Kuala Lumpur!!

8 Comments
thumb_img_3706_1024-2.jpg

Ibland känns det konstigt med tiden. Som nu, det är bara tisdag morgon idag. Och det var så sent som i lördags som vi anlände till Malaysias huvudstad Kuala Lumpur.

Det mest fantastiska som hänt är ju att vi har fått besök!! Milos och Jacks mormor och morfar anlände från Sverige i lördags morse, och vi mötte dem på flygplatsen. De kommer att resa tillsammans med oss i en månad nu och det är vi SÅ glada över!


Vi har haft jätteroliga dagar i denna härliga storstad! Vi har hyrt en lägenhet via Airbnb, och den hade ett helt grymt läge. Tio minuters gångväg från Petronas Twin Towers, och från våra panoramafönster på 28:e våningen hade vi utsikt mot tornen. Och så det bästa av allt: tillgång till en infinitypool på 51:a våningen med superutsikt över Twin Towers och det snygga tv-tornet, KL Tower.


En dag spenderade vi i och kring tornen, i de stora shoppingcentren och i KLCC Park  där det bland annat finns en JÄTTElekpark och en JÄTTEplaskpool med vattenfall och mycket plats för avsvalkande lek.

Igår hängde vi runt i Chinatown, som var en positiv överraskning – kul och intensivt ställe med billig marknadsshopping. 


Och sen gick vi runt i kvarteren omkring, in i något varuhus, vidare runt på gatorna.


Vi har varit i KL en gång tidigare. Då var vi enbart runt tornen och shoppingcentren där, så det var riktigt roligt att uppleva mer av denna femmiljonersstad. Gillar stan och skulle gärna hänga här mer!


På kvällarna köpte vi med oss plockmat -sushi, pizzaslice:ar, ost & kex mm – och hängde vi hemma i lägenheten. Och sen badade vi förstås mycket i vår helt otroliga pool.

Det blev ett så alldeles bra tempo, och som vanligt ger storstad med barnen verkligen mersmak! 

Och extra roligt denna gång att få dela upplevelserna även med mamma och pappa.


Nu är det tisdag morgon och vi är på väg mot nästa mål, ett nytt land – nämligen Indonesien!

Alldeles strax boarding!

Tack Malaysia! Vi har haft det bra här!


Patrik var uppe på taket i soluppgången och tog denna bild.


Avsked från en fin familj

9 Comments
image

Petani beach
I takt med att dagarna gick så var det som att vi hittade vår gemensamma takt med familjen som äger Petani Beach Chalet på Perhentian Kecil.
Första dagarna var det en del folk, några dagar rentav fullt i de fem bungalowerna och många som åt i restaurangen.

Men så, efter förra helgen, så lade sig lugnet. Bara vi, i bungalow nummer fyra, och Petanifamiljen.

Perhentian
Vi har tyckt så mycket om att se deras dagar gå, mormor och morfar som sover i restaurangen men brukar vakna vid sju-tiden och rulla upp gardinerna för att öppna upp den fönsterlösa öppningen mot havet.

Femåriga Irfan som klär sig i sin skoluniform och blir skjutsad av morfar i båten till byn på vardagsmorgnarna. Och som kommer hem på eftermiddagarna och ivrigt springer för att leka med Milo och Jack.

Perhentian malaysia
Gulliga Ehan, mamman till barnen, och en gudomlig kock. Och som så generöst delat med sig av sina kökshemligheter till Patrik när han varit med henne i köket på kvällarna.
Hans receptbok har fyllts på, och Ehan har lärt ut hur hon gör sina himmelska fried noodles och den otroligt goda rätten med paprik sauce, bland annat.

Petani beach
Glada skratt från köket på kvällarna, Patrik som tappert försökt bemästra wokpannan lika smidigt som Ehan. Dofterna, de fantastiska råvarorna, och tillslut de färdiglagade måltiderna som burits fram på sina tallrikar och placerats på den fruktmönstrade vaxduken i grälla färger.

