Innanför murarna – Galle Fort

img_3479

galle sri lanka

Igår lämnade vi Kuala Lumpur och Malaysia.
Medan vi håller på att bekanta oss med vår nya plats här på Bali så passar vi på att dela med oss av ännu en Sri Lanka-upplevelse som blev speciell för oss alla fyra.

Galle Fort – ytterligare ett världsarv. Det är som en egen stad innanför en enorm mur, en mur som man dessutom kan promenera på.
Jag tycker att Patriks bilder härifrån (också) blev så fina, och speglar Galle Fort så som jag/vi upplevde det.
Översta bilden föreställer Milo när han fick en drake av en jämnårig kille där på muren. Pojken hade gjort draken själv, och det var så himla rörande att han gav bort den till Milo.

galle fort

Vi bodde i tre dagar i Galle, och varje eftermiddag tog vi en tuktuk in till denna egna lilla stad innanför murarna, med små gränder, butiker, restauranger och det kanske allra finaste glasscafé jag någonsin sett.

galle

Men det bästa av allt var nog ändå själva muren. Just den där timmen när solen sjunker och ljuset blir så där varmt, liksom rödguldigt, fram tills mörkret faller.

galle fort sri lanka

Galle ligger på Sri Lankas västkust, och här ligger många städer/platser ganska nära varandra. Så jag skulle säga att Galle är ganska lättillgängligt för de flesta som reser till den här delen av landet.
Rekommenderar verkligen åtminstone en halvdagsutflykt hit, för att se staden innanför murarna och uppleva muren timmen/timmarna runt solnedgången.

galle med barn

Däremot finns det ingen strand à la paradis i Galle, utan här verkar det vara mer fokus på surfning. Milo och Jack gick en kurs i vågsurfing och hade jätteroligt, och för det är stadens strand jättebra. Men söker man mer sol-och-bad-stränder så är det nog bättre att bo någon annanstans och göra en utflykt hit. Eller ta någon natt i Galle för att se detta och sen resa vidare (beroende på hur mycket tid man har)
Det var ju också här i Galle som vi gjorde vår finfina cykelutflykt.

Och även efter den utflykten återvände vi till fortet. Det var så behagligt därinne på något vis. Och jag känner mig glad nu när jag skriver detta inlägg om platsen. Bloggen är bra även på det sättet, att jag får återvända en stund till platserna vi har varit på.
Det känns liksom bra att göra det.

Dessutom blir blogginläggen ett bra tillfälle för sortering och rensning bland alla bilder som vi, och framför allt Patrik tar. För det fylls ju hela tiden på med nya, som just nu till exempel.

Snart ska ni få följa med oss här på Bali, vi återkommer! 🙂

HÄR hittar du alla våra tidigare inlägg om Sri Lanka.

sri lanka med barn

galle fort

galle med barn

sri lanka

resa i sri lanka

Följ oss gärna på Instagram!


Categories: JORDEN RUNT Sri Lanka

Tags:

Hotellrecension: Camellia resort and spa, Sigiriya, Sri Lanka

No Comments

hotell sigiriya

Här kommer en hotellrecension från Camellia resort & spa nära Sigiriya, centrala Sri Lanka.
Denna plats var alltså inte riktigt meningen att vi skulle till, men det blev ett stopp här på tre nätter då vi gjorde riktigt härliga utflykter i detta intressanta och fina område. Detta berodde helt och hållet på vår kontakt med Aitken Spence Travels, som vi bokade vår transport och även detta hotell igenom, och jag är väldigt glad att vi gick på vår kontaktpersons Chandithas rekommendationer! För detta var ett grymt ställe att besöka.

Den stora fördelen med detta hotell är att det är nära till en rad av de aktiviteter som många kommer till det här området för. Till Lejonets berg (Lion Rock), Sigiriya, där vi hade en fantastisk dag, tog det en halvtimme att åka.
Till Safari i Minneriya nationalpark – där vi såg massor av vilda elefanter – tog det kanske 20 minuter.
Det är också nära till Dambulla och the golden temple.

En fin grej var alla växter på den stora tomten. Hur många olika sorter som helst! Många av dem prydligt uppmärkta med skyltar, och det märktes under dessa dagar att de tog väl hand om sina växter.

camellia resort

camellia resort sigiriya

Och det var ett fint rum, med stort badrum:

img_1125

Det som kanske överraskade mest var att hotellet hade en egen vinkällare. När jag bad om ett glas vin en kväll, och förväntade mig det enklaste enkla eftersom mina tidigare erfarenheter av vin under våra rundresor i asiatiska länder inte är så minnesvärda (för att uttrycka det milt..), så bjöds jag helt förvånande in till just denna vinkällare för att se vilka sorter som fanns hemma.
Nu var jag ju inte ute efter något extraordinärt denna gång, men det var ändå lite roligt att höra vår servitör berätta informativt och tydligt om olika druvor och flaskor.

hotel sigiriya

De var också himla duktiga på att få till det snyggt på sina bufféer

camellia sigiriya

sigiriya med barn

Det finns betydligt enklare, och billigare, boenden i närheten. Nära Sigiriya finns det många små homestays längs gatorna så det är inga problem att hitta boende här. Men vill man bo bekvämt och ha nära till de stora utflyktsmålen, och ha tillgång till pool, så tycker jag att Camellia är ett bra alternativ!

Pris för ett dubbelrum, jag kollade upp ett slumpvis utvalt datum i november 2016: Cirka 600 kronor/natt inkl. frukostbuffé.

Önskas chaufför (med bra bil) och guide under någon del av Sri Lanka-resan kan vi alltså varmt rekommendera Aitken Spence resebyrå. Kontakt med Chanditha: nordic@aitkenspence.lk

**

Följ oss gärna på Instagram!

Passdramat i Colombo – så slutade det

6 Comments
img_1628-1.jpg

Vi stod där i incheckningskön. Gott humör, strax våran tur att checka in på Air Asia-flighten mot Kuala Lumpur.Dags att ta fram passen.

Då. Tre pass?!

Det ska ju vara fyra…


Patrik och jag tittar på varandra och inser i samma sekund: det är kvar på hotellet. Någonstans i receptionen på ett lägenhetshotell en bit utanför centrala Colombo ligger Patriks pass. Inlämnat som deposition när vi checkade in.

Mindre än två timmar kvar till avgång. Patrik får panik i blicken. Till Milo och Jack säger jag lite svepande något om att vi väntar en stund med att checka in.
Fokus. Vad gör vi?

Slut på pengar att ringa för på båda våra lokala simkort, och vi har redan passerat en första säkerhetskontroll. Finns inget ställe att snabbt köpa refill på till kortet.

Men jag har surf kvar! Sms:ar till Chanditha som jobbar på resebyrån Aitken Spence Travels. Vi bokade transport via dem i början av resan, och Chanditha hjälpte oss också med en massa tips om besöksmål och hotell.
Plus att han lämnade sitt mobilnummer och sa att vi kunde ringa när som helst om det var något…

Så jag messar. Förklarar att det är panik. Kan han hjälpa oss att få ut passet och på nåt sätt få det till flygplatsen?
Inser att det är söndagkväll. Han kan ju faktiskt ha annat för sig än att panikrädda en glömsk svensk jorden runt-resande familj… Sannolikt är han ju i alla fall inte i tjänst.

Men Chanditha ringer upp nästan direkt. Säger att han ska göra vad han kan. Vi enas om att det sannolikt är enklast om han ringer hotellet. Vet att ett par av dem i receptionen inte pratade så bra engelska, och nu måste det ju gå fort.

Chanditha lokaliserar passet, och ordnar med en taxi som ska åka och hämtar upp det.

