Att resa med barn
Backpackerlivet – så här kan det se ut

Backpackerlivet – så här kan det se ut

Vi bor på så många olika sätt under vår resa, så det är svårt att delge något självklart svar på frågan ”hur bor ni när ni reser??”

Men en typ av boende som ändå återkommer då och då är hostel. Här på Nya Zeeland är det väldigt vanligt att bo såhär, som vi just nu bor i två nätter på Sydön, i charmiga lilla staden Motueka.


Middag i trädgården tidigare ikväll

Så vi tänkte att ni får följa med på en rundtur på ett ganska typiskt boende för oss i standard, och detta kommer nog tillhöra de billigare vi bor här i (dyra) NZ.

Fick bra pris på ca 450 kronor/natt för ett fint & fräscht familjerum. Inkl gratis wifi dygnet runt (ej självklart i detta land, tvärtom), gratis dusch (till skillnad från campingar), fri tillgång till jacuzzi, kök, tv, dvd, tv-spel, biljardbord, pingisbord mm. 


Milo & Jack bygger pussel på golvet


Mycket nöjda med detta boende: Happy Apple Backpacker.

Och jag gillar hela grejen med dessa backpackerhostel, där Patrik o jag är typ 10-15 år äldre än de flesta, och Milo & Jack är minst 15 år yngre än alla.

Men det spelar ingen roll, för här är det resandet och äventyrsviljan som förenar. Jag älskar att på håll höra Milo småprata med nån som han möter, hur han på sin engelska berättar att han är från Sverige och reser jorden runt och svarar på alla möjliga frågor.




Ser på Snövit på VHS (!)


Tänk, det fanns hängmattor även i Nya Zeeland!!





Vandra med barn – Abel Tasman National Park

Vandra med barn – Abel Tasman National Park

abel tasman med barn
Vi är framme på Nya Zeeland.
Det är ett fantastiskt land, det kan jag säga redan nu.

Jag ligger redan lite efter i rapporteringen, men vill börja med något som blev alldeles fantastiskt, skitjobbigt, lite för långt och väldigt speciellt.

abel tasman

Vi befinner oss på Sydön, och en stor anledning för oss att komma hit var att uppleva Abel Tasman National Park, som faktiskt är Nya Zeelands minsta nationalpark.
Vi bestämde oss för att vandra där, och ja, vi visste att det var en lång sträcka men vi tänkte att vi nog skulle fixa det.

Och – det blev en vandring uppför Gibbs Hill, ett litet men väldigt vackert berg, vars främsta egenskap är att det är utsikt åt alla håll. Över grymt fina Golden Bay, som är Sydöns vidsträckta gyllene stränder i norr, men också ner över hela nationalparkens kust.
Dessa gröna kullar! Havet! Stränderna!

Sen är det så roligt att vandra med vår lilla familj. Jag är nog sällan så avkopplad som just då, när vi går där – kilometer efter kilometer – och småpratar hela tiden. Vi tränar på engelska ord, pratar om massor av reseminnen, tränar gångertabellen, pratar om ingenting alls, och sen gjorde vi hip hop-låtar (Jacks initiativ) och bara njöt tillsammans av allt det där som fanns.

abel tasman med barn

jorden runt med barn
Dessutom: Det blev lite för långt, vi gick totalt nästan två mil och det ultimata här hade nog varit kanske 14 kilometer. Framför allt på grund av att det var väldigt kuperad terräng, mycket mer än vad vi hade läst oss till innan.
Det var helt enkelt en ganska tuff vandring.

Jag ramlade en gång i en nedförsbacke och lyckades slå i knäet på något sätt så att Patrik fick leda mig nerför en lång brant backe på slutet. Och det regnade sista två kilometerna.

Allt är inte alltid perfekt.
Men ofta blir det perfekt ändå. För mig.
För att det är vi som gör det.

abel tasman hike

vandring-abel-tasman

**

Följ oss gärna på Instagram!

Resa på Bali – en sammanfattning

Resa på Bali – en sammanfattning

Det är inte alldeles enkelt. Men det är dags att – för den här gången – ta farväl av Indonesien.

Det finns alltid så mycket mer man vill säga, när man har fått förmånen att resa en del genom ett så speciellt land.
Men det får i alla fall bli en sammanfattning i länkform av Bali och Gili.

bali med barn

• En kärlekshistoria!
Ja, ett litet försök att beskriva det där alldeles speciella med denna ö.

hot spring banjar

NORRA BALI

• De varma källorna utanför Lovina. Så himla skön dag vi hade här!

ubud shopping

UBUD

Om staden som vi verkligen fastnat för, på centrala Bali.

Roliga, rofyllda Monkey Forest!

• Cykla!! Verkligen ett tips från oss när man vill uppleva en plats nära.
Vi åkte på en fantastisk cykelutflykt på Balis landsbygd.

lembongan

NUSA LEMBONGAN

En ny bekantskap som vi verkligen gillade! Fin ö, som dessutom ligger lättillgänglig från Balis flygplats.

GILI

Tillbaka på vackra Gili Air!

• Söker man ett enkelt men personligt boende på stranden rekommenderar vi varmt kära Salabose Cottage. En plats som vunnit våra hjärtan tack vare sin speciella atmosfär.

gili air med barn

BUDGET & KOSTNADER

Här berättar vi mer om våra utgifter under 1,5 månad i Indonesien.

**

Följ vår fortsatta resa runt jorden:

Följ oss gärna på Instagram!

Roliga Monkey Forest, Ubud

Roliga Monkey Forest, Ubud

monkey forest ubud

Innan det fyller på med alltför mycket nytt härifrån Nya Zeeland så känner jag att jag verkligen vill dela mig av vår dag i Monkey Forest i Ubud. Denna plats är ett måste om man besöker denna del av Bali. Inte bara för aporna, men det är en unik natur som döljer sig därinne bakom en krök på ortens huvudgata.

