Centralamerika – Tack för äventyret!

1 Comment
IMG_7612

Jag har insett att jag har som små egna ritualer.
Särskilt när det gäller nya faser i vår resa. Som nu ikväll/inatt, när det är dags att avsluta vårt Centralamerika -äventyr till förmån för nästa; Sydamerika.

Vi är alldeles strax på väg mot flygplatsen i Panama.

Resan har kommit att bli som olika kapitel i en bok, och jag blir liksom alltid lite sentimental när det är dags att sätta punkt för vart och ett av dem.

img_7594.jpg

Jag går tillbaka i tiden, till när vi landade på Managua flygplats i Nicaragua den 9 februari. Jag gör en snabbfärd via GranadaSan Juan del Surunderbara Ometepe – regnskogsäventyren i Los Guatuzos och i tältet på Basecamp Bartola.
Och så in i Costa Rica, och så småningom vidare till Panama.

IMG_7955

Tre länder som vi visste väldigt lite om innan vi kom hit. Tre länder som har kommit att få speciella betydelser för oss, alla på olika sätt.

resa runt i centralamerika

Och ja, jag blir lite gråtmild. Jag är sån, det bara är så. Lite svårt för avsked och separationer, även av det här slaget.
Jag antar att det beror på att vi har haft det bra här. Att vi har trivts.
Så det känns lite svårt att släppa taget, trots att jag vet att vi har så mycket roligt framför oss.

Men jag behöver nog mina ritualer. Mina egna hej-då i tankarna. Mina egna avslut.

IMG_7612
San Juan del Sur, Nicaragua, februari -17.

Så medan vi reser mot flygplatsen och har ett gäng nattliga timmar där innan flyget tidigt på morgonen ska ta oss mot Galápagosöarna (vilket i sig känns helt sjukt – vi ska faktiskt dit?!!!), så tar jag med mig en massa tankar, minnen och funderingar. Knyter ihop dem litegrann, så gott jag kan.
Och klamrar mig, som vanligt, fast vid förvissningen (förhoppningen..) om att vi kommer åter till Centralamerika en dag.

Så måste det bli.

IMG_8849
Far & yngsta sonen på en egen vandring till La Laguna i bergen utanför El Valle, Panama.

IMG_8507
Milo och sengångaren i Punta Uva, karibiska kusten i Costa Rica

centralamerika
Älskade Ometepe, Nicaragua.

centralamerika karibien
Caribbean lifestyle!!!

centralamerika med barn
Vårt tält i Nicaraguas regnskog. Underbara dagar.

**

Här finns alla våra inlägg om Jorden runt-resan

Här finns alla inlägg från Centralamerika; Nicaragua , Costa Rica & Panama


Över gränsen mellan Costa Rica och Panama – Sixaola

No Comments
IMG_8571

Videoklipp: Jack berättar från gränsen, Sixaola.

Dags att passera gränsen mellan Costa Rica och Panama! Eftersom vi reser genom de länder vi bestämt oss för att besöka i Centralamerika landvägen så har vi förstås sett ut de gränsövergångar som passar oss bäst.

Denna gång blev det gränsövergång från Sixaola i Costa Rica och över till Panama och staden Guabito.

Vi tyckte själva att det var svårt att hitta information på reseforum / resereportage osv om hur denna gränsövergång skulle gå till och vad det skulle kosta, så vi fick testa själva – och här är vår rapport:

• De allra flesta som passerar denna gräns från Costa Rica-hållet kommer från Puerto Viejo.
Här säljs paketresor som tar en hela vägen från Puerto Viejo och fram till hamnen i Almirante (Panama) för 25 dollar styck.
• Som van vid svenska priser kan man ju tycka att cirka 230 kronor är ett bra pris för en paketresa över gränsen…
• …men för oss fyra är det nästan 1000 kronor, vilket vi tyckte var väldigt mycket när man vet att det finns andra alternativ…

Så. Vi valde lokalbuss-alternativet, och detta blev våra kostnader:

• Puerto Viejo till Sixaola: Cirka 3 USD/person

• I Sixaola måste man betala 8 USD/person i en ”exit fee” och sen bära sina väskor själv över gränsen. Detta gäller oavsett om man tar färdigbetald transfer eller kör lokalbuss till gränsen.

Videoklipp: Milo på väg över gränsen från Sixaola!

• Väl över i Panama väntar en avgift för att komma in i landet; 4 USD. Vi slapp betala för barnen. Totalt med de tre olika köer vi var tvungna att stå i för att få rätt stämplar och betala de olika avgifterna tog proceduren ungefär en timme.

