Tillsammans

För oss handlar resandet väldigt mycket om att få vara tillsammans. Som en familj. Hela tiden.

.

Läs mer

Det är nu som livet är mitt...

...jag har fått en stund här på jorden. Ett inlägg om tacksamheten kring att vi vågade fatta beslutet om att förverkliga vår livsdröm.

Läs mer

Varför vi orkar med varandra...

....eller ja.. varför det faktiskt är möjligt att orka resa med varandra och vara med varandra dygnet runt, jämt, jämt, jämt

Read more

Möten som berör

Det viktigaste av allt under våra resor är mötena med andra människor. Det händer så mycket. Vi berörs, allihop, och särskilt Milo och Jack

Read more

Machu Picchu - Drömstaden

En plats som berörde på alla sätt. Men som också gav upphov till känslan om att Peru har SÅ mycket mer att ge Read more

Det oväntade Galápagos

No Comments


Vi såg väldigt mycket fram emot att få uppleva den unika naturen och djuren på Galápagosöarna.

Men det vi inte hade räknat in var att det skulle vara så galet VACKERT. Ett sånt paradis, med stränder som inte liknade något vi upplevt förut.

Vi gjorde ju Galapagos på egen hand, utan kryssning (som väldigt många gör) eller dyra dagsutflykter (vi gjorde en, som blev sjukt lyckad – den får ett eget inlägg framöver!)
Men framför allt tog vi oss fram på egen hand. VÄLDIGT mycket till fots. Och vi förvånades över hur mycket vi lyckades hålla nere kostnaderna och ändå uppleva så fantastiskt mycket som vi gjorde.



Isabela island.

Vi valde att bo en vecka på huvudön, Santa Cruz, och fem nätter på ön Isabela. Och sen återvände vi till Santa Cruz i tre nätter på slutet. Därifrån gick också vårt flyg.

Vi hyrde först en minilägenhet på ett Guesthouse, och sen bodde vi på hostel.


Foto: Milo

Och jag skulle säga att de mest paradisiska upplevelser vi hade (tänker stränder här) var gratis.

Tortuga Bay på Santa Cruz – jag kommer längta tillbaka hit i resten av mitt liv..

Och ön Isabela, där stranden började i den lilla stan där de allra flesta bor och sen typ aldrig tog slut.

galapagos isabela

Vi kommer berätta mer framöver om våra kostnader för att resa till Galápagos, just för att det var ett resmål vi länge tvekade kring på grund av att vi trodde det skulle bli för dyrt för oss.

Det var heller inte helt självklart att hitta info om att göra Galápagos som budgetresenär, och särskilt inte som budget-familjeresenärer… Så det känns roligt om vi kan dela med oss till fler om hur vi gjort.

DSC04298
Foto: Milo

Det finns också mycket roligt annat att göra, som att kolla in fiskmarknaden i Puerto Ayora, staden i Santa Cruz. Milo älskade att hänga där och ta bilder och titta på djurlivet, många sjölejon och pelikaner!

I hamnen hängde vi också med sjölejon på kvällarna – de älskade att vila på bänkarna mitt bland alla oss som passerade.

IMG_9204

DSC04128
Foto: Milo

Ja, hjälp vad mycket vi har upplevt på Galapagos och vad vi har mycket kvar att berätta om detta.
Nu har tiden runnit på och vi har faktiskt ännu mycket mer än så på gång. Så mycket som har hänt och som händer!
Och SÅÅÅÅ många tankar kring framtid/ vad vi är med om/ barnen/ intryck…. Ja, väldigt mycket som pågår inuti just nu, många bubblande tankar, många händelser, många intryck.
Vi kommer såklart att dela med oss, men vi får se i vilken ordning allt blir.
Allra närmast här på bloggen väntar hur som helst del 2 av ”Jorden runt snack med Milo & Jack” från Galápagosöarna. Missa inte det! 🙂

Här finns första programmet av ”Jorden runt-snack” från Galápagos!

Alla inlägg om vår jorden runt-resa


Milos födelsedagsfirande på Galápagos

5 Comments
IMG_6579

puerto ayora birthday milo

Den allra viktigaste dagen på Galápagos var Milos nioårsdag, såklart!
Som han hade längtat!

Vi har ju befunnit oss i nästan total wifi-skugga ute på öarna och vi har så galet mycket att visa och berätta från dessa helt unika öar ute i Stilla havet.
Men ja, det viktigaste först!

milo puerto ayora birthday

Milo fyllde år när vi redan tillbringat nästan två veckor på öarna Santa Cruz och Isabela, så när vi sjöng och gav de få presenter vi hade så fick han också ett Galápagos-Bingo som skulle utföras under hela dagen, och så väntade belöningar vid en respektive två fulla rader, plus hela brickan.
Varje utfört uppdrag skulle också dokumenteras på bild.

Fil 2017-04-22 20 58 57

Milo gav sig in i detta uppdrag med stor entusiasm, och gjorde upp en plan för vilka platser vi skulle behöva ta oss till under dagen för att han skulle kunna slutföra ett Bingo-ruta-uppdrag.
Så efter en lång frukost tog vi en promenad till Tortuga Bay, som för övrigt är en av de absolut vackraste stränder jag/vi sett.

IMG_6417
Ett av de första uppdragen som slutfördes var att bygga en iguana i sand med pappa

puerto ayora beach
…och en sjukt snygg sköldpadda med mamma

Det var en sån där alldeles strålande dag, klarblå himmel, havet låg lugnt. Vi njöt av många fina strandtimmar – och flera lösta uppdrag – innan vi gav oss i kast med vandringen tillbaka, cirka tre kilometer.

IMG_6396
Sola med en iguana = CHECK

tortuga bay puerto ayora
Fotografera varje familjemedlem med ett djur! Här: mamman och en pelikan

puerto ayora fiskmarknad
Uppgiften att fotografera en pelikan och en fiskare på samma bild löste Milo vid fiskmarknaden i Puerto Ayora.

På kvällen väntade middag på restaurang, vilket kändes lyxigt och roligt för oss alla. Det var första restaurangbesöket på hela tiden på Galápagos eftersom vi i vanlig ordning lagat så mycket som möjligt själva.

Milo älskar sushi, så valet var självklart. Och han åt. Och han åt. Och han åt.
28 (!) bitar blev det innan han tillslut, lite motvilligt, fick inse att det inte gick ner mer.