Att det är söndagkväll är nu en fördel, tack vare lugnare trafik. Men ändå svårt att förutse, och det är ändå en bit från där vi bodde till flygplatsen.

Och lite ovisst känns det ju ändå att random taxichaufför kör runt med ett av våra pass nånstans i Colombo.
Det råkar vara Patriks pass som är på vift så han får gå ut tillbaka i den stora ankomsthallen. Taxin ska betalas och vi har inga kontanter kvar. Han rusar iväg och letar på en bankomat.

Chanditha håller kontakten via telefon. Lugnet självt.


Även Milo och Jack behåller lugnet

Jag ler mitt i kaoset åt att jag samma förmiddag skrev ett blogginlägg om att resevardagen inte alltid är perfekt.
Well, här kom beviset på en gång – direkt ur verkligheten.
Vi väntar. Barnen tycks oberörda och sätter sig och spelar på en telefon.

Funderar på vad vi gör om passet inte hinner fram i tid. Det mest rimliga skulle nog vara att jag o barnen åkte som planerat, för att slippa att alla fyra flygbiljetter brinner inne.
Vi ska flyga lågprisflyg så antar inte det är nån idé att försöka boka om. I alla fall inte utan krångel.

Och på samma biljett har vi anslutningsflyg bokat till staden Kota Bahru. Där har vi förbokade (och betalda…) båtbiljetter till Perhentian Kecil, där ett (förbetalt) rum väntar på oss…
Skulle inte kännas jättekul att lämna Patrik i Colombo, men att stanna alla fyra skulle kunna bli en rätt dyr historia med nya flygbiljetter och hotell till alla istället för en.

Medan Patrik har en svettig stund ute i avgångshallen går jag igenom alternativen i huvudet men bestämmer mig för att inte börja googla nya flighter eller hotell i Colombo förrän efter incheckningen har stängt.

Då! Några minuter kvar tills incheckningen stänger, och jag ser Patrik kommer in genom den första säkerhetskontrollen. Det har löst sig! Taxin hann fram, tack vare Chandithas snabba jobb. Patrik hade hittat en bankomat, taxin är betald och han har kommit in.
Checkar in, genom ny säkerhetskontroll, köer och ny passkontroll. Snabba steg genom terminalen. FINAL CALL blinkar rött på tv-skärmarna på Kuala Lumpurs rad, men nu är vi ju incheckade så känns ändå lugnt.
Den där tiden vi hade sett framför oss med en lugn måltid inne på flygplatsen har förstås brunnit inne, men vad gör det? Vi är ju på väg!


Chanditha ringer upp för att kolla hur det har gått. Vi tackar honom tusen gånger om, försäkrar oss om att vi får bjuda honom på middag nästa gång vi kommer till Sri Lanka.
Klockan är nästan 23 på söndagkvällen, som han till stor del har ägnat åt oss, utan att han tjänar en krona på det.
Förutom honom tackar vi oss själva för att vi för en gångs skull tog hjälp av en researrangör för att planera delar av vistelsen. Tack vare det fick vi – bland annat – kontakten med Chanditha, som nu visat sig vara mer än guld värd.

Tusen tack till vår hjälte! Tack vare honom och hans vänlighet har vi nu landat på en mycket fin liten strand på ön Perhentian Kecil i Malaysia.
Snart kommer det mera härifrån.

petani beach
**

Följ oss gärna på Instagram!

För bra för att vara sant?

9 Comments
fil-2016-09-24-01-30-22

fil-2016-09-24-01-30-22

Ikväll är det dags att gå på planet, det blir nattflyg mot nästa destination.
Vi har inte ens varit borta en månad än, men det känns så mycket längre än så. Dubai känns som evigheter sen. De första, inledande dagarna i Colombo likaså.
En orsak är förstås att vi har späckat tiden i Sri Lanka på ett sätt som inte riktigt är likt oss. Många stopp på två, max tre nätter.
Mycket aktivitet. Många utflykter (sett vilda elefanter, snorklat med hajar, träffat massa apor i klipptemplet och mycket mer)

Det var inte riktigt meningen att det skulle bli en sån rivstart. Men det blev nog faktiskt så att Sri Lanka liksom tog oss med storm.
Grejen är att vi har mått så bra. (Jag är inte vidskepligt lagd så jag lägger inte till något ”peppar, peppar”. Det som händer, det händer..)
Men hittills: wow!
Ingen av oss har haft ens det minsta lilla magtrassel. Ingen jetlag, inte bränt oss av solen, inte ramlat ner från några klippor eller blivit bitna av hajar.
Vi har sovit bra. Skrattat så himla mycket.

Inte vet jag om vi är höga på nån slags jorden-runt-resan-är-igång-adrenalin alla fyra. Men en massa energi har vi verkligen haft, allihop.
Knappt några dippar alls, och nu låter det ju som att jag överdriver och hittar på för att det ska bli sådär Facebook-rosaskimrande bra allting.

Men jag gör faktiskt inte det.
Vi har haft otroligt bra veckor i Sri Lanka. Ja, tempot har varit högt och det är dags att landa lite mer ett tag (vilket vi ska göra från och med imorgon och ett litet tag framöver)

Sen har vi förstås vår resevardag här också. Allt är inte jättekul hela tiden.
Trista, urvarma bilfärder i timmar på små skumpiga vägar i en sunkig bil när man bara vill komma fram. Kläder som aldrig torkar i den fuktiga luften. Strulande wifiuppkoppling just när man skulle skicka iväg det där långa jobbmejlet, gå in på Internetbanken och fixa ärenden eller lägga upp ett blogginlägg med en massa bilder.
Och en jobbig grej med många korta stopp, som vi har haft nu, är att packa om och packa smart hela tiden. Bärande på väskor som väger 25 kilo och nojjandet över om passen är med, och om vi fick med allt från boendet vi nyss lämnat.
Det är mycket fix med att hitta bra resvägar, få till okej priser på alltifrån korta till längre resor, ta ut tillräckligt mycket pengar när man väl hittar en bankomat, se till att inte förvara alla pengar på ett ställe, osv, osv.

Så vi gör mycket annat också, mer än att bara utflykta oss hela tiden.

resa med barn sri lanka

Men en viktig faktor för trivseln är nog också att vi har en väldigt realistisk syn på det resande livet. Vi förväntar oss inte det perfekta varenda dag. Allt det där ovan ingår. Det är det som är vår vardag nu.
När vi säger att vi har det ”jättebra” så har vi det, enligt våra referensramar. Och där ingår inte bara paradisstränder och vilda elefanter, utan även vår gemensamma resevardag.

img_0429

Väntan och köer – också en del av resevardagen

Vi vet att det kommer utmaningar. Vi kommer att bli sjuka nån gång. Vi vet att det krävs en hel del av oss alla fyra för att det ska fungera att leva så här tätt inpå varandra dygnet runt, dag efter dag efter dag.
Gnäll och bråk är två väldigt dåliga grejer i sammanhanget, som vi därför håller oss rätt mycket ifrån (även barnen) Jag tror vi fattar allihop att det liksom inte funkar att gnälla, tjata och bråka.
Det blir bara jättejobbigt då, för allihop.
Vi har inga flyktvägar. Oftast inte ens en dörr att stänga för att få vara i fred.
Självklart kan man ta en egen simtur, eller promenad, bara förklara att just nu vill jag inte göra någonting mer än att bara sitta här.
Men ganska snart är vi ju ”tvungna” att vara tillsammans igen.