Monkey Forest är ett naturreservat och dessutom en helig plats. Här lever aporna, vilt, i naturen och enligt informationen finns det en bra bit över 600 apor här.

Det finns också flera tempel härinne som spelar en viktig symbolisk roll för ortsbefolkningen.

ubud bali

monkey forest ubud bali

Både Milo, Jack och pappa hade apor klättrande på sig, många kiknande skratt och så kul att se aporna på så nära håll.

ubud-med-barn

monkey-forest-bali

Och så återigen – själva skogen!

Vilken plats.

Trots att det är mycket turister här så infinner sig ett lugn.

Monkey Forest är en fridfull, och samtidigt väldigt rolig plats att befinna sig på.

Kul dag!

monkey forest bali

Foto: Milo

monkey forest nature

monkey forest i ubud

monkey forest with kids

monkey forest ubud bali

bali med barn

monkey-forest-med-barn

Läs mer om Ubud här!

Här finns alla våra inlägg från Bali

**

Med cykel på Balis landsbygd

Med cykel på Balis landsbygd

ubud-cykla

Vi har landat på Nya Zeeland! Men medan vi börjar acklimatisera oss i Nya Zeeland, med mer tidsskillnad, nytt resesällskap och helt nya upplevelser, så kommer vi dela med oss av några avslutande Baliinlägg. De första dagarna här kommer nämligen vara rätt intensiva, med inrikesflyg och många nya intryck – utöver allt det där med eventuell jetlag och att komma i fas med allt.

Så – det känns som ett bra tillfälle att berätta om en cykelupplevelse utöver det vanliga! Min pappas stora fritidsintresse är nämligen cykling. I somras deltog han i cykeltävlingen Siljan runt, och har utöver det plöjt massor av mil hemma i Sverige under våren och sommaren.
I Ubud fyllde han år, och det kändes självklart att ge honom en cykelupplevelse!

Sagt och gjort. Han fick vakna till skönsång och några paket, och så ett vykort med instruktioner om att vara klar och klädd för fysisk aktivitet om 45 minuter.
Jag hade bokat en cykelutflykt med Balibike, och under en dag tog den oss genom den otroligt speciella landsbygden på Bali.

ubud-rice-field

Vår guide Nyoman var grym! Han berättade massor om den balinesiska kulturen, som är väldigt intressant. På Bali har de alltså en alldeles egen variant av hinduism, och kulturen är extremt påtaglig i egentligen allt som sker i vardagen. Rökelser som tänds kontinuerligt under dagarna, svartvita tygstycken överallt som symboliserar beskydd, offer till gudarna i form av små paket med ris på bananblad som även pyntats med blommor.

ubud-cykel
Här förbereder en av kvinnorna i huset ris till ”offerpaketen”

Alla ceremonier, och så själva husen som är uppbyggda så att alla har ett eget familjetempel som ligger mot nordväst – där det stora huvudtemplet finns. Och så bor alla generationer i familjen tillsammans där bakom, ofta under mycket enkla förhållanden.

img_3398.jpg
Vi bjöds in att besöka en familj, och mamma fick testa på köket tillsammans med mormorn i den familjen.

img_3385.jpg

Vi passerade risfälten där kvinnorna jobbade med skörden. Stannade vid vulkanen Batur.
Besökte ett kaffeplantage. Bjöds in till en familj för att se deras hem.

ubud-with-kids
Åt god balinesisk mat. Och så fick vi dessutom besöka en skola, till Milos och Jacks stora glädje. Det tror jag inte ingår i utflykten i vanliga fall, men Nyoman fixade så att vi fick komma.
Så himla intressant, och känns jättebra att barnen fick uppleva detta. Betydligt enklare än våra moderna skolsalar, ingen lekpark på skolgården, barn i skoluniform – men ett glatt humör, och OJ vad spännande barnen tyckte det var med Milo och Jack!

img_3457.jpg

cykla på bali

En superdag! Det finns många cykelfirmor i Ubud, och de flesta har ett ganska liknande upplägg. Men vi kan i alla fall varmt rekommendera Balibike
Pris för en heldag med frukost, lunch, cykel och guidning, och upphämtning och skjuts tillbaka till hotellet, kostar cirka 350 kronor för vuxna och 210 kronor för barn.

img_3350.jpg

ubud-house

**

Här finns våra tidigare inlägg från Indonesien!

Ännu ett uppbrott – Hej då vårt fina Flores-hus!

Ännu ett uppbrott – Hej då vårt fina Flores-hus!

indonesien med barn

Varje eftermiddag när skolan i byn är slut har vi hört kompisarnas rop från stranden.
Miloooo! Jaaack!!!

Åh, vilken separationsångest vi har haft igår och idag. Jag måste erkänna det, trots att vi inser att vi har så mycket framför oss, så mycket fantastiskt, så mycket som väntar.

img_4069.jpg

Men jag hoppas att ni ändå tycker det är okej att jag delar med mig även av detta. För idag har vi faktiskt känt oss lite vemodiga, känslomänniskor som vi är alla fyra.
För 17 dagar sen flyttade vi in i ett hus som har tagit så väl hand om oss.
Jag tror att vi behövde lugnet. Vi behövde bara vara-tiden. Vi behövde landa och prata om våra upplevelser.
Sortera bland bilder och filmer.
Ligga i hängmattan och läsa en bok.
Laga mat. Ja, som vi har lagat mat här! Varje dag, hela tiden. Vilket har känts riktigt roligt efter två månaders restaurangliv.

flores indonesien

Vi har tittat på ”Lejonkungen” på film.
Läst ut ännu ett LasseMaja-mysterium.
Varit på marknad, haft en ljuvlig dag i en naturlig varm källa, och alltid njutit så mycket av att återvända hem igen. Till vårat hus.
Vi har bara haft elektricitet max fyra timmar per dygn, ibland inte alls.
En dag funkade plötsligt inte toaletten. Och en dag när vi kom hem var en del av huset invaderat av nån slags bin som tog timmar att få ordning på, och som en följd av det (massor av insektsspray i bland annat garderoben) var vi tvungna att tvätta upp allt vi har med oss.
Duschen är ganska usel, för att vara ärlig. Inget tryck alls i vattnet.
Så nej, allt har inte varit rosenskimrande perfekt enligt alla konstens regler.

