10 år!! Milo vår Milo, Grattis på din dag!

No Comments
img_6435.jpg

Han virvlade ut en vacker aprildag, flera veckor före utsatt tid.
För att uttrycka det milt: Jag var inte riktigt beredd. Jag skulle ju bara vila en stund och sen gå upp och göra något annat i kanske tre-fyra veckor till.
Men när jag reste mig ur sängen efter vilan så stod det väldigt klart, på ett forsande uttrycksfullt sätt, att livet hade planer på att förändras lite snabbare än så. Typ, på en gång.
Så kom han. Märkligt svarthårig med tanke på att hans pappa nog är Degerfors blondaste man. Jag tog det dock rätt bra, eftersom jag hade koll på att det trots allt var rätt gener som hade skapat just det här lilla miraklet.
Och den ljusnade rätt fort, den där lilla kalufsen.
milo
I Costa Rica förra våren – Milo älskade verkligen denna sengångare!!

Ibland inser jag att jag är lite extra mammig just med dig, Milo min Milo. Kanske är det för att du kom först. Att jag fick dig innan jag hade fått träna en gång på att vara mamma och släppa taget ibland. Med dig har jag lite svårare att släppa tankar på hur du har det, att du säkert mår bra, att du trivs och att du tillåts vara allt det där fantastiska som är du även i skolmiljön, som ju ibland kan vara ganska tuff. Trots att jag innerst inne vet att du har det bra därute.
Men jag har dig så nära att det ibland känns som att vi är ett och samma. När du ser ledsen ut så värker det i hela mig. När du skrattar så sjunger jag inuti.

Idag firar vi din tioårsdag. Du har förstått att det är något speciellt att fylla något som slutar på en nolla, och visst är det så. Så visst ska du firas, Milo min Milo.
Vi ska fira att det var just dig vi fick, den där helgen för tio år sen när solen strålade över Degerfors och du lät oss förstå att du inte alls hade för avsikt att vänta därinne till nån gång i mitten av maj.
Vi ska fira att vi fick en kille som har hjärtat precis där det ska vara. Ett hjärta som vill alla så väl, från minsta kattunge till jordens fattigaste människor, och däremellan även familj och vänner.
Jag tänker ibland att om du bara får behålla det, om du bara får behålla din omtänksamhet om alla andra varelser, då blir det bra.
Då spelar det egentligen ingen roll exakt vad det kommer att stå i skolbetygen så småningom, även om jag hoppas och tror att det blir bra, det också. Men förmågan att känna empati – jag är så glad att du har den, Milo min Milo.

milo 10 år

Du kan så många saker. Du simmar fjärilssim och alla andra simsätt snabbare för varje gång jag ser dig tävla i en simbassäng. Du blir så stolt och glad när du slår dina personliga rekord, och förmodligen blir jag och din pappa ännu stoltare. Men det absolut största för oss är att se din glädje i vattnet.
milo t

Du fångar bilder i din kamera som gör mig imponerad gång på gång. Du pratar obehindrat och glatt med människor du möter, vuxna som barn, var vi än är i världen.
Så mycket jag lär mig av dig, Milo min Milo, som virvlade ut till oss en vacker aprildag.

Idag har vi fått väcka dig med sång och paket, och jag har vinkat hejdå till dig och din bror när ni cyklade iväg till skolan. Du klädd i ny jacka och ny hatt.

Jag är så tacksam över dig. Och så mycket stoltare över allt som är du än du någonsin kommer att förstå.

**

Texten är en uppdaterad version av en krönika i Karlskoga tidning/Kuriren publicerad 13 april

milo födelsedag

milo panama
En av Milos favoritsysselsättningar är fiske. Här på Bastimentos i Panama.

Milo 10 år
I Cusco, Peru.

idamiloisabela liten
Jag älskar dig oändligt.


Att träffa resevänner igen – Ett väldigt kärt återseende

No Comments
IMG_6061

Jag skulle vilja berätta om vårt möte med Ruth och Blaine i Marocko. Orsaken är att de betyder så mycket för oss, och att vår vänskap beskriver så mycket om hur vårt resande är, och vad vi vill att det ska vara.
**

Första gången vi träffades var på ett litet enkelt vandrarhem i en by vid en flod i Nicaragua.
Patrik pratade med dem en stund på terassen, jag satt upptagen med annat och nöjde mig till en början med att hälsa.
– De undrar om de kan åka gemensamt med oss, meddelade Patrik sen.
Orsaken att vi befann oss just i den här byn var nämligen att vi den här dagen skulle vidare för att uppleva naturen och enkelheten långt ute i regnskogen.

resevänner ruth

Ja, det gick väl bra att de gjorde oss sällskap. Vi delade båt och färdades ihop mot den avlägsna plats långt inne i djungeln där vi skulle tälta i tre nätter.

basecamp-bartola-1

Ruth och Blaine kommer från Kanada, är i 60-årsåldern och backpackar sex månader om året.
Det är nu nästan exakt ett år sen som våra resvägar korsades för första gången, och nu har vi precis tillbringat fem dagar tillsammans i Marrakech i Marocko.

IMG_6023
Yatzy tillsammans med Ruth och Blaine i Marrakech, Marocko!

För där, i Nicaraguas regnskog, föddes en vänskap som skulle visa sig vara större än ålders-, lands- och tidsgränser. Ruth och Blaine, vars egna barn är vuxna sen länge, tog sig an Milo och Jack på ett så naturligt sätt att de sen dess är viktiga och självklara personer i barnens liv. Och vi alla upptäckte hur enkelt allting var när vi var tillsammans, och hur mycket vi hade att prata om.
Förra våren slutade det med att vi reste i tre länder tillsammans; Nicaragua, Costa Rica och Panama. (läs gärna mer här!)

7f528a94-46bc-4324-8454-d5f5608d4e57.jpg

Där och då blev de nog som extra mor/far-föräldrar för barnen. De var så naturliga inslag i vår tillvaro. Vi gjorde alla de där vanliga sakerna tillsammans, gjorde utflykter, åt mat, var på stranden, spelade spel, planerade för nästa stopp på resan.

Avskedet vid en hamn på ön Bastimentos i Panama förra våren var hjärtskärande tufft. Vi visste ju inte om vi skulle träffas igen. Det är VÄLDIGT långt till Kanada, särskilt dit de bor.
Men vi har hållit kontakten, och så visade det sig att de skulle befinna sig i de trakter dit vi planerade en resa under påsklovet.
Så vi bestämde oss för att sammanstråla i Marrakech, och de bokade in sig på samma hotell som oss.

Och den här påskveckan har vi gått minst en mil om dagen bland myllret i soukerna i Marrakech, ätit lamm sittande på rangliga plaststolar i gränderna, spelat yatzy och pratat i timmar i den 28-gradiga värmen på vår takterass.

Att höra Milo och Jack med sin reseengelska igen har varit fantastiskt, som när Blaine lärde Milo Backgammon en eftermiddag, eller Jacks småprat med Ruth om vilka länder de har som favoriter och varför.

