Att resa med barn
Tack och farväl, Nya Zeeland!

Tack och farväl, Nya Zeeland!

IMG_4108

Konstig känsla i kroppen. Börjar känna igen den nu.
Dags att lämna ännu ett land bakom oss för nya mål.

Vi är på flygplatsen nu. Hyrbilen är inlämnad, hundratals mil senare. Vänstertrafik, smala vägar, långa sträckor att köra – allt har gått bra, bilen hel. Vi hela.

Phu.

Som jag har skrivit om förut var det en stor omställning, i alla fall för mig, att dyka ner i civilisationen i Nya Zeeland den 28 november efter tre månaders backpackande i Asien. Och det var inte rakt igenom bara positiva känslor.
Jag kände mig besviken på mig själv för att jag inte omfamnade Nya Zeeland sådär direkt som jag nog hade föreställt mig att jag skulle göra. Det var ju jättefint såklart… Men känslorna hängde inte riktigt med mig i början.

img_2738.jpg
Matarangi beach, Coromandel

Men som det tog sig.
Med lite stundtals osäkra steg började vi lära känna ett land som ibland är väldigt likt vårt eget, men ibland inte alls. Vi skapade oss vår egen rytm även här.
Vi har handlat mat på Countdown och New World (deras Ica Maxi) fler gånger än vi kan räkna. Tankat vår hyrbil galet många gånger. Sagt säkert tusen gånger till varandra ”ÅHHH vad fint det är”, när vi svängt runt ännu en krök och belönats med ännu en briljant utsikt över gröna kullar, betande får och hav.

img_5954.jpg

Vi har alla varsin spellista i bilen och dessa har rullat med hyfsad rättvisa, och vi har alla skrålat med till alltifrån Danny Saucedo, Eminem, Lars Winnerbäck, Laleh, Eagles, Sean Banan och Pink till Imperiet, Melissa Horn, Markoolio, Galenskaparna och mängder av annan musik.
Vi har skrattat massor.

roadtrip nya zeeland

Haft så himla kul med våra Karlskogavänner som vi reste med under i alla fall hälften av vår tid här (kolla gärna in Milos, Jacks, Adrians och Stellas tv-program om sin NZ-resa HÄR)
Druckit Nya Zeeländskt vin och MOA-öl och grillat typ överallt, eftersom alla boenden vi haft har haft en grill. Verkar vara standard här.
Konstaterat att en viss machokultur råder… Åtminstone på vissa håll.

Vi har jobbat på farm. Träffat oerhört många trevliga människor. Vandrat. Firat jul. Pratat. Druckit mer Nya Zeeländskt vin. Grillat musslor. Bott i lyxtält. Förfasat oss över hur dyrt allting är.
Suckat över obefintligt eller fruktansvärt segt wifi & 3G-nät. Konstaterat gång på gång att det finns spritbutiker överallt, även i minsta lilla håla.

img_6393.jpg

Druvor på vingården vi besökte; Matawhero wines i Gisborne

Vi har badat i lera, varma källor och hav. Patrik har fått storfiska ute på havet, och vi har besökt en vingård. Barnen har bodysurfat massor, både i havet och på enorma sanddyner.

img_3873

Haft otroligt fint väder, utom några dagar i början och igår kväll, när vi hade en liten hejdå-kväll med finvin från vingården vi var på, och regndimmig vy över kullarna från vårt lilla hostel-rum.


Och vi har bestämt oss för att vi ska tillbaka hit en dag, då för en annan slags resa.

Det har inte varit rakt igenom enkelt. Tvärtom har det varit rätt trixigt med all planering, sökande efter billiga(re) boenden, all mathandling och planering kring det (när man förflyttar sig så ofta krävs ju lite annat fix än när man bor på ett ställe)

Men – det har varit värt det.

Nya Zeeland – Tack för att du blev så mycket bra, tillslut. Tack, tack, tack.
Vi kommer att sakna dig.

NÄSTA STOPP: Hawaii.
Hoppas ni vill följa med oss även dit!


Auckland international airport alldeles nyss

**

Här finns alla våra inlägg från våra nästan två månader på Nya Zeeland

Följ oss gärna på Instagram!


Bästa grejen – Hyra hus på Nya Zeeland

Bästa grejen – Hyra hus på Nya Zeeland

hyra hus nya zeeland

En sak som har varit en utmaning här på Nya Zeeland är detta med boenden. Det är DYRT att bo, även om man väljer enklast tänkbara tak över huvudet (tält undantaget)
Det är ofta s k motel som gäller här, om man inte har egen husbil, campervan eller tält. Eller enkla ”cabins” på campingar. Men ja, även den allra enklaste typen utan egen toalett kan kosta uppåt (eller över…) tusenlappen per natt för en familj. Och dessa alternativ är väl kanske inte heller de allra roligaste, även om jag tycker att vi har haft generellt sett bra boenden.

MEN! Vi har haft turen att kunna hyra hus tillsammans med våra vänner Linda, Micke, Adrian och Stella här, vid tre olika tillfällen medan vi reste ihop i december.
Vi bodde utanför Rotorua i fem nätter, på Matarangi beach i Coromandel i sex nätter och i Ahipara, Northland över nyår (ett hus som låg ett stenkast från coola/fina Ninety Mile Beach)

coromandel hyra hus
Gänget äter pizza ”hemma” hos oss i Coromandel.

Detta har framför allt varit otroligt roligt. Så himla trevligt, och smidigt att dela på handling/matlagning mm. Dessutom är det faktiskt de billigaste boendena vi har haft här efter att vi delat hushyran på två familjer.
Men det är ändå inte den största bonusen, utan det har ju varit själva hänget tillsammans.

Vi har hyrt via:
Book a bach & Bachcare

Airbnb, som vi ofta nyttjar annars, har inte haft lika stort utbud här på NZ även om det finns en del där också.

Andra fördelar med hus jämfört med hotell och campingar, enligt oss, är ju också större utrymme till alla, eget kök, trädgård och vardagsrum med plats för gemensamt häng – men också möjlighet att gå undan i eget rum.

hyra hus coromandel

hyra hus på nya zeeland ahipara
Barnen stod för matlagningen en kväll i Ahipara (med viss assistans av Patrik – se ovan..) Jack och Stella var ansvariga för efterrätten! Det blev en grymt god pavlova!