Men perfekt för oss.

dsc00534

Vi är på väg mot ett helt grymt roligt äventyr. I morgon träffar vi efterlängtade vänner igen (tack och lov för det – för just nu väger det faktumet upp VÄLDIGT mycket här kan jag säga…), och vi byter land och till och med världsdel.
Som sagt, jag VET att vi har så mycket fantastiskt framför oss.

Men käraste Sleepy Lagoon, norra Flores, östra Indonesien.
Som du har varit snäll mot oss.
Som vi kommer att minnas dig.
Alla fina vänner till barnen.
Ropen utanför huset varje eftermiddag.

img_8434

Och imorse. Redan 06:10 på morgonen hörde jag kompisarna på stranden utanför vårt hus, väntandes på att Milo och Jack skulle vakna.
Så himla fint.
Det blev några timmars lek ihop innan vi gav oss av vid 11-tiden.

img_8502

Kära hus.
För oss är du harmonin personifierad. Och kommer att så fortsätta vara, i våra minnen.
Tack för det.
Och Tack, för allt.

airbnb-indonesia

Nu är vi på flygplatsen i Denpasar, Bali. Strax lyfter planet.
Mot fortsatta äventyr.

**

Följ oss gärna på Instagram!

Våra kostnader på Bali, Gili och i Flores

Våra kostnader på Bali, Gili och i Flores

Det börjar bli tid att avrunda Asien-delen av vårt jorden runt-äventyr. Och därmed även Indonesien, där vi nu har tillbringat ungefär 1,5 månad.
Och jag tänkte dela med mig om lite om vad det har kostat att resa här. Jag kan i alla fall direkt konstatera, med viss lättnad, att vår budget för Indonesien har hållits – trots att vi verkligen inte har ansträngt oss riktigt så mycket som vi kanske hade tänkt för att hålla i pengarna…

KOSTNADER FÖR MAT PÅ BALI & GILI

Som vanligt är ju platser med mycket turister på något dyrare, och särskilt om det är på öar (dit de måste transportera maten till, ibland ganska lång väg)
Prisexemplen här är enbart mat, och en rätt. Och vi äter oftast den inhemska maten som alltid är billigare.

• På Nusa Lembongan (Bali) kostade en middag oftast runt 30-40 kronor per person för oss.
• På Gili Air (Lombok) kostade en middag oftast runt 30-45 kronor per person för oss.
• I Ubud (Bali) är det väldigt beroende på vilken typ av restaurang man väljer. Här går det att äta från 20 kronor upp till flera hundra för en måltid.

Ofta äter vi ordentlig frukost och något enklare till lunch/mellanmål och middag på kvällen.

Vill man leva ännu mer budgetliv så är det fullt möjligt eftersom det ofta går att få tag på streetfood eller annan enklare mat. Men detta ovan gäller vanliga rätter ute på restaurang.

boende med pool i ubud
Boende i Ubud med pool, centralt. Pris cirka 340 kronor/natt. Jati 3 Bungalows.

KOSTNADER FÖR BOENDE PÅ BALI & GILI

Vi har bott bra hela tiden både på Bali och här i Flores, men utan någon extravagant lyx.
Billigast var ett rum i hamnstaden Amed, där vi bodde en natt innan vi skulle resa med båten över till Gili Air. Det kostade 130 kronor och hette Bali Citra Lestari Cottages.
Näst billigast var vårt rum på ett homestay i Moni, 175 kronor per natt och frukost för fyra ingick.

Sen är det lite speciellt då mamma och pappa reste med oss under Bali + Gili-tiden, och då behövde vi inte alltid boka familjerum utan bokade ett barn per rum (fast barnen i verkligheten sov i samma rum), så jag har svårt att säga exakt vad vi la på boendet denna tid. Vi hyrde också ett hus i Lovina fyra nätter som var lite dyrare, men som vi alltså var två familjer i. (detta kommer jag att berätta mer om i ett senare inlägg)
Men ett snitt för vår familj hamnar i stora drag runt 400 kronor per natt. Ibland inklusive frukost, ibland utan.

boende nusa lembongan
Boende på Nusa Lembongan som vi gärna rekommenderar; Lotus Garden Huts. Även det med pool. Pris cirka 330 kronor/natt.

VÅRAT HUS PÅ FLORES

Här har vi hyrt hus via Airbnb, och priset när vi bokade var 385 kronor per dygn. Vi har bott här i 17 nätter.
Den stora fördelen är att vi har kök och har därför levt både gott och billigt under tiden här. Vi räknade ut att vi, utöver själva boendekostnaden, har gjort över med cirka 4500 kronor de här veckorna. Och då ingår all mat, sådant som myggspray, schampoo, body lotion och lite annat sånt som vi köpt och även bunkrat upp med en del sånt inför fortsättningen, och även en snorklingsutflykt en hel dag med egen båt, + några färder med lokalbussen, handling på marknaden, refill av surf på simkortet, mm.
Inklusive en utflykt till en varm källa vid vulkanen Egon, där vi badade i flera timmar och grillade färsk tonfisk över öppen eld. Och även inklusive lite lyxkonsumtion några gånger i form av läsk och öl.

