2017 – Det bästa året

7 Comments
IMG_9926

Vi kommer nog aldrig mer att uppleva ett så händelserikt år som 2017 blev för oss.
När klockan slog tolv förra nyårsnatten var vi mitt i vår jorden runt-resa, och just då i ett hus med vänner vid otroliga stranden Ninety mile beach på Nordöns spets på Nya Zeeland.

Allra mest är jag bara glad över vår resa, så extremt tacksam över allt vi har upplevt. För oss är resan så levande, barnen har fotoväggar i sina rum, vi refererar så ofta till saker som hände, människor vi träffade, platser vi såg.
Men ibland tar nästan saknaden över det roliga, om man nu kan säga så. Ibland värker det så mycket inuti att jag nästan hinner tänka att det hade varit enklare om vi aldrig hade åkt, för då hade jag inte vetat hur fantastiskt det var.
Låter förstås helt snurrigt när man uttrycker det högt, och ni fattar ju att jag aldrig hade velat ha en enda sekund ogjort (utom möjligen magsmärtorna och sjukhusvistelsen i Rio de Janeiro, då…)

2017 nicaragua ometepe
Jag och Patrik utanför huset vi hyrde på ön Ometepe, Nicaragua. FOTO: Milo

Men ibland känns det verkligen.
Jag saknar oss fyra tillsammans på det sättet. Jag saknar upplevelserna.
Vi åkte på en kryssning till Tallinn helgen före jul och gick på julmarknad och hängde runt på färjan. Det var som att vi alla fyra direkt hamnade i vårt rese-mood. Som om nånting händer med oss när vi vet att vi har obruten tid ihop, med nya upplevelser. Även om det ”bara” är en Stena Line-färja och en dag i gamla stan i Tallinn. (se ”Jorden runt-snack med Milo & Jack” från den resan, avsnitt 14! På vår FB-sida)

2017 tallinn julmarknad– Jag känner mig friare utomlands! sa Jack när vi gick där bland de mycket gamla och vackra husen i Tallinn
Han riktigt strålade hela helgen. Så glad och så lycklig. Han älskar resandet så mycket, denna lilla resesjäl.

Tillbaka till början av året. Vi reste från Nya Zeeland till Hawaii. Vidare till Las Vegas. Sen Nicaragua, älskade Nicaragua. En särskild plats i hjärtat.
2017 nicaraguaCosta Rica, Panama och sen Galapágos.
Galapágos, ja.
Det är så många som frågat oss sen vi kom hem om vad som var bäst.
Svaret är alltid att det egentligen inte går att välja, det är så många platser som inte går att jämföra med varann. Men om jag hade kniven mot strupen och var tvungen skulle jag säga Galapágos. Det överraskade på så många sätt.
Det var underbara aprilveckor vi hade där, inklusive Milos födelsedag.

IMG_6579IMG_9216Jo förresten, innan jag fortsätter, så har vi ju flyttat också. Vi kom hem i juni och hade ingenstans att bo. Men det var visning på ett hus samma vecka som vi kom hem. Vi gick hit, kände att det kändes bra. Och så vann vi budgivningen.
Vi flyttade in i slutet av juli och vi har definitivt inte ångrat oss. Det var som att det var vårt hus som stod och väntade på oss.
Jag är glad över vårt hus. Det är inte så stort, jämfört med det vi hade innan, men det räcker åt oss. Och jag har min kvällssol på somrarna, och en äng att titta ut på. Barnen har massor av kompisar i kvarteren omkring oss.
Det blev bra.
IMG_1953Vi började jobba direkt när vi kom hem. Båda med samma sak som förut. Det har blivit en hel del resereportage, i Dagens industri, Di Weekend och Expressens Allt om Resor.
Vardagen är intensiv. Fin. Milo tränar simning fyra gånger i veckan och fotboll två. Jack har i höst kört fotboll och simning, och nu på slutet även börjat med innebandy. Läxor, matcher, simtävlingar, promenader till skolan, storhandling, fix, vardag, livet.
Dessutom hoppade jag i sista stund inför hösten på en utbildning, faktiskt. Något jag inte har berättat om för särskilt många. Det har liksom blivit min egen grej, som jag gör för min egen skull.
Travel Acadamy, TRAC, heter utbildningen och jag läser den på distans i Uppsala samtidigt som jag jobbar med mitt vanliga journalistjobb.

IMG_4016Det är ju så att jag älskar detta med resande, men även reseplaneringen, ja själva reseproduktionen. Jag har också insett att jag och vi nog faktiskt har en del vi skulle kunna bidra med till andra här. Och det vill vi göra.
I vilken utsträckning och omfattning vet jag inte än, men som det känns inom ramen för vårt eget företag (som vi redan har).
Researrangör, resekonsult, en personlig resebyrå?
Ja, just nu är framtiden inte helt glasklar men den känns spännande. Journalistiken har jag kvar, absolut, men tanken på att addera något mer inom resebranschen känns sjukt kul.

En stor bonus med TRAC-utbildningen har blivit att jag har hamnat i världens typ bästa klass! Jag är så glad över dessa människor, som jag inte alls hade tänkt in i helheten när jag tänkte på utbildningen, jag bara tänkte ämnen och praktiska saker.
Men så dyker det upp en Marcus, två Sabinor, två Louise:ar, Therese, Camilla, Jennie, Josefine, två Annor och ett gäng andra finfina människor. Som jag skrattar med dessa! Som vi har pratat, lärt oss saker av varandra, delat reseminnen, tankar och ännu mer skratt. Och då har vi ändå inte träffats IRL särskilt många gånger.
Men de har verkligen förgyllt mitt 2017.

Precis som barnens klasskamrater, lärare, idrottsledare och andra vänner har förgyllt deras (och därmed våran) tillvaro. Milo och Jack har det bra, Strömtorpsskolan har blivit så himla bra för dem. Vi är lyckligt lottade som hade den skolan och dessa klasser att komma hem till!
Plus naturligtvis riktigt fina vänner och familj.
Vi var också på bröllop i Luleå i juli när Patriks bror Pär och hans Annica gifte sig.
Och jag fyllde 40 och blev FANTASTISKT fint firad! Gång på gång, dessutom.
IMG_2425
En del av allt firande: PAAARTYYY! Med resetema, såklart. Här är gänget som kom och firade med mig hemma i trädgården, grymma allihop!

Ja, jag tycker att vi har lyckats ganska bra med att komma hem.
Sen är det vinter just nu och för mig är det alltid rätt tufft. Jag dör litegrann av mörkret, det känns som att jag försvinner och jag tycker inte alls om att vara utomhus. Jag tycker bättre om riktiga vinterdagar, jämfört med slask och gråkallt, det gör jag förstås. Men inte ens då trivs jag sådär jättebra. Det är för mörkt, och jag fryser.
Så det är alltid nu, den här tiden, som jag längtar bort som mest. Saknar som mest.

2017 galapagos
Snorkling med havssköldpaddor på Galapágos

Efter Galapágos åkte vi till Peru.
Det var en upplevelse som känts lite svår att beskriva i efterhand. Vi älskade Cusco, Sacred Valleys ruiner. Pisac, kära Pisac där vi hade en otrolig vandringsdag bland annat. Gud vad jag saknar Peru nu när jag skriver detta, känner jag.

2017 peru
…och förstås Machu Picchu. Oförglömligt.

Brasilien. Segelbåten Brenda som vi bodde på. Fiskebyn Picinguaba där vi fick en egen hund. Lilla Pisco.
Paraty. Rio de Janeiro. Salvador.
Bitterljuva dagarna i Paris, när allt snart var över och allt var jättesorgligt men där vi ändå hade så roligt och fint.

2017 Paris2017 kommer aldrig att kunna bli ett år bland alla andra.

**

Jag ligger här på vår för hösten nya soffa (gigantisk för att kunna rymma ungar, vänner och oss själva), med vår julgran och adventsstjärnorna som enda belysning.
Resten av familjen sover.
Vi har det bra. Vi har haft en bra jul med familj och närmaste släkten. Ett otroligt 2017.
Och vi planerar för nya resor.
Indien och Marocko väntar. Jag har inte berättat om Marocko än men ska göra det någon dag.
Och till sommaren – kanske en roadtrip genom östra Europa? Eller ibland tänker vi båtluff i Grekland. Vi verkar också längta till Island allihop, och så vill vi till tusen andra ställen.

Men först: nyårsfirande med några av våra absolut bästa vänner. Tacksam. Även för det.

Tack 2017.

2017 citat


Vad kostar det att resa jorden runt?

11 Comments
FullSizeRender 3

Jag vet att det är många som undrar vad resan har kostat oss, och jag har nu börjat räkna ihop en del av kostnaderna.
Först ut är våra flygresor. Och ja, jag kan erkänna det redan nu; detta är jag i egenskap av resebokare SJUKT stolt över.
Jag visste att det inte var en särskilt hög summa (förhållandevis), men till och med jag blev förvånad när jag summerade samtliga resor igår.

Vi har rest ett varv runt jorden, inklusive tre inrikesresor, för totalt 93 434 kronor.
Det innebär en kostnad per person på 23 358 kronor.

billiga flygresor jorden runt
På väg ombord på inrikesflyg i Indonesien

Vi har flugit 17 gånger (se listan nedan), så totalt per flygbiljett har vi i snitt betalat 1374 kronor per person.

Jag tycker att det är roligt att berätta detta för att kanske krossa en myt dels om att vi måste vara snuskigt rika som gjort denna resa 🙂 , och framför allt att det inte måste vara så dyrt som många tror att resa.
Jag säger förstås inte att 93 434 kronor är ingenting, men vi hade budgeterat med minst 150 000 kronor för flygresor så ja, vi är ganska nöjda med detta.

Hur gör vi då för att hitta billiga flygresor?
Ja, det är det en hel del jobb nästan bakom varje enskild flygbokning. Till att börja med så har jag bara bokat enkelbiljetter, hela vägen. Från början var jag helt inne på att boka en jorden runt-lösning med någon av flygallianserna som har paket där man lägger in ett antal stopp i en jorden runt-biljett (tex Star Alliance) och det tror jag fortfarande kan vara en bra lösning om man vill ha det lite smidigare. Men när jag satt med detta fick jag aldrig fram något alternativ för en liknande rutt (fast kanske hälften av stoppen, jämfört med vår resa) för under 140 000 kr för vår familj. Och då hade bland annat inrikesflygen tillkommit, och tex Galapagos var inte med. 

Vi kollade också upp alternativet att boka via någon av resebyråerna som är specialiserade på jorden runt-resor.
Men. Jag upptäckte rätt snabbt att det billigaste skulle bli att boka allt på egen hand. Det skulle också bli mer jobb, väldigt mycket mer jobb. Men det skulle också innebära att vi behöll kontrollen och kunde resa precis var vi ville, när vi ville.

Och:
Vissa biljetter har jag sökt efter i dagar (eller nätter, snarare), och det är klart att det är en stor fördel att kunna vara flexibel när man bokar. Vi har ofta låtit flygpriserna styra både datum och ibland även vilket land vi skulle välja. (det var till exempel orsaken till att vi hamnade på Hawaii och i Las Vegas – se länk)
Vi bryr oss inte heller så mycket om hur vi flyger. Vi ser det som en transportsträcka och har när det varit möjligt valt lågprisbolag för att spara pengar till roligare saker på plats.
Vi har också gärna valt nattflyg, inte minst för att vi då sparat en natts hotellboende.