IMG_6515

Sen hade killarna bestämt möte med sin nya kompis Isabella från Irland i lekparken, en jättego tjej som faktiskt fyllde nio år dagen innan Milo! Vi träffade på denna familj på båten från Isabela (som ön alltså också heter) och även föräldrarna var supertrevliga. Så Milo, Jack och Isabella hade verkligen jätteroliga kvällar ihop med MASSOR av lek.
Och glass! (det var en av belöningarna, att han fick bjuda sig själv och Jack och Isabella på mjukglass)

IMG_6539
Gå armgång = KLART! För att göra detta var Milo tvungen att gå till lekparken i hamnen.

IMG_6554
Tillsammans med goa Isabella.

***

Till våran Milo:

TACK för (ännu) en underbar dag tillsammans! Jag tycker din födelsedag detta år verkligen säger så mycket om hur du är som människa.
Din oförställda glädje över Bingospelet, som ju egentligen var något ganska enkelt. Visst, du fick några t-shirts och ”full bricka-belöningen” var en hemlig present som var en Lego-ask. Men framför allt är du så glad över upplevelserna, och älskar att vi gör saker tillsammans.
Vatten är en stor och viktig del av ditt liv. Du älskar älskar älskar att vara i vatten, älskar att simma, älskar att snorkla och dyka ner och studera undervattenslivet närmare.

Du pratar så ”stort” nu, det märks att du blir äldre och du har många funderingar och kloka tankar. Jag tycker verkligen om att vara tillsammans med dig, det är roligt och jag trivs så himla bra i ditt sällskap.

idamiloisabela liten

Och något mer om hur du är, det där som är du, tycker jag visas bland annat i den där stunden när du hade simmat motströms en bit för att komma till ett nytt snorklingsställe, men din lillebror orkade inte förbi det strömmande partiet. När du upptäckte det vände du tillbaka, tog honom i handen och simmade en gång till genom strömmen tills ni tillsammans nådde platsen ni ville till.

Du köpte också ett mjukis-sjölejon till Jack på din egen födelsedag, för dina egna pengar, för att du vet att Jack blivit så förtjust i sjölejon.

Något som också blev lite extra tydligt denna dag var hur mycket du gillar att ta bilder. Du lägger ner mycket tid på att dina bilder ska bli bra, och det blir de ju också! Ditt nya mål är att spara pengar till en helt egen kamera. Och till riktigt bra simfenor.

puerto ayora marknad

Tacksamheten är stor varje dag, väldigt stor. Och såna här dagar blir det så tydligt.

Grattis igen, Milo vår Milo.

IMG_6579
Bild tagen vid 23-tiden på kvällen när vi var tillbaka på hotellrummet efter vår heldag tillsammans

Categories: Galapagos JORDEN RUNT

Milos skola – Fjärilar i Panama

2 Comments
IMG_4193

Vi spenderade några dagar i en by i bergen i Panama, knappt två timmar från Panama City. Vi tog det mest lugnt. Var lite sjuka, faktiskt (Milo lite förkyld, Jack lite magstrul), och använde en hel del tid till skolarbete och planering inför de sista två månaderna på resande fot (Sydamerika!!)

Men – vi var också ute på ett litet studiebesök.

Det är så att vi får många frågor som handlar om barnens skola.
Vi har berättat om det tidigare, bland annat här och här.
Men tänkte att vi kan visa upp hur en annan sorts lektion kan se ut för oss/barnen, utöver det mer vanliga som till exempel är att räkna i matteboken, skriva i minnesboken, läsa i läseboken och jobba i svenska-arbetsboken som är med hemifrån.

Vi försöker ju verkligen att använda själva resan som en skola, och mycket följer ju med på köpet, som geografi, engelska, vilda djur, växter och mycket annat.
Men ibland gör vi också något mer, som vi kanske inte hade kommit på tanken att göra om det inte varit för att vi sett det som skolarbete, som att gå på något museum – eller som nu i El Valle i Panama; i fjärilsträdgården.

panama butterfly

Detta är en plats som är skapad av eldsjälar, som byggt upp en fin plats i utkanten av denna bergsby. Vi betalade några dollar i entréavgift, och allting inleddes med att ägaren mycket initierat visade oss en film och berättade om fjärilar och om deras liv.

Därefter fick vi följa med en guide ut i fjärilsgården, där runt 250 fjärilar lever sina liv. Vi tittade på ägg som låg på blad (de pyttesmå vita prickarna)…

panama fjärilar

…och lärde oss allt om processen ägg – larv – puppa – fjäril.

IMG_4193

Vi lärde oss också om vilka hot som finns mot fjärilen, och som vanligt, höll jag på att säga, så är människan en stor bov. I det här fallet handlar det mycket om hur odlingar mm besprutas, och om avgaser och andra utsläpp.

panama med barn

I denna fjärilsträdgård överlever cirka 70 procent av larverna. Ute i det fria är det cirka två procent.

Syftet med fjärilsträdgården är både utbildning och att bevara vissa arter.

panama el valle

Efteråt skrev Milo ner fakta om dagen och om fjärilar i sin minnesbok:

panama el valle med barn

panama butterflies

**

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua

Om ett väldigt tufft resdygn – och varför vi bokade dyra Galápagos

3 Comments
img_9130-1.jpg

Så blev det dags för det vi visste skulle bli en tuff resdag. Men vi visste inte innan HUR tufft det skulle bli. Och det var väl kanske tur det…
Först lite om varför vi bokade in Galápagosöarna, något vi länge trodde skulle bli ett alldeles för dyrt stopp för oss.
Man måste flyga från Quito eller Guayaquil (Ecuadors fastland) till Galápagos och en sån tur o retur-biljett skulle kosta oss nånstans runt 13000 – 15000 kronor.

Too much, insåg vi, eftersom vi då först skulle vara tvungna att flyga Panama – Ecuadors fastland som skulle kosta oss fyra runt 14000 – 15000 kronor.

Och sen, efter Galápagos, tittade vi på diverse nattbussar och stopp på vägen för att ta oss in i Peru och vidare mot staden Cusco. (Flyga var inte att tänka på, väldigt mycket dyrare) Transportkostnaden för den delen låg på ungefär 8000 kronor innan vi hade tagit oss fram dit vi skulle (runt tre nattbussar plus lite annan transport)

Alltså en total reskostnad på nästan 40000 kr från Panama – Ecuadors fastland – Galapagos – Ecuadors fastland – Cusco, Peru.

Bara att slå bort. Eller…?

Nej, en sömnlös natt hos Penny och Anita på Nya Zeeland så bestämde jag mig för att ge Galápagos en sista chans. Det har varit mitt och Patriks drömresmål under alla år vi levt ihop (11), och så plötsligt var den där. Biljetten med stort B.
Biljetten som inte skulle finnas, som jag ännu idag inte riktigt kan fatta att jag hittade.