Till varmrätt blev det tacos, och de handlade själva och fixade allting hemma i köket.

hyra hus på nya zeeland
Har man riktigt tur med tajmingen så hyr man huset ihop med sina vänner på Lucia, då kan man nämligen få förmånen att vakna till ett Lussetåg!

fiske nya zeeland
…och om papporna drar på fiskeutflykt för en dag, och sen kommer hem med en massa kilo fisk! Ja, då blir ju allting bara ännu bättre!

hyra hus på Nya Zeeland
Härligaste ungarna äter middag vid ett eget bord, utanför Rotorua.

**

Här finns våra tidigare inlägg från vår roadtrip på Nya Zeeland!

Följ oss gärna på Instagram!

Tankar & känslor efter en veckas farmliv – Dagens krönika

Tankar & känslor efter en veckas farmliv – Dagens krönika

Fil 2017-01-16 20 05 29

Fyra barn, ett gäng hundar, 4000 får, många samtal om livet, tusentals vitlökar och nya nära-hjärtat-vänner.
Men det mesta av det här visste vi ännu ingenting om när det plötsligt närmade sig.
Det var dags att flytta in hemma hos familjen på farmen i Nya Zeeland, och allting kändes nu ganska nervöst och lite krångligt. Hur skulle det här bli, egentligen?! Vad hade vi gett oss in på?!
Det verkade ju så enkelt innan. Vi registrerade oss som medlemmar på WWOOF, som är en portal där frivilliga farmarbetare och deras värdar kan hitta varandra. Sökte runt efter bondgårdar som tar emot hela familjer, och mejlade till den farm vi tyckte verkade trevligast.
Svaret kom ganska omgående; välkomna hit 10 januari!

Detta var i september, medan vi fortfarande befann oss i Sri Lanka. Det var så länge kvar. Väldigt enkelt att mejla tillbaka ett Ja tack, vi ses i januari!
Men så plötsligt hade månaderna gått och det var dags.
Vid det här laget hade vår jorden runt-resa pågått i över fyra månader, och vår egen roadtrip genom Nya Zeeland i en av dessa månader, och vår familj hade sen länge skapat oss våra egna rutiner, vår egen rytm.
Nu skrev vi in adressen på telefonens GPS. Strax utanför Gisborne på sydöstra Nordön körde vi uppför de gröna kullarna upp mot huset där familjen Gaddum bor.

Fil 2017-01-16 19 45 02

Det visade sig att vi hade hamnat hos en sommarlovsledig familj, där huset ofta var ett skönt kaos av barn, leksaker, lunchmackor och prat, och där vi fick flytta in i en inredd gammal buss på gården.
Konceptet WWOOF går ut på att man jobbar fyra-fem timmar om dagen, och istället för vanlig lön så bor man och äter gratis. Här blev vårt huvuduppdrag att ta hand om årets vitlöksskörd!
Patrik grävde upp lök under fyra dagars tid och jag sorterade och rensade löken.
Milo och Jack var med ibland, men de tillbringade den mesta tiden tillsammans med familjens barn. Här fanns både drivor av lego, en utomhuspool, en rolig höskulle och en damm att bada i ute i fårhagen.

Fil 2017-01-19 17 40 18

Och det blev ju också en veckolång lektion i engelska eftersom de ofta fick vara tillsammans med barnen på egen hand utan oss som översatte och hjälpte till med språket.
Så småningom flyttade vi jobbet till får-ladan, och här jobbade även Kirsty – mamman i familjen – med vitlöken. Det blev riktigt trevliga dagar med prat om allt mellan himmel och jord medan vi betade av hög efter hög med vitlök. Rensade och sorterade i buntar som hängdes upp i ladans tak på tork.
Vi var med om fårklippning, hängde på stranden ihop, besökte en vingård en eftermiddag, åkte ut och fiskade på havet och åt flera härliga middagar ihop.
Det blev så otroligt lyckat, och det var riktigt tråkigt att lämna vår Nya Zeelands-familj häromdagen.
Vår förhoppning med att bo och jobba på farm var att ge Milo och Jack en djupare inblick i livet på en farm och framför allt att komma nära en familj med allt vad det innebär, och så naturligtvis som en intensivkurs i engelska för dem.
Allt detta fick de, och vi, verkligen uppleva. Minnen och lärdomar vi tar med oss för alltid, och vidare nu när vi lämnar Nya Zeeland på måndag natt och reser mot nästa mål.

Krönika publicerad 20 januari i Karlskoga tidning/Karlskoga Kuriren




Tycker farm-barnen skrev så fina hälsningar till Milo och Jack i deras minnesböcker!

farm nya zeeland

farm

Här finns alla dag-för-dag-inlägg från farmen i Gisborne, Nya Zeeland

…och här finns övriga inlägg från vår roadtrip genom landet.

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 7

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 7

Klara med vitlöken!!! Totalt blev det ungefär 900-1000 vitlökar som rensades och hängdes upp på tork.

Dagen ägnades åt lite annat. Patrik fick rida för första gången i sitt liv, han var ganska livrädd men det gick bra 🙂

Och jag körde fyrhjuling för första gången, och med släp dessutom! Mycket stolt över detta 🙂


En hel del fyrhjulsåkning för barnen också, man kan väl säga att trafikreglerna inte tycktes gälla på just den här grusvägen… Här är det Olivia som kör.


Här vallar morfarn korna till häst.



Blev även traktoråkning för barnen!

Sista kvällen bjöd vi familjen på middag; köttbullar och potatismos (de hade önskat sig något svenskt)



Så himla fint gäng! Otroligt generösa och varma människor.

Barnen fick även sova i tält tillsammans med Olivia, Max och Sam i trädgården! Såklart jätteroligt och spännande.

Imorgon kommer ett inlägg med lite samlade tankar/känslor om farmen. Och barnen skrev så fint i Milos och Jacks minnesböcker. Jag ska ta bild och lägga in här.

Ett fint avslut blev det hur som helst! Vi är SÅ glada att vi bestämde oss för att WWOOF:a, som det alltså heter. Kanske kan det bli något mer sånt på resan? 

Ja, vi får se…!

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 6

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 6

IMG_5761

Välkomna hem till vår lilla del av vår farm i Nya Zeeland!

Vi bor i ”The rainbow bus” och i det lilla rummet mittemot. Inne i bussen sover Milo och Jack och där äter vi frukost. Övriga måltider äter vi tillsammans med familjen vi är hos, i deras hus.