Så, en sak som jag inser att vi är bra på är att gilla läget. Det är som det är. Att göra det bästa av situationen. Och – ännu viktigare – vi gillar varandra.
Vi har väldigt roligt ihop, och jag känner det verkligen som att vi är ett litet team som bygger denna resa tillsammans. Alla fyra.

safari sri lanka

Jag måste också ge en massa cred till Jack och Milo, som är otroliga när det gäller detta att vara på resande fot. Vi får påminna oss själva ibland om att de bara är sex och åtta år, och vi är medvetna om att vi ställer en del krav på dem.
De bär sina saker själva, knallar uppför berg, finner sig i att sitta stilla på ett tåg i sex timmar, och i en ganska sunkig minibuss i fem timmar på rätt dåliga vägar. De äter den mat som finns, hälsar och pratar med människor vi möter och jobbar på jättebra med sitt skolarbete.
De gör resandet så mycket enklare, och framför allt roligare.

tåg ella kandy

Så. Nu kör vi vidare. Stärkta av en fantastisk tid i Sri Lanka och riktigt peppade inför vad som ligger framför. På bloggen kommer Sri Lanka att leva ett bra tag till, vi har mycket kvar att berätta om detta land.

Men vi hoppas också att ni vill hänga med oss till Malaysia! Imorgon landar vi, förhoppningsvis om allt går som det ska, på en liten, liten strand på en liten, liten ö.

Tack för att ni följer med!

guesthouse trincomalee
Vi. Middag på stranden
i Trincomalee.

**

Följ oss gärna på Instagram!

Mirissa – en strand där man vill stanna kvar

7 Comments
dsc08925

dsc08954

Vi skulle bara gå ner en stund och kolla på stranden. Klockan var väl efter 13, och på förmiddagen hade vi flyttat från Galle till Mirissa nere i södra Sri Lanka.
I tuk tuk. Ja, det var nog premiär för oss att flytta, med väskor och allt, i tuk tuk. Men det gick bra.

Vi flyttade in hos en familj som bor tio minuters promenad från stranden, vi hyr som en egen lägenhet i deras hus. Känns väldigt lyxigt och stort med två sovrum OCH vardagsrum, och dessutom ett litet kök (alltid lyx med kylskåp!) Kostar ca 300 kronor natten, inkl frukost.

guesthouse mirissa

När vi flyttat in skulle vi alltså bara ta den där promenaden och äta lite lunch på stranden. Bada lite och gå hem igen, fixa lite med packning, tvätt och sånt, och sen göra oss i ordning och så småningom gå ner för middag.
Men så la vi oss i varsin solstol. Ungarna i vattnet, skrattande tumlande runt bland vågorna.

mirissa sri lanka

sri lankas bästa strand

Sen gick Patrik och hyrde varsin bodyboard till Milo och Jack i en timme (pris 12 kronor för en mindre surfingbräda som man ligger på mage på och följer med vågorna in mot land) och det var ju hur kul som helst.

mirissa surfa

mirissa sri lanka

Mera bad. En happy hour-drink medan solen började sjunka. Sandslott och ännu mera bad.

mirissa sri lanka

Och så blev det kväll, och vi blev kvar. Mitt enda medtagna plagg, utöver bikinin jag hade på mig, var en sarong. Barnen och Patrik i samma badkläder hela dagen.

strand sri lanka

stränder sri lanka

Barnen hängde i baren och dansade i sanden. Valde ut vilken fisk de ville äta (det blev tonfisk) från ett bord med massa färska fiskar, och vi kom inte hem förrän efter 10 på kvällen.

stränder barn sri lanka

Som jag älskar dagar som bara får bli som de blir.

mirissa med barn

mirissa

**

Följ oss gärna på Instagram!

Snorklat med hajar!

1 Comment
gopr0374-kopia

sri lanka med barn

Vi tar en tuk tuk till stranden Nilivali på Sri Lankas östkust. Vi släpps av och går rakt ut på vit sand som verkar fortsätta i oändlighet åt båda håll.
Men nästan inga människor. Bara några båtchaufförer, och vi går fram till dem och ber att få åka ut till Pigeon Island.

Innan den här dagen har vi snorklat några dagar utanför guesthouset där vi bor, hos Mr Kadira på Dyke rest i Trincomalee. Det har varit succé.

sri lanka med barn

En effekt av att vi har rest mycket i varma länder varje vinter sen barnen föddes är att de har tillbringat väldigt mycket tid i vatten. Milo kastade armpuffarna när han var tre år och har simmat sen dess, hemma tränar han simning tre dagar i veckan och tycker att simtävlingar är det roligaste som finns.
Och Jack, ja på honom har vi (bland annat) en film från Bali när han gör ett supersnyggt huvuddyk ner i en varm källa från en hög kant. Då var han tre år. Nu är han sex år och går också i simföreningen och har tävlat några gånger.
Så vattenvanan har de med sig, och det är otroligt kul att nu under resan kunna göra massa vattengrejer tillsammans.
Milo har snorklat tidigare men Jack har mest bara provat kortare stunder.

snorkla med barn sri lanka

Och nu, utanför Trincomalee beach, tog intresset rejäl fart. Milo snorklade långa stunder varje dag, och Jack tog kortare turer.
Så vi kände att det var dags för en snorklingsutflykt till ett lite större område med korallrev och fina fiskar.

pigeon island

snorkla med barn
Jack under ytan

Vi hade med oss en snorklingsguide ut först i en timme och det var jättebra. Han visade oss direkt till de bästa platserna för att se olika sorters fiskar.
Och sen tillslut – hajarna!! Pigeon Island är känt för att man kan se haj här, men vi hade inte sagt något om det till killarna av risk för besvikelse om vi inte såg någon.
Men vi hade tur, och plötsligt kom det en revhaj simmande förbi oss. En stund senare såg vi en till.

En bonus är också att vi har köpt en GoPro-kamera, så båda barnen fick simma runt och ta bilder på fiskarna. Det gjorde de imponerande bra, blev helt förvånad när de plötsligt då och då dök neråt – med snorkel och allt – flera meter ner i djupet för att ta en bild på en viss fisk.

Hajen simmade ganska djupt och var därför inte så lättfångad på bild, men här är den i alla fall 🙂

shark pigeon island

Jag upprepar mig säker (och kommer nog att göra det hela resan när det gäller detta…) men vad berikande det är att resa med barn!! Det är så speciellt att få se världen med deras ögon, och att få dela alla intryck med dem.

gopr0352
Foto: Milo

sri lanka snorkling
Foto: Milo

Jag har snorklat en del i Thailand tidigare, för 10-15 år sen, och blivit lite bortskämd med vackra undervattensmiljöer och många fiskar. Men haj har jag aldrig sett förut.
Och så är det verkligen en helt annan upplevelse att få dela detta med barnen! Jag och Jack tog en egen tur lite senare under dagen och simmade nära varandra, pekade ut extra fina fiskar för varandra och hade en jättefin stund därute under ytan.

resa med barn sri lanka

snorkling pigeon island
Foto: Jack

snorkling sri lanka

Patrik och Milo var också ute på en egen långtur och hade det härligt.

snorkla sri lanka

Efteråt kollade vi på en plansch på vad fiskarna vi hade sett hette.

fish sri lanka

Pris för denna utflykt för oss fyra, inkl båt, guide och nationalparksavgift, blev cirka 350 kronor.

pigeon island

snorkla sri lanka
Foto: Milo

Nu lämnar vi snart Sri Lanka, på söndag kväll, men på nästa plats hoppas vi på mycket snorkling!

snorkla sri lanka
**

Följ oss gärna på Instagram!

Galle, Sri Lanka – En innehållsrik bekantskap

5 Comments
img_3221

closenberg hotel

Det är en sån där kväll. När vi blir sittande några timmar längre än vi kanske hade tänkt, på balkongen. Vågorna slår in mot stranden nedanför oss.

