Att resa med barn

Reseplanering under resans gång – så här kan det gå till

En sak som är väldigt speciell med att vara ute på backpackande fot så länge är att vår reseplanering framåt ständigt måste pågå. Det händer att den balansen är lite svår att få till, och det kan kännas lite märkligt att till exempel ligga på en paradisstrand i Nya Zeeland och läsa en guidebok om Galapagosöarna.
Men det är så det måste vara, och jag kan tacksamt konstatera att det blivit lättare och lättare att hitta en bra planeringsrytm och samtidigt vara i nuet och stunden.
Faktum är att jag, och kan nog prata även för Patrik här, har blivit väldigt bra på att vara här och nu. Även om jag tokplanerar för ett helt annat land några timmar på morgonen så har jag inga problem att en stund senare vandra i naturen där vi befinner oss med fullt fokus på den och barnen, eller vad det nu är vi gör.

Sen kan det ibland bli så att vissa saker hänger över en. Viss planering som är svår att få till. När man bara hittar dyra och/eller krångliga alternativ, eller man tvingas inse att något vi hade hoppats/siktat in oss på måste strykas på grund av någon orsak.
Ibland är planeringen bara ett ok. Ofta är den bara trivsam. Och stundtals fantastisk, som när man hittar den där platsen/huset/resrutten då magkänslan bara skriker YES!

reseplanering
Just nu, i en hängmatta intill Lake Nicaraguas strand.

Vi kan väl uttrycka det som så att jag är planerings”chef”. Som smått besatt av reseplanering, sökandet efter nya platser att upptäcka, att hitta boendena som är VI, att hitta smarta vägar och lösningar – så lägger jag mycket tid på detta. Förmodligen väldigt mycket tid jämfört med många andra.
Men jag har fått inse att jag inte är någon ”ta det som det kommer”-människa när det gäller den större planeringen. Jag vill ha en grovplanering klar. Hur charmigt det än kan låta med alla storys om backpackers som dimper ner på en ny plats utan att ha en aning om var de ska bo eller kanske ens vad den staden/platsen har att erbjuda – så är det inte jag/vi.

Och, om jag nu får säga det själv, så ger denna nitiskhet i sökandet resultat. Faktum är att vi är allra mest nöjda med de boenden och platser under resans gång som vi planerat för hyfsat väl i förväg. De vi är minst nöjda med är de mest spontana, när vi inte gjort nån direkt research utan bara tagit något (med några undantag).

reseplanering centralamerika

Ett ganska vanligt planeringsupplägg i vår tillvaro är som just idag:

• Jag vaknar tidigt i vårt hus här vid Lake Nicaragua där vi bor en vecka (så sjukt sjukt fint, och perfekt för oss. Ni ska få se mer SNART!). Börjar surfa efter olika platser för att uppleva Costa Ricas natur på ett sånt där BRA sätt.
En grundresearch är redan gjord sen länge, bland annat just via guideboken på Nya Zeelands stränder, men nu är det finlir som gäller.

reseplanering costa rica

• Patrik sover för ovanlighetens skull just idag längre än mig. Ofta är han ute på en morgonpromenad, eller som här där cyklar ingår i huset, på en cykeltur. Han har mer hand om på-plats-planeringen, kan man säga. Hans morgonfärder gör att han har koll på sånt som var det går att köpa frukt, var närmaste lilla butik finns, fina promenadvägar, eventuella stränder att bada vid, osv.
Men nu kommer han upp senare än mig, och därför får han först en snabbgenomgång av mig med tankar/funderingar/förslag om Costa Rica.

FullSizeRender-2 kopia 2
Anteckningar nerskrivna under första researchomgången, när jag gick igenom guideboken i Nya Zeeland. Anteckningar som jag nu använder mig av under finliret, då det är ett måste att kombinera med google & diverse appar/sajter.

• Under några månader har jag strökollat hus att hyra via Airbnb på olika platser i Costa Rica och sparat dom i en Wishlist i appen. Nu går jag igenom alla hus jag sparat och hittar ett litet guldkorn. Ett hus för 320 kronor natten nära en strand på karibiska kusten.
Detta är hälften så billigt som den bungalow jag preliminärbokade via Booking.com på nästan samma plats för ett tag sen, plus att huset känns ännu bättre för oss.
Jag vill gärna boka huset men vilka datum?
Det enda jag vet är att vi ska checka in på ett redan bokat hostel på ön Bastimentos i Panama, också på karibiska kusten, den 19 mars.
Men vad vill vi egentligen göra i Costa Rica innan dess?
Och – ska vi resa något längs floden Rio San Juan på den Nicaraguanska sidan i regnskogen, och i så fall ”offra” lite av den tid vi hade tänkt oss i Costa Rica?
Naturen är ju sannolikt ungefär densamma, gränsen går ju precis intill floden. Och Nicaragua är ett billigare land att befinna sig i. Så kanske är det smartare att krympa Costa Rica-tiden till förmån för Nicaragua (som vi dessutom trivs otroligt bra i)?

• Och så där håller det på. Datorns familjekalender är en av våra bästa vänner, där skrivs alla bokningar och även lösare tankar/planer upp.

• Det som också är lite annorlunda nu än när vi bara har rest i ett land, är att vi nu försöker se hela resan mer som en helhet.
Varje land har ju så mycket att erbjuda. Men som nu i Centralamerika – vi kan inte/behöver inte göra unika regnskogsäventyr i både Nicaragua, Costa Rica och Panama, utan vi kanske nöjer oss med regnskog i ett eller två av dessa länder.
Troligen väljer vi till exempel bort Stilla havs-kusten i Costa Rica trots att den ser helt fantastisk ut. Men för att få en vettig färdväg (långa transporter kostar både energi och pengar), och vi kommer att korsa gränsen Nicaragua/CR mitt i landet vid Los Chiles och ett par veckor senare ska över gränsen mot Panama uppe vid karibiska kusten – ja, då blir det förmodligen en för lång omväg.
Och vackra stränder får vi på andra ställen, så vi får nöja oss med det.

• Ja, det tar många många timmar vid datorn. Lusläsande av kartor, hitta fakta om gränsövergångar, jämföra boenden, kolla busstabeller, läsa recensioner om platser och boenden, plöja bloggar och resereportage, studera avstånd för olika färdvägar via appen Rome2Rio, och mycket annat.

Men det är värt det. Det är värt varje sekund.

Jag tycker att vi har fått till en bra balans, och även om det kommer stunder då jag för några sekunder önskar att vi hade nån slags paketlösning där någon annan bokade flyg, buss och boenden 🙂 så vet jag ju att det aldrig hade funkat.
Och att det aldrig hade blivit så bra, för just oss.

(Och bara för att förstärka hur knäpp jag är… så har jag parallellt med att jag skrivit detta blogginlägg på datorn googlat ”driving in costa rica” på telefonen, och läst på om kvaliteten på vägarna i de delar vi nu funderar på att se. Jag har också kollat upp lite priser för hyrbil, och vad det skulle kosta att hyra den i en ort och lämna den i en annan.
Plus att jag lite snabbt googlade fram lite info om en nationalpark jag hittade på kartan som jag inte kände till sen innan, och kollade om det skulle vara möjligt att ta den vägen på vägen mot karibiska kusten.
Puh. Dags för en till kopp kaffe.
Klockan är strax nio på morgonen, och det kommer att bli en fin dag vid Lake Nicaraguas strand.)

lake nicaragua


Våra bonusdagar i San Juan del Sur, Nicaragua

Våra bonusdagar i San Juan del Sur, Nicaragua

san juan del sur

När det visade sig att jag bokat vårt hus på vulkan-ön Ometepe på fel datum så blev det dags att tänka om lite med vår Nicaraguaplanering.
Vi har hållit på ganska mycket med olika varianter av vår Nicaraguavistelse, även innan denna miss dök upp.
Vår plan är nämligen att göra Nicaragua – Costa Rica – Panama under två månader. 6 april går vårt flyg från Panama City, men fram till dess ska vi endast resa landvägen mellan dessa länder.
Det innebär att vi behöver hitta smidiga och bra platser för gränsövergångarna, och planera övriga tiden delvis efter var vi vill ta oss över gränserna. Plus att det ska täcka in det vi hoppas få se och få ut av de tre länderna.
Regnskog och annan natur har hela tiden stått högst på listan. Plus en del stränder, och så vulkaner.

Strandliv hade vi faktiskt från början mer eller mindre tänkt bort i Nicaragua, till förmån för natur och regnskog. Men så fick vi alltså ett gäng dagar ”över”, och bestämde oss för att dra till kusten.
Vi checkade in på ett enkelt men bra beläget hostel i San Juan del Sur, det hette Moke Huhu hostel, och det blev fina dagar här.