Jag måste lyfta fram hur fantastiska de är just med engelskan; de pratar precis som vanligt med barnen, gör sig inte till och pratar överdrivet långsamt eller enkelt utan pratar på. Och grejen är ju att barnen förstår, och lär sig! Och de ”rättar” dem på ett lika naturligt sätt, om de sagt ord fel så upprepar Ruth och Blaine ibland bara meningen med rätt ord i. Perfekt för att Milo och Jack då får höra det på rätt sätt, men det blir aldrig någon grej av det.

FullSizeRender-2 kopia 2
Middag tillsammans i huset där vi bodde på karibiska kusten i Costa Rica i mars förra året

Som ni förstår har Ruth och Blaine betytt mycket för barnens engelska och för dem att våga prata! Det var så himla roligt att höra Milos berättelser om kompisar och skolan därhemma, och en kväll berättade han i säkert 20 minuter om sin simning, om olika regler för olika simsätt, hur hans träningar och tävlingar går till, osv osv.
Eller när Jack visade upp Samir & Viktors senaste Melodifestivalsuccé på YouTube och målande förklarade vad det innebär att ”shuffla”.

resevänner costa rica
Häng i centrala Costa Rica förra året, i staden La Fortuna

Den här gången gick Ruth och Blaines långresa genom södra Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Snart reser de hem för en sommar i sin lilla stuga någonstans i den kanadensiska glesbygden. Att vi innan dess lyckades hitta en så speciell plats för ännu ett möte känns fantastiskt.
Att dela samma känslor för resandet med andra är också fint, det spelar ingen roll vad modersmålen är för resespråket är detsamma.
Vi tycker om att uppleva på samma sätt, uppskattar det enkla och nära framför femstjärnigt och lyx. Vi vill lära oss nya saker, äta maten som lokalbefolkningen äter, se nytt men samtidigt ha tid för att bara vara.

Fyra länder har vi nu upplevt tillsammans. Vad nästa blir vet vi inte. Avståndet mellan oss är långt, men ändå nära.
Kommande resor och möten vet vi ännu ingenting om.
Men vänskapen finns där och den kommer att bestå, eftersom den är större än såväl avstånd som allt annat.

resevänner marrakech
Jack och Blaine köpte färskt lamm och åt tillsammans med en blandning av kummin och salt. Lammet åts med händerna. Denna lunchprocedur upprepades tre gånger under våra dagar tillsammans i Marrakech.

resevänner

Hänger runt i soukerna i Marrakech

No Comments
IMG_5935

Soukerna i Marrakech är fantastiska. Det är verkligen speciellt att gå därinne, det är som en labyrint av slingrande gångar och små gränder, och plötsligt kommer man fram till ett litet torg, eller till en helmysig korsning med några restauranger och caféer.

soukerna i marrakech

Men framför allt ett enda myller av kryddor, läder, hantverk, krimskrams, fotbollströjor, souvenirer, tavlor och ännu mer krimskrams.

i soukerna i marrakech

Det jobbiga är att man måste pruta stenhårt. Och då menar jag verkligen STENhårt. Vi köpte saker för kanske 80 kronor där de började på 900 kronor.
Personligen är jag inte jätteförtjust i detta prutande i vanliga fall men på nåt sätt kom vi in i det. Och vi fick med oss en hel del fint hem; tre väskor i riktigt fint läder, en tavla, Marockos fotbollslandslags-träningsoveraller, några souvenirer (barnen samlar på någonting från varje land de besöker) och kryddor.

kryddor soukerna i marrakech

Gällande soukerna i Marrakech har jag egentligen inget annat tips än att bara ge sig in, ha tid på sig och vara helt inställd på att man kommer att gå vilse.
För det gör man.
Men det löser sig alltid till slut, eftersom nånstans hittar man alltid en skylt som pekar mot stora torget Djeema el Fna. Vi gjorde dock misstaget några gånger att tänka ”Vi väntar med att köpa den nu och går tillbaka hit sen”, för då är det SKITSVÅRT att hitta rätt… (om man inte har ett VÄLDIGT tydligt riktmärke)

a79a8695-8624-40a9-b13c-d3147055698f.jpg
Älskade denna del som hade fullt fokus på oliver! Jag är ingen stor olivfantast i vanliga fall men fastnade rejält för Marrakech-oliverna. Otroligt goda!!

kul i soukerna i marrakech
Ett mindre torg någonstans inne bland soukerna

Vi provade en del mat inne bland gränderna i soukerna. Grillspett av lamm var en favorit.

mat i soukerna i marrakech

Stora torget är navet i Medinan, och härifrån finns en rad ingångar till soukerna. Jag har svårt att tro att någon turist som besöker Marrakech inte kommer hit ett antal gånger under sin vistelse. Det går i princip inte att låta bli.
Här händer det väldigt mycket. Tyvärr också mindre roliga saker, som att de hade apor i kläder och koppel som turister fotograferade sig med (HUR kan man göra det???!) Här fanns även ett antal ormtjusare, och många kvinnor som ville måla hennatatueringar på ens händer. På mig gjorde de det även rent fysiskt trots att jag sa nej, en lite surrealistisk upplevelse. Kvinnan var galet snabb och plötsligt hade jag en slingrande blomma på handen ”for good luck”. Men som tur var gick det bort väldigt lätt…
Torget är dock härligt, också, med massor av marknadsstånd där det säljs färskpressade juicer, och uteserveringar både på marknivå och på takterasser där man kan sitta och se ut över allting.

stora torget marrakech
Kväll på torget Djeema el Fna

Vi hade roliga dagar här, vi gick väldigt mycket den här veckan – minst en mil om dagen, oftast mer. Värkande fötter på kvällarna men det var det ju värt.

e4121082-8cc4-4d00-8af9-968e870f9691.jpg

39d6ac19-2e70-4897-98bb-1c036010be8d.jpg

e09290d7-9927-42a4-a9a1-b5fd1b55664d

En vecka i en Riad i Marrakech

No Comments
95955e44-7968-438f-bdbc-62fb8c52451d.jpg

Det blev lov igen och vi drog iväg, igen.
Till Nordafrika, igen!

marrakech gamla stan

Men att landa i Marrakech gamla stad, Medinan, blev en helt annan slags upplevelse än den som Egypten gav oss några veckor tidigare.
Vi flög lågprisflyg, EasyJet, och landade framåt kvällen. Hade bokat taxi från flygplatsen med Abdel som drev den Riad som vi bodde på under påsklovet – Riad Hadda.
En riad är som ett bed and breakfast i traditionell Marockansk tappning. En innergård som byggnaden är byggd kring, öppen uppåt och med möbler och dekorationer i denna härliga färgstarka stil.

riad i marrakech

Jag tycker väldigt mycket om färger, de gör mig glad. Och jag kan nog erkänna att det var just färgerna som lockade mig extra mycket att boka den här resan. En storstad men i traditionell och genuin tappning. Och jag ville absolut att vi skulle bo i en Riad i Marrakech.
Annars berodde valet av resmål just på detta, att få hänga i en storstad ihop igen som vi gillar. Den här tiden på året är ju inte helt säker med värme nånstans – särskilt inte i havet – inom hyfsat flygavstånd så därför tänkte vi bort bad och gick mer på att få behagligt klimat för att kunna se och uppleva en ny stad, och en för oss ganska oupptäckt kultur.

img_6060.jpg
Utsikten från takterassen på vår Riad i Marrakech

Jag blev inte besviken! Inte övriga familjen heller. Vi gick genom smala slingrande gränder (det tog några gånger innan vi lyckades hitta hem utan att gå vilse en enda gång) och så småningom in genom en rätt oansenlig port.
Och där inne! Vilken oas!
Dessutom hade vi sån tur, för Abdel visade sig vara en fantastisk kille som hjälpte oss med allt vi bad om. Bland det mest serviceminded jag har träffat på.