Totalt, inklusive allt, har vi alltså haft en dagskostnad på 650 kronor under tiden i The Sleepy Lagoon. Jag tycker det är väldigt prisvärt med tanke på hur fint vi har bott (se gärna filmen med rundvandringen här), och de härliga utflykter vi också fått göra här.

**
Om ni vill läsa så finns min krönika om tid – och tid som något lyxigt i vårt moderna samhälle – här.

resa med barn bali

Alla våra inlägg om Bali finns här.

• Här finns våra inlägg om Gili Air.

• …och våra inlägg om Flores.

Veckans krönika: Om tid som vår tids stora lyx

Veckans krönika: Om tid som vår tids stora lyx

Krönika, Karlskoga tidning/Kuriren 25 november

Många tänker nog på resande som en lyx, och då inte minst tack vare attribut som vajande palmer och kritvita stränder. En jorden runt-resa, som vi är ute på just nu, anses nog av många som något superlyxigt. Och det är det ju.
Men för mig handlar lyxen framför allt om något annat än palmerna, sevärdheterna och turkost, ljummet hav.
Det allra lyxigaste denna resa är nämligen tiden.
Jag inser ju längre vi är borta hur mycket tid vi annars ägnar åt annat än att vara tillsammans.
Jag har en tendens att jobba lite för mycket. Tar på mig lite för många jobb med stress som följd. Sena kvällar framför datorn.
Konsumtion, som tar tid. Storhandling, kläder som ska köpas, lite ny inredning ibland.
Jag kör mycket bil i jobbet. Timme efter timme på vägarna, i och för sig ofta med en bra ljudbok som sällskap. Men ändå.
Barnen är i skolan och på fritids. Ibland blir dagarna långa, särskilt när Patrik jobbat eftermiddagsskift.
Självklart så städar vi, tvättar och lagar mat också. Det måste man ju göra, så är det ju.
Och naturligtvis skjutsar vi till barnens träningar, kompisar och kalas, det ingår ju också och det är ju ett sätt att vara med. Att vara närvarande.
Jag menar nu inte att mitt liv hemma är dåligt. Tvärtom så är jag väldigt glad över mitt liv, även där.
Men i vår moderna vardag kan jag ändå konstatera att det är så mycket tid som äts upp. Av köer, stress, bilkörande och allt som ska handlas och fixas hela tiden. Heltidsjobb, aktiviteter, shopping, hus och hem.
Det är som om vi har skapat ett samhälle som bygger allt mindre på tid tillsammans med familjen, och jag tror att det är först nu – när jag tillfälligt har klivit ur allt det där – som jag ser mer tydligt hur mycket saker som slukar min tid därhemma.

Vi hyr just nu ett hus i drygt två veckor på en strand på ön Flores i östra Indonesien. Det ligger avskilt från nästan allt. Här finns inga butiker i närheten och inga restauranger.
Inga vattensporter eller andra aktiviteter.
Vi låter dagarna gå här i vårt hus. Äter frukost länge varje dag. Äter alla måltider tillsammans. Badar tillsammans. När jag jobbar en stund gör barnen sitt skolarbete några meter bort.
Att ha tio meter till havet och ett fantastiskt fint hus gjort av bambu är häftigt och härligt. Men – den verkliga lyxen här är att jag har familjen omkring mig hela tiden.
Att alltid känna att man har tid att lyssna är lyxigt. Att låta frukosten ta tid, helt befriat från klockångest och oro för att vi ska bli sena till skolan, är lyxigt.
Att svara ”ja” istället för ”nej jag har inte tid” när Jack frågar om vi ska spela LasseMaja-spelet är lyxigt.
Hemma kan det gå dagar emellan att vi äter middag ihop hela familjen. Här gör vi det varje dag, hela tiden.

lasse maja spel

Vi har ungefär ett halvår kvar av vår resa. Så mycket mer ska upplevas, utforskas och upptäckas. Så många länder, så många platser.
Men framför allt är det en sak som återstår och som känns som den största vinstlotten av dem alla; Nämligen ett halvårs tidslyx, nära nära varandra.

familjen thunberg

**

Följ oss gärna på Instagram!

Skolarbetet just nu för Milo och Jack

Skolarbetet just nu för Milo och Jack

milos-skolarbete

Milo lägger mycket tid på sitt skolarbete här i huset, och vi är förstås också med på ett hörn.
Det har blivit en hel del matte, och det rullar på jättebra tycker vi. Första matteboken, av två som vi har med oss, är nu i princip utgjord och det känns spännande med en ny bok.

Mest sitter han på övervåningen, i barnens egen del av huset. Det är härligt här eftersom det inte är några fönsterrutor i fönsteröppningarna. Så Milo sitter där och jobbar med den friska luften rakt in, och träden och havet utanför.

milo-intervjuar-sofia

En kväll när 3G-nätet fungerade riktigt bra (vi har lokala indonesiska simkort i telefonerna) då FaceTime:ade Milo med sin vuxenkompis Sofia (som även är Jacks gudmor) och gjorde en intervju med henne. Det var en del av uppgiften i arbetsboken i svenska, och det blev en mycket bra intervju!

Och i minnesboken skriver han om upplevelser vi är med om, och vi har också skrivit om olika valutor och hur man räknar om dom.

jack-skola

Även Jack kör på, med pysselböcker och framför allt med läsning. Han älskar att läsa, och vi laddar ner e-bok efter e-bok på ipad:en. Han har läst första delen i ”Vitnos”-serien, och har nu börjat på en ny bok, ”Team Scuba – Fyndet på havets botten”. Nu har han också börjat räkna talen i början av Milos mattebok, för att han plötsligt är så intresserad av matte.