Barnen somnar till en ljudbok ikväll, Bamse, efter ett ganska sent kvällsdopp i den jättefina poolen vi har några dagar.

Det är varmt ute. Inte tryckande hett. Men varmt.

Vi pratar om Sri Lanka, om de 20 dagar som har passerat sen vi landade i detta speciella och för oss fantastiska land.
Vi har så många höjdpunkter, konstaterar vi, att det är svårt att välja ut vad som varit bäst. Dessutom har vi fyra dagar kvar, så kanske lite för tidigt att summera.

Vi pratar också om packningen, ständigt denna packning. När vi reser till nästa land på söndag får vi bara checka in två väskor, 25 kilo var. Det ska gå, men vi måste fördela smart. Och det börjar väl bli dags att börja tänka på det nu, så att vi är redo när det är dags för avresa.

Hoppande samtalsämnen, ljudet från vågorna, Bamseboken som berättar om Skalman och Lilleskutt därinne i hotellrummet medan andetagen från sängen i hörnet blir allt tyngre.

Vi hoppar tillbaka till Sri Lanka, och pratar om staden där vi är just nu – Galle. En stad som verkligen (också) har fångat våra hjärtan.
Igår tog vi en helt otroligt fin cykeltur på flera timmar på landsbygden strax utanför. Allt var helt spontant. När vi kom fram till Galle kollade vi snabbt på Tripadvisor vilka aktiviteter som folk rekommenderar här, och en cykeltursarrangör såg rolig ut. Ett snabbt telefonsamtal till numret på hemsidan, och utflykten var inbokad dagen därpå. Allt gick på några minuter.

cykla sri lanka

Supersköna, och även jätteduktiga, guiden Chatharanga och hans två kompisar tog oss med på en upplevelserik cykeltur i byn Yatauala och dess omgivningar, strax utanför Galle.

img_3248

Vi cyklade genom mangroveskog, förbi vatten, kokospalmer, en liten skola, många små enkla hus, och så stannade vi till i en kokosnötsfabrik och en vävfabrik.

coconut sri lanka

Dessa båda stopp är nog värda ett eget inlägg egentligen, och det som framför allt var så roligt var att det var så genuint. Det var på riktigt.

Vi fick komma in, rakt i deras vardag. Det var ingenting som var uppbyggt för turisterna (been there done that, ett antal gånger…)
Det kändes snarare som att det var Chataranga som råkade känna nån som jobbade här, och så fick vi komma in och titta en stund.

galle cykel

coconut factory galle
I kokosnötsfabriken, där man bland annat tillverkar rep av innanmätet från nötternas skal.

Det var en upplevelse, och vi lärde oss nya saker om kokosnötsindustrin (á la enklaste slag) och om hur det går till i en vävfabrik dit inga moderniteter ännu har nått.

sri lanka med barn

Vi cyklade förbi risfält, och fram till ett tempel. Gick uppför en trappa och tittade på Buddhamålningarna inne i berget. Cyklade vidare.
Allt i behaglig takt.
Det gick jättebra för Milo och Jack, de tyckte att det var en fantastiskt rolig dag.

Sen tog vi en tuk tuk till Galle Fort, som har blivit ännu en förälskelse här. Mer om det en annan dag, när timmen inte är så sen.

resa med barn sri lanka

resa med barn i sri lanka

img_3272

img_3261**

Följ oss gärna på Instagram!

Om vår resa på Sri Lankas östkust

14 Comments
sri-lanka-med-barn

passikudah-ostkusten
Passikudah, Sri Lanka.

Jag tänker att det är bra att fundera över ibland vad man vill ha ut av sitt resande. Vi är ju alla så olika när det gäller detta, och det kan ju vara så olika vid olika tillfällen, dessutom. Jag har tidigare beskrivit vår familj som ”resekamelonter” och jag tycker att det är en beskrivning som håller rätt bra när det gäller oss.

Vi vill uppleva. Lära oss saker. Möta människorna i landet. Leva enkelt. Bo lite lyxigt ibland. Bada massor i havet. Och ibland i härliga pooler. Men allt detta oftast bortom de allra största turiststråken.

passikudah
Passikudah, Sri Lanka.

Fram till så sent som 2009 pågick inbördeskriget i Sri Lanka, och östkusten var mycket svårt drabbad. Landet drabbades även svårt av tsunamin, och det har tagit lång tid för den här sidan av landet att återhämta sig.

Östkusten har därför inte kommit på långa vägar så långt när det gäller turismen som sydvästra kusten har gjort, med mer kända turistorter som Hikkaduwa, Galle och Mirissa (med flera).
Det var en av anledningarna till att vi ville se även östra sidan. Det är något speciellt med att uppleva ställen innan massturismen har slagit till. Vilket jag är ganska säker på att den kommer att göra även här.

trincomalee-sri-lanka-med-barn

Trincomalee beach, Sri Lanka

Och turism för ju mycket positivt med sig, arbetstillfällen inte minst, och möjlighet till en bättre ekonomi.
Samtidigt finns det ju en viss risk att något av själen i en plats försvinner om det smälls upp stora hotellkomplex och allt ska bli tillrättalagt, och spagetti bolognese och hamburgare med pommes frites blir mer vanligt på restaurangerna än den inhemska maten.
Så blir det förstås inte alltid. Men ja, det händer ju.

Vi inledde med fem dagar i staden Trincomalee, där vi bodde på härliga Dyke Rest som vi älskade. Här pågick verkligen vardagen omkring oss (mer bilder här från Patriks morgonpromenader)
Havet var fantastiskt. Det var så varmt, och så klart! Och vi kunde snorkla nästan rakt utanför dörren, och såg jättefina fiskar.

trincomalee-east-coast

Sen var inte varken staden eller stranden i Trincomalee alls ”tillfixade”, utan det som fanns på stranden var enkla guesthouse och några ganska slitna hus. Soluppgången var av det där tokigt fina slaget, och då kom fiskarna in med sin fångst. Och fisken till kvällens middag valdes ut av lokalbefolkningen och kökspersonalen på de små guesthousen.

I staden pågick vardagslivet, helt utan inslag från glasbeklädda shoppinggallerior.

dsc08380

Vi gjorde en dagsutflykt till Nilaveli beach, en 20 minuters tuk tuk-resa från stan. Otroligt fin strand, den måste ha varit minst en mil lång. Och nästan folktom.

nilaveli-sri-lanka

Nilaveli beach

Härifrån tog vi en båt ut till ön Pigeon Island och snorklade! Mycket fint.

dsc08441-kopia

Nästa anhalt på Östkusten blev Passikudah, en liten by som ligger ungefär fyra mil från staden Batticaloa. Ett speciellt ställe som både har en rad riktigt tjusiga fyr- och femstjärniga hotell. Men som också har det riktigt påtagliga vardagslivet runt omkring.
Jag fick känslan av att de som bor på lyxhotellen generellt sett inte rör sig så mycket på stränderna och i byn, i alla fall verkade det inte så under de dagar vi var där. Men det fanns även en del enklare guesthouses och restauranger. Men återigen, inget jätteanpassat för turism (förutom lyxhotellen då)

passikudah-sri-lanka

ostkusten-sri-lanka

Vi badade på ”public beach” och var där som icke-lankeser, minst sagt i minoritet… Och Milo och Jack väckte stor uppmärksamhet med sina ljusa huvuden och fick vara med på massor av bilder tillsammans med lokalbefolkningen, som blev alldeles till sig när de kom.

img_2015

Vi tyckte mycket om det vi upplevde av Sri Lankas östkust. Något som var så otroligt påfallande var vänligheten som visades oss och barnen. Nu ska jag säga att i princip alla vi mött i Sri Lanka har varit väldigt vänliga, men kombinationen av lugnet och det lite ”turist-ovana” på Östkusten gjorde allt så genuint.
Vi kände oss väldigt varmt välkomna. Människor var nyfikna på det där vänliga sättet, inte påstridiga.

sunset-sri-lanka

Public beach, Passikudah

I Trincomalee bodde vi på Dyke Rest, där vi betalade cirka 450 kronor för ett rum med två (ganska smala) dubbelsängar, kylskåp, enkelt badrum och fantastisk frukost.