Ö malaysia
Azpol, barnens pappa, som alltid har ett leende och gärna ett skämt på lut. Lilla ettåriga Zahra som levererar high fives och förtrollande leenden på löpande band. Och som plötsligt lyckas somna, mitt i allting, mitt i restaurangen.

Malaysia med barn
Milo och Jack har trivts så bra här, jag tror sällan jag har hört dem uttrycka så mycket kärlek till en plats där vi rest. De hade kunnat spendera mycket mer tid här, och mest av allt har de nog trivts i restaurangen som också fungerar som hela familjens vardagsrum. Det är här de umgås, äter och går ut och in från det lilla rummet innanför som verkar vara både sovrum/tv-rum/bönerum i ett, för hela familjen. Och där vi så självklart har fått vara en del av deras vardag.

Resa i malaysia
Jag beundrar dessa människor, som med enkla medel har skapat detta sätt att leva, ljusår från alls våra svenska trygghetssystem.

Petani perhentian
Deras ställe ser inte mycket ut för världen, det saknas lite brädor här och var, bungalowerna är av enklaste slag och el saknas halva dygnet. Men här har vi mött en genuin värme. Varje dag har familjen generöst delat med sig, bjudit på massor av frukter, kex till barnen och mycket annat.

Sånt som de hade kunnat ta betalt för har de bara skakat på huvudet åt. Som när vi frågade om det gick – mot att vi betalade en slant för (den dyra) elen – att slå på det extra elaggregatet på dagtid när barnen var sjuka för att få fläkt. Eller snorkeln och cyklopet som vi lånade i tio dagar, och som egentligen kostar 20 kronor per dag att hyra.

Det har de absolut inte velat ha betalt för. (Och jag tycker att det så ofta är så, att de som inte har så väldigt mycket är mest benägna att generöst dela med sig av det de har.)

Och Ehans matlagningskunskaper blev inte till en prissatt matlagningskurs, utan ett generöst delande av det hon kan. Azpol skojar om att vi måste öppna en malaysisk restaurang hemma i Sverige; ”Petani restaurant” föreslår han, och vi lovar leende att fundera på saken.

Det är fint att bjudas in i människors liv på det här sättet, och jag har känt mig så tacksam när jag har sett våra barns välbefinnande här i detta synnerligen enkla men harmoniska liv.

Petani
Sista kvällen fick Milo och Jack varsin t-shirt av familjen, som de varit i byn och hämtat. Barnen blev så glada och stolta för sina tröjor. Och precis innan vi skulle gå mot båten för avfärd kom de med Petani-tröjor även till mig och Patrik.

Det var himla sorgligt att lämna. Men också fint. För vi lämnade ju med vetskapen om att vi på en liten ö utanför Malaysias östra kust har vänner att minnas med värme, och kanske en dag återvända till.

Nu är vi på väg igen. Storstadsliv några dagar, och ett VÄLDIGT efterlängtat återseende väntar. 

Öar malaysia

Godmorgon från en hängmatta på Perhentian

2 Comments
img_2037-1.jpg

Klockan har just passerat sju på morgonen och jag ligger i ”min” hängmatta och skriver detta.

Vågorna som bildas av de tidiga morgonbåtarna ute på havet rullar in några meter ifrån mig. Palmkronor och himmel som tak.


Jag hör ju att det låter ganska härligt. Och det är det.

Trots att det varit en natt med mycket drömmar; vaknat, vridit, vänt, somnat om, vaknat.  Trots att lakanet är för litet för min madrass på golvet, det släpper varje natt och blir till ett korvigt virrvarr vid fötterna. Nåt bett kliar, förmodligen oproportioneligt mycket bara för att det är natt.

Hemma hade allt det stressat. Hela dagen därpå hade blivit påverkad.

Men här. Jag går ut till min hängmatta, låter dagen starta i långsam takt. Patrik släntrar ut, inte heller jättenöjd med sin natt. Men vi konstaterar att det löser sig. Vi är så utvilade och mår så bra i grunden att det inte gör något.