Milo läser också på egen hand, just nu en Sune-bok.

Engelskan blir bättre och bättre för båda, det känns jätteroligt. Bästa träningen är förstås att de pratar väldigt mycket med icke-svenskspråkiga. De har ett helt gäng kompisar som kommer varje dag efter skolan, och det är så roligt att höra dem prata med varandra


Vi har även på eget bevåg dragit i gång med filmproduktionen som en del av skolarbetet. Milos och Jacks eget tv-program ”Jorden runt-snack med Milo och Jack” hade alltså premiär i helgen 🙂
Och det har de varit med och planerat mycket med själva. Vi har haft redaktionsmöte, antecknat, spånat idéer och gjort upp en planering för de olika avsnitten av programmen.
Sen är de med och bestämmer vad de ska säga och vad de vill berätta om, och vi har skrivit manuskort tillsammans.

Tanken är också att få in lite fakta om olika saker i programmet, sånt som de själva är intresserade av. Vi har tränat på att googla och anteckna.
De gillar att se på ”Lilla Aktuellt”, så det är förebilden till deras eget program. Och ”Sommarlov” 😊  Det känns jätteroligt med detta som ett komplement till den ”riktiga” skolan.

img_4188
Googlade fakta om vulkaner igår kväll – research inför ett av de kommande tv-programmen.

**

Mer från The Sleepy Lagoon, där vi bor just nu.

Följ oss gärna på Instagram!

Vilse i regnskogen

Vilse i regnskogen

kelimutu regnskog

Det började ju så bra. Med en magisk soluppgång uppe på vulkanen Kelimutu, och en härlig vandring nerför.

Så kom vi ut på bilvägen som vi förstått att vi skulle gå längs med för att komma tillbaka ner till byn Moni, där vi bodde.

Men så kom det en stig som såg så spännande och genväg:ig ut…

– Den här vägen måste ju gå snabbare och vara roligare! sa vi glatt, och svängde in.

Och vi gick.

flores djungel

Och vi gick…

kelimutu-vandring

Till saken hör att det är enormt varmt här. Temperaturen låg denna förmiddag en bit över 30 grader.

Efter nästan två timmars vandring närmade vi oss en by och tänkte att nu är vi framme! När vi insåg att det var en HELT annan by, i ett helt annat vädersträck så kände vi ungefär såhär:

kelimutu-moni

Byn var visserligen fin och rolig att se. En kyrka (Flores är en kristen ö) och en skola, där vi väckte stor uppmärksamhet när vi promenerade förbi.

kelimutu village

kelimutu kyrka

Vi frågade om vägen till Moni och människorna pekade. Ingen verkade kunna engelska.
Vi vandrade vidare. Nu började det bli sjukt varmt, och jag började bli en smula orolig eftersom vi heller inte passerade någon butik för att köpa mer vatten i.

kelimutu by

Vi kom ut på en liten väg igen.
Barnen, som ALDRIG brukar beklaga sig över värme eller att det är långt att gå, började tycka att det fick räcka snart. Milo klagade över ont i benen (och jag förstår honom, själv hade jag tränings´värk i två dagar efteråt…) och jag började känna att vi MÅSTE lösa detta nu.
Inga bilar passerade, bara en och annan motorcykel. Typ en var tionde minut.
Vi bestämde att Patrik skulle försöka lifta med nästa som kom och jag och barnen stanna på en plats i skuggan och vänta på att han ordnade en bil som kunde hämta oss.

DÅ!

Tada, någon form av sandbrott – och en lastbil! Patrik gick fram och frågade om de möjligen skulle till Moni när de hade lastat klart all sand. Och det skulle de, och vi fick gärna åka med!

lifta indonesien

Vi satte oss och väntade medan arbetarna fyllde flaket, skyfflandes för hand med vanliga spadar, och sen hoppade Patrik upp på flaket och jag, Milo och Jack fick åka i förarhytten.

flores lifta

lifta i indonesien

Så det löste ju sig, trots allt! Som det så ofta gör, på något underligt vis…

**

Mera Indonesien:

Om våra härliga veckor i vårt hus här på Flores.

Här finns våra inlägg från våra veckor på Bali

Följ oss gärna på Instagram!

Kelimutu! ÄNTLIGEN uppe på vulkanen i Flores

Kelimutu! ÄNTLIGEN uppe på vulkanen i Flores

kelimutu sunrise

Kelimutu, Flores, Indonesien.
Den här platsen har varit så speciell för oss, långt innan vi nu kom dit. Någon gång läste vi om platsen i ett utländskt resemagasin, och sa att ”dit måste vi!”. Och när vi så bestämde oss för att göra jorden runt-resan så var det en av de första sakerna vi bestämde att vi skulle göra: vi ska se Kelimutu i soluppgången!

kelimutu early morning

Detta är alltså här på Flores, en indonesisk ö som ligger ganska långt österut i landet. Och vulkanen är alltså hela grundorsaken till att vi nu spenderar tre veckor här.

Den här morgonen vaknade vi före klockan 04 på morgonen i vårt rum i byn Moni, som vi hade hittat kvällen innan. Byn ligger ganska mitt på ön.
Vi blev skjutsade i bil av en släkting till ägarna av vårt homestay uppför en bit av berget. Det var forfarande kolsvart ute. När vi blev avsläppta var det ungefär en kilometers vandring uppför.

Nu började det ljusna så smått, och vi gick på i ganska snabbt tempo för att komma fram i tid.

kelimutu

Toppen är 1639 meter över havet, och det unika med denna plats är de tre kratersjöarna som ändrar färg ofta. Ibland så ofta som varje månad.
Det är ett naturfenomen som verkar vara svårförklarat, men enligt skyltar på platsen har det med gaser från vulkanen att göra.
Platsen har också en mycket speciell betydelse för lokalbefolkningen, som tror att de dödas själar kommer hit. De onda själarna har en egen av sjöarna.

kelimutu med barn

Vi var här i flera timmar, såg solen gå upp vilket var en magisk upplevelse. Och sen bara hängde vi här. Njöt av att se hur naturen skiftade skepnad i takt med att solen steg. Tittade på aporna.