Vi bodde i ett familjerum och utanför hade vi en liten pool. Längst upp fanns takterassen. Frukost ingick varje dag och vi hade ungefär en kvarts promenad till stora torget som är navet i Medinan, där soukerna börjar och det mesta händer.
Ibland kunde det kännas en aning långt att gå fram och tillbaka, men samtidigt var det givande för att vi fick se en helt annan del av Medinan som vi sannolikt aldrig hade kommit till annars. Ännu mer vardagsliv, ännu mer människor som utförde sina ärenden som att handla frukt, grönsaker och stora lammstycken längs gatan.
Och vi gillar ju sånt, att få dimpa in en stund där livet pågår.

ff5a3073-79f2-4d28-acd6-1a8e3d897bdb.jpg

utanför vår riad i marrakech

Sen hade vi en dag då vi själva utforskade staden på egen hand, oj vad vi gick! För nästa dag väntade vi sällskap, ett MYCKET efterlängtat sådant som vi inte hade sett sen i Panama förra vintern.

Ska berätta mycket mer om detta och om Marrakech.

img_5976.jpg
I gränden utanför vår riad i Marrakech, alltid så roligt att se hur snabbt barnen hittar nya vänner. Ofta med en fotboll inblandad 🙂

vardagsliv i marrakech

riad i marrakech

Men är det verkligen säkert att resa till Egypten?

3 Comments
IMG_6249

Vi har fått en del reaktioner på valet av resmål för vår sportlovsresa, som till exempel ”men är det verkligen säkert att resa till Egypten?”

säkert att resa till egypten

Det här med säkerhet är alltid svårt att ge råd kring, där måste ju var och en känna vad som känns rätt för dem. Men jag kan i alla fall berätta hur vi resonerar just kring säkerhet:

Självklart är det viktigt för oss att inte utsätta oss för onödiga faror. Samtidigt är vi inte så väldigt ängsliga av oss, och vill heller inte låta oss hindras av vad som kanske eventuellt skulle kunna hända.
I så fall skulle vi ju knappt kunna resa någonstans och absolut inte på en jorden runt-resa, och kanske heller inte till Egypten.
Jag har en standardgrej när vi väljer resmål som vi inte har sån koll på: jag kollar UD:s rekommendationer och om de eventuellt avråder från resa till ett visst land eller område (ladda ner appen UD Resklar). Förutom själva säkerheten så är det också bra att veta att vanliga reseförsäkringar, till exempel via VISA eller MasterCard, oftast inte gäller om man reser i land/område där UD avråder från resor.
Egypten står fortfarande på avrådan-listan, men det gäller långt ifrån hela landet.
Detta kollade vi innan vi bokade resan.
Kairo finns till exempel inte på listan idag, och det gäller även en rad andra platser (bland annat Dahab)

IMG_6268

Jag kände mig inte orolig en enda gång under vår vecka i Egypten. Under vår jorden runt-resa hade jag en viss obehagskänsla i magen en enda dag under nio månader, och det var faktiskt vår sista dag då vi befann oss i Paris. Dagen innan hade det varit ett terrordåd i London, och då kändes det inte hundraprocentigt bra i magen att vandra runt precis bland de allra största turistattraktioner och mitt på Champs E’lysees i Paris dagen efter.
Det märktes också att det var extra säkerhetspådrag i staden, med militärbilar som blockerade infarterna till paradgatan till exempel, och många poliser i rörelse.

egypten
Utanför Louvren, Paris, juni 2017

Men utöver det har vi aldrig känt oss rädda.
För oss har det blivit en del av säkerhetstänket att alltid se till att få lite kontakt med människor ur lokalbefolkningen när vi kommer till en ny plats, att ha lite koll och ha människor man kan fråga om det skulle vara något som händer känns bra för oss. (framför allt gör vi ju detta av sociala skäl, för att det är fantastiskt trevligt och givande. Men en bonuseffekt är just detta, att det ger en viss trygghetskänsla)
Så gjorde vi även denna gång. Vi hade samma chaufför och guide alla tre dagar i Kairo, och de pratade bra engelska. I min telefon hade jag dessutom numret till hostelägaren Tomas (som jag visste svarade både på samtal och WhatsApp direkt)

säkert att resa till egypten kairo

Även i Dahab (som det kommer mer om i kommande inlägg!) hade jag nummer till en tjej – Nour – som jobbade på vårt guesthouse och vi hade flera att prata med om det hade varit något.
Det behöver ju inte bara handla om terrordåd, men det brukar kännas bra att ha någon att kontakta om vi skulle bli sjuka eller något annat ovälkommet skulle hända.

IMG_5460 2

Sen var det så att vår nattbussresa, som jag kommer berätta mer om sen, innehöll ungefär 12-13 stopp under natten då militär och polis gick ombord på bussen och skulle se våra pass.
Men det var för oss ingenting som kändes oroligt. Lite jobbigt möjligen, men barnen sov sig igenom allting och det var ju det som var viktigast.

IMG_5168

Kort sagt så är nog vår inställning att ja, det kan hända. Och det kan hända var som helst. I Stockholm, London, Paris, Phuket, Bali, Egypten.
Omvärldskoll är bra och viktigt, liksom koll på UD:s rekommendationer.
Och jag kan förstås inte stå här och lova att ”Ja visst är det säkert att resa till Egypten!” Men jag vill ändå bidra till att nyansera bilden lite. Det är inte farligt överallt hela tiden. Jättemycket av livet i Egypten pågår ju precis som vanligt. Människor går till jobbet, barn går till skolan, folk äter ute på restauranger, dansar på uteställen, leker i lekparker.
Det kan också vara ganska förödande för ett land/plats att få stämpeln på sig att det är farligt, även flera år efter till exempel ett terrordåd har skett (tänker till exempel på Bali efter terrorbomberna där 2002)
För lokalbefolkningens och turismnäringens skull är det också viktigt att turisterna kommer tillbaka.

egypten

Missa inte ”Jorden runt-snack med Milo & Jack” från Kairo! Finns på vår Facebooksida och på YouTube.