Fil 2017-01-17 11 16 33

Fil 2017-01-17 11 10 29

Patrik och jag bor i rummet vars fönster vi sitter utanför på den här bilden:

farm new zealand

wwoof nya zeeland med barn

jobba på farm i nya zeeland

Och i övrigt – ja, det händer massa grejer här hela tiden! Vi närmar oss slutet på vitlöksjobbet, och har det riktigt bra här. Kolla in den helt otroliga solnedgången vi fick bevittna denna dag.

Milo och Jack hittade jag ute tillsammans på en kudde utanför vår buss. De njöt verkligen den här stunden.

Fil 2017-01-17 11 26 57

farm nya zeeland

jobba på farm nya zeeland

IMG_5805

Här ser man familjens hus, det vita till vänster, och vår buss längre ner till höger. Staden som syns längre bort är Gisborne, och sen havet och kullarna.

**

Här finns våra tidigare inlägg om att jobba på farm i Nya Zeeland.

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 5

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 5

gisborne surfing

Det är sommarlov här för barnen, och vi fick följa med på en surf/sim/beach-tävling med surfpaddling, simning och stafetter på stranden här i Gisborne.
Alla barnen i vår farmfamilj, utom minstingen, är med i den lokala surfklubben och nu var det alltså dags för sommarlovstävling.

gisborne surf
Farm-storasystern Olivia.

Det var såklart roligt att se, och vi hade en trevlig förmiddag.

gisborne beach

gisborne beaches

Sen åkte vi vidare till Farmers Market, som är här i Gisborne varje helg. Här kommer vitlöken vi har skördat att säljas så småningom 🙂

farmers market gisborne

På eftermiddagen körde vi några vitlökstimmar igen, och sen blev det ännu en middag ihop med vår familj.

Fil 2017-01-16 19 51 23
Patrik, Kirsty och Andrew vitlöksjobbar i får-ladan

Vi har nog väldigt tur med vädret här på Nya Zeeland, kan vi konstatera. Det är VARMT och otroligt sköna dagar – och kvällar.

gisborne area
Rätt fin middagsplats vi har, eller hur..?

gisborne nya zeeland

**
Läs mer om våra arbetsdagar på farmen i Gisborne, Nya Zeeland här!

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 4

Vi jobbar på farm i Nya Zeeland – Dag 4

Det blev dags att flytta en del av vitlöksskörden till en lada längre bort på gården.

Där tillbringade vi några timmar tillsammans med Kirsty och barnen, med att sortera och rensa och hänga upp buntar med 20 i varje på tork.


Det blev också tid att hälsa på en av hästarna.

Sen hade Andrew, pappan i familjen, frågat om Patrik, Milo och Jack ville följa med honom och sönerna ut på havet och fiska. Så lyckliga allihop över detta!

Jag, Kirsty och Olivia (dottern, 11 år) slog oss ner på en fin uteservering i hamnen under tiden. Två fina glas lokalt rosévin härifrån Gisborne och massa trevligt prat i strålande sol i ett par timmar.

Och ute på havet blev det napp för både Milo och Jack!



Ja, ni ser ju – vilken glädje!!

Pommes frites köptes med hem, och Andrew tillagade Milos och Jacks fångst. En kanongod fish & chips-middag! 

Jack och Milo var SÅ stolta att hela gänget åt deras fisk.


Och innan dess tog Kirsty med mig ut i trädgården för att prata, dofta, njuta och hämta in lite grönt till middagen

Vi jobbar på farm på Nya Zeeland – Dag 3

Vi jobbar på farm på Nya Zeeland – Dag 3


Vi fortsatte med vår vitlöksskörd ute på fältet, men det mest spännande den här dagen var att få vara med om fårklippning!! Vilken upplevelse.

Farm-morfarn klippte några av alla 4000 får de har här, och det märktes att han gjort detta under 50 års tid. Otroligt skicklig.


Det var väldigt intressant att se.


Det blir en del ull… 


Hela denna familj, inklusive morfar och mormor, är så himla vänliga mot oss och vill verkligen att vi ska få lära oss om livet på en Nya Zeeländsk farm.


Som kronan på verket på denna dag blev vi inbjudna till grillfest på kvällen. Familjen hade vänner på familj, så totalt var vi sex vuxna och nio barn som åt hembakta tortillas med grillad fisk & korv hemgjord på hjort och färska kryddor.


Patrik bidrar till middagen genom tortilla-bak


Det här farmlivet är som att hänga med goda vänner sen länge, så avslappnat, roligt och trevligt. Vi har massor att prata om. 

Så vi hade nog faktiskt inte kunnat hamna hos en bättre familj. 

Jo, en sak till som hände: De har en liten biodling här. Kirsty gav sig ut för att titta till den och vi följde med:

IMG_5454

IMG_5451

IMG_5452

Vi jobbar på farm på Nya Zeeland – Dag 2

Vi jobbar på farm på Nya Zeeland – Dag 2

farm på Nya Zeeland

Första riktiga arbetsdagen. Huvuduppdraget medan vi är här är att jobba med vitlöksskörden.
Familjen vi bor har en stor odling och nu är det skördetid.

wwoof med barn

Patrik har grävt upp drivor av vitlök ur jorden, och jag (och även barnen litegrann), har rensat och sorterat vitlöken.
Kirsty, som mamman i familjen heter, har också varit med långa stunder under dagen. Hon och jag är jämnåriga (skiljer faktiskt bara tre dagar) och hon är hur trevlig som helst. Blev trevliga resningstimmar på fältet.

wwoof med barn nya zeeland

Upplägget är sådant att vi jobbar fyra-fem timmar per dag. Barnen gör vad de vill, och är ständigt välkomna att vara tillsammans med deras barn som har sommarlov just nu.
Vi äter frukost själva i vår buss där vi bor, ungefär 200 meter från familjens hus, och lunch och middag tillsammans med dem.

Det här var en extremt varm dag, tydligen är sommaren den varmaste på flera år här i Gisborne, och temperaturen låg runt 30 grader hela dagen. Så vi fick ta en rätt lång paus under eftermiddagen för bad i deras pool och sen även bad i ett ”swimming hole” med alla barn inne i en av hagarna.

wwoof med barn på nya zeeland

Strax före solnedgången, när det blivit aningen svalare, gick Patrik och jag ut och tog ett vitlökspass igen. Odlingen ligger så fint med solnedgången framför, och sen en tjusig måne på det.

farm på nya zeeland
Månskensbonden 🙂

**
Här är våra tidigare inlägg från vår roadtrip på Nya Zeeland

WWOOF – Vi jobbar på farm i Nya Zeeland, Dag 1

WWOOF – Vi jobbar på farm i Nya Zeeland, Dag 1

wwoof nya zeeland

Det här ska bli så otroligt spännande! Verkligen ett äventyr i äventyret.

