Jacks möte med Tom i San Blas, Cusco

1 Comment
IMG_0083

san blas

Det var vår allra sista dag i Cusco, Peru. Vi hade haft det så himla bra där och trivdes verkligen i den stan. Vi stannade också flera dagar längre än vad vi från början hade planerat.
Av en slump hittade Patrik första morgonen en marknad i ”vår” stadsdel San Blas som hade fantastiska stånd där det såldes mackor och juicer på löpande band. Man satt på rad vid diskarna och åt, och det var alltid så härligt där, full fart, pinfärska frukter och grönsaker, dofter, livligt och en total blandning av folk.

market san blas cusco

market san blas cusco peru

Vår sista dag gick vi också hit för att äta lunch, de hade det också i liknande ”snabb-format” och den här dagen valde jag och Jack vegetariskt och Milo och Patrik tog ett annat matstånd och åt någon kycklingrätt har jag för mig.
Det var trångt, trångt, trångt och efter en stund kom en man och en kvinna fram och frågade om de fick dela det lilla bord jag och Jack satt vid, med oss.
Självklart fick de det, och de började strax att prata framför allt.
Den här mannen – Tom – var en alldeles fantastisk person. Som han pratade med Jack, och Jack pratade tillbaka och berättade på sin bästa engelska nånsin om hur vi hade rest, vad vi hade gjort i Peru, varför han älskar att resa, och Tom berättade tillbaka. Om sitt liv på resande fot, om att följa sina drömmar, om äventyren, om hur mycket resandet har gett honom.

Det var ett så otroligt speciellt möte, och Tom var uppriktigt rörd och glad över att ha fått träffa Jack och prata med honom en lång stund. Det var som om det uppstod ett band dem emellan, den unge backpackern och den äldre. Här kunde de mötas vid ett litet vegetariskt matstånd på en livlig inomhusmarknadsplats i San Blas i Cusco.

Jag är glad att jag tänkte på att ta ett par bilder av dem båda tillsammans, som ett minne.

Det är möten som dessa som berikat vårt liv så otroligt mycket, och jag är evigt tacksam mot dem som både gett oss och framför allt våra barn något speciellt som jag är övertygad om redan har stärkt dem och utvecklat dem, och som de kommer att bära med sig i livet.

Tack Tom!

san blas cusco


Ljuset som aldrig tar slut – Midsommarkrönika

7 Comments

Jag har tillbringat varenda sommar i Sverige sen jag föddes.
Ändå känns det annorlunda i år, nästan som om jag upplever vissa saker för första gången. Särskilt ljuset fascinerar mig varje dag, varje natt och varje morgon.
I vår familjs värld har det varit sommar ett helt år nu. Vi har badat i varma hav, vandrat i 30-gradig värme, njutit av blommor, gröna träd och en massa andra somriga saker.
Men det har aldrig varit såhär ljust. Tvärtom. I en rad av länderna vi besökte under vår jorden runt-resa föll mörkret redan vid 18-tiden på kvällarna. Det var nästan alltid varmt, ofta hett, men det var mörkt. Vi tände stearinljus på verandan, och hade med oss ficklampor om vi gick ut någonstans.
Och när vi har berättat om solen som nästan aldrig går ner för nyvunna vänner som levt hela sina liv i närheten av ekvatorn så har de tittat på oss som om vi berättade en saga.

Men det är ju ingen saga. Det är alldeles sant, och när vi just nu upplever de längsta dagarna på året så njuter jag. Jag njuter av ljuset och förlåter det varje dag för att jag aldrig kan gå och lägga mig på kvällarna (det känns ju som dag!) och att jag vaknar alldeles för tidigt på morgnarna.


