Thailand med små barn

No Comments

Vi har rest mycket, mycket, mycket i Thailand med våra barn när de var små.
Nu har vi fått en väldigt relevant fråga från en av våra läsare, om hur vi har tänkt när det gäller säkerhet i bil med barnen.

Bästa familjen! På Jacks tvåårsdag

Såhär: Vi reste med Milo till Thailand för första gången när han var åtta månader och vi reste runt i landet i två månader. Då hade vi med oss en barnstol av enklare ”babyskydd-typ”. Inte med insatsen i botten utan ”bara” en stol som vi fäste med bilbälten.
Samma sak när vi återvände när även lillebror Jack var född och vi gjorde en rundresa på typ åtta öar under två månader med två barn, 1 och 2 år gamla. Vi hade enklare barnstolar som i och för sig inte levde upp till svenska standardstolar, men det vi istället tänkte på var:
* Att vi åkte så lite bil som möjligt. Vi såg till att ta oss fram rätt mycket via tåg, framför allt, och även båt.
* Att vi ”lärt känna” chaufförerna innan vi åkt på längre färder. Det gäller för övrigt fortfarande. Det blir ju ett lite mer ”oklart” tips, för hur gör man det? Men ja, om vi ska åka en längre sträcka så ser vi alltid till att prata igenom allting med chauffören – vad som är viktigt för oss, att det finns bilbälten, att vi inte vill åka fort, att vi inte har bråttom, osv osv.
Jag tror faktiskt att detta är det viktigaste tipset, att ha en bra chaufför som ni känner er trygga med och pratar bra med.
* Om man ska resa, typ, mellan flygplatsen och till ett resort eller till exempel till Koh Lanta (dit många svenska barnfamiljer åker) kan man boka sådana chaufförer/taxi-resor direkt, som har barnanpassade bilar. Hör i så fall av er direkt till ert hotell och be om barnstol.


Categories: Asien Thailand

FRÅGOR & SVAR 9: ”Hur känns det att vara hemma?”

No Comments
bild-9-kopia
Vårat hus, bild tagen ikväll

I måndags kväll landade vi på Bromma flygplats.
Hur det känns? Helt klart lite märkligt. Jag längtade aldrig hem under resan, inte en enda gång faktiskt, och den där känslan folk ofta pratar om när en resa närmar sig slutet, att ”nu ska det ändå bli skönt att komma hem” – den kände jag aldrig.
Milo sammanfattade det hela väldigt bra en av de sista dagarna: ”Det ska bli roligt att träffa dom jag längtar efter, men det är tråkigt att vi ska sluta resa”.

Exakt så. Jättebra att träffa närmaste vännerna och familjen. Men värre att bryta vår grej, vår resevardag, vårt äventyr. Även de sista dagarna i Bangkok kände både Patrik och jag att vi ville ännu mer, tänk om vi hade fått ta flyget (eller kanske ännu hellre tåget, eller nån buss, whatever) till någon ny plats istället för till Bromma airport… Fortsätta lite till.
Men det var dags, och vi har det bra hemma också, det handlar inte alls om det.

Men det har varit en otroligt lyckad resa, och det påverkar såklart hela känslan. Vi har haft tur, vi har knappt varit sjuka (tänk er det alla småbarnsföräldrar, en hel vinter med endast någon enstaka feberdag och någon enstaka lätt förkylning..), inte skadat oss, inte blivit rånade, inte lurade, knappt försenade, väldigt sällan besvikna på något. Barnen har älskat att vara på resande fot och det har varit fantastiskt att se dem växa och utvecklas som de har gjort.
Allt har gått otroligt bra, vi har haft enormt kul.
Självklart finns det en del i mig som velat ha kvar allt det där, och därför känns det lite vemodigt att vara hemma igen.

• Känns ingenting bra, utöver att träffa människor nära hjärtat?

Jo. Det som känns bra är att jag känner mig rejält energipåfylld, och jag känner mig förväntansfull inför saker som ligger framför. Tillvaron kommer att förändras en del (återkommer i ärendet..) och vi har redan börjat ta tag i sånt som har med det att göra.