I Passikudah bodde vi på guesthouse Nandawanam, som kostade cirka 320 kronor för stort och bra familjerum utan måltider. Maten här var jättebra, prisvärd och rekommenderas.

Lunch köpte vi på båda orterna framför allt i små gatustånd, och åt oss mer än mätta alla fyra för max 20 kronor. Middag betalade vi mellan cirka 80 – 150 kronor för, för fyra, med vatten att dricka.

sri-lanka-med-barn

Passikudah, Sri Lanka

trincomalee

Soluppgång, Trincomalee, Sri Lanka

**

Följ oss gärna på Instagram!

Hotellrecension: Cinnamon Lakeside, Colombo

No Comments

cinnamon colombo

Här kommer en till hotellrecension, och här har jag tidigare berättat mer om grunden till dessa.
För info så kommer jag också att skapa en kategori med Guesthouse/BnB/Homestays, känns inte riktigt rättvist att ha dessa i samma kategori som de ”riktiga” hotellen.
Men – here we go:

img_0982

Cinnamon Lakeside i Colombo är ett tjusigt hotell som ligger centralt i staden. Första intrycket var att det var stort.
Många restauranger, och en nedervåning med butiker, café och ett stort gym.
Väldigt bra service. Vi anlände på natten och hade bara bokat en extrasäng eftersom barnen är vana att dela. Men utan att vi frågade levererades det direkt en extrasäng till till rummet, och en man bäddade den så snabbt att det knappt märktes.
Rummet bra, allt vi behöver (och lite till) fanns där.

cinnamon lakeside

Men den plats där vi spenderade mest tid var poolen! Receptionisten sa att det är Colombos största pool, och det kan nog stämma.
Riktigt stor var den hur som helst, vilket uppskattades väldigt av Milo och Jack som körde flitig simtränining flera gånger per dag.

hotell colombo

Hotellet är väldigt populärt som plats för bröllopsfester, under våra dagar här såg vi nog fem-sex brudpar med stora följen, och alla tog MASSOR av bilder ute vid poolområdet.
Ett kul inslag! Vi fick lära oss att det är brudens föräldrar som betalar själva bröllopet, och då sparas inte på någonting. Sen åker brudparet iväg på bröllopsresa i tre dagar, ofta upp i bergen, och sen när dom kommer hem så hålls ett ”Welcome home-party” som brudgummens föräldrar betalar. Nästan lika påkostat, och även sådana fester såg vi på hotellet under dessa dagar.

hotell colombo barn

Så det var väldigt festligt och fint, allting!

colombo cinnamon

Allra bäst var poolområdet på kvällen, med alla lampor. Man fick bada till klockan 21, vilket Milo och Jack såklart utnyttjade.
Patrik och jag hängde i solstolarna, lyssnade på livebandet, tog en dricka i poolbaren och slappnade av i värmen.
Väldigt behagligt!

colombo hotell

Minus: frukostmatsalen (även här)! Ett superstort hotell, med enorma golvytor, och så har man trängt ihop matsalen i ett hörn. Tvärfullt varje morgon oavsett tidpunkt. En dag flydde vi ut till ett bord på terrassen och det var nog det smartaste valet, även om det var en bit att gå till buffén.
Maten var god, och jätteplus för utbudet av färska fruktjuicer, curryn och linsgrytan, men tyvärr gjorde trängseln och det medföljande stresspåslaget att var lite svårt att njuta av det hela.

cinnamon lakeside

Som sagt så är hotellrecensionerna här personliga utifrån vårt tycke och smak, och vi funkar så att vi (såklart) har högre förväntningar på ett hotell som har många stjärnor och betydligt högre prislapp än till exempel ett litet familjeägt resort.

Totalt sett kan vi absolut rekommendera detta hotell för några nätter om man vill se Colombo. Här finns en liten rapport från vår vistelse här.

På plats-tips: Åk inte med hotellets egen taxi, det är svindyrt. Be dom ringa efter en ”regular taxi”, dom heter Kangaroo taxi. Eller gå ut på gatan och ta en tuktuk, och dessa ska vara med taxameter.

**

Följ oss gärna på Instagram!

Veckans krönika – Vissa personer stannar kvar i hjärtat

2 Comments
img_0717-1.jpg

Veckans krönika, om Dyke Rest, i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren:

 

Vi sitter i en minibuss. Milo och Jack i framsätet, jag och Patrik bakom tillsammans med ett brittiskt par och två killar från Tyskland.

Vi är på väg söderut längs Sri Lankas östkust, 2,5 timme på en ganska slingrig väg längs kusten.

Barnen är klädda i varsin splitterny Sri Lanka-tröja, cricketlandslagets blå och gula matchtröja. Tröjorna var en gåva från vår nya vän Mr Kadira, som driver ett litet guesthouse i kuststaden Trincomalee.



Det var där, på Dyke Rest, som vi flyttade in för fem dagar sen. En så oansenlig plats till det yttre, så enkelt och bara det absolut mest nödvändiga i det ganska lilla rummet.



Här saknas alla faciliteter som gör att vanliga hotell plockar stjärnor i hotellrankingarna. Ingen pool, ingen fungerande tv, ingen frukostmatsal, ingen vanlig restaurang med menyer och á la carte. Lakanen i vårt rum var solblekta och i olika färger och mönster.

Allt är av enklaste slag.

Utom två saker, som istället är extraordinära. Läget, och Mr Kadira.



När vi anlände och gick in i den lilla korridoren och svängde till vänster framför Mr Kadiras lilla skrivbord (”receptionen”) så såg vi det på en gång. Det turkosblåa havet, rakt framför oss, utanför den öppna dörren på Dyke Rests baksida. Med bara lite vit sandstrand emellan.


Vi kände oss välkomna direkt. Mr Kadira är en man med grånat hår, i 60-årsåldern, som skulle komma att lösa vad vi än frågade om under de närmaste dagarna.

Milo och Jack var som barn i huset från första stund, de togs om hand på finaste tänkbara sätt.

På kvällarna dukades middagar fram på ett rangligt plastbord på stranden, för trots att det inte fanns någon restaurang i ordets vanliga bemärkelse så gick det att få en ljuvlig måltid bestående av pinfärsk fisk och skaldjur, ris och curry.

14291852_960490444079296_2722634643811361620_n

Vi åt här varje kväll. Vi ville inte gå någon annan stans, det finns ingen anledning.

Vi pratade om livet med Mr Kadira. Hörde honom berätta om familjen han saknar, som bor långt borta i en annan stad. Men också om hans glädje över att få möta så många nya människor i sitt arbete.

14358907_960490197412654_2810329371628392152_n

Vi fick låna snorklar och cyklop gratis, och simmade ut strax utanför Dyke Rest och såg jättefina fiskar under ytan varje dag.

Som vi njöt av allt omkring oss, och varje gång vi kom hem möttes vi av ett leende och en stunds småprat, med många skratt och mycket värme.
Jag tänker på det nu medan vår minibuss skumpar fram på den stundtals ganska dåliga vägen, att det kommer bli många avsked under vår nio månader långa jorden runt-resa.