Vi äter middag i kvällssolen i mammas och pappas trädgård hemma i Degerfors. Så fort strålarna hamnar lite för mycket bakom björkarna i skogen vid sidan av huset blir det lite kyligt, sådär som det blir när det är sommar i Sverige.
Milo hämtar sin poncho som han köpte i Peru, och både jag, mamma och min moster följer snabbt hans exempel. De två kommer snart tillbaka iklädda de present-ponchos som fick följa med oss hem, liksom Milos och min poncho inköpta på marknaden i staden Pisac.
Vi börjar prata om inka-kulturen och deras ritualer just kring sommar- och vintersolståndet, då folket fortfarande firar solguden. Gärna i något av alla de soltempel som finns runt om i Sacred Valley, där vi tillbringade 10 dagar i slutet av april och början av maj.

sommar
Vid Soltemplet, Inka-ruinerna i Pisac

Jag tycker så mycket om de där snabba hoppen tillbaka till vår resa. Det kan vara när vi själva ser på bilder och pratar om minnen, eller när någon vän från resan hör av sig, om så bara med en kort kommentar på Facebook eller instagram. Eller som den här kvällen, när vi bara för några minuter är tillbaka i Peru, soltemplens ruiner, bland berättelserna om sommarsolståndets heliga ritualer.
Och sen lika snabbt tillbaka igen, till trädgården i Degerfors, till pannbiff och potatismos och det eviga ljuset.

sommar sverige
Kväll över skogen bakom mammas och pappas hus. Men ändå ljust.

Senare på kvällen, fortfarande ute men nu med både poncho och filt, så tänker jag att det är just så här jag vill ha det. Jag vill kunna ta fram vår resa och alla fantastiska minnen och kunskaper vi har när som helst. Det kan vara i dessa små små doser – bara den fortsätter att följa med oss.
För att den är en del av oss nu.
Resan vi har gjort tillsammans är ingenting som är över och borta, för den är med oss. Den har påverkat oss på djupet och finns med i det som är vi. Precis som de Degerforska gatorna som vi känner mer än alla andra gator på jorden tillsammans, och precis som ljuset som just nu aldrig riktigt släpper sitt tag om oss.

Glad midsommar önskar jag er alla!

**
Krönika publicerad idag i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren

Pisac, Peru – Bättre än Machu Picchu…?

1 Comment
pisac familj

PISAC, PERU.

pisac sun temple

Nja. Det är förstås omöjligt att jämföra de olika gamla inka-städerna och ruinerna runt om i Cusco/Sacred Valley-regionen i Peru.
Och att uppleva Machu Picchu var verkligen en stor upplevelse.

Men de dagar vi hade i staden Pisac och dess omgivningar… Ja, för mig var de också otroligt fina, härliga och intressanta.
Delvis kanske känslan berodde på att vi tog steget ifrån turistmeckat Machu Picchu, som dels är kostsamt att besöka och lite krångligt i och med att man måste åka ett dyrt tåg från Ollantaytambo (som sagt, jag kommer att återkomma till alla kostnader och vårt upplägg framöver när jag har allt samlat och bättre tillgång till wifi) och att det är mycket folk.

När vi på tillbakavägen klev av tåget i Ollantaytambo och lyckades hitta en någorlunda billig taxi (150 kronor) till Pisac som ligger någon timme bort, och sen klev av vid vårt hostel så kändes allt så mycket… lugnare.
Sen var kanske inte första intrycket så speciellt.
Men när vi tidigt nästa morgon tog en taxi upp till toppen av Pisacs ruiner så var det så ljuvligt med lugnet och tystnaden. Det var i princip bara vi där.

pisac familj

pisac natur

Vi gick runt ett tag bland ruinerna i denna inka-lämning, och sen valde vi att vandra nerför berget. Och det var verkligen HELT rätt beslut!

pisac vandring jack milo

Att gå där i Andernas grymma natur, bara vi, och då och då beskåda ruiner som dyker upp lite här och var längs vandringen ner mot staden…


Vi gick ungefär en mil denna dag, och det var ingen särskilt tuff vandring utan framför allt bara vackert och fridfullt.
I vår guidebok stod det att 98 procent av turisterna som besöker ruinerna i Pisac väljer att endast se ruinerna på toppen, och att man därför kan se fram emot en väldigt folktom vandring nerför (eftersom de allra flesta tar taxi eller buss både fram och tillbaka)
Och ja, det stämde verkligen, i alla fall denna dag.

pisac gravar
Hålen ni ser i bergsväggen är gamla gravar. Det fanns massor! Dock har de plundrats på allt som fanns därinne (inkafolket begravde sina nära tillsammans med en massa saker) Otroligt intressant att beskåda under vandringen!

