Färd längs en gammal järnväg

No Comments
DSC01907

Här i Dalat finns en gammal tågstation, byggd som en kopia av en station någonstans i Frankrike. Mycket i den här stan är nämligen väldigt influerat av Frankrike/Europa. Husen är annorlunda, det är lite annan café/restaurangkultur än vi stött på tidigare, och omgivningarna är väldigt bördiga, mycket jordbrukslandskap, kullar, sjöar, berg och klar, lite svalare luft.
Vi är alltså i inlandet nu så nu är det inga stränder, utan upptäcktsfärder som gäller.

Så vi åkte till tågstationen och bokade biljett med det gamla tåget som rullar på järnvägen, en färd på en halvtimme i varje riktning (17 kilometer) till en mindre by där tåget sen vände och åkte tillbaka.
Vi åkte sakta genom landskapet med mängder av odlingar och växthus, överallt på åkrarna.
I den lilla byn var det uppehåll en halvtimme och vi gick en tur och köpte frukt. Och så småningom tillbaka igen.

På väg ombord

Vy över en del av alla mängder av växthus och odlingar som vi passerade under tågresan

Staden

Jack köper äpplen i byn vi stannade

Kollar in loket

…och ett annat gammalt lok som stod parkerat på Dalats station


Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 7 feb

No Comments

Vi har nått vår resas sjätte land – Vietnam.
Att landa i huvudstaden Hanoi var en ganska omtumlande upplevelse. Stan mötte oss med en strålande solnedgång, franska balkonger, trafikkaos, vackra slitna fasader, färger, blommor och människor överallt.
Vi hade egentligen inte förväntat oss så mycket. Hanoi blev lite av ett stopp vi ”slängde in” eftersom vi ville resa med tåget längs kusten norrifrån. Innan var vi rentav tveksamma, Vietnam har nämligen tre klimatzoner och just nu är det vinter i Hanoi, och temperaturerna kan bli neråt tio grader. Inte så kallt, kan man ju tycka om man befinner sig i den svenska vintern, men för oss – som inte ens har långärmade tröjor i packningen – så var valet att stanna några dagar i Hanoi inte helt självklart.

Vilken tur att vi gjorde det! Första dagen var det lite kyligt på kvällen, men sen – vackert väder och runt 20-25 grader varmt. I en stad som är riktigt rolig att vara i. Vi bodde i gamla stan, där gatorna har namn efter vad som säljs. På skogatan ligger det bara skoaffärer, på pappersgatan säljs endast papper, och så vidare.
Vi kollade in fängelsemuséet där amerikanska fångar satt under Vietnamkriget, och vi besökte tempel och den berömda dockteatershowen som spelas på vatten.

Efter tre fullspäckade dagar tog vi oss till tågstationen och gick på nattåget mot staden Danang, 15 timmars resa söderut. Vi hade valt det bästa tåget, SE1, men standardmässigt kan det nog närmast jämföras med SJ:s tåg från 1970-talet. Väldigt stor skillnad.
Vi satt först i sittvagnen i några timmar, innan vi fick tillgång till vår kupé där vi sen tillbringade natten.
Det jag hade sett mest fram emot var att vakna upp och titta ut genom fönstret medan landskapet drog förbi därutanför. Jag blev inte besviken.
Strax efter sex på morgonen drog jag upp en glänta i gardinen och blickade ut över grönskande risfält, små byar, kvinnor och män i sina karakteristiska, toppiga hattar på väg ut på fälten, lekande barn…
Det var oerhört vackert. Och ett Vietnam som inte går att hitta i turistorterna.

Tågfärden gick bra. Milo och Jack tyckte att det var kul att sova på ett tåg, och nöjda med att bo i överslaferna i vår kupé.
När vi gick av väntade nästa anhalt: Hoi An, staden som finns med på UNESCO:s världsarvslista tack vare sin speciella arkitektur, och med långa vita stränder bara några kilometer utanför och härliga flodsystem som slingrar sig genom omgivningarna.

Det är lätt att trivas i Vietnam. Det är enormt billigt, betydligt billigare än Thailand. Maten är god, folket trevliga, historien och kulturen är rik och naturen fantastisk.
Vi mår bra, jättebra till och med. Jack har även fyllt fyra år sen sist, och vi hade en superbra kalasdag med flodäventyr och favoriträtten pumpasoppa.
Nästa grej blir nattbussen mot Nha Trang längre söderut, och så småningom staden Dalat i inlandet och sen Ho Chi Minh-staden (Saigon) och Mekongflodens delta.

4,5 månad har passerat av vår resa, knappt två månader återstår. I vackra Vietnam blir vi kvar i några veckor till, och sen? Ja, det får vi se då.

Tågresan, Hanoi – Hoi An

No Comments
DSC00448

Så blev det dags att resa med nattåget mellan Hanoi – Hoi An, en resa på ungefär 15 timmar.
Vi gick på tåget kl 19 och hade först vanlig sittplatsbiljett fram till staden Vinh, dit vi anlände vid 01-tiden på natten.
Lite jobbigt att byta plats just vid den tiden, men det var det enda biljettalternativet som fanns trots att vi var ute i relativt god tid.
Vi reste med ett så kallat SE1-tåg, vilket ska tillhöra den bättre kategorin. Men det är låååångt ifrån den tågstandard vi är vana med från hemma. Men, det funkar.

Jobbigast under resan: när vi skulle skifta till vår sovkupé visste vi inte att vi var 20 minuter sena utan gick till den nya vagnen på utsatt tid då tåget faktiskt stannade vid en station (men här finns inga digitala skyltar som berättar var man är…)
Det blev en del förvecklingar och en liten dust med konduktören innan alla fattade hur det hängde ihop. Vi fick därför sitta på golvet i 20 minuter, jag med två sovande barn lutade mot mig, medan Patrik så småningom gick tillbaka och hämtade all packning i vår tidigare vagn.
Tillslut fick vi ändå komma in i vagnen och då var allt lugnt igen. Vi lyfte upp barnen, som fortsatte sova, i varsin säng och la oss själva.

Resten av resan fortsatte utan problem. Barnen tyckte det var mysigt att vakna på ett tåg och vi hade några bra timmar i vår kupé innan vi var framme senare på förmiddagen.

Bäst: helt klart allt man ser från ett tåg! Det är otroligt billigt, relativt smidigt (i alla fall om man har en kupé hela vägen..) och man sparar en hotellnatt. Flyg kan ofta kännas enkelt i teorin, men sen tar det en väldigt massa timmar ändå tillslut, i och med att man ska ta sig till flygplatsen, checka in någon/några timmar innan och sen vänta på baggage, och ta sig från flygplatsen. Och är mycket dyrare.
Sen går det förstås inte att jämföra helt. Och en stor anledning till att vi valde nattåget var ju själva äventyret. Ett roligt och annorlunda sätt att resa, med fantastisk utsikt över ett landskap vi aldrig skulle ha sett annars.

Jack sov gott och länge!

På morgonen passade Milo på att klistra in lite minnessaker från Hanoi i sin minnesbok. Barnen har varsin sådan och de börjar fyllas på rejält nu med biljetter, små kartor, dagboksanteckningar, hälsningar från våra besökare och människor vi mött längs vägen.

Vi bokade våra biljetter via denna länk: www.vietnamimpressive.com 
Detta funkade mycket bra. Vi fick våra biljetter levererade till vårt hotell utan problem, allt vi behövde fanns där.