När vi har känt oss öppna för vilken destination vi ska välja så har jag börjat med att kolla Google Flights och sökning via deras karta för att få en överblick om vilka länder som verkar billigare att flyga mellan än andra. Där kan man snabbt se, för att ta exemplet nedan, att det är betydligt billigare att flyga från Auckland till exempelvis Los Angeles än till exempelvis Panama City, och ännu dyrare till Quito i Ecuador.

billiga flygresor familj

Sen går jag oftast in och finlir-söker på Scyscanner, mest för att jag är mest van vid den sajten. Men har även bokat via Expedia under resan, och ibland direkt via flygbolaget.
Ytterligare ett tips, om man vill göra flera stopp på sin resa, är att också kolla multistop-biljetter. Det gjorde vi tex i den rätt osannolika kombinationen Panama – Galapagos – Cusco, som blev en helt galet billig flygresa (eller, egentligen flera flygresor..) i förhållande till vad det hade kostat att boka varje flight separat (mer detaljer om kostnaderna för den flygresan och hur jag hittade den finns i detta inlägg, se länk)

Dessa flygresor hade vi under vår jorden runt-resa:

• Stockholm – Dubai
• Dubai – Colombo, Sri Lanka
• Sri Lanka – Kota Bahru, Malaysia (Perhentian islands)
• Kota Bahru – Kuala Lumpur (inrikes, Malaysia)
• Kuala Lumpur – Bali
• Bali – Flores (inrikes, Indonesien)
• Flores – Bali
• Bali – Auckland, Nya Zeeland.
• Auckland – Hawaii
• Hawaii – Las Vegas
• Las Vegas – Managua, Nicaragua
• Panama City – Galapagos
• Galapagos – Cusco, Peru
• Cusco – Sao Paulo, Brasilien
• Rio de Janeiro – Salvador (inrikes, Brasilien)
• Salvador – Paris
• Paris – Stockholm

Vill du läsa mer om ett visst land, kolla in menyerna längst upp där inläggen från de olika länderna är kategoriserade efter respektive världsdel.

Det finns också en sökfunktion där det bara är att skriva i vad du söker!

billiga flygresor
Ombord på flyg Bali – Auckland, Nya Zeeland

**

Alla våra inlägg från Jorden runt-resan

Tillbaka till startsidan

Om ett väldigt tufft resdygn – och varför vi bokade dyra Galápagos

3 Comments
img_9130-1.jpg

Så blev det dags för det vi visste skulle bli en tuff resdag. Men vi visste inte innan HUR tufft det skulle bli. Och det var väl kanske tur det…
Först lite om varför vi bokade in Galápagosöarna, något vi länge trodde skulle bli ett alldeles för dyrt stopp för oss.
Man måste flyga från Quito eller Guayaquil (Ecuadors fastland) till Galápagos och en sån tur o retur-biljett skulle kosta oss nånstans runt 13000 – 15000 kronor.

Too much, insåg vi, eftersom vi då först skulle vara tvungna att flyga Panama – Ecuadors fastland som skulle kosta oss fyra runt 14000 – 15000 kronor.

Och sen, efter Galápagos, tittade vi på diverse nattbussar och stopp på vägen för att ta oss in i Peru och vidare mot staden Cusco. (Flyga var inte att tänka på, väldigt mycket dyrare) Transportkostnaden för den delen låg på ungefär 8000 kronor innan vi hade tagit oss fram dit vi skulle (runt tre nattbussar plus lite annan transport)

Alltså en total reskostnad på nästan 40000 kr från Panama – Ecuadors fastland – Galapagos – Ecuadors fastland – Cusco, Peru.

Bara att slå bort. Eller…?

Nej, en sömnlös natt hos Penny och Anita på Nya Zeeland så bestämde jag mig för att ge Galápagos en sista chans. Det har varit mitt och Patriks drömresmål under alla år vi levt ihop (11), och så plötsligt var den där. Biljetten med stort B.
Biljetten som inte skulle finnas, som jag ännu idag inte riktigt kan fatta att jag hittade.

Men jag tryckte till slut in den ganska osannolika multistopbiljett-kombinationen Panama – Galápagos – Cusco

Knappt 20000 kronor. Men endast på ett enda avresedatum, som stämde väldigt bra in på när vi ville resa.

Jag stirrade på skärmen ganska länge, kan jag säga.

Och bokade sen illa kvickt.

Än idag känns det nästan som att det måste blivit nåt fel, ca 5000 kr per person är jämförelsevis sjukt billigt i detta sammanhang för Galapagos plus att vi tar oss hela vägen Panama-Cusco. 

(Jag inser att det kan låta som mycket pengar ändå, men vi har en ”grundbudget” för ungefär vad själva ”huvudbiljetterna” runt jorden bör/får kosta, som tar oss de längre sträckorna/mellan världsdelar etc. Och vi ligger ganska mycket under vad vi trodde det skulle landa på från början, enbart tack vare väldigt nitiskt sökande/jämförande efter biljetter..) Vi kommer också berätta mer om hur vi gör öarna på vårt budgetsätt!

Men. Enda lilla dilemmat med denna billiga flygbiljett är knäppa flygtider, avresa från Panama 05:10.

Vi åkte från hotellet vid 22 på kvällen, med en naiv förhoppning om att vi skulle få checka in redan då. Men flyget fanns inte ens med på skärmarna än så det var bara att slå läger på golvet vid flygbolagets incheckningsdiskar (fanns inga bänkar) Våra stora hjältar Milo och Jack la sig ner på varsin ryggsäck – och somnade.


Inte ett enda gnäll, vare sig då eller senare under resan.

Vid 03-tiden väckte vi dem för incheckning o säkerhetskontroll. Då var de rejält trötta, förstås.

Mer sömn på golvet vid gaten. 


Och sen ombord för flight 1 av 3.

Samtliga bara 1:30 – 2 timmar långa. Men av och på, långa promenader på flygplatserna för att komma rätt.

Inför sista flighten till Galápagos var vi dessutom tvungna att hämta ut väskorna, fylla i massa papper mm.

Och sen visade det sig att flyget var flera timmar försenat.

Jag hade börjat känna mig dålig, illamående, på flight 2 och nu under den långa väntan blev jag sämre o sämre.

Spydde tillslut som en räv (eller vilken liknelse man nu använder i denna del av världen..), inne på flygplatstoaletten, ursäkta för den kanske väl ärliga beskrivningen… men så att ni förstår lite hur det var…

Låg sen utslagen på en soffa tills flyget gick, trodde knappt jag skulle ta mig på. 

Två timmars flight som i dvala. Mina ben började dessutom värka på nåt konstigt sätt så det kändes nästan omöjligt att gå på dem.

Milo och Jack (och Patrik) nu ännu större hjältar som fick klara allt på egen hand utan fungerande mamma, trots för lite egen sömn i kroppen.
Så landade vi slutligen. Buss, båt och taxi i fyra mil innan vi kom fram till vårt guesthouse vid 19-tiden på kvällen; 19 timmar efter att vi lämnade hotellet i Panama.


Foto: Milo

Jag la mig bara på sängen och gled snabbt in i nån dvala medan Patrik gick o handlade och fixade mat åt dem.


Foto: Milo

Efter tio timmars sömn kände jag mig något bättre men får bli en hemmadag för mig medan de andra börjar upptäcka denna första ö vi besöker, Santa Cruz.


Vår lilla lägenhet för en vecka. Foto: Milo

Tack och lov har vi två veckor här på öarna, så vi har tid på oss att upptäcka öarna även om det får bli en slow start idag.

Dagens tack går således till familjen som visar vilket toppenteam vi är, även när allt inte går som på räls.

Milo och Jack genomförde alltså denna nästan dygnslånga resa utan ett enda gnäll (helt sant), och bar, fixade, köpte vatten åt mig på flygplatsen, vaktade väskor, sov där och när det fungerade, och allt möjligt annat.

Verkligen mina hjältar! 


***

Till sist:


I våra tankar och hjärtan. 

 

Reseplanering under resans gång – så här kan det gå till

4 Comments

En sak som är väldigt speciell med att vara ute på backpackande fot så länge är att vår reseplanering framåt ständigt måste pågå. Det händer att den balansen är lite svår att få till, och det kan kännas lite märkligt att till exempel ligga på en paradisstrand i Nya Zeeland och läsa en guidebok om Galapagosöarna.
Men det är så det måste vara, och jag kan tacksamt konstatera att det blivit lättare och lättare att hitta en bra planeringsrytm och samtidigt vara i nuet och stunden.
Faktum är att jag, och kan nog prata även för Patrik här, har blivit väldigt bra på att vara här och nu. Även om jag tokplanerar för ett helt annat land några timmar på morgonen så har jag inga problem att en stund senare vandra i naturen där vi befinner oss med fullt fokus på den och barnen, eller vad det nu är vi gör.

Sen kan det ibland bli så att vissa saker hänger över en. Viss planering som är svår att få till. När man bara hittar dyra och/eller krångliga alternativ, eller man tvingas inse att något vi hade hoppats/siktat in oss på måste strykas på grund av någon orsak.
Ibland är planeringen bara ett ok. Ofta är den bara trivsam. Och stundtals fantastisk, som när man hittar den där platsen/huset/resrutten då magkänslan bara skriker YES!

reseplanering
Just nu, i en hängmatta intill Lake Nicaraguas strand.

Vi kan väl uttrycka det som så att jag är planerings”chef”. Som smått besatt av reseplanering, sökandet efter nya platser att upptäcka, att hitta boendena som är VI, att hitta smarta vägar och lösningar – så lägger jag mycket tid på detta. Förmodligen väldigt mycket tid jämfört med många andra.
Men jag har fått inse att jag inte är någon ”ta det som det kommer”-människa när det gäller den större planeringen. Jag vill ha en grovplanering klar. Hur charmigt det än kan låta med alla storys om backpackers som dimper ner på en ny plats utan att ha en aning om var de ska bo eller kanske ens vad den staden/platsen har att erbjuda – så är det inte jag/vi.

Och, om jag nu får säga det själv, så ger denna nitiskhet i sökandet resultat. Faktum är att vi är allra mest nöjda med de boenden och platser under resans gång som vi planerat för hyfsat väl i förväg. De vi är minst nöjda med är de mest spontana, när vi inte gjort nån direkt research utan bara tagit något (med några undantag).

reseplanering centralamerika

Ett ganska vanligt planeringsupplägg i vår tillvaro är som just idag:

• Jag vaknar tidigt i vårt hus här vid Lake Nicaragua där vi bor en vecka (så sjukt sjukt fint, och perfekt för oss. Ni ska få se mer SNART!). Börjar surfa efter olika platser för att uppleva Costa Ricas natur på ett sånt där BRA sätt.
En grundresearch är redan gjord sen länge, bland annat just via guideboken på Nya Zeelands stränder, men nu är det finlir som gäller.

reseplanering costa rica

• Patrik sover för ovanlighetens skull just idag längre än mig. Ofta är han ute på en morgonpromenad, eller som här där cyklar ingår i huset, på en cykeltur. Han har mer hand om på-plats-planeringen, kan man säga. Hans morgonfärder gör att han har koll på sånt som var det går att köpa frukt, var närmaste lilla butik finns, fina promenadvägar, eventuella stränder att bada vid, osv.
Men nu kommer han upp senare än mig, och därför får han först en snabbgenomgång av mig med tankar/funderingar/förslag om Costa Rica.

FullSizeRender-2 kopia 2
Anteckningar nerskrivna under första researchomgången, när jag gick igenom guideboken i Nya Zeeland. Anteckningar som jag nu använder mig av under finliret, då det är ett måste att kombinera med google & diverse appar/sajter.