Två av sjöarna ligger intill varandra, och den ena var just nu turkos och den andra mörkgrönblå. Den tredje sjön var svart, och när vi anlände låg molnen lågt över sjön och täckte den helt och hållet. Men medan timmarna gick så skingrades molnen.
Visst ser det nästan om en svensk skogstjärn?! Konstigt att tänka sig att det är en vulkankrater.

flores sjöar

Jag är jätteglad att vi hade tur med molnen. Det händer tydligen rätt ofta att molnen ligger som ett tjockt täcke över alla tre sjöarna, men nu fick vi just en sån där soluppgång som vi hade hoppats på.

Även första delen av vandringen hemåt gick jättebra. Det var sen nästa äventyr började, när vi gick vilse i regnskogen…
Berättar om det imorgon 🙂

kelimutu indonesien

kelimutu vulkan barn

kelimutu-monkey

kelimutu-kratersjoar

**

Här finns våra inlägg från våra veckor på Bali

…och här hittar du våra inlägg från Gili Air!

Följ oss gärna på Instagram!

En galen lokalbussfärd, och marknad i byn

En galen lokalbussfärd, och marknad i byn

Ja, hjälp, mycket ska man vara med om… Det ni ser på filmklippet ovan är alltså en färd i en vanlig lokalbuss här på Flores, runt halv nio-tiden på morgonen.

Man väntar vid vägkanten, och när det kommer en blå minibuss vinkar man. Bussen stannar, och det går på mer och mer folk tills vissa till och med hänger på utsidan av bussen.
Och som ni hör, en ganska mycket högre ljudnivå än på våra svenska bussar 🙂

flores indonesien

jack-lokalbuss

Hur som helst, vi tog oss till marknaden som hölls en morgon i en by ungefär 20 minuters bussresa bort. Där var det VARMT, trångt och inte helt enkelt att navigera bland alla mängder av små stånd, människor, barn, skräp, hundar, levande kycklingar och allt vad det var.
Vi hittade i alla fall grönsaker och frukt som vi tagit oss dit för att handla!

local market maumere

På vägen hem åkte det med levande kycklingar i bussen. Det kan ju tyckas lite spännande, men när man sitter typ tio personer och trängs på ett litet säte, musiken dunkar och man känner något som pickar mot ens fot…
Då var det inte riktigt lika mysigt, kan jag säga!

Men men, vi kom hem. Dock inte raka spåret, eftersom det var sånt högvatten att vi inte kunde gå längs stranden som vi hade tänkt. Det finns nämligen ingen vanlig väg till vårt hus, utan det är stranden eller båt som gäller. Men den här gången blev det istället en annan väg genom skogen, som en man var vänlig nog att följa med oss och visa.

img_8209

market-maumere

marknad-flores

**

Här finns våra tidigare inlägg från våra veckor i vårt hyrda hus – The Sleepy Lagoon – på Flores.

Följ oss gärna på Instagram!

Vattkoppor och ett oväntat middagsbesök

Vattkoppor och ett oväntat middagsbesök

resa-med-barn-indonesien

Jack har vattkoppor. Tror vi.

Jo, det måste vara det. Men utan feber, och utan kli. Men med ett rejält antal koppor runt ena knäet och i ena armhålan.
Först trodde vi att det var myggbett. Men det kliade ju aldrig, och så började vi googla vattkoppor. Och ja, vid det här laget var utslagen snarare vattenblåsor. Så nu tror vi på vattkoppor.

Vi lever lugna dagar här i vårat hus vid havet på norra Flores.

Vi vaknar, bakar frukostbröd eller steker bara ägg. Vilar i hängmattan. Gör skolarbete och jobbar.
Planerar och spelar in barnens tv-program. Så himla roligt! det har blivit ett gemensamt projekt – skolarbete, praktik (för oss vuxna, på film/klipp osv..) och jättekul att höra dem planera och jobba inför kommande program. Igår gjorde vi till exempel research om havssköldpaddor. De lärde sig googla och Milo antecknade det viktigaste vi hittade.

Vi fikar på banan- eller mangopannkaka, lemongrass eller ginger-te och kaffe.
Badar.

Och barnen leker varje dag med barnen från byn som kommer hit efter skolan och vill leka.

vattkoppor
Vi lagar middag, av det vi har köpt hem från affären och marknaden.

Så när vi plötsligt en dag bjöd in två tyska killar på middag så bröt det ju av alldeles väldigt i dessa lugna rutiner. De bodde i några dagar på ett ställe nära oss, och vi träffade på dem även när vi var ute och snorklade.
Så vi bjöd in dem på middag, och det blev en kväll med färsk fisk, jordnötssås, nudlar, chilimajonnäs, jazz, öl, fanta och sprite.

resa-med-barn-indonesien-milo

Foto: Milo

När vi är hemma älskar vi att ha vänner hemma på middag så det var riktigt roligt att få förbereda och bjuda hem, och barnen tyckte det var jättekul och ville göra sig fina och gjorde allt dom kunde för att konversera på engelska med våra gäster.

En fin kväll!

Och en fin plats.
Patriks morgonbilder från vår alldeles egna strand får avsluta inlägget.

Här har vi det bra.

resa-med-barn-indonesien-maumere

resa med barn indonesien

skarmavbild-2016-11-19-kl-16-14-12
Här kan ni se programmet!