I åtta dagar ska vi jobba på en farm utanför Gisborne här i Nya Zeeland, och vi har nu flyttat in.
Konceptet heter WWOOF och finns över stora delar av världen. Det handlar i korta drag om att man jobbar på en farm och får husrum och mat gratis.
Det är inte jättemånga ställen som verkar ta emot hela familjer, så det var en chansning att teckna medlemskap i WWOOF Nya Zealand (kostar några hundralappar) och sen börja leta.

Vi hittade en farm som verkade bra och mejlade dem, faktiskt redan i september. Och visst – vi var så välkomna! Och nu är det dags!

Orsaken till att vi gör detta är framför allt för att få uppleva något helt nytt, livet på en farm – och att lära oss mer genom att leva tillsammans med en Nya Zeeländsk familj under åtta dagar.

Det är klart att det ställer lite mer krav på oss alla, inte bara enkelt för barnen som nu får tillbringa långa dagar med nya barn som bara pratar engelska. De blir tvungna att vara ganska självgående och vara själva med barnen/deras föräldrar en del.
Vi vuxna måste också hitta rätt i den här vardagen, anpassa oss och hitta ett sätt som fungerar här. Och jobba på, dessutom!

wwoof med barn

Det är en fyrabarnsfamilj som bor galet fint, gröna kullar åt alla håll, bergen lite längre bort och havet som syns åt ett håll. Extra roligt eftersom två av barnen är ganska jämnåriga med Milo och Jack.
Vi bor basic men roligt i en buss (!), ska visa mer därifrån senare i veckan.

Vår första dag handlade mest om att bekanta oss med familjen, huset och gården. Mamman i huset har sina föräldrar på gården intill, och totalt finns det ungefär 4000 får här. Och en massa kor.
Plus höns, bin, hundar och en katt.

Och så odlingar på det, så där ska vi hjälpa till en del.

På kvällen – efter en mycket trevlig middag på en terrass i strålande kvällssol – följde vi med morfarn ut och flyttade några får från en hage till en annan.

wwoof nya zeeland familj

wwoof nya zeeland med barn

wwoof nya zeeland för familjer

**

Här finns våra tidigare inlägg från vår roadtrip genom Nya Zeeland!

Rere Rock slide – bästa gratisnöjet i Nya Zeeland?

Rere Rock slide – bästa gratisnöjet i Nya Zeeland?

Vi bodde några dagar på ett riktigt trist ställe i Taupo, ett fult & slitet motel. Men. Vi träffade i alla fall på en del trevliga människor på stället, och bland annat en man som sa att det fanns ett outstanding ställe om man ville uppleva Nya Zeelands bästa gratisaktivitet.
Nämligen Rere Falls.
Detta ställe hade vi redan spanat på, och blev nu ännu mer bestämda att vi såklart skulle dit, eftersom vi ändå skulle till Gisborne på östkusten (mer om varför vi är just här inom kort)

Sagt och gjort. Vi tog bilen ungefär fyra mil, och kom fram till Rere Falls och Rere Rock slide.
Barnen tog sina body boards, som de fick i julklapp, och kastade sig ut direkt. Och de var fast på en gång.

img_5143

img_5151

Vi blev kvar här i nästan fem timmar. Jag vet inte hur många åk barnen åkte. Upp och ner längs den långa naturliga vattenrutschbanan, och så himla lyckliga och glada!
Det var så roligt att se dem!

img_5078

Och för oss som inte har möjlighet att lägga dyra pengar på aktiviteter här på Nya Zeeland så var detta en total jackpot. Galet kul, vackert, gratis och skapat av naturen själv.

img_5084

img_5119

Det blev picknick på plats, och sen mera åk. Och ännu mera.

img_5130

En grymt bra dag, och ett supertips till alla – små som stora – som vill uppleva gratis fart i vacker natur 🙂

img_5108

**

Här finns våra tidigare inlägg från vår roadtrip på Nya Zeeland!

Följ oss gärna på Instagram!

Magi under och ovan jord – Vår roadtrip rullar vidare

Magi under och ovan jord – Vår roadtrip rullar vidare

cave

Vi klättrar genom den kolsvarta grottan, enbart upplyst av de de hundratals lysmaskarna i grottaket (glow worms) som skapar en sällsam underjordisk stjärnhimmel. Vår guide Philip känner grottan utan och innan och leder oss lugnt genom tunnelpartiet, tills vi kommer fram till ett lite större rum i grottan där vi tänder våra ficklampor igen.
Det är en helt enorm upplevelse, timmarna med Philip i grottan. Vi kryper genom trånga öppningar och följer klafsande det rinnande källvattnet vars fåra genom berget blir vår väg framåt den dryga kilometer vi går härinne.
Efteråt pustar vi ut med en fika på det mysiga café som Philip och hans familj har öppnat intill grottan.
Han berättar att han och en kompis upptäckte grottan i barndomen, då han bodde i närheten. De bevarade grottan som en egen hemlighet och för 20 år sen köpte den då sen länge vuxne Philip marken där grottan finns. Över jord betar familjens 1500 får, och numera guidar Philip tusentals turister genom grottan varje år.

nikau3

Alla dessa möten som vår jorden runt-resa för med sig.
Alla livsberättelser vi får ta del av. All inspiration.
Philip som skapat sin egen försörjning från ingenting, som satsat på det han trodde på och innerst inne ville.
Hans grotta finns inte med i de stora guideböckerna, och den ligger längs en ganska avlägsen väg.
Enda orsaken att vi hittade dit är att vi just nu bor hemma hos Penny och Anita på deras farm, som också är ett litet hostel. Mitt i ett landskap som är så mycket Nya Zeeland som något kan vara – gröna kullar, en slingrande flod, smala vägar och mängder av får – har vi flyttat in för några dagar.

img_4363

Penny sköter i huvudsak farmens djur och grönsaksodlingar och Anita sköter hostel-delen. Vi bor i en enkel liten stuga på gården med en nästan ofattbar utsikt över landskapet, och lagar vår mat i deras privata kök och småpratar med dem i deras vardagsrum på kvällarna.
Penny kommer från England, och kom en gång hit till Nya Zeeland för att hjälpa till att ta hand om Philips och hans frus barn.
Det skulle ha varit tillfälligt, men nästan 20 år senare är hon fortfarande kvar och har byggt upp ett liv här.
Hon och Philip med familj är fortfarande nära vänner, och det är Penny som har rekommenderat Philip och hans grotta som en dagsutflykt för oss.