San Juan del Sur 💛

sanjuandelsur

Vi var på stranden. Badade. Njöt av vackra solnedgångar.
Firade Alla hjärtans dag med finkläder (well, åtminstone hyfsat rena och inte de allra skrynkligaste kläderna…) och finmiddag 🙂

DSC01463
Alla Hjärtans Dag-”kort” från barnen på stranden.

family valentines

Dessutom fixade vi med packningen, och la en ansenlig mängd tid på att försöka reda ut om det var möjligt att skicka paket till Sverige, och vad det i så fall skulle kosta. Detta för att bli av med ett antal kilo packning med sånt som vi egentligen inte behöver under resan men vill spara. Alltså sånt vi har köpt under resan, typ kläder till barnen med speciella tryck från olika platser vi varit på.
Sista morgonen var vi på postkontoret (igen) med passkopia, kartonger, nyinköpt omslagspapper och tejp och efter LÅÅÅNG tid med damen på det pyttelilla postkontoret så tog hon våra lådor, gav oss nån slags kvitton och försäkrade att dessa nu skulle påbörja sin resa mot Sverige…
Håll tummarna!!

san juan del sur

nicaragua med barn

san juan del sur med barn

IMG_8833

family sanjuandelsur

•• Här samlas alla våra inlägg från Nicaragua

•• Följ gärna vår jorden runt-resa även på Instagram!

Ett högst oväntat möte med vänner från ”förr”

Ett högst oväntat möte med vänner från ”förr”

Efter min bokningsmiss, där jag hade bokat ett hus på vulkanön Ometepe en hel månad fel (11-18 mars istället för 11-18 februari som jag hela tiden trott…) så anlände vi till staden Granada här i Nicaragua.


Två nätter hade vi bokat på GM Hostel (bilden ovan) Och sen blev det nu plötsligt fem ytterligare dagar att fylla innan huset var ledigt (vi hade ju ändå jättetur att det gick att boka, alls..)

Patrik och barnen gick ut på stan första dagen för att orientera sig (jag och mina inflammerade bihålor låg kvar på rummet)


Och då hände något högst oväntat. De träffar på en svensk-engelsk familj (mamma Kristina är från Sverige) som vi träffade på Perhentian islands i oktober. De är också ute på långluff och vi hade en jättetrevlig dag ihop med dem på Perhentian. Men vi hade ingen aning om att de var här nu, och så träffar Patrik och barnen på dem här, i en halvstor stad i Nicaragua.


Vi tillbringade flera dagar ihop, och vi bokade också in en extra natt i Granada. Lek i lekpark, fotbollsmatcher och middagar ihop hemma i huset de hyr en period här.

Så HIMLA trevligt!


Dels är det jättetrevliga människor, och deras barn är ungefär i samma åldrar som Milo och Jack. Och dels var det himla skönt att hänga med några som är precis som vi 🙂 

Det är lite svårt att förklara men det här backpackerlivet med barn när man reser så länge över olika kontinenter, en budget att ständigt förhålla sig till, packning, ständig planering, osv osv – det är ju en speciell vardag. Och vi träffar väldigt få familjer som reser så länge, så långt och på samma backpacker/budgetsätt som vi. Vi har nog bara träffat kanske två-tre, totalt. De allra flesta långtidsresenärer vi träffar på är 10-15 år yngre än oss och reser utan barn. Det är oftast väldigt trevligt det också, men visst kan man känna ibland att det hade varit kul att träffa på några fler långtidsbackpackande familjer då och då. 

Så att hänga med Kristina och Paul och barnen har varit jättehärligt, det tyckte vi redan i Malaysia och nu blev det ju verkligen en bonus här. Man pratar samma språk (nu menar jag inte svenska – för vi pratar framför allt engelska med varann 🙂 ) utan resespråket.

Vanligt prat om vad vi har gjort sen sist blandades med mycket reseprat, delande av tips och tankar om resmål, färdsätt mm, och även tankar kring att så småningom komma hem efter en sån resa som vi båda familjer gör (att komma hem – ja, det blir nog en resa i sig… Tror inte det blir bara enkelt.., men mer om såna funderingar framöver)

Att kunna hoppa i ett samtal mellan vilka olika långfärdsbussar som finns i Centralamerika, hur man bokar entrébiljetter till Machu Picchu i Peru, till tankar om Bolivia, skillnader mellan dessa länder och Asien, packning, vad man uppskattar mest på ett hostel, olika bokningssajter, tuffaste reseminnet, om att bo i homestay, ha skola på distans och mycket annat. Det var liksom skönt!

Ja, jag uppskattade verkligen att träffa dem igen. Vi får se om våra vägar korsas igen i Sydamerika i vår, eller om inte annat så hoppas jag det blir i Sverige eller Storbritannien framöver.


En extranatt i fina kolonialstaden Granada blev det alltså, innan vi bestämde oss för att dra ut till kusten och surfarbyn San Juan del Sur, och ta fyra nätter där.

Dit får ni följa med imorgon



Granadas färger!! 


Jacks sjuårsfirande i Las Vegas – Del 2 – Showen!

Jacks sjuårsfirande i Las Vegas – Del 2 – Showen!

Vi ger inte varandra särskilt mycket prylar i vår familj. Så har det varit jämt, av oss får barnen istället upplevelsepresenter, och några mindre saker.
Jag och Patrik gör likadant, om vi alls ger varandra något så är det något vi gör tillsammans.

Delvis beror det nog på resandet. Jack har bara fyllt år en gång i Sverige, det var när han fyllde 6 år. Alla andra år har vi rest och haft ytterst begränsat utrymme för leksaker.
Samma sak i år. Det är ju inte riktigt läge att bära runt på, typ, en halvmeterstor Lego-kartong runt halva jorden, så det blev förstås istället en upplevelsepresent.

IMG_7356
På plats vid Saxe Theatre vid Planet Hollywood, strax innan showen ska börja.

Och detta var biljetter till en show! Det har kanske börjat framgå att Jack ÄLSKAR sång och musik, och allt som har med show att göra. Helst är han väl med själv, i och för sig, men även att titta fungerar.
Vi hade lite bryderier med vad vi skulle välja och hur man smartast köper biljetter, och vi fick som tur var rekommendation om Recycled Percussion.
I lite lagom prisklass och med barnpris på deras biljetter (vissa shower är väldigt dyra, och vi kände inte riktigt att vi ville lägga uppåt 4000 kronor för en show)

recycled percussion

Och showen var perfekt för Jack och Milo, och även vi hade kul. Recycled Percussion är ett gäng på fyra killar som har showat/spelat ihop sen high school och blev USA-kända när de gjorde succé i ”America´s got talent”.
Helt grymma musiker, som gjorde otroliga saker med sina trumpinnar och andra saker som de använde som instrument. Stegar, leksaker, bollar, kroppen… Mycket skämt, massor av musik, och publiken deltog genom att spela på ”instrument” (gamla kastruller och stekpannor) vid vissa tillfällen.

Jack, och även Milo, var SUPERNÖJDA!

recycled percussion elvis

Vi hade jätteroligt, det var en riktigt lyckad presentkväll!

recycled percussion vegas

•• Mammans brev till sin sjuåring på födelsedagen.

•• Här samlas alla våra inlägg från Las Vegas!

•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram

Jacks sjuårsfirande i Las Vegas – Del 1

Jacks sjuårsfirande i Las Vegas – Del 1

las vegas födelsedag

Våran älskade minsting fyllde alltså sju år i Las Vegas.
Det firades med pompa och ståt, får man nog faktiskt lov att säga!

Dagen började som sig bör med sång och presenter. Vår svenska flagga kom väl till pass som kuliss, och det blev lite småsaker i present från några olika länder/platser vi besökt. Bland annat en kortlek från Nya Zeeland, en Las Vegas-hoodie, en Hawaii-t-shirt, en Las Vegas-nyckelring, och så den ”stora” presenten från oss som traditionsenligt var en upplevelsepresent.
Detta år blev det biljetter till en show i Las Vegas!

Men den blev först dagen därpå. Själva födelsedagen fortsatte istället med cirkusföreställningar här på hotellet, och det roliga var att Jack och Milo fick komma fram och showa tillsammans med clownen på scenen i öppningsnumret!
Det passade våran lilla sång- och dansman PERFEKT!

IMG_7765

Sen blev det födelsedagsbrunch. Han älskar ju mat, våran Jack, och buffé är därför en stor favorit. Jag kan inte ens återge hur mycket han åt, jag lovar, ni skulle inte tro mig… 🙂
Och sen vidare ut på stan! Vi tog en taxi till Rio Hotel, och där väntade en överraskning – nämligen att vi spelade en familjematch hårdrocks-minigolf!
Otroligt coolt ställe, det är som en självlysande minigolfbana och KISS-hyllning/museum i ett. Det är alltså en KISS-minigolfbana, där man spelar med självlysande bollar och med KISS största hits spelande hela tiden.
Välgjort och fint, och lite kul mini-museum intill med instrument som bandet har använt, fakta, skivor mm.

kizz las vegas

Mitt under spelet stannades musiken, och från ”radiostationen”/DJ-båset berättades det att det fanns en födelsedagskille i lokalen, nämligen Jack som fyllde sju år.
Han blev så glad!
Och inte nog med det, personalen kom även fram och gav honom en present – en uppblåsbar gitarr! SÅ lycklig kille, som han log och skrattade hela denna dag, det var så härligt att se.

