Kära Koh Phangan-minnen

No Comments
1604674_10152303221785910_1630420998_n

Åh, det är aldrig roligt när våra besökare åker hem. Men vi försöker verkligen leva efter att komma ihåg allt kul vi har haft istället för att deppa ihop helt.
Därför: lite fler Koh Phangan-minnen!

En härlig sak var att Jack verkligen fastnade för massage. Han och Milo testade en gång på Koh Jum, och nu körde Jack loss med massage inte mindre än tre gånger på en vecka.
– Jag gillar massage, det är skönt för min kropp, berättade han efter en av gångerna.

Dessa två bilder ovan är så mycket Milo och Jack på hela vår resa för mig. Jag tror jag kommer se dem mycket såhär när jag tänker tillbaka på resan i efterhand – så glada och lyckliga, och alltid intill varandra.

Haad Salad

Far-son-kärlek till frukost

 
Med morfar i byn!


Hos frisören!

No Comments
DSC00022

Hemma i Sverige är det morfars jobb att ta med barnen till frisören när det är dags för klippning, och så fick det bli även här!
Igår traskade båda pojkarna med mormor och morfar in till byn här, Haad Salad, för ett besök hos hårfrisörskan. 20 kronor per barn kostade klippningen, inklusive hårtvätt!

Före…

…och efter!

Salad Beach, Koh Phangan

No Comments
DSC099981

Vi lämnade Koh Phayam med speedboat och därefter minibuss Ranong-Surat Thani, och så småningom färja ut till Koh Phangan.
Det är ljuvligt att vara tillbaka här, på Salad Beach som vi verkligen tycker otroligt mycket om. Vi var här för två år sedan, och firade bland annat Jacks tvåårsdag här.
Vi har flyttat in i ett fantastiskt hus några steg från havet. Mamma och pappa i ett rum, vi övriga i ett rum. Mest tid spenderar vi på vår stora veranda, jag ligger just nu i hängmattan och skriver detta.
Mamma och Jack är på massage, pappa ligger på en av solstolarna och läser, och Patrik och Milo lägger Bamse-pussel.
Senare i eftermiddag ska vi åka in till staden Thonsala och besöka marknaden där.

Salad Beach. Bilden tagen från restaurangen vi åt på igår kväll, jag, Patrik och barnen hade gått i förväg och här är mamma och pappa på väg

Vår fina veranda! Fika

Pappa och Patrik tog varsitt barn i varsin kajak och drog på en liten utfärd

Pappa på thaimassage

Vikten av en målbild

No Comments
shapeimage_1

För ett år sen mådde jag inte så värst bra, milt uttryckt. Jag trampade snett och bröt foten på tre ställen, båda fotknölarna och vadbenet (jag visste inte ens att man kunde bryta fotknölarna, men jo, det går) Jag opererades och låg inlagd två dagar på sjukhus. Gips förstås.

Efter en vecka var jag tillbaka på sjukhuset igen. Då med lunginflammation. Att samtidigt ha fruktansvärd smärta i foten och vara helt utslagen av lunginflammation, ja det var…. en upplevelse. Patrik fick lyfta mig till en rullstol ute på parkeringen utanför akutmottagningen på Karlskoga lasarett och rulla in mig. Jag tror att jag bara sjönk ihop därinne på en brits och det blev röntgen, och sen inlagd igen i tre dagar.

November förra året är som en dimma, både bildligt och bokstavligt talat. Dels klarade jag mig inte utan mina morfintabletter för fotsmärtans skull, dels hade jag hela tiden feber. I 55 dagar i sträck, det var helt galet.

4 januari hade vi en resa till Thailand inbokad, och även om jag på något sätt hela tiden visste att jag SKULLE ta mig dit, no matter what, så var jag definitivt orolig för hur det skulle bli där. Skulle jag orka ta mig mellan öarna? Leka med barnen? Gå på stranden? Flyga?

Vi hade flera olika boenden på olika öar inbokade redan, men ett av dem blev särskilt min målbild under den här sjukdomstiden. Bilden av poolen och stranden på Salad HutKoh Phangan. Jag hade aldrig varit där tidigare men nu blev just den platsen det som höll mig flytande många av de här dagarna. Jag såg mig själv i den där poolen tillsammans med min familj, och att vi gick (!) på stranden nedanför.
Och så blev det. Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag var när vi kom dit i månadsskiftet januari/februari. På Koh Phangan klarade jag också att gå med mina mått mätt lite längre sträckor utan kryckor för första gången, och som vi och barnen lekte i den där poolen!
Jag kommer alltid vara Salad Hut tacksam för målbilden (och upplevelserna på plats) Jag är övertygad om att de hjälpte mig en lite extra bit på vägen.

(Nu har jag en ny målbild, som innefattar en strand på Bali. Men den återkommer jag till en annan gång)

Jag på Salad Hut, Koh Phangan