Men jag tryckte till slut in den ganska osannolika multistopbiljett-kombinationen Panama – Galápagos – Cusco

Knappt 20000 kronor. Men endast på ett enda avresedatum, som stämde väldigt bra in på när vi ville resa.

Jag stirrade på skärmen ganska länge, kan jag säga.

Och bokade sen illa kvickt.

Än idag känns det nästan som att det måste blivit nåt fel, ca 5000 kr per person är jämförelsevis sjukt billigt i detta sammanhang för Galapagos plus att vi tar oss hela vägen Panama-Cusco. 

(Jag inser att det kan låta som mycket pengar ändå, men vi har en ”grundbudget” för ungefär vad själva ”huvudbiljetterna” runt jorden bör/får kosta, som tar oss de längre sträckorna/mellan världsdelar etc. Och vi ligger ganska mycket under vad vi trodde det skulle landa på från början, enbart tack vare väldigt nitiskt sökande/jämförande efter biljetter..) Vi kommer också berätta mer om hur vi gör öarna på vårt budgetsätt!

Men. Enda lilla dilemmat med denna billiga flygbiljett är knäppa flygtider, avresa från Panama 05:10.

Vi åkte från hotellet vid 22 på kvällen, med en naiv förhoppning om att vi skulle få checka in redan då. Men flyget fanns inte ens med på skärmarna än så det var bara att slå läger på golvet vid flygbolagets incheckningsdiskar (fanns inga bänkar) Våra stora hjältar Milo och Jack la sig ner på varsin ryggsäck – och somnade.


Inte ett enda gnäll, vare sig då eller senare under resan.

Vid 03-tiden väckte vi dem för incheckning o säkerhetskontroll. Då var de rejält trötta, förstås.

Mer sömn på golvet vid gaten. 


Och sen ombord för flight 1 av 3.

Samtliga bara 1:30 – 2 timmar långa. Men av och på, långa promenader på flygplatserna för att komma rätt.

Inför sista flighten till Galápagos var vi dessutom tvungna att hämta ut väskorna, fylla i massa papper mm.

Och sen visade det sig att flyget var flera timmar försenat.

Jag hade börjat känna mig dålig, illamående, på flight 2 och nu under den långa väntan blev jag sämre o sämre.

Spydde tillslut som en räv (eller vilken liknelse man nu använder i denna del av världen..), inne på flygplatstoaletten, ursäkta för den kanske väl ärliga beskrivningen… men så att ni förstår lite hur det var…

Låg sen utslagen på en soffa tills flyget gick, trodde knappt jag skulle ta mig på. 

Två timmars flight som i dvala. Mina ben började dessutom värka på nåt konstigt sätt så det kändes nästan omöjligt att gå på dem.

Milo och Jack (och Patrik) nu ännu större hjältar som fick klara allt på egen hand utan fungerande mamma, trots för lite egen sömn i kroppen.
Så landade vi slutligen. Buss, båt och taxi i fyra mil innan vi kom fram till vårt guesthouse vid 19-tiden på kvällen; 19 timmar efter att vi lämnade hotellet i Panama.


Foto: Milo

Jag la mig bara på sängen och gled snabbt in i nån dvala medan Patrik gick o handlade och fixade mat åt dem.


Foto: Milo

Efter tio timmars sömn kände jag mig något bättre men får bli en hemmadag för mig medan de andra börjar upptäcka denna första ö vi besöker, Santa Cruz.


Vår lilla lägenhet för en vecka. Foto: Milo

Tack och lov har vi två veckor här på öarna, så vi har tid på oss att upptäcka öarna även om det får bli en slow start idag.

Dagens tack går således till familjen som visar vilket toppenteam vi är, även när allt inte går som på räls.

Milo och Jack genomförde alltså denna nästan dygnslånga resa utan ett enda gnäll (helt sant), och bar, fixade, köpte vatten åt mig på flygplatsen, vaktade väskor, sov där och när det fungerade, och allt möjligt annat.

Verkligen mina hjältar! 


***

Till sist:


I våra tankar och hjärtan. 

 

Centralamerika – Tack för äventyret!

1 Comment
IMG_7612

Jag har insett att jag har som små egna ritualer.
Särskilt när det gäller nya faser i vår resa. Som nu ikväll/inatt, när det är dags att avsluta vårt Centralamerika -äventyr till förmån för nästa; Sydamerika.

Vi är alldeles strax på väg mot flygplatsen i Panama.

Resan har kommit att bli som olika kapitel i en bok, och jag blir liksom alltid lite sentimental när det är dags att sätta punkt för vart och ett av dem.

img_7594.jpg

Jag går tillbaka i tiden, till när vi landade på Managua flygplats i Nicaragua den 9 februari. Jag gör en snabbfärd via GranadaSan Juan del Surunderbara Ometepe – regnskogsäventyren i Los Guatuzos och i tältet på Basecamp Bartola.
Och så in i Costa Rica, och så småningom vidare till Panama.

IMG_7955

Tre länder som vi visste väldigt lite om innan vi kom hit. Tre länder som har kommit att få speciella betydelser för oss, alla på olika sätt.

resa runt i centralamerika

Och ja, jag blir lite gråtmild. Jag är sån, det bara är så. Lite svårt för avsked och separationer, även av det här slaget.
Jag antar att det beror på att vi har haft det bra här. Att vi har trivts.
Så det känns lite svårt att släppa taget, trots att jag vet att vi har så mycket roligt framför oss.

Men jag behöver nog mina ritualer. Mina egna hej-då i tankarna. Mina egna avslut.

IMG_7612
San Juan del Sur, Nicaragua, februari -17.

Så medan vi reser mot flygplatsen och har ett gäng nattliga timmar där innan flyget tidigt på morgonen ska ta oss mot Galápagosöarna (vilket i sig känns helt sjukt – vi ska faktiskt dit?!!!), så tar jag med mig en massa tankar, minnen och funderingar. Knyter ihop dem litegrann, så gott jag kan.
Och klamrar mig, som vanligt, fast vid förvissningen (förhoppningen..) om att vi kommer åter till Centralamerika en dag.

Så måste det bli.

IMG_8849
Far & yngsta sonen på en egen vandring till La Laguna i bergen utanför El Valle, Panama.