Jobbmässigt så känner jag att jag vill jobba ännu mer med att skriva om resor, och jag hoppas kunna gå lite mer i den riktningen. Inte nödvändigtvis bara egna resereportage från Asien, utan hoppas kunna använda mig mer av de kunskaper jag faktiskt har när det gäller resande. Guider, tips, hitta rätt resmål för sina egna önskemål, hitta rätt boende, budgetresande, flygpriser… Börjar få rätt god koll på det här, om jag får säga det själv, och vill ägna mer tid även på hemmaplan åt detta i jobbet om jag kan hitta en bra form för det. Tycker det är vansinnigt roligt med allt runt omkring; planeringen, sökandet, jämförandet… Allt det där som tillslut kan leda fram till fantastiska upplevelser på plats.
Jag har också planerat att fortsätta blogga, och jag hoppas kunna utveckla bloggen till att både vara personlig men också mer ”tipsig” på bredare front, med tips/förslag/tester riktade i första hand mot familjer men inte nödvändigtvis bara det. 

Allt det där känns roligt att ta tag i, och jag hoppas den känslan ska hålla i sig. Resan gav kreativitet och en hel del nya idéer. Vi kommer att hitta på mycket framöver, på olika fronter.

Ett varmt och innerligt TACK till alla som har följt oss under resans gång, här på bloggen och även på FB och Instagram, och till er som hört av er på olika sätt. Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa, även om vi nu går in i en annan fas. Som sagt, mycket ligger fortfarande framför!

På nattåget mellan Chiang Mai och Bangkok för exakt en vecka sen. Sjukt konstigt att det inte är längre sen.
Sista kvällen på resan avslutade vi alltså med att åka pariserhjulet Asiatique Sky i Bangkok. Det var jätteroligt och en fin avslutning. Det var härligt att se Bangkoks alla lampor och se barnens glädje över att få åka. Vi hann resesammanfatta lite under den kvart pariserhjulsresan tog, och vi vinkade hejdå till Asien när vi var allra högst uppe på toppen. Ett fint minne!
Denna tavla sitter härhemma på vår sovrumsvägg, och det ligger mycket i dessa ord för mig. Har jag bara min lilla familj nära mig så kan jag befinna mig var som helst, själva platsen är egentligen inte så noga. Med dem kan alla ställen bli ett Hemma.

Milo, Jack och vattenbuffeln Naak

No Comments
DSC07707

Tänk att en av resans avslutningshändelser blev att rida på en vattenbuffel! Detta var såklart hur stort som helst. Naak är en ”pink buffalo” som tog sig an uppgiften att ha Milo och Jack på ryggen med stor bravur. De vandrade runt en lång stund på gården och barnen var SÅ glada!

Min djungelman är ständigt beredd för att skydda mig från allehanda faror. Fint va? 🙂

En annan höjdpunkt var att få åka med Nack i motorcykelvagnen på väg ut för att mata djuren!

Vackra plats! En del av gårdens grönsaksodlingar
Vårt sovrum

Och vårat badkar!

Djungeltrekking runt farmen

No Comments
DSC07561

En dag gick vi ut på djungeltrekking i omgivningarna kring Thung Dong Farm! Nack, som jobbar på farmen, tog oss med och vi gick på skogsstigarna och han visade oss blommande kaffeväxter, bambu av olika slag, papaya (som vi plockade och åt som dessert efter lunchen) med mera. Vännen Jubjeag mötte också upp efter en bit, till barnens stora glädje (älskar bilden på henne och Milo ovan)
Barnen matade fiskar i en liten fors, och vi pratade mycket med vår guide och nya vän om människornas liv i den här delen av Thailand, om naturen, och vi berättade om Sverige och växtligheten där.

Han blev mycket imponerad när vi sa att vi har många ”christmas trees” i våra skogar. Däremot hade han lite svårare att förstå att vi inte odlar ris, eftersom man äter det till samtliga måltider här.
”Jag blir inte mätt om jag inte äter ris till maten”, sa Nack.
Potatis, som vi förklarade att vi har ganska mycket av i Sverige, verkade han inte lika imponerad av.
Att vi ibland kan ha 20 minusgrader där vi bor var också på gränsen till vad han kunde ta in.

Kort sagt en mycket trivsam och lärorik förmiddag!

Trekking-laddade

Kaffeblommor i skogen

Barnen med Nack, en mycket varm och fin man som vi absolut kommer att hålla kontakten med
VÄLDIGT spännande att få åka i bilens bagageutrymme tillbaka, när Ae hämtade oss vid trekkingens slut för att köra oss tillbaka till gården

Thung Dong Farm, norra Thailand

2 Comments
DSC07554

Vi har haft så fina, lugna dagar på lantgården! Thung Dong Farm ligger alltså några mil utanför Chiang Mai i norra Thailand, och jag tror jag hittade det när jag sökte på ”farmstay” och ”Chiang Mai”.
Gården har aldrig tidigare haft några svenska besökare, så där var vi pionjärer! Kul! (det var faktiskt samma sak när vi bodde på ”The organic farm” på Bali, inga svenska besökare före oss. Hoppas vi kan inspirera någon, för detta sätt att semestra rekommenderar jag verkligen!)