Sportlov i Egypten – Om att få tillbaka den saknade resekänslan

9 Comments
IMG_4918

Det finns så mycket att säga just nu. Massa tankar, massa saker och så förstås – massa Egypten.
Ja, vi drog dit på sportlovet. Det blev väldigt spontant. Egentligen hade vi en annan resa planerad men vi bokade om i sista stund.
Egypten har tidigare inte lockat mig jättemycket om jag ska vara helt ärlig. Kanske för att jag så mycket har förknippat landet med charterkomplex och turistorter. Men var det nåt vi lärde oss på jorden runt-resan så var det ju att alla länder naturligtvis har sin egen själ.
Och går att göra på sitt eget sätt.
Och en sak har alltid ändå varit på vill-se-listan: pyramiderna.

IMG_6426

Faktiskt så fanns det med som ett alternativ när vi skulle hem från Brasilien i juni, jag kollade en del på att hitta nån anslutning för att avsluta med just pyramiderna som lite grande finale. Men det blev väldigt lång resa och kändes onödigt dyrt, så det blev ju Paris och Eiffeltornet istället.

Hur som helst. Jag bokade in oss på ett hostel i Giza, Kairo i tre dagar. Tänkte att vi börjar där.
Jag gick framför allt på att stället hade väldigt bra recensioner, och att de som bott där verkade nöjda med att ha fått mycket råd och tips om staden, landet och det fortsatta resandet genom ägaren Thomas.
Passade ju bra för oss som inte hade superkoll, tänkte jag.

IMG_4918

Vi flyttade in på Pyramid Loft för tre nätter. Vi fick faktiskt en lägenhet, absolut ingen lyx men två sovrum, kök och badrum med badkar. Bäst av allt var dock utsikten från terrasserna.
Vi bodde hur nära pyramiderna som helst. Det kändes nästan lite overkligt att ha dom där när vi vaknade, som frukostutsikt, när vi kom hem på kvällarna och de lystes upp av ljus.

IMG_6384

Barnen som vill uppleva världens underverk fick verkligen göra det, och denna gång det enda av antikens sju underverk som finns kvar. (de ”samlar” ju även på den sju nya underverken, två av sju avklarade där; Jesusstatyn i Rio och Machu Picchu i Peru)

IMG_5092

För mig var nästan det härligaste att känna den resande känslan igen. Att åka genom Kairo på kvällen när vi anlände från flygplatsen, vakna upp i Giza nästa morgon, en oskriven vecka ligger framför. Pyramiderna framför oss, kameler och hästar på gatan. Böneutrop och nya smaker till frukost.

IMG_6154

Jag kan erkänna det också; att jag bortskämt nog hade varit lite orolig om en vecka verkligen skulle kännas tillräckligt eller om jag bara skulle gå omkring och känna mig stressad och lite missnöjd för att vi inte skulle resa längre… (ja, jag hör att det låter EXTREMT bortskämt, men med tanke på att den senaste resan varade i nio månader så kanske jag kan ursäktas lite med detta…)
Och det var väldigt fint att få bli positivt överraskad. Vad mycket vi hann! Vad mycket vi gjorde! Vad bra det kändes inuti!

Att vara tillbaka på hostel igen var fint. Milo och Jack älskar verkligen att bo på hostel och träffa andra resande människor. Den här gången hängde dom en hel kväll med ett ungt par från Taiwan, de satt och pratade på terrassen i timmar och berättade om sina resor och frågade om Taiwan. Sen spelade dom upp sina favoritlåtar på Spotify och Taiwan-paret spelade sina.
Patrik och jag höll oss en bit bort på terrassen den kvällen, men det var roligt att på håll höra barnens hostel-samtal igen. Vad fort dom kom in i både språket och sättet att leva/vara.

IMG_5052

Vi hade så kul! Det ska bli så roligt att berätta mer om dagarna då vi upptäckte pyramider och gravar, både i Giza och i Saqqara. Och hur vi väldigt spontant sen fortsatte vår resa i Egypten med att ta nio timmar (som blev tolv…) i nattbuss ut på Sinaihalvön där vi hittade ett för oss alldeles perfekt litet ställe där vi också fick uppleva Röda Havet.

egypten resa med barn

egypten giza

egypten kairo

Grattis Jack! Fotbollskalas i dagarna två

No Comments
IMG_4654

Detta blev den andra födelsedagen i livet som Jack firade i Sverige. När han fyllde 1, 2 och 3 var vi i Thailand, 4-årsdagen firades i Vietnam, 5-årsdagen i Goa, Indien, 6-årsdagen hemma och 7-årsdagen i Las Vegas.
Så det kändes ändå rätt så fint att få fira vår 8-åring på hemmaplan denna gång, nära övriga familjen och förstås Jacks kompisar.

Lite extra bonus att han fyllde på en fredag så vi inte hade någon läggningstid att passa. Jack bjöd – förutom oss – in mormor, morfar, farmor, gudmor Sofia och hennes mamma och pappa. Han ville gärna att vi skulle bjuda på mat och han fick välja menyn.
Det blev: Anka och struts, serverat tillsammans med rotselleri- och potatispuré, och till det två olika såser – pepparsås och ädelostsås.
IMG_4636

Vi ville ge Jack ett fotbollskalas och hade dukat upp med fotbollsduk och fotbollsservetter och oj vad vi åt! Jack tog tre ordentliga portioner, han tycker verkligen om mat och inte minst just denna mat.
Vi skålade också, såklart, men istället för SKÅL sa vi naturligtvis MÅÅÅÅÅÅL!

IMG_4642

Det blev en mysig middag här hemma. Och en del presenter förstås, både fysiska och upplevelser. Från oss blev det bland annat ett djungeläventyr när vi är i Indien om några veckor!

fotbollskalas jack

Så var det dags för tårta, och nu kommer jag stolt visa upp några bilder på denna… med tanke på att jag är den mest o-bakande person jag känner, och dessutom väldigt opysslig. Men JAG har pysslat ihop denna fotbollstårta! Ok, det var färdiga tårtbottnar… men jag har i alla fall fyllt den med nutella, hackad vit choklad, vaniljkräm och grädde, och beställt hem en oblat i form av en fotbollsplan och fixat fotbollsspelare till.
Den var faktiskt både god och fin!! (jag är själv lite i chock över detta fortfarande)
fotbollskalas tårtan

Efter fikat tittade alla tillsammans på Talang, som Jack och Milo verkligen gillar. Så det hade varit ett önskemål från Jack att vi skulle se det.

När gästerna hade gått hem kom Jack fram till mig, slog armarna om mig och sa med tårar i ögonen ”Tack mamma för allt ni har gjort för mig idag med fotbollstårtan och allting annat”.
Han är så tacksam och glad över allt som händer, och det är så roligt att vara med honom såna här dagar (ja, alla dagar förstås men det är roligt att se att han kan glädjas åt allt han får, även det som inte är fysiska presenter)

I lördags var det dags för fotbollskalas för några skolkompisar, vi hade hyrt en gympahall och så var det fullt drag med fotbollsgrejer i två timmar. Hinderbana som avslutades med skott på mål, straffsparkar, match och discostraffar, och ännu en fotbollstårta (!)

fotbollskalas

fotbollskalas boll

Efter kalaset fortsatte firandet med ett besök på O´Learys för Jack, Milo och Patrik. Bord bokat till Premier League-matchen kl 16.

fotbollskalas olearys

fotbollskalas olearys

Mamman då? Jo, hon gick istället på ett eget kalas 🙂 Det finns mycket gott att säga om dom här tjejerna, och det har runnit lite vatten under broarna sedan vår första tjejfest ihop för 12 år sen… Men en grymt bra grej är att jag skrattar så tårarna sprutar när vi hänger, igår faktiskt så mycket en gång att jag inte fick luft på en lång stund 🙂

fotbollskalas mamma

(ligan nästan komplett, saknade dock tyvärr våran Ann-Louise denna gång)

Upp igen imorse, och så bröt vi av allt fotbollande med lite annan sport. Poolspel i innebandy för Jack (nummer 5) på hemmaplan.