IMG_7812

rio minigolf

födelsedag las vegas
Framför Rios casino efter matchen med födelsedagsgitarren…

Vidare ut på stan där solen hade gått ner, den gör det redan vid 17:30, och vi gick omkring på stan och kollade på allt. Jack med sin födelsedagsbanderoll stolt på sig, vilket gjorde att säkert hundra personer önskade honom ”Happy Birthday” under den här dagen. För varje grattis han fick strålade han som en sol och sa ”Thank You” så stolt, så stolt.
Han fick även dollarsedlar av en rad personer, vilket förvånade oss alla litegrann. En kvinna som vi satt bredvid när vi åt indiskt + lyxshake på en foodcourt sent på kvällen gav honom sju (!) dollar, eftersom han fyllde sju år.

Det var en så fin dag! Och firandet fortsatte alltså dagen därpå med en riktig Las Vegas-show! Men det får bli ett eget inlägg, inser jag. Kommer inom kort!

IMG_7245

las vegas med barn

las vegas barn

las vegas

•• Mammans brev till sin sjuåring på födelsedagen.

•• Här samlas alla våra inlägg från Las Vegas!

•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram

Att dela med sig – eller inte

Att dela med sig – eller inte

Det är Alla hjärtans dag, och vi är nu drygt halvvägs på vår jorden runt-resa, och jag känner att jag vill ta tillfället i akt att skriva ner några rader/tankar om varför vi valt att dela med oss så mycket om vår resa.
Och samtidigt slå ett slag, just idag, för det jag tycker är viktigast av allt. Nämligen snällheten.

I våras fick vi ta emot ett gäng elaka kommentarer på Facebook om vår familj från en man. Han bor i vår hemort Degerfors och är i övre medelåldern.
Han framförde bland annat att det var ”tröttsamt” att behöva höra om och läsa om ”den där familjen Thunberg”, och han skrev riktigt otrevliga saker riktat till mig och oss. (jag skriver ju krönikor i lokaltidningen varannan vecka plus att vi hade intervjuats om vårt livsbeslut några gånger i lokalradion, bland annat, och detta blev tydligen för mycket för denne man)

Just då var vi inne i en väldigt intensiv period eftersom vi hade visningar av vårt hus (som vi ju sålde inför denna resa), flyttpackade, och jag jobbade nog mer än nånsin just då, samtidigt som vi planerade jorden runt-resan och Patrik jobbade supermycket för att vi skulle spara pengar. Samtidigt som vi förstås, som alla föräldrar, hade fullt upp med barnens skola och aktiviteter.
Så min vanliga motståndskraft (uppbyggd efter ett antal år som journalist på kvällstidning med MÄNGDER av påhopp, elaka kommentarer, mejl med önskningar om att jag skulle våldtas och dö, och så vidare och så vidare) var nog ganska nedsatt just då.

sri lanka falily
Galle, Sri Lanka, september 2016.

Jag blev uppriktigt ledsen av hans elaka kommentarer. Jag förstod verkligen inte hur det kunde vara så provocerande att vi, en helt vanlig familj, delade med oss av våra planer, tankar och drömmar offentligt.
Men tvivlet började gnaga, att det kanske var många som delade hans åsikter. Att vi bara var jobbiga. Kanske rentav dryga som skulle åka jorden runt, bloggade offentligt om det och hade en egen Facebooksida dessutom, och lät oss intervjuas av lokalradion.

Jag tänkte att Nej, jag skiter i det här.
Varför ska vi dela med oss om vi bara anses som jobbiga och förmer än någon annan? Det hade ju såklart aldrig varit min avsikt, men just då, just när denna man i övre medelåldern skrev ner sina elaka kommentarer om vår familj från sin villa i Degerfors en valborgsmässokväll (och när de sen fortsatte även efter denna kväll) – då kom tvivlen.
Jag var för trött. Det var för mycket, och jag blev uppriktigt ledsen över att en person kunde uttrycka sig på det sättet.

IMG_3623 - version 2
Perhentian island, Malaysia, oktober 2016.

Jag förstår ju på alla sätt och vis att det vi gör inte intresserar alla. Det hade ju varit jättekonstigt.
Men i min värld så finns då alternativet att scrolla vidare. Att inte läsa. Att bara låta bli att ta del av vad den där ”tröttsamma familjen” gör.
Men varför måste man vara elak? Det förstår jag fortfarande inte.

Hur som helst så valde vi, efter en del överväganden, att fortsätta dela med oss. Vi märkte ju att vi fick mejl av föräldrar som tackade för inspirationen att våga tänka utanför boxen. Som kände att de, tack vare oss, nu skulle våga resa med sina barn. Som gav oss tips, som blev glada, som inspirerade oss och som inspirerades av oss.
Så vi bestämde oss för att fortsätta blogga. Köra på med både Facebook och Instagram.
För att vi insåg, tack och lov, att det finns andra än Degerforsmannen i övre medelåldern därute. Människor som kanske kan tycka att det är roligt att följa med oss runt jorden. Människor som vi kan inspirera och/eller roa för en stund.
Människor som känner oss och många fler som inte gör det.

Så vi fortsatte. Och nu är ni där, alla ni som hänger med oss.
Och hela det här inlägget är egentligen en hyllning till er som är där. Både ni som ”bara” läser, och ni som kommenterar och gillar.
Ni som gläds med oss, ni som hejar på och alla ni andra.
Jag förstår – verkligen – om inte allting är intressant. Jag förstår – verkligen – om man tycker att vissa saker blir tjatiga för att de upprepas flera gånger.
Jag förstår om man har frågor, om man ibland tycker att vi gör märkliga val, och så vidare. Och dessa får man såklart jättegärna ställa! Undra och ifrågasätta kan man alltid göra – men i min värld handlar det alltid om HUR man gör det.
Så – att ni hänger i, att en del av er kommenterar, att en del av er åker till samma ställen som vi för att ni har inspirerats av våra inlägg, och att ni är så många som liksom finns där.

Det betyder jättemycket för oss!

Vi driver inte den här bloggen för att tjäna pengar. Tiden vi lägger ner (och det är MYCKET tid) är oavlönad, och vi har inga avtal med flygbolag eller hotellkoncerner för att skriva om dem. Tvärtom.
Vi bloggar och instagrammar om vår resa för att ge våra söner en dokumentation av jorden runt-resan vi gör tillsammans, och för att hålla våra närmaste uppdaterade om vad vi gör.
Och vi gör det för att det ger oss energi. För att NI som läser ger oss energi.

Vi gör också detta för att Milo och Jack älskar att göra sina tv-program och filmer och att få respons. Det har blivit ett gemensamt projekt och glädjeämne, ja en självklar del av resan.

Och allt det här tillsammans gör att vi vill dela med oss.

Bloggen har växt mycket, och är idag en av Sveriges största resebloggar. Det var egentligen aldrig meningen, men idag är vi stolta och jätteglada över det!

hawaiifalily
Honolulu, Hawaii, januari 2017.

Vi får många mejl, kommentarer och frågor och tyvärr blir det inte alltid av att vi svarar på allt, även om vi läser allt! Det beror just på att bloggen, Facebook och Instagram faktiskt ”bara” är en fritidssyssla, och även om vi gärna lägger tid på detta så kan det inte ta över all tid. Barnen och själva resan måste gå först.
Det beror också på att vi har väldigt olika tillgång till wifi. Ibland kostar det pengar, ofta finns det inte alls eller är jättelångsamt, och när vi väl har internet är det också mycket annat som vi måste ordna med, framför allt reseplaneringen.
Så vi hoppas på förståelse gällande det, skriv gärna igen om ni känner er förbisedda!

Och gällande Instagram – vi är jätteglada för alla följare där, och följer tillbaka så gott det går, men vi har hittills valt att inte följa er med privata konton eftersom det känns lite påfluget. Vill ni att vi ska följa er på privat konto, skriv gärna en kommentar på ett instagraminlägg så följer vi!

Jag är idag väldigt glad att jag inte lät mannen i övre medelåldern segra, med sina elaka kommentarer nerskrivna från en villa i Degerfors en fredagkväll förra våren.
Och jag är väldigt glad över att idag få säga ett varmt TACK till er alla andra därute.
Tack för snällheten. Och tack för att ni är med oss!

Ha en fin Alla hjärtans dag!

bali family
Nusa Lembongan, Bali, november 2016.

•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram!