Thung Dong Farm har byggts upp av ägaren Ae under nio års tid. Det är en helt enormt naturskön, rogivande oas. Det är framför allt kärleken till djur som har fått Ae att förverkliga sin dröm, och han har kor, grisar, pink buffalos, duvor, ankor, höns, hundar, hästar, katter, fiskar och några andra sorters fåglar på sin gård.
En del odlingar finns också, sallad, bananträd, lite kaffe, apelsiner mm.

Här har han byggt upp ett vackert gästhus – Happy House – som tillhör de absolut finaste hus/rum vi har bott i under hela resan. Det bästa: en jättestor veranda med en gungstol, två sköna vilstol och en dagbädd/soffa + stor golvyta där barnen har lekt mycket med sin nya vän Jubjeag (dotter till Joy som jobbar på farmen)
Och ett stort sovrum/vardagsrum, matsal, kök, ett extra rum, tv-rum och badrum med både badtunna och dusch. Det har bara varit vi där. Ae tar bara emot en familj/sällskap åt gången, så att man verkligen ska få känna den där enskildheten. Fantastiskt.

Vi har tagit det väldigt lugnt. All mat ingår under vistelsen, så vi har blivit rejält bortskämda med framdukad American breakfast varje morgon i vår utomhus-matsal, och lunch och middag med tre-fyra olika thailändska rätter varje måltid, och massor av färska frukter.

På dagarna har vi varit med och matat djuren, barnen har lekt hur mycket som helst med Jubjeag och de har sprungit omkring på gräsmattorna här, hoppat på stenar i bäcken, spelat spel mm. Ae tog också med oss till en varm källa i närheten en eftermiddag där vi badade.

Lägger in lite olika bildinlägg de närmaste dagarna med bilder från farmen.

En daglig rutin blev att mata djuren. Här tillsammans med nya vännen Jubjeag.

Uno!

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 24 januari

No Comments
DSC09932

Jag samlar på speciella platser. Platser som är så där lugna, enkla och sköna att dagarna bara får gå i sin egen takt. Där man inte behöver veta om det är tisdag eller lördag, och där saker och ting är långt ifrån perfekt enligt ”regelboken” – men helt perfekt enligt mig.

Vi har haft den stora glädjen att ha min mamma och pappa på besök på vår långresa under nästan en månad, och bestämde oss för att ta med dem till tre olika öar, med tre olika typer av boenden.
På den lilla ön Koh Phayam, långt uppe i västra Thailand på gränsen mot Burma, flyttade vi in under åtta sköna dagar.
Sabai Sabai är ett resort med små enkla bungalows, med solblekta hängmattor på verandan, byggda i trä med glipor mellan plankorna. Utan tv, utan air condition. Men med bara några steg ner till stranden, och med det blåa havets vågor som en ständig ljudvagga omkring en.
På stranden fanns inga rader av solstolar, inga försäljare, inga vattensporter, ingen hög musik från intilliggande strandrestauranger. Här fanns bara Sabai Sabai, som betyder att ”ta dagen som den kommer”, och en vit sandstrand där vi ofta var ensamma, timme efter timme under dagarna.

I restaurangen fanns en hängmatta, några stora kuddar på golvet intill de låga borden och några träbord, stolar och soffor. Även här gick tiden sakta – det var inte alltid som det blev helt rätt med matbeställningarna, och ibland dröjde maten länge, länge. Men å andra sidan så kostade den 20 kronor och smakade bra, och vi hade ju sällan bråttom så det gick bra ändå.
I den lilla strandbaren skrev man själv upp i en liten bok om man gick in och tog något att dricka, och så betalade man någon gång senare när det passade och ägaren James var på plats.

Vi trivdes här allihop. Mamma och pappa i sitt enkla lilla hus, med två hängmattor på verandan där de gungade många sköna eftermiddagsstunder – just den där tiden på dagen när man är nöjd efter en lång dag i solen, men gärna vilar en stund i den ljumma skuggan innan solen så småningom börjar sjunka.
Och jag, Patrik, Milo och Jack hade en bungalow i två våningar, där barnen bodde uppe på det mysiga vindsloftet och båda våningarna hade varsitt fönster där man slog upp fönsterluckorna i trä och tittade rakt ut över havet. Vår dusch satt fäst på en palm, som stod på golvet i vårt badrum och gick rakt igenom taket – hur charmigt och roligt som helst.