Många möten, många nya människor, nya berättelser, korta flyktiga meningsutbyten, samtal som varar en hel kväll, kanske flera.

Många kommer vi att glömma. Det är bara att konstatera, och det ligger lite i hela ryggsäcksluffandets natur. Man fortsätter vidare, mot nya platser, nya upplevelser, nya möten.

Men några av alla de här människorna stannar kvar i hjärtat. Det är som att det finns ett särskilt rum därinne dit några bara tar sig in och blir kvar. Oavsett avstånd och alla andra skillnader.

Som en grånad liten man i 60-årsåldern på ett oansenligt guesthouse på en strand på Sri Lankas östkust.

**

Följ oss gärna på Instagram!

Patriks morgonpromenader – Trincomalee, Sri Lanka

1 Comment
dsc08312

trincomalee

Sen flera år har en speciell resetradition tagit form i vår familj. Den går ut på att Patrik går upp supertidigt på morgnarna och går ut på sina egna morgonpromenader. Detta är egentligen lite konstigt, eftersom han kan sova hur länge som helst en ledig dag hemma.
Men nästan alltid på resorna – uppe först av alla, och ofta ut ett tag.

trincomalee sri lanka

Kameran är alltid med, och jag tycker det är himla roligt för tack vare dessa morgonpromenader så har vi så många fler bilder av vardagslivet än vi hade haft annars. Det är ofta mycket som händer under de där timmarna när solen ännu inte står som högst, när fiskarna kommer in med sina nät och när dagen helt enkelt drar igång.

trincomalee

sri lanka east coast

Nu i Trincomalee (på östkusten) där vi alltså bodde på fina lilla guesthouset Dyke rest (läs om våra speciella dagar hos Mr Kadira här) så var Patrik uppe vid fem, halv sex-tiden varje dag.
En morgon följde Milo med, en annan morgon var Jack med.
Det fina är att de själva bad kvällen innan om att han skulle väcka dem så att de fick följa med ut. Det är så underbart fint att se hur upptäcktslystna de är.

dsc08312


Ytterligare en bra sak, förutom alla bilder och upplevelserna i sig, är att Patrik genom sina vandringar ofta skaffar sig bra koll på platsen vi är på. Himla smidigt, inte minst för mig…, att han går ut första morgonen på en ny plats, och när han kommer tillbaka så vet han var närmaste butik finns, vilka vägar vi ska gå för att komma till olika ställen, vilka vägar vi INTE ska gå, var det finns en bankomat, och så vidare.

trincomalee

Sparar mycket tid, alltså för oss andra…, på plats 🙂

sri lanka trincomalee

Jag kommer lägga upp bilder från Patriks morgonpromenader då och då, jag tycker det känns roligt att kunna dela med oss av mer än det som brukar visas upp i turistbroschyrer och på hemsidor.
Vardagen. Det är ju ändå den som är på riktigt.
Och som är så fantastisk att få ta del av när man kommer till ett land som besökare.

trincomalee morning

trincomalee

trincomalee deer

sri lanka östkusten

**

Följ oss gärna på Instagram!

Safari bland Sri Lankas elefanter

4 Comments
img_1657

safari sri lanka

Under de dagar som vi var i de centrala delarna av Sri Lanka, och besökte golden temple med alla aporna och Lejonets berg i Sigiriya, så gjorde vi faktiskt ytterligare en utflykt – safari i nationalparken Minneriya.

Vi visste inte så mycket om vad som väntade, men vid det här laget litade vi så mycket på vår chaufför Channa (som vi hittat via detta reseföretag) att vi gick helt och fullt på hans tips för vår tredje dag här, utan en enda googling på egen hand.

Väldigt wild and crazy för att vara mig, som alltid kollar upp allt i resväg typ hundra gånger och jämför priser och har stenkoll på vad som väntar.
Men det var faktiskt jättekul att bara hänga med! En jeep med chaufför kom till vårt hotell klockan 15 på eftermiddagen, vi hoppade in och kördes till nationalparkens entré.

nationalpark sri lanka

Sen åkte vi in i nationalparken, och först åkte vi in genom en fin skog på en väg. Det kändes väldigt fritt och barnen tyckte det var hur kul som helst att man fick stå upp i jeepen.

minneriya sri lanka

nationalpark sri lanka elefanter

Fram längs slingriga vägar, plötsligt dök en apa upp, sen en påfågel.

Och så småningom: elefanterna!

elefanter sri lanka

– Jag fick tårar i ögonen när jag såg elefantbebisarna! utbrast Jack efteråt, och det var ju rörande fint att höra.
Det var nästan detsamma för mig. Det var så himla fint att se elefantungarna (och såklart deras föräldrar) i det vilda, och veta att det var deras naturliga miljö.

safari sri lanka barn

sri lanka med barn

Vi åkte nog runt två timmar inne i parken, och förutom att vi såg elefanter, påfåglar, apor, vattenbufflar, pelikaner och många andra sorters fåglar, så var det väldigt vacker natur.

safari sri lanka

Jag förstår att det finns andra mer storslagna safarin än detta, men för oss var det en toppenfin utflykt, och parken låg inte mer än 20 minuter från vårt hotell (Camellia Resort) så allt var så smidigt.

resa med barn sri lanka

Entrépriset var knappt 450 svenska kronor för oss fyra. Då var Jack (6) gratis, och Milo (8) betalade halv biljett.
Till detta tillkom sen själva jeepen och chauffören, totalpris 200 kronor.

safari sri lanka med barn

Vistelsen i centrala Sri Lanka blev ju ganska ”dyr” (ett väldigt relativt ord…) men vi har fått uppleva så fina stunder tillsammans, och barnen är jätteglada över upplevelserna. Så vi känner att vi gjort rätt som unnat oss detta, eller hur jag nu ska uttrycka det.
Och det kommer att komma MÅNGA dagar då vi inte gör nånting mer än att äta för några tjugor och bara göra ingenting.

resa med barn sri lanka

Så – vi är nöjda! Och rekommenderar ett stopp i den här delen av landet till alla som vill uppleva lite mer än bara sol och bad i Sri Lanka.

dsc08278

**

Följ oss gärna på Instagram!

…där en backpackersjäl kan få ro

4 Comments
dsc08607

dyke rest

Så hamnade vi då på just ett sånt där ställe. Där allting är så enkelt, rummet kanske lite för litet men ändå perfekt, och där man finner sig själv sittandes över en kopp alldeles för smaklöst snabbkaffe och pratar otrohetsproblem (inte mina ) med en i personalen.