IMG_8507
Milo och sengångaren i Punta Uva, karibiska kusten i Costa Rica

centralamerika
Älskade Ometepe, Nicaragua.

centralamerika karibien
Caribbean lifestyle!!!

centralamerika med barn
Vårt tält i Nicaraguas regnskog. Underbara dagar.

**

Här finns alla våra inlägg om Jorden runt-resan

Här finns alla inlägg från Centralamerika; Nicaragua , Costa Rica & Panama

Panama City! Dags för storstadsliv igen

No Comments
IMG_9077

Hej Panama City!

IMG_9077

Ja, så blev det dags för några dagars storstadsliv igen, och vi kan börja konstatera att vi har våra små ”rutiner” även när det gäller storstadshänget.
Till att börja med tycks vi ha en vana att bo ganska fint, med våra mått mätt. Vanligt hotell istället för hostel, och gärna i klassen ”något över medel”.
Eftersom storstadsdagarna ofta (som nu) infaller före och/eller efter något mer lite avlägset ställe, kanske med flera resdagar, nattflyg eller liknande grejer. Och då är det rätt skönt att ha några dagar när man vet att man har varmvatten i duschen, ja att det finns en fungerande dusch över huvud taget… Och att det är torrt inne på rummet! (i hög luftfuktighet är det ibland helt omöjligt att få kläderna torra)
Viktigt är också att läget är bra, helst nära kollektivtrafik.

Denna gång bor vi på Principe Hotel på Via Argentina. Ett typiskt mitt emellan-hotell i Panama city, som nog inte kommer att sätta några bestående avtryck men som fyller sin funktion.

Idag hade vi dessutom nytta av riktigt bra wifi, eftersom vi gjorde en livesändning på Expressen/Allt om Resors Facebooksida! (Det var kul, och går att se i efterhand här)

Och när vi väl är på plats – ja då gör vi stan.

IMG_9068

Vi kör sevärdheter och gärna museum, men absolut inte allt som finns. Men idag spenderade vi ett antal timmar i gamla stan Casco Viejo, där vi bland annat besökte fina kyrkan Iglesia del San Francisco de Asis.

IMG_4448
Tänder ljus för älskade farfar Lars. Något vi också alltid gör när vi besöker kyrkor på våra resor.

Farfar/Pappa/Svärfar – Vi saknar dig!

panama city med barn

Sen uträttar vi ärenden och shoppar. Ja, i alla fall när det är som nu – att vi planerar att sända hem saker. Imorgon ska vi till posten med ett paket, och hoppas det ska gå att lösa att få hem det till Sverige… Det är både kläder och saker vi inte vill släpa på under sista delen av resan, och lite nytt åt framför allt Milo och Jack att ha när de kommer hem.

shopping panama city
Vi ägnar nästan osannolikt mycket tid åt att leta efter och titta på fotbollströjor av olika slag, eftersom vår yngsta son är besatt av dessa plagg. Och jag kan säga att detta var den mest oväntade tröja vi såg idag! Dessutom den enda landslagströja de hade i den här affären. Mycket märkligt!

resa med barn panama city
När man går nästan 1,5 mil på en dag i Panama City i tryckande värme är glass nästan ett måste.

panama city food court

Stort shoppingcenter hör också alltid till, och food court!

Sen handlar vi. Framför allt det vi ”samlat ihop” på vår inköpslista, som denna gång till exempel ny solskyddströja till Jack, solkräm spf 50, tandkräm, barntandborstar, balsam, flipflops till Patrik… Ja, ni hör, inga världsomvälvande grejer men sånt där som vi behöver ha.
Milo fyller också år om några veckor så blev några småsaker till honom också.

Plus att vi denna gång också handlade för att skicka hem, och då är det uteslutande tok-billighetsshopping vi ägnar oss åt. En storlek för stort för barnen nu, och så skickar vi hem så det ligger där och väntar till sommaren! (om det nu hittar hem förstås… men vi hoppas på det 🙂 )

Under våra dagar i Panama City har vi också besökt Panamakanalen och slussarna i Miraflores. Det kändes som ett måste för oss, och det ska vi berätta mer om snart!

Men nu säger vi godnatt för idag, och försöker ladda för vår allra sista dag i Centralamerika. För den här gången.

panama city with kids

panama city med barn

panama city

**

Här hittar ni alla inlägg från vår jorden runt-resa!

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua

Ännu en lektion i Vänlighetens språk

5 Comments
IMG_4058

bastimentos, bocas del toro

Vi har många gånger under denna resa pratat med barnen om Vänlighetens språk. Hur viktigt det är, och hur det språket faktiskt är det viktigaste av dem alla.
Engelska, absolut viktigt. Och visst har vi önskat att vi kunde mer spanska ibland.
Men hur det än är så är det alltid Vänlighetens språk som verkar räcka allra längst.

Vi känner oss faktiskt ganska överväldigade av hur många människor som har gjort saker för oss under denna resas gång, även när det varit helt utan vinning för dem (rent ekonomiskt)
Vid det här laget har vi så många exempel på detta, och det fylls på hela tiden.

På Bastimentos, Bocas del Toro, hände det sig att Milo stod varje dag, även i regn, och fiskade på bryggan.
En av byns fiskare brukade åka förbi och vinka uppmuntrande. Och varje gång han kom förbi stod Milo där, ihärdigt fiskande.
Så en dag körde han fram med sin båt och frågade om Milo ville följa med ut och fiska nästa dag. Vi trodde väl att det var lite på skoj, eller möjligen någon utflykt han ville sälja på oss.
Men så kom han nästa dag, och frågade om Milo och hans lillebror ville följa med ut och fiska.

IMG_3729

Sagt och gjort! Flytvästar på, och sen drog de ut till havs!
De var ute i kanske 45 minuter, och de lyckliga ansiktena när de kom tillbaka – med flera egenfångade fiskar!! Helt fantastiskt.

IMG_3765

Patrik försökte ge några sedlar i ”dricks”, men fiskaren var benhård. Inga pengar, och vi skulle absolut behålla fisken!
Han förklarade att han blivit så glad av att se Milos ihärdighet där på bryggan, och att han önskade att Milo skulle få uppleva att få upp en fisk. Därför ville han hjälpa till, genom att ta med honom till sina bästa fiskarställen. (senare fick vi veta att detta var öns kanske allra bästa och mest erfarna fiskare, som verkligen kan varje liten centimeter av havet runt Bastimentos)

IMG_3742

IMG_8895
Milo skrev senare om denna dag i sin minnesbok

Det blev en riktigt god middag den kvällen. Och innan veckan var slut blev det faktiskt en fisketur till med vår nya fiskarevän.