Sabai Sabai på Koh Phayam blev ett sånt där ställe som jag samlar på. Som jag kommer att ta fram i tankarna när jag längtar tillbaka till lugnet. När kroppen ropar efter att få varva ner.
Vi var långt ifrån tjusiga charterhotell, långtifrån All inclusive, Lollo & Bernie och Bamseklubbar. Ingen varje-dag-städning. Inga överdådiga frukostbufféer. Inga välkomstmöten i lobbyn med en guide från charterbolaget som servar med information och utflyktsförslag. Väldigt långt ifrån sådant som många andra förknippar med den perfekta semestern.
Men för oss – Perfekt.

Nu går resan vidare, och vi säger hejdå till kära mamma och pappa som återvänder hem till Degerfors.
Nästa äventyr för oss: tågluff genom Vietnam!

En av Milos och Jacks favoritplatser: restaurangens lilla bibliotek med små stolar och ett bord. Här lektes många många lekar under vår Phayam-vecka

Duschen i vårt hus!

Utsikt från sovrumsfönstret

Frukost

Mamma och pappa på sin veranda

Kära Koh Phangan-minnen

No Comments
1604674_10152303221785910_1630420998_n

Åh, det är aldrig roligt när våra besökare åker hem. Men vi försöker verkligen leva efter att komma ihåg allt kul vi har haft istället för att deppa ihop helt.
Därför: lite fler Koh Phangan-minnen!

En härlig sak var att Jack verkligen fastnade för massage. Han och Milo testade en gång på Koh Jum, och nu körde Jack loss med massage inte mindre än tre gånger på en vecka.
– Jag gillar massage, det är skönt för min kropp, berättade han efter en av gångerna.

Dessa två bilder ovan är så mycket Milo och Jack på hela vår resa för mig. Jag tror jag kommer se dem mycket såhär när jag tänker tillbaka på resan i efterhand – så glada och lyckliga, och alltid intill varandra.

Haad Salad

Far-son-kärlek till frukost

 
Med morfar i byn!

Hejdå mamma & pappa! Hejdå Bangkok! Hejdå Thailand!

1 Comment
bild-2-

Sista dagen i Bangkok blev lugn och skön. Vi hade en förmiddag inne i vår fina hotellsvit. Patrik fixade frukost, och sen hade Milo och Jack några roliga timmar mormor-och-morfar-tid på egen hand, medan vi fixade med sånt som packning, räkningar och sånt som också måste göras ibland.

Eftermiddagen blev poolhäng vid Chatriums poolområde. En rolig park och mycket barn fanns också tillhands, populärt såklart!
Och lunchen! Vilken bonus. Visade sig att hotellet hade lunchbuffé för 250 baht, knappt 55 kr, och gratis för barn! Och den var riktigt fin – många japanska kalla smårätter, som sushi mm, thailändsk curry, lax, olika kycklingrätter och… PUMPASOPPA! Sen vi bodde på farmen på Bali har Jack älskat pumpasoppa, men det har inte funnits på så många ställen. Men igår kväll Arun Residence fanns det, liksom idag på buffébordet. Lyckan var total, och Jack (som inte är så förtjust i så jättemånga olika sorters mat) slukade tre rejäla skålar med soppa.
Dessutom: dessertbord. Det gillar man ju.

En skön avslutning på en i och för sig kort Bangkokvistelse, men det känns som vi hunnit med och upplevt mycket.

Ikväll reser mamma och pappa hem till Sverige igen. Vi följer med till flygplatsen, och sen åker vi till ett hotell därute där vi bor en natt. Imorgon går vårt flyg till Hanoi, och en ny del av äventyret börjar.
Hej Vietnam, det blir kul att ses!

Men vi kommer att sakna er, allra käraste mor(mor) och (mor)far!

Poolområdet, Chatrium residence

Pumpasoppa!!

Vi saknar er redan!

Några dagar i Bangkok

2 Comments
DSC00160

Vi lämnade Koh Phangan i tisdags, tog färjan till Surat Thani och därifrån flyget till Bangkok.
Vi hade en liten överraskning till mamma och pappa, vi hade bokat en svit med tre sovrum på Chatrium Residence. Inte så lätt att hitta så stora boenden att alla får plats i samma, men nu bodde vi fantastiskt fin i en stor våning på 140 kvadrat med ett härligt vardagsrum med utsikt över stan, en köksdel, sovrummen och två badrum.