Resan till Nicaragua, och en REJÄL bokningsmiss

Resan till Nicaragua, och en REJÄL bokningsmiss

Vi åkte mot flygplatsen i Las Vegas vid sjutiden på kvällen. Planet gick 22:51, första flighten till Mexico City.
Tyvärr, höll jag på att säga, var flygtiden inte längre än drygt tre timmar.
Och detta var ju större delen av vår nattsömn den här natten, inte så mycket av den varan alltså.

flygplats mexico

Ockuperade några bänkar i vänthallen vid gaten och barnen somnade tack och lov. Fyra timmars väntan.
Jag går in på Airbnb-appen för att dubbelkolla något, och råkar då slänga ett öga på bokningen av huset vi ska hyra en vecka här i Nicaragua.
Och det står ju… MARS! 11-18 mars! Inte 11-18 februari, som det borde stå, och som det har stått i vår datorkalender i flera månader sen jag bokade detta hus.
Jag tittar igen. Jodå. 11-18 mars.
Paniken kryper på. På lördag ska vi flytta in i huset, när vi landar åker vi till staden Granada där vi bara har bokat två nätters boende på ett hostel eftersom vi sen ska till huset på ön i Nicaraguasjön. Jag har också bokat taxi och båt över till ön, men alltså på helt fel dag. En hel månad fel, till och med.

Alltså. Efter ungefär noll minuters sömn, med bihåleinflammation och feber, och klockan som har flyttats fram så jag inte vet vad den är mer än att det är svintidigt på morgonen, så var jag inte riktigt… eh.. upplagd för detta, kan jag säga.
Självklart funkade flygplatsens wifi också enbart på en viss punkt, i en helt annan ände än där Patrik och barnen var, så jag var on my own i detta just där och då.

Okej. Vad gör jag? Är det avbokningsbart? Ändringsbart? Vad har jag betalat? Kan vi boka om? Vart tar vi vägen?
Vi har aldrig varit i Nicaragua förut, aldrig i Centralamerika över huvud taget för den delen. Jag vet bara att det inte finns så jättemycket boendealternativ på den plats vi siktat in oss på, plus att vi verkligen sett fram emot vår kommande vecka i just det här huset.
Hur blir det nu?
Tusen frågor som växte sig gigantiska i takt med bihåledunkandet i huvudet.

Jag skickar ett mejl till kvinnan, Cindi, som äger huset vi hyrt. Jag förklarar rakt på sak att jag är en idiot utan koll på någonting (typ) och att jag har gjort ett jättemisstag.
Och hon svarar direkt. Supervänlig. Försäkrar att hon har gjort ”similar mistakes” massor av gånger (det har hon säkert inte men det var ju väldigt snällt av henne att skriva så) och så ringer hon upp Airbnb, och ser till att jag får annullera bokningen utan att ens betala den obligatoriska avbokningsavgiften.
Vi mejlar fram och tillbaka. Jag mejlar Airbnb. Hon pratar med Airbnb igen. Hon kollar sin kalender, jag kollar min, mejlar igen.
Och så bokar vi in nya datum till oss. Nu var det inte ledigt förrän på torsdag i nästa vecka, så det blev nu plötsligt fem dagar ”över” och vi har ännu ingen aning om vad vi ska göra av dem. Men det löser sig.
Och transporten är nu också ändrad till rätt dag.

Jag kunde tillslut pusta ut och gå och meddela Patrik att det ordnat sig, och så var det dags att boarda igen.
Flyg på ett par timmar och så landade vi i Nicaragua.
35 graders värme slog emot oss. Det var längesen vi hade så varmt nu så kändes härligt.
Trevliga security-personer på flygplatsen imponerades av att vi kom från samma land som Zlatan Ibrahimovic, och fixade billigare taxi till oss. Tack igen Zlatan, du har verkligen öppnat många dörrar åt oss under denna resa!

IMG_7489
Trång men rabatterad färd i denna bil.

Nu är vi på vårt hostel i Granada, GM Hostel. Fint och trevligt.
Jag är fortfarande sjuk, men det är okej. Tråkigt såklart, men inser att det vore konstigt om vi aldrig blev sjuka. Det händer ju, precis som hemma.
Barnen tog en långsovning idag och är nog ikapp för både upphackat flygsömn-natt och tidsskillnad.
De här fem nya mellandagarna vet vi alltså fortfarande inget om. Men det ordnar sig väl, det också.

IMG_7509
Utanför vår dörr på GM Hostel, Granada.

**
•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram!

•• Missa inte senaste avsnittet av Jorden runt-snack med Milo & Jack, om att jobba på en farm i Nya Zeeland (se länk)

Circus Circus, Las Vegas – Budget över förväntningarna

Circus Circus, Las Vegas – Budget över förväntningarna

circus circus las vegas

Som jag skrev i början av vår Las Vegas-vistelse var det alltså inte riktigt meningen att vi skulle hamna här. Inte på Hawaii heller, för den delen.
Men när det väl stod klart att en av de mer rimliga flighterna från Nya Zeeland och över till Amerika skulle kunna vara Hawaii-Las Vegas, och så vidare färd till Managua i Nicaragua, ja, då blev det ju tid att leta hotell som helst inte skulle spränga reskassan helt men ändå ligga centralt så vi inte behövde lägga så mycket pengar på taxi/buss.

circus circus las vegas

Det blev – Circus Circus.
Ett hotell som är precis som det låter; en cirkus.
Varje trekvart, från elva på förmiddagen och fram till sent på kvällarna, ges ett gratis cirkusnummer av något slag på en ganska stor scen i mitten av hotellet. Det har varit riktigt imponerande akrobatiknummer, med trapetser, enhjuling, handstående-konster och mycket mycket mer.
Milo och Jack har älskat detta! De har säkert sett ett 30-tal föreställningar, minst.


Dessutom finns det en hel arkadvåning för barn. Mängder av arkadspel och spel á la femkamp; pilkastning, bollprickning, hästar som tävlar och en massa annat.

Plus att det finns ett jättestort nöjesfält, inomhus. Ett tjugotal åkattraktioner, varav två (rejält läskiga…) bergochdalbanor, och så 4D-biograf och diverse arkadspel, klättervägg med mera.
Adventuredome, som det heter, känns fint och välgjort.
På hotellet får man en hel del rabattkuponger av olika slag, och det föll sig så att vi råkade få kuponger som gav oss gratis åkband för en dag (kostar 31 dollar i vanliga fall). Och eftersom vi var här så länge, och så att säga ”hade råd” att avstå en dag/kväll på stan, så gick vi all in på Adventuredome och maxade allt. Kul dag!
Dock lite jobbigt för mig stundtals, eftersom jag är den enda vuxna i den här familjen som törs åka snabba karuseller… Så det var bara att ställa upp!
Jack (våran vilde) och jag åkte båda bergochdalbanorna, den ena två gånger.
Ojoj.
Men jag överlevde ju i alla fall…

adventuredome circus circus

Ja, som ni hör är det här hotellet som gjort för barnfamiljer. Dock har det ganska dåliga recensioner på diverse resesajter och tillhör alltså budgetalternativen här i Las Vegas.
Jag kan förstå varför, när det gäller casinodelen och barer/restauranger. Känslan är rätt sunkig när man passerar vissa delar på hotellet, inte minst casinot, och en hel del ställen skulle behöva en ordentlig uppfräschning. Poolområdet är också trist och nedgånget, det renoveras just nu. (Men eftersom det är vinter här just nu så är alla utomhuspooler på hotellen ändå stängda, så den detaljen spelade ingen roll i vårt fall)

Plus att hotellet ligger ganska långt norrut på The Strip, så det är någon kilometer att gå innan det man är framme där det mesta händer.
Men allt detta hade vi läst om innan, så vi hade inga högre förväntningar.
Tvärtom blev vi positivt överraskade av stort och fräscht rum (hade också tur och blev uppgraderade till en något finare del av hotellet än den vi bokat själva), och cirkusföreställningarna var riktigt bra.

circus circus the strip

Om jag hade åkt hit utan barn, och med lite annan budget, skulle jag helt klart välja något annat hotell. Men för våra behov och vår reskassa har detta funkat toppen och varit klart över förväntan!

Vi betalade drygt 2600 kronor för åtta nätter här, inklusive en rabattkupong på några hundralappar som vi hade hos Hotels.com . Det blev alltså bara 325 kronor per natt för ett stort familjerum med två dubbelsängar och stort badrum på 20:e våningen.
Så faktiskt tillhör Las Vegas-boendet det billigaste vi bor på under hela jorden runt-resan, och då med cirkusföreställningar under hela dagarna på köpet.

(Om någon läser detta och funderar på att åka hit, så är mitt tips att inte boka de billigaste rummen i byggnad Manor. De ligger off i en trist sidobyggnad och är tydligen inte så fina. Välj något av tornen istället!)

circus circus föreställningar

budget las vegas

las vegas med barn

circus circus budget

circus circus adventuredome

•• Här samlas våra övriga inlägg från Las Vegas

•• Följ gärna vår jorden runt-resa även på Instagram!