IMG_4708

Och därmed satte vi punkt för helgen, med en riktigt nöjd och glad åttaåring.

Categories: Okategoriserade

Tags:

Idag firar vi dig – och livet

4 Comments
IMG_7403

Du fyller åtta år idag.
Jag tänker att det nästan inte kan stämma. Inte på grund av det där som jag hör många föräldrar säga; ”att tiden går så fort”. Utan på grund av att det konstiga är att jag är 40. Att det skiljer 32 år på oss.
Det betyder alltså att jag levde i 32 år utan att du fanns, och det är det som jag inte kan få ihop.
Att jag faktiskt fanns utan dig.
IMG_0212 2

Jack, min Jack.
Över frukosten berättar du att du har hört att Pierre-Emerick Aubameyang i Borussia Dortmund snart är klar för Arsenal. Jag skivar bananer i havregrynsgröten och värmer nytt vatten till snabbkaffet och lyssnar väl med ett halvt öra.
Fyra timmar senare kommer den officiella bekräftelsen. Aubameyang gick till Arsenal.
Du är nöjd. En bra förstärkning till ditt lag.
Jag lyssnar inte alltid så fokuserat, jag måste bekänna det. Det är så många spelare, så många matcher, så många mål, så många fakta om alla dessa spelare och lag över hela världen. Så många ord om fotboll som forsar ur dig.
Men som du älskar detta. Som du älskar din fotboll, din koll på alla dessa spelare, lyckan i dina ögon alla de stunder när du har en boll intill dina fötter.

IMG_2278

Du blir åtta år idag. Älskade älskade unge, som det känns som att jag har haft i en evighet. Så många sånger, så många resor, så många danser, så många kramar, så många upplevelser.
Och som vi har pratat, om så många många saker.
Du är så intresserad, vill veta och lära dig. Diskutera och fundera.
Ibland vill du att jag berättar om hur det var veckorna kring när du föddes, hur kallt det var den vintern 2010, och hur mycket snö det var. Hur du skulle ha fötts redan den 16 januari men hur du höll dig kvar inne i värmen så länge du bara kunde.
Vi brukar skratta åt det, att du är likadan idag. Att du och jag är likadana. Älskar värmen, mindre förtjusta i snö och kyla. Du längtar till gröna gräsmattor med ett fotbollsmål på, och efter stränder och varma äventyr.
Just precis då, natten den 2 februari när du behagade komma ut efter flera veckors övertid i magen, så var det som om du gav mig ett lugnt direkt.
Det var mitt i natten och jag var så trött. Jag borde kanske ha varit adrenalinstinn och ätit av smörgåsarna som barnmorskorna serverade på bricka tillsammans med svenska flaggan.
Men jag kände på dig, jag kramade dig, jag höll dig nära. Och jag somnade, utmattad men lugn.
Nu fanns du. Nu var du här.

Du har så många stora planer och drömmar, du ska bli proffs och se ännu mycket mer av världen. Och om dig tror jag allt, inga drömmar är för stora. Ditt liv kommer att fortsätta vara fantastiskt, eftersom du är i det.
För mig är du och din bror min början och mitt slut. Jag älskar att vara med er. Det är det roligaste jag vet.
Idag firar vi dig med stor glädje, och vi firar livet. Det liv som blev så komplett när du kom.
Grattis våran Jack på din åttaårsdag.
IMG_7612

Text publicerad i Karlskoga tidning/Karlskoga Kuriren 2 februari 2018

Categories: Okategoriserade

Tom Tits – En lyckad upplevelsejulklapp

7 Comments
img_4463.jpg

Upplevelsepresenter har blivit en del av vårt liv, kan man nog säga. Genom hela barnens liv har vi hållit ner på leksaker och dyra grejer, men de brukar alltid få något som vi gör tillsammans.
I julklapp blev det en resa till Södertälje och besök på Tom Tits.
Vi har inte varit där tidigare och just därför kändes det kul att prova. Vi gjorde det till en helhelg med två nätter på hotell och en heldag på Tom Tits.

Jag ska berätta mer om hotellvistelsen imorgon, är VÄLDIGT nöjd med att jag lyckades få till det med spa där även barn var välkomna (inte alltid så enkelt att hitta) Men jag behövde värme och lugn och mys och det fick jag verkligen, tack vare vårt hotell-spa. Men som sagt, mer om det imorgon.
Vi gick upp i god tid, hotellfrukost och därefter en kvart promenad till Tom Tits experimentshus. Vi
betalade 680 kronor i entré för hela familjen. Då ingår allt därinne och jag tycker att det är ett rimligt pris.

img_4515.jpg

Vi valde nog en bra helg för det var lite folk så i början var vi helt själva på en hel våning fylld av experiment. Allt blev väldigt lättillgängligt just för att det var så lugnt.

Tom Tits är ett fyravåningshus fullt av naturvetenskap, fysik, kemi och biologi i barnformat. För våra barn passade det perfekt, de är vetgiriga och ganska lättroade. För visst, det är inte superavancerat och det finns inga berg- och dalbanor eller coola tv-spelsgrejer.
Men Milo och Jack gav sig glatt in i allt detta och vi stannade faktiskt i 6,5 timme. Barnen hade nog kunnat vara kvar ännu längre men då kände nog Patrik och jag att det var lite dags att avrunda…

img_4473.jpg

Så vad gjorde vi? Jo, det var en hel våning med människokroppen. Vi testade lungförmåga, kollade kroppsdelar, synfel, testade hur högt vi kunde skrika och mycket annat.

De fick prova att tillverka egen play-doh-lera (eller trolldeg som man säger om man är född före år 2000 🙂 ), och det var vattenexperiment, vi gjorde en pulsorkester av våra egna hjärtslag, vi kollade in fenomenet Bermudatriangeln, testade bollbanan…

img_4490.jpg

…och något som var väldigt kul var klätterväggen med steg som blinkade, sjöng och lät och som gick att göra banor och spel på medan man klättrade!

tom tits klättervägg

Just för våra barn var detta en perfekt ålder för att besöka Tom Tits. De ville veta massor om varför saker och ting hände, de lyssnade uppmärksamt när vi läste på det som stod om de olika experimenten och de tyckte att de olika shower/experimentföreställningar som bjöds under dagen var intressanta.