IMG_4049

Ännu större fiskar, och mat till oss i fyra (!) dagar! Fantastiskt god fisk, och förstås extra gott eftersom maten var fångad av Milo och Jack – med god hjälp av en alldeles särskild nyvunnen vän.

IMG_4058

Vänlighetens språk alltså. Bästa grejen.

**

Här hittar ni alla inlägg från vår jorden runt-resa!

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua

Bocas del Toro – Kajak genom mangrove forest

2 Comments
DSC03428

bocas del toro

När vi var på Bocas del Toro – Panamas karibiska öar – hade vi väldigt blandat väder varav flera dagar med regn. För oss gör det inte så mycket med några sådana dagar ibland, det är nästan tvärtom, att det kan vara bra att bli ”tvungna” att inte ge oss ut på aktiviteter utan vara stilla och komma ifatt med lite jobb, bildhantering, blogg mm.

Men, vi gjorde något som blev en alldeles fantastisk utflykt. Vi hyrde två kajaker på vårt hostel El Jaguar, och från vår brygga hoppade vi ombord och gav oss iväg med sikte på mangroveskogen.

bocas del toro karibien

Vi var ute i drygt fyra timmar. Milo och jag delade en kajak och han paddlade imponerande bra. Jack hängde med pappa i en egen kajak.

bocas del toro nature

bocas del toro kayak

Det blev ett stopp vid en brygga vi hittade där vi badade och åt vår matsäck och killarna gick på liten upptäcktsfärd.

Sen fortsatte vi och hittade in i en helt magisk kanal som slingrade sig omkring inne i mangroveskogen.
En mycket speciell naturupplevelse!

bocas del toro kajak

bocas del toro panama bastimentos

bocas del toro bastimentos

bocas del toro med barn

bocas del toro mangrove forest

bocas del toro panama

bocas del toro

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua

”I LOVE HOSTEL!” (Citat, Jack)

6 Comments
IMG_8751

– I LOVE HOSTEL! utbrister Jack en eftermiddag när jag möter honom ute på verandan.
Han strålar ikapp med solen därute över karibiska havet – som han älskar detta livet, vår stora lilla sjuåring.
Hostel, denna så vanliga boendeform i länder där många reser runt som vi, med ryggsäckar och med begränsad budget. Många bor i sovsalar, betalar några dollar för en säng och delar rummet med ett antal andra.
Som familj bokar vi privatrum, men kök och ibland badrum delas med övriga.

På El Jaguar på ön Bastimentos, som tillhör ö-gruppen Bocas del Toro i Panama, flyttar vi in i rum nummer 4. Samtliga övriga gäster vi kommer att träffa under veckan är mellan 20 och 30 år, utan barn, och på backpackerresa genom Centralamerika, ibland kombinerat med Sydamerika.
Den stora träverandan som är byggd på pålar i vattnet blir vårt gemensamma vardagsrum denna vecka, och många av oss spenderar gärna tid här i någon av de randiga hängmattorna.
Vårt rum är det minsta vi har haft hittills under hela jorden runt-resan, det är knappt så vi får plats med väskorna och det finns varken hyllor eller garderob, inte ens ett par krokar på väggen. Vi är visserligen vana att bo enkelt, men ja… detta är VÄLDIGT enkelt och VÄLDIGT trångt, och jag får medge att jag känner mig lite skeptisk till att börja med.

IMG_8646
Detta är alltså i princip hela rummet. Jag skämtar inte.

Men så går jag ut ur rummet efter att hjälpligt ha packat upp lite kläder som jag lagt i två högar på golvet. Och där ute, framme vid bryggan, sitter Milo och Jack och hjälper en av killarna som jobbar på El Jaguar att laga en kajak.
Jag går lite närmare och hör hur de pratar, på engelska, med honom. De berättar att vi åkt buss från Costa Rica samma morgon, hur länge vi har varit ute och rest, att de kommer från Sverige och vart vi ska sen.
Luke (som jag senare får veta att han heter) pratar på med dem och visar dem hur de kan hjälpa till.

Hela veckan på El Jaguar kommer att gå i samma tecken, och snart tänker jag knappt längre på hur litet och trångt vårt rum är. För det är så otroligt roligt att se hur Milo och Jack pratar på med alla. Som Miriam och Tina från Tyskland, till exempel, som totalt sitter i flera timmar tillsammans med Jack denna vecka och svarar på alla hans frågor och ställer en massa frågor till honom.
Han har redan tidigare under resan sagt åt mig på skarpen när jag lagt mig i hans samtal och börjat översätta ord.
– Jag lär mig mycket mer om du inte säger på svenska, sa han strängt, så sen dess har jag låtit bli. Och hans taktik tycks funka. För varje dag hör jag hur konversationerna som han ständigt söker upp blir bättre och bättre rent språkligt.

IMG_8751
Tillsammans med Miriam och Tina.

Även Milo älskar El Jaguar, framför allt att stå på bryggan och fiska, gärna tillsammans med Luke eller någon av de andra ur personalen. De visar honom knep och lär honom ta rätt på den fisk som de fångar.

IMG_8629
En regnig förmiddag. Milo och Luke på bryggan, Milo fiskar.

På hostel är det som att Milo och Jack får vara jämlika, alla pratar med dem precis som med vem som helst. Här finns inga barnklubbar och särskilda barnaktiviteter, inte ens några andra barn den här gången.
Och vi ser hur de växer, och hur de gläds över alla samtal och att få vara med – precis som alla andra.

FullSizeRender-2 kopia

IMG_8750

IMG_4040

IMG_4060

IMG_4068

Krönika publicerad i Karlskoga tidning/Kuriren 31/3

Kolla in alla våra inlägg om Panama

Och här finns våra tidigare inlägg från Centralamerika; Nicaragua och Costa Rica

”Hur går det att vara tillsammans hela tiden?”

2 Comments
ometepe hus

Jag blev intervjuad av Radio Örebro för några veckor sen, om vår resa. Programledaren ställde då frågan om hur det är att vara tillsammans hela tiden, och hon sa något i stil med att det kan ju vara tillräckligt påfrestande med en vanlig semester för en familj, för att man lever så tätt inpå varandra.

family san juan del sur

Och ja, vi är ju faktiskt tillsammans hela tiden, jag, Patrik, Milo och Jack. I stort sett 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Nio månader i sträck.
Men grejen är att det fungerar så väldigt bra.
Vi har en väldig tur i detta att Milo och Jack trivs så jättebra ihop, de är varandras bästa vänner och bråkar nästan aldrig. Det låter säkert lite för bra för att vara sant, men så är det.
De leker jämt. I förrgår spelade de till exempel Monopol i ett gäng timmar i sträck utan avbrott och idag har de lekt någon lek med två pinnar i en evighet i vår nuvarande trädgård och skrattat så de kiknat.

