En annan sorts resa – Om att släppa taget litegrann

2 Comments
FullSizeRender

IMG_2351

Det är nånting med skolstarten.
Det är som att det blir ett bevis för att våra barn har växt. Den där tiden som rullar på reflekterar man ju inte alltid så mycket över, det är som det är och jo, man märker ju att de växer ur skor och byxor snabbare än man ibland hinner med.
Men för mig blir det aldrig så tydligt just vid den här tiden på året att mina barn blir äldre.
Den första skoldagen klädde de sig lite extra fina, inget jättemärkvärdigt, men helt och rent och hårvax i luggen, och vi cyklade genom Strömtorp mot Strömtorpsskolan. Jack med sin nya Arsenal-ryggsäck stolt på ryggen, Milo med sin backpacker-rygga som faktiskt hållit genom en hel jorden runt-resa och som efter några tvättar nu blir toppen för ett skolår som kommer att fyllas med en tjockare läsebok än tidigare, flera läxböcker, gympapåse två dagar i veckan istället för en.

IMG_2353

In i treornas kapprum, väskan på kroken, in i klassrummet. Samma lärare, samma klasskamrater. Tryggheten som omslöt.
Och jag vinkade hej då till en Milo som genast kändes större, med eget ansvar för cykelnyckeln och koll på sina saker, och som vi sannolikt kommer att ge mer och mer eget ansvar under det år som ligger framför.
Sen vidare till ettornas klassrum. Många välkända ansikten från dagis och fotbollsträningar, men också flera nya kamrater, nya fröknar. En ny värld som tar sin början.

Jack har längtat länge efter att börja skolan, och kanske är det den farhåga jag kan känna där jag står längs ena långsidan i klassrummet när lärarna börjar presentera sig. En liten farhåga någonstans därinne att han ska vilja för mycket direkt, och hur han ska förstå att allt han vill lära sig inte kan komma på en gång?
Han har lite bråttom, våran Jack.
Läser böcker, spelar fotboll, cyklar till kompisar, allt i snabb snabb takt. Alltid med nya frågor, nya tankar, nya funderingar.
Nu står jag här och det är dags att släppa taget ännu lite mer. Lita på att skolans värld tar hand om allt som är Jack under skoltid.
Kanske är känslan starkare nu efter att vi har fått ha förmånen att ha barnen omkring oss jämt, 24 timmar om dygnet, under vår långa resa förra läsåret.
Då var det ju vi som fick ta del av alla funderingarna, vi som läste tillsammans, vi som diskuterade frågor om länder, människor, kulturer och historia.

Det är klart att skolan är en fantastisk plats för Milo och Jack att vara på, det vet jag ju. Och jag är säker på att de båda kommer att få fina läsår tillsammans med sina lärare och kompisar. Men det är med ett litet stråk av en känsla av något annat som jag någon timme senare lämnar skolgården.
Vemod? Kanske lite grann. Över det kapitel som är över, även om jag såklart framför allt känner glädje över det som ligger framför.
Och kanske någon liten känsla av oro, sådär som vi som är föräldrar ofta har, även när vi rent logiskt vet att vi nog inte behöver oroa oss.
– Ta hand om dom, tänker jag tyst för mig själv och trampar iväg längs Hantverkargatan.
– Ta hand om dom, så kommer jag sen och hämtar dom. Och jag ser redan nu fram emot att få höra om allt om hur första dagen av deras nya kapitel i livet har varit.

FullSizeRender
Ikväll, inför första skoldiscot

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Karlskoga Kuriren 1 september


Categories: Degerfors

Tags:

Många avsked just nu… Hej då dagis!

No Comments
FullSizeRender(2)

I ärlighetens namn så grät jag redan vid hämtning igår, för att det var NÄST sista hämtningen…
Och imorse – SISTA lämningen!!
Sen kan det ha kommit några tårar då och då under dagen, när jag tänkte på att Jack just då befann sig på dagis för allra sista gången.
Och så tillslut – den sista hämtningen.

skogsdungen degerfors

Älskade Jack.
Du är så redo för detta steg, och jag är så glad för din skull att du nu får ta steget upp i skolvärlden. Du har längtat och längtat och kämpat, och längtat. Spelat så mycket fotboll med bästa dagiskompisarna, pysslat, läst och byggt, och varit frustrerad ibland för att du kanske ha känt dig för stor eller längtat efter din storebror, eller för något annat. Du har haft en massa roligt, tråkigt ibland, men alltid alltid har dina fantastiska ”fröknar” funnits där och försökt att möta dig just där du var just då.

Skogsdungens förskola i Strömtorp, Degerfors. Sen 2009, när Milo började, har detta varit en ständig del av vår vardag.
Men inte längre.

Jack och jag åkte till samhället och firade med finfika på nya Café Linda på Medborgargatan.
– Det har känts sorgligt idag varje gång som jag har tänkt på att det är sista dagen, berättade Jack när vi satt där.
– Men allra mest så känner jag mig ändå glad.

cafe linda degerfors

Tack Skogsdungen. Tack ni som har funnits där för våran stora lilla kille, dag ut och dag in.
Ni har betytt massor, och vi kommer att sakna er!

skogsdungens förskola degerfors

Categories: Degerfors

Tags:

2012 – Reseåret i bilder, Del 2

No Comments
tomteland

Tomteland i Mora! Vi var där för andra året i rad, och vi tycker mycket om det! Jag uppskattar det särskilt för att allt känns genuint, stora vackra timmerbyggnader, fin natur, en genomarbetad teateruppsättning… Inget plast, inget som känns som att man bara skinnas på pengar… Ett härligt ställe!

Venjans camping i Dalarna. Vackert, eller hur?! 

Mina killar på Venjans camping, i vårt fantastiska tält! 2012 blev verkligen tältåret för oss, vi trivs hur bra som helst i tält! Enkelt och billigt sätt att semestra!


Men hur vackert är detta?! Silvköparens camping i Sala. 
Detta är ett så fint campingminne för mig. Min lillebror Erik kom dessutom och besökte oss här och vi upplevde nog 2012 års allra finaste sommardagar här, de var inte så många, men vi hade verkligen ett par underbart strålande soldagar här!

Min vackra Jack, på plats i den trollika trädgården i Busbacken, Strömtorp, Degerfors
Där min allra bästa vän Fatima och hennes Magnus har sin sommarstuga
En plats som betytt mycket för oss under 2012!





Categories: Camping Degerfors Sverige