Videoklipp: Jack berättar från ”immigration” i Panama

• På denna sida kom det en massa människor och erbjöd transfer till Bocas del Toro, som är vart väldigt många som passerar gränsen här ska. Ofta börjar ”erbjudandet” på 10 dollar, men det är för mycket. Väljer man denna väg, försök förhandla ner till 5 USD.

• Vi planerade att resa med lokalbussen till hamnstaden Almirante, där båtarna över till Bocas del Toro går. Det skulle kosta oss cirka 3 USD per person.
Men så kom en kille och erbjöd oss taxi för 15 USD för hela familjen ända fram till hamnen, så då valde vi det.

• Totalt kostade alltså transporten knappt sju USD per person för oss fyra, istället för de 25 USD som en färdig resa från Puerto Viejo skulle ha kostat.

Sen väntade två båtresor innan vi var framme på Isla Bastimentos. Vi checkade in på vårt hostel El jaguar vid tre-tiden på eftermiddagen, och hade då lämnat Puerto Viejo 8:30. En helt okej resdag.

border crossing sixaola
Frukost medan vi väntar på lokalbussen i Puerto Viejo

IMG_8551

IMG_8571
Inne i Panama!

Följ oss gärna på Instagram!

Strandliv i Puerto Viejo, Costa Rica

2 Comments
puerto viejo punta uva jack

Så blev det dags för lite karibiskt strandliv i Puerto Viejo!

puerto viejo punta uva

Vi hade bokat ett boende vid stranden Punta Uva en mil utanför själva orten Puerto Viejo på karibiska kusten, det heter Cabinas Selvin y Blanca.
Costa Rica är jämförelsevis väldigt dyrt, så vi valde boende nästan enbart på priset. Detta var det billigaste jag hittade för dessa dagar för oss fyra, så därför fick det bli det.

Och vi hade dundertur. Istället för det lilla enkla standard-fyrbäddsrummet som jag bokat (och betalat för) så frågade de när vi kom om det var okej att vi fick bo i ett hus istället för samma pris, på grund av att det pågick renovering i det hus som vårt standardrum låg i.
Så vi fick nu flytta in i ett tvåvåningshus, med två badrum och framför allt – ett fullt utrustat kök.

Här lagade vi mat varje dag, och Milo fick då idén att han ville göra det nya avsnittet av ”Jorden runt-snack” härifrån – om karibisk matlagning. Sagt och gjort!
På lördag morgon publiceras avsnittet som är inspelat i vårt kök i Puerto Viejo / Punta Uva – Stay Tuned!

Vi hade lugna lata dagar här. Skolarbete, jobb, häng med Ruth och Blaine, och förstås långa dagar på stranden.

Puerto Viejo Punta Uva Costa Rica
Jack var så lycklig en eftermiddag då ett gäng tjejer dök upp på stranden och ville spela fotboll med honom. Full uppmärksamhet i en timme med fotboll och tjejer – vilken lycka!

Denna del av Costa Rica är inte lika turistutvecklad som Stilla Havs-sidan, och jag tror att man kan finna ännu vackrare stränder på Stilla Havs-kusten. Men för våra behov var detta lagom, även om det nog inte är en plats som går till historien i min bok.
Det är många fina stränder, men dyra (utan att vara något särskilt) restauranger och ganska få ställen att bo på till okej priser.
Men tack vare att vi fick så bra boende så passade detta oss jättebra just här och nu, plus att vattnet är flera grader varmare på den karibiska sidan, riktigt riktigt varmt och skönt 🙂 Och Puerto Viejo är en liten backpackerstad med små restauranger och butiker, precis vid havet, och härifrån tog vi lokalbussen till Punta Uva som ligger en mil bort.

Och – det ligger nära gränsen till Panama, som var vårt nästa mål efter detta. Så det blev en bra uppdelning att börja med sex dagar här och varva ner innan det var dags för att passera ännu en landgräns.

puerto viejo punta uva jack

puerto viejo

**

Här finns våra tidigare inlägg från Costa Rica

Följ oss gärna på Instagram!