Igår hade vi en heldag på stan, med skytrain bort till Siam-området där vi shoppade loss på smått galna men roliga köpcentret Platinum. Hur billigt som helst, en outlet där det är grejer och kläder högt och lågt, men letar man lite går det att göra riktiga fynd. Förra året köpte vi en hel del kläder till Milo och Jack där som har hållit jättebra och vi hittade mycket fint den här gången också.

Senare blev det skytrain ner till floden, och flodbåten till området mitt emot magnifika templet Wat Arun. Till vår glädje fanns det bord på restaurangen Arun Residence (som vi i vintras fick rekommenderade av kusin tillika ex-Bangkokbon Fredrik), och vi åt en jättegod trerätters med storslagen utsikt över templet. Fördrinken intog vi på takterassen i solnedgången. En minnesvärd kväll!!

Vardagsrummet i vår svit

Mamma och pappa på Arun Residence

Tidigare på dagen – lyxglass på Swensen’s

Milo köpte lite streetfood på eftermiddagen

Hos frisören!

No Comments
DSC00022

Hemma i Sverige är det morfars jobb att ta med barnen till frisören när det är dags för klippning, och så fick det bli även här!
Igår traskade båda pojkarna med mormor och morfar in till byn här, Haad Salad, för ett besök hos hårfrisörskan. 20 kronor per barn kostade klippningen, inklusive hårtvätt!

Före…

…och efter!

Salad Beach, Koh Phangan

No Comments
DSC099981

Vi lämnade Koh Phayam med speedboat och därefter minibuss Ranong-Surat Thani, och så småningom färja ut till Koh Phangan.
Det är ljuvligt att vara tillbaka här, på Salad Beach som vi verkligen tycker otroligt mycket om. Vi var här för två år sedan, och firade bland annat Jacks tvåårsdag här.
Vi har flyttat in i ett fantastiskt hus några steg från havet. Mamma och pappa i ett rum, vi övriga i ett rum. Mest tid spenderar vi på vår stora veranda, jag ligger just nu i hängmattan och skriver detta.
Mamma och Jack är på massage, pappa ligger på en av solstolarna och läser, och Patrik och Milo lägger Bamse-pussel.
Senare i eftermiddag ska vi åka in till staden Thonsala och besöka marknaden där.

Salad Beach. Bilden tagen från restaurangen vi åt på igår kväll, jag, Patrik och barnen hade gått i förväg och här är mamma och pappa på väg

Vår fina veranda! Fika

Pappa och Patrik tog varsitt barn i varsin kajak och drog på en liten utfärd

Pappa på thaimassage

Sabai Sabai

No Comments
DSC09942

Igår lämnade vi Sabai SabaiKoh Phayam. Det känns alltid lite sorgligt att lämna fina ställen där man har trivts, och ja, så var det ju här!
Boendet var verkligen toppen för oss, ett nytt ”treehouse” med två våningar, där barnen bodde uppe på loftet. I badrummet växte en palm genom taket som duschen var fäst vid, och vi hade världens kanonutsikt från våra fönster.

Men allt har sin tid, och efter åtta nätter sa vi hejdå till ytterligare en plats som skrivit in sig i våra resehjärtan. Tack Sabai Sabai och fina Koh Phayam!

Vårat kära hus!
Mamma och pappa på stranden nedanför Sabai Sabai
Mamma njuter på Sabai Sabais strand
Kokosnötstävling hade vi flera gånger på stranden. Här spelar Milo och Jack med morfar
Jack i trädgården
Utsikt från vårt sovrum när vi öppnade upp fönsterluckorna i går morse

Långsvanstur runt Koh Phayam!

No Comments
DSC09731

Vi är alltså på härliga Koh Phayam, som ligger långt upp på Thailands västra kust, nära gränsen mot Burma. En ö utan annan fordonstrafik än motorcyklar, och vägar smala som våra cykelvägar hemma.
Vi bor på Sabai Sabai, ett litet resort på en egen strand, som verkligen är vad de heter. Namnet är ett thailändskt uttryck som betyder ungefär ”ta dagen som den kommer”. ”Your hammock heaven” säger de i annonserna, och det stämmer verkligen också. Här vilar vi mycket i våra hängmattor, eller ligger på liggkuddarna vid de låga borden i restaurangen eller i någon sala. Enkelt, lugnt liv.