bo på farm nya zeeland

Vi kommer tillbaka hem till vår farm på seneftermiddagen. Penny undrar om Milo och Jack vill följa med henne och se till fåren och skörda palsternackor. De får åka med på fyrhjulingen ut på kullarna, och lyckan i ögonen när de kommer tillbaka någon timme senare kommer att värma mig länge.
Människors välvilja och öppenhet ger verkligen vår resa en dimension till, jag vet inte hur många gånger jag har konstaterat det redan.
Senare på kvällen läser Penny och barnen en engelsk barnbok tillsammans på golvet i vardagsrummet, och till min förvåning hör jag både Milo och Jack läsa nästan felfria meningar på engelska.
Under tiden småpratar jag och Patrik med en av de andra gästerna, Mark från Seattle som just nu cyklar genom hela Nya Zeeland och inatt ska tälta på gräsmattan här utanför.

”Det har varit en magisk dag” säger Jack när vi ska sova, och jag håller med honom.
Magi i all sin enkelhet. Det är verkligen den bästa magin av dem alla.

shekinah

farmstay nya zeeland

Jack har skördat en palsternacka modell större!

hostel nya zeeland

**
(Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 6 januari)

Man får inte fotografera inne i grottan som besökare, så bilderna från grottan har vi fått från Nikau Cave och de publiceras med tillstånd av dem.

**

Våra tidigare inlägg från Nya Zeeland finns här.

Följ oss gärna på Instagram!

Vandring i Sagan om ringen-land

Vandring i Sagan om ringen-land

Det här blev (också) en så himla bra dag, och jag tror faktiskt jag är lite endorfinstinn fortfarande för egentligen borde jag sova men ville så gärna titta igenom Patriks bilder från dagen först…

Så det fick bli ett blogginlägg också!


Vi åkte idag till Tongariro national park, en timmes bilresa från Taupo (där vi bor i tre nätter) Nationalparken är känd för mycket, och inte minst att detta i mångt och mycket är Mordor i Sagan om ringen-filmerna.


Första snön vi sett på ett tag!! Dock på, enligt mig, behagligt avstånd… 

Jag är ingen Lord of the rings-kännare, tvärtom, men Patrik har koll och blev vår sagoberättare under vår åtta kilometer långa vandring. Blev spännande berättelser om Frodo och Gollum och allt möjligt.

Dessa vulkaner på våra bilder spelar till exempel en viktig roll i filmerna


…och detta vattenfall – som Milo och Jack badade i, typ 10 grader – också:


Och även om man är helt ointresserad av Sagan om ringen så är detta en fantastisk plats för vandring ändå. Det finns leder i alla tänkbara längder och för alla nivåer.

En väldigt fin och speciell nationalpark.


Frukt- och vattenpaus.

Coola killar, som verkligen älskar att vandra


Mera fika! Lunchmackor efter vattenfallsbad.


Bara att åka bil genom detta landskap var häftigt. Här är förresten vår kära bil som nu har burit oss en månad över stora delar av Nordön.

Och sen åkte vi för andra kvällen i rad till ett jättehärligt ställe här i Taupo – Spa Thermal Park. Ett stort grönområde, och en plats där hett källvatten kommer rinnande ut i floden Waikato.

Så just där detta sker blandas det heta vattnet med flodens kallare, och det är en populär badplats för stans invånare. Unga, gamla, med picknick, musik och ofta i större sällskap som kom och gick medan timmarna gick. Både igår och idag på kvällarna har vi hängt & badat där i flera timmar.

Perfekt avslut på grym dag idag!

Men nu SKA jag sova… 🙂

En annan sorts årskrönika – Hejdå 2016

En annan sorts årskrönika – Hejdå 2016

Nyårsafton.
Och det är många sammanfattningar de här dagarna. Det hör ju till.
Men istället för att göra någon månad-för-månad om vad som har hänt så har jag tänkt att några rubriker och bilder får sammanfatta/symbolisera något av allt det där som 2016 gav.

Jag kommer aldrig nånsin kunna svara på frågan ”vad var bäst?” om den resa vi just nu gör. Men några saker är jag särskilt tacksam över:

VI GJORDE DET.

Vi följde drömmen.
Det var inte ett helt enkelt beslut, och en rätt tuff vår och sommar med flytten och mycket jobb.
Men det var värt det. Och hur det än går och hur det än blir med fortsättningen av resan så är jag i alla fall jättestolt över oss, so far.

jorden runt med barn
Arlanda 28 augusti, 2016.

NÄRHETEN.

resa jorden runt med barn
Gili Air, Indonesien, oktober 2016.

Jag vet att jag återkommer till det gång på gång. Men det är omöjligt att gå förbi.
Att få ha möjligheten och förmånen att vara så nära Milo och Jack som jag har kunnat vara det här året, det är den största gåvan av dom alla.

DE UPPNÅDDA MÅLBILDERNA.

jorden runt

Vi försöker alltid att inte ha för höga förväntningar och ”hajpa” saker som ligger framför. Det blir inte alltid exakt sådär som man föreställt sig, och vi är alltid noga med att inte lova att vi till exempel kommer att se vissa fiskar när vi snorklar eller att vi ska göra vissa saker. Ifall det inte blir av. Utan vi försöker i alla fall att vara rätt nedtonade med förväntningar, både mot barnen och oss själva.
Jag tror själv att det är en rätt viktig orsak till att resandet för det mesta funkar rätt bra för oss. Vi låter det bli som det blir.

Men jag ”unnade mig” några konkreta målbilder för mig själv, inför resan. En av dem var att se den indonesiska vulkanen Kelimutu och dess kratersjöar i soluppgången. Och det gjorde vi, och vi hade jättetur med vädret – en klar, vacker morgon.
Jag kommer att minnas de timmarna för alltid.

MÖTENA.

bali med barn
Jag och Vivin, norra Bali, oktober 2016.

Så många möten. Och vissa människor som fastnar. Och som förblir där.
Resandet ger så mycket, även av vänskap.
Vivin träffade vi första gången på Bali år 2013, och nu fick vi återse henne igen. Det var så alldeles fantastiskt.
Och vi har även ljusa minnen med oss av, bland annat Mr Kadirah på Sri Lanka, familjen Riddebäck i Colombo, Irfan med familj på Tetani beach, Perhentian, hela gänget på Gili Air, härliga Fredh i Flores… och många många mer.