Våra veckor med Ruth och Blaine

2 Comments
IMG_2933

Det här är berättelsen om hur vi mötte Ruth och Blaine, som har kommit att bli som en slags familj till oss under ett antal veckor.

la fortuna costa rica

Vi träffade Ruth och Blaine första gången på ett hostel i den lilla flodstaden El Castillo i Nicaragua. Vi hade sovit en natt där, och nu satt jag på verandan och försökte få iväg en fil via mejlen. Det var otroligt seg uppkoppling och jag kände mig lite stressad, och hälsade bara helt kort när de två nya gästerna i övre medelåldern anlände.
Det visade sig snart att de också var på väg till Basecamp Bartola en timme bort i regnskogen, en enkel liten camping mitt i naturen. Så jag insåg snart att jag var tvungen att hälsa lite mer ordentligt och trevligt än vad jag gjort under mitt mejlstrulande…

Att resa på det sätt vi gör innebär otroligt många möten med andra människor, både lokalbefolkning och andra resenärer. På alla dessa hostels vi bott på i en rad olika länder – det är som vandrarhem med framför allt backpackers som gäster – hamnar många långtidsresenärer. De flesta mycket sociala människor, och oftast är det väldigt roligt att dela stunder av reseprat, tips och livshistorier.
Och ibland har man ingen lust alls. Vi är ute och reser så länge att jag tror att vi ibland behöver välja bort en del socialt prat, och bara vara i vårt eget.
Men så möter man sådana som Ruth och Blaine. Hon 57, han 65, från Kanada.
Och efter någon timme ihop där på vår tältplats mitt i djungeln kändes det som vi hade känt varandra hur länge som helst.
Deras egna barn är nästan i min och Patriks ålder, och de har inga barnbarn, och ändå tog de till sig Milo och Jack direkt.
Allt kändes bara så… självklart.
Vi började dela alltfler samtal. Förstås om våra respektive pågående resor, vår jorden runt och de ett halvår runt i Centralamerika. Vi reser båda budget, väljer gärna små ställen, letar bra priser, vill komma nära länderna och folket i de länder vi besöker. Men också om mycket annat.
Efter de fyra dagarna som tältgrannar påbörjade vi gemensamt vår resa från Nicaragua och över gränsen till Costa Rica dagen.

När vi tillslut, efter en lång resa i lokalbuss, hittade ett okej budgethotell på vår nya destination – La Fortuna – i Costa Rica, så fick vi familjepris för att de tog ett rum och vi det andra i en minilägenhet på hotellet.
Och ja. Vi har blivit som en liten resefamilj. De spelar Yatzy och Uno med Milo och Jack, pratar engelska med dem på det där självklara viset – utan att göra sig till eller förenkla – så att deras kunskapsnivå när det gäller engelskan har stigit radikalt sen vi mötte dem.
Vi skildes åt för några dagar, då vi hade olika planer (när vi drog på vår roadtrip och hamnade här), men häromdagen checkade de återigen in på samma boende som oss, fortfarande i Costa Rica men nu på karibiska kusten.

costa rica

Middag hemma hos oss i vårt hus i Punta Uva, Costa Rica

Vi äter middagarna ihop, hänger på stranden och går promenader. Tillbringar en del tid var för sig, och mycket tid ihop.

Fil 2017-03-21 20 47 37
Ruth , Milo och Jack spelar spel på vår veranda

Åldersskillnad och medborgarskap spelar förstås ingen roll alls. Det känns liksom som att det var meningen att vi skulle träffa varandra och dela den här tiden. Så givande, så berikande, och så rakt igenom trevligt.
Det blir några dagar till, och kanske får vi till några gemensamma dagar även i Panama.
Sen skiljs vi åt. Men jag vet redan nu att det kommer att bli med en stark förvissning om att vi kommer att ses igen. Någon dag.

Krönika publicerad i Karlskoga tidning/Karlskoga tidning

DCIM100GOPROGOPR2452.

Vi badar ihop i ett vattenfall vid Basecamp Bartola i Nicaragua

**

Följ gärna vår resa även på Instagram!

Långt ifrån turistställena – om ett speciellt boende i Costa Rica

7 Comments
IMG_3035

Boendet vi hamnade på under vår lilla och helt oplanerade roadtrip genom en del av Costa Rica liknar inget annat vi har upplevt. Titta gärna på filmklippet ovan!!

Runt omkring oss fanns flera floder och ”swimming holes”. Så istället för att betala dyra entréavgifter till nationalparker eller trängas med turister på ställen som Monteverde och Arenal (fina platser men ja, en hel del folk och därmed också dyra aktiviteter) så var vi helt själva i denna natur i tre dagar.