IMG_4566

Det var kul att de ställde många frågor, och jag (vi) tyckte detta var betydligt mycket roligare än random lekpark då man mest sitter på en bänk bredvid. Detta gjorde vi i mångt och mycket tillsammans, och det blev aha-upplevelser och nya/eller uppfräschning av kunskaper även för oss

img_4484.jpg

Vattenexperiment

img_4491.jpg

Reflexerna från barnens dans bildar figurer på skärmen

img_4549.jpg

IMG_4563

IMG_4562

img_4521.jpg

Jack träffade också Kim Källström, en stor idol från Svenska landslaget i fotboll! Jack blev SÅÅÅÅ glad över denna bild, och han vill verkligen att den ska bli tavla hemma på väggen snart

Imorgon berättar vi mer om vår helg, som blev riktigt riktigt fin tack vare vårt hotell-beslut..

img_4518.jpg

 

På julmarknad i Tallinn

2 Comments
img_4288.jpg

Så klev vi av färjan (vi åkte på denna färd för våra Coop-poäng, skrev mer om det HÄR) vid 10-tiden på morgonen och promenerade direkt mot Gamla stan för att bland annat gå på julmarknad i Tallinn, tog kanske tio minuter att gå.

julmarknad i tallinnOch – vilken vacker stad! Jag har varit är en gång tidigare, för typ 15 år sen, men för övriga familjen var det första gången. Vi var alla snabbt betagna av den – och förstår verkligen att den är uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.

julmarknad i tallinn old townRunt omkring staden slingrar sig den medeltida ringmuren, och husen är otroligt fina. Kullerstensgator, både lite bredare och smala gränder. Småbutiker, mycket souvenirer men även en hel del hantverk och delikatesser som estniska ostar och korvar, och restauranger, barer och caféer.

julmarknad i tallinn med barnAtt vara på julmarknad i Tallinn var trevligt och mysigt. Torget var fyllt av små torgstånd med mycket genuint hantverk, kändes inte som det var massa krimskrams utan fina saker. Mycket ät- och drickbart, som ostar, korvar, marmelader, glögg, bakverk, glühwein och mycket annat. En barnkarusell, en ståtlig gran, tomten och julmusik överallt fullbordade det hela. Så vi fick mycket julkänsla, trots avsaknaden av snö.

julmarknad i tallinnVi åt också en riktigt bra lunch, ett av de bättre restaurangbesöken på länge! Har redan skrivit ett tips om det här, för er som eventuellt är intresserade.

IMG_1015IMG_1035Vi hade kul i Tallinn, det hela blev en rolig weekend och på något sätt lite mer exotiskt än att ”bara” resa till Stockholm en helg. Barnen fick skrapa ett nytt land på scratch-kartan när vi kom hem 🙂 och det var en kul utfärd som bröt av vardagen precis när det behövdes!

julmarknad i tallinn estlandjulmarknad i tallinn tallinkIMG_4055Nöjd med Tallinn som weekenddestination!

• Här är Jorden runt-snack med Milo & Jack, Tallinnavsnittet

• Här är inlägget från vår färjeresa för att ta oss till Tallinn

2017 – Det bästa året

8 Comments
IMG_9926

Vi kommer nog aldrig mer att uppleva ett så händelserikt år som 2017 blev för oss.
När klockan slog tolv förra nyårsnatten var vi mitt i vår jorden runt-resa, och just då i ett hus med vänner vid otroliga stranden Ninety mile beach på Nordöns spets på Nya Zeeland.

Allra mest är jag bara glad över vår resa, så extremt tacksam över allt vi har upplevt. För oss är resan så levande, barnen har fotoväggar i sina rum, vi refererar så ofta till saker som hände, människor vi träffade, platser vi såg.
Men ibland tar nästan saknaden över det roliga, om man nu kan säga så. Ibland värker det så mycket inuti att jag nästan hinner tänka att det hade varit enklare om vi aldrig hade åkt, för då hade jag inte vetat hur fantastiskt det var.
Låter förstås helt snurrigt när man uttrycker det högt, och ni fattar ju att jag aldrig hade velat ha en enda sekund ogjort (utom möjligen magsmärtorna och sjukhusvistelsen i Rio de Janeiro, då…)

2017 nicaragua ometepe
Jag och Patrik utanför huset vi hyrde på ön Ometepe, Nicaragua. FOTO: Milo

Men ibland känns det verkligen.
Jag saknar oss fyra tillsammans på det sättet. Jag saknar upplevelserna.
Vi åkte på en kryssning till Tallinn helgen före jul och gick på julmarknad och hängde runt på färjan. Det var som att vi alla fyra direkt hamnade i vårt rese-mood. Som om nånting händer med oss när vi vet att vi har obruten tid ihop, med nya upplevelser. Även om det ”bara” är en Stena Line-färja och en dag i gamla stan i Tallinn. (se ”Jorden runt-snack med Milo & Jack” från den resan, avsnitt 14! På vår FB-sida)

2017 tallinn julmarknad– Jag känner mig friare utomlands! sa Jack när vi gick där bland de mycket gamla och vackra husen i Tallinn
Han riktigt strålade hela helgen. Så glad och så lycklig. Han älskar resandet så mycket, denna lilla resesjäl.

Tillbaka till början av året. Vi reste från Nya Zeeland till Hawaii. Vidare till Las Vegas. Sen Nicaragua, älskade Nicaragua. En särskild plats i hjärtat.
2017 nicaraguaCosta Rica, Panama och sen Galapágos.
Galapágos, ja.
Det är så många som frågat oss sen vi kom hem om vad som var bäst.
Svaret är alltid att det egentligen inte går att välja, det är så många platser som inte går att jämföra med varann. Men om jag hade kniven mot strupen och var tvungen skulle jag säga Galapágos. Det överraskade på så många sätt.
Det var underbara aprilveckor vi hade där, inklusive Milos födelsedag.

IMG_6579IMG_9216Jo förresten, innan jag fortsätter, så har vi ju flyttat också. Vi kom hem i juni och hade ingenstans att bo. Men det var visning på ett hus samma vecka som vi kom hem. Vi gick hit, kände att det kändes bra. Och så vann vi budgivningen.
Vi flyttade in i slutet av juli och vi har definitivt inte ångrat oss. Det var som att det var vårt hus som stod och väntade på oss.
Jag är glad över vårt hus. Det är inte så stort, jämfört med det vi hade innan, men det räcker åt oss. Och jag har min kvällssol på somrarna, och en äng att titta ut på. Barnen har massor av kompisar i kvarteren omkring oss.
Det blev bra.
IMG_1953Vi började jobba direkt när vi kom hem. Båda med samma sak som förut. Det har blivit en hel del resereportage, i Dagens industri, Di Weekend och Expressens Allt om Resor.
Vardagen är intensiv. Fin. Milo tränar simning fyra gånger i veckan och fotboll två. Jack har i höst kört fotboll och simning, och nu på slutet även börjat med innebandy. Läxor, matcher, simtävlingar, promenader till skolan, storhandling, fix, vardag, livet.
Dessutom hoppade jag i sista stund inför hösten på en utbildning, faktiskt. Något jag inte har berättat om för särskilt många. Det har liksom blivit min egen grej, som jag gör för min egen skull.
Travel Acadamy, TRAC, heter utbildningen och jag läser den på distans i Uppsala samtidigt som jag jobbar med mitt vanliga journalistjobb.