• Under några månader har jag strökollat hus att hyra via Airbnb på olika platser i Costa Rica och sparat dom i en Wishlist i appen. Nu går jag igenom alla hus jag sparat och hittar ett litet guldkorn. Ett hus för 320 kronor natten nära en strand på karibiska kusten.
Detta är hälften så billigt som den bungalow jag preliminärbokade via Booking.com på nästan samma plats för ett tag sen, plus att huset känns ännu bättre för oss.
Jag vill gärna boka huset men vilka datum?
Det enda jag vet är att vi ska checka in på ett redan bokat hostel på ön Bastimentos i Panama, också på karibiska kusten, den 19 mars.
Men vad vill vi egentligen göra i Costa Rica innan dess?
Och – ska vi resa något längs floden Rio San Juan på den Nicaraguanska sidan i regnskogen, och i så fall ”offra” lite av den tid vi hade tänkt oss i Costa Rica?
Naturen är ju sannolikt ungefär densamma, gränsen går ju precis intill floden. Och Nicaragua är ett billigare land att befinna sig i. Så kanske är det smartare att krympa Costa Rica-tiden till förmån för Nicaragua (som vi dessutom trivs otroligt bra i)?

• Och så där håller det på. Datorns familjekalender är en av våra bästa vänner, där skrivs alla bokningar och även lösare tankar/planer upp.

• Det som också är lite annorlunda nu än när vi bara har rest i ett land, är att vi nu försöker se hela resan mer som en helhet.
Varje land har ju så mycket att erbjuda. Men som nu i Centralamerika – vi kan inte/behöver inte göra unika regnskogsäventyr i både Nicaragua, Costa Rica och Panama, utan vi kanske nöjer oss med regnskog i ett eller två av dessa länder.
Troligen väljer vi till exempel bort Stilla havs-kusten i Costa Rica trots att den ser helt fantastisk ut. Men för att få en vettig färdväg (långa transporter kostar både energi och pengar), och vi kommer att korsa gränsen Nicaragua/CR mitt i landet vid Los Chiles och ett par veckor senare ska över gränsen mot Panama uppe vid karibiska kusten – ja, då blir det förmodligen en för lång omväg.
Och vackra stränder får vi på andra ställen, så vi får nöja oss med det.

• Ja, det tar många många timmar vid datorn. Lusläsande av kartor, hitta fakta om gränsövergångar, jämföra boenden, kolla busstabeller, läsa recensioner om platser och boenden, plöja bloggar och resereportage, studera avstånd för olika färdvägar via appen Rome2Rio, och mycket annat.

Men det är värt det. Det är värt varje sekund.

Jag tycker att vi har fått till en bra balans, och även om det kommer stunder då jag för några sekunder önskar att vi hade nån slags paketlösning där någon annan bokade flyg, buss och boenden 🙂 så vet jag ju att det aldrig hade funkat.
Och att det aldrig hade blivit så bra, för just oss.

(Och bara för att förstärka hur knäpp jag är… så har jag parallellt med att jag skrivit detta blogginlägg på datorn googlat ”driving in costa rica” på telefonen, och läst på om kvaliteten på vägarna i de delar vi nu funderar på att se. Jag har också kollat upp lite priser för hyrbil, och vad det skulle kosta att hyra den i en ort och lämna den i en annan.
Plus att jag lite snabbt googlade fram lite info om en nationalpark jag hittade på kartan som jag inte kände till sen innan, och kollade om det skulle vara möjligt att ta den vägen på vägen mot karibiska kusten.
Puh. Dags för en till kopp kaffe.
Klockan är strax nio på morgonen, och det kommer att bli en fin dag vid Lake Nicaraguas strand.)

lake nicaragua

Resan till Nicaragua, och en REJÄL bokningsmiss

3 Comments
IMG_7482

Vi åkte mot flygplatsen i Las Vegas vid sjutiden på kvällen. Planet gick 22:51, första flighten till Mexico City.
Tyvärr, höll jag på att säga, var flygtiden inte längre än drygt tre timmar.
Och detta var ju större delen av vår nattsömn den här natten, inte så mycket av den varan alltså.

flygplats mexico

Ockuperade några bänkar i vänthallen vid gaten och barnen somnade tack och lov. Fyra timmars väntan.
Jag går in på Airbnb-appen för att dubbelkolla något, och råkar då slänga ett öga på bokningen av huset vi ska hyra en vecka här i Nicaragua.
Och det står ju… MARS! 11-18 mars! Inte 11-18 februari, som det borde stå, och som det har stått i vår datorkalender i flera månader sen jag bokade detta hus.
Jag tittar igen. Jodå. 11-18 mars.
Paniken kryper på. På lördag ska vi flytta in i huset, när vi landar åker vi till staden Granada där vi bara har bokat två nätters boende på ett hostel eftersom vi sen ska till huset på ön i Nicaraguasjön. Jag har också bokat taxi och båt över till ön, men alltså på helt fel dag. En hel månad fel, till och med.

Alltså. Efter ungefär noll minuters sömn, med bihåleinflammation och feber, och klockan som har flyttats fram så jag inte vet vad den är mer än att det är svintidigt på morgonen, så var jag inte riktigt… eh.. upplagd för detta, kan jag säga.
Självklart funkade flygplatsens wifi också enbart på en viss punkt, i en helt annan ände än där Patrik och barnen var, så jag var on my own i detta just där och då.

Okej. Vad gör jag? Är det avbokningsbart? Ändringsbart? Vad har jag betalat? Kan vi boka om? Vart tar vi vägen?
Vi har aldrig varit i Nicaragua förut, aldrig i Centralamerika över huvud taget för den delen. Jag vet bara att det inte finns så jättemycket boendealternativ på den plats vi siktat in oss på, plus att vi verkligen sett fram emot vår kommande vecka i just det här huset.
Hur blir det nu?
Tusen frågor som växte sig gigantiska i takt med bihåledunkandet i huvudet.

Jag skickar ett mejl till kvinnan, Cindi, som äger huset vi hyrt. Jag förklarar rakt på sak att jag är en idiot utan koll på någonting (typ) och att jag har gjort ett jättemisstag.
Och hon svarar direkt. Supervänlig. Försäkrar att hon har gjort ”similar mistakes” massor av gånger (det har hon säkert inte men det var ju väldigt snällt av henne att skriva så) och så ringer hon upp Airbnb, och ser till att jag får annullera bokningen utan att ens betala den obligatoriska avbokningsavgiften.
Vi mejlar fram och tillbaka. Jag mejlar Airbnb. Hon pratar med Airbnb igen. Hon kollar sin kalender, jag kollar min, mejlar igen.
Och så bokar vi in nya datum till oss. Nu var det inte ledigt förrän på torsdag i nästa vecka, så det blev nu plötsligt fem dagar ”över” och vi har ännu ingen aning om vad vi ska göra av dem. Men det löser sig.
Och transporten är nu också ändrad till rätt dag.

Jag kunde tillslut pusta ut och gå och meddela Patrik att det ordnat sig, och så var det dags att boarda igen.
Flyg på ett par timmar och så landade vi i Nicaragua.
35 graders värme slog emot oss. Det var längesen vi hade så varmt nu så kändes härligt.
Trevliga security-personer på flygplatsen imponerades av att vi kom från samma land som Zlatan Ibrahimovic, och fixade billigare taxi till oss. Tack igen Zlatan, du har verkligen öppnat många dörrar åt oss under denna resa!

IMG_7489
Trång men rabatterad färd i denna bil.

Nu är vi på vårt hostel i Granada, GM Hostel. Fint och trevligt.
Jag är fortfarande sjuk, men det är okej. Tråkigt såklart, men inser att det vore konstigt om vi aldrig blev sjuka. Det händer ju, precis som hemma.
Barnen tog en långsovning idag och är nog ikapp för både upphackat flygsömn-natt och tidsskillnad.
De här fem nya mellandagarna vet vi alltså fortfarande inget om. Men det ordnar sig väl, det också.

IMG_7509
Utanför vår dörr på GM Hostel, Granada.

**
•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram!

•• Missa inte senaste avsnittet av Jorden runt-snack med Milo & Jack, om att jobba på en farm i Nya Zeeland (se länk)

Våran närmaste framtid

12 Comments

ubud med barn

Nu har vi lämnat underbara, färgstarka Bali med sin häftiga kultur och alla tempel och symboler. Men vi är kvar i samma land, men nu i Flores. En indonesisk ö som vi egentligen vet ganska lite om. Men för ganska länge sen spanade vi in en vulkan – Kelimutu – just här, som vi ville se och bestiga.

Det är själva ursprunget till att vi är här.
Och sen förde det med sig en hel del annat.

Vi har hyrt ett hus här i Flores, på norra sidan, i drygt två veckor. Det finns ingen wifi, inga restauranger, inga butiker. Ingenting.
Det kommer att bli bra.
Annorlunda, men bra.

Sen drar vi till Nya Zealand.
Ett av de stora drömresmålen, där vi dessutom kommer att få möta upp några av de där som vi VERKLIGEN längtar efter! Och där blir det roadtrip!! Med ett tält i bagageluckan, och jul- och nyårsfirande.

Sen var det väldigt tveksamt. Vi var länge i valet och kvalet.
Kollade allt. Alla flygrutter, alla priser, alla möjligheter att ta sig från Nya Zealand och över Stilla Havet till Amerika.

Det slutade – helt oväntat – med en multistoppbiljett. Auckland – Honolulu – Las Vegas.

I Las Vegas landar vi typ 31:a januari.

fullsizerender-kopia-4
Här ska vi bo i Las Vegas!

Den 4:e juni landar vi på svensk mark igen.

Men däremellan har vi än så länge dessvärre lite dålig koll just nu angående vad som ska hända.
Vilka länder ska vi välja?
Kan vi tälta på fler ställen än i Nya Zealand?
Vill vi tälta?
Ska vi ens fundera på Karibien, eller slå bort eftersom det hela tiden känns rätt krångligt/dyrt?

Ecuador? Bolivia? Paraguay?

Och var ska vi åka i Nicaragua och i Costa Rica?

Ja hjälp, det är lite kvar att fundera på. Hoppas ni vill fortsätta följa med oss!
Om det blir tyst emellanåt så beror det framför allt på uppkopplingen, och möjligen på att vi är ute och underforskar (ett fantastiskt ord, skapat av Milo för flera år sen. Det används fortfarande flitigt i vår familj)

**

Se filmen om vår resa, gjord av oss, på Expressen.se / Allt om Resor – Klicka här!!

Följ oss gärna på Instagram!

 

Hur känns det?!

9 Comments

luang prabang waterfall

Väldigt snart dags att kasta sig ut. Mot nio månaders äventyr.
Så, hur känns det egentligen? Fyra dagar kvar till avresa, och jag kan säga att detta är en väldigt vanlig fråga från omgivningen just nu.
Jag brukar vara nästan befriad från det där man brukar kalla resfeber, men den här gången är det helt klart speciellt. Mest handlar det om en slags stress att hinna klart allt jag vill/måste, som att ha ringt de nödvändiga samtalen, ha lämnat in all redovisning för företaget fram till dagens datum, ha koll på att de utgifter vi ändå har kvar hemma (typ tjänstepension, försäkring, telefon) sitter på autogiron, och inte minst försöka bli klar med de jobb jag vill/ska vara klar med innan vi åker.

packning

Jag kan ärligt säga att det har varit vansinnigt mycket att fixa med och göra, och det som har tagit stryk är framför allt sömnen – och själva reseplaneringen.
Det kanske låter lite konstigt men det jag tänkt minst på de senaste veckorna är själva resmålen, färdsätten, kartorna och boendena. Och det saknar jag.
Tillvaron har varit så full av att lösa allt praktiskt att tiden inte har funnits till den andra planeringen. Vilket i sig inte är någon fara, början av resan är ganska välplanerad sen tidigare, men jag tror det gör mig ”febrigare” att jag inte kan ”gå in i” resandet på det sätt som jag hade önskat nu inför.
Istället är hela huvudet en enda lång to do-lista.
Stressen ligger ganska mycket utanpå, och ur ett hälsoperspektiv skulle jag inte rekommendera någon att leva som jag och Patrik har gjort den senaste tiden med mycket jobb, mycket fix, sena kvällar, vakna nätter…
Samtidigt finns det ju hela tiden en positiv grund i det hela. Allt är i högsta grad frivilligt, det är ju ingen som tvingar oss att göra det här. Slitet är för vår egen och barnens skull, och det kommer att vara värt det.

internationellt körkort
Internationellt körkort – en av alla hundratals saker som stått på att göra-listorna. Nu fixat.