En höjdpunkt var när vi kom fram till Solens tempel som ligger ungefär i mitten av vandringen. Här åt vi vår matsäck och bara hängde omkring i någon timme, återigen nästan ensamma, sånär som på en flöjtspelare som tittade förbi. Han berättade att han går hit nästan varje dag för att spela på sin flöjt för att han tycker att energin är så speciell på denna plats.
Jag kan förstå vad han menar!

pisac temple

Soltemplen har en väldigt speciell plats i inka-folkets historia och är de platser där många av deras ceremonier och offer tagit plats.

pisac tempel

Så småningom kom vi ner mot staden igen, och hamnade på marknaden som är otroligt fin, rolig, billig och färgstark.

pisac market

Vi sov två nätter i Pisac och det var alldeles rätt beslut för oss – vi var verkligen toppnöjda med dessa dagar!
Bättre än Machu Picchu – kanske att ta i, och som sagt inte alldeles enkelt att jämföra. Men mer harmoniskt, mer lugn. Det var det, helt klart.

pisac jack

pisac marknad

pisac marknad bebis

pisac ruiner

Missa inte Peru-avsnittet av Jorden runt-snack med Milo & Jack som finns på vår Fb-sida nu!

Publiceras även på YouTube-kanalen när uppkoppling finnes.

**

Läs om vår dag i fantastiska Machu Pichu HÄR!

Läs alla våra inlägg från Peru HÄR

Och här finns alla våra Jorden runt-inlägg

Vi har alla ett val – Tankar ombord på båten Brenda i Brasilien

1 Comment
pisac emanuel jack

pisac emanuel jack

Ombord på segelbåten Brenda strax utanför Brasiliens kust.
Det är sen kväll. Havet ligger lugnt. Vi ligger stilla vid en boj, det är fullmåne och stjärnklart.
Det tolfte land vi besöker sen vi lämnade Sverige har välkomnat oss med lugn och ro.
I alla fall efter att vi lämnade tjugomiljonersstaden Sao Paulo, där vi först landade efter Peru, bakom oss.
En fem timmars bussresa, och sen var vi här. I träbåten Brenda som vi hyr som vårt boende i fyra dagar.
Det har varit en intensiv resetillvaro för oss ett tag. Dagar som späckats med djurlivet på Galápagosöarna och sen med de otroliga lämningarna från inka-tiden i Peru.
Nu ska vi komma ifatt lite bland alla intryck. Bara vara.
Vår resa har också fört med sig så många fler möten än vi någonsin hade förväntat oss. Så många samtal som också behöver få lite eftertanke och tid att sjunka in.
Här, ombord på Brenda, tänker jag just den här sena kvällen på Emanuel. Den före detta kriminella killen från Argentina som en dag bestämde sig för att bli en annan.
Vi träffade Emanuel på en liten restaurang i staden Pisac i Sacred Valley i Peru. Efter en vandring bland häftiga ruiner och storslagen natur gick vi på kvällen in på en av få öppna restauranger som vi kunde hitta. Det var en ruggig kväll, småregnigt och ganska kallt.
Emanuel jobbar där som servitör, och vi började efter en stund prata med killen med rasta-hår och en lite sliten, stickad tröja av alpacka-ull. Han berättade om hur han med hjälp av tankens kraft tagit sig ifrån det destruktiva och stundtals farliga liv han levde tidigare.
Tankens kraft, på så sätt att han bestämde sig för vem han ville vara, för vilka tankar han ville tänka om sig själv och om andra människor, och han valde ett nytt liv. Nära naturen. Med resande och upplevelser, och många möten som inspirerar honom att inte falla tillbaka, varken till det gamla livet eller till bitterhet över det som blev – och över det som aldrig blev.

För mig är Emanuel en av många som har inspirerat längs vägen, och som jag tänker på nu.
Vem vill jag vara? Vilka tankar vill jag tänka om andra människor? Vilken slags medmänniska vill jag vara, nu och när vi kommer hem igen?
Vill jag fastna i gamla konflikter och besvikelser och låta dem ta över och göra mig ledsen och irriterad gång på gång på gång?
Eller vill jag välja att konstatera att det som har hänt har hänt, och fokusera på det goda och positiva istället i framtiden?
– Vi har alla ett val, sa Emanuel, och sen pratade han länge även med Milo och Jack. Sa att de alltid ska följa sina hjärtan, alltid tro på sig själva.
Det kan låta som enkla och lite slitna ord men med den innerlighet Emanuel sa dem så fick de en viktig styrka, och tårarna rann nerför båda barnens kinder när vi sa hej-då nästa kväll, efter ytterligare en middag hos honom.