Många av dem vi möter träffar vi ju aldrig mer, så är det ju. Men de sätter spår, och är viktiga.

FAMILJEN…

gili air med barn

…OCH VÄNNERNA

nya zeeland med barn

Vi har haft – och har just nu – den stora glädjen att ha människor vi tycker om nära oss. Mamma och pappa tillbringade en månad ihop med oss i Kuala Lumpur, Bali och Gili Air.
Och nu reser vi alltså tillsammans med Adrian, Stella, Linda och Micke, våra vänner hemifrån.
Känner mig tacksam för detta, och även för vänner och familj hemma som hör av sig och är med oss hela tiden – om än på avstånd.
Vi saknar många därhemma, så är det.

SNORKLINGEN.

DCIM100GOPROGOPR0985.

Vi har gjort så mycket ihop, och massa fantastiskt såklart. Men snorklingen. Den har blivit så speciell. I Sri Lanka, Malaysia och Indonesien har vi simmat runt tillsammans. Sett så många olika fantastiska fiskar, revhajar, havssköldpaddor, rockor och helt sagolikt fina koraller.
Det har blivit vår familjs grej, det kan jag nog säga. Att glida runt där i dessa varma vatten, intill Milo, Jack och Patrik – det är grymt.

DCIM100GOPROGOPR1215.

FORTSÄTTNINGEN.

2017 väntar.
Så mycket som ligger framför.
Många månaders resande återstår, och vi har ingen aning om vad som ligger framför där. Hawaii och Las Vegas, och en flight till Nicaragua. Men sen?? Ingen aning..

Och när vi kommer hem.. Var ska vi bo? Hittar vi något hus? Hur blir det med jobb?
Ja.. många frågor återstår.

Men – vi kör på. Tillsammans.
Det brukar bli bra så.

GOTT NYTT ÅR till er alla!
Tack för att ni hänger med oss på resan. Ni är också viktiga för oss.

img_4129

fullsizerender
Här i Nya Zeeland ligger vi ju tolv timmar före, så vårt nyårsfirande är nu igång här i Ahipara! Ett härligt plockbord och en flaska champagne med havsutsikt, i goda vänners lag. En bra start! 🙂

Nya Zeeland – inte bara en dans på gröna kullar

Nya Zeeland – inte bara en dans på gröna kullar

På väldigt många vis är det så lätt att tycka om Nya Zeeland. Det är så rakt igenom jättevackert. Det är gröna kullar överallt, landskapet är fantastiskt, människorna vänliga.
Därför har jag känt mig lite orättvis när jag har känt att det har tagit viss tid för mig att ta till mig landet.
Och jag hade kunnat göra det lätt för mig här i bloggen, och bara hyllat det galet vackra.
För det är så sant. Jag älskar kullarna. Älskar fåren. Vyerna. Kontrasterna. Stränderna. Bilresorna.
Jag älskar så otroligt mycket här.

waiotapu

Men. Det var en stor omställning att komma hit ifrån Asien. Världsdelen som jag och vi rest så mycket i, under så många år. Visst, de asiatiska länderna vi rest i är förstås olika varandra men ändå rätt lika.
Där har vi vårt sätt att resa. Och vi förstår nog nu att det på många sätt har blivit vårt rese-hemma.

Nu landade vi i något som direkt kändes så mycket mer civiliserat. För första gången på tre månader kände jag mig lite fel i mina säckiga haremsbyxor. Jag insåg att det var en evighet sen jag noppade ögonbrynen. Och mascaran – hade jag ens en sån med mig? Nu är jag inte så brydd kring utseende, egentligen, men det var mer en känsla som nog egentligen handlade om mer än de yttre attributen.
Vi har hyrt en stor fin bil, finare än nåt vi nånsin har haft hemma, och vi handlar på affärer som är precis som Ica Maxi och Coop Forum.

Allt känns så… som vanligt och liksom ordningsamt.

Här är det dessutom dyrt, ännu dyrare än jag hade trott innan. Vi hade förstås researchat på boendekostnader och lite annat, men trodde nog att det skulle finnas någon lite billigare fåra man kunde smita in i.
Och det gör det väl, om man liftar och bor i tält. Men vi har valt att ha egen hyrbil, och även om vi faktiskt länge var inne på tält så har det numera bytts ut mot typ enklare vandrarhemsboenden. Och de är fortfarande dyra, och maten är dyr, och ja, det är lite jobbigt ibland med tanke på att vi har de pengar vi har och de ska ju räcka ett halvår till ute på resande fot. Men vi försöker att inte låta tankarna på det ta överhanden, och vid det här laget har vi hittat ett förhållningssätt till det, gått igenom vilka pengar vi har och hur vi vill prioritera.
Vi försöker hålla vår budget framför allt genom att nästan aldrig äta ute på restaurang. Vi lagar mat själva och har med matsäck. Dag ut och dag in.
Just den grejen gillar jag ändå. Jag tycker ofta om våra matfixarstunder, och efter att ha strösslat med frukost-lunch-middag på restaurang, och massor av matupplevelser, i Sri Lanka, Malaysia och i mångt och mycket Indonesien så kan jag inte säga att jag har så stort behov av att äta allt på restaurang.
Tvärtom.

Vi satsar istället på att göra en del aktiviteter som vi verkligen vill, som till exempel Wai-O-Tapu och bad i Hell´s gate.
Även när det gäller aktiviteter får vi ju välja bort en del som innebär dyra kostnader/éentravgifter osv, och nu har vi ju ändå turen att vara ute på en långresa där vi kan sprida ut upplevelserna på fler länder än detta som hör till de dyraste vi besöker.

Och – med allt detta sagt. Vi älskar Nya Zeeland. Det är ett fantastiskt land. Visst, det tog lite tid för mig att komma in i tillvaron här, och det jobbigaste var nog att inte känna mig så där glad hela tiden som jag ville göra – nu när vi äntligen var här. Och då kände jag mig stundtals otacksam och irriterad på mig själv, fast det naturligtvis bara gjorde saken värre. Jag saknade Asientillvaron, det enkla, billiga livet, hettan, det välkända.. och började känna mig orolig för hela fortsättningen av resan. Tankar om vad vi ska till USA, Centralamerika och Sydamerika och göra började poppa upp – ja, ni hör ju, det blev onda cirklar av allting.

Men nu njuter jag och vi verkligen och särskilt av naturen (och det har jag gjort hela tiden, deppstunderna har ju inte varat hela dagarna utan kommit och gått).
Detta är ju faktiskt också ett land där många upplevelser är gratis. Vandringsturer, bad i havet, surfing på sanddynerna, alla vyer…
Och vår jul i vårt tält var också viktigt för att landa lite.

roadtrip nya zeeland

En sak som också har blivit jättejättebra och roligt är att vi vid tre tillfällen under december hyrt hus tillsammans med våra vänner hemifrån, bland annat just nu i lilla kustsamhället Ahipara.
Vi firade igår Lindas födelsedag, och det var riktigt riktigt trevligt. Och imorgon väntar ett gemensamt nyårsfirande här hemma i huset. Så himla härligt att höra barnens glädje och lekar ihop, och tycker om våra trivsamma dagar och kvällar ihop. Kollektivlivet har varit och är roligt, med gemensamma storhandlingar, matlagningar och kvällshäng i soffan.

ahipara hyra hus

ahipara
Fotat från trädäcket på vårt nuvarande hus. Ett stenkast bort ligger havet, och kända Ninety mile beach som börjar här i Ahipara och sträcker sig uppför landets nordligaste spets.

**

Läs mer om vår roadtrip i Nya Zeeland här.

Följ oss gärna på Instagram

Om en jul i ett tält vid en flod

Om en jul i ett tält vid en flod

Vi flyttade in i ett stort tält med tre rum. Konceptet kallas för glamping, och ja, vi gillar det verkligen.
Här, på Pagoda Lodge i Kerikeri, norra Nya Zeeland, var tältet stadigt monterat på ett trägolv.

img_5326

Jag hade ett rätt stort behov av lugn och ro, insåg jag, och att låta intrycken landa lite efter en väldigt intensiv inledning av Nya Zeelands-tiden. Jag ska skriva mer om det imorgon.

Så för mig, och jag tror jag kan prata för hela familjen, var det så ljuvligt att kliva in här. Pagoda Lodge är en speciell plats, en otroligt fin trädgård med blommor överallt, slingrande kaprifol och så floden som rinner nedanför. Och grönskan förstås.
Jag satte mig ner i en vilstol på vår veranda och bara andades en lång stund när vi kom hit, och kände direkt att detta skulle bli en bra plats för ett julfirande.

Kvällen före julafton läste jag den bok som min mamma alltid läst för vår familj, kvällen före julafton varje år sen jag var liten – ”Ibland kommer vintern om natten”. Nu hade hon kopierat upp hela boken till oss, så att jag kunde läsa den för Milo och Jack i år.

img_3270

Julafton inledde vi med ett besök på stans marknad. Handlade lite till julbordet och gick omkring och tittade.

img_5544

img_5550

Sen lite mathandling och sen hem till Pagoda Lodge igen. På eftermiddagen badade vi i floden tillsammans, och förberedde för julbordet. Milo och Jack var med, de också, och vi skapade ett riktigt fint julbord ihop:

img_5562

Lammköttbullar, biff Wellington, rotgrönsaker i ugn, guacamole, grillad lammfilé, saffransaioli, julskinka, rökt king fish och grillade räkspett som marinerats i chili och vitlök.
Jag tror aldrig jag har sett barnen, i synnerhet inte Jack, äta så mycket som denna julafton. Roligt också eftersom ingen av dem velat äta skaldjur förut, men nu blev bland annat räkspetten en stor succé.

img_3297

Vi satt länge och åt. Det var varmt och helt lugnt, bara vi som satt vid ”matsalsborden”.

img_3299

img_3321

Så småningom blev det julklappsutdelning. Det hade kommit medskick med våra vänner från Sverige så det blev en liten julklappshög ändå, trots att vi själva av förklarliga skäl höll nere på klapparna i år.

img_3332

Julaftonskvällen avslutades med att vi åt ostar från marknaden och satt i soffan till seeent. Kvällarna blir rätt kyliga här, så då var det filt och tänkt ljus i Patriks fina Moa-gran som gällde.

img_3283

Det blev en så fin och lugn julafton som vi kommer att minnas. Självklart saknar vi många därhemma lite extra den här tiden, och det var så himla roligt med alla samtal vi fick till under juldagarna via FaceTime och WhatsApp.

Men, trots alla vi saknade och allt som var så annorlunda, så är jag så GLAD att vi fick en så fin jul ändå, vår lilla familj.

img_3336

Foto: Milo

img_3328

img_3398

Julaftonskvällen avslutades med ostar från marknaden, och kex, och mys under filten

**

Här finns våra tidigare inlägg från vår road trip på New Zeeland

Följ oss gärna på Instagram

En annan Annandag


Som alltid tänker jag nog extra många tankar på Annandagen. Jag tänker på drömmar, hopp och sorg och glädje. Allting blandat, virvlande och stundtals ganska filosofiskt. Och jag tänker, som alltid, på Malin. På Maria och Bob och alla andra som förlorade de käraste de hade denna dag.
12 år sen. En annan Annandag.


Vi flyttar ut från tältet där vi spenderat julen och åker vidare. Tar in för en natt på ett litet ställe nära havet som drivs av Katrina och hennes man (som jag aldrig uppfattade namnet på) Solen hettar. Vi är nästan så långt norrut man kan komma i Nya Zeeland.

De bjuder oväntat på ett glas bubbel och en öl. Vi slår oss ner en stund i deras vardagsrum. Pratar om livet och drömmar och livsförändringar, innan vi drar till stranden (vad konstigt det är, att vissa människor kan man prata med direkt om en massa saker, medan andra möten mest bara känns konstlade och lite krystade)

Milo och Jack på sina surfbrädor i vattnet. Jag som äntligen njuter igen av att bada, havet har varit lite för kallt för Asien-bortskämda mig sen vi kom till Nya Zeeland. Men nu börjar det värmas på.

Jag promenerar en stund ensam på stranden. Låter allt det där virvlande dra igenom huvudet. Minnen och alla möten från alla jobb om tsunamin. Möten som förändrade mitt liv, nog faktiskt så mycket att de på sätt och vis är orsaken till att jag är här just nu.
De gröna kullarna längre bort på stranden är nästan bländande gröna, om nu något kan vara det.