Patrik och jag trivs tydligen också med att vara tillsammans. Det låter kanske också som att det är lite överdrivet men det är ytterst sällan någon av oss har ett behov av att vara ifrån varandra eller barnen.
Jag tror inte det här beror på att vi är så väldigt perfekta på något sätt, och inte särskilt ”puttinuttiga” heller, utan jag tror snarare att allt vårt resande har svetsat ihop oss på något sätt. Vi kan varandras rytmer och ger på något outtalat sätt varandra utrymme ändå.

Om jag skulle lyfta fram något med just Patrik och mig så är det nog att vi är ett grymt bra team, om jag får säga det själv… Vi växeldrar, ger och tar, utan att göra nån större grej av det.
Vi blir absolut irriterade på varandra, självklart är det så. Och största ”fienden” är i så fall oftast stress (dyker då och då upp i samband med resdagar då mycket ska funka, tider passas, tunga väskor bäras, gränser passeras osv) och trötthet.
Men det är också väldigt mycket som vi aldrig tjafsar det minsta om; när det gäller resmål, upplägg på enstaka dagar/aktiviteter och faktiskt hela resrutten så är vi nästan löjligt överens. Jämt.

I grunden handlar det, är jag ganska säker på, om inställningen redan innan resan.
Vi visste att vi skulle komma att bo litet under den mesta delen av tiden. Vi visste att det skulle komma tuffa resdagar, att vi skulle bli sjuka ibland, att vi skulle vara trötta, att vi skulle bli osams och att det skulle krävas mycket av oss båda under hela resan i form av planering och fix.
Men vi har hela tiden varit inställda på att det ska gå.

Det är inte så att vi går omkring och kramas och skrattar hela dagarna, sju dagar i veckan.
Men vi har det bra tillsammans.
Vi har en fin harmoni i familjen som jag är jätteglad över.

FullSizeRender-2 kopia 3

Det enda som kan kännas riktigt jobbigt ibland är faktiskt tanken på att resan en dag tar slut (för den här gången…) Vi kommer naturligtvis ha varandra ändå, men den här 24-timmarsaccessen till varandra försvinner ju, så är det ju bara.
Jag förstår naturligtvis att jag bara ska vara jätteglad över nuet och det vi har, och det är jag allra allra mest. Men det händer att tankarna smyger sig på, och då kan det kännas som att hjärtat liksom drar ihop sig litegrann.
Jag vill ju ha dom omkring mig jämt. Precis som nu.

hawaiifalily
Honolulu, Hawaii, Januari 2017

Här finns fler inlägg med fokus på mina resetankar och om vår resevardag

Följ oss gärna på Instagram!

Över gränsen mellan Costa Rica och Panama – Sixaola

No Comments
IMG_8571

Videoklipp: Jack berättar från gränsen, Sixaola.

Dags att passera gränsen mellan Costa Rica och Panama! Eftersom vi reser genom de länder vi bestämt oss för att besöka i Centralamerika landvägen så har vi förstås sett ut de gränsövergångar som passar oss bäst.

Denna gång blev det gränsövergång från Sixaola i Costa Rica och över till Panama och staden Guabito.

Vi tyckte själva att det var svårt att hitta information på reseforum / resereportage osv om hur denna gränsövergång skulle gå till och vad det skulle kosta, så vi fick testa själva – och här är vår rapport:

• De allra flesta som passerar denna gräns från Costa Rica-hållet kommer från Puerto Viejo.
Här säljs paketresor som tar en hela vägen från Puerto Viejo och fram till hamnen i Almirante (Panama) för 25 dollar styck.
• Som van vid svenska priser kan man ju tycka att cirka 230 kronor är ett bra pris för en paketresa över gränsen…
• …men för oss fyra är det nästan 1000 kronor, vilket vi tyckte var väldigt mycket när man vet att det finns andra alternativ…

Så. Vi valde lokalbuss-alternativet, och detta blev våra kostnader:

• Puerto Viejo till Sixaola: Cirka 3 USD/person

• I Sixaola måste man betala 8 USD/person i en ”exit fee” och sen bära sina väskor själv över gränsen. Detta gäller oavsett om man tar färdigbetald transfer eller kör lokalbuss till gränsen.

Videoklipp: Milo på väg över gränsen från Sixaola!

• Väl över i Panama väntar en avgift för att komma in i landet; 4 USD. Vi slapp betala för barnen. Totalt med de tre olika köer vi var tvungna att stå i för att få rätt stämplar och betala de olika avgifterna tog proceduren ungefär en timme.

Videoklipp: Jack berättar från ”immigration” i Panama

• På denna sida kom det en massa människor och erbjöd transfer till Bocas del Toro, som är vart väldigt många som passerar gränsen här ska. Ofta börjar ”erbjudandet” på 10 dollar, men det är för mycket. Väljer man denna väg, försök förhandla ner till 5 USD.

• Vi planerade att resa med lokalbussen till hamnstaden Almirante, där båtarna över till Bocas del Toro går. Det skulle kosta oss cirka 3 USD per person.
Men så kom en kille och erbjöd oss taxi för 15 USD för hela familjen ända fram till hamnen, så då valde vi det.

• Totalt kostade alltså transporten knappt sju USD per person för oss fyra, istället för de 25 USD som en färdig resa från Puerto Viejo skulle ha kostat.

Sen väntade två båtresor innan vi var framme på Isla Bastimentos. Vi checkade in på vårt hostel El jaguar vid tre-tiden på eftermiddagen, och hade då lämnat Puerto Viejo 8:30. En helt okej resdag.

border crossing sixaola
Frukost medan vi väntar på lokalbussen i Puerto Viejo

IMG_8551

IMG_8571
Inne i Panama!

Följ oss gärna på Instagram!

Strandliv i Puerto Viejo, Costa Rica

2 Comments
puerto viejo punta uva jack

Så blev det dags för lite karibiskt strandliv i Puerto Viejo!

puerto viejo punta uva

Vi hade bokat ett boende vid stranden Punta Uva en mil utanför själva orten Puerto Viejo på karibiska kusten, det heter Cabinas Selvin y Blanca.
Costa Rica är jämförelsevis väldigt dyrt, så vi valde boende nästan enbart på priset. Detta var det billigaste jag hittade för dessa dagar för oss fyra, så därför fick det bli det.