Och sen checkar det in några holländare med dreadlocks, som jobbar för Greenpeace och som nu tar sig an de jättejobbiga löshundarna på stranden, men som förstås också är supertrevliga och som man plötsligt tillbringat en halv kväll med och pratat resor (alltid resor) och våra hemländer, deras jobb hemma i Holland (räddar övergivna kaniner) och våran tänkta resrutt.

backpacker sri lanka

Ett sånt där ställe där vi kände oss välkomna från stunden vi klev över tröskeln, där våra barn omhändertas varje sekund av alla i personalen som vore de infödda barn i huset, och där vi själva skriver upp på en lapp vad vi hämtar ur kylen och äter. Och sen betalar vi när vi checkar ut.

resa med barn sri lanka

Vi befinner oss på en strand i östra Sri Lanka, i staden Trincomalee, på ett litet guesthouse som heter Dyke rest. Här var det krig fram till 2009, och denna del av landet var hårt åtgången. Massturismen har inte hunnit hit än.
Men den kommer, lita på mina ord. Dessa stränder, detta klimat… Nej, de kommer snart vara upptäckta av många fler.

dyke rest

Det finns en hel del saker som man hade kunnat störa sig på. Som att man lägger sig i en miniatyr-sandstrand varje dag, eftersom det inte byts sängkläder varje dag. Det byts nog inte alls, tror jag, förrän man checkar ut.
Och egentligen mår ju ingen särskilt dåligt av att sova i samma lakan flera nätter i rad (det har hänt då och då att vi har gjort det hemma…)
Men ja, det blir en del sand.
Det är ganska trångt.
Duschen är långt ifrån bra.

dyke rest

Men vi simmar rakt ut ifrån våran strand och snorklar bland vackra fiskar.
Vi möts ständigt av ett leende när vi kommer hem.
Maten är helt fantastisk, och då har dom inte ens en restaurang här. De bara gör mat på kvällen om vi vill ha, och dukar på verandan på ovanvåningen eller på stranden. Ingen meny. Men vi ser hur kvinnan i köket går ut och beställer dagens fisk när fiskarna kommer hem med sin fångst på morgonen.
Så vi vet, och känner, hur färskt det är.

trincomalee

dyke rest
Milo i köket nu ikväll och väljer ut vilken av de olika fiskarna han vill äta.

Vi äter färska räkor, färsk tonfisk, curry, färsk bläckfisk och ris varje kväll, och det kostar oss ungefär 140 kronor totalt för en egen framdukad buffé på bordet för oss fyra (på bilden saknas fortfarande en del av rätterna)

dyke rest sri lanka

Det dyker upp fler som flyttar in. Fransmän, och ännu fler holländare.
Ett par som hyrde en tuktuk (!) när de kom till Colombo som de nu reser Sri Lanka runt i. En annan kille, en ensamresenär från Schweiz som till vardags jobbar med att rädda gorillor på Borneo. Nu har han semester, och hänger här.
Alla är otroligt trevliga. Alla har så mycket reseerfarenhet och vi suger i oss av alla historier och tips.
Vi skriver ner telefonnummer till chaufförer som någon tipsar om, och alla är fantastiska mot barnen (trots att vi är de enda med barn här under alla dagar vi spenderar här)

dsc08607

Vi slappnar av här. Bland alla lite lätt galna (på det där positiva sättet) och resebesatta backpackers har vi det finfint.
Milo och Jack älskar Mr Kadira (bilden ovan), som chefen för stället heter, och vi alla rör oss här som om vi aldrig gjort annat. Är vattnet slut hämtar vi nytt i köket och drar ett streck på vår lapp.
Svårare än så behöver inte livet vara.
I alla fall inte just nu.

trincomalee beach

**

Följ oss gärna på Instagram!

Uppe på Lejonets berg, Sigiriya, Sri Lanka

3 Comments
img_1329

lion rock sri lanka

Det här var ett område på kartan vi bara hade tänkt att passera förbi, på väg mot östkusten. Men efter att vi varit i kontakt med Aitken Spence Travels, som vi bokade vår chaufför Channa igenom (som jag verkligen kan rekommendera!!), så blev tipset att vi skulle stanna i de centrala delarna av landet några dagar.
Sagt och gjort.
Det vi, efter att ha läst på, verkligen ville göra var att klättra upp för Sigiriya Lion Rock. Detta var en gång ett ståtligt palats som byggdes uppe på den väldiga klippan. Idag återstår bara ruiner, och det var otroligt fascinerande att se detta! Brutal sägen om en kung som mördade sin far genom att mura in honom i en vägg, och som sen byggde på palatset på det 380 meter höga berget för att skydda sig från sin bror, som sannolikt skulle kräva hämnd en dag.

Först gick vi genom det som en gång var konungens trädgård.

sri lanka med barn
Här ser man promenadvägen genom trädgården uppifrån berget

sigiriya

Sen var det en JOBBIG klättring uppför… Runt 1300 trappsteg, sägs det, och det är ju ganska varmt också. Fy, jag var helt slut efter typ halva. Men som tur var fanns det viloplatser i skugga här och var, och vatten bar vi förstås med oss.
Barnen klättrade på och var de som först nådde toppen.

lejonets berg sri lanka

lion rock med barn

Och alltså… wow. Det var ju verkligen värt det!

sigiriya med barn

Alltid svårt att göra vyer som dessa rättvisa – milsvid utsikt åt alla håll! Så otroligt fint, grönt, häftigt, vackert!

sigiriya

Så småningom väntade lika många trappsteg ner igen, efter att vi hade fascinerats av hur man en gång lyckades bygga ett palats av egenuthuggna tegelstenar häruppe utan dagens alla moderna hjälpmedel.

sigiriya sri lanka

Det var med Sri Lanka-mått mätt dyrt att besöka klippan.
Entrépris: cirka 250 svenska kronor per vuxen, och halva priset för barn över 6 år.
Jack gick alltså gratis, men det blev ändå cirka 635 kronor för oss. I priset ingick också ett besök på ett museum som väl i och för sig hade kunnat kvitta, det var verkligen berget som var den stora behållningen här.

resa sri lanka med barn

Men jag lägger SÅ mycket hellre pengar på en sån här grej än på något plastigt nöjesfält eller glass och läsk varje dag.

sri lanka med barn

**

Följ oss gärna på Instagram!

Det är nu som livet är mitt, jag har fått en stund här på jorden

20 Comments
IMG_0519

IMG_0519

10 dagar har gått.
10 dagar av vårat gemensamma livsäventyr.
Jag, Patrik, Milo och Jack. Precis sådär nära som jag längtat så mycket efter.

Vi har hållit ett högre tempo än vi hade tänkt oss. Jag hade faktiskt räknat med att vi skulle bli sjuka några dagar under de här första veckorna, eller i alla fall rejält påverkade/trötta av tidsomställningen och/eller det mentala i att vara på väg.
Men tidsskillnaden gick oss helt spårlöst förbi, bara två timmar i Dubai och nu i Sri Lanka är det 3,5 timme från Sverige och alltså 1,5 från Dubai. Och när vi landade här var det natt, så den lilla skillnaden löste sig direkt.

Känslomässigt då? Jo, det känns otroligt otroligt bra att vara iväg.
Jag/vi har haft/har en del saker kvar att fixa med, typ några banksaker, och jag har några pågående och kommande jobbprojekt som jag lagt en del tid på under den dryga veckan som gått.
Därför har vi också valt att bo lite extra tjusigt fram till nu, för att kunna räkna med bra wifi och veta att man har ett gäng kontaktuttag osv, för att kunna ladda allt efter ordning.

Det har varit bekvämt och känts lyxigt. Det har varit fina pooler och fina rum.

cinnamon colombo
Cinnamon Lakeside, Colombo

sigiriya hotel
Camellia Resort, Sigiriya

Men så idag reste vi ut till Sri Lankas östkust och flyttade in på ett litet guesthouse som ligger på stranden. Och när vi flyttade in här, i ett ganska trångt rum med två sängar, en liten hylla, ett badrum modell enkelt, och en supertrevlig liten man som tog emot och som, bland annat, förklarat att det inte finns någon regelrätt restaurang, men att dom gärna ordnar middag på stranden åt oss på kvällarna om vi vill. Det är bara att vi säger till.
– Seafood, daal, fish, curry and rice, sammanfattade vår man, och vi sa förstås på stående fot att vi gärna äter här på stranden ikväll.
Då kändes det liksom som att vi kommit fram, på riktigt.