IMG_4016Det är ju så att jag älskar detta med resande, men även reseplaneringen, ja själva reseproduktionen. Jag har också insett att jag och vi nog faktiskt har en del vi skulle kunna bidra med till andra här. Och det vill vi göra.
I vilken utsträckning och omfattning vet jag inte än, men som det känns inom ramen för vårt eget företag (som vi redan har).
Researrangör, resekonsult, en personlig resebyrå?
Ja, just nu är framtiden inte helt glasklar men den känns spännande. Journalistiken har jag kvar, absolut, men tanken på att addera något mer inom resebranschen känns sjukt kul.

En stor bonus med TRAC-utbildningen har blivit att jag har hamnat i världens typ bästa klass! Jag är så glad över dessa människor, som jag inte alls hade tänkt in i helheten när jag tänkte på utbildningen, jag bara tänkte ämnen och praktiska saker.
Men så dyker det upp en Marcus, två Sabinor, två Louise:ar, Therese, Camilla, Jennie, Josefine, två Annor och ett gäng andra finfina människor. Som jag skrattar med dessa! Som vi har pratat, lärt oss saker av varandra, delat reseminnen, tankar och ännu mer skratt. Och då har vi ändå inte träffats IRL särskilt många gånger.
Men de har verkligen förgyllt mitt 2017.

Precis som barnens klasskamrater, lärare, idrottsledare och andra vänner har förgyllt deras (och därmed våran) tillvaro. Milo och Jack har det bra, Strömtorpsskolan har blivit så himla bra för dem. Vi är lyckligt lottade som hade den skolan och dessa klasser att komma hem till!
Plus naturligtvis riktigt fina vänner och familj.
Vi var också på bröllop i Luleå i juli när Patriks bror Pär och hans Annica gifte sig.
Och jag fyllde 40 och blev FANTASTISKT fint firad! Gång på gång, dessutom.
IMG_2425
En del av allt firande: PAAARTYYY! Med resetema, såklart. Här är gänget som kom och firade med mig hemma i trädgården, grymma allihop!

Ja, jag tycker att vi har lyckats ganska bra med att komma hem.
Sen är det vinter just nu och för mig är det alltid rätt tufft. Jag dör litegrann av mörkret, det känns som att jag försvinner och jag tycker inte alls om att vara utomhus. Jag tycker bättre om riktiga vinterdagar, jämfört med slask och gråkallt, det gör jag förstås. Men inte ens då trivs jag sådär jättebra. Det är för mörkt, och jag fryser.
Så det är alltid nu, den här tiden, som jag längtar bort som mest. Saknar som mest.

2017 galapagos
Snorkling med havssköldpaddor på Galapágos

Efter Galapágos åkte vi till Peru.
Det var en upplevelse som känts lite svår att beskriva i efterhand. Vi älskade Cusco, Sacred Valleys ruiner. Pisac, kära Pisac där vi hade en otrolig vandringsdag bland annat. Gud vad jag saknar Peru nu när jag skriver detta, känner jag.

2017 peru
…och förstås Machu Picchu. Oförglömligt.

Brasilien. Segelbåten Brenda som vi bodde på. Fiskebyn Picinguaba där vi fick en egen hund. Lilla Pisco.
Paraty. Rio de Janeiro. Salvador.
Bitterljuva dagarna i Paris, när allt snart var över och allt var jättesorgligt men där vi ändå hade så roligt och fint.

2017 Paris2017 kommer aldrig att kunna bli ett år bland alla andra.

**

Jag ligger här på vår för hösten nya soffa (gigantisk för att kunna rymma ungar, vänner och oss själva), med vår julgran och adventsstjärnorna som enda belysning.
Resten av familjen sover.
Vi har det bra. Vi har haft en bra jul med familj och närmaste släkten. Ett otroligt 2017.
Och vi planerar för nya resor.
Indien och Marocko väntar. Jag har inte berättat om Marocko än men ska göra det någon dag.
Och till sommaren – kanske en roadtrip genom östra Europa? Eller ibland tänker vi båtluff i Grekland. Vi verkar också längta till Island allihop, och så vill vi till tusen andra ställen.

Men först: nyårsfirande med några av våra absolut bästa vänner. Tacksam. Även för det.

Tack 2017.

2017 citat

Ombord på Tallink

No Comments

Ja, vi har alltså åkt med Tallink till Tallinn! Det berodde egentligen framför allt på att vi hade väldigt många Coop-poäng efter vår jorden runt-resa vilket i sin tur beror på att vi valde Coops betalkort innan vi åkte på vår resa på grund av uttagsavgiften i utlandet (läs mer om varför här)

Och för poängen kan man bland annat åka på Tallink -kryssning. Det kändes lite kul att använda en del av alla jorden runt-poäng till ytterligare ett nytt land, så vi tänkte att vi slår till på en sån.
40 timmars-kryssning till Tallinn, inklusive en dag i land, i A-hytt med havsutsikt. Pris 0 kronor, eftersom vi använde poängen.

tallink med barn

När barnen hade slutat skolan på fredagen drog vi iväg mot Stockholm och Värtahamnen. Allt gick väldigt smidigt och sen var vi ombord. Vi hade inte jättehöga förväntningar eller storslagna planer utan tänkte att vi tar det som det kommer.
Vi tog buffé för enkelhetens skull, och för att det var julbord. Dessutom blir det nog mest prisvärt när man har barn som äter MYCKET och man själv också gillar att äta för den delen. Dryck ingår också.
Sen är väl själva buffémiljön på Tallink kanske inte den lugnaste och harmoniska, om jag säger så… Men med rätt förväntningar så blev det bra. Maten var god! Vi gillade den allihop. Kul med lite estniska inslag.

tallink

Båda kvällarna blev ganska lika varandra. Barnen hängde en del i lekdelen av båten, ett café med ett dansgolv som nu var fyllt med sparkbilar, spel och pysselhörna. Även Tomten och hans nissar var här, säsongen till ära.
Patrik och jag kollade runt lite och slog oss sen ner i Starlight, Tallink s ”det är här det händer”. Otroligt kul att kolla på folk, och så var det coverband, dans och så småningom även en show. Vid det laget hade vi även fått sällskap av Milo och Jack, och vi såg showen totalt fyra gånger (olika nummer) med gruppen Action Street. Otroligt bra!
Vi var otroligt imponerade. Volter, danser, akrobatik, ja SHOW! Skulle passa på vilken Las Vegas-scen som helst.
Kul!

tallink show

Och Jack körde på som bara den på dansgolvet! Oj, han älskar att dansa, showa och sjunga, och här fick han verkligen tillfälle att leva ut allt. Det är ju inte jätteofta som det uppstår tillfällen där barn får vara i samma danslokal som vuxna, så det var kul att passa på att dansa loss lite med honom, och även se när han öste omkring själv (inte alltid helt lätt att hänga med där…)

Kolla även in Jorden runt-snack med Milo & Jack här och spana in både Jacks dans, lite show och en del annat!