Och vi hade dundertur. Istället för det lilla enkla standard-fyrbäddsrummet som jag bokat (och betalat för) så frågade de när vi kom om det var okej att vi fick bo i ett hus istället för samma pris, på grund av att det pågick renovering i det hus som vårt standardrum låg i.
Så vi fick nu flytta in i ett tvåvåningshus, med två badrum och framför allt – ett fullt utrustat kök.

Här lagade vi mat varje dag, och Milo fick då idén att han ville göra det nya avsnittet av ”Jorden runt-snack” härifrån – om karibisk matlagning. Sagt och gjort!
På lördag morgon publiceras avsnittet som är inspelat i vårt kök i Puerto Viejo / Punta Uva – Stay Tuned!

Vi hade lugna lata dagar här. Skolarbete, jobb, häng med Ruth och Blaine, och förstås långa dagar på stranden.

Puerto Viejo Punta Uva Costa Rica
Jack var så lycklig en eftermiddag då ett gäng tjejer dök upp på stranden och ville spela fotboll med honom. Full uppmärksamhet i en timme med fotboll och tjejer – vilken lycka!

Denna del av Costa Rica är inte lika turistutvecklad som Stilla Havs-sidan, och jag tror att man kan finna ännu vackrare stränder på Stilla Havs-kusten. Men för våra behov var detta lagom, även om det nog inte är en plats som går till historien i min bok.
Det är många fina stränder, men dyra (utan att vara något särskilt) restauranger och ganska få ställen att bo på till okej priser.
Men tack vare att vi fick så bra boende så passade detta oss jättebra just här och nu, plus att vattnet är flera grader varmare på den karibiska sidan, riktigt riktigt varmt och skönt 🙂 Och Puerto Viejo är en liten backpackerstad med små restauranger och butiker, precis vid havet, och härifrån tog vi lokalbussen till Punta Uva som ligger en mil bort.

Och – det ligger nära gränsen till Panama, som var vårt nästa mål efter detta. Så det blev en bra uppdelning att börja med sex dagar här och varva ner innan det var dags för att passera ännu en landgräns.

puerto viejo punta uva jack

puerto viejo

**

Här finns våra tidigare inlägg från Costa Rica

Följ oss gärna på Instagram!

Våra veckor med Ruth och Blaine

2 Comments
IMG_2933

Det här är berättelsen om hur vi mötte Ruth och Blaine, som har kommit att bli som en slags familj till oss under ett antal veckor.

la fortuna costa rica

Vi träffade Ruth och Blaine första gången på ett hostel i den lilla flodstaden El Castillo i Nicaragua. Vi hade sovit en natt där, och nu satt jag på verandan och försökte få iväg en fil via mejlen. Det var otroligt seg uppkoppling och jag kände mig lite stressad, och hälsade bara helt kort när de två nya gästerna i övre medelåldern anlände.
Det visade sig snart att de också var på väg till Basecamp Bartola en timme bort i regnskogen, en enkel liten camping mitt i naturen. Så jag insåg snart att jag var tvungen att hälsa lite mer ordentligt och trevligt än vad jag gjort under mitt mejlstrulande…

Att resa på det sätt vi gör innebär otroligt många möten med andra människor, både lokalbefolkning och andra resenärer. På alla dessa hostels vi bott på i en rad olika länder – det är som vandrarhem med framför allt backpackers som gäster – hamnar många långtidsresenärer. De flesta mycket sociala människor, och oftast är det väldigt roligt att dela stunder av reseprat, tips och livshistorier.
Och ibland har man ingen lust alls. Vi är ute och reser så länge att jag tror att vi ibland behöver välja bort en del socialt prat, och bara vara i vårt eget.
Men så möter man sådana som Ruth och Blaine. Hon 57, han 65, från Kanada.
Och efter någon timme ihop där på vår tältplats mitt i djungeln kändes det som vi hade känt varandra hur länge som helst.
Deras egna barn är nästan i min och Patriks ålder, och de har inga barnbarn, och ändå tog de till sig Milo och Jack direkt.
Allt kändes bara så… självklart.
Vi började dela alltfler samtal. Förstås om våra respektive pågående resor, vår jorden runt och de ett halvår runt i Centralamerika. Vi reser båda budget, väljer gärna små ställen, letar bra priser, vill komma nära länderna och folket i de länder vi besöker. Men också om mycket annat.
Efter de fyra dagarna som tältgrannar påbörjade vi gemensamt vår resa från Nicaragua och över gränsen till Costa Rica dagen.

När vi tillslut, efter en lång resa i lokalbuss, hittade ett okej budgethotell på vår nya destination – La Fortuna – i Costa Rica, så fick vi familjepris för att de tog ett rum och vi det andra i en minilägenhet på hotellet.
Och ja. Vi har blivit som en liten resefamilj. De spelar Yatzy och Uno med Milo och Jack, pratar engelska med dem på det där självklara viset – utan att göra sig till eller förenkla – så att deras kunskapsnivå när det gäller engelskan har stigit radikalt sen vi mötte dem.
Vi skildes åt för några dagar, då vi hade olika planer (när vi drog på vår roadtrip och hamnade här), men häromdagen checkade de återigen in på samma boende som oss, fortfarande i Costa Rica men nu på karibiska kusten.

costa rica

Middag hemma hos oss i vårt hus i Punta Uva, Costa Rica

Vi äter middagarna ihop, hänger på stranden och går promenader. Tillbringar en del tid var för sig, och mycket tid ihop.

Fil 2017-03-21 20 47 37
Ruth , Milo och Jack spelar spel på vår veranda

Åldersskillnad och medborgarskap spelar förstås ingen roll alls. Det känns liksom som att det var meningen att vi skulle träffa varandra och dela den här tiden. Så givande, så berikande, och så rakt igenom trevligt.
Det blir några dagar till, och kanske får vi till några gemensamma dagar även i Panama.
Sen skiljs vi åt. Men jag vet redan nu att det kommer att bli med en stark förvissning om att vi kommer att ses igen. Någon dag.

Krönika publicerad i Karlskoga tidning/Karlskoga tidning

DCIM100GOPROGOPR2452.

Vi badar ihop i ett vattenfall vid Basecamp Bartola i Nicaragua

**

Följ gärna vår resa även på Instagram!

Långt ifrån turistställena – om ett speciellt boende i Costa Rica

7 Comments
IMG_3035

Boendet vi hamnade på under vår lilla och helt oplanerade roadtrip genom en del av Costa Rica liknar inget annat vi har upplevt. Titta gärna på filmklippet ovan!!