Och ikväll ska vi packa tillsammans med barnen och det känns bra och viktigt, av flera skäl. Det blir lite mer konkret när vi pratar om hur vi ska packa väskorna, vad som ska med och när vi eventuellt kan få nytta av saker vi står och tvekar inför att ta med.
Så packningen är mer positiv än ett stressmoment för mig. Medan Patrik tycker den delen är betydligt mer stressande än vad jag tycker. Det är också en grej att försöka ta hänsyn till, att även om vi är synkade i mycket så är det bitar i detta som vi känner helt olika inför.
Dom som är coolast i det hela är förstås Milo och Jack. Det som är tufft för dem att deala med den här veckan är att det blir många avsked. Jag/vi försöker att hjälpa dem så att det inte blir för dramatiskt, det går liksom inte att göra alla ”hej då” för stora och ödesmättade.
De måste få vara i det positiva med resan så mycket som möjligt, inte känna att de lämnar/överger alla härhemma.

att resa med barn

Natten mot måndag landar vi i Dubai, och där har vi lagt ribban lågt. Dels ska det vara sjukt varmt när vi är där, och så har tanken med det första stoppet hela tiden varit att försöka landa lite tillsammans och försöka börja fatta att vi är iväg. Så vi har inga storslagna planer om att se hela Dubai, utan det får bli lite som det blir där.
Sen väntar nästan en månads rundresa i Sri Lanka, två veckor i Malaysia inkl Kuala Lumpur, 1,5 månad i Indonesien (tre olika öar) och sen vidare till Nya Zeeland. Och sen vet vi inte.

Nu ska jag jobba på och försöka stryka ytterligare några punkter på alla mentala och fysiska listor.
Fyra dagar kvar…

bild 2

**
**

Visum – steg för steg

6 Comments
img_4110-1.jpg

indonesiska ambassaden

Tur och retur till Stockholm över dagen.
Inte helt ovanligt i min värld, och idag skulle jag dels på ett möte, plus att jag behövde besöka Indonesiens ambassad.

Detta med visum kan vara en historia för sig. När jag pratar reseförberedelser med min omgivning så får typ alla något lätt jagat i blicken bara jag nämner ordet visum.
Det verkar vara laddat med krångligheter för många, och jag kan hålla med. Det ÄR rätt jobbigt med visum.
Men ett nödvändigt ont, och bara att lösa om man nu vill till ett land där visum krävs.

Vi ska tillbringa nästan två månader i Indonesien, vi ska till Bali, Gili Air och till Flores. Om man bara ska stanna 30 dagar i landet behövs inget visum.
Men vi är alltså tvungna att ha det.

Hur skaffar man då visum på ett så enkelt sätt som möjligt? Vi gjorde såhär:

indonesiens ambassad visum
Indonesiens ambassad ligger på Kungsbroplan 1 i Stockholm, alltså bara över bron till Kungsholmen, strax bortanför Cityterminalen.

    • Gick in på Indonesiens ambassads hemsida och konstaterade att vi måste ha visum för våra dryga 50 dagar i landet. Där laddade vi ner ansökan via pdf och fyllde i. Här ska bland annat passnummer fyllas i, Sen ska man fylla i allt möjligt annat, som hemadress, yrke och så vidare.
    • Visumet kostar 450 kronor styck. Det är samma pris för barn som för vuxna. Jag betalade in kostnaden på bankkontot som stod på hemsidan och gjorde skärmdump på betalningskvittot, och skrev sen ut det.
    • Vi tog passfoton på egen hand, med finkameran mot en neutral bakgrund. Dessa gjorde vi sedan till passbilder via sajten fotoautomaten.se , och skrev sen ut dem på fotopapper på vår egen skrivare. Det har vi gjort vid flera tillfällen nu, och jag har ingen aning om vem som ligger bakom sajten och tvivlar på att den uppdateras, den känns rätt gammal men fungerar. Och det är ett superlätt sätt att enkelt och gratis fixa passfoton. (inte säker på att det är lätt att få till så att det duger till körkortskvalitet, men hittills har det i alla fall funkat för alla våra visumfoton)

fotoautomat

  • Vi skrev också ut vår inrese- och utresebiljett till och från Indonesien, den måste bifogas.

Nästa steg var att åka till ambassaden, öppettider för visahantering står alltid på hemsidorna.

Där lämnade jag in allting, inklusive passen (eftersom visumet ju stämplas in i passet)

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 21.55.44

Man kan hämta ut det på plats om några dagar, men jag valde att få dem hemskickade som rekommenderat brev. Pris 96 kronor extra.

**

Några generella konstateranden om visum:

• Tänk på att visumregler ändras då och då. Även om du inte hade visum när du åkte till ett visst land för ett par år sen så är det ingen garanti för att du inte behöver det nu.

• När man googlar tillexempel ”visum + Indonesien” så kommer det alltid upp sidor som erbjuder att hjälpa till att skaffa visum, till en kostnad då förstås.
Jag har aldrig provat de sajterna så jag kan inte recensera dem, men jag tycker man ska veta att det inte är så att de är officiella visumsajter för just det landet (vilket det nästan låter som när man läser vissa formuleringar). Men så är det ju inte. Det är ambassaden som gäller, även för dem. De gör samma jobb som du själv kan göra.
Nu gick jag in och kollade på en av dessa visumservicesajter, och de tar alltså ut en ”visumserviceavgift” på 625 kronor! Plus de 450 kronor som det faktiskt kostar.
Det är möjligt att det finns andra sorts visum när det är bra att använda någon visumservicetjänst, men de gånger vi har skaffat visum så har vi i alla fall föredragit att vända oss direkt till ambassaden utan en dyr mellanhand. (OBS: jag/vi har hittills aldrig skaffat visum utanför Asien, och enbart turistvisum, så allt jag skriver om våra erfarenheter är ur det perspektivet)

**

Nåväl, nu är det gjort. Men jag får erkänna att jag suckat några gånger de senaste dagarna över att vi inte nöjde oss med 30 dagar i Indonesien, då hade vi ju sluppit detta… Men då har jag tänkt på det här huset, som ligger på ön Flores dit vi ska efter Bali.

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 21.57.58

Skärmdump från Airbnb.

Målbilderna hjälper till en hel del just nu, får medges…

 

19 dagar kvar…

 

 

Välj rätt bankkort för resan – med gratis uttagsavgift

7 Comments
img_4058.jpg

ÄNTLIGEN har jag tagit tag i en av de där grejerna på beta av-listan som känts lite jobbig.

Förut har vi kört på våra vanliga bankkort när vi rest (Handelsbanken) men det har egentligen varit rätt korkat. Om man åker en vecka eller två gör man ju kanske inte så många uttag på plats, men är man iväg en lite längre tid – då drar det snabbt iväg med kostnader för uttagsavgift + valutaväxlingsavgift i bankomaterna.

Vi har heller i princip aldrig med oss för-växlade pengar hemifrån eftersom vi inte gillar att bära runt på en massa pengar (och den här gången ska vi ju till så många olika länder runt hela jorden så det funkar ju naturligtvis inte alls)
Dessutom är det ju väldigt smidigt att bara ta ut i bankomaterna, som hemma.
Ibland har vi också tagit ut på ett bankkontor där vi varit, eftersom man ofta kan göra lite större uttag där än i bankomaterna.

valutor

Har blivit lite sedlar över från våra resor genom åren

Men när varje uttag kostar pengar, då blir det snabbt en hel del pengar. Och som jag har tagit upp tidigare så handlar det ju om en del pengar, ändå, för att resa runt jorden.

Så tidigt i morse tog jag till slut tag i den researchen.

Det visade sig snabbt att det är kreditkort som gäller. Storbankernas vanliga uttagskort (de man brukar ha kopplade till lönekontot) är hopplösa i det här sammanhanget.
Hittar heller inget storbanks-kreditkort utan utlandsavgifter.
Och det kreditkort vi redan har – SAS Eurobonus mastercard – har 2 procent valutaväxlingspåslag för köp och uttag utomlands, och 3 procent på uttaget belopp. Funkar inte riktigt i nio månader…


Många brukar prata om Ica-bankens betalkort, och det var där jag började kolla. MEN! De har börjat med avgifter nyligen, så det gick bort.

Återstod till slut tre:
1. Coop Med Mera Mer (mastercard)
2. Santander Consumer Bank Mitt kort (mastercard)
3. Norwegiankortet

Alla tre har 0 kronor i uttagsavgift i utländska automater utanför EU. Två av tre har också 0 kronor i valutaväxlingspåslag.
Norwegian visade sig dock ha en valutaväxlingsavgift vid köp utomlands, och gick då bort.

Valet för oss föll på Coop Med Mera Mer, på grund av att Santanders kort har en räntekostnad som börjar ticka från dag 1. Alltså från samma stund man gör uttaget i automaten.
Jag har inte lagt energi på att räkna ut vad det skulle kunna bli för kostnad, men jag tror jag skulle känna mig stressad över att veta att det tickade på räntor, och säg att man inte har tillgång till okej wifi på ett tag och inte kommer åt internetbanken för att betala in. Nej, inte sugen på det.

Santanders och Norwegians fördel var dock att det inte är någon årsavgift på dessa kort, men det har inte Coopkortet heller första året. Sen kostar Coops kort 348 kronor/år.

*
Sen är det ju lite andra fördelar som tillkommer hos alla, man har reseförsäkring, tjänar poäng och lite sånt. Men de faktorerna var inte viktiga för oss i detta val så därför gällde min research endast kostnader för kortet och användandet.
Jag har heller inte brytt mig om räntekostnaden som kommer om man inte betalar sin räkning i tid (eftersom vi planerar att betala dem i tid och slippa räntan 🙂 )

Också en sida av saken: tårar, sammanbrott – och nya tag

15 Comments
58604-stress-relief-quotes-and-sayings

Om ni ska hänga med oss under resans gång (TACK, förresten, till alla nya och gamla som följer oss – den här bloggen växer för varje dag just nu) så känns det ju viktigt att jag ser till att vara uppriktig mot er.
Och om det nu har verkat som att det bara är en dans på rosor, detta med att planera en jorden runt-resa, så kan jag revidera den bilden något nu..:

Så här är det. Det är SJUKT mycket att förbereda. Och nån slags ständig stress över allt som är kvar.
Vi betar av. Vi jobbar på.
Och, märk väl, vi gnäller inte (litegrann till varann ibland kanske, men försöker verkligen att inte göra det)

Men ibland rinner stresskanalerna över, som en dag i förra veckan till exempel, när jag satt och ringde för att boka vaccinationstiden.
Först ringde jag till vår vårdcentral här i Degerfors, och fick ett så näbbigt bemötande av personen som svarade.
– Det här kunde du kanske ha tänkt på liiiite tidigare, sa hon bland annat i en sån där syrlig ton som jag bara avskyr.
Ja. Jag kunde ha tänkt på – innan skolavslutningen i juni – att rådfråga skolsköterskan om ifall Milo borde ta mässlingsvaccinet i förväg som ska tas i årskurs 2, och när han i så fall kunde göra det.
MEN NU GJORDE JAG INTE DET!
Och jag tänker att det inte är hon som svarades jobb att tillrättavisa mig för det…
arg gubbe

Och när jag då redan var dunderstressad över ett jobb som inte gick som jag tänkt, inte hade sovit tillräckligt bra och allmänt stressad över allting – så blev jag verkligen IRRITERAD över detta (som jag nog kunnat slå ifrån mig i något slags normalt sinnestillstånd).
Sen ringde jag vaccinationsmottagningen i Örebro och fick, tack och lov, ett mycket bättre bemötande (annars hade jag troligen skällt ut personen i fråga…)
Men så var jag tvungen att snabbt få tag på Patrik för att kolla av den bokade tiden med honom. Och han svarade inte. PÅ FLERA TIMMAR!