Det var faktiskt väldigt roligt, båda dessa kvällar ombord.
Skriver mer om själva dagen i Tallinn här!

tallink bar
Jack och Patrik i en tuff match i nåt slags bar-spel

tallink starlight
Rosa Ida

Restaurangtips i Tallinn

No Comments

När vi besökte Tallinn ville vi äta en riktigt bra lunch, som avbrott i julmarknaden. Jag hade kollat upp några restauranger innan och vi valde en som låg nära torget i Gamla stan.

Redan när vi kom innanför dörrarna på Rataskaevu 16 så kändes det som en trevlig atmosfär, och vi fick ett bra bord för fyra. Cool lokal med tegelväggar och industrikänsla, men ändå mysigt, och väldigt trevlig personal.
Jag var nöjd redan efter att vi hade fått in det hembakta brödet innan maten, fortfarande varmt och rejält tilltaget så vi alla fick flera bitar var.

restaurangtips i tallinn

Sen kom maten, och den var GRYM! Patrik och jag valde grillat lamm med sötpotatis, fänkål, vitlök och rödvinssås – otroligt gott! Milo tog en pasta med estländsk ost, och Jack valde en fläskfilé i gräddsås.

Notan landade på nästan exakt 500 kronor, då tog Patrik en öl och jag och barnen läsk/mineralvatten.

Rekommenderas om ni som vi söker en trevlig restaurang i Tallinn!

restaurangtips i tallinn gamla stan

Resereportage Nya Zeeland

No Comments

11 sidors resereportage från Nya Zeeland i decembernumret av Allt om resor. Text av mig, foton av Patrik.

Det är nu exakt ett år sen vi var där och upplevde allt som det här resereportaget handlar om. Jag saknar vandringen, road trippandet, vårt safaritält som vi bodde i över jul, landskapet, vårt farmliv, allt det annorlunda.

Edit: Nu går reportaget även att läsa på Allt om resors web.

resereportage nya zeeland

resereportage nya zeeland nordön

resereportage nya zeeland från nordön

Ljuvliga Annie – Ljuvliga helg!

No Comments
IMG_3774

IMG_3774Ibland känns det som om tillvaron är en enda kamp mot tiden. Det tycks alltid finnas för lite av den, och jag kan tycka att det lite för ofta är för svårt att få till den där eftersträvansvärda balansen.

Men så kommer de. Stunderna. Dagarna.

När jag lever lite extra.
När jag samlar på mig. Fyller upp.
**

Jag fick en väldigt fin födelsedagspresent av min lilla familj och nyligen blev det dags att inkassera den.

En övernattning på VACKRA Villa Billerud i Säffle, och med höjdpunkten ANNIE! Musikalen Annie sattes upp av SäffleOperan och jag och vi alla fyra tyckte att det var så fantastiskt bra! Fin story för både vuxna och barn, proffsigt framförande, riktigt fin sång!!
Det roliga var att jag inte visste om att denna spelades här i Värmland, så jag fick verkligen en överraskning när Patrik hittat denna och styrt upp med bokning av bokning på detta speciella boende med utomhus-jacuzzi och otroligt fina rum.
Jag älskar verkligen verkligen överraskningar, och eftersom det i vanliga fall är jag som hittar och bokar det mesta när det gäller våra resor och utflykter så betydde det mycket för mig att få släppa taget en helg och bara njuta!

IMG_3762IMG_3735IMG_3779 2Patrik hade också fixat en härlig tapasbricka från Ekmans på Torget i Karlskoga, som vi avnjöt efter musikalen!

IMG_0293Nästa morgon vaknade vi till snö!

IMG_0286IMG_0283Frukost i stora salen, Villa Billerud, Säffle.

IMG_0363

En text om mammorna som går sönder

2 Comments

Krönika i Karlskoga tidning/Kuriren 10 november

Jag kan inte minnas när jag senast var lite uttråkad för att jag inte hade något att göra.
För jag har alltid något att göra. Det har vi allihop. Vi pratar med varandra i farten mellan brödhyllorna och köttdisken på Kronhallen. En har stuckit in för att handla lite snabbt på väg hem från jobbet, den andra har just skjutsat ett barn till fotbollsträningen och är nu här för en tiominutershandling innan det är dags att hämta barn 2 vid en annan aktivitet och sen tillbaka till fotbollsträningen och sen hem.

Vi är en tokstressad generation, det visar den dystra statistiken som berättar om utmattningssyndrom och alla möjliga andra stressrelaterade diagnoser som ökar. Mammor som till slut inte ens längre orkar gå in bland hyllorna på Kronhallen utan bara blir sittande, stirrande, i bilen på parkeringen.
När den som alltid haft koll på allt plötsligt inte längre minns vad som borde ha handlats hem till middagen.

Det är lätt att gå sönder när det aldrig finns tid att bli hel.

Ibland tänker jag på det som ett systemfel. Något blev fel när vi började plussa på nya aktiviteter utan att ta bort några andra.
Det är förstås jättebra att hemmafru-samhället är borta och att kvinnor jobbar lika självklart som att männen gör det, men vi missade att samtidigt minska på kraven därhemma. För tydligen känner så många fortfarande att det måste vara lika fint och rent som på den tiden när en i familjen alltid var hemma och gjorde allt det där.
Men vem kan både putsa fönster och vara på jobbet samtidigt? Hur ska det gå till?
Sen la vi till ännu mer i våra kalendrar. Egen träning, till exempel. Jättebra, såklart. Men återigen glömde vi att ta bort något annat.

Barnen börjar numera på aktiviteter innan de har fyllt tre. Och sen bara fortsätter det. Vi föräldrar engagerar oss, såklart, och säljer NewBody-kläder, Idrottsrabatten och står i kiosker.
Vi gör det för att vi vill. Också för att vi är tacksamma, mot de som tar ett ännu större ideellt ansvar som ledare. Hur hinner folk det? Tog de bort något annat ur tillvaron, eller plussade de bara på?

För det känns som att nånting blev fel på vägen. Även om mycket av allt vi omger oss med är fantastiskt, roligt och meningsfullt så tänker jag ibland att vi tappade bort oss själva litegrann bland alla vita väggar, träningstights och polerade kök.
Jag vet inte om vi bara kan säga längre att det är upp till oss själva, att vi måste bli bättre på att fatta att vi inte kan vara perfekta. Att vi får ha skit i hörnen. Att köpebröd är okej. Att vi är Good Enough.
Jag vet inte om vi klarar det, för det känns som att alla hjul redan snurrar så fort. Men vem ska ta ansvaret för alla mammorna i bilarna utanför mataffärerna och idrottshallarna som inte orkar mer?
Vem drar i handbromsen för allt, för alla, samtidigt? Så att vi får mer tid att prata, mer tid att andas, mer tid att orka.
Vem skapar tid för att laga, innan alldeles för mycket trasats sönder och inte längre går att göra helt?

IMG_7863
Ibland tänker jag mig tillbaka hit. En av de mest avkopplande platser jag har varit på, hängmattan utanför vårt lilla hus på ön Ometepe, Nicaragua.