Det kan ju låta så ledsamt och sorgligt, att tänka på döden och sorgen som aldrig går över. Men jag tror det är viktigt, och för mig passar det bra att låta de tankarna blandas med all glädje och innerlighet jag känner just nu.
Jag är ganska säker på att jag känner mer tacksamhet över allt jag har idag än vad jag hade gjort om jag inte gjort alla jobb om tsunamin. Om jag aldrig hade mött alla drabbade människor.
Ett jobb som blev så mycket mer än ett jobb.
Alla samtal. Vänskap som inleddes under de värsta av omständigheter men som idag är speciell och meningsfull.

Jag tittar på Milo i vattnet, och Jack som gått upp på stranden igen för att outtröttligt försöka förbättra sitt trixrekord med fotbollen. Ibland känner jag mig livrädd för att något ska hända dem, sådär som det är att vara förälder.
Solkräm och uv-tröjor. Man gör ju sitt bästa för att skydda dem mot det man kan. Och ibland önskar man sig ännu fler redskap, ännu fler skydd att ta till.
Men hur mycket jag än önskar det kommer jag förstås aldrig att kunna skydda dem mot allt, så är det ju.

En oändlig kärlek som ligger som utanpå kroppen, så känns det faktiskt just idag.


Ikväll ska vi äta pasta pesto, och senare lite ost och kex som är kvar sen julafton. Varva intensiv reseplanering (eftersom Katrinas ställe har gratis, fungerande wifi – äntligen!!) med att barnen får kolla på YouTube.

26 december.

En annan Annandag. Ännu en gång.

**

Text av mig från tioårsdagen av tsunamin.

Inför en annorlunda jul

Inför en annorlunda jul

Inför julafton 2016, som kommer att tillbringas i ett safaritält på Pagoda Lodge i Kerikeri, vid en liten flod i norra Nya Zeeland. Krönika publicerad 23/12 i Karlskoga tidning/Kuriren.

**

På andra sidan jorden är livet upp-o-ner.
Häromdagen firade vi sommarsolståndet och årets längsta och ljusaste dag – med att gå på julmarknad. Vi hälsade på tomten, som hade flipflops på fötterna istället för kängor.
Och i morgon, när vi vaknar och dukar upp julaftonsfrukost är det fortfarande uppesittarkväll hos er.

kerikeri

Nya Zeeland har varit en intensiv, ny bekantskap. En sån där som tar andan ur en då och då, nästan så att det blir jobbigt, men som man ändå fascineras så av för att hela hon är så speciell.

Man vill bara ha mer.

Under fyra veckor har vi roadtrippat oss fram på slingrande vägar genom ett slående vackert landskap.
Gröna kullar och betande får. Makalösa stränder. Vattenfall, vandringsleder och hisnande utsiktsplatser. Och i inlandet de mäktiga vulkanområdena som för tankarna till ett månlandskap. Sprutande gejsrar och varma källor.

Att vara bortrest över jul är inte bara härligt. Jag tycker om julen hemma och hade gärna traditionsenligt sjunkit ner hos mamma och pappa i soffan med varm glögg och hela familjen omkring mig ikväll.

Istället gör vi det bästa av allt, på vårt sätt.

Nu har vi flyttat in i ett safaritält där vi bor under hela julveckan. Ett stort tält med tre rum, stadigt monterat på ett trädäck. Inrett med riktiga sängar, en soffa, sköna mattor och kylskåp. En stor veranda med vilstolar med vy över en liten flod.

pagoda lodge

Vi har pyntat med en tre centimeter hög trätomte som Jack packade med i sin ryggsäck från Sverige i augusti, och en röd glittergirlang vi köpt här.
Vi har laddat ner jullåtar som vi lyssnar på i bilen, och några julklappar blir det till och med.
Men samtidigt gassar solen från en klarblå himmel. Och stället vi bor på har en helt fantastisk och blommande trädgård. Det doftar kaprifol överallt och hortensiabuskarna är högre än mig.
Vi badar i floden alldeles nedanför oss. Solar på klippor och har picknick.

På julmarknaden handlade vi lite till vårt eget lilla julbord. Det blev några lokalproducerade ostar, rökt king fish och en påse färska avocado som vi tänkte göra guacemole av.

Men vi har sett julskinka i matbutiken så vi köper nog några skivor senare idag. Och lite lamm, och någon mer fisk vi kan grilla.

Det blir bra som det blir. Annorlunda, men bra.

Vi har turen att ha vänner här från Sverige som vi också hänger med, och det känns lite extra bra just såhär i familjetider. Även nyårsmiddagen är under planering och då firar vi hela gänget tillsammans i ett hus nära stranden.

Men först: lugna juldagar här vid floden, nästan så långt norrut man kan komma i Nya Zeeland.

Jag sa till Patrik förut när vi låg i solen på klipporna att den största gåvan är att se och känna hur bra våra barn mår. Att riktigt känna att vi har gjorde rätt som följde drömmen om äventyret och tiden tillsammans.

Att uppleva deras harmoni, deras glädje och veta i hjärtat att de mår bra, eftersom vi känner dem så väl. Det är den enda julklapp jag behöver.

Julefrid är ett ord som jag tycker mycket om, så jag vill gärna önska er alla just det. Det blir inte alltid precis som man tänkt sig, och kanske inte rakt igenom perfekt, men det kan bli bra ändå.

På sitt sätt.

fullsizerender

Hot water beach – Om när vi byggde egna pooler på stranden

Hot water beach – Om när vi byggde egna pooler på stranden

En rolig dag var när vi besökte Hot Water beach i Coromandel. Här kommer det upp hett vatten ur sanden på vissa ställen, och så kan man gräva sin egen pool som då fylls med det varma vattnet.

img_2059

Det tog en liten stund att hitta en bra plats där vattnet fick lagom temperatur.
Det är alltså något slags naturligt fenomen som skapar detta av sig självt.

img_2076

img_2114
img_2161

Barnen hade roligt med grävandet – vi hade med oss egna spadar från huset vi hyrde – och kom verkligen till ro sen i vår egengrävda spapool. Särskilt Adrian, jag tror han njöt mest av oss alla, som ni ser 🙂

Jack trivdes också:

img_2167

img_2188

Vi satt i timmar och njöt av (lagom) varmt vatten, och eftersom temperaturen i havet är rätt kall så var det skönt att kunna bada lääääänge, och tycker om det där att bara hänga med barnen i varmt vatten och ha små samtal om livet 🙂

img_2384

img_2443

Vi blev kvar ända tills tidvattnet tillslut kom och besegrade vallarna som Milo och Jack febrilt försökte bygga upp den sista halvtimmen så att vi skulle få en stund till.

En fin dag!