Vi har så långsamma sköna dagar här på Perhentian. 

Precis utanför vår strand har vi ett fantastiskt fint korallrev där vi snorklar tillsammans varje dag.

Vi badar. Läser böcker. Milo jobbar på med matte och svenska. Patrik och jag jobbar också en del.


Men aldrig någon stress. Aldrig bråttom.

Perhentian-öarna har gått in i lågsäsong nu. Det är bara vi som bor på vårt lilla familjeägda resort dem här veckan och det känns nästan som att vi bor här nu. Hämtar något i köket om vi behöver. Milo och Jack ser en stund på tv inne hos Zahra och Irfan som barnen i familjen heter.


På kvällarna de senaste dagarna har det blåst upp, åskat och regnat. Men på dagarna är det som om ingenting har hänt. Solen är här, troget, och Perhentian sitt vackraste jag.

Alla dygnets vakna timmar tillbringas utomhus. D-vitamin och konstant frisk luft.


Vi åkte på en snorklingsutflykt också. Jag och Milo såg en liten haj, och sen såg vi allihop en jättesköldpadda. 


Vi har också haft en heldag ihop med en svensk-engelsk jorden runt-resande familj som vi träffade på av en slump. Så himla fin dag med många intressanta samtal, mera snorkling med havssköldpaddor och mycket bad på vykortsvackra stränder. Vi hoppas verkligen att våra vägar korsas igen!

Nu har Jack vaknat, och själv beställt in en morgonpannkaka. Jag ska beställa en kaffe, kanske två, och snart vaknar jag nog till ändå. Precis som Perhentian gör just nu.

Det är den sista dagen här. 

Men det kommer att bli en fin dag.

Sjukdomar och djungelpromenad

3 Comments
img_1682-1.jpg

Först blev Milo sjuk, han hade en tuff natt med magsjuka och lite feber. Dagen därpå var han feberfri men riktigt medtagen, och låg mest i bungalowen och sov eller drack vätskeersättning och lyssnade på ljudbok. Men redan på kvällen märktes det skillnad och nästa dag var han återställd.

Sen blev Jack sjuk, en lindrigare magsjukevariant men lite högre feber.


När Milo var sjuk gick jag och Jack ut på utforskarpromenad på ön, och det blev en vandring genom djungeln tills vi kom ut i fiskebyn som ligger på öns ena udde.


Det blev en rolig – och varm – eftermiddag. På djurkontot: tre rätt stora ödlor och ett gäng ekorrar.


Vi gick runt på smågatorna och tittade på hur man bor och lever i den byn.



Fried rice och chocolate pancake till lunch


Vi befinner oss alltså på ön Perhentian Kecil, och kecil betyder liten. Besar, stora ön, ligger jättenära.

Sen skulle vi gå tillbaka en annan väg genom byn tänkte vi…


…men då tog det stopp. Vilse!!

Men tillslut kom vi rätt…


…och hittade tillbaka till stigen genom djungeln innan vi landade på vår strand Petani igen.

När Jack hade sin sjukdag tog Patrik och Milo en båtutflykt till en strand på andra sidan ön, Long beach.
Nu är alla friska igen, och om man nu kan säga så så var det ett ”bra” ställe att bli sjuk på. Självklart hade vi ju anpassat oss så mycket vi kunnat oavsett var vi befann oss, men att bli sjuk mitt i en resdag till exempel är ju inte så roligt.

Nu var vi ändå bara stilla utan några planer alls, vilket var skönt. Barnalvedon och Resorb finns förresten med i packningen hemifrån, liksom febertermometer. Skönt att ha när det händer.
Varför sjukdomarna dyker upp är ju ofta svårt att säga, precis som hemma. Men OM det nu berott på maten i något fall så kan konstateras att vi ätit på strandens enda lyxigare ställe kvällen innan…
Och lustigt nog har det varit samma sak för oss flera gånger tidigare, i Indien – till exempel – blev båda barnen matförgiftade av fish and chips på Hilton första dagen när vi anlänt.
Sen reste vi runt i landet i sex veckor och åt i princip bara inhemsk mat på små restauranger, guesthouses, streetfood och hemma hos familjer. Utan de minsta symptom…
Så man kan inte döma hunden efter håren, är i alla fall vår erfarenhet so far.

Nu fortsätter strand- och snorklingslivet här ytterligare några dagar. Lugn och ro.
Och god malaysisk mat i vår enkla men fantastiska lilla restaurang där vi bor.
Jag hoppas nu på att Patrik ska kliva in i köket nån eftermiddag och få lära sig lite hemliga knap. Det har han ofta gjort förut, med goda resultat 🙂

Återkommer om det!
Tills dess: barfotaliv, hängmatteliv, inga-måsten-liv.
Njutning.

Hemma hos oss – Perhentian islands, Malaysia

6 Comments
img_1674-1.jpg

Vi har flyttat in i en liten bungalow för 11 nätter på lilla stranden Petani, på ön Perhentian Kecil på Malaysias östkust. Tanken är att bo billigt, ta det väldigt lugnt, skolarbeta, jobba en del och bada och snorkla mycket.
Barfotaliv, som jag älskar det. Tror egentligen inte att jag är gjord för strumpor, och knappt ens skor heller… Barfota är grejen!

Här kommer en liten rundvandring:


Här är våran ”trädgård”. Det finns bara fem bungalows här för uthyrning. 

Vi har bara el från sju på kvällen till sju på morgonen, inte på dagarna. Det är stora glipor mellan vissa av plankorna i väggarna och golvet, och en del plankor saknas helt. Men ÅH som vi trivs! Milo frågar varje dag om vi inte kan stanna här i två månader.


Utsikten från vår veranda

Master bedroom…


Duschen… (okej, om jag skulle ändra på nånting i tillvaron här så blir det den ?)


…skulle dock inte vilja ändra på detta! Våran strand, några steg från verandan



Restaurangen/receptionen. Maten är VÄLDIGT god, och billig. Vi äter middag för cirka 20 kronor per person.

Kostnaden för boendet är ungefär 230 kronor per dygn.


Spelstund med sonen i familjen som äger stället.

10 år – En anledning att fira

8 Comments
img_1845-1.jpg


Foto: Jack, nu ikväll

Nu blir ni väl snart trötta på oss, men vi firar – igen! Eftersom ett av vår familjs motton är att man ska fira det man kan, så blev det ju självklart att ta ett firande en kväll som denna.

Jag o Patrik firar nämligen 10 år tillsammans (inte som gifta, det har vi bara varit i fem år) Men ”ihop-dagen” är tio år sen just idag!


På Perhentian Islands, på Petani Beach, firar vi med middag på ”dyr” restaurang (fortfarande billigare än McDonalds-lunch för oss hemma). Solnedgångsplats, skaldjur, spagetti bolognese och burgare. Fyra i rad i väntan på maten.

Tio år, och jag kan ju lugnt säga att båda våra liv har förändrats ganska rejält sen dess.


På match, Arsenal-Chelsea. London 2009



Bäst av allt, såklart. Våra barn. Våra stjärnor och bästa medresenärer – vart vi än har styrt kosan under dessa år, och våra bästa medfirare. Alltid med på noterna och glada när det vankas kalas!

Under denna resa betyder firande att leta på (någorlunda..) rena kläder, och att äta på något lite speciellt ställe. Så det har vi gjort ikväll!

Och jag snabb-bloggar (med imponerande snabbt wifi, tack resraurangen!) medan resten av gänget gör upp om andra, tredje o fjärdeplatsen i fyra-i-rad (förstaplatsen tydligen redan utsedd.. 🙂 )

Nu ska vi hänga ett tag till i den (väldigt) varma kvällen, och glädjas ännu lite mer åt att vi faktiskt gjorde det rätt bra, den där dagen för tio år sen när vi valde varandra.



Dessert (!!)


Galle, Sri Lanka, september 2016

Categories: JORDEN RUNT Malaysia

En bättre födelsedag

7 Comments

Happy birthday to you, happy birthday to you, Happy birthday dear mother, Happy birthday to youuuu!

Så tågade dom in från verandan, mina två små killar och den stora. Kramar och en hjärtprydd påse med paket.

Som Milo har väntat på att den här dagen, ända sen han i staden Kandy i Sri Lanka själv hittade det som han direkt visste att han ville ge mig i present. Ett halsband med lång kedja och ett elefantsmycke på.

Jack hade köpt ett par örhängen i härliga färger som jag tittade på, men aldrig köpte, när vi var i Galle.

Jag fick också vackra handgjorda kort, och ett där två upplevelsepresenter stod beskrivna; jag ska få prova paddleboard medan vi är här (surfbräda som man står upp och paddlar på) och så en kajaktur med familjen.


Vi hade en så himla fin dag. Åt frukost och paddlade sen till en annan strand på ön Perhentian Kecil i Malaysia, där vi alltså befinner oss nu. På Coral Bay åt vi lunch och jag fick ännu en present: ny snorkel och cyklop!

Paddla har blivit en ständigt återkommande grej för oss på våra resor och även utflykter hemma i Sverige. Jag vet inte hur många gånger vi har gjort det, även när barnen var riktigt små. 

De har alltid tyckt om det, och det har verkligen gett ett mervärde åt många resor. Så det kändes extra roligt att göra just på födelsedagen.

Vi var ute i drygt tre timmar. När vi kom hem snorklade vi ganska längesen utanför stranden där vi bor, och tänka sig – VI HITTADE NEMO! Massor av Nemo till och med!


Sen föreslog Patrik fika på vår restaurang, och medan jag bläddrade i menyn för att se vad jag skulle beställa slogs Happy Birthday på på full volym i högtalarna, och familjen som äger stället vi bor på – Petani beach chalet – tågade in med en tårta med brinnande ljus på.


Jag var totalt överraskad! Och helt imponerad över att alla inblandade hade lyckats få till detta på en dag (vi befinner oss alltså på en ö typ utan något utbud av nånting, förutom dykturer och snorklingsutflykter..)


Det gjorde han sannerligen bra, min man. Och god var tårtan också!

Sen hade vi en mysig kväll med solnedgång, en drink på en terrass med utsikt över havet och middag. Hem och hängde en stund på verandan.


Jag kunde inte ha önskat mig en bättre 39-årsdag!

Tack min familj. Jag älskar er också!

Kuala Lumpur – med julstämning och två coola torn

No Comments
DSC09331

Vi hade en kort men intensiv och rolig tid i Kuala Lumpur. Vi bodde supercentralt i en lägenhet som vi hyrt via Airbnb, på 18:e våningen i ett fint lägenhetskomplex med pool.
På gångavstånd fanns stora gallerian Pavilion som vi gillade! Massor av affärer, förstås, och foodcourt och connection-tunnel till stans stora sevärdhet som är Twin Towers.

Vi njöt av allt julpynt, här gäller verkligen more-is-more-principen! Mängder av ljus, granar, gigantiska tomtar, julgranskulor, glitter, julmusik och julskyltningar. Och vi gick till KLCC park, som ligger intill tornen. Stor lekpark och en stor plaskdamm för barnen. Riktigt bra park!

Vi har ätit arabisk mat, mexikansk mat och kinesiska dumplings, och haft mysigt hemma i lägenheten.
Kuala Lumpur gav mersmak – vi kommer gärna tillbaka!

Ett band spelade alla jullåtsklassiker, och Milo och Jack hade superkul och dansade och showade framför scenen

Barnen åker julig karusell i vinterlandet i shoppinggallerian tillsammans med Sofia

Lugna lata dagar på Pangkor

No Comments
DSC092111

Vi har det finfint på Pangkor! Och vilka stränder vi har!
Vi bor i en liten by som heter Teluk Nipah, på ett enkelt men bra hotell – Pangkor Bay View resort. Som européer är vi verkligen i minoritet, både på hotellet och överlag som turister. De flesta verkar vara malysier, eller från Indien, Kina och andra asiatiska länder.
Det är intressant att se den muslimska kulturen på nära håll, och den i princip enda mat som går att få tag på är inhemsk gatuståndsmat. Gott och billigt!

Stränderna är av paradis-typ, och vi hänger allra mest i havet. Där står vi i timmar och rullar ibland med vågorna upp på land, för att sen springa ner i vattnet igen.

Milo och Jack sover gärna över hos Sofia, såklart, och de har jätteroligt med nya pysselböcker, mysterielösning, spelet ”Kasta gris” och en massa annat. Tur att vi har rummen snett mittemot varann!

Skönt att vara här i åtta lugna dagar. Vi har våra små rutiner, frukost på grannstället, ner på stranden (i mååånga timmar), jag och/eller Patrik försöker ta en liten motionsrunda, dusch + påklädning av sig själv och barn, ut en liten sväng på byn (eller den enda stora gatan, rättare sagt) och sen hem.
Mer behöver i alla fall inte jag för att må BRA!

På lördag ska vi åka buss igen… Kan bli intressant! Tillbaka till Kuala Lumpur där vi hyrt en lägenhet i två nätter.

Kompisar!

En av strandens lyxigaste restauranger. Gott, bra och billigt!

En förmiddag gjorde vi en utflykt till öns holländska fort! Kul att kolla runt, och klättra runt vid

Far och son njuter

Backpackerlivet – inte alltid så glamouröst

No Comments
IMG_5151

Efter att vi avslutat vårt Legolandbesök åkte vi tillbaka till vårt hostel och hämtade vårt bagage, sen vidare till busstationen i Johor Bahru. Där rådde fullständigt kaos, åtminstone i våra ögon. Det var människor överallt, och alla skrek och ropade ut namn på destinationer i munnen på varandra.
Det fanns ingen allmän biljettdisk, utan varje bussbolag (säkert 30 stycken) hade sina egna små biljettluckor med enkla, ofta handskrivna lappar utanför om var just deras bussar körde.
Det fanns heller ingen anslagstavla med alla bussars destinationer och avgångstider på, så det var omöjligt att få någon överblick över hur många bussar som faktiskt gick, och var.

Vi hittade biljetter till Kuala Lumpur någonstans i kaoset, och letade oss fram till en restaurang (också kaosartad) där vi fick i oss middag.
Sen började väntan. Bussen gick nämligen inte alls kl 22, som sagts när vi köpte biljetterna, och någon närmare information fick vi inte.
Jack hade somnat redan i bilen på väg till busstationen, så han var lyckligt ovetande om allt. Milo var som vanligt extremt duktig och klagade ingenting. Han åt först någon malaysisk mat som ingen av oss hade sett förut, och han bar sin ryggsäck och satte sig ner på perrongen och väntade utan ett gnäll. När timmarna gick la han sig ner på marken (!) och somnade.
Jag vet inte hur många gånger vi frågade om när bussen kunde tänkas gå, och varifrån, utan svar. Men tillslut kom det faktiskt en buss och någon pekade att det var våran.
Vid midnatt lämnade vi så slutligen Johor Bahru och åkte genom natten mot Kuala Lumpur.

Milo med någon slags malaysisk mat, och mobilspel för att hålla sig igång
Låååång väntan…
…och tillslut somnade även våra äldsta hjälte på trottoaren på bussterminalen

Vi mötte upp Sofia på hennes hotell i KL, och det var såklart superroligt! Hon ska resa med oss under ca två veckor, och hon fick börja med en riktig backpackerrivstart…

På förmiddagen var det återigen dags för inköp av biljetter till en ny buss. Stationen i Kuala Lumpur var aningen mer välorganiserad, men fortfarande utan allmänt system som visade på tider och destinationer. Vi frågade oss fram och hamnade i en liten biljettlucka och köpte biljetter till Lumut.
– It takes four hours, sa kvinnan i biljettluckan – som numera, med facit i hand, går under namnet ”lurifaxtanten” i vårt resesällskap…

Resan tog nämligen drygt sju timmar, och inkluderade ett stopp på nästan en timme i någon stad någonstans (oklart vilken)
När vi slutligen fortsatte med en ny buss sjönk solen över kullarna och tillslut var det helt mörkt, och vi började undra om vi verkligen skulle komma till vår slutdestination, ön Pangkor, den här dagen.

Jack väntar på en annan busstation, någonstans mellan Kuala Lumpur och Pangkor

När vi rullade in vid busshållplatsen vid Lumuts hamn var klockan nästan halv nio på kvällen. Vi gick av, och frågade om det gick någon båt till Pangkor.
– Hurry hurry! skrek en kvinna, och det var bara att börja springa. Med två stora ryggsäckar, en resväska, två barn, en barnvagn och diverse handbagage.
– Hurry hurry! skrek kvinnan igen och pekade åt något håll, och vi sprang utan att riktigt veta var båten skule gå ifrån. Det var ju mörkt också och svårt att se.

Men vi kom i alla fall fram till en brygga. Patrik hade köpt biljetter, men han låg efter oss i löpningen (eftersom han bar de tyngsta väskorna) så först höll vi andra inte på att komma ombord. Men vi lyckades förklara att biljetterna var på väg och vi fick springa igenom biljettkontrollen och ut på själva bryggan.
– One minute! Hurry hurry! skreks det, och vi sprang den sista biten och tillslut ombord på en gul ubåtsliknande färja.

Vi kom alltså mot alla odds till Pangkor den här kvällen, och fick en taxi som tog oss till hotellet vi bokat.

Här har vi nu flyttat in, vi i ett rum och Sofia i rummet snett mittemot. Och efter den rivstarten har vi nu vilat upp oss rejält med riktigt sköna, lata dagar på stranden (som är superfin!) och framför allt i havet!

Härligt, härligt. Här stannar vi till på lördag!

 Pangkor – was worth waiting for…

Legoland, Malaysia

No Comments
DSC08925

Det blir en annorlunda jul i år. Vi kommer att befinna oss på en liten thailändsk ö på julafton, och antalet julklappar kommer att bli MYCKET begränsat.
Vi bestämde oss därför för att ge barnen en för tidig julklapp istället – ett besök på Legoland i södra Malaysia! Milo och Jack älskar verkligen lego, och när vi var i närheten kändes det som en rolig ”extrasak” att ge dom.

Det är samma Legoland-ägare som i Danmark. Detta öppnade förra hösten, och för bara några veckor sen öppnade ytterligare en del – Legoland Water Park.

Vi tog bussen från Singapore till Malaysiska gränsstaden Johor Bahru, en resa på ungefär en timme inkl gränsövergång med passkontroll.
Vi flyttade in på ett litet enkelt hostel, Warm Blanket Hotel, och sov en natt innan det var dags för den stora begivenheten.

Vi tillbringade två fullspäckade dagar på Legoland, mellan 10-20 två dagar i rad. Och vi hade otroligt kul!
Legoland var jättefint och allt kändes så nytt och fint. Vi imponerades stort av minilandet, med massor av asiatiska stadsmiljöer och sevärdheter uppbyggda av lego. Framför allt Milo var enormt fascinerad, han kunde nog ha stått i en hel dag framför sjörövarskeppen som åkte runt i en liten damm och sköt vattenkanoner på varandra.

Dessutom åktes det legotåg, legobilar och legobåtar. Vi åkte berg- och dalbana och vattenkarusell, och barnen red på legohästar. Vi tittade på legofilmer på 4D-biografen och lekte i sjörövarskeppslekparken.
En halv dag tillbringades i vattenparken, som förstås också hade legotema rakt över. Hur kul som helst med massor av vattenrutschbanor, stora ringar att flyta runt på, sprutande vatten, flytande legobitar i jätteformat och en vågpool som föreställde havet.

Barnen – och vi – var riktigt supernöjda med våra dagar på Legoland!

Jag och Jack åker drak-berg-och-dalbanan. Jack är hur tuff som helst när det gäller karuseller, denna ville han åka gång på gång på gång (och den var rätt snabb..)
Vi åker upp i det snurrande utsiktstornet!
Milo och Jack tog körkort i Junior Driving School
Nån som kan hitta Jack..?
Milo i miniland, här framför ett av de coola sjörövarskeppen
Hänger lite på en legokamel
Wat Arun-templet i Bangkok vid Chap Phraya-floden, uppbyggt i lego!

Drömresan blir verklighet!

No Comments
rice-terraces-bali_422_74061

Nu är det dags att berätta om vår kommande resa!
En dröm som blir av – i mitten av september reser vi till Sydostasien och är borta i ett halvår!

Det ska förstås bli alldeles, alldeles underbart. Och det är sjukt mycket förberedelser, otroligt mycket att tänka på, det har varit många ”om” och ”men” och ”ska vi verkligen…”
Men ja, DET SKA VI!

Livet är liksom för kort för att det ska stanna vid bara drömmar.

Vår tänkta resplan just nu är:

• Hong Kong. Här mellanlandar vi i tre dagar, bor på hotell centralt och ägnar dagarna åt att komma rätt i tidsskillnaden och att se litegrann av denna stad!

• Bali. Vi har hyrt ett otroligt fint hus på norra Bali, nära stranden Lovina, där vi ska bo i tre veckor. Det ska bli så härligt att få landa på en plats, verkligen ta det lugnt och fatta att vi faktiskt är iväg och att resan har börjat.

• Ubud. Sen vill vi också uppleva Balis natur i inlandet, alla risfälten, det verkar helt magiskt. Vi kommer då att bo i staden Ubud mitt på ön, en stad där många konstnärer och hantverkare finns.

 Risodlingar på Bali

Giliöarna. Paradisliv på liten tropisk ö! JA! Här, med omnejd, hänger vi kanske i några veckor.

• Malaysia. Flyg till Kuala Lumpur där vi stannar några dagar. Vidare, förmodligen med nattåg norrut. Häng på tex Langkawi.

• Thailand. …och så vidare med båt, troligen till Koh Lipe i Thailand och så småningom vidare uppåt i landet. Stopp i Phuket för att träffa goda vänner, julfirande och sen mötas upp med mamma och pappa som kommer till oss en månad (HURRA!)

• Laos och Vietnam. I februari blir det sannolikt dessa två länder. Vi vill uppleva Mekongfloden, förmodligen 4000 islands i södra Laos, kanske världsarvsstaden Luang Prabang. Vi har också tittat på en organisk farm i Laos där man kan få bo och hjälpa till på farmen, det låter riktigt intressant och roligt.
Sen in i Vietnam och resa med tåg längs hela kusten, från Hanoi till Ho Chi Minh (Saigon), en resa som tar tre dygn så det blir förstås med stopp längs vägen.
Det vore roligt att se Mekongflodens delta i Vietnam och att få ta del av landets brutala krigshistoria.

• Filippinerna. Här har vi inte läst in oss så mycket än, men vi vet att man kan få visum i 21 dagar i Filippinerna direkt som turist så det lutar åt att flygluffa runt i landet i tre veckor innan vi återvänder till Thailand. Vi reser hem från Bangkok.

Har du tips till oss?? Skriv här eller mejla mig: ida.thunberg@gmail.com

Intresserad av resereportage eller annat från denna resa – eller har du tips på personer jag borde vända mig till? Hör av dig! Vi planerar att upptäcka och uppleva MYCKET, och jag vill förstås skriva mycket om det vi ser och gör!

 Giliöarna, Indonesien
Mekongfloden