Idag bröt vi av lite med en långsvansbåtutflykt för att se mer av ön. Det är verkligen en favorittyp av utfärd vi har – att hyra båt med chaufför för en dag – och det slår aldrig fel. Lika härligt varje gång.

Vi åkte iväg 9 på morgonen och rundade ön, och sen bort mot den näst största stranden. Jättemysig strand! En bit utanför den snorklade vi, och sen in för fika och bad och häng på stranden.
Nästa stopp var för lunch, fried rice på Phayams största strand.

Och så småningom tillbaka. Kom tillbaka någon gång efter två på eftermiddagen. Skön dag!!

Det fanns ett sjörövarskepp på land på en strand! ”Åh, jag har aldrig sett ett vrak förut”, sa en lycklig Milo när vi gick i land.

Vacker mamma!!

Grattis mormor, på Koh Kho Khao

No Comments
DSC09603

Vi ligger lite efter i bloggandet, framför allt på grund av ganska obefintlig internetuppkoppling, så jag tänkte lägga in lite bilder från Koh Kho Khao där vi var under nyårsveckan tillsammans med mamma och pappa.
Vi hyrde ett hus där, och hade en jätteskön vecka på den otroligt fridfulla stranden! Man kunde gå hur långt som helst utan att möta en människa. Verkligen SÅ lugnt!

Mamma fyllde år när vi var där, och det var en fin dag! Här kommer lite bilder från den 5 januari.

GRATTIS MORMOR PÅ FÖDELSEDAGEN!

Av Milo fick mormor bland annat ett hjärta i sanden där han själv hade skrivit ”MORMOR” med snäckor

Födelsedagsmiddag i byn på kvällen!

Grattiskram till mormor på morgonen

Huset vi hyrde på Koh Kho Khao

Nyårsafton 2013-2014

No Comments
DSC09382

Nyårsafton blev en riktigt härlig kväll på Koh Kho Khao! I vårt villaområde anordnades en nyårsfest med snittar på stranden till förrätt, festbuffé och lite happenings på stranden senare.
Bland annat skickade vi upp rislampor i den svarta natthimlen – riktigt vackert, och barnen hade tomtebloss. Det hölls också ett lotteri där vi vann 1000 baht i transport, det kommer bra till användning när vi lämnar Koh Kho Khao för att resa till Koh Phayam. Milo tog emot vinsten och var så glad och stolt!
Det blev en mysig nyårsafton!

Mormor och Jack i restaurangen – strax buffé!
Våran modellpojke innan festen!
Snittar på stranden

Underbara Freedom – Vi ses igen!

No Comments
IMG_7888

Så har vi sagt hejdå till Freedom för denna gång.
En plats som verkligen betyder Lycka för oss!

Tik som jobbar i baren skriver och ritar i barnens minnesböcker, de har varsin bok där vi samlar minnen på olika sätt och här har nu personalen på Freedom bidragit. Känns jätteroligt!
Milo och Jack i sin säng = en dubbelmadrass på golvet under myggnätet

Juldagsskattjakt på en öde ö!

No Comments
IMG_7760

På juldagen lånade vi en kanot på Freedom och gav oss iväg ut på havet. Vi hade sett en öde ö när vi spejat från land, som vi gärna ville utforska.
När vi kom i land visade det sig att den mycket riktigt var öde – men det fanns också en skattkarta som berättade att det fanns en skatt någonstans på ön!

Jakten kunde börja! Jag och Jack gick åt vänster på stranden, Patrik och Milo åt höger. Vi letade och letade. Enligt kartan skulle det finnas en skatt någonstans vid ett träd, och något som såg ut som en bur.

Jack hittar slutligen ett kryss i sanden! Vid ett träd, vid en bur – en bur som piraterna har använt för att fånga fienderna i!

MILO! JAG HAR HITTAT ETT KRYSS!!! JAG TROR DET ÄR SKATTEN!!!

Gräver…

…och där är skatten hittad! Vaniljkex och muffins! Perfekt! (inte minst med tanke på att vi hade råkat glömma vårt picknickfika hemma…)

Vår kanot på den öde ön

Skatt-fika

Milo och Jack drar ut kanoten inför hemfärden över tillbaka till Koh Jum och Freedom
Och efter skattjakten var det skönt att komma tillbaka till Freedom och koppla av med en skön massage! Mina pojkar – alla tre! – låg stilla i en timme! Det trodde jag aldrig…

Vår julafton, Koh Jum 2013

No Comments
IMG_7689

Julafton 2013 blev jättebra! Annorlunda, men fin.