Runt omkring oss fanns flera floder och ”swimming holes”. Så istället för att betala dyra entréavgifter till nationalparker eller trängas med turister på ställen som Monteverde och Arenal (fina platser men ja, en hel del folk och därmed också dyra aktiviteter) så var vi helt själva i denna natur i tre dagar.

IMG_3035

bo i regnskogen i costa rica

På kvällarna fick vi hemlagad Costa Ricansk mat som Barreths fru Mariluz lagat. Vi fick veta att paret hyrt ut rum via Airbnb i några år, men nu gjort i ordning två gästhus som de hyr ut och planen är att satsa mer på att marknadsföra sig som eco-lodge-ställe. Vi hamnade ju här helt och hållet av en lycklig slump och förstod inte alls innan vilket naturparadis vi råkade ha valt.
Men om någon mer därute önskar sig ett mycket speciellt boende i Costa Rica, inklusive en stor naturupplevelse, långt ifrån allt vad turism heter (och har tillgång till en fyrhjulsdriven bil) så rekommenderar vi varmt och gärna denna plats. Vi betalade runt 450 – 500 kronor/natt, och sen tillkom mat om man ville ha. Men går att laga själv också. Närmaste lite större stad är Guapiles.

resa i costa rica med barn

costa rica med barn

regnskogen i costa rica airbnb

tarzan costa rica
Någon som tror att han är nån slags Tarzan..??

jack promenad
På promenad i omgivningarna

regnskogen i costa rica

**

Följ oss gärna på Instagram!

Categories: Costa Rica JORDEN RUNT

Tags:

Costa Rica!! Om en helt oplanerad roadtrip

3 Comments
IMG_20170312_095518292_HDR

IMG_20170312_095518292_HDR
Foto: @riorocas

Land nummer åtta, och vi passerade gränsen till fots och tog sen lokalbussen vidare in i Costa Rica. Efter två nätter i lilla backpackerorten La Fortuna bestämde vi oss hastigt och lustigt för att hyra en bil och på så sätt ta oss vidare till karibiska kusten.

Vi visste att Costa Rica skulle vara ett betydligt dyrare land än Nicaragua, och så är det verkligen. Shuttle-buss till kusten skulle kosta oss lika mycket, ungefär, som en hyrbil i tre dagar. Och den billigare lokalbussen skulle ta väldigt lång tid, framför allt inkluderat ett lite krångligt byte i huvudstaden San José. Och vi kände oss lite ”lata” den här gången, och valde alternativet att hyra bil i Costa Rica, trots att vi inte alls planerat det innan.

Det ångrade vi inte!

IMG_8370
Vår bil!

Vi drog iväg utan att ha boende bokat de närmaste tre dagarna. Det började lite, eh.., intressant eftersom den stora vägen som våra mobilers gps:er gett oss som färdväg inte fanns ännu. Den håller på att byggas och är inte öppen än. Men det fattade vi inte förrän efter någon timmes slingrande för att försöka komma upp på den där vägen på kartan.

IMG_8374

Istället för en stor bred väg, som den som fanns på våra kartor, såg vägarna i början ut såhär.

Vi valde att åka vägen som inte passerar huvudstaden, utan går mer uppe bland berg, regnskog och MASSOR av odlingar. Vi såg så många bananfält, ananasodlingar och kokosplantage. Det måste vara så otroligt bördigt landskap.

Vi stannade på några platser längs vägen, och tittade bland annat på ett tältboende. Men det var oproportionerligt dyrt och kändes inte sådär helrätt i magen (vi låter verkligen magkänslan styra många av våra beslut!)
Så vi stannade tillslut vid en liten vägrestaurang, lånade deras wifi och surfade in på Airbnb. Kollade kartsökning vad som fanns i vår närhet.
Och där var det. Ett ställe som verkade jättefint, ganska nära oss.
Jag mejlade ägaren och hade tur och fick svar – det var ledigt och vi var välkomna!

Det började skymma, och det visade sig att vägen dit var en smula svåråkt…

IMG_8383

I dagsljus nästa dag tog vi bilden nedan på vägen, som vi på kvällen innan åkte på i en dryg mil för att komma fram. Det hade varit HELT omöjligt att köra här utan fyrhjulsdrift:

IMG_8392

Hur som helst. Vi kom fram! Det var kväll, och vi välkomnades av Barreth, som ägaren heter som driver detta fina ställe Riorocas.
Vi bestämde oss direkt för två nätter, och redan nästa morgon bokade vi in oss för en natt till. Och då hade vi inte sett hur fantastiska omgivningarna var än. Det bara kändes så alldeles rätt.
Detta hus blev boende nummer 50 för oss sen vi lämnade Sverige!!!

IMG_2978

Sista natten bytte vi till det andra huset de hyr ut (på grund av att det vi bodde i var bokat) och det var nästan ännu bättre! Helt enskilt läge intill en liten flod. Utan el, wifi och andra bekvämligheter, men sånt kan man ju leva utan när man har helt fantastisk regnskogsnatur (och bra ficklampor…) omkring sig 🙂
Men mer om denna plats imorgon! Då kommer också en liten film från boende nummer 51 (vid floden)

rainforest ida

Följ gärna vår Jorden runt-resa även på Instagram!

Chokladtillverkning i regnskogen

No Comments
IMG_2511

IMG_2491

När vi tältade i regnskogen, på Basecamp Bartola, blev vi tillfrågade om vi ville se hur chokladtillverkningen i byn går till. Här växer nämligen mycket kakao, och vi ville såklart gärna lära oss mer om detta.
Det visade sig att färdsättet för att ta sig till chokladkvinnan var till häst.

chocolate milo

Kvinnan rostade kakaobönorna på spisen, och här är det öppen eld som gäller. Elspisar finns inte.

IMG_2511

Det var en lång procedur för att få rätt temperatur på bönorna, som sedan maldes tillsammans med färsk kanel i en kvarn, innan röran värmdes och smältes på spisen. Hon tillsatte även mjölk och lite socker.

basecamp bartola chocolate

chocolate bartola

Jack var mer tålmodig och mycket intresserad av hela chokladprocessen, medan Milo letade sig ut till barnen i huset efter en stund och lekte med dem.

basecamp bartola friends

basecamp bartola horseriding

**

Här finns vårt tidigare inlägg om Basecamp Bartola

…och här finns alla våra inlägg från Nicaragua

Följ gärna vår jorden runt-resa även på Instagram!