Nej, för telefonen hade laddat ur. Vilket den typ aldrig gör. Men just nu, när det var JÄTTEVIKTIGT, så kom jag bara till den där jobbiga telefonsvararen.

Och jobbet strulade ännu mer, och jag började tänka på visum, och att vi måste ha nya telefonabonnemang innan resan, att vi nog måste byta till ett bankkort med billigare utlandsuttagsavgift, och att att typ ingen reseplanering är gjord (så kändes det just då i alla fall…) OCH PATRIK SVARADE FORTFARANDE INTE!

Tillslut kom han hem. Lyckligt ovetandes om allt. Tills jag vid åsynen av honom bröt ihop i tårar och, typ, kved nåt om att jag orkar inte mera nu, och du har inte på telefonen och det blir nog ingen resa alls nu för DET GÅÅÅÅÅR INTE och allt måste ställas in!

Mitt i allt kom barnen upp och fick trösta sin känslomamma, som försökte förklara att hon bara var lite stressad, ingen fara, och allt kommer att bli bra…
Och det blev det ju.

Och det kommer att bli jättebra. Men det är nog bara att inse att det är som en viss prins skulle ha uttryckt det, känslorna är lite all over the place ibland numera.
Många tankar, planering på högvarv, massa känslor åt alla håll och kanter, fix fix fix, och lite mera fix.
Men det är bara att köra på. Fokusera. Planera. Beta av. Bryta ihop nån gång ibland, och sen vidare.
Mot Målet.

sammanbrott

**

Categories: Reseplanering

Vaccination för vår jorden runt-resa

1 Comment
IMG_4043

Idag var det dags för stora vaccineringsdagen!

Det gick till så att vi åkte till en vaccinationsmottagning i Örebro, där vi under cirka en timmes tid träffade en jättetrevlig läkare och en sjuksköterska. Tillsammans gick vi igenom hela vår planerade/tänkta resrutt, land för land, innan det blev dags för vaccination.

Hon ställde frågor om, till exempel, hur länge vi ska stanna i olika länder, hur vi ska bo, om vi kommer befinna oss mycket på landsbygden i vissa länder, och så vidare.
Vi hade också med oss förteckningar över vilka vaccinationer vi redan har, och så utgick vi från det. (och vi hittade såklart inte Jacks gröna BVC-bok i denna flyttröra, men BVC på Pilgården i Degerfors var snälla nog att på kort varsel fixa en journalkopia som vi fick hämta på väg till Örebro, tack för det!)

vaccin jorden runt

Vissa saker var självklara, som att vi alla ska ha fullt hepatit A och B-skydd. Annat lite trixigare och krävde sin planering. Det letades ordentligt i både datasystem och tjock vaccinationskatalog över alla världens länder.
Men det slutade i alla fall med vaccin mot:

• Difteri, stelkramp, kikhosta och polio – för mig och Patrik. Dessa fyra är en spruta, som ingår i det så kallade grundskyddet. Det rekommenderas att man tar dessa vaccin igen efter cirka 30 år. Och eftersom vi bara är vaccinerade mot detta i skolan så var det dags att ta på nytt.
Gula febern (Inför resa i flera länder i Sydamerika, och vi kommer troligen att vilja till i alla fall Bolivia och Peru, och även Chile eller Argentina)
Tyfoid
Malaria (tabletter som vi äter under tiden vi är på ön Flores, Indonesien)
Hepatit A och Hepatit B (här hade vi det mesta redan men behövdes fyllas på lite)

vaccination jorden runt

Ingen billig historia, men det är förstås en självklar utgift.
För barnen kostade det 2000 kronor för de två tillsammans, då var det en hepatit A-dos och Gula febern-spruta.
För oss vuxna blev det en kostnad på cirka 1700 kronor per person. Då ingick två doser Hepatit B, Gula febern, tyfoidvaccin och själva läkarbesöket)
Utöver detta tillkommer malariatabletterna som jag hämtar ut på recept sen, dom vet jag inte vad dom kostar.

Totalt, förutom malarian, alltså 5400 kronor.

vaccination gula febern
Vi fick ett vaccinationsintyg om att vi är vaccinerade mot Gula febern, vilket är ett måste för att kunna resa mellan vissa länder i tex Sydamerika. Annars skulle vi riskera att inte komma in i vissa länder. En värdehandling som ska förvaras väl under hela resan.

Om någon undrar om det gjorde ont… så är svaret nej! Och där är vi överens, allihop. Att ta själva sprutorna var en enkel match för alla inblandade!

**

En usel mammas och flyttpackares bekännelser

No Comments
FullSizeRender

Imorse vaknade jag med en sån där känsla som inte ville släppa taget på en lång stund.
Kände mig som en usel mamma när jag tänkte tillbaka på de senaste dagarna. Till exempel på gångna kvällen bredvid Jack i EM-soffan, han tokengagerad i Portugal – Wales och jag bredvid, inte riktigt lika engagerad utan nerstirrande i datorn istället i 90 minuter.
Alla hans funderingar kring frisparkar, domarinsatser, bästa spelare och så vidare bemöttes väl med ett ”mmm” och lite halvhjärtade svar.
Och på övervåningen satt Milo och byggde ensam med sitt älskade lego.
Pappan jobbade.
– Varför byggde jag inte med Milo! dundrar det den här morgonen i huvudet.
Dessutom är det lite för tidigt, nästan natt, och tankarna är inte riktigt så klarvaket rationella.
– Varför tittade jag inte på i alla fall en halvlek med Jack, och lyssnade på alla hans tankar!

Nej. Jobbmejl och annat datorfix gick före, och innan dess packade jag flyttkartonger och paniklagade mat av upptinad köttfärs som skulle ha blivit för gammal annars.

Så vandrar tankarna vidare, hittar givetvis plötsligt en massa andra tillfällen när annat har fått mer uppmärksamhet än barnen.
Sen tänker jag på flytten, och att jag packat mindre än vad jag borde med tanke på att flyttlasset går på lördag.

Sen gick jag – världens sämsta mamma och flyttare – upp.

Dagen blev sen en aning bättre. Men är väl i ärlighetens namn inte helt bra än.
Mycket som snurrar.
(även om jag vid det här laget ändå känner mig som en lite bättre mamma och inte rakt igenom usel)

Nu är barnen med sin mormor och morfar på teater i Karlskoga, Rasmus på Luffen av teaterföreningen Lyset, och har det såklart hur bra som helst. Och Patrik jobbar.
Så jag unnar mig lite reseplanering ikväll som egenterapi, varvat med jobb, tvätt och flyttpackning.
Google Flights, Skyscanner och jag. Ett fint litet team.

rasmus på luffen
Bild från min pappa för en liten stund sen. Förväntansfulla killar i publiken!

Tänkte att jag en gång för alla ska kolla upp vilken som blir den för oss bästa flighten från Nya Zeeland över till Sydamerika eller Centralamerika blir. Jag har redan ägnat just detta en ansenlig mängd tid, men vi har inte spikat något än.
Verkar också vara så att det är lite för tidigt att boka, eftersom priserna är ganska mycket högre i slutet på januari/början av februari när vi vill åka, jämfört med till exempel november.
Hur som helst, det lutar nog åt att flyga Auckland – Santiago (Chile), eller Auckland – Buenos Aires (Argentina), för att sen ta oss upp genom någon av dessa länder till Bolivia.
Men ja, vi får väl se hur det slutar…

Här är förresten resrutten fram tills dess.


Längtar efter DETTA! Tid! Tillsammans. (bilden från Orchid Garden i Singapore, 2013)

Vad kostar det att resa jorden runt? Om budget och hur vi tänker

24 Comments

Detta är en av de svåraste utmaningarna i vår Jorden runt-planering – att försöka skaffa sig nån slags uppfattning om vad vår Jorden runt-resa kommer att kosta.

När det gäller flygresor har vi hittills bokat fram till Nya Zeeland. Detta gör vi på egen hand, flight för flight, med en salig blandning av flygbolag. Det tar tiiiid, men det går verkligen att komma ner i pris om man lägger ner den där tiden… De bokade rutterna är:

• Arlanda – Dubai
• Dubai – Colombo, Sri Lanka
• Sri Lanka – Kota Bahru, Malaysia (Perhentian islands)
• Kota Bahru – Kuala Lumpur
• Kuala Lumpur – Bali
• Bali – Flores (annan indonesisk ö)
• Flores – Bali
• Bali – Auckland, Nya Zeeland.

Jag räknade ihop alla dessa biljettpriser och totalpriset är 31655 kronor för oss fyra.
Det tycker jag inte är så illa med tanke på att vi ändå vid det laget tagit oss till andra sidan jorden, med ett antal stopp längs vägen.
Vi landar på Nya Zeeland 28 november.

inrikesflyg i thailand
Lågprisflyg i Thailand 2014.

Det fina med ovanstående flygresor är att de har bokats då och då under våren sommaren, och vi har försökt att betala dem utan att röra rese-sparkontot. Det blir liksom som att lura sig själv 🙂 Kontot växer (eftersom vi sparar där hela tiden) samtidigt som flygen bokas och betalas ”av sig självt” (hmm.. det kanske bara är jag som tycker det är SUPERSMART av mig att göra så. Alla andra kanske, med rätta, tänker ”men vadå, det är ju ändå samma pengar i slutänden”…)

Sen är det såklart en massa andra saker än resorna som kostar. Nu är det mycket boende som inte är bokat än, så där har jag ingen helhetskoll. Men jag skulle gissa att vi ligger på ett ungefärligt snittpris på runt 350 – 400 kronor per natt under de första tre månaderna.

En annan post som kostar en del är ju transport inom länderna. Här är vi rätt bra på att hålla nere kostnaderna och väljer gärna tåg eller buss som färdsätt.

Mat är såklart också en kostnad, men i alla fall under månaderna i Asien lär matkontot ändå vara lägre än hemma.
En annan ”resevana” vi har haft när vi varit borta längre tid är att vi ser till att ha en vardag även på resande fot.
Det är inte glass varje dag, inte öl och läsk till maten hela tiden, inte förrätt och dessert.
Det är lätt att tänka att ”det är ju så billigt” (särskilt i Asien) men är man borta länge gör det rätt stor skillnad om man beställer in extra vitlöksbröd till varenda måltid i flera månader.
Dessutom är det ju inte jättenyttigt att leva semester-gott liv med sötsaker/öl osv i nio månader… Så den vanan kommer vi definitivt att ta med oss även under denna resa.

Resa med barn
Vatten till maten 🙂 (Thailand 2012)

Om jag skulle säga en budgetsumma VÄLDIGT mellan tummen och pekfingret så tänker jag 1700 kronor per dag. Då vet jag att vi kommer vara långt under det till exempel under vår månad på indonesiska (jättebilliga) ön Flores, men säkert högre ibland, till exempel i Nya Zeeland.