Julveckan har vi tillbringat på en av våra favoritplatser på jorden, Freedom HutKoh Jum, där vi har varit förut och längtat att återvända till. Vår bungalow är enkel, med springor mellan brädorna i golven och några glasrutor finns inte i fönsteröppningarna.
Rakt nedanför oss ligger havet. 
Vi julpyntade vår veranda dagen före julafton!

På morgonen vaknade barnen och blev glada över att upptäcka ”julgranen” som hade tillkommit under natten (Patrik lånade en palm på restaurangen..) och dessutom med några julklappar i! Eftersom Milo och Jack visste att tomten inte skulle kunna komma till Thailand, och att de ju dessutom hade fått sin julklapp redan (Legoland), så blev de mycket glada och överraskade när det faktiskt hade hamnat några julklappar med deras namn på under julgranspalmen.

Julfrukost = banana porridge i restaurangen på Freedom.

Och efter frukosten la vi tillsammans julpusslet som farmor hade haft med från Sverige. 125 bitar! 
Efter en dag på stranden med snorkling tillsammans ute i havet så gick vi hem och klädde oss fina! Jack har på sig sin julklappströja: en t-shirt från Freedom, likadan som de som jobbar här har!

En viktig höjdpunkt: avsnitt 24 av julkalendern! Vi har sett samtliga avsnitt tillsammans hela familjen. (tack SVTPlay!)

Öppnar lucka 24!

Julmiddag på gång. Innan den spelar vi barnens julklappsspel, Lego Chima (som inhandlades på Legoland, vilket jag råkade säga till Milo. ”Men”, sa han förvånat, ”jag trodde det var tomten som kom med spelet?”. ”Eh.. ja.. alltså, tomten köpte nog det på Legoland, tror jag…”)
Freedoms julgran

Vårt ”julbord” i år blev en skön blandning av thailändska rätter som vi fick in i halva portioner, tack vare personalens välvilja! Supergott, vi var riktigt nöjda med denna sorts julmat!
Julelden brinner på stranden

Vi avslutade kvällen med att skicka upp rislampor i den svarta Thailandskvällen. En till farfar Lars däruppe på månen, och en som en tanke till alla vi tänker på och saknar därhemma.

En jul att minnas! Tack min familj!

Nio år sedan tsunamin. Thailand, Annandag jul

No Comments

Idag blir det ett helt annat inlägg än bara reseskildringar och sol- och badliv.
Det är 26 december, Annandag Jul, och det är nio år sedan tsunamin drog in över Sydostasien.
Jag kände ingen (då) som drabbades av vågen. Jag var inte alls i närheten själv, utan i fullständig trygghet hemma hos mamma och pappa i Degerfors.
Ändå har tsunamin påverkat mig och mitt liv väldigt, väldigt mycket. Naturligtvis inte alls på samma sätt som de vars liv förändrades brutalt och totalt den här dagen. När jag landade i Thailand några dagar senare för att jobba för Expressen så hade jag inte upplevt skräcken, dödsångesten, vansinnet och helvetet som så många andra.
Mitt liv har påverkats på helt andra sätt. Men det är långt ifrån bara de där första veckorna på plats, bland tusentals döda kroppar, kaos, lukten av död och förtvivlan som är vad jag främst tänker på när jag tänker på tsunamin. Även om det fortfarande känns viktigt för mig att jag var där, då, för att det gett  mig åtminstone en liten delförståelse för hur det var att befinna sig i detta som drabbad som jag inte skulle ha haft annars.
Men för mig handlar det om människorna jag har träffat efter tsunamin, i Thailand och hemma, runt om i Sverige. Jag har skrivit många, många texter. Följt med till vackert dekorerade gravar, sett bilder på outsägligt saknade barn, besökt restauranger och små strandbarer som raserats av vågen och som mödosamt byggts upp på nytt, skrattat åt vackra minnen och känt tårarna stiga mer än en gång under mina möten med människorna som drabbades på olika sätt.

Det är inte så att jag är märkvärdig på något sätt. Många journalister och andra möter massor av människor som varit med om stora, omskakande, livsförändrade händelser, och många rapporterar från platser och händelser som är väldigt speciella, varje dag, hela tiden.