Vi har badat i havet, och Patrik och barnen gick iväg och köpte lunch för några kronor i något litet gatustånd en bit bort som vi åt upp på stranden.
Jag tror våra backpackersjälar kommer att få det bra här. Lyx i all ära, men det är något visst med ställen som detta.

dyke rest sri lanka

Här ska vi landa någon vecka nu. Låta dagarna gå i långsam takt.

dyke rest trincomalee

Vi har sovit som barn allihop sen vi reste iväg, och jag som stundtals har rätt knäpp sömn (särskilt de senaste veckorna hemma i Sverige innan resan, inte mycket sömn alls) är så glad av att sova från stunden jag lägger huvudet på kudden tills jag vaknar utvilad på morgonen.

Jag slappnar av mer och mer. Njuter av att vistas så mycket utomhus (det blir ju från morgon till kväll), och jag njuter av att vara NÄRA. Vi har börjat med lite skoluppgifter med Milo och Jack och det känns roligt och inspirerande.
Vi har varit på helt fantastiska utflykter, som vår ökenutflykt, som detta spontanstopp vid The Golden Temple med alla aporna och även två andra utflykter som jag ska skriva mer om inom kort.

elefanter sri lanka

SÅ härliga upplevelser, och barnen är verkligen jätteglada över vad de fått uppleva och säger ofta hur glada de är att vårat äventyr har börjat.

öken dubai

Jag känner mig stolt över att vi är iväg. Stolt över våra positiva, uppmuntrande och uppskattande barn. Stolt över att vi fick ihop de sista månaderna hemma och slutförde i alla fall nästan allt vi hade hoppats.
Vi tror och hoppas ju att det ska gå bra med resan, och oavsett allt så har vi i alla fall provat. Vi har satsat allt på en dröm, och nu är vi mitt i den.
Just här och nu använder vi vår lilla stund på jorden till exakt det vi helst av allt vill.

Jag känner mig mycket lycklig och tacksam över detta.

blogg resa jorden runt

**

Följ oss gärna på Instagram!

Bland vilda apor och 153 Buddhastatyer

5 Comments

apor sri lanka

Igår reste vi vidare in i landet. Vi har alltså bestämt oss för att göra Sri Lanka-resan till en ganska ordentlig rundresa, vilket innebär mer förflyttningar och kortare stopp på varje plats än vi tidigare har lagt in när vi reser i ett land. Men det är så mycket vi vill se här, och vi tänker att vi tar igen oss lite mer sen i nästa land där betydligt mer slapp- sol- och badliv väntar.
Det kommer bli en del sånt här också, absolut. Men även mycket som vi planerat att se!

gyllene templet dambulla

Också ovanligt nog för familjen-gör-det-själv, så har vi under den här första veckan tagit hjälp av en researrangör som heter Aitken Spence Travel. Först skulle vi boka chaufför via dem, och fick då jättebra hjälp av killen vi fick kontakt med – Chanditha – som bland annat tipsade oss om ett ställe som vi inte alls hade planerat att besöka eller ens kände till, nämligen Sigiriya.

golden temple dambulla

Sagt och gjort, vi hängde på denna idé efter att ha läst på och nu har vi samma chaufför här i tre dagar (det är betydligt mer prisvärt än det låter, mer om detta med chaufför på Sri Lanka senare)
Channa, som han heter, har nu även blivit vår guide eftersom han pratar kanonbra engelska och har koll på läget. Han föreslog att vi skulle stanna vid Det gyllene templet i Dambulla på vägen mot vårt hotell, och det visade sig vara ett av UNESCO:s världsarv.

tempel sri lanka

gyllene templet sri lanka

Först möts man av en gigantisk guld-Buddha. Sen väntar 364 trappsteg (!!) upp till det urgamla templet som är byggt i fem grottor av olika storlek inuti en klippa uppe på ett berg.
Totalt finns 153 Buddhastatyer härinne, och helt fantastiska takmålningar i grottans tak.

takmålningar tempel

buddha sri lanka

Under våra resor i Asien har vi sett ganska många tempel och Buddhor, och ibland faktiskt blivit lite blasé av alla dessa tempel (kanske låter lite hemskt och möjligen vanvördigt, men ja, många ser ganska lika ut…)
Men detta var något helt annat.

golden temple sri lanka

tempel sri lanka barn

Jätteintressant och speciellt med grottorna. Och dessutom – apor!! Hur mycket apor som helst visade sig leva i träden som kantade trappvägen upp till grottemplet.

apor sri lanka

monkeys sri lanka

Det blev jättebra timmar av detta oplanerade stopp – Kul dag!

gyllene templet sri lanka

**

Följ oss gärna på Instagram!

Öppet brev till Colombo, Sri Lanka

4 Comments
FullSizeRender 3

Kära Colombo,

Du blev en lite bångstyrig bekantskap. En sån som inte hjälper till genom några enkla ”easy ways out”.
Ingen tydlig stadskärna, inga små mysiga torg eller storslagna gallerior med glasväggar.
Du kör din egen opolerade stil och det måste man ju ändå beundra. Och så dammar du här och var in urtjusiga gamla kolonialbyggnader, charmiga restauranger, fantastiskt fina inredningsbutiker och ett hotell som är hur vackert som helst i sin kvällsskepnad, med kvällsöppen pool och upplysta palmer.

colombo sri lanka

Vi drar vidare nu, och kanske hinner vi tillbaka en snabbis innan nästa land. Kanske inte.
Hur som helst, det var trevligt att träffas. Inte rakt igenom enkelt. Men ändå fint.

Tack för den här gången!

gallery colombo
The Gallery Shop

colombo sri lanka med barn
Gata i Colombo

IMG_0831
The Gallery Shop

IMG_0936

Längs tågrälsen vid havet, centrala Colombo.

IMG_0923

colombo sri lankaBarefoot Garden Café

colombo med barn

IMG_0826Gallery café

IMG_0470

Följ oss gärna på Instagram

Hej Sri Lanka! Hej Colombo!

8 Comments
IMG_0515

IMG_0436
Klockan var över 01 på natten när vi landade i Colombo, Sri Lanka. Milo var fortfarande vaken, Jack fick vi väcka.
Här har man turistvisum i 30 dagar, men det krävs ett ”Visa on arrival” så det var bara att köa för att få det.
Pris 40 USD styck, men barnen var gratis (har aldrig varit med om att det varit gratis visumkostnad för barn förut så det var ju positivt)

Sen till hotellet, och sov direkt.

IMG_0795

Vaknade upp och insåg att vi hade ju en fantastiskt fin pool! Eftersom jag skulle iväg på ett jobbmöte så var Patrik och barnen kvar på hotellet själva, och det gick ju ingen nöd på dem precis 🙂

IMG_0437

Fick tips om att äta på Gallery Café, och det var verkligen ett supertips! Rekommenderar VERKLIGEN om man ska till Colombo!
Var så himla trevligt, och med konstutställning och en jättemysig butik i samma lokaler.

colombo gallery cafe

colombo sri lanka gallery
Jo, vi hade ju kunnat tänka oss att köpa hem den här tavlan… Men fick släppa den grejen, med tanke på att det är litegrann kvar av resan 🙂

Vi har bestämt oss för att göra en riktig rundresa här i Sri Lanka. Vi ska se alltifrån inland, bergen, östkusten, västkusten och lite mer däremellan 🙂
Och vi ser verkligen så mycket fram emot detta! Redan när vi planerade för vår tidigare halvårsresa genom Sydostasien (2013/2014) så var vi så väldigt inne på Sri Lanka, men då fick vi inte till en bra resrutt. Men sen dess har Sri Lanka liksom väntat på oss (eller tvärtom..)
Kartorna, platserna och möjligheterna har alltså funnits med oss ganska länge, och det känns så jättespännande att vi äntligen är här nu!

**

Följ oss gärna på Instagram!

**