Det är mycket i livet vi inte kan råda över själva. Som hälsan, döden, naturen och andra människors ord och handlingar.
Men det finns trots allt mycket som våra egna tankar kan göra åt oss, och där har vi alltid ett val att välja vad och hur vi tänker.
Jag tänker länge på det när det närmar sig midnatt ute på däck på Brenda, när månen skapar sitt vita glitter i det brasilianska havet omkring mig.
Det är en mycket vacker natt.

**
Krönika publicerad i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren 12 maj

IMG_0120
Solnedgång på däck på Brenda några timmar tidigare

GOPR2953
”Vår” fina båt

**
Läs alla våra inlägg från Peru HÄR

Och här finns alla våra Jorden runt-inlägg

Machu Picchu – Drömstaden i Peru

5 Comments
img_0134.jpg

En stad som var bortglömd under flera hundra år, och som idag står där, avlägset långt borta på en höjd i Anderna.Ja, självklart ville vi uppleva Machu Picchu, precis som säkert 99 procent av alla som besöker denna del av Peru.


Vi tog tåget från Ollantaytambo dagen efter Patriks födelsedag. Detta (svindyra) tåg är enda alternativet om man inte vandrar, vilket är lockande när man har befunnit sig i dessa miljöer ett tag. Samtidigt verkar det också sjukt jobbigt… Så kanske bra att vi tog tåget denna gång.

Vi kom fram till närmaste staden Aguas Caliente på eftermiddagen, tog det lugnt och gick och köpte bussbiljetter till nästa morgon.

Vi gick upp vid 04, åt frukost och sen mot busshållplatsen och kön ringlade sig redan då lååång.

Jag som kan få lite rysningar när saker blir för turistiga och fixat tillrättalagda fick nästan lite panik av alla människor. (Det kändes mer som om vi köade till, typ, ElGigantens Annandagsrea än till ett fantastiskt arkeologiskt världsarv..) Och den känslan satt i ett tag under morgonen.

Machu Picchu ÄR mycket folk, så är det bara.

Men som så ofta förr var vi SÅ tacksamma att vi inte hoppat på en färdig paketresa som hade inneburit ett schema och tider att passa.
Visst, det var lite trixigt (och tog tid) att fixa allt på egen hand, entrébiljett såldes på ett visst ställe i Cusco, tågbiljetter på ett annat, pass ska visas i tid och otid, hostel bokas, bussbiljett lösas, osv osv. Klart det hade varit enklare att köpa en paketresa med allt ordnat.

Men det var sen, när alla busslaster och morgon-tourer nöjde sig och åkte därifrån vid lunchtid som det kändes som vår dag började ännu mer.

I alla fall vår dag mer på egen hand.

Det var så mycket lugnare, skönare, och vi kunde bara gå runt där och verkligen låta staden ta sin tid.


All mystik som fortfarande finns kring platsen förstärker verkligen upplevelsen. Vilka levde här? Varför övergavs staden? Spanjorerna hittade ju aldrig hit, men ändå är det ruiner och/eller halvfärdiga hus vi ser idag.


Och jo, förmiddagen var också bra inte minst på grund av att vi nyttjade en lokal privat guide som gick runt med bara vår familj inna i Machu Picchu i nästan tre timmar.

Det var värt priset, 40 usd.

Milo och Jack är så otroligt intresserade av inka-historien, och det var skönt att få lite hjälp och avlastning från allt googlande, och bra på-plats-info från någon med koll 🙂 


Det var en mycket bra dag. Vi hade också tur med vädret, och det är ju bara att vara tacksam över eftersom det är en chansning med vädret. 


Det allra mest fascinerande med alla inka-städer/ruiner vi besökte är ju hur otroligt bra de var på att bygga.