Premiär! Jorden runt-snack med Milo & Jack, Avsnitt 1

Premiär! Jorden runt-snack med Milo & Jack, Avsnitt 1

Dags för premiär för det nya tv-programmet ”Jorden runt-snack med Milo & Jack”!

Vi har gjort så att som en del i skolarbetet har barnen skapat sitt eget tv-program. Planeringen började redan för längesen, och nu här i huset har vi haft redaktionsmöte, skrivit manuskort, kompletterat filmandet och de har själva varit med och valt ut ämnen och även planerat för kommande avsnitt och tagit fram fakta.
Så det känns jätteroligt att första programmet nu äntligen är klart!

Hoppas ni ska gilla första programmet, och – det kommer mera! Produktionen för framtida avsnitt är redan igång 🙂

Jack och Milo på fest på egen hand

Jack och Milo på fest på egen hand

jorden runt med barn

Idag tar Jack och Milo över bloggen! Häromdagen gick de själva iväg en liten bit bort på stranden, och hade med sig kameran. De kom tillbaka med en alldeles egen historia som de delar med sig av idag:

Jack berättar:

”Jag och Milo gick bort lite längre på stranden och kollade vad det var som sjöng.
Det var en fest. Alla var finklädda och nästan alla ville ta kort med oss.

Vi tror att det var fullmånefest eller någon annan slags fest. Det var på dagen. Dom satt och åt buffé. Det var fisk. Och mitt i allt ville dom att jag skulle komma och äta, men jag sa ”No thanks”.

Det var ett band som spelade och så var det en som lockade upp folk för att sjunga. Dom ville att jag också skulle upp och sjunga, så en kvinna tog mig i handen och förde upp mig på scenen. Och så räckte han som sjöng mig mikrofonen. Men jag var ju där för att kolla, inte för att sjunga!

Sen dansade jag istället. Det var jätteroligt att dansa med en kvinna som var där.

flores med barn

Vi gick runt där ett tag och pratade lite med folk och tog kort.

Jag gick upp i köket också, och där fick jag två kakor. En var jätteäcklig. En var supergod, fast den hade jag gett till Milo.

Sen gick vi hem till mamma och pappa och berättade om allt.”

flores barn

flores kids

flores party

milo jack

indonesien med barn

flores indonesien

FOTO: Milo Thunberg

**

Se filmen från bambuhuset vi hyr här på Flores

Följ oss gärna på Instagram!

Vårt vardagsliv i huset, Flores

Nu har vi bott i en vecka i vårt hus på norra Flores, några mil öster om staden Maumere. En tillvaro som vi verkligen trivs med.

airbnb maumere

Igår visade vi runt med en film här i huset. Och idag tänkte vi berätta lite mer om vårt vardagsliv här. Det kanske låter lite knäppt att man kan njuta så mycket av helt vanliga saker. Men återigen – det är verkligen kontrasterna som gör resan!

Vi älskar ju att hitta på grejer. Vandra, upptäcka, se, förflytta oss. Men så detta, att få landa i 17 dagar på en plats långt ifrån allt, kom så rätt i tiden. Efter massor av upplevelser, mängder av intryck – så värdefullt att bara vara stilla.

Dagarna brukar se ut så som att jag och/eller Patrik vaknar först, ibland redan i soluppgången när tupparna runt omkring börjar vakna…

Ut i hängmattan på verandan, där jag brukar fixa med bloggen, skriva jobbgrejer, reseplanera, uträtta andra ärenden eller läsa. Och Patrik brukar lägga morgontiden på att redigera och sortera bilder och film.

Vi har bara elektricitet fyra timmar om dygnet – kl 18-22- så då gäller det att komma ihåg att ladda upp datorer och kameror.

När barnen kommer upp blir det så småningom frukost. Och nästan varje dag har vi bakat vårt eget frukostbröd som vi gräddat i stekpannan (det finns ingen ugn här) på gasolspisen.

img_4060

På vägen till detta hus stannade vi i öns större stad Maumere, som ligger cirka 45 minuters bussresa härifrån, och handlade på stormarknaden.

maumere butik

Det är alltid roligt att handla i landets egna livsmedelsbutiker, men även en liten utmaning. Att äta ”hemmamat” är inte riktigt att tänka på, men just det gör oss ingenting. Tvärtom så är det kul att testa på att laga all den här goda asiatiska maten på egen hand.

maumere shopping

Vi gick således bananas på bland annat oystersauce, chili, nudlar och kokosmjölk. Men det finns inget kött att få tag i, mer än nån halvmystisk kycklingkorv där varje korv är inslagen i plast (!), och ingen mejeriavdelning.

Men det har varit jätteroligt med maten! Och vi har faktiskt helt grymma barn, måste jag få säga, som glatt hyllar maträtt efter maträtt. Den mystiska korven skapade tydligen en ”supergod korvsås, kanske den godaste jag har ätit mamma!”, och den egna pizzan på spisbrödet har blivit en återkommande succé. Liksom förstås Patriks kanongoda Mie Goreng (indonesisk nudelrätt) – recept kommer!

Vi har också beställt fisk av en lokal fiskare en dag, och det kommer vi göra fler gånger!

Dagarna går i sakta mak. Vi badar tillsammans. Milo gör en hel del skolarbete. Jack, som älskar att läsa, läser mycket e-böcker. På seneftermiddagarna har några barn från byn i närheten kommit förbi och lekt med Milo och Jack på stranden.

Jack lyssnar på musik och dansar. Barnen leker. Vi pratar om allt allt allt, tänk vad mycket det finns att prata om när det finns tid.

Och vi gör nya filmer, och som en del av skolarbetet producerar barnen ett eget tv-program som vi SNART återkommer till! (de tycker det är SÅ spännande och ser fram emot lanseringen 🙂

Det finns alltså ingenting annat att göra. Det finns inte ens en butik på gångavstånd. Inga lekparker, caféer eller egentligen någonting mer än det enkla liv som pågår i byarna runt omkring här.