Las Vegas med barn – Den största behållningen

Las Vegas med barn – Den största behållningen

las vegas med barn

Jag ligger i hotellsängen på tjugonde våningen i Las Vegas. Solen har nyss gått ner, och på stans välkända paradgata The Strip (som jag har nedanför mitt fönster) har alla lampor har tänts upp.
Neonkvällen är här igen. Själv har jag feber och bihålorna värker. Patrik, Milo och Jack är ute och kollar runt på stan.
Sista kvällen här, och sista kvällen i USA.
Vi blev här oproportioneligt länge, på sätt och vis. Åtta nätter är länge i Las Vegas.
Men vi får ju rätta oss en del efter hur våra flyganslutningar går, plus att det kändes ganska skönt att få ett lite längre stopp på ett och samma ställe. Ett stort (med våra mått mätt..) rum, och tid att reseplanera med bra wifi (åh vad det behövdes…), och tid att typ kolla på tv, läsa, fixa bankärenden och sortera bilder.

resa till las vegas med barn
Excalibur, ett av många speciella hotell här. Själva bor vi i en cirkus, men mer om det senare.

Dessutom har vi gjort Las Vegas rejält. Tack vare att vi hade så lång tid här så gjorde det inte så mycket att både jag och Milo varit sjuka. Milo hade feber ett par dagar, och så jag nu.
Klart att det alltid är roligare att vara friska, men jag får nog ändå vara nöjd med att det i princip är den första åkomman jag har på hela resan. Och Milo har haft typ en feberdag förut, i Malaysia.
Så om det nu skulle komma var det ganska bra att det blev just här, om ni förstår hur jag menar.

IMG_8093

Jag vet inte om ni tycker att det är konstigt att vi hänger runt i Las Vegas så länge, vi som ska föreställa budgetresenärer.
Jo, det kan man ju på sätt och vis tycka. Men jag kan lugna er med att vi bor på billigt hotell, och har lagt noll kronor på spel, noll kronor på alkohol och nästan ingenting på shopping (förutom några smågrejer till Jack när han fyllde år) under vår vecka här. Så jag tror våra kontoutdrag just från Vegas ser bättre ut – eller i alla fall väldigt annorlunda ut än många andras när de åker härifrån 🙂 🙂

las vegas the strip med barn

Det har varit väldigt kul att hänga här, och det som är det bästa med stan – som jag ser det – är ju gratis.
Det är galet, extra allt överallt, alla dessa gigantiska hotell, shoppinggallerior, stora casinon, blinkande lampor, gatuartister, musik, människor av alla de slag, vräkiga fontäner, skyskrapor med guldfasader, och allt allt allt.

med barn i las vegas

Men personligen vet jag inte om jag hade tyckt att det hade varit så kul här utan barnen, mer än kanske någon dag eller två.
Den stora behållningen har varit att hänga runt med Milo och Jack och se dom ta in alla intryck i denna ändå väldigt fascinerande stad, och uppleva alla färger, ljud och händelser med dem.
Vi har haft kul! Las Vegas med barn är TOPPEN!

las vegas the strip

Men själva det ”vuxna” Las Vegas vet jag inte om det lockar så mycket till återbesök… Nu har jag i och för sig aldrig spelat nåt mer än Bingolotto och skrapat Trisslotter i mitt liv, så jag tillhör väl inte riktigt Casino-målgruppen, men de flesta såna som vi har gått igenom (de ligger i hotellen/shoppinggalleriorna, så även om man hade velat undvika casinona så är det närmast omöjligt) är dunkla och luktar rök. Några få är sådär tjusiga som i filmerna, men finns mycket som är väldigt o-tjusigt också. Murriga heltäckningsmattor, trista barer och spelmaskiner överallt där lite för många deppigt stirrande människor sitter och röker, dricker öl och trycker på maskinerna, timme efter timme efter timme. Och oväntat mycket som känns slitet och skulle behöva en renovering, även på de mer finare ställena.
Finns förstås fina och trevliga barer och restauranger också, och en del platser på The Strip (till exempel Venedig) gillar jag verkligen!
Men om jag skulle tänka bort barnen och istället tänka långhelg bara Patrik och jag, eller ihop med vänner, för ”äta middag-dricka drinkar”-grejen skulle jag hellre åka någon annanstans. Känns som att det är antingen sunkigt och inrökt, eller supertjusigt. Saknar det där ”myshänget” mitt emellan, i alla fall på de platser där jag/vi har rört oss.

Medan vi imorgon natt styr färden mot Nicaragua för att inleda vårt luffande genom Centralamerika så kommer det fortsätta komma upp lite ytterligare Las Vegas-rapporter här.
Om Jacks härliga födelsedagsfirande som varade i dagarna två, om vårt Cirkushotell, en fartfylld nöjesparksdag och lite annat.

las vegas barn

Och med mig ska det nog för övrigt inte vara någon fara. Apoteket sålde en bihåleinflammationsmedicin som verkar ha gjort underverk redan efter tre tabletter, så jag har gott hopp om framtiden och flygresan imorgon natt 🙂
Jag får typ alltid bihåleinflammation när jag blir förkyld så jag tror jag ska gå och köpa med mig ett litet lass av denna amerikanska mirakelkur imorgon.

las vegas restauranger
Vi åt en kväll på roliga restaurangen Bubba Gump Shrimp & Co som är helt och hållet skapad med Forrest Gump-filmen som förebild. Allt är Forrest Gump! Inredning, meny, mat. Välgjort, fint och gott! Trots att barnen inte har sett filmen än så gillade de restaurangen. Vi åt på den även när vi var i HongKong för 3,5 år sen (inledningen på vår halvårsresa genom Sydostasien), och gillade även den!

las vegas bubba gump

•• Missa inte Avsnitt 5 av Jorden runt-snack med Milo & Jack! (klicka på länken för att titta!) Alldeles nysläppt – handlar om när de jobbade på farm i Nya Zeeland.

•• Här samlas våra samtliga inlägg om vår vecka i Las Vegas!

•• Följ oss gärna på Instagram!

Hawaii och Las Vegas – inte riktigt meningen

Det var aldrig riktigt meningen att vi skulle till Hawaii.
Vi hade inte tänkt oss USA över huvud taget, utom några dagar i New York på slutet.
Nu blir det inte New York, men det blev istället – plötsligt – Hawaii.
Det kan ju låta lite märkligt, men eftersom vi planerar och bokar varje millimeter av vår jorden runt-resa på egen hand kan det ibland uppstå nya alternativ som inte alls var tänkta från början.
Vi har alltså inte köpt någon färdig jorden runt-biljett med ett antal stopp inkluderade. Vi har inga paketlösningar eller någon resebyrå som hjälper till.
Vi bokar enkelbiljetter mellan destinationerna, och försöker att resa landvägen mellan länder om det går.
Det innebär såklart väldigt mycket mer jobb, fix och trix än om vi hade anlitat någon av de resebyrårer som är specialiserade på jorden runt-resor. Men det hade blivit väldigt mycket dyrare, plus att vi hade tappat en hel del av spontaniteten och friheten.
Nu gör vi precis som vi vill, men några saker styr förstås våra val och det är framför allt kostnader och hur vi kan ta oss vidare från länderna vi reser i.
Resrutten är som en kedja av händelser och platser som måste passa i varandra. Det räcker inte att det bara är billigt och enkelt att ta sig TILL ett land, vi måste ju också resa inom landet och även ta oss därifrån på något bra sätt.

hawaii

Ofta använder jag tidiga morgnar när barnen ännu sover till planeringsfixet. Om vi har internetuppkoppling där vi bor är det en utmärkt tid att greja med sånt utan att det tar tid från vad vi nu vill göra av resten av dagen.
Ibland går allt snabbt och smidigt. Men när det gällde att hitta en smart rutt vidare från Nya Zeeland över till Central- eller Sydamerika höll jag på att bli tokig.
Det kändes som jag hade kollat ALLT. Ständigt minst tio flikar öppna i webläsaren med diverse kartor och flygbokningssajter, men antingen tog flygen flera dygn och/eller blev tokdyra.
Jag sökte nog flyg till varenda huvudstad i Central- och Sydamerika, läste på, googlade lite mer, lusläste kartor och avstånd.
Tills jag plötsligt hamnade på Hawaii. Hit gick det ju faktiskt en direktflight från Auckland, och efter ytterligare en stunds sökningar fick jag till en multistoppbiljett till Las Vegas, med en veckas stopp på Hawaii.
För nästan 10000 kronor lägre pris än vad jag hittat dittills, och jag hittade också en bra och prisvärd lösning vidare sen till Centralamerika.
– Varför inte? sa vi till varandra, och tryckte på BOKA.
Så svängdes resrutten på ett ögonblick om, och nu blir det alltså Nordamerika redan nu, och sen vidare ner till Nicaragua, Costa Rica och Panama, och sen in i Sydamerika.