Om vi säger att vi är borta 270 dagar så ger det en budget på 459000 kronor.
Och det kan ju låta tokmycket när man säger det, men nu har vi lyckats spara ihop så att vi har detta och lite till. Och det är jag jättestolt över att vi har gjort. Det är mycket slit bakom, och det kommer det att vara in i det sista. Men vi har lyckats uppnå målet.

Sen har vi aldrig gått omkring under resorna och varit nitiska och räknat varenda dag vad vi har gjort över med. Jag tror att det funkar på grund av att vi har gjort det här några gånger nu och jag och Patrik är väldigt synkade i det här ”kostnadsmedvetna levernet”. Det är inget vi ens reflekterar särskilt mycket över.
Jag tänker mig att om vi har vår vanliga koll på utgifterna och sparkontot, så att det inte minskar alldeles för snabbt, så kommer det funka jättebra.
Sen är jag ganska säker på att vi kommer att göra en del ”utsvävningar”, dvs medvetna kraschningar av budgeten. För att det är något särskilt vi vill uppleva, någon utflykt vi verkligen vill göra och vad det nu kan vara.
En del utflykter kan ju också bli till jobb sen, i form av resereportage eller andra reportage, och då kommer det ju en inkomst också.

resa med barn
Pool – något vi ofta väljer bort. Dessa hotellpriser är ju ofta högre än de som inte har pool. Men ibland är det kul att bryta av med poolliv, och då njuter vi av det några dagar. Men som tur är vi trivs vi allra bäst i havet, alla fyra.

Man måste ju också väga in att vi inte har några kostnader hemma eftersom vi har sålt huset. Inga huslån eller andra lån, bilskatt, storhandlingar, ingen bensin!, inköp av vinterkläder och skor, elräkningar, fritidsavgift, tv-abonnemang, aktiviteter & utflykter i Sverige, medlemsavgifter, osv osv.
Om man börjar räkna så är det ganska mycket pengar som rullar iväg under nio månader i ens vanliga vardag.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg på tema pengar, ”Hur har ni råd att resa jorden runt?”, och det som står där gäller verkligen, och även i mångt och mycket när vi är på resande fot.
Det kan nog verka ibland som vi spenderar en massa hela tiden, men det är ju också för att det vi skriver om här i bloggen, till exempel, är ju om det (enda) vi prioriterar att lägga pengar på: upplevelser (inklusive matupplevelser)
Men om vi skulle lägga till en kategori med rubriken ”Shopping” skulle det bli väldigt tomt på inlägg där… 🙂

Vi får se hur det går den här gången! Vi kommer att återkomma till budget och kostnader, eftersom det känns som relevant information att dela med sig av.

*
Följ oss gärna på Facebook för uppdateringar till våra förberedelser och så småningom själva resan. Där länkar vi också till nya blogginlägg:

10 frågor som en (lätt speedad) blivande Jorden runt-resenär ställer sig

13 Comments
Piles_of_Salt_Salar_de_Uyuni_Bolivia_Luca_Galuzzi_2006_a

Ibland tänker jag att det är tur att ingen annan (än Patrik) ser alla vitt skilda frågeställningar jag ägnar min fritid åt sedan några månader tillbaka… Men ja, jag kan ändå bjuda på en liten inblick i några av alla frågor som alltså upptar tiden (ibland dock i en lite FÖR salig blandning… Jag tror bestämt att jag behöver lite mer obruten tid att lägga på detta, för just nu blandas allt detta högt och lågt, i tid och otid):

Here we go:

• Vilket bolag är bäst att boka husbil med på Nya Zeeland, om man vill ha en billig men bra husbil som inte måste ha en massa bekvämligheter, men ha fyra bälten och kännas vettig att åka omkring med?

HB415543-Te-Mata-Peak-Hawke's-Bay-Richard-Brimer
Nya Zealand! Foto: Richard Brimer/newzealand.com

• Finns det tågtrafik i Bolivia? Och i så fall – kan man ta sig med tåg även över gränsen till Peru på ett smidigt sätt?

• När måste man säga upp tv-licensen när man ska flytta för att slippa betala något i onödan?

• Hur kan det INTE gå att flyga till Nya Zeeland från indonesiska ön Flores!!! Sjukt irriterande att behöva ta omvägen tillbaka via Bali (när vi redan har spenderat en månad där tidigare och alltså inte ”behöver” stanna där då)

• Är det smartast att ta sig direkt från Peru till Karibien, eller till Costa Rica direkt, eller borde man i själva verket göra något annat stopp istället?

• Vilken Söderhavs-ö är både fantastisk och ganska prisvärd?

• Vilka ryggsäckar ska vi ha, och hur stora ska de vara? Tänker alla fyra här – hur många liter per person??
thunberg arlanda

Arlanda, avresedagen när vi åkte iväg för vårt halvår i Asien 2013. Då funkade ryggsäckarna sådär. Det var lite blandad kompott. Vad tar vi denna gång?

• Världens största saltöken i Bolivia i Sydamerika. Ja, den vill vi ju jättegärna uppleva. Men funkar det bäst för vår resrutt att ta oss dit via Chile eller Argentina? Via buss eller tåg? Och visst vore det väl bäst att avsluta turen genom saltöknen i staden Uyoni, istället för i Tupiza?
Piles_of_Salt_Salar_de_Uyuni_Bolivia_Luca_Galuzzi_2006_a
Saltöknen, Bolivia. Foto: Luca Galuzzi – Wikimedia Commons

• Ah, vi måste komma ihåg att säga upp hemförsäkringen! Men HJÄLP, vi har ju inte fixat reseförsäkring än! Och måste vi ha ytterligare någon försäkring som vi inte tänker på nu? Suck.

• Vi vill ju definitivt till Sri Lankas östkust. Men hur tar vi oss bäst dit? (inte riktigt lika vanligt som väst/sydkusten) Nattåg? Buss? Från Colombo? Eller via något annat på vägen?
Uppveli_Beach_in_Trincomalee,_Sri_Lanka-1
Ser så fram emot att uppleva denna kust! Foto: Wikipedia

Ja, hjälp! Dessa frågor (och ett gäng andra…) dyker alltså upp i tid och otid. Ja, kära nån… vad har vi gett oss in på?!!

Och jo, Patrik är absolut också delaktig i planeringen. Det är bara det att han gör det lite mer i samlad form, medan jag är lite mer… eh… gränslös i mitt planerande. Googlingar om ovanstående kan, i mitt fall, ske exakt när som helst på dygnet. Medan han komprimerar sina insatser lite mer. Kanske lite smartare – eller inte…??
Well… den frågeställningen kanske vi inte behöver ta här.. Det räcker med de tio ovan, för den här gången!

”Hur gör ni för att minimera oron för allt som kan gå fel?”

1 Comment
img_2853.jpg

Vi blev intervjuade idag (mer om det senare) och fick bland annat frågan om ifall det inte känns oroligt att dra iväg på något så långt och omfattande – och hur vi i så fall gör för att dämpa den oron.

Jag skulle nog inte uttrycka det som oro, men det är klart att vi vill minimera risken för att saker och ting ska gå fel eller bli onödigt krångliga längs vägen.

Och svaret på hur vi gör det är: planering, planering, planering.

IMG_2480
Två killar som just har anlänt till Mumbai, Indien i januari 2015.

Utöver all planering om själva resmålen vi vill besöka och att boka boenden där, så är en väldigt stor del av jorden runt-planeringen andra saker, som att kolla vilka visumregler som gäller i olika länder (för att undvika strul på plats), jämföra olika reseförsäkringar och göra ett bra val där, ha rätt vaccinationer, en genomtänkt packning och att se till att välja resmål som känns säkra.

Att dessutom få till en bra/smart resrutt, som gör att vi kan ta oss på bra sätt mellan länder/platser vi vill uppleva känns också viktigt. Och inte bara ur bekvämlighetssynpunkt, utan också för att det minskar risken för problem. Gränsövergångar på land är ett sånt område där det, enligt oss, är väldigt skönt att ha koll innan. Det kan se jättesmidigt ut på kartan att ta sig mellan två länder, men i verkligheten kanske det är en superkrånglig gräns att korsa och ibland rentav farlig.

DSC06882
Denna båt åkte vi med i två dagar på Mekongfloden genom norra Laos, som transport fram till den thailändska gränsen. Mars 2014.

Jag vet att jag lägger alldeles galet mycket tid på reseplaneringen, är väldigt grundlig, kollar kanske onödigt många avstånd mellan olika platser, tänkbara ressätt, tågtabeller, jämför bussföretag och så vidare, in på detaljnivå.
Det går säkert att resa jorden runt utan en sån minutiös planering, men vi har lärt oss från våra tidigare resor att det funkar bäst för oss som familj att resa på det här sättet.

DSC00608
Tågstationen i Hoi An, Vietnam, efter resa med nattåget från Hanoi. Januari 2014.

Vi är väldigt pålästa innan vi åker, vi vet om var det är särskilt stor risk för väntetider, hur lång tid en eventuell nattbussresa mellan två städer vi ev vill besöka tar. Om det går tåg, om det är regnperiod, risk för kraftiga oväder i en viss region, om det är stora högtider som påverkar kommunikationerna, hur långt innan man bör boka nattågsbiljetter. Med mera.

Sen kan det naturligtvis hända saker ändå, och det kommer det att göra.
Men oro? Nej, och skulle den dyka upp när det närmar sig så får vi dämpa den – med ännu mer planering.

img_2852.jpg
Spännande besök i Gräsholmen idag!

img_2853.jpg

Om att älska både slott och koja

14 Comments

Efter helgens utsvävningar för mig på kryssningsjätten Harmony of the Seas i Medelhavet har jag – igen – tänkt en del på det här med vad vi som familj tycker om när vi reser.
Och jag kommer hela tiden fram till – att vi gillar olika.
Det märks både när jag tittar bakåt och framåt, på tidigare reseplaneringar och nuvarande jorden runt-planering. Resekamelonter de lux (eller inte de luxe, eller hur jag nu ska uttrycka det…)

campingliv

Sådär allra längst inne i själen så är vi väl den där backpackerfamiljen som njuter så vansinnigt mycket av det enkla. Jag är glad för det. Ingen av oss behöver lyx, fina poolområden eller coola nöjesparker för att trivas.
Men alla våra Thailandsresor, plus halvårsluffen i Sydostasien, har vi avslutat på femstjärnigt hotell i Bangkok (Anantara Riverside resort) och trivts hur bra som helst där.
Fast vi trivdes absolut lika bra i den enkla lilla bungalowen i Goa (150 kr natten) där vi spenderade tio dagar förra året.

IMG_3779
Vår bungalow på Royal Touch Resort, Palolem, Goa. Milo och Jack delade madrassen på golvet bredvid vår säng. Fanns ingen garderob eller byrå, men det löstes ju enkelt med snöre – som för övrigt ALLTID finns med i vår långresepackning!

Vi har bottMarina Bay Sands i Singapore, världens dyraste hotell att bygga när det uppfördes under stor uppmärksamhet, med infinitypool på 57:e våningen (!). Och i februari 2015 bodde vi på toklyxiga Trident i Bombay på 26:e våningen, och hade till och med ett tillval med tillgång till lounge med fri dryck och tilltugg med superutsikt över stan.
Och vi har tältat på en liten ö i Thailand, älskade vår natt i vindskydd vid sjön Gryten härhemma i Degerfors i slutet av förra sommaren, tycker att det är superkul med homestays där man bor hemma hos andra familjer (som när vi var i Backwaters, Kerala, Indien förra året) och har allra oftast bott på relativt enkla små bungalowställen utan några direkta bekvämligheter.

trident mumbai
Vid poolen, Trident, Mumbai vintern 2015.