Men i mitt liv – för mig personligen – blev detta så mycket mer än ett jobb..
Efter att ha jobbat regelbundet med katastrofen i ett års tid, inklusive fyra arbetsresor till Thailand mellan julen 2004 och julen 2005, så hade jag mött en rad människor som verkligen satt spår i mig. Jag hade haft många, långa samtal om livet, om fruktansvärda förluster, om vikten av att leva medan man kan. Att välja livet. Välja kärleken. Välja att älska, finnas, skratta, njuta, och ta vara på tiden.
En del av det där kan låta som klyschor. Men när någon som har drabbats av det allra värsta har sagt det till mig, sett mig i ögonen och sagt att vi verkligen måste tänka på hur vi väljer att leva våra liv. Vad är viktigt, och vad är inte? Ja, då lyssnade jag.

Jag bevakade ettårsceremonin på plats i Khao Lak och reste runt på egen hand ett par veckor efteråt.
Det blev som ett avslut för den mer intensiva delen av tsunamibevakningen. Det är ju så, det trappas ner. Minnesbilagan – ett år efteråt – var gjord. Sammanfattningarna skrivna.

Men jag satte ändå inte punkt helt för tsunamin. Den har följt mig genom åren på olika sätt. Jag har fortsatt att skriva, och jag har fortsatt att hålla kontakt med flera av dem som jag mötte under det där första, speciella året. Och jag har som bekant återvänt många gånger till Thailand.

2006, ett och ett halvt år efter tsunamin, så träffade jag Patrik när jag var hemma i Degerfors på ”sommarlov”. Mamma hade också varit svårt sjuk, och i kombination med alla känslor och nya tankar i och med det och tsunamin så ville jag verkligen vara hemma den här sommaren. Nära.
Och Patrik, ja han stämde inte alls in i min ”mall” på hur en tänkt partner skulle vara (om jag nu hade en sådan, men ja, omedvetet så hade jag nog ändå det) Att han till att börja med bodde i Degerfors var ju fel bara det, jag bodde ju i Stockholms innerstad. Han var dessutom inte ens i närheten av mediebranschen utan jobbade inom industrin. Och så vidare.
Innan allt detta hände så hade så mycket i min tillvaro bara snurrat på i väldigt hög hastighet. Det var kul och spännande, intensivt, galet och fullspäckat.
Det blir förstås hypotetiskt, men ganska ofta har jag ändå tänkt att jag inte tror att jag hade träffat Patrik om det inte varit för mina tsunamimöten. I alla fall inte valt honom och det livet vi sedan valt att leva. Det var så långt ifrån det jag var innan, men inte efter tsunamin.

Jag tror ni förstår att jag inte med detta vill säga att jag är tacksam över att katastrofen inträffade. Det är som jag har sagt flera gånger till min vän Malin, som drabbades enormt svårt av vågen som tog hennes tre fina barn Emma, Filip och Vivi – att egentligen önskar jag ju att vi aldrig hade träffats, eftersom vi möttes på grund av tsunamin (när hon sökte efter sina barn och deras tillhörigheter i Khao Lak några veckor efteråt)
Men när nu det värsta hände, så är jag ändå tacksam att jag fick träffa henne och för det som hon och andra gett mig.

Sedan igår kväll har jag känt hur mina tankar hela tiden återvänt till människor, samtal, bilder och funderingar som har med tsunamin att göra. Det känns väldigt nära i år, förmodligen för att jag är i Thailand igen för första gången sen 2005 på Annandag jul. Och kanske också för att jag själv har barn nu.
Att älska någon så innerligt mycket gör ju risken så mycket större på något sätt, jag har så mycket mer att förlora. Dom är ju hela mitt Jag. Hela mig.

Att ta vara på livet, varje dag, blir aldrig en klyscha för mig längre. Det är viktigt, och på riktigt.

Nu är det förmiddag i Thailand, Annandag jul, och tankarna är många. Jag har varit ute på stranden en stund, vid halv elva-tiden (när det hände) och det är fortfarande så svårt att se det framför sig. Hur allt det här vackra så fort kunde bli ett sånt inferno.
Ikväll ska jag tända ljus för att minnas och hedra dem som vågen tog, och för deras anhöriga som har tvingats hitta en väg i tillvaron som på något sätt fungerar, och som generöst har delat med sig till mig och andra av sina erfarenheter så att vi i alla fall kan ana sådant vi inte hade gjort annars.

Jag ska också vara med mina pojkar, jag ska lyssna på deras små funderingar och försöka svara på Jacks frågor om varför grodor hoppar, och vad det blir för färg om man blandar grönt, gult och blått. Jag ska simma i havet med Milo och njuta av hans skratt, och vi ska spela spel och så småningom titta på solnedgången tillsammans.
Det kommer att bli en bra dag.