Nu har vi hängt på Hawaiis stränder i en vecka. Haft galet kul på de världsberömda surfvågorna med våra boogieboards, som är som mindre och bredare surfbrädor som man ligger på och glider med vågorna.
Vi har ätit Hawaiiansk mat på Honolulus gator, kollat på gatuartister, badat på Waikiki beach och åkt runt nästan hela den lilla ön Oahu i vår hyrbil.
Ett oväntat stopp som blev grymt bra.
Inatt reser vi vidare till Las Vegas och gör den stan en vecka. Vilket alltså inte heller riktigt var meningen, men det blir nog bra, det också.

Resekrönika publicerad i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren 3 februari.

Fil 2017-02-02 01 23 48
Honolulukväll.

DSC01208
North Shore, Hawaii.

•• Här hittar du våra övriga inlägg från Hawaii…

•• …och här samlas övriga inlägg från Las Vegas!

Följ oss gärna på Instagram!

Brev till en sjuåring

Brev till en sjuåring

DSC00932

Hej Jack!
Det är faktiskt svårt att förstå att du bara fyller sju år idag. Det känns som att vi har haft dig hos oss mycket längre, som att du alltid har varit här med alla dina klokheter, alla dina tankar och alla dina ord.

Du har så många, många ord. Från det du vaknar tills dess du något motvilligt låter ögonen blunda på kvällen. Så många, många ord, och så många frågor. Så många resonemang och åsikter.

Jag tänker ibland, att hur ska vi ta hand om allt som är du på rätt sätt. Du känns ofta så stor, så klok, så… ja… stor. Men såklart så är du ju liten också, och det är ju viktigt att se även det.

Något som jag är så lycklig över just nu är att vi gett oss själva all den här tiden som vår jorden runt-resa innebär. Vi har tiden att lyssna.
Det är vi som får höra alla orden, från morgon till kväll. Det är vi som pratar med dig om stjärnor och planeter, om andra världskriget, om vem som bestämmer i Sverige, om fotbollsspelare, surfing, kompisar, om alla dina framtidsplaner, alla ställen du vill se, alla platser du vill återvända till.
Vi pratar om Gud och religioner. Buddha, Allah och orättvisor.
Du bekymrar dig över Sverigedemokraterna och USA:s nya president. Förstår inte varför krig finns och absolut inte hur man kan tycka illa om någon för att den tror på något annat än Jesus och har mörkt hår.

Vi googlar vilka tio länder som är störst i världen, först när det gäller ytan, sen befolkningen. Vi tittar på kartor och du ställer nya frågor, och vi svarar efter bästa förmåga.
Och vi kan göra det för att vi har tid.
Det kommer jag alltid att vara tacksam över, att den här resan gav mig så många fler av alla dina ord, tankar och frågor än jag hade fått om vi aldrig hade åkt.

Du älskar din storebror så innerligt mycket. Jag vet att det kan låta lite för bra för att vara sant, men ni bråkar faktiskt aldrig och ni bryr er så vansinnigt mycket om varandra och saknar varann om ni spenderar en halvtimme på olika håll.
Ibland tänker jag på det också, hur det ska bli när vi kommer hem. När ni inte längre kommer leva såhär tätt inpå varandra alla dagar och alla nätter, hela tiden.
Men det får vi ta då.

Just här och just nu är det ni två. Jämt.
Vi fyra. Jämt.

IMG_1743

Om jag skulle skriva ner hur mycket du kan äta om möjligheten finns, så skulle nog många tro att jag överdrev. Gjorde mig till litegrann.
Men ingen älskar buffé så mycket som du, och din bror. När ni får äta hur mycket ni vill, och prova en massa nytt.
Barnportioner är inget vi sysslar med i vår familj. Här är det ni som äter mest, måltid efter måltid.

IMG_6780

Som dina ögon lyste när vi igår berättade att vi ska äta födelsedagsbrunch på hotellet idag.
Och det är också en sak som är så fantastisk med dig.
Du är så tacksam över det du får. Så alldeles lycklig och glad för alla våra upplevelser.
Du tackar och kramar och jublar, och kramar igen.

Du älskar att spela fotboll, läsa böcker, att spela in filmer till era tv-program, och att vara med på foton. Du älskar att sjunga, så fort du inte pratar så sjunger du istället.
Och överallt ler människor som du möter, för att de hör dig sjunga och/eller ser dig dansa när du passerar dem.

indonesien med barn

Ditt minne är så skarpt och alldeles förbluffande. Så ofta som du förvånar oss med exakta minnesbilder från tidigare resor och händelser som vi aldrig pratat om sen dess, och som heller inte finns på något foto.
Hur kan det få plats så mycket? Hur kan du minnas så många detaljer, så många samtal, så många nyanser?

Vår lilla stora speciella pojke.
Du gör våra dagar så intensiva, så fyllda av ord, sång, frågor och dans, och ibland gör du oss i ärlighetens namn också lite utmattade.
Men allra mest så gör du vår resa – både den vi är på nu och hela vår livsresa – så mycket färgstarkare, så mycket klarare, vackrare och roligare.

IMG_3112

Nu har vi vaknat upp till den 2 februari i Las Vegas. Du fyller sju år idag, och du har väntat och längtat. Inte efter presenter, för du frågar aldrig efter materiella saker. Men du ser så fram emot att vi ska äta brunch, och så småningom byta om till finkläder och finfrisyr och ge oss ut på stan här i Las Vegas.

Du älskar att fira. Både dig själv och andra.
Och vi älskar att vi får fira med dig.

Nu gör vi Las Vegas ihop, och det kommer att bli en fantastisk dag och kväll.

Underbara, älskade unge.
Vår fina, ljuvliga Jack.
Grattis på sjuårsdagen.

FullSizeRender kopia

IMG_0412 kopia

Honolulu från havet – Om en förtrollad kväll

Honolulu från havet – Om en förtrollad kväll

IMG_6847

Dagen efter sa vi till varandra att det känns nästan overkligt, det där vi upplevde igår.
Som om det aldrig hände på riktigt.
Men det gjorde det ju, och det var en fantastisk kväll.

IMG_6825

Allting tack vare min kompis Sabina från Kristinehamn, och det är egentligen inte Sabina jag känner mest utan hennes bror Niclas som jag jobbat med och varit vän med i många år, och då framför allt genom honom ibland träffat Sabina.
Nu hade hon sett på Instagram att vi befann oss på Hawaii, och jag fick ett meddelande om att hon har en kompis här, Ben, som bor på sin segelbåt i hamnen i Honolulu. Hör av dig till honom, om du vill, skrev Sabina.

Så det gjorde jag. Frågade om det möjligen var så att han skulle ut med sin båt något de närmaste dagarna, och vad det skulle kosta för vår familj att följa med på en sån tur (jag trodde då att han hade nån form av turistverksamhet)
”Jag tar inte betalt för att segla med vänner!” svarade Ben, och det blev plötsligt bestämt att vi skulle komma till hans segelbåt i hamnen i Honolulu samma kväll efter att han slutat sitt jobb (på en skola) och följa med honom ut på havet.

IMG_6790

20:30 träffades vi där i den stora hamnen. Ben bjöd oss ombord, och det kändes direkt som om vi hade känt varann länge. Han bor alltså där, på båten, och han ville gärna ta med oss ut på en tur.
Ingen av oss har seglat förut, och nu skulle vi alltså ut när mörkret hade fallit… Men Ben var lugnet själv, han lät till och med Jack och Milo styra en lång stund, och det var en otrolig upplevelse att sakta glida ut ur hamnen under den enorma stjärnhimlen och följa Honolulu och dess långa strandremsa – inklusive Waikikis glittrande nattliv – utifrån havet.

IMG_6787

Ben berättade bitar ur sin livsresa och vi litegrann om våran, Vi tittade på stjärnorna och trodde oss till och med se några av planeterna. Milo och Jack njöt och åt kakor som Ben bjöd på ur en plåtburk. Timmarna gick.
Vid något tillfälle trodde jag vi skulle välta i havet när vi vände med båten runt en boj, men som sagt, Ben var lugnet själv.

Tre timmar senare gled vi tillbaka in i hamnen i Honolulu igen. Vid det laget hade både Jack och Milo somnat, och vi blev kvar en stund till i båten inne i den fina hamnen, då Ben tipsade oss om platser att besöka, och vi pratade lite till om allt möjligt.

Sabina!! Så himla snällt av dig att helt på eget bevåg förmedla denna kontakt, utan att du alls behövde.
Det är otroligt fint att bli ”utsatt” för andra människors snällhet, och den här dagen/kvällen fick vi uppleva både din och Bens vänlighet och generositet.

En nästan förtrollad natt. Så kändes det.
Stor tacksamhet för att vi fick vara med om detta, och ödmjukhet inför att det enbart beror på andra människors välvilja. Inga pengar, inget sälj, ingen vinning åt något håll.
Bara snällhet.