Nu känner jag mig sugen på att uppleva en kryssning tillsammans med familjen, som något för oss nytt och annorlunda.

Men jag längtar lika mycket, kanske mer, efter att hyra husbil i Nya Zeeland i vinter.

Anantara Riverside Resord är ett av många flodnära lyxhotell i Bangkok. Foto: Anantara
UNDERBART fina Anantara i Bangkok, dit vi också återvänt flera gånger.

Det finns liksom ingen jättetydlig röd tråd.

koh jum thailand
Vår kära fina bungalow där vi har bott två gånger, bland annat julen 2014, på Freedom Hut på Koh Jum, Thailand. Inga fönster, öppna springor mellan brädorna i väggen och golvet, knappt fungerande dusch osv. Men ljuvligt!

Eller jo, det finns kanske en gemensam nämnare trots allt. För även när vi lyxar så letar vi alltid bra priser. Kollar olika sajter, jämför priser, flyttar dagar om det behövs. Alltid kostnadsmedvetet, även om priset ibland är högre än ett annat, enklare boende.

Det vi inte har gjort någonting sen barnen föddes är charter. Helt enkelt för att det har känts för dyrt.
Ibland tittar jag lite längtansfullt på de där resorna – för en som är besatt av reseplanering men inte alltid hinner så mycket som hon önskar att hon hann så kan en chartertripp till värmen, där jag inte ens behöver ha koll på bästa sättet att ta sig till hotellet – verka väldigt lockande.
Bara gå på en transferbuss, och kanske inte ens bry sig om i vilken del av landet man befinner sig i… Det vore, eh, en UTMANING för mig. Men kanske nyttigt.
Och jag vet ju att barnen skulle gilla det (också).
Men hittills har vi alltid prioriterat att kunna spendera mer tid ute på resande fot, istället för att pressa ihop alla kostnader på en eller två veckor. (Ja… valfritt familjehotell i låt säga Thailand över jul och nyår med all inclusive är nog faktiskt lika dyrt som våra tvåmånaders resor vi gjorde där varje år när barnen var mindre – inklusive lyxhotellsnätterna i Bangkok! 🙂 )

Jag vet inte om det verkar lite splittrat (jo, det gör det nog), men jag börjar inse att det är såhär vi är. Ryggsäcksfamilj med nån slags ständig dragning mot ännu mer och nytt, och som verkligen uppskattar en riktigt skön säng och en touch av lyx emellanåt.

Well. Kan konstatera att den kombinationen försvårar lite för hon den där som är besatt av reseplaneringen för familjen – eftersom nästan ALLT liksom känns intressant…

Så visst tar det tid, det gör det. Men resultatet blir ju faktiskt oftast rätt bra till slut, det får jag väl ge mig själv trots allt 🙂

Har ni som läser detta någon rödare resetråd än vad vi har? Dela gärna med er!

IMG_8146

En natt i vindskydd vid Gryten, Degerfors. Augusti 2015.

*

Sydamerika?! När Chile, Argentina & Bolivia plötsligt gjorde entré i tillvaron

No Comments

Det började med att jag igår började kolla, igen, på tänkbara flygvägar från Nya Zeeland och över till Amerika.
Ja, jag skriver Amerika eftersom vi inte varit riktigt på det klara med var vi ska ta vägen på Jorden runt-resan efter att ha avslutat NZ, inklusive någon/några Söderhavsö/ar.

Flyg till Los Angeles verkade länge vara det alternativ vi skulle gå på utifrån pris och restid.
Men egentligen har det känts lite avigt eftersom LA, eller USA över huvud taget, egentligen inte är prioriterat i vår tankeplanering.

Istället är det framför allt Centralamerika som lockat, och Costa Rica och Nicaragua SKA vi se.
Men dit går det inga klockrena flighter från Nya Zeeland, precis. Så att det skulle bli ”en omväg” har stått klart ett tag, och jag tyckte jag hade kollat alla möjliga alternativ.

Men så plötsligt så upptäcker jag en direktflight från Auckland till Santiago (Chiles huvudstad) på bara 12 timmar (yes, det är kort i det här sammanhanget…) Till bra pris dessutom.

Fortsätter ivrigt mitt sökande i dessa delar av Sydamerika, och hamnar då i Buenos Aires dit det nu plötsligt också uppenbarar sig ett bra flygalternativ! Och vi som över huvud taget aldrig tidigare pratat om vare sig Chile eller Argentina…

Så är vi igång här hemma i planeringssoffan i vardagsrummet. Vi börjar drömma om världens största saltöken i Bolivia, och vi bildgooglar Argentina, börjar studera avstånd och kommunikationer i Chile och Gud vet allt.

bolivia
Bolivias saltöken?! (Foto: Stock Snap)

Från ”bara” Centralamerika, troligtvis Västindien och kanske en dos USA så växer också en tänkbar rutt genom flera länder i Sydamerika fram.
• Tåg genom Bolivia?
• Hur tar man sig över gränsen mellan Chile och Bolivia?
• Eller är det enklare/smartare att resa uppåt med nattbuss genom Argentina?

Skyline_Puerto_Madero
Buenos Aires?! (Foto: Wikimedia)

Ja, hjälp!

Det för verkligen med sig en del, det här med att ha fått för sig att resa jorden runt, och dessutom sätta ihop varenda liten del av resan på egen hand…
Jag kan säga att jag var sysselsatt till en bra bit över midnatt (och då hade jag ändå hållit på en stor del av dagen igår) med någon slags grundresearch om de här länderna och dess kommunikationer.

Är det någon därute som har tips om Sydamerika så tas det gärna emot! Och då gärna med utgångspunkt från att vi landar i Santiago eller Buenos Aires och vill ta oss uppåt – gärna via saltöknen Salar de Uyuni i Bolivia.
Och vidare till, typ, Panama, Costa Rica eller Nicaragua…
Hur åker vi? Vad får vi inte missa?

Eller! Ska vi ta oss direkt till Centralamerika och hålla oss i de regionerna, och låta Sydamerika vänta tills en annan gång?

Skärmavbild 2016-05-30 kl. 20.42.14
Tåg genom Bolivia? (Foto: Wikimedia)

Självklart dyker massor av VILL SE upp hela tiden, och självklart måste vi sålla massor. Fokus måste ju i grunden ligga på att få en rutt som fungerar, både budgetmässigt, säkerhetsmässigt och smidighetsmässigt.

Puh.

**

Så blir starten på vår jorden runt-resa

13 Comments

28 augusti startar vårt runt nio månader långa äventyr.
Det har varit så mycket annat ett tag, förra veckan hade vi tre visningar av huset varav den senaste i fredags, och reseplaneringen har verkligen kommit i skymundan ett tag.
Men nu längtar jag VERKLIGEN till att vi får tid att ta tag i den mer på allvar igen.
Ibland får jag trösta mig med att vi faktiskt har en grovplanering klar för inledningsmånaderna.

Såhär ser det ut just nu:

28 augusti = avfärd till Dubai, där vi kommer att tillbringa tre dagar.

pexels-photo-70439
Foto via Pexels.

Därefter vidare flight till Sri Lanka för cirka en månads vistelse. Här håller vi just nu på att spana särskilt på den östra sidan, som är ganska outforskad av den större massan turister än så länge (jämfört med sydvästra sidan)
Delvis för att vädret är bättre på den sidan i september, och även för att det känns roligt att upptäcka något som inte är så utforskat och omskrivet som till exempel Sri Lankas södra delar (som jag i och för sig också gärna vill uppleva, men vi får se, kanske får bli nästa gång)
Det innebär mer planeringspyssel, inte helt självklart hur man ska resa åt det hållet och var vi ska bo, göra och så vidare. Men har kollat på nattåg från Colombo, och det känns som det vore en kul start (vi gillar ju tåg 🙂 )
Vi vill gärna se något av inlandet också, kanske vandring? Vi får se vad det blir.
En hel del planering kvar där.

Land nummer tre blir Malaysia, och där först Perhentian Islands i runt tio dagar. Det ser jag också fram emot, ska vara jättefin snorkling nära land och blir lite mer klassisk sol&bad-häng, ja och så mycket snorkling för alla fyra förhoppningsvis.

width="3056"

Milo i plaskdammen i parken nedanför Petronas Towers i Kuala Lumpur, Malaysia, hösten 2013.

Flyg till Kuala Lumpur där vi tillbringar ett par dagar innan vi åker vidare till kära Bali.
Både KL och Bali besökte vi under vår Sydostasienresa 2013/14, och särskilt Bali ville vi så gärna återvända till.
Ska se lite nytt, har bokat en vecka på Lotus Garden Huts på Mushroom Bay på Lembongan island.
Sen ska vi återvända till Wivin i ”vårat” hus på norra Bali!!! Det blir bara några dagar denna gång eftersom det inte var ledigt mer än så den här perioden, men är så lyckliga över att få återvända till Villa Beranda och träffa henne och få bo i det fina fina huset.

Villa Beranda, Bali. Familjen Thunberg tillsammans med Wiwin. Foto Erik Thunberg

Mycket lyxigare än vi kommer bo under större delen av resan i övrigt, men ändå i Indonesien vilket gör det hela väldigt prisvärt (även om det fortfarande är lite dyrare än vad vi nog kommer försöka hålla som vår ”vanliga” budget, och den kommer jag förstås att återkomma till framöver!)

Villa Beranda, Bali. Foto Ida Thunberg

Vi återvänder även till Gili Air, där vi också trivdes så himla bra. Men efter det blir det bara för oss nya platser, först genom indonesiska ön Flores.
Där började det med att vi råkade höra talas om de trefärgade sjöarna vid vulkanen Kelimutu, blev sålda på bilderna därifrån och började läsa vidare…
Och ja, nu blir det nog runt tre veckor på Flores.

Och sen?
Kanske Sydney, eller direkt till Nya Zeeland som är vårt nästa längre stopp. Ingenting är bokat här än, men här vill vi – som det känns nu – spendera minst sex veckor, kanske mer.
Tanken är bland annat att hyra husbil och resa runt.

sydney
Hamnar vi här??

Sen?
Ja, det finns en del olika tankar.
Söderhavsö/ar, och sen över till nästa kontinent.
Vi drömmer om Nicaragua och Costa Rica, och pratar då och då om ett gäng länder i Sydamerika.
I ärlighetens namn händer det väl även att Karibien kommer på tal, särskilt sen vi fick det där tipset om några mer okända öar och hur vi skulle kunna ta oss runt bland dem..

Ja hjälp, mycket kvar att fundera över! Mycket kvar att boka, myyyycket kvar att läsa och leta fram.

Vi vill ju också se och uppleva mycket på många av de platser vi besöker, hitta roliga ställen att bo på, upptäcka, äventyra, komma nära.

Det är nog tur att det här med reseplanering råkar vara bland det absolut bästa jag vet…

Snart är det faktiskt bara tre månader kvar!