Om jag hade varit tvungen att sammanfatta hur vi har det i ett enda ord hade det varit givet:

Harmoni.

airbnb flores

flores airbnb

**

Mera Indonesien:

Här finns våra inlägg från våra veckor på Bali

…och här hittar du våra inlägg från Gili Air!

Följ oss gärna på Instagram!

Tårar, hopp och mycket kärlek

Tårar, hopp och mycket kärlek

flores barn

Vi kom fram till havet vid lunchtid, till stället vi skulle bo på en natt. Flores är ön där fungerande wifi tycks vara sällsynt, men nyhetssajternas hemsidor tuggades tillslut långsamt fram i våra telefoner via (det ytterst långsamma) 3G-nätet från våra indonesiska simkort.
Ett gäng barn kom direkt fram till Milo och Jack, sugna på att leka. Det tog inte ens en minut innan fotbollsmatchen på stranden var igång.

flores indonesien

Nyhetssajternas rubriker lyste tillslut emot oss.Kan det verkligen vara sant, sa vi till varandra. Inte kunde väl en person med så öppet främlings- och kvinnofientliga åsikter vara på väg att ta makten i det enorma landet i väst.

Vi blev sittande på samma ställe hela eftermiddagen, den där dagen när det var val i USA.
Vi befann oss på en vidsträckt strand några mil utanför staden Maumere i Flores, på en plats som få västerlänningar tycks besöka.
Glada skratt från stranden, timme efter timme. Milo och Jack och deras nya vänner.

Strax före solnedgången kom det två stora sällskap ner på stranden, lokalbefolkningen som hade med sig picknick och som ville njuta tillsammans några timmar här där solen går ner sådär vansinnigt glödande fint i horisonten.

allas lika värde

Vi var kanske 50 personer tillslut som befann oss just här. Fyra stycken såg annorlunda ut, med ljust hår och ljus, om än lite solbränd, hy. Blåa ögon. Annat språk.

Alla log mot oss. Vinkade. Hälsade leende.
Milo och Jack bjöds med barnen de lekt med hela eftermiddagen att leka ombord på en fiskebåt. Det var förstås hur roligt som helst.

3G-nätet var fortsatt mer än långsamt, men vi uppdaterade nyhetssajterna ändå. Något slags sista hopp om att det skulle ändras precis i slutet.
Jag märkte hur tårarna rann när jag insåg att det var kört. Vad är det som händer? Vad är det som får så många människor att tycka att en viss hudfärg och vissa andra attribut gör dem mer värda än någon annan?

Vi reser av egen fri vilja, och tack vare att vi är privilegierade nog att kunna göra det. Att jämföra det vi upplever med människor som hamnar i främmande länder på grund av att de flyr är kanske konstigt. Men jag måste ändå reflektera över vilken värme och vänlighet vi möter, som långt ifrån alla som kommer nya till ett land får känna.
Trots att det är vi som är de som ser annorlunda ut så välkomnas vi var vi än kommer med öppna armar och vänliga leenden, och långt ifrån bara av dem vi handlar hos eller bor hos.

Det känns så ledsamt när vi sitter där, den där eftermiddagen som sen övergår ikväll.

Men så höjer vi blicken, och ser våra barn som leker tillsammans med de indonesiska barnen. Det har gått fem timmar nu sen leken började, och den pågår fortfarande. Allt medan solen sjunker och vi snart bara ser barnens silhuetter i havet med den brinnande himlen som kuliss.

Och vi säger till varandra att det är det här vi måste ta med oss. Att det finns hopp.
Barnen och deras sätt att så otvunget leka med varandra. Kritvitt hår och blänkande svart. Bruna ögon och blåa. Och samma lyckliga skratt, samma glädje över målen i fotbollsmatchen på stranden.

Det, och allra mest det, tog vi med oss från den dagen.

fullsizerender

Starten på vårt Flores-äventyr

moni

Vi hade inte bokat något boende i byn Moni mitt på den indonesiska ön Flores, utan vi bad att få bli avsläppta i centrum.
Det visade sig bara vara en gata utan särskilt mycket mer. Om vi säger såhär, vi hade trott att Moni var ett lite större samhälle med många guesthouses och små hotell. Så var det inte, upptäckte vi nu. Och skymningen närmade sig…
Men det stod en skylt: Watugana homestay.
Vi kollade, och det visade sig vara paret John och Maria och deras stora familj som hyr ut några rum i anslutning till sitt hem i Moni.

moni flores

Vi flyttade in i det största av deras rum för två nätter. En dubbelsäng och en enkelsäng. Det enklaste vi bott i hittills, till exempel går det inte att spola som vanligt på toaletten utan man häller i vatten med en skopa i toalettstolen.

kelimutu homestay

Men jättevänliga människor, och en kanonfrukost som ingick i rumspriset; 175 kronor per natt för vår familj. Färska bananpannkakor med massa färsk frukt till, papaya, passionsfrukt, banan, mango mm. Och kaffe/te.

moni-flores

Vi stannade i två nätter. Väcktes strax före fyra av tupparna, och vid sextiden var vardagslivet i full gång med barn i skoluniform på väg till skolan, svärmor som styr och ställer, hundar, kattungar och råmande kor.

img_3884

Det var ett bra stopp. Och framför allt var det här, strax utanför Moni, som vi upplevde en riktig, riktigt höjdarmorgon (i dubbel bemärkelse) Som jag hade längtat hit, och det blev fantastiskt.
Inom kort berättar vi mer om vårt besök vid vulkanen Kelimutu och de tre mystiska kratersjöarna.

**

Följ oss gärna på Instagram!