IMG_6891

På väg in efter otroliga timmar till havs

IMG_6783

Jack njuter

IMG_6875

Vattnet låg mörkt och spegelblankt


Hamnen

IMG_6938

Mer från hamnen

IMG_6935

IMG_6936

**

Vår roadtrip på Hawaii

Vår roadtrip på Hawaii


Vi bestämde oss i sista stund för att hyra bil när vi skulle resa vidare från Honolulu till North Shore. Egentligen hade vi tänkt ta bussen, men med facit i hand är jag väldigt glad att vi valde bil. Även om avstånden inte är så stora på Oahu så underlättar bil livet betydligt.Vi hade bokat billigast tänkbara alternativ. Men när vi skulle hämta bilen i garaget sa killen där att vår bil tyvärr inte var klar än. 

Kunde vi tänka oss att ta en Mustang istället, för samma pris?


Alltså. Jag är ingen stor bilkännare precis, jag är nöjd om de fungerar, thats it. Men till och med jag måste medge att denna bil är väldigt cool och rolig att åka i.

Barnen väntade med bagaget på en annan våning i garaget och deras min när vi kom körande var obetalbar. Mustang är Milos favoritbil dessutom, av nån anledning har han alltid pratat mycket om just Mustang.

Så vi gled iväg, ut ur storstan och vidare österut. Körde kustvägen norrut och nådde efter ett par timmar fram till North Shore, som är den norra kuststräckan på ön där surfstränderna ligger på rad.
Här hade vi bokat rum på ett hostel, Backpacker Vacation Inn, som jag skrev om igår.
Dagarna här är lugna, barnen sover länge, vi äter rejäl frukost och ger oss sen ut på någon strand.  

Hela detta område är världskänt för sin surfing, precis allt andas surfing. Skyltar, atmosfären, butiker, människor som går, cyklar och åker bil med surfbrädor, osv.


Nu under vintermånaderna är det enorma vågor på de flesta stränderna på North Shore, och inte aktuellt med bad. Det är för farligt. Men några lite lugnare alternativ finns, och den strand vi fastnat mest för heter Malaekahana och ligger någon dryg mil från oss.


Roliga vågor att leka med våra boogie boards i, men tack vare att det är en lite skyddad vik så är det betydligt lugnare och mindre undervattensströmmar.


Dessutom toppenfin strand. Allt man kan önska sig.


Strandliv hela dagarna, och sen tillbaka till surfarstränderna nära där vi bor för att njuta av en solnedgång som varit lika fantastisk varje dag. 


Middag har vi ätit hemma varje dag, eftersom vi har kök i vårt rum passar vi på. Det är mysigt, och vi har alltid långa roliga middagar ihop. Det är verkligen grymt lyxigt med denna TID! Ingen brådska till nånting, vi har tid att äta länge, varje dag. Alla fyra tillsammans.
Vi har också kollat på surfartävling och sett havssköldpaddor, bland annat.

Sköna dagar! Vi trivs! 

Många skratt!

Happy life!

Varje kväll bjuder himlen på skådespel

Vårt hem i North Shore, Hawaii

Vårt hem i North Shore, Hawaii


Nu bor vi på Backpackers Vacation Inn, ett hostel vid stranden Waimea på North Shore på Oahu-ön i Hawaii. Stranden är världsberömd bland surfare för sina vågor, ja hela North Shore är ett riktigt surfingparadis.
Just nu är vågorna riktigt rejäla, och det är inte aktuellt att bada på många av surfstränderna. Det är för starka strömmar.
Men det finns flera lugna, jättefina vikar där vi badar och leksurfar med våra boogieboards.

north shore boggieboard

Vi har också varit och kollat på de erfarna och superduktiga surfarna – kul att se!
Det är surfare och surfbrädor överallt här, och vårt hostel har nog bara surfare som gäster tror jag. Och så vi då 🙂 Skön atmosfär överlag på hela denna norra kust, och det är kul att se den här delen av Hawaii.

Såhär ser det ut där vi bor:

nort shore hostel

Fil 2017-01-28 09 45 25
Vårt lilla kök i en del av rummet



Tvättade imorse, så allt hänger på tork i rummet

hostel north shore
Utsikt från vår balkong

north shore backpackers
Äter färsk tonfisk och nudlar


22 januari 2017

22 januari 2017

Eftersom vi reste över datumlinjen så färdades vi bakåt i tiden när vi åkte från Nya Zeeland till Honolulu, Hawaii.

Rejält dessutom, eftersom vi lyfte den 23 januari klockan 00:30 – och landade den 22 januari klockan 10:30 på förmiddagen. 

En märklig känsla att uppleva samma datum två gånger, i två olika länder & världsdelar.

Såhär spenderade vi den 22 januari 2017:

8:00, Pukekawa, Nya Zeeland.


Vaknar upp i vårt lilla hostel-rum på Shekinah farmstay, som drivs av de två härliga kvinnorna Penny och Anita hemma hos dem. Vi bodde här även tre nätter strax efter nyår och trivdes så bra att vi ville återvända för en sista natt. Så ljuvlig vy från vår veranda!! Vi äter frukost, packar och Milo och Jack hjälper till att släppa ut hundarna och mata fåren.

13:00, Pukekawa, Nya Zeeland 


Vi äter en nudellunch i Penny och Anitas kök och säger sen farväl för denna gång.

13:00, Honolulu, Hawaii


Vi har landat efter en natts flygning. Allt går jättesmidigt, och vi är snart vid vårt hotell vid Waikiki, Honolulu. Rummet är inte klart så vi går ut och äter lunch – pizzan Hawaii…- på en riktig filmamerikansk diner.

16:00, Auckland, Nya Zeeland


Vi spenderar några timmar i botaniska trädgården. Fint ställe, bra beläget nära flygplatsen och perfekt för att springa ur energi ur små barnben.

16:00, Waikiki beach, Honolulu


På stranden på Hawaii!

19:00, Auckland airport, Nya Zeeland


Patrik ger sig iväg för att lämna tillbaka vår kära hyrbil, och jag och barnen hänger i avgångshallen i väntan på att incheckningen ska öppna.

19:00, Honolulu, Hawaii

Patrik googlar fram en restaurang som visar sig ha toppengod Hawaiiansk mat. Jack testar en Pork Lau Lau Plate (kött som långkokats inuti ett speciellt löv) och blir jättenöjd. Vi andra kör burgare resp Spicy Aki Poke Bowl med rå tonfisk och ris.


Familjegroupie! Foto: Milo


Och ett härligt liveband på scen. Vilken kväll! Foto: Jack


No comments…

21:30, Honolulu, Hawaii


Köper – förstås – Hawaiiskjortor på stan!

23:00, Auckland airport, Nya Zeeland


Vid gaten och väntar på boarding. Milo jobbar i matteboken med pappa.

23:00, Honolulu, Hawaii


Efter några timmars nattsudd på stan i Waikiki, med nya skjortorna på, drar vi oss mot hotellet för att sova. Passerar gångvägen ner till stranden på vägen.

Och tillslut, efter en väldigt händelserik 22 januari, blev det dags att säga godnatt.

Tack och farväl, Nya Zeeland!

Tack och farväl, Nya Zeeland!

IMG_4108

Konstig känsla i kroppen. Börjar känna igen den nu.
Dags att lämna ännu ett land bakom oss för nya mål.

Vi är på flygplatsen nu. Hyrbilen är inlämnad, hundratals mil senare. Vänstertrafik, smala vägar, långa sträckor att köra – allt har gått bra, bilen hel. Vi hela.

Phu.

Som jag har skrivit om förut var det en stor omställning, i alla fall för mig, att dyka ner i civilisationen i Nya Zeeland den 28 november efter tre månaders backpackande i Asien. Och det var inte rakt igenom bara positiva känslor.
Jag kände mig besviken på mig själv för att jag inte omfamnade Nya Zeeland sådär direkt som jag nog hade föreställt mig att jag skulle göra. Det var ju jättefint såklart… Men känslorna hängde inte riktigt med mig i början.

img_2738.jpg
Matarangi beach, Coromandel

Men som det tog sig.
Med lite stundtals osäkra steg började vi lära känna ett land som ibland är väldigt likt vårt eget, men ibland inte alls. Vi skapade oss vår egen rytm även här.
Vi har handlat mat på Countdown och New World (deras Ica Maxi) fler gånger än vi kan räkna. Tankat vår hyrbil galet många gånger. Sagt säkert tusen gånger till varandra ”ÅHHH vad fint det är”, när vi svängt runt ännu en krök och belönats med ännu en briljant utsikt över gröna kullar, betande får och hav.

img_5954.jpg

Vi har alla varsin spellista i bilen och dessa har rullat med hyfsad rättvisa, och vi har alla skrålat med till alltifrån Danny Saucedo, Eminem, Lars Winnerbäck, Laleh, Eagles, Sean Banan och Pink till Imperiet, Melissa Horn, Markoolio, Galenskaparna och mängder av annan musik.
Vi har skrattat massor.

roadtrip nya zeeland

Haft så himla kul med våra Karlskogavänner som vi reste med under i alla fall hälften av vår tid här (kolla gärna in Milos, Jacks, Adrians och Stellas tv-program om sin NZ-resa HÄR)
Druckit Nya Zeeländskt vin och MOA-öl och grillat typ överallt, eftersom alla boenden vi haft har haft en grill. Verkar vara standard här.
Konstaterat att en viss machokultur råder… Åtminstone på vissa håll.

Vi har jobbat på farm. Träffat oerhört många trevliga människor. Vandrat. Firat jul. Pratat. Druckit mer Nya Zeeländskt vin. Grillat musslor. Bott i lyxtält. Förfasat oss över hur dyrt allting är.
Suckat över obefintligt eller fruktansvärt segt wifi & 3G-nät. Konstaterat gång på gång att det finns spritbutiker överallt, även i minsta lilla håla.

img_6393.jpg

Druvor på vingården vi besökte; Matawhero wines i Gisborne

Vi har badat i lera, varma källor och hav. Patrik har fått storfiska ute på havet, och vi har besökt en vingård. Barnen har bodysurfat massor, både i havet och på enorma sanddyner.

img_3873

Haft otroligt fint väder, utom några dagar i början och igår kväll, när vi hade en liten hejdå-kväll med finvin från vingården vi var på, och regndimmig vy över kullarna från vårt lilla hostel-rum.


Och vi har bestämt oss för att vi ska tillbaka hit en dag, då för en annan slags resa.

Det har inte varit rakt igenom enkelt. Tvärtom har det varit rätt trixigt med all planering, sökande efter billiga(re) boenden, all mathandling och planering kring det (när man förflyttar sig så ofta krävs ju lite annat fix än när man bor på ett ställe)

Men – det har varit värt det.

Nya Zeeland – Tack för att du blev så mycket bra, tillslut. Tack, tack, tack.
Vi kommer att sakna dig.

NÄSTA STOPP: Hawaii.
Hoppas ni vill följa med oss även dit!


Auckland international airport alldeles nyss

**

Här finns alla våra inlägg från våra nästan två månader på Nya Zeeland

Följ oss gärna på Instagram!

Bästa grejen – Hyra hus på Nya Zeeland

Bästa grejen – Hyra hus på Nya Zeeland

hyra hus nya zeeland

En sak som har varit en utmaning här på Nya Zeeland är detta med boenden. Det är DYRT att bo, även om man väljer enklast tänkbara tak över huvudet (tält undantaget)
Det är ofta s k motel som gäller här, om man inte har egen husbil, campervan eller tält. Eller enkla ”cabins” på campingar. Men ja, även den allra enklaste typen utan egen toalett kan kosta uppåt (eller över…) tusenlappen per natt för en familj. Och dessa alternativ är väl kanske inte heller de allra roligaste, även om jag tycker att vi har haft generellt sett bra boenden.

MEN! Vi har haft turen att kunna hyra hus tillsammans med våra vänner Linda, Micke, Adrian och Stella här, vid tre olika tillfällen medan vi reste ihop i december.
Vi bodde utanför Rotorua i fem nätter, på Matarangi beach i Coromandel i sex nätter och i Ahipara, Northland över nyår (ett hus som låg ett stenkast från coola/fina Ninety Mile Beach)

coromandel hyra hus
Gänget äter pizza ”hemma” hos oss i Coromandel.

Detta har framför allt varit otroligt roligt. Så himla trevligt, och smidigt att dela på handling/matlagning mm. Dessutom är det faktiskt de billigaste boendena vi har haft här efter att vi delat hushyran på två familjer.
Men det är ändå inte den största bonusen, utan det har ju varit själva hänget tillsammans.

Vi har hyrt via:
Book a bach & Bachcare

Airbnb, som vi ofta nyttjar annars, har inte haft lika stort utbud här på NZ även om det finns en del där också.

Andra fördelar med hus jämfört med hotell och campingar, enligt oss, är ju också större utrymme till alla, eget kök, trädgård och vardagsrum med plats för gemensamt häng – men också möjlighet att gå undan i eget rum.

hyra hus coromandel

hyra hus på nya zeeland ahipara
Barnen stod för matlagningen en kväll i Ahipara (med viss assistans av Patrik – se ovan..) Jack och Stella var ansvariga för efterrätten! Det blev en grymt god pavlova!

Till varmrätt blev det tacos, och de handlade själva och fixade allting hemma i köket.

hyra hus på nya zeeland
Har man riktigt tur med tajmingen så hyr man huset ihop med sina vänner på Lucia, då kan man nämligen få förmånen att vakna till ett Lussetåg!

fiske nya zeeland
…och om papporna drar på fiskeutflykt för en dag, och sen kommer hem med en massa kilo fisk! Ja, då blir ju allting bara ännu bättre!

hyra hus på Nya Zeeland
Härligaste ungarna äter middag vid ett eget bord, utanför Rotorua.

**

Här finns våra tidigare inlägg från vår roadtrip på Nya Zeeland!

Följ oss gärna på Instagram!

Tankar & känslor efter en veckas farmliv – Dagens krönika

Tankar & känslor efter en veckas farmliv – Dagens krönika

Fil 2017-01-16 20 05 29

Fyra barn, ett gäng hundar, 4000 får, många samtal om livet, tusentals vitlökar och nya nära-hjärtat-vänner.
Men det mesta av det här visste vi ännu ingenting om när det plötsligt närmade sig.
Det var dags att flytta in hemma hos familjen på farmen i Nya Zeeland, och allting kändes nu ganska nervöst och lite krångligt. Hur skulle det här bli, egentligen?! Vad hade vi gett oss in på?!
Det verkade ju så enkelt innan. Vi registrerade oss som medlemmar på WWOOF, som är en portal där frivilliga farmarbetare och deras värdar kan hitta varandra. Sökte runt efter bondgårdar som tar emot hela familjer, och mejlade till den farm vi tyckte verkade trevligast.
Svaret kom ganska omgående; välkomna hit 10 januari!

Detta var i september, medan vi fortfarande befann oss i Sri Lanka. Det var så länge kvar. Väldigt enkelt att mejla tillbaka ett Ja tack, vi ses i januari!
Men så plötsligt hade månaderna gått och det var dags.
Vid det här laget hade vår jorden runt-resa pågått i över fyra månader, och vår egen roadtrip genom Nya Zeeland i en av dessa månader, och vår familj hade sen länge skapat oss våra egna rutiner, vår egen rytm.
Nu skrev vi in adressen på telefonens GPS. Strax utanför Gisborne på sydöstra Nordön körde vi uppför de gröna kullarna upp mot huset där familjen Gaddum bor.

Fil 2017-01-16 19 45 02

Det visade sig att vi hade hamnat hos en sommarlovsledig familj, där huset ofta var ett skönt kaos av barn, leksaker, lunchmackor och prat, och där vi fick flytta in i en inredd gammal buss på gården.
Konceptet WWOOF går ut på att man jobbar fyra-fem timmar om dagen, och istället för vanlig lön så bor man och äter gratis. Här blev vårt huvuduppdrag att ta hand om årets vitlöksskörd!
Patrik grävde upp lök under fyra dagars tid och jag sorterade och rensade löken.
Milo och Jack var med ibland, men de tillbringade den mesta tiden tillsammans med familjens barn. Här fanns både drivor av lego, en utomhuspool, en rolig höskulle och en damm att bada i ute i fårhagen.

Fil 2017-01-19 17 40 18

Och det blev ju också en veckolång lektion i engelska eftersom de ofta fick vara tillsammans med barnen på egen hand utan oss som översatte och hjälpte till med språket.
Så småningom flyttade vi jobbet till får-ladan, och här jobbade även Kirsty – mamman i familjen – med vitlöken. Det blev riktigt trevliga dagar med prat om allt mellan himmel och jord medan vi betade av hög efter hög med vitlök. Rensade och sorterade i buntar som hängdes upp i ladans tak på tork.
Vi var med om fårklippning, hängde på stranden ihop, besökte en vingård en eftermiddag, åkte ut och fiskade på havet och åt flera härliga middagar ihop.
Det blev så otroligt lyckat, och det var riktigt tråkigt att lämna vår Nya Zeelands-familj häromdagen.
Vår förhoppning med att bo och jobba på farm var att ge Milo och Jack en djupare inblick i livet på en farm och framför allt att komma nära en familj med allt vad det innebär, och så naturligtvis som en intensivkurs i engelska för dem.
Allt detta fick de, och vi, verkligen uppleva. Minnen och lärdomar vi tar med oss för alltid, och vidare nu när vi lämnar Nya Zeeland på måndag natt och reser mot nästa mål.

Krönika publicerad 20 januari i Karlskoga tidning/Karlskoga Kuriren




Tycker farm-barnen skrev så fina hälsningar till Milo och Jack i deras minnesböcker!

farm nya zeeland

farm

Här finns alla dag-för-dag-inlägg från farmen i Gisborne, Nya Zeeland

…och här finns övriga inlägg från vår roadtrip genom landet.