Och det bidrar ju bara till det där mystiska/coola – hur gjorde de??
Vi var i Machu Picchu i nio timmar, och gick drygt en mil därinne. Upp och ner, in i en massa vinklar och vrår, bland lamadjur och fascinerande stenformationer & byggnader. Jag är mycket glad att vi tog oss hit.

Förstås så har Milo och Jack spelat in film härifrån, så ni får snart mycket mer Machu Picchu, och Peru, om ni vill 🙂

Men sen måste jag ändå säga att denna region är SÅ otroligt mycket mer. 
Det är absolut vår främsta rekommendation om någon funderar på att resa hit; låt det ta lite tid. Se fler ruiner och annan inka-bebyggelse. Som i Pisac, Ollantayambo och Cusco till exempel.


Vi förlängde vår tänkta plan med tre extra dagar i Cusco, vilket vi varit väldigt glada över. Nu blev det totalt 12 dagar i denna region, med Cusco i två omgångar.

 

Efter Machu Picchu sov vi ytterligare en natt i Aguas Caliente, och det var också skönt att inte ha någon tågtid att passa på eftermiddagen/kvällen.

Och först dagen därpå tog vi tåget tillbaka till Ollantaytambo.

Jag är jätteglad över vårt upplägg. Det passade just oss väldigt bra.

Framöver kommer det mer info om kostnader, mer detaljer om dessa resmål mm.

Milos och Jacks nya stora dröm är numera för övrigt att uppleva alla de sju nya underverken, och att lära sig mer omdem.

Och ja.. föräldrarna kanske inte är helt svårövertalade.. Kul målsättning 🙂


Patriks härliga födelsedag i Ollantaytambo

2 Comments


Det blev dags för ännu en födelsedag, den sista i ordningen på vår resa. Jag fyllde i Malaysia, Jack i Las Vegas, Milo på Galápagos, och så blev det Patriks tur i Peru.

Han väcktes på morgonen i vår lägenhet i Cusco. Av Milo fick han fina glasunderlägg från Galápagos, av mig en kartmålning och av Jack en upplevelsepresent med ett kort där det stod att han skulle vara finklädd och klar klockan 18:30.

Sen tog vi en buss till staden Ollantaytambo som ligger i Sacred Valley. Bara bussresan var grymt häftig, dessa miljöer med Andernas höga, böljande bergstoppar och gröna dalar överallt. Det är SÅ vackert!


Vi checkade in på vårt hostel på torget och satte oss på en pub-balkong med utsikt över torget och tog en födelsedags-öl/cola/resp glass.


Sen var det dags för huvudmålet denna dag som var Ollantaytambos ruiner.

IMG_7142

Ollantaytambo är den enda staden från inka-tiden som fortfarande är bebodd, och den lilla staden är verkligen speciell och charmig med sin gamla bebyggelse. Och så den gamla fästningen som ligger precis intill stadskärnan.


DSC04464
Foto: Milo


Foto: Milo

På kvällen inleddes Jacks upplevelsepresent med en öl på uteservering på torget, det ser kanske för kallt ut för att sitta ute men det funkade utmärkt.

DSC04552

Sen var det dags för restaurangen! Jack hade verkligen kämpat och lusläst recensionerna på alla restauranger i Ollantaytambo, och tillslut bestämt sig för en: Uchucuta. där han, med bara lite, lite hjälp, sen bokat bord.

(Jag kan säga att mitt förslag var ett annat men Jack stod på sig, det var denna vi skulle ha! Och det är jag mycket glad över!)

Det blev en succé! Topp fem av allt vi ätit under hela resan, superbra verkligen!!


Och – i överraskningen ingick även att en tårta var beställd och kom in efter maten!


Vi hade en så himla bra dag. Vilken lyx det är att vi det senaste året har kunnat fira alla våra födelsedagar tillsammans från det vi vaknat på morgonen till vi lagt oss. 

Tacksam!!!


Kolla så himla fint det är i ruinerna: (patrik tackade för hälsningar han fick på Facebook denna dag):

Categories: Okategoriserade Peru

Höjdsjuka i Peru

5 Comments
IMG_6641

Ja, vår tid i Cusco, Peru, inleddes med höjdsjuka. Åtminstone för mig och Milo.