IMG_3035

bo i regnskogen i costa rica

På kvällarna fick vi hemlagad Costa Ricansk mat som Barreths fru Mariluz lagat. Vi fick veta att paret hyrt ut rum via Airbnb i några år, men nu gjort i ordning två gästhus som de hyr ut och planen är att satsa mer på att marknadsföra sig som eco-lodge-ställe. Vi hamnade ju här helt och hållet av en lycklig slump och förstod inte alls innan vilket naturparadis vi råkade ha valt.
Men om någon mer därute önskar sig ett mycket speciellt boende i Costa Rica, inklusive en stor naturupplevelse, långt ifrån allt vad turism heter (och har tillgång till en fyrhjulsdriven bil) så rekommenderar vi varmt och gärna denna plats. Vi betalade runt 450 – 500 kronor/natt, och sen tillkom mat om man ville ha. Men går att laga själv också. Närmaste lite större stad är Guapiles.

resa i costa rica med barn

costa rica med barn

regnskogen i costa rica airbnb

tarzan costa rica
Någon som tror att han är nån slags Tarzan..??

jack promenad
På promenad i omgivningarna

regnskogen i costa rica

**

Följ oss gärna på Instagram!

Categories: Costa Rica JORDEN RUNT

Tags:

Costa Rica!! Om en helt oplanerad roadtrip

3 Comments
IMG_20170312_095518292_HDR

IMG_20170312_095518292_HDR
Foto: @riorocas

Land nummer åtta, och vi passerade gränsen till fots och tog sen lokalbussen vidare in i Costa Rica. Efter två nätter i lilla backpackerorten La Fortuna bestämde vi oss hastigt och lustigt för att hyra en bil och på så sätt ta oss vidare till karibiska kusten.

Vi visste att Costa Rica skulle vara ett betydligt dyrare land än Nicaragua, och så är det verkligen. Shuttle-buss till kusten skulle kosta oss lika mycket, ungefär, som en hyrbil i tre dagar. Och den billigare lokalbussen skulle ta väldigt lång tid, framför allt inkluderat ett lite krångligt byte i huvudstaden San José. Och vi kände oss lite ”lata” den här gången, och valde alternativet att hyra bil i Costa Rica, trots att vi inte alls planerat det innan.

Det ångrade vi inte!

IMG_8370
Vår bil!

Vi drog iväg utan att ha boende bokat de närmaste tre dagarna. Det började lite, eh.., intressant eftersom den stora vägen som våra mobilers gps:er gett oss som färdväg inte fanns ännu. Den håller på att byggas och är inte öppen än. Men det fattade vi inte förrän efter någon timmes slingrande för att försöka komma upp på den där vägen på kartan.

IMG_8374

Istället för en stor bred väg, som den som fanns på våra kartor, såg vägarna i början ut såhär.

Vi valde att åka vägen som inte passerar huvudstaden, utan går mer uppe bland berg, regnskog och MASSOR av odlingar. Vi såg så många bananfält, ananasodlingar och kokosplantage. Det måste vara så otroligt bördigt landskap.

Vi stannade på några platser längs vägen, och tittade bland annat på ett tältboende. Men det var oproportionerligt dyrt och kändes inte sådär helrätt i magen (vi låter verkligen magkänslan styra många av våra beslut!)
Så vi stannade tillslut vid en liten vägrestaurang, lånade deras wifi och surfade in på Airbnb. Kollade kartsökning vad som fanns i vår närhet.
Och där var det. Ett ställe som verkade jättefint, ganska nära oss.
Jag mejlade ägaren och hade tur och fick svar – det var ledigt och vi var välkomna!

Det började skymma, och det visade sig att vägen dit var en smula svåråkt…

IMG_8383

I dagsljus nästa dag tog vi bilden nedan på vägen, som vi på kvällen innan åkte på i en dryg mil för att komma fram. Det hade varit HELT omöjligt att köra här utan fyrhjulsdrift:

IMG_8392

Hur som helst. Vi kom fram! Det var kväll, och vi välkomnades av Barreth, som ägaren heter som driver detta fina ställe Riorocas.
Vi bestämde oss direkt för två nätter, och redan nästa morgon bokade vi in oss för en natt till. Och då hade vi inte sett hur fantastiska omgivningarna var än. Det bara kändes så alldeles rätt.
Detta hus blev boende nummer 50 för oss sen vi lämnade Sverige!!!

IMG_2978

Sista natten bytte vi till det andra huset de hyr ut (på grund av att det vi bodde i var bokat) och det var nästan ännu bättre! Helt enskilt läge intill en liten flod. Utan el, wifi och andra bekvämligheter, men sånt kan man ju leva utan när man har helt fantastisk regnskogsnatur (och bra ficklampor…) omkring sig 🙂
Men mer om denna plats imorgon! Då kommer också en liten film från boende nummer 51 (vid floden)

rainforest ida

Följ gärna vår Jorden runt-resa även på Instagram!