9 tips för att boka drömboendet billigt på nätet

12 Comments

”Ni verkar alltid ha sån tur med boenden på era resor!”, är något vi får höra då och då.
– Well, tänker jag i mitt stilla sinne. Tur och tur…

Självklart har vi tur ibland, med ställen som är ännu bättre än förväntade, där personalen är sådär trevliga och personkemin stämmer så att man trivs fantastiskt bra.
Men väldigt mycket av den där ”turen” handlar faktiskt om väldigt mycket planering.
Nu på morgonen har jag ägnat flera timmar åt att botanisera mig runt på de malaysiska öarna Perhentian och fick samtidigt idén till den här listan.
En del punkter känns säkert självklara för en del, men jag hoppas kunna inspirera fler till den där ”turen” som är så magisk när den sätter in 🙂

1. Bestäm resmål.
Att säga ”jag vill åka till Malaysia!” är ju en härlig utgångspunkt, men sen gäller det att hitta fram till resmålet som passar just dig och tidpunkten på året då du ska resa. På östkusten är det tex. regnperiod under vinterhalvåret och de flesta ställen är stängda.
Här är det också naturligtvis avgörande vad du vill ha ut av din resa – bara sol & bad, eller se djungel & djurliv, dyka, kombinera med storstad…
Här är det ju inspiration som gäller, och då googlar jag på rätt friskt på allt möjligt, som ”Malaysia + islands”, ”Malaysia + climate”, och så vidare.
(I mitt fall föregås ofta den här fasen av att jag/vi har inspirerats till själva landet/platsen av ett resereportage, tv-program eller reseblogg som sen fått mig att själv googla vidare)

2. Läs på om platsen.
När du väl har bestämt själva resmålet – det är då finresearchen börjar. Jag fastnade nu alltså för Perhentian i Malaysia, ö-grupp på östkusten, så detta får bli mitt exempel.
Istället för att bara gå in på en bokningssajt och ta ett hotell som ser fint ut så är det mycket att läsa på innan. Perhentian består av flera öar, så först vill jag veta mer om karaktären på dessa, läsa på om de olika stränderna och så vidare. Här är resereportage och resebloggar mina bästa vänner, som jag hittar via att googla till exempel ”Perhentian + beaches”, ”Perhentian + blogg” osv.

Här fastnar jag till slut för en strand där vattnet är klart och det är fin snorkling rakt utanför där vi skulle kunna bo. Medan jag väljer bort stränder med större hotell med privata stränder, eftersom jag här är ute efter det mindre och enklare, där det finns lite olika små restauranger att välja mellan och atmosfären är mer familjär. Väljer också bort stränder som förvisso är vackra att se på, men där det visar sig efter en stunds läsande att de flesta avråder från att bada på grund av att det är så mycket trasiga koraller nära land så att det är svårt att ta sig ut utan att skära sig på fötterna.

3. Vilka förväntningar har du?
Detta är kanske det viktigaste av allt. Jag vet till exempel att många av de boenden som vår familj älskar skulle anses som alldeles för enkla av andra familjer. Och hotell som många andra gillar är inte vad vi allra helst väljer.
Att bara titta in på exempelvis Tripadvisor och nöja sig med att ett boende fått högt betyg kanske inte automatiskt leder dig till just ditt drömboende.
Vi väljer tex ofta ett boende med bara fläkt (inte a/c) eftersom det funkar bra för oss, det är billigare, och vi har en tendens att bli sjuka när vi bor med a/c… Vi struntar dessutom helt i om det finns tv eller inte, om det är spartanskt inrett och till och med om det saknas el under delar av dagen.
Den typen av ställen får dock ofta lägre betyg på recensionssajterna, men det behöver ju alltså inte betyda att de är sämre – för oss.

SONY DSC
Vårt hus på mysiga Sabai Sabai, Koh Phayam, Thailand (vintern 2014). Inte så många bekvämligheter men perfekt för just oss.

4. Läs tillgängliga recensioner.
Så med ovanstående sagt – för oss är det alltid viktigare vad som står i själva recensionerna än hur många poäng ett boende har. Vi kollar sajter som Tripadvisor och Booking.com, och till slut växer bilden av ett tänkbart boende fram.
Någon tidigare gäst kanske dissar boendet för att det inte är städning varje dag, att det saknas kylskåp och att det är lite slitet invändigt, men hyllar det för det fantastiska läget mitt på stranden. Då får man ju själv fundera över om man tycker det är ok med dessa ev obekvämligheter, mot att man får bo mitt på stranden.

5. Ha koll på din budget.
Det kanske låter självklart, men börjar man kolla vitt och brett på hotellbokningssajterna är det lätt att svepas med in bland boenden som ser jättetjusiga ut. Och när man väl söker på sina egna tilltänkta resedatum så är det svindyrt och man blir besviken…
På boendebokningssajter som Booking.com, Hotels.com och Airbnb.se kan man redan när man börjar söka ställa in vilken prisklass per natt man söker inom.
Det är ju ofta också olika prisnivåer på olika rum, en bungalow på stranden är alltid dyrare, men kanske är det värt det? Det kan ju bara din budget avgöra.

Boenden med pool är generellt också ofta dyrare, och där brukar vi avgöra vad vi vill ha beroende på platsen. Bor vi precis vid havet klarar vi oss gott utan pool, medan vi gärna vill ha pool om vi är i en asiatisk storstad.

SONY DSC
En mycket enkel bungalow på stranden på Gili Air, Indonesien, där Milo och Jack delade en extrabädd, och vi hade tio ljuvliga dagar.

6. Att boka hotell för familj med barn.
Ja, detta är ett litet pyssel som jag ännu kämpar en del med, trots att jag väl börjar få nån slags svart bälte i att boka boenden (framför allt i Asien och Europa, so far) åt en hel familj.
Om man från början fyller i ”Två vuxna + två barn” i sökkriterierna får man ofta upp väldigt begränsat med boenden, och bara de dyraste familjerummen/sviterna. Därför söker jag nästan alltid på ”Två vuxna + ett barn” och ibland till och med bara ”Två vuxna”, och kollar om det finns möjlighet till extrasäng.
Detta brukar stå nämnt i reglerna som brukar stå längst ner. Exempel från Booking.com:
Skärmavbild 2016-03-28 kl. 09.04.28

Detta betyder ju att vår familj kan boka ett dubbelrum för två personer (vilket är mycket billigare än ett familjerum), och begära en extrasäng för 20 MYR/natt (≈40 kr) som Milo och Jack kan dela (de brukar sova skavföttes om vi bara har tre bäddar)

Vill vi ha bäddar till alla fyra kan vi ju välja ett trippelrum, om det finns, och välja till en extrasäng. Fortfarande oftast billigare än ett familjerum för fyra.

(detta beror ju förstås på hur stora barn man har, om det är aktuellt att de ska dela eller inte. Men för oss funkar detta än så länge)

7. Vad ingår i priset?

Man kan inte alltid stirra sig blind på slutsumman. Låt säga att det skiljer en tusenlapp totalt mellan två hotell för två veckors boende, men frukost för hela familjen ingår i det dyrare men inte i det billigare. Ja, då blir det förmodligen en dyrare slutnota för det billigare rummet.
Fri transfer från flygplatsen eller hamnen kan också vara värt en hel del.
Vi fastnar också gärna för ställen som har erbjudanden som gratis utlåning av kanot eller cyklar för sina gäster, sådant som vi vet kan kosta en del att hyra.

8. Allt finns inte på bokningssajterna.
Många mindre privatägda boenden väljer att stå utanför bokningssajterna för att det kostar en del för dem.
Därför brukar jag också göra en sådan koll. Om vi fortsätter med Perhentian som exempel, så har jag nu också bildgooglat ”Perhentian + map” och letar då efter en karta med olika boenden utsatta på kartan.
Eftersom jag vet efter min research ovan vilken av öarna, och ungefär vart på den ön jag tänker mig att vi ska bo, så kan jag nu kolla om det finns fler hotell/resorts just där som jag kan kolla upp.

Skärmavbild 2016-03-28 kl. 09.20.46

Här på kartan hittade jag faktiskt namnet på ett ställe jag inte sett på bokningssajterna, men kände igen från en hög placering på Tripadvisor. Då googlade jag igen, och hittade det lilla fantastiskt fina budgetställets egen hemsida med ett enklare e-mailbokningsystem. Och dit har jag nu skickat en förfrågning om 11 dagars boende i slutet av september/början av oktober.
Så ja, världen är större än Booking.com och Hotels.com!

9. Kom ihåg vad du har bokat när du anländer…
Jo, du visste ju om att det inte städades varje dag, att det saknades kylskåp och var slitet invändigt, men du valde det ändå på grund av läget på stranden… Så lägg nu inte energi på att gnälla över att du inte har dessa bekvämligheter. Ta med dig rimliga förväntningar utifrån vad du har bokat och läst om platsen.

**

MER: Sen finns det naturligtvis ännu fler tips för dig som vill hitta speciella semesterboenden, och jag har många fler att dela med mig av – kommer framöver! Liksom naturligtvis råd om att boka flygresor och andra resor på egen hand.

Följ oss gärna på Facebook där vi bland annat länkar till kommande inlägg här på bloggen.

 

Categories: LISTAN Reseplanering

10 saker om oss

6 Comments
SONY DSC

Hela vår pågående jorden runt-planering styrs ju väldigt mycket av vad just vi som familj söker och vill ha ut av resan.
Som resenärer är vi ungefär såhär:

* Planerar det mesta rätt detaljerat i förväg.

* Backpacker-typer. Lätt packning. Tänker (nästan) alltid på budgeten.

* Men kan också ibland lägga på lite mer för boendet till förmån för ett bra läge. Att välja det allra billigaste som kanske ligger superlångt från tex strand, restauranger, affärer kan ju i slutänden bli en sämre affär eftersom man dels tappar tid och också kanske måste lägga pengar på transporter.

* Hittar på rätt mycket grejer på dagarna, men inte nödvändigtvis dyra saker. Mer av typen hyra cyklar och dra omkring, testa olika enkla små matställen mm. Vi har paddlat mycket kajak under våra resor, och det gillar vi verkligen allihop.

thunberg5
Heldag på cykel bland risfälten på Balis landsbygd, hösten 2013.

* Vill gärna känna att vi kommer nära landet och människorna som bor där.

* Går väldigt mycket på rekommendationer av andra resenärer, gärna från människor vi känner eller möter ute under resorna som känns rätt lika som oss i vad man gillar/söker.

SONY DSC
Firar Jacks fyraårsdag feb -14 med att åka traditionell vietnamesisk ”snurrbåt”.

* Under en längre resa gillar vi att landa lite ”längre” tid ibland, uppemot tio dagar och gärna mer är grymt. Vi är bra på att ”slå oss till ro” även när vi är ute och backpackar omkring.

* Säkerhetsmedvetna. Gör vad vi kan för att undvika platser som vi har anledning att tro är osäkra, och vi är rätt bra på att förvara stöldbegärliga saker klokt.

* Är väldigt förtjusta i annorlunda/roliga boenden. Har tältat i Thailand, bott i trädkoja i Indien, semestrat i husbåt i Berlin och i ett tigerrum på ett helt galet byggt hotell som lämpligt nog heter Crazy house i Vietnam. Bland annat.

IMG_3424
Däruppe bodde vi förra vintern! I en synnerligen enkel men cool trädkoja, uppe i bergen utanför Munnar i södra Indien.

* Tålmodiga. Förbereder oss inför oförutsedda händelser som bussar som aldrig kommer, försenade tåg osv, genom att ha tex kortspel till hands och inte stressa upp oss eller tjura till, eftersom det endast bidrar till dålig stämning för alla fyra och då blir allt rätt outhärdligt.
Så lite gnäll som möjligt – gäller oavsett ålder – är bästa grejen för smidiga resor!

SONY DSC
Crazy house! Hotell i jordbruksstaden Dalat på landsbygden i Vietnam.

Sen gillar vi en massa andra sorters upplevelser, också. Men den här planeringen fortsätter hur som helst i ovanstående anda.
Just nu pågår jobbet med att fixa ihop en bra rutt på Sri Lanka, som blir det första längre stoppet vi gör. En månad i landet, är planen.