dag men vääääldigt blåsigt. 

Så det var bara Milo, Jack, Adrian och Stella som badade.

Midsommarlunch på dagen och på kvällen detta, grillad svärdfisk, sötpotatis-pommes, vanliga pommes och hemgjord aioli.

Och ännu en härlig kväll på en altan där timmarna bara går. Mycket skratt och här också en del Nya Zeelands-minnen eftersom vi tillbringade flera veckor ihop där i vintras.

Också, som med båda dessa familjer vi hängt med under helgen, så underbart att se alla barnen dra iväg direkt ihop för lek, och hur timmarna bara går och de leker och har så roligt tillsammans. Värmer hjärtat varje gång.

Sen igår eftermiddag blev det hemfärd och simträning för Milo. Han älskar verkligen sin simning. Hans grupp tränar fyra gånger i veckan och han missar inte gärna detta. Igår var det genrep inför dagens simtävlingar, mycket frisim, fjärilssim och bröstsim.

Efter avslutat pass.

Även den äldre i familjen (längst upp till vänster) idrottade denna dag och spelade match med Strömtorps b-lag i division 6 (tror jag att det är..). Så här glada var de tydligen när de vann över Villastaden, trots den inte helt låga medelåldern i laget 🙂

Idag fortsätter vi vårt just nu väldigt intensiva tempo med jobb, packa det sista och sen simtävling för Milo ikväll.

Direkt efter det drar vi iväg på en roadtrip upp genom norra Sverige. Tältet är packat i bilen och nu hoppas vi på okej väder så vi kan stå fast vid planen att slå upp tältet fritt någonstans på kvällarna, där vi hittar någon fin plats. Planen är att ta oss mot Gävle-trakten ikväll. Vi får se hur det går!

Categories: Värmland

Tags:

Ljuset som aldrig tar slut – Midsommarkrönika

7 Comments

Jag har tillbringat varenda sommar i Sverige sen jag föddes.
Ändå känns det annorlunda i år, nästan som om jag upplever vissa saker för första gången. Särskilt ljuset fascinerar mig varje dag, varje natt och varje morgon.
I vår familjs värld har det varit sommar ett helt år nu. Vi har badat i varma hav, vandrat i 30-gradig värme, njutit av blommor, gröna träd och en massa andra somriga saker.
Men det har aldrig varit såhär ljust. Tvärtom. I en rad av länderna vi besökte under vår jorden runt-resa föll mörkret redan vid 18-tiden på kvällarna. Det var nästan alltid varmt, ofta hett, men det var mörkt. Vi tände stearinljus på verandan, och hade med oss ficklampor om vi gick ut någonstans.
Och när vi har berättat om solen som nästan aldrig går ner för nyvunna vänner som levt hela sina liv i närheten av ekvatorn så har de tittat på oss som om vi berättade en saga.

Men det är ju ingen saga. Det är alldeles sant, och när vi just nu upplever de längsta dagarna på året så njuter jag. Jag njuter av ljuset och förlåter det varje dag för att jag aldrig kan gå och lägga mig på kvällarna (det känns ju som dag!) och att jag vaknar alldeles för tidigt på morgnarna.


Vi äter middag i kvällssolen i mammas och pappas trädgård hemma i Degerfors. Så fort strålarna hamnar lite för mycket bakom björkarna i skogen vid sidan av huset blir det lite kyligt, sådär som det blir när det är sommar i Sverige.
Milo hämtar sin poncho som han köpte i Peru, och både jag, mamma och min moster följer snabbt hans exempel. De två kommer snart tillbaka iklädda de present-ponchos som fick följa med oss hem, liksom Milos och min poncho inköpta på marknaden i staden Pisac.
Vi börjar prata om inka-kulturen och deras ritualer just kring sommar- och vintersolståndet, då folket fortfarande firar solguden. Gärna i något av alla de soltempel som finns runt om i Sacred Valley, där vi tillbringade 10 dagar i slutet av april och början av maj.

sommar
Vid Soltemplet, Inka-ruinerna i Pisac

Jag tycker så mycket om de där snabba hoppen tillbaka till vår resa. Det kan vara när vi själva ser på bilder och pratar om minnen, eller när någon vän från resan hör av sig, om så bara med en kort kommentar på Facebook eller instagram. Eller som den här kvällen, när vi bara för några minuter är tillbaka i Peru, soltemplens ruiner, bland berättelserna om sommarsolståndets heliga ritualer.
Och sen lika snabbt tillbaka igen, till trädgården i Degerfors, till pannbiff och potatismos och det eviga ljuset.

sommar sverige
Kväll över skogen bakom mammas och pappas hus. Men ändå ljust.

Senare på kvällen, fortfarande ute men nu med både poncho och filt, så tänker jag att det är just så här jag vill ha det. Jag vill kunna ta fram vår resa och alla fantastiska minnen och kunskaper vi har när som helst. Det kan vara i dessa små små doser – bara den fortsätter att följa med oss.
För att den är en del av oss nu.
Resan vi har gjort tillsammans är ingenting som är över och borta, för den är med oss. Den har påverkat oss på djupet och finns med i det som är vi. Precis som de Degerforska gatorna som vi känner mer än alla andra gator på jorden tillsammans, och precis som ljuset som just nu aldrig riktigt släpper sitt tag om oss.

Glad midsommar önskar jag er alla!

**
Krönika publicerad idag i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren

Vad kostar det att resa jorden runt?

11 Comments
FullSizeRender 3

Jag vet att det är många som undrar vad resan har kostat oss, och jag har nu börjat räkna ihop en del av kostnaderna.
Först ut är våra flygresor. Och ja, jag kan erkänna det redan nu; detta är jag i egenskap av resebokare SJUKT stolt över.
Jag visste att det inte var en särskilt hög summa (förhållandevis), men till och med jag blev förvånad när jag summerade samtliga resor igår.

Vi har rest ett varv runt jorden, inklusive tre inrikesresor, för totalt 93 434 kronor.
Det innebär en kostnad per person på 23 358 kronor.

billiga flygresor jorden runt
På väg ombord på inrikesflyg i Indonesien

Vi har flugit 17 gånger (se listan nedan), så totalt per flygbiljett har vi i snitt betalat 1374 kronor per person.

Jag tycker att det är roligt att berätta detta för att kanske krossa en myt dels om att vi måste vara snuskigt rika som gjort denna resa 🙂 , och framför allt att det inte måste vara så dyrt som många tror att resa.
Jag säger förstås inte att 93 434 kronor är ingenting, men vi hade budgeterat med minst 150 000 kronor för flygresor så ja, vi är ganska nöjda med detta.

Hur gör vi då för att hitta billiga flygresor?
Ja, det är det en hel del jobb nästan bakom varje enskild flygbokning. Till att börja med så har jag bara bokat enkelbiljetter, hela vägen. Från början var jag helt inne på att boka en jorden runt-lösning med någon av flygallianserna som har paket där man lägger in ett antal stopp i en jorden runt-biljett (tex Star Alliance) och det tror jag fortfarande kan vara en bra lösning om man vill ha det lite smidigare. Men när jag satt med detta fick jag aldrig fram något alternativ för en liknande rutt (fast kanske hälften av stoppen, jämfört med vår resa) för under 140 000 kr för vår familj. Och då hade bland annat inrikesflygen tillkommit, och tex Galapagos var inte med. 

Vi kollade också upp alternativet att boka via någon av resebyråerna som är specialiserade på jorden runt-resor.
Men. Jag upptäckte rätt snabbt att det billigaste skulle bli att boka allt på egen hand. Det skulle också bli mer jobb, väldigt mycket mer jobb. Men det skulle också innebära att vi behöll kontrollen och kunde resa precis var vi ville, när vi ville.

Och:
Vissa biljetter har jag sökt efter i dagar (eller nätter, snarare), och det är klart att det är en stor fördel att kunna vara flexibel när man bokar. Vi har ofta låtit flygpriserna styra både datum och ibland även vilket land vi skulle välja. (det var till exempel orsaken till att vi hamnade på Hawaii och i Las Vegas – se länk)
Vi bryr oss inte heller så mycket om hur vi flyger. Vi ser det som en transportsträcka och har när det varit möjligt valt lågprisbolag för att spara pengar till roligare saker på plats.
Vi har också gärna valt nattflyg, inte minst för att vi då sparat en natts hotellboende.

När vi har känt oss öppna för vilken destination vi ska välja så har jag börjat med att kolla Google Flights och sökning via deras karta för att få en överblick om vilka länder som verkar billigare att flyga mellan än andra. Där kan man snabbt se, för att ta exemplet nedan, att det är betydligt billigare att flyga från Auckland till exempelvis Los Angeles än till exempelvis Panama City, och ännu dyrare till Quito i Ecuador.

billiga flygresor familj

Sen går jag oftast in och finlir-söker på Scyscanner, mest för att jag är mest van vid den sajten. Men har även bokat via Expedia under resan, och ibland direkt via flygbolaget.
Ytterligare ett tips, om man vill göra flera stopp på sin resa, är att också kolla multistop-biljetter. Det gjorde vi tex i den rätt osannolika kombinationen Panama – Galapagos – Cusco, som blev en helt galet billig flygresa (eller, egentligen flera flygresor..) i förhållande till vad det hade kostat att boka varje flight separat (mer detaljer om kostnaderna för den flygresan och hur jag hittade den finns i detta inlägg, se länk)

Dessa flygresor hade vi under vår jorden runt-resa:

• Stockholm – Dubai
• Dubai – Colombo, Sri Lanka
• Sri Lanka – Kota Bahru, Malaysia (Perhentian islands)
• Kota Bahru – Kuala Lumpur (inrikes, Malaysia)
• Kuala Lumpur – Bali
• Bali – Flores (inrikes, Indonesien)
• Flores – Bali
• Bali – Auckland, Nya Zeeland.
• Auckland – Hawaii
• Hawaii – Las Vegas
• Las Vegas – Managua, Nicaragua
• Panama City – Galapagos
• Galapagos – Cusco, Peru
• Cusco – Sao Paulo, Brasilien
• Rio de Janeiro – Salvador (inrikes, Brasilien)
• Salvador – Paris
• Paris – Stockholm

Vill du läsa mer om ett visst land, kolla in menyerna längst upp där inläggen från de olika länderna är kategoriserade efter respektive världsdel.

Det finns också en sökfunktion där det bara är att skriva i vad du söker!

billiga flygresor
Ombord på flyg Bali – Auckland, Nya Zeeland

**

Alla våra inlägg från Jorden runt-resan

Tillbaka till startsidan

En snurrande tillvaro, på gott och ont

1 Comment
IMG_1034

IMG_1034

Tillvaron har väl sällan snurrat så fort som de senaste två veckorna.
Och det är bra. Det är så många bra saker. Nytt hus och och nygamla jobb. Milo och Jack har både börjat och slutat skolan (bilden ovan är från skolavslutningen, de var klädda i högtidsskjortor från Bali och Milo hade också en hatt från Hawaii)
Kompisar och aktiviteter. Roliga fester. Fotbollsmatcher och simträningar. Och jag har varit med både Milo och Jack till tandläkaren, och Jack och jag har varit på Universitetssjukhuset i Örebro två gånger den senaste veckan för koll av hans öron (en infektion).
Livet.

folktandvården i degerfors
Jack på kontroll, Folktandvården i Degerfors

Men jag längtar redan efter lugnare tider när vi får gå tillbaka i tankar och prat till vår resa igen. Jag behöver den, känner jag. För det ”onda” i en snurrande tillvaro är just att ddt kan vara svårt att stanna upp och stå stilla en liten stund. Så jag blir jätteglad när någon frågar något mer konkret om den, om någon plats eller hur vi löste något specifikt som uppstod, eller om vilka boenden som var bäst, och vad det nu kan vara.

För jag märker att då sjunker axlarna ner litegrann. För trots att det är mycket som är så positivt och bra just nu så är det också MYCKET att komma ihåg, mycket att göra, mycket att fixa.
Men när vi pratar om vår resa så märker jag hur vi alla fyra blir glada på ett speciellt sätt. Det kan räcka med en sån sak som när Milo scrollade igenom vårt instagramflöde i eftermiddags.
– Vad mycket vi har gjort egentligen! säger han glatt och fastnar på någon speciell bild som han vill visa.

IMG_1114

Minnen som poppar upp. Vi är så snabbt där, tillbaka på vägar, stigar, i hus och på stränder. Det är som om vi kan hoppa tillbaka i tiden på någon sekund, och det tolkar jag som att det är för att det betytt så mycket för oss allihop.
Minnena är så positiva, och det finns en harmoni i dem som jag inser att vi kommer ha svårt att finna härhemma – hur vi än gör.
Det kanske lät lite deppigt och som en sågning av hemma. Men det är mer ett konstaterande.
Livet hemma är inte konstruerat för att vi ska spendera så mycket tid tillsammans som vi har haft möjlighet att göra under denna resa, till exempel.
Det betyder inte att livet hemma är dåligt. Men det är annorlunda.

Min/vår absoluta ambition är mer harmoni i tillvaron även hemma framöver. En del i detta är ett mindre hus (som vi alltså precis har köpt), mindre att sköta om och inte minst färre saker omkring oss.
En annan del är att skapa fler små stunder när det bara är vi fyra. Inte så att vi tänker isolera oss, tvärtom, men då och då måste det vara bara vi. Hemma eller att vi bara slänger i tältet i bilen och åker iväg för en natt. Eller vandrar till ett vindskydd och sover där.
Sånt där som vi mår bra av.

Idag var jag och Patrik vid vårt nya hus för att gå igenom några saker med den nuvarande ägaren. Det var så härligt att känna ett stort lugn när vi kom ut på baksidan av huset. Lite skillnad att vara där nu, utan alla andra mängder av människor som var på visningen. Och det kändes så bra.

FullSizeRender(1)
Glad över att vi ska få bo här

Jag vill verkligen spara och bevara så mycket av allt vi ändå skapat tillsammans under dessa nio månader.
Vissa dagar har jag stora planer för förändring, andra dagar är de lite mindre. Vart det landar med allt får visa sig.
Men strävan efter mer harmoni följer hur som helst med.

Jag vet att mina utmaningar kommer att dyka upp, inte minst när tillvaron lugnar ner sig något och det är meningen att saker och ting ska bli lite mer som vanligt igen.
Min starka sida har aldrig varit som vanligt.

Och! Förresten blir det förhoppningsvis vi fyra och tältet redan nästa vecka i några dagar. Vi behöver ändå transportera oss till ett efterlängtat bröllop långt borta, och då kan vi nästan inte tänka oss något bättre sätt för logi än tält nånstans på vägen där vi väljer att slå läger.

Ja, ni hör ju. Det snurrar fort just nu. Men jag tycker att vi klarar oss rätt bra ändå, än så länge 🙂

IMG_8467
Ett annat tält, nån annanstans. Närmare bestämt i Nicaraguas regnskog. Ett fantastiskt – och harmoniskt – minne att ta med oss genom livet.

Alla våra inlägg från Jorden runt-resan

Tillbaka till startsidan

SKÅL för huset!!!

5 Comments
huuuus

Ja, kära nån… Vi har faktiskt KÖPT HUS!!! Ni tycker väl vi är galna som nyss har kommit hem och nu helt plötsligt har köpt hus. Men faktum är att vi har haft väldigt god koll på bostadsläget både i Degerfors och även i viss mån orter runt omkring, egentligen under större delen av resan.
Och det här var egentligen första huset här i Degerfors på hela tiden som har känts rakt igenom rätt för just oss. Då menar jag inte rätt som i alldeles perfekt in i minsta detalj, men rätt för oss och det vi efter många tankar i alla möjliga riktningar tillslut har kommit fram till att vi önskar oss av ett hem just nu.

FullSizeRender 2
FOTO: MILO. I går kväll skålade vi i bubbel som min snälla fina moster Monica & morbror Sören kom med, och sen bjöd mamma & pappa helt spontant på ännu en festmåltid. Tack för att ni gläds med oss, och fixar & grejar och tar sån hand om oss!

Ja, så vi slog till.
Det har varit några dagar av funderande men ända sen vi var där och tittade förra veckan så har vi känt att vi vill ha det.
Nu är vi därför väldigt glada att det gick i lås, inte minst barnen som kommer att bo jättenära många av sina kompisar.

huuuus
FOTO: MILO

Och för oss alla fyra känns det väldigt kul att nu gå in i detta tillsammans. Jag är absolut inget inredningsfreak, tvärtom skulle jag nog nästan säga, men jag ser fram emot att tillsammans med Patrik, Milo och Jack skapa ett hem som är VI.
Det känns jätteroligt att få börja på något nytt, och det kommer bli mycket resetema i det där huset – så mycket vet jag redan nu 🙂

Tänker också mycket på att vi inte vill ha för mycket saker omkring oss. Därför har vi heller inte köpt ett så stort hus. Det är ett enplanshus med tre sovrum och ett vardagsrum, kök och en fin inglasad altan. Det känns alldeles lagom.
Detta är en rätt tydlig effekt av vårt resande; att vi blivit mindre och mindre intresserade av prylar med åren. Vi mår ju allra bäst när vi lever med det som får plats i en 70-liters ryggsäck, så varför ska vi ha ett överflöd bara för att vi är hemma??

Nej, det blir ett viktigt projekt för oss i det nya; färre saker. Mer luft att andas i.

Vi flyttar in om en inte alltför avlägsen framtid. Då får ni se och veta mer 🙂

FullSizeRender 2
Min lillebror kom också förbi eftersom han var på genomresa, och han gav oss ett trädgårds-yatzy i Grattis-till-huset-present! Väldigt roligt, inte minst eftersom vi har spelat så sjukt mycket Yatzy ihop under vår jorden runt-resa. Nu får den vanan följa med oss även in i nästa kapitel, men i något större format.

FullSizeRender 2
Pärmen fick vi igår efter kontraktsskrivningen. Det roliga är att i förrgår, när vi fick beskedet om att vi fick köpa huset, var det exakt ett år sen vi sålde vårt tidigare hus. Och det råkar vara samma mäklare och mäklarassistent även denna gång. Så – vi gör gärna lite gratisreklam för Johan och Ida på Svensk Fastighetsförmedling i Karlskoga – Tack för att ni löser detta med alla våra boenden hit & dit! Vi är mycket tacksamma för er hjälp! 🙂

**

Tillbaka till startsidan

Första veckan hemma

No Comments
img_0981.jpg

Efterlängtat möte med morfar på flygplatsen

Första veckan på hemmaplan har varit härlig på många sätt. Bäst är absolut att träffa familj & vänner igen.

Många säger att det känns som tiden har gått så fort, att det känns som att det var nyss vi åkte. Men för oss känns det verkligen som en evighet sen.

Jag har istället svårt att fatta att det bara är nio månader sen vi var här, det känns som flera år.

Mamma och pappa hade ordnat en jättefin välkommen hem-fest för oss och bjudit in några av våra närmaste släkt/vänner. Det blev en himla fin dag (glömde dock helt bort att ta bilder..)


Något som har värmt hjärtat mycket är att ha sett barnen träffa sina kompisar igen. Många kära återseenden.

De har också gått i skolan. Det blev ju inte så många dagar – det är skolavslutning idag – men jättevärdefullt att de fick komma tillbaka till sina respektive klasser en vecka på slutet.

Det härliga är att det har gått jättebra. De har blivit så fint välkomnade av både barn och vuxna, och nu är det nästan som om de aldrig skulle ha varit borta.


Kärt återseende för Jack med bästisen Emilio

Och Patrik och jag blev bjudna på kalas med vårt sköna Degerforsbästisgäng i lördags! Oj så kul det var! Solen strålade (helt oväntat) och vi täckte in allt från god middag till dans och sång i mååånga timmar.



Vi har mycket att vara tacksamma över, så är det verkligen.

Den mer tungrodda biten är ju allt som måste fixas. Vi har påbörjat processen att leta bostad, och det är inte så enkelt i Degerfors just nu.

Vi har det jättebra här på övervåningen i mamma och pappas hus, men visst vore det bra för oss som familj att hitta något eget inom ganska kort.

Tillvaron kommer nog att kännas väldigt temporär fram till den dagen vi kan flytta in i något eget, Milo och Jack kan få sina rum med sina saker och vi kan hämta upp tex kläder från förrådet. 

Jag och Patrik har börjat jobba och det känns helt okej. Hittills har det dock inte blivit några hela arbetsdagar för mig, det är  så mycket annat att ordna med, typ telefonabonnemang, deklarationer, annat administrativt + förstås barnens skola, har varit med en del där och så är det hänta/lämna, och de går inte på fritids nu heller.

Alla i klassen fick diplom och detta fick Milo 

Idag är det skolavslutning, alltid en fin dag även om vi nog inte riktigt har den där riktiga skolavslutningskänslan i kroppen.

Känslorna i övrigt då? Jo de åker fortfarande upp och ner som en jojo i kroppen, och jag är rätt inställd på att det kommer vara så ett tag. Och när jag haft svårt att sova några nätter så åker telefonen fram och jag börjar titta efter nya tänkbara resmål… Det är helt galet vad starkt det där begäret är, och att det tydligen alltid finns en längtan ut och till något mer.

Det är fantastiskt på många sätt att vara hemma igen, men jag saknar oss fyra ihop och tillsammans hela tiden. Ibland så att det nästan värker inuti.


Eiffeltornets topp 4 juni 2017

Tillbaka till startsidan

Alla våra Jorden runt-inlägg