Först ska jag säga att det kommer så mycket mer om Galápagos, men i och med att vi inte hade någon uppkoppling där så får en hel del av det släpa lite efter.
För vi vill ju också berätta om Peru!

höjdsjuka i peru

Vi inledde denna del av vårt äventyr med tre nätter i Cusco. Tanken var att ta tid på oss för att försöka acklimatisera oss till höjden – Cusco ligger drygt 3400 meter över havet, och vi var länge tveksamma om vi skulle ta med denna region i vår resrutt just på grund av höjden.
Över 3000 meter är ändå en höjd som väldigt många reagerar på.
Men ja, vi bestämde oss för att prova, och att ta allt i lugn takt.

peru

Milo och jag var de som ganska snart drabbades av höjdsjuka, men vi har förstått sen att vi ändå kommit rätt lindrigt undan. Men den första dagen var Milo rätt utslagen av trötthet och huvudvärk, och jag orkade knappt gå tio meter innan det kändes som jag skulle falla ihop, och huvudvärken dunkade. Plus en känsla av att vara lite smått yr/illamående hela tiden.
Jack var däremot helt opåverkad under början av tiden, men vi tror han fick en släng av höjdsjuka senare i Peru när han kräktes några gånger och hade ont i magen och huvudet en halvdag. Patrik kände av viss huvudvärk.

IMG_6600
Vår innergård till lägenheten vi hyrde!

Så vi var väldigt tacksamma, av flera skäl, att vi valt att lägga tre nätter i Cusco innan vi drog vidare mot inka-ruiner och så småningom huvudmålet Machu Picchu.
Vi hyrde en lägenhet under dessa dagar, och vi var mycket hemma och bara tog det lugnt. Plus att vi bekantade oss, långsamt, med våra kvarter som visade sig vara helt grymma. San Blas, Cusco – otroligt fin stadsdel som tillhör gamla stan.

höjdsjuka

Dag tre var det som om jag vaknade upp till ett nytt liv, typ. Efter att ha tagit huvudvärkstabletter i två dagar och alltså knappt orkat gå, i alla fall inte uppför, så kändes det (nästan..) som om jag flög fram på kullerstensgatorna. Milo var också jättemycket piggare efter dessa två första dagar, och då kändes det lite mer som om vi kunde dra igång Peru-livet på riktigt.

IMG_6641

Om första dagarna i Cusco:

• Glada att vi hyrde en lite större lägenhet dessa första dagar! Egna sovrum att vila i, medan de som var piggare kunde hänga på nedervåningen i sofforna.

• Också väldigt glada att lägenheten hade tvättmaskin… OJ, vad vi behövde tvätta! Och det gjorde vi, äntligen!

• Lätt chockade över att det var så kallt på kvällarna… Vi hade kollat väderleksrapporterna, jo… men att komma från runt 30-35 grader till kanske 10 på kvällarna – och i ett jättekallt hus, dessutom! Det var lite, eh.. utmanande. Dagarna har varit fina, med uppemot 18-20 grader och mest sol.

• Glad att Patrik redan första morgonen av en slump hittade till marknaden här i San Blas, som efter det blev vårt stammis-frukostställe. Jättefin marknad, där en massa kvinnor säljer färska fruktjuicer och kanongoda mackor och omeletter varje dag.

höjdsjuka cusco

IMG_6615
Vid ingången till matmarknaden

• Glada över att vi hängde på en så kallad ”free walking tour”, en stadsvandring med en kunnig och trevlig guide. Det gav oss en bra kunskapsbas – tillsammans med det vi själva googlat fram – om inka-kulturen, deras sätt att bygga, om Cusco, och mycket mer.

IMG_6769
Killarna med vår guide

Och sen, när vi acklimatiserat oss och kommit igång med vårt kunskapande om inka-folket så drog vi igång nästa del av äventyret runt om i Sacred valley – inklusive Machu Picchu.
Ja, som ni hör har tillvaron varit och är rätt intensiv ett tag… Längtar efter att få dela med oss mer av Patriks alla fina bilder, och förstås även Milos bilder (han har blivit superintresserad av foto, jätteroligt!)

IMG_6610

IMG_6780

En avokado på 1,3 kilo! Den blev min på matmarknaden i San Blas för knappt 10 kronor.

IMG_6672

Categories: JORDEN RUNT Peru

Tags: