Tillsammans

För oss handlar resandet väldigt mycket om att få vara tillsammans. Som en familj. Hela tiden.

.

Läs mer

Det är nu som livet är mitt...

...jag har fått en stund här på jorden. Ett inlägg om tacksamheten kring att vi vågade fatta beslutet om att förverkliga vår livsdröm.

Läs mer

Varför vi orkar med varandra...

....eller ja.. varför det faktiskt är möjligt att orka resa med varandra och vara med varandra dygnet runt, jämt, jämt, jämt

Read more

Möten som berör

Det viktigaste av allt under våra resor är mötena med andra människor. Det händer så mycket. Vi berörs, allihop, och särskilt Milo och Jack

Read more

Machu Picchu - Drömstaden

En plats som berörde på alla sätt. Men som också gav upphov till känslan om att Peru har SÅ mycket mer att ge Read more

Ljuvliga dagar i Luleå

No Comments
img_1354.jpg

Vi är här för att vi ska gå på Patriks brors bröllop imorgon. Pär, som han heter, och hans Annica har varit ihop i 16 år så för mig har de alltid hört ihop.

Men bröllop hade vi faktiskt inte förväntat oss, det var verkligen en glad överraskning när beskedet kom en dag i vintras.

Igår kväll samlades ett stort gäng med familj och vänner först för en fördrink på Clarions skybar, och sen långbordsmiddag på BBB, Bistro Bar & brygga här i Luleå. Vädret var fantastiskt, vilken kväll vi fick!

Och barnen är så lyckliga över att äntligen få vara med sina kusiner Tyra och Vide. Det blir ju tyvärr så sällan eftersom avståndet är stort. Så nu ser jag på dem hur de verkligen gläds åt de stunder som blir nu. Härligt att se!




Mina förrättsmusslor – galet goda

Det blev en rolig kväll med mycket skratt och många trevliga samtal, nattsudd på restaurang CG och sen till båten igen för lite dans. 



Idag blev det strandhäng med ett gäng, och korvgrillning. Och sen en lugn kväll med farmor, köpte hämtpizza och satte oss vid vattnet och åt och sen lite fiske innan vi rundade av dagen. En stor dag väntar!




Categories: Norrbotten Sverige

Roadtrip dag 2, och plötsligt var vi där

4 Comments
img_1254.jpg

Det var en såndär tält-sommarmorgon som jag brukar drömma om ibland när jag under den mörkare säsongen dagdrömmer om tältliv (det inträffar faktiskt oftare än ni förmodligen tror)


Jag vaknade strax efter klockan 06, öppnade upp dragkedjan till vårt lilla tält och möttes av det ni ser ovan.

Patrik var förstås redan vaken och ute på morgonpromenad (the story of my life), men han kom strax hem med den här mobilbilden;


Sjön Myran strax utanför Heby i Uppland, som vi alltså hittade av en slump kvällen innan.


Visst måste man älska allemansrätten! Logi för 0 kronor i denna natur!

Barnen sov:


…så efter en snabb överläggning beslöt vi oss för att lyfta in barnen i bilen för att sova vidare där, medan vi rev ner tältet och packade in i bilen.

Sagt och gjort.

Vår långresa (eller våra långresor, snarare) har gett oss några till fördelar, kan jag konstatera: Milo och Jack kan sova överallt och de bryr sig väldigt lite om vilken typ av bekvämligheter de har omkring sig.

En annan sak är att vi är sjukt bra på att packa (om vi får säga det själva…) och att just denna del alltid passerar väldigt friktionsfritt hos oss. (jag borde nog skriva ett inlägg om packning någon dag, en hel vetenskap och en viss konst att behärska…)

Så typ tio minuter senare satt vi i bilen med sovande barn och bra packad bil. Sen åkte vi några timmar och tog frukost-lunch-paus vid fantastiskt fina Höga Kusten-bron


OJ vad det blåste. Och kallt är det ju också, typ 12 grader. Men det är vackert.


Det där kalla fick oss dock att ändra på vår tänkta plan med ytterliggare ett stopp innan slutmålet på vår roadtrip.

Vi valde helt enkelt att köra på. E4:an norrut; förbi Örnsköldsvik, Umeå, stopp för en pizza i Robertsfors, Skellefteå, Piteå och slutligen Luleå.

Det tog hela dagen. Men SÅ värt det var när vi klev ur bilen och Milo och Jack fick springa ut och fram till sina högt efterlängtade kusiner Tyra och Vide, som bor här.

Och! Vi är ju här för att få gå på bröllop!!!! Alldeles fantastiskt ju!

Men vi har några dagar kvar till dess, och ikväll har vi flyttat in i en lägenhet vi ska låna denna vecka.

Allt är jättefint och bra, men jag kan bara konstatera att de här i Luleå helt glömde att slå på natten.

Det blir aldrig natt. Det är alltid dag, tydligen.


Denna bild tog jag nu från fönstret i vår lägenhet. Klockan 01:27.

Kära Lulebor. Jag älskar att vara här igen, och älskar att vi får hänga med vår Lulefamilj igen. Men jag har bara en enda fråga; När sover ni egentligen? Och, hur gör ni för att lyckas med det??

Roadtrip igen! Nu med tält genom Sverige

3 Comments
img_1215.jpg

Ja då är vi ute och far omkring igen. Igår kväll stuvade vi in oss i lilla Forden och så iväg. Nu är det roadtrip som gäller 100 mil uppåt i landet, och eftersom vi har längtat efter tältlivet så packades det självklart med.

Vi hade ingen plan, alls, utan tänkte att det fick lösa sig längs vägen. Regnet öste ner när vi lämnade Karlskoga – där Milo hade simtävling tidigare ikväll – men minsann, det blev snart riktigt fint.


Inför starten på 25 m fjärilssim

Det var en aningen stressig dag för både mig och Patrik så vi insåg efter hand att vi hade glömt tänka på en del rätt bra att ha-saker, typ en dunk vatten och mat. Fick bli lite snabbhandling på CityGross i Västerås strax efter nio (öppet till 22 – kanon) och sen fortsatte vi mot Sala.

Jag tog fram mobilkartan och började kolla efter sjöar. Första vi svängde in till blev nit pga bara sommarstugor överallt.

Men så chansade vi på en liten väg in mot ytterliggare en sjö – och det blev napp! 


Vi kom hit vid elvatiden och förstod att vi funnit vår plats. Tack kära allemansrätten!


Snabbt upp med lilla tältet och på med varma kläder. Den svenska sommaren må vara hur vacker och ljus som helst, men särskilt varmt är det ju inte på nätterna…


Några selfies, kalla köttbullar och lite potatissallad senare så kröp vi in i våra sovsäckar.

Alltså. Jag älskar ju detta. Och så är jag så himla nöjd över att äntligen ha alla i min lilla familj tätt tätt intill mig igen.


Nu sover tre av fyra riktigt gott, och den fjärde väntar på sin tur…

Imorron drar vi vidare, hur långt får vi se då.


Bad, vänner och dans – Om en midsommarhelg

No Comments
img_1179.jpg

Midsommarhelgen inleddes med ett bad i Vänern. Årets första i Sverige, och jag var ändå positivt överraskad. Hade förväntat mig en iskallare upplevelse än det faktiskt blev.

Patriks familj har en sommarstuga vid vackra Vänern, så vi åkte dit i torsdags kväll och satt på altanen hela kvällen och njöt av ljuset och så småningom solnedgången.


På midsommarafton kom våra vänner Ann-Louise, Robin, Hampus och Linus. Vi firade en härlig, avslappnad och alldeles lagom midsommar ihop. ÄLSKAR att bara hänga med dessa människor. Vi har verkligen saknat dem under vår resa så känns väldigt bra att få ta igen lite tid ihop nu.

Tog en promenad bort på grusvägen till Hults sommarhem och fick in lite traditionellt firande med dans.

Vänner på väg tillbaka till stugan på eftermiddagen.

Senare blev det bad för tuffa gänget. Uppställda inför detta!

Och så gick kvällen i sällskap av mycket prat, fiske från bryggan för Milo och Hampus, många skratt, grillad fläskfilé, färskpotatis och jordgubbar.

Och på midsommardagen åkte vi vidare till firande nummer två, till våra vänner som har en stuga en halvtimmes resa bort.

Där flyttade vi in i gäststugan för en natt och möttes av denna fantastiskt fina välkommen-hälsning på sängen.

Det var en fin dag men vääääldigt blåsigt. 

Så det var bara Milo, Jack, Adrian och Stella som badade.

Midsommarlunch på dagen och på kvällen detta, grillad svärdfisk, sötpotatis-pommes, vanliga pommes och hemgjord aioli.

Och ännu en härlig kväll på en altan där timmarna bara går. Mycket skratt och här också en del Nya Zeelands-minnen eftersom vi tillbringade flera veckor ihop där i vintras.

Också, som med båda dessa familjer vi hängt med under helgen, så underbart att se alla barnen dra iväg direkt ihop för lek, och hur timmarna bara går och de leker och har så roligt tillsammans. Värmer hjärtat varje gång.

Sen igår eftermiddag blev det hemfärd och simträning för Milo. Han älskar verkligen sin simning. Hans grupp tränar fyra gånger i veckan och han missar inte gärna detta. Igår var det genrep inför dagens simtävlingar, mycket frisim, fjärilssim och bröstsim.

Efter avslutat pass.

Även den äldre i familjen (längst upp till vänster) idrottade denna dag och spelade match med Strömtorps b-lag i division 6 (tror jag att det är..). Så här glada var de tydligen när de vann över Villastaden, trots den inte helt låga medelåldern i laget 🙂

Idag fortsätter vi vårt just nu väldigt intensiva tempo med jobb, packa det sista och sen simtävling för Milo ikväll.

Direkt efter det drar vi iväg på en roadtrip upp genom norra Sverige. Tältet är packat i bilen och nu hoppas vi på okej väder så vi kan stå fast vid planen att slå upp tältet fritt någonstans på kvällarna, där vi hittar någon fin plats. Planen är att ta oss mot Gävle-trakten ikväll. Vi får se hur det går!

Categories: Värmland

Tags:

Ljuset som aldrig tar slut – Midsommarkrönika

7 Comments

Jag har tillbringat varenda sommar i Sverige sen jag föddes.
Ändå känns det annorlunda i år, nästan som om jag upplever vissa saker för första gången. Särskilt ljuset fascinerar mig varje dag, varje natt och varje morgon.
I vår familjs värld har det varit sommar ett helt år nu. Vi har badat i varma hav, vandrat i 30-gradig värme, njutit av blommor, gröna träd och en massa andra somriga saker.
Men det har aldrig varit såhär ljust. Tvärtom. I en rad av länderna vi besökte under vår jorden runt-resa föll mörkret redan vid 18-tiden på kvällarna. Det var nästan alltid varmt, ofta hett, men det var mörkt. Vi tände stearinljus på verandan, och hade med oss ficklampor om vi gick ut någonstans.
Och när vi har berättat om solen som nästan aldrig går ner för nyvunna vänner som levt hela sina liv i närheten av ekvatorn så har de tittat på oss som om vi berättade en saga.

Men det är ju ingen saga. Det är alldeles sant, och när vi just nu upplever de längsta dagarna på året så njuter jag. Jag njuter av ljuset och förlåter det varje dag för att jag aldrig kan gå och lägga mig på kvällarna (det känns ju som dag!) och att jag vaknar alldeles för tidigt på morgnarna.


Vi äter middag i kvällssolen i mammas och pappas trädgård hemma i Degerfors. Så fort strålarna hamnar lite för mycket bakom björkarna i skogen vid sidan av huset blir det lite kyligt, sådär som det blir när det är sommar i Sverige.
Milo hämtar sin poncho som han köpte i Peru, och både jag, mamma och min moster följer snabbt hans exempel. De två kommer snart tillbaka iklädda de present-ponchos som fick följa med oss hem, liksom Milos och min poncho inköpta på marknaden i staden Pisac.
Vi börjar prata om inka-kulturen och deras ritualer just kring sommar- och vintersolståndet, då folket fortfarande firar solguden. Gärna i något av alla de soltempel som finns runt om i Sacred Valley, där vi tillbringade 10 dagar i slutet av april och början av maj.

sommar
Vid Soltemplet, Inka-ruinerna i Pisac

Jag tycker så mycket om de där snabba hoppen tillbaka till vår resa. Det kan vara när vi själva ser på bilder och pratar om minnen, eller när någon vän från resan hör av sig, om så bara med en kort kommentar på Facebook eller instagram. Eller som den här kvällen, när vi bara för några minuter är tillbaka i Peru, soltemplens ruiner, bland berättelserna om sommarsolståndets heliga ritualer.
Och sen lika snabbt tillbaka igen, till trädgården i Degerfors, till pannbiff och potatismos och det eviga ljuset.

sommar sverige
Kväll över skogen bakom mammas och pappas hus. Men ändå ljust.

Senare på kvällen, fortfarande ute men nu med både poncho och filt, så tänker jag att det är just så här jag vill ha det. Jag vill kunna ta fram vår resa och alla fantastiska minnen och kunskaper vi har när som helst. Det kan vara i dessa små små doser – bara den fortsätter att följa med oss.
För att den är en del av oss nu.
Resan vi har gjort tillsammans är ingenting som är över och borta, för den är med oss. Den har påverkat oss på djupet och finns med i det som är vi. Precis som de Degerforska gatorna som vi känner mer än alla andra gator på jorden tillsammans, och precis som ljuset som just nu aldrig riktigt släpper sitt tag om oss.

Glad midsommar önskar jag er alla!

**
Krönika publicerad idag i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren

Vad kostar det att resa jorden runt?

11 Comments
FullSizeRender 3

Jag vet att det är många som undrar vad resan har kostat oss, och jag har nu börjat räkna ihop en del av kostnaderna.
Först ut är våra flygresor. Och ja, jag kan erkänna det redan nu; detta är jag i egenskap av resebokare SJUKT stolt över.
Jag visste att det inte var en särskilt hög summa (förhållandevis), men till och med jag blev förvånad när jag summerade samtliga resor igår.

Vi har rest ett varv runt jorden, inklusive tre inrikesresor, för totalt 93 434 kronor.
Det innebär en kostnad per person på 23 358 kronor.

billiga flygresor jorden runt
På väg ombord på inrikesflyg i Indonesien

Vi har flugit 17 gånger (se listan nedan), så totalt per flygbiljett har vi i snitt betalat 1374 kronor per person.

Jag tycker att det är roligt att berätta detta för att kanske krossa en myt dels om att vi måste vara snuskigt rika som gjort denna resa 🙂 , och framför allt att det inte måste vara så dyrt som många tror att resa.
Jag säger förstås inte att 93 434 kronor är ingenting, men vi hade budgeterat med minst 150 000 kronor för flygresor så ja, vi är ganska nöjda med detta.

Hur gör vi då för att hitta billiga flygresor?
Ja, det är det en hel del jobb nästan bakom varje enskild flygbokning. Till att börja med så har jag bara bokat enkelbiljetter, hela vägen. Från början var jag helt inne på att boka en jorden runt-lösning med någon av flygallianserna som har paket där man lägger in ett antal stopp i en jorden runt-biljett (tex Star Alliance) och det tror jag fortfarande kan vara en bra lösning om man vill ha det lite smidigare. Men när jag satt med detta fick jag aldrig fram något alternativ för en liknande rutt (fast kanske hälften av stoppen, jämfört med vår resa) för under 140 000 kr för vår familj. Och då hade bland annat inrikesflygen tillkommit, och tex Galapagos var inte med. 

Vi kollade också upp alternativet att boka via någon av resebyråerna som är specialiserade på jorden runt-resor.
Men. Jag upptäckte rätt snabbt att det billigaste skulle bli att boka allt på egen hand. Det skulle också bli mer jobb, väldigt mycket mer jobb. Men det skulle också innebära att vi behöll kontrollen och kunde resa precis var vi ville, när vi ville.

Och:
Vissa biljetter har jag sökt efter i dagar (eller nätter, snarare), och det är klart att det är en stor fördel att kunna vara flexibel när man bokar. Vi har ofta låtit flygpriserna styra både datum och ibland även vilket land vi skulle välja. (det var till exempel orsaken till att vi hamnade på Hawaii och i Las Vegas – se länk)
Vi bryr oss inte heller så mycket om hur vi flyger. Vi ser det som en transportsträcka och har när det varit möjligt valt lågprisbolag för att spara pengar till roligare saker på plats.
Vi har också gärna valt nattflyg, inte minst för att vi då sparat en natts hotellboende.

När vi har känt oss öppna för vilken destination vi ska välja så har jag börjat med att kolla Google Flights och sökning via deras karta för att få en överblick om vilka länder som verkar billigare att flyga mellan än andra. Där kan man snabbt se, för att ta exemplet nedan, att det är betydligt billigare att flyga från Auckland till exempelvis Los Angeles än till exempelvis Panama City, och ännu dyrare till Quito i Ecuador.

billiga flygresor familj

Sen går jag oftast in och finlir-söker på Scyscanner, mest för att jag är mest van vid den sajten. Men har även bokat via Expedia under resan, och ibland direkt via flygbolaget.
Ytterligare ett tips, om man vill göra flera stopp på sin resa, är att också kolla multistop-biljetter. Det gjorde vi tex i den rätt osannolika kombinationen Panama – Galapagos – Cusco, som blev en helt galet billig flygresa (eller, egentligen flera flygresor..) i förhållande till vad det hade kostat att boka varje flight separat (mer detaljer om kostnaderna för den flygresan och hur jag hittade den finns i detta inlägg, se länk)

Dessa flygresor hade vi under vår jorden runt-resa:

• Stockholm – Dubai
• Dubai – Colombo, Sri Lanka
• Sri Lanka – Kota Bahru, Malaysia (Perhentian islands)
• Kota Bahru – Kuala Lumpur (inrikes, Malaysia)
• Kuala Lumpur – Bali
• Bali – Flores (inrikes, Indonesien)
• Flores – Bali
• Bali – Auckland, Nya Zeeland.
• Auckland – Hawaii
• Hawaii – Las Vegas
• Las Vegas – Managua, Nicaragua
• Panama City – Galapagos
• Galapagos – Cusco, Peru
• Cusco – Sao Paulo, Brasilien
• Rio de Janeiro – Salvador (inrikes, Brasilien)
• Salvador – Paris
• Paris – Stockholm

Vill du läsa mer om ett visst land, kolla in menyerna längst upp där inläggen från de olika länderna är kategoriserade efter respektive världsdel.

Det finns också en sökfunktion där det bara är att skriva i vad du söker!

billiga flygresor
Ombord på flyg Bali – Auckland, Nya Zeeland

**

Alla våra inlägg från Jorden runt-resan

Tillbaka till startsidan

En snurrande tillvaro, på gott och ont

1 Comment
IMG_1034

IMG_1034

Tillvaron har väl sällan snurrat så fort som de senaste två veckorna.
Och det är bra. Det är så många bra saker. Nytt hus och och nygamla jobb. Milo och Jack har både börjat och slutat skolan (bilden ovan är från skolavslutningen, de var klädda i högtidsskjortor från Bali och Milo hade också en hatt från Hawaii)
Kompisar och aktiviteter. Roliga fester. Fotbollsmatcher och simträningar. Och jag har varit med både Milo och Jack till tandläkaren, och Jack och jag har varit på Universitetssjukhuset i Örebro två gånger den senaste veckan för koll av hans öron (en infektion).
Livet.

folktandvården i degerfors
Jack på kontroll, Folktandvården i Degerfors

Men jag längtar redan efter lugnare tider när vi får gå tillbaka i tankar och prat till vår resa igen. Jag behöver den, känner jag. För det ”onda” i en snurrande tillvaro är just att ddt kan vara svårt att stanna upp och stå stilla en liten stund. Så jag blir jätteglad när någon frågar något mer konkret om den, om någon plats eller hur vi löste något specifikt som uppstod, eller om vilka boenden som var bäst, och vad det nu kan vara.

För jag märker att då sjunker axlarna ner litegrann. För trots att det är mycket som är så positivt och bra just nu så är det också MYCKET att komma ihåg, mycket att göra, mycket att fixa.
Men när vi pratar om vår resa så märker jag hur vi alla fyra blir glada på ett speciellt sätt. Det kan räcka med en sån sak som när Milo scrollade igenom vårt instagramflöde i eftermiddags.
– Vad mycket vi har gjort egentligen! säger han glatt och fastnar på någon speciell bild som han vill visa.

IMG_1114

Minnen som poppar upp. Vi är så snabbt där, tillbaka på vägar, stigar, i hus och på stränder. Det är som om vi kan hoppa tillbaka i tiden på någon sekund, och det tolkar jag som att det är för att det betytt så mycket för oss allihop.
Minnena är så positiva, och det finns en harmoni i dem som jag inser att vi kommer ha svårt att finna härhemma – hur vi än gör.
Det kanske lät lite deppigt och som en sågning av hemma. Men det är mer ett konstaterande.
Livet hemma är inte konstruerat för att vi ska spendera så mycket tid tillsammans som vi har haft möjlighet att göra under denna resa, till exempel.
Det betyder inte att livet hemma är dåligt. Men det är annorlunda.

Min/vår absoluta ambition är mer harmoni i tillvaron även hemma framöver. En del i detta är ett mindre hus (som vi alltså precis har köpt), mindre att sköta om och inte minst färre saker omkring oss.
En annan del är att skapa fler små stunder när det bara är vi fyra. Inte så att vi tänker isolera oss, tvärtom, men då och då måste det vara bara vi. Hemma eller att vi bara slänger i tältet i bilen och åker iväg för en natt. Eller vandrar till ett vindskydd och sover där.
Sånt där som vi mår bra av.

Idag var jag och Patrik vid vårt nya hus för att gå igenom några saker med den nuvarande ägaren. Det var så härligt att känna ett stort lugn när vi kom ut på baksidan av huset. Lite skillnad att vara där nu, utan alla andra mängder av människor som var på visningen. Och det kändes så bra.

FullSizeRender(1)
Glad över att vi ska få bo här

Jag vill verkligen spara och bevara så mycket av allt vi ändå skapat tillsammans under dessa nio månader.
Vissa dagar har jag stora planer för förändring, andra dagar är de lite mindre. Vart det landar med allt får visa sig.
Men strävan efter mer harmoni följer hur som helst med.

Jag vet att mina utmaningar kommer att dyka upp, inte minst när tillvaron lugnar ner sig något och det är meningen att saker och ting ska bli lite mer som vanligt igen.
Min starka sida har aldrig varit som vanligt.

Och! Förresten blir det förhoppningsvis vi fyra och tältet redan nästa vecka i några dagar. Vi behöver ändå transportera oss till ett efterlängtat bröllop långt borta, och då kan vi nästan inte tänka oss något bättre sätt för logi än tält nånstans på vägen där vi väljer att slå läger.

Ja, ni hör ju. Det snurrar fort just nu. Men jag tycker att vi klarar oss rätt bra ändå, än så länge 🙂

IMG_8467
Ett annat tält, nån annanstans. Närmare bestämt i Nicaraguas regnskog. Ett fantastiskt – och harmoniskt – minne att ta med oss genom livet.

Alla våra inlägg från Jorden runt-resan

Tillbaka till startsidan

SKÅL för huset!!!

5 Comments
huuuus

Ja, kära nån… Vi har faktiskt KÖPT HUS!!! Ni tycker väl vi är galna som nyss har kommit hem och nu helt plötsligt har köpt hus. Men faktum är att vi har haft väldigt god koll på bostadsläget både i Degerfors och även i viss mån orter runt omkring, egentligen under större delen av resan.
Och det här var egentligen första huset här i Degerfors på hela tiden som har känts rakt igenom rätt för just oss. Då menar jag inte rätt som i alldeles perfekt in i minsta detalj, men rätt för oss och det vi efter många tankar i alla möjliga riktningar tillslut har kommit fram till att vi önskar oss av ett hem just nu.

FullSizeRender 2
FOTO: MILO. I går kväll skålade vi i bubbel som min snälla fina moster Monica & morbror Sören kom med, och sen bjöd mamma & pappa helt spontant på ännu en festmåltid. Tack för att ni gläds med oss, och fixar & grejar och tar sån hand om oss!

Ja, så vi slog till.
Det har varit några dagar av funderande men ända sen vi var där och tittade förra veckan så har vi känt att vi vill ha det.
Nu är vi därför väldigt glada att det gick i lås, inte minst barnen som kommer att bo jättenära många av sina kompisar.

huuuus
FOTO: MILO

Och för oss alla fyra känns det väldigt kul att nu gå in i detta tillsammans. Jag är absolut inget inredningsfreak, tvärtom skulle jag nog nästan säga, men jag ser fram emot att tillsammans med Patrik, Milo och Jack skapa ett hem som är VI.
Det känns jätteroligt att få börja på något nytt, och det kommer bli mycket resetema i det där huset – så mycket vet jag redan nu 🙂

Tänker också mycket på att vi inte vill ha för mycket saker omkring oss. Därför har vi heller inte köpt ett så stort hus. Det är ett enplanshus med tre sovrum och ett vardagsrum, kök och en fin inglasad altan. Det känns alldeles lagom.
Detta är en rätt tydlig effekt av vårt resande; att vi blivit mindre och mindre intresserade av prylar med åren. Vi mår ju allra bäst när vi lever med det som får plats i en 70-liters ryggsäck, så varför ska vi ha ett överflöd bara för att vi är hemma??

Nej, det blir ett viktigt projekt för oss i det nya; färre saker. Mer luft att andas i.

Vi flyttar in om en inte alltför avlägsen framtid. Då får ni se och veta mer 🙂

FullSizeRender 2
Min lillebror kom också förbi eftersom han var på genomresa, och han gav oss ett trädgårds-yatzy i Grattis-till-huset-present! Väldigt roligt, inte minst eftersom vi har spelat så sjukt mycket Yatzy ihop under vår jorden runt-resa. Nu får den vanan följa med oss även in i nästa kapitel, men i något större format.

FullSizeRender 2
Pärmen fick vi igår efter kontraktsskrivningen. Det roliga är att i förrgår, när vi fick beskedet om att vi fick köpa huset, var det exakt ett år sen vi sålde vårt tidigare hus. Och det råkar vara samma mäklare och mäklarassistent även denna gång. Så – vi gör gärna lite gratisreklam för Johan och Ida på Svensk Fastighetsförmedling i Karlskoga – Tack för att ni löser detta med alla våra boenden hit & dit! Vi är mycket tacksamma för er hjälp! 🙂

**

Tillbaka till startsidan

Första veckan hemma

No Comments
img_0981.jpg

Efterlängtat möte med morfar på flygplatsen

Första veckan på hemmaplan har varit härlig på många sätt. Bäst är absolut att träffa familj & vänner igen.

Många säger att det känns som tiden har gått så fort, att det känns som att det var nyss vi åkte. Men för oss känns det verkligen som en evighet sen.

Jag har istället svårt att fatta att det bara är nio månader sen vi var här, det känns som flera år.

Mamma och pappa hade ordnat en jättefin välkommen hem-fest för oss och bjudit in några av våra närmaste släkt/vänner. Det blev en himla fin dag (glömde dock helt bort att ta bilder..)


Något som har värmt hjärtat mycket är att ha sett barnen träffa sina kompisar igen. Många kära återseenden.

De har också gått i skolan. Det blev ju inte så många dagar – det är skolavslutning idag – men jättevärdefullt att de fick komma tillbaka till sina respektive klasser en vecka på slutet.

Det härliga är att det har gått jättebra. De har blivit så fint välkomnade av både barn och vuxna, och nu är det nästan som om de aldrig skulle ha varit borta.


Kärt återseende för Jack med bästisen Emilio

Och Patrik och jag blev bjudna på kalas med vårt sköna Degerforsbästisgäng i lördags! Oj så kul det var! Solen strålade (helt oväntat) och vi täckte in allt från god middag till dans och sång i mååånga timmar.



Vi har mycket att vara tacksamma över, så är det verkligen.

Den mer tungrodda biten är ju allt som måste fixas. Vi har påbörjat processen att leta bostad, och det är inte så enkelt i Degerfors just nu.

Vi har det jättebra här på övervåningen i mamma och pappas hus, men visst vore det bra för oss som familj att hitta något eget inom ganska kort.

Tillvaron kommer nog att kännas väldigt temporär fram till den dagen vi kan flytta in i något eget, Milo och Jack kan få sina rum med sina saker och vi kan hämta upp tex kläder från förrådet. 

Jag och Patrik har börjat jobba och det känns helt okej. Hittills har det dock inte blivit några hela arbetsdagar för mig, det är  så mycket annat att ordna med, typ telefonabonnemang, deklarationer, annat administrativt + förstås barnens skola, har varit med en del där och så är det hänta/lämna, och de går inte på fritids nu heller.

Alla i klassen fick diplom och detta fick Milo 

Idag är det skolavslutning, alltid en fin dag även om vi nog inte riktigt har den där riktiga skolavslutningskänslan i kroppen.

Känslorna i övrigt då? Jo de åker fortfarande upp och ner som en jojo i kroppen, och jag är rätt inställd på att det kommer vara så ett tag. Och när jag haft svårt att sova några nätter så åker telefonen fram och jag börjar titta efter nya tänkbara resmål… Det är helt galet vad starkt det där begäret är, och att det tydligen alltid finns en längtan ut och till något mer.

Det är fantastiskt på många sätt att vara hemma igen, men jag saknar oss fyra ihop och tillsammans hela tiden. Ibland så att det nästan värker inuti.


Eiffeltornets topp 4 juni 2017

Tillbaka till startsidan

Alla våra Jorden runt-inlägg

I direktsändning x 2

No Comments
img_0934-1.jpg

Den här veckan har blivit väldigt radio-intensiv. Igår var P4 Radio Örebro här och intervjuade oss om resan/hemkomsten och imorse kom Robban från P4 Värmland.

Milo och Jack har tyckt det är jätteroligt, även om Jack tycker att det är synd att man måste prata så kort stund i radio 🙂 

Här (klicka) går det att lyssna på inslaget som direktsändes från uterummet i mammas och pappas hus imorse! 

Att komma hem igen

20 Comments
IMG_9927

komma hem
Letälven, Degerfors. Bild tagen av Patrik nu på morgonen.

Jag hälsar dig vänaste land uppå jord…

Sveriges nationaldag, och vi är hemma. Rakt in i den vackraste tiden som finns härhemma.
Vi kom hem tidigt igår morse.
Ett väldigt efterlängtat möte med morfar/pappa på flygplatsen där han hämtade oss, och sen några timmars bilresa genom Sverige hem till Degerfors.

FullSizeRender 2 kopia

Vi bor hos mamma och pappa nu, tills vi hittar något eget. Mitt barndomshem. Barnen bor i mitt gamla rum.
Vi sålde ju vårt eget hus innan vi åkte, och det känns fortfarande som helt rätt beslut. Huset var fantastiskt på många sätt, men det känns jättebra att vi har en nystart framför oss.
Om vi nu hittar något någon gång… (det finns väldigt få bostäder lediga i Degerfors just nu och sen rätt länge tillbaka)

Det finns mycket som är fantastiskt med att vara hemma. Framför allt det uppenbara, att träffa familj och vänner igen. Vi har saknat dem.

Men det är inte bara lätt att komma hem. Det är en sån overload av känslor just nu och även om vi har försökt förbereda oss så är det svårt att veta hur vissa av känslorna och tankarna ska hanteras.

Logiskt sett borde det bara vara massa glädje och tacksamhet. Vi är hemma. Det gick bra. Vi gjorde det.
Det var så mycket som INTE hände. Vi blev inte rånade. Vi blev inte av med något bagage. Vi blev inte överfallna. Hamnade inte i någon trafikolycka. Barnen blev inte sjuka (mer än någon kort febersväng).
Vi blev inte av med passen så vi behövde krångla med ambassad och konsulat och hur man nu gör.
Allt gick så över förväntan bra.
Och självklart är den tacksamheten jättestor. Liksom den att vi har familj, släkt och vänner att komma hem till, människor som verkligen bryr sig om oss, som har stöttat oss under hela resan och nu välkomnar oss hem på ett jättefint sätt.

Självklart, självklart är dessa känslor stora och viktiga.

Men det finns också ett vemod över att det är över. Jag har alltid haft svårt, känslomässigt, att komma hem från våra lite längre resor och jag/vi har verkligen försökt förbereda oss på detta. Men det blir fortfarande konstigt att ha den här stora tomhetskänslan i kroppen samtidigt som den där stora glädjen och tacksamheten över allt vi har omkring oss är jättenärvarande.
Det känns ju nästan som att de olika känslorna inte borde gå att kombinera.
Det borde vara antingen eller.

Ändå är det inte så.
Vi har svårt att sova (förmodligen också fortfarande lite jetlag från Brasilien eftersom vi aldrig riktigt styrde upp det där i Paris) och vaknar tidigt.
Patrik är just nu ute och cyklar runt Degerfors. Rastlöshet och tankar som måste ut.
Jag vaknade supertidigt efter några få timmars sömn och det liksom kliar i kroppen av alla dessa olika känslor.
Får också lite dåligt samvete och känner mig stundtals otacksam på grund av vemodet/det där krypande, lite jobbiga.
Samtidigt förstår jag mig själv; vi har nu tagit steget ur vår resebubbla, vår egen familjebubbla där bara vi fyra fått vara och leva precis som vi velat. Utan några led vi varit tvungna att rätta in oss i.

IMG_9717
Bubblor utanför Louvren, Paris.

Ja ni hör ju, ett galet virrvarr av allt.

På sätt och vis vill jag att vi ska vara på resa jämt. Det passar oss så vansinnigt bra. Och mitt/vårt stora projekt just nu är att inte låta resan ta slut här.
Den måste fortsätta finnas.

Det sista vi vill är att resan snart ska kännas som ett drömskt minne, och att vi och allt omkring oss är tillbaka i samma spår.
Vi har insett så många saker om oss själva och om hur vi vill leva även i fortsättningen, men det är också en hel del jobb för att komma dit.
Det är lätt att halka in i ”som vanligt”.
Men vi är inte som vanligt längre.

IMG_9927
Uppe på toppen av Eiffeltornet i Paris i söndags, vår jorden runt-resas sista dag. Jag ska skriva mer om Paris. Också. Vi hade en fin avslutning där.

Det har hänt saker med oss alla fyra och detta måste vi både ta ansvar för att hantera, och låta ta plats.
Och jag tror faktiskt att vi kommer att ändra på ganska mycket i vår tillvaro.

Bloggen känns viktigare än nånsin. Jag behöver den här ventilen, och hoppas ju att ni som följt vår resa vill följa även den här nya delen av den, eller hur jag ska uttrycka det.
Det känns ju lite grann som att ni känner oss nu, även många av er som vi inte känner sen tidigare. Om ni förstår hur jag menar.
Det finns så mycket mer jag vill bevara och berätta om.
Och ännu fler tankar om det här med att komma hem. Men ändå låta resan fortsätta.

Vi SKA klara det. Det måste vi.

Vi önskar er en fin nationaldag i vårt vackra Sverige.

IMG_9719

Skärmavbild 2017-06-06 kl. 07.56.27
Foto: Mamma (igår). De andra på bilden är min lillebror Erik, hans fästmö Sara, barnens farmor och min pappa.

**

Tillbaka till startsidan

Alla våra Jorden runt-inlägg

Salvador – världsarv, rytmer & färgstarkt

1 Comment
dsc05355-1.jpg

Vi har blivit så förtjusta i denna stad!

Enda anledningen till att vi åkt hit är egentligen att vi en gång för flera månader sen råkade hitta en superbillig biljett härifrån till Europa. Vi googlade Salvador lite snabbt och tyckte att det såg ju fint och roligt ut, så därför fick det bli så.



Vi bokade ett enkelt litet boende i gamla stan, som är upptaget som världsarv av UNESCO. Fantastiskt fina byggnader och små gränder. 

Det är en av de saker jag tycker har varit så speciell med vår resa; att vi hamnat på så många platser vi nog aldrig hade tänkt på om det vore för en kortare resa.

Tiden är verkligen den stora lyxen med hela resan, ur flera olika aspekter. Den har hela tiden gett oss lite svängrum. Det har känts okej med ”chansningar”, som att se Salvador också som storstad och inte bara mer kända/självklara Rio.

Har så många såna exempel från hela resan.

Och Salvador blev för oss en rolig chansning. Detta är platsen där slavhandeln drog igång för några hundra år sen, och det afrikanska arvet är otroligt påtagligt. Kulturen känns verkligen afrikansk-brasiliansk. Det är starka färger, mycket musik och dans.

Hissen Elevador Lacerda tar resenärerna från Gamla stan till hamnen för knappt 50 öre per person!

Michael Jackson spelade in en video till ”They dont really care about us” här 1996, så den har vi YouTub:at och då sett stans stolthet Oludum spela trummor på gatorna. Detta lever vidare med massor av rytmiska trummanden i större och mindre grupper på gatorna i gamla stan.

Så himla härligt inslag! Jack, inte minst, älskade att dansa med till musiken. Och Milo tyckte om att stå och lyssna och ta in


Nackdelen med stan är att det varmas tydligt för ett antal gator och områden, och på stränderna måste man ha stenkoll på sina grejer. Turister blir tydligen OFTA rånade.

Det som är lite krångligt är att rekommendationen innefattar även att man ska undvika vissa gator i gamla stan, och det kändes lite meckigt att hålla koll på vilka (de är liksom inte särskilt utmärkande i övrigt, mer än att många ur lokalbefolkningen varnar för dem. Lätt att gå fel)

Lite svårare än att ”bara” undvika en viss stadsdel, som det oftare kan vara.

Och lite stressande ibland att alltid tänka på att inte bära kamera och andra värdesaker synligt, och helst inte ha med dem alls.

Hur som helst, vi har inte blivit rånade och inte känt oss det minsta hotade. Tvärtom är folket väldigt välkomnande.

Men lite påverkar det helhetskänslan, att det är så många varningar.

Jag har känt mig oväntat pigg efter min operation, men visst känns det ännu. Men vi har försökt hålla ett lugnt tempo, och åkt Uber (taxi) alla lite längre sträckor (även av säkerhetsskäl)


Det blev fem roliga dagar, med fotbollsmatchen på Arena Fonte Nova som en höjdare. Jack och Milo har också spelat fotboll i evigheter ihop med många nyvunna vänner på stadsstranden Porto da Barra, där vi spenderade två dagar ihop med lokalbefolkningen. Ja, det är verkligen deras strand. Inga utländska turister som vi såg/hörde, men fullt av glada Salvador-bor som hängde omkring och spelade fotboll, åt streetfood och drack caiphrinas & Skol (lokala ölen) , särskilt i söndags när vi var där. 

Skön helgstämning!

Det finns också mer ”klassiska turiststränder” någon halvtimmes resa utanför stan, kända för att vara mer vidsträckta och ännu vackrare. Men denna gång ville vi mer åt kulturen/atmosfären inne i själva stan, så vi valde både stränder och annat vi gjorde utifrån det.

Vi känner oss nöjda och glada, och återigen tacksamma över att ha två så nyfikna, upptäcktsglada pojkar som med liv och lust kastat sig in i ännu en ny storstad. De knallar och går, gata upp och gata ner, testar utan att tveka ny street food och hittar alltid människor att prata/spela fotboll/dansa med.
Det är så mycket av behållningen för mig, överallt, som är deras äventyrslust och viljan att alltid veta mer och lära sig mer, och träffa nya människor därute.

Att uppleva med dem är verkligen en ynnest.

Framtiden, nya resplaner och detta händer med bloggen

10 Comments
img_0531.jpg

christ the redeemer
Vi vid ett av världens sju nya underverk, Jesusstatyn (Christ the redeemer) i Rio de Janeiro

En knapp vecka kvar av vår resa.
Det känns… jättekonstigt.

Oj, vad det är många blandade känslor i detta. Jag hade nog en bild av att jag vid det här laget skulle ha skrivit mycket mer om tankar kring hemfärden, framtiden och så vidare och så vidare.
Ja, överlag trodde jag nog kanske att jag skulle ha gjort mer av en massa saker som har med jobb och blogg att göra.
Men fokus har verkligen varit på familjen och upplevelserna, precis som det ska såklart. Många dagar gör jag i princip ingenting på egen hand, mer än på sin höjd scrollar Facebook och så försöker nån av oss lägga ut lite bilder på instagram. Men allra allra mest är vi tillsammans.

När jag var inlagd på sjukhuset i Rio, när de första dagarna passerat som en dimma av smärta, operation och mycket sömn så tog jag mig i alla fall lite tanketid när det gäller bloggen & framtiden.

DSC05313
Vår älskade lilla sång- och dansman in action, han som älskar älskar älskar resandet och alla dess upplevelser. Klart vi aldrig kan sluta med detta!

Bloggen kommer absolut att finnas kvar, och vi har SÅ mycket vi vill berätta om även framöver. Jag längtar efter att få fram en ny, enklare och finare bloggdesign, och att kunna blogga mer regelbundet med snabbt internet som gör det möjligt att ladda upp bilder till ett inlägg utan att det ska ta en hel dag (om det ens går)
Även Facebooksidan kommer att finnas kvar, och den får behålla namnet – som ni ser nedan kommer vi INTE sluta resa, och mycket av jorden finns ju fortfarande kvar!

En del av allt vi vill berätta om:

Jorden runt-snack med Milo & Jack. De vill jättegärna fortsätta med sina program och vi har lovat att vi gärna hjälper dem, eftersom det har varit så kul. Finns redan idéer kring program från Sverige och från kommande resor. Hoppas att ni vill fortsätta titta!

• Hur går det att komma hem efter detta? Mina tankar kretsar en hel del kring detta. Jag får nästan panikkänningar vid tanken på att jag inte kommer ha Milo och Jack omkring mig hela dagarna, och nu är det alltså bara en vecka kvar.

• Vart ska vi bo? Det har vi ännu ingen aning om. Vi har förstås tak över huvudet (hos mina föräldrar) men såklart hoppas vi kunna hitta något eget ganska snart. Problemet är att det knappt finns några hus till salu hemma i Degerfors, och knappt några lägenheter heller.
Annan ort? Vänta och se?
Ja, just nu vet vi faktiskt inte vad som händer. Alls.

• Mycket mer om kostnader. Jag vill peppa ännu mer för att resande inte behöver vara svindyrt. Det finns så många smarta val man kan göra.
Jag hoppas vi har kunnat visa en del på det redan, men har så många fler exempel från vår resa jag ska berätta om när tiden och uppkopplingen finns.

• Fler resmåls- och resetips. På grund av just brist på tid + uppkoppling så är det faktiskt en hel del platser vi inte har berättat så mycket om. Kanske en jorden runt-tillbakablick då och då kan vara nåt.

NYA RESOR!!! Ja, kära nån. Om ni visste vad många tankar, idéer, planer och funderingar vi har, alla fyra… Och det kommer inte att dröja, kan jag säga… Här är en liten del av allt som snurrar omkring hos oss, mer eller mindre verklighetsförankrat 🙂

– Barnens nya resmål är att se alla de sju nya underverken (två är ju gjorda nu; Machu Picchu i Peru och Christ the Redeemer, Jesusstatyn i Rio de Janeiro.
Blir Colosseum i Rom nästa…??! Eller Petra i Jordanien?

Tågluffa i Europa! Särskilt sugna på Östeuropa.

Island!!!

– Äta sushi i Tokyo.

– Vi hamnar också mer och mer i Afrika när vi pratar. En resa med bil genom ett antal länder?

– Jack håller också på att spara pengar till en matchbiljett i Premier League i London, så då antar jag att vi andra måste följa med honom dit och hålla honom sällskap?! 🙂

– Plus att vi har en massa poäng efter denna resa från våra olika Master Card-kort (Coop Med Mera och Sas Euro Bonus) som definitivt ska omvandlas till upplevelser. En är redan i stort sett bestämd och blir kanske redan i slutet av sommaren/början av hösten)

– Ett långsiktigt mål är också att vi ska ta dykcertifikat tillsammans hela familjen när både Milo och Jack har åldern inne, och sen resa iväg och dyka ihop. Vi ska starta ett litet sparkonto för detta syfte när vi kommer hem.

Har också så mycket mer tankar om vad resandet kan betyda på ett annat plan, och vad det betyder för oss som valt resande som en livsstil.

Så. Vi hoppas att ni vill följa med oss även in i den nya resan! (och ja, vi har ju faktiskt en vecka kvar – med en riktig Grande Finale som väntar, så några fler inlägg ska vi allt hinna med även från denna resa!

DSC05275
Tapioca, en brasiliansk crepes som är typisk street food på gatorna här i Salvador, där vi befinner oss just nu.

Tillbaka till startsidan

På fotbollsmatch på Arena Fonte Nova i Brasilien

2 Comments
img_0657.jpg


Lycka är att vara på plats i en VM-arena och se en match i den högsta brasilianska ligan. Kolla in Milos och Jacks engagemang ovan!

**

Det är så att vår yngsta son är så fruktansvärt intresserad av fotboll.
Det är förstås väldigt vanligt att barn gillar att spela fotboll, men Jack har sen han var bara några år gammal varit i det närmaste besatt av allt som har med fotboll att göra.
Jag vet inte hur många gamla matcher han har sett på YouTube, sen han var tre år gammal har han i princip alltid föredragit att se en fotbollsmatch eller highlights-klipp från vilken match som helst, istället för barnprogram. Och han spelar/trixar/dribblar/skjuter/tränar så ofta han bara kan.
Ja, han älskar både att spela, att titta, att läsa om & att höra berättas om allt som har med fotboll att göra.
Jag skulle aldrig kunna räkna hur mycket vi har pratat om fotboll under denna resa; om spelare, resultat, matcher, lag, olika typer av fintningar och förstås om alla hans egna fotbollsdrömmar inför framtiden.

Även övriga i familjen gillar fotboll, så redan när vi började prata om Brasilien hade jag en liten dröm om att vi skulle se en fotbollsmatch medan vi var här.

Vi hade tur. Brasilianska ligans högsta serie har dragit igång, och ett av lagen härifrån Salvador spelade nu medan vi var här. Jag googlade runt för att få en aning om så det skulle vara säkert (i dessa brasilianska storstäder ska man vara försiktig, så är det ju, och vi försöker vara noga med ”safety first”-tänket) Men det verkade inte vara något problem säkerhetsmässigt, och matchen var heller inte mot något stort rival-lag, så verkade lugnt ur huliganbråk-aspekten…
Men, sen var det inte helt lätt att fatta hur man skulle köpa biljetter, men tillslut förstod vi det som att att enda möjligheten var att gå till arenan dagen innan.

Sagt och gjort. Vi sa inget till barnen om matchen eftersom vi ännu inte var säkra på att vi skulle få till biljettköpandet, utan sa bara att vi skulle gå och titta utifrån på den riktigt coola Fonte Nova-arenan, som byggdes inför fotbolls-VM 2014. Arenan råkar också ligga cirka en kvarts promenad från där vi bor.
Och – det löste sig supersmidigt med biljetter på plats (och väldigt billigt var det också jämfört med många andra fotbollsmatcher, knappt 400 kronor för hela familjen), så vi köpte och berättade sen för Milo och Jack.

Jack blev så lycklig att han började gråta, och han grät så han skakade en lång stund.

Vi skulle se matchen Vitoría mot Cortiba, och fick ju lov att snabbt bli Vitoría-fans 🙂 Matchtröjor införskaffades på marknaden, och nästa kväll gav vi oss iväg till arenan.

img_0658.jpg
Bland de första på plats inför matchen på Fonte Nova!

Även Milo tyckte det var otroligt häftigt att komma in på denna enorma arena, och det var så roligt att dela denna upplevelse ihop.
Arenan är ju dock gigantisk och det var mycket mindre publik än åskådarplatser (och då var det ändå många tusen där). Men hela ena kortsidan var helt fylld med hemmaklacken, med samba, konstant trumspel, dansare och flaggor. Riktigt härlig upplevelse att se och höra detta!
Och ni kan som sagt också se våra söners engagemang i filmklippet längst upp! 🙂

TYVÄRR förlorade vårt lag, men matchen var rolig, snabb och underhållande.

Och den allra allra största behållningen för mig var ju glädjen från barnen, och ja, inte minst Jack.
När vi kom hem YouTubade han highlights och tv-inslag från matchen tills han inte orkade hålla ögonen öppna längre.
Och när han vaknade imorse handlade hans första ord om matchen igår.
Han var (är) så tacksam och lycklig över sin fotbollsupplevelse. Jag är så glad att vi fick till detta, med en match i brasilianska högsta serien; Campeonato Brasileiro Série A (som den heter).

fonte nova fotboll

fonte nova salvador
Glass i paus

fonte nova
Pelé står staty utanför arenan

fonte nova brazil
Happy football-family

Tillbaka till startsidan

Här samlas alla våra inlägg från Brasilien

Annorlunda dagar i Rio de Janeiro

2 Comments
img_0474-1.jpg


Först och främst: TUSEN tack för alla vänliga hälsningar i samband med förra inlägget från sjukhuset här i Rio de Janeiro.

Det är verkligen så himla fint med vänlighet och jag uppskattar så att ni tagit er tiden och skickat omtankar, en kommentar eller hälsning på annat sätt. 

Nu har jag fått lämna sjukhuset, det blev totalt fyra nätter där men det kändes på något sätt kortare. Förmodligen för att de första dygnen försvann i smärt- och sen operationsdimma. Och för att jag faktiskt behövde tiden för att återhämta mig.

Återhämtningen pågår än, men det är i alla fall skönt att vara tillsammans med familjen igen.

Eftersom jag har varit off den mesta av Rio de Janeiro-tiden så har jag bett barnen om en liten resumé av vad de haft för sig:


En bra förmiddag i Botaniska trädgården mitt i Rio.


Vi hyr en lägenhet i området Copacabana…


…och det är mycket kul som händer häromkring


Cykelturen längs hela stranden var en höjdare!

Så ja, mina killar har haft det bra, och nu får vi ändå några Rio-dagar tillsammans också. 

Jag har en tydlig order från läkaren, och det är att inte lyfta. Så vid nästa förflyttning (till Salvador) blir det lite tyngre än vanligt för stackars Patrik… I övrigt gäller att jag ska låta kroppen tala, och ta det lugnt med för tuffa aktiviteter. Imorron bitti ska jag också på ett återbesök på sjukhuset.

***

Här samlas alla våra inlägg från Brasilien

Tillbaka till startsidan 

Inlagd på sjukhus i Rio de Janeiro

19 Comments
img_0406-1.jpg

Jag vaknade upp en natt med fruktansvärda smärtor i magen. Tryckte i mig paracetamol och sen ipren, men det hjälpte ju inget alls. Det blev en lång natts färd mot dag, och sen en ännu längre färd till Rio de Janeiro – närmaste större stad.

Jag insåg att smärtorna var av ett slag som krävde läkarvård, jag kan nog utan att ljuga säga att bussresan till Rio (och natten strax före den) var bland de värsta fem timmarna jag har upplevt.

Känns som jag tillslut ramlade ut på sjukhusets parkering, jag minns knappt den delen men en man i svart kostym kom i alla fall med rullstol och körde in mig på sjukhuset.

Patrik hade fått hålla kontakten med vårt försäkringsbolag – If – och via dem SOS International. De sms:ade honom adressen till detta sjukhus som de samarbetar med.

Jag kom till akuten och jag tror att de tog mig på röntgen direkt. 

De konstaterade ganska snabbt att jag hade akut gallblåseinflammation, och det blev antibiotikadropp och smärtstillande.


Nu har jag varit på sjukhuset i fyra dagar och jag har opererats. Gallblåsan – som var ”MYCKET mycket kraftigt inflammerad”, enligt kirurgen – är nu borttagen och i den satt även en gallsten modell större som också är borta nu.

Budskap: Res ALDRIG utan reseförsäkring! Man vet aldrig när det händer, det där man aldrig riktigt planerar för.

Tack: If Skadeförsäkring, SOS international & detta fina sjukhus – Samaritano – jag är på i Rio de Janeiro. Jag blir oerhört väl omhändertagen.

Och tack mina killar som kämpar på och kör på med sina upplevelser (är så roligt att höra dem berätta vad de varit med om!) och som också kommit och hälsat på mig flera gånger.




Här samlas alla våra inlägg från Brasilien

Tillbaka till startsidan

När vi fick en egen hund – berättelsen om Pisco

3 Comments
picinguaba stranddag


Jag får erkänna att min relation till hundar inte är den bästa. Särskilt inte i utlandet. Jag har upplevt lite för många lösspringande hundar som kommit lite för nära, och eftersom jag även hemma i Sverige alltid har haft svårt för hundar av ”komma nära och gärna hoppa upp på benen/kroppen”-typen så har det hela nog bara blivit sämre av allt resande.

Men som man brukar säga; Plötsligt händer det.

Vi flyttade in i vårt hus i Picinguaba, och från första dagen hade vi en liten hund liggande utanför vårt hus.
Inte så mycket mer med det, det var säkert tio hundar som gick omkring lite överallt där i byn.

Men så kom strax kvällen/natten då jag skulle försöka ladda upp bilder och film via nätet. Det var lite bråttom, och vi hade inget wifi i vårt hus. Så när barnen och Patrik skulle lägga sig och jag ändå inte var sov-trött så bestämde jag mig för att gå ut och gå bort till det enda stället i byn vi lokaliserat med wifi; en restaurang som nu var stängd sen flera timmar men vi hade förstått att modemet var påslaget hela natten, så om man bara satt på en viss punkt på trottoaren utanför, så… (jo, ni ska veta att vi ibland kämpar rejält för att få till några inlägg på instagram och ett och annat blogginlägg 🙂 🙂 )

Hur som helst.
Jag gick ut. Klockan var kanske 23 på kvällen. Mörkt, förutom ett par gatlampor och månen.
Jag gick längs stranden en bit, och upptäckte att den där hunden som legat utanför vårt hus sen vi kom följde med mig. Han vek inte av en halvmeter, utan höll sig till mig. När jag satte mig på wifi-platsen på trottoaren satte han sig bredvid. Och där satt vi. I flera timmar.

pisco dator

pisco selfie
Jag tar alltså en selfie med en hund. Definitivt för allra första gången. Ni som känner mig väl förstår nog i och med denna bild vilken speciell plats Pisco fick hos mig 🙂

När jag tillslut var klar följde han med mig tillbaka, ända fram till dörren.
Och nästa morgon var han på plats igen, och följde med Patrik på morgonpromenad.

Den dagen då han följde med hela familjen på en sex-kilometersvandring och hängde med oss på stranden en hel dag förstod vi att vi ju måste ha ett namn på vår hund. Patrik hade då redan kallat honom för Sicko i någon dag, efter en brasiliansk fotbollsspelare.
Men jag hade lite svårt för namnet eftersom jag tyckte det lät som att vi tyckte han var sjuk.
Milo gjorde om det lite snabbt, och då blev det Pisco. Precis som en typisk Peruansk drink, för övrigt. Och samma start på ordet som byns namn; Picinguaba.

picinguaba stranddag

I en hel vecka följde Pisco varje meter vi gick. När vi var på stranden var han med. Han sprang efter pinnar som barnen kastade, låg och vilade intill när vi badade, och väntade troget utanför affären medan vi handlade.
Det var helt otroligt.

picinguaba pisco beach

Vi förstod aldrig om Pisco egentligen tillhörde någon annan, och ett litet problem i denna by var att nästan ingen pratar ett ord engelska (verkligen inte ett enda ord) och vi kan inte portugisiska, men jag har svårt att tro det eftersom vi såg honom det första vi gjorde när vi vaknade och det sista vi gjorde innan vi somnade.
Han såg dock ut att må bra, såvitt vi kunde bedöma.
Vi gav honom lite mat ibland ute på utflykterna han var med oss på, men vi försökte låte bli att ta med honom upp till vårt hus, ifall han nu tillhörde någon annan, och för att vi inte visste om vår husägare skulle uppskatta detta…

Men vi hade mycket fin tid ihop på dagarna.
Det var väldigt fint att få lära känna Pisco, och vi är glada över vår vecka med vår hund.

pisco milo

Att lämna Pisco var förstås inte roligt. Alls.

Trots att det verkligen var han som valde oss, och verkligen tog oss till sin familj denna vecka, så kändes det lite som att vi övergav honom när vi åkte. Vi kan bara hoppas att han inte känner det så, utan att vi gjorde rätt som gav honom all vår kärlek den vecka vi var där.

Kära lilla Pisco. Vi saknar dig. Ta hand om dig, och ha det så bra


**
Här samlas alla våra inlägg från Brasilien

Tillbaka till startsidan

Categories: Brasilien JORDEN RUNT

Picinguaba – Att dimpa ner i en liten fiskeby

2 Comments
picinguaba stranden

Så blev det dags att fortsätta till Picinguaba.

picinguaba stranden

Vi sa farväl till segelbåten Brenda, tog våra väskor och knallade upp till busshållplatsen och hade tur – lokalbussen kom direkt. Vi gick på och åkte med till Picinguaba.
I denna lilla brasilianska fiskeby nästan mitt emellan Sao Paulo och Rio de Janeiro vid Atlantens kust bor det 400 personer, och här hyrde vi ett hus för en vecka.
Eftersom det kom lite snabbt på, att vi skulle spendera så pass mycket tid i Brasilien, så var alltså researchen ganska obefintlig. Här var det mest så att jag gjorde en kartsökning på Airbnb någonstans norr om Ubatuba… Och så hamnade vi här!

Under en veckas tid såg vi inga andra turister. Det var verkligen otroligt roligt att befinna sig på en plats så befriad från tillrättalagdhet för besökarnas skull. Här blev vi välkomnade hem till deras värld, men allt pågick som vanligt. Den lilla, med betoning på lilla…, butiken hade öppet lite som den ville (och inte, till exempel, när ägaren fick lust att ge sig ut och surfa…)

picinguaba airbnb
Vi har den blåa lilla dörren och övervåningen över garaget – det är vårt fönster ni ser!

Huset bestod av ett vardagsrum med bäddsoffa, en köksdel, ett sovrum och badrum. Alldeles tillräckligt, och för oss är det alltid lyx med flera rum. Utrymme kan vara skönt då och då!
Men här var det framför allt utsikten och läget som blev den största behållningen. Vilken plats!

picinguaba airbnb house

Vi har fortsatt på vår inslagna linje; att göra så lite som möjligt.
Eller ja. En hel del skolarbete. Jag har läst massor. Jobbat. Vi har badat. Killarna har spelat fotboll på stranden i timmar varje dag och lekt med nyvunna kompisar.

Och eftermiddag när fiskebåtarna kommit in har vi köpt färsk fisk, runt 30 kronor för 2 kilo fisk.
Förstår ni vilken lyx?!
Särskilt Jack har varit så himla nöjd. Han älskar verkligen att äta fisk, det kan han göra sju dagar i veckan.
(han sa härom dagen att ”om det skulle ligga 99 superlyxiga hamburgare på en rad och nummer hundra var en tallrik med fisk så skulle jag ändå ta fisken” – Ja, ni hör ju!)

picinguaba fisket
Jack på stranden för att handla fisk av fiskarna som just kommit in efter dagens jobb. Detta utspelar sig kanske sju steg från vår ytterdörr.

picinguaba view
Bild tagen från vårt fönster.

Tankarna på hemma blir allt mer påtagliga, såklart. Det närmar sig, verkligen, hemresa. Bara några veckor kvar.
Samtidigt har vi mycket kvar att uppleva, så det blir så blandade känslor. Ibland känns det som att vi ska hem imorgon, nästa stund känns det riktigt länge kvar.
Jag håller på att formulera tankarna om hur det faktiskt känns. Är inte riktigt framme än.
Men ja, hemma är mer närvarande än nånsin. Och jag får ibland jobba lite med att vara kvar i nuet, och inte hamna för mycket i det som väntar därhemma.

picinguaba beach

Hittade en panoramabild som Milo har tagit, den är himla bra tycker jag! Ni ser vårt blåvita hus till vänster i bild!

Mer om de tankarna kommer. Mycket mer.
Men först ska jag berätta att det hände en totalt oväntad sak i Picinguaba. Man kan tycka att vi varit med om ganska mycket redan under vår resa, men detta hade aldrig hänt förut: Vi fick en egen hund.
Helt plötsligt. Utan förvarning.
Och jag är inte ens särskilt förtjust i hundar, men här – i Picinguaba – kom undantaget.

Snart ska jag berätta om Pisco. Vår kära fina Pisco.

pisco selfie

**

Här samlas <a href=”http://www.attresamedbarn.se/category/brasilien/” target=”_blank”>alla våra inlägg från Brasilien</a>

<a href=”http://www.attresamedbarn.se” target=”_blank”>Tillbaka till startsidan</a>

Istället för Bolivia – Segelbåten Brenda i Brasilien

1 Comment
brenda ombord

brenda brasilien

Vi skulle ju till Bolivia. Åka nattbussar, stanna till vid Titicacasjön, vidare till La Paz, nattbuss igen efter några dagar, se saltöknen, och sen tillbaka till La Paz igen, och sen nattbuss, och tåg, och…

Ja, planerna var långt gångna, det var bara rena tillfälligheter som gjorde att inga av våra planer för ca två veckor i Bolivia var betalda/spikade.
För plötsligt gjorde vi en helomvändning. Vi strök Bolivia, och tog istället ett flyg från Cusco, via Lima till Sao Paulo i Brasilien.

Att vi skulle till Brasilien visste vi, eftersom vi har biljetten åter mot Europa härifrån. Men planen var kanske tio dagar på slutet.
Istället damp vi ner här direkt efter Peru.
Mycket beroende på att vi var så himla nöjda med allt vi då gjort. Nästan en månad späckad med upplevelserna i Galápagos och Peru.
Inte så att vi var trötta på upplevelser. Men nöjda, och mer sugna på lugn och ro än nattbussar.

För mig var det verkligen en ”kill your darling” – som jag har läst på om och velat åka till Bolivia!
Men jag har fått resonera med både mig själv och Patrik; vi måste ju såklart inte göra allting nu. Vi kan återvända. Många gånger.

Så helt oresearchat blev det alltså Brasiliens kust. Det enda vi visste var att vi ville ha lugn och ro. Bada. Komma ifatt.
Och jag kollade som vanligt Airbnb.
– Här finns det visst en segelbåt man kan bo på… sa jag, och visste redan när jag uttalade orden högt till min man att det var där vi skulle hamna 🙂

Mycket riktigt. Några dagar senare tog vi en buss från Sao Paulo till en liten hamnort några mil utanför staden Ubatuba. Enligt instruktionerna gick vi ner till piren och bad en båt vid namn Armare att köra oss till segelbåten Brenda.

brasilien segelbat

Hon låg ungefär fem minuters färd ut, och där gick vi av och tog nyckeln på angivet gömställe.

Brenda ligger förtöjd vid en boj, men inte vid land. Så vår enda möjlighet att komma därifrån var att ringa till taxibåten Aumere via båtens radio, eller att simma in till närmaste strand – cirka 200 meter.

brasilien med barn

Det blev så bra! Precis vad vi behövde – att göra ingenting, men ändå sådär lite lagom äventyrligt 🙂

brasilien barn
Skolarbete

Det fanns en mataffär inne i hamnen så vi handlade där och lagade mat ombord. På dagarna solade vi, läste, badade från båten, åt och hade det finfint.
En dag var vi faktiskt ute och seglade också.., men det tror jag Milo och Jack får visa mer om i nästa Jorden runt-snack.

brenda natt
Perfekt att ha sena kvällsdoppet så nära!

brasilien
Bokläsning (vad hade vi gjort under denna resa utan e-böcker och ljudböcker?!)

brasilien airbnb

**

Här samlas alla våra inlägg från Brasilien

Tillbaka till startsidan

Pisac, Peru – Bättre än Machu Picchu…?

1 Comment
pisac familj

PISAC, PERU.

pisac sun temple

Nja. Det är förstås omöjligt att jämföra de olika gamla inka-städerna och ruinerna runt om i Cusco/Sacred Valley-regionen i Peru.
Och att uppleva Machu Picchu var verkligen en stor upplevelse.

Men de dagar vi hade i staden Pisac och dess omgivningar… Ja, för mig var de också otroligt fina, härliga och intressanta.
Delvis kanske känslan berodde på att vi tog steget ifrån turistmeckat Machu Picchu, som dels är kostsamt att besöka och lite krångligt i och med att man måste åka ett dyrt tåg från Ollantaytambo (som sagt, jag kommer att återkomma till alla kostnader och vårt upplägg framöver när jag har allt samlat och bättre tillgång till wifi) och att det är mycket folk.

När vi på tillbakavägen klev av tåget i Ollantaytambo och lyckades hitta en någorlunda billig taxi (150 kronor) till Pisac som ligger någon timme bort, och sen klev av vid vårt hostel så kändes allt så mycket… lugnare.
Sen var kanske inte första intrycket så speciellt.
Men när vi tidigt nästa morgon tog en taxi upp till toppen av Pisacs ruiner så var det så ljuvligt med lugnet och tystnaden. Det var i princip bara vi där.

pisac familj

pisac natur

Vi gick runt ett tag bland ruinerna i denna inka-lämning, och sen valde vi att vandra nerför berget. Och det var verkligen HELT rätt beslut!

pisac vandring jack milo

Att gå där i Andernas grymma natur, bara vi, och då och då beskåda ruiner som dyker upp lite här och var längs vandringen ner mot staden…


Vi gick ungefär en mil denna dag, och det var ingen särskilt tuff vandring utan framför allt bara vackert och fridfullt.
I vår guidebok stod det att 98 procent av turisterna som besöker ruinerna i Pisac väljer att endast se ruinerna på toppen, och att man därför kan se fram emot en väldigt folktom vandring nerför (eftersom de allra flesta tar taxi eller buss både fram och tillbaka)
Och ja, det stämde verkligen, i alla fall denna dag.

pisac gravar
Hålen ni ser i bergsväggen är gamla gravar. Det fanns massor! Dock har de plundrats på allt som fanns därinne (inkafolket begravde sina nära tillsammans med en massa saker) Otroligt intressant att beskåda under vandringen!

En höjdpunkt var när vi kom fram till Solens tempel som ligger ungefär i mitten av vandringen. Här åt vi vår matsäck och bara hängde omkring i någon timme, återigen nästan ensamma, sånär som på en flöjtspelare som tittade förbi. Han berättade att han går hit nästan varje dag för att spela på sin flöjt för att han tycker att energin är så speciell på denna plats.
Jag kan förstå vad han menar!

pisac temple

Soltemplen har en väldigt speciell plats i inka-folkets historia och är de platser där många av deras ceremonier och offer tagit plats.

pisac tempel

Så småningom kom vi ner mot staden igen, och hamnade på marknaden som är otroligt fin, rolig, billig och färgstark.

pisac market

Vi sov två nätter i Pisac och det var alldeles rätt beslut för oss – vi var verkligen toppnöjda med dessa dagar!
Bättre än Machu Picchu – kanske att ta i, och som sagt inte alldeles enkelt att jämföra. Men mer harmoniskt, mer lugn. Det var det, helt klart.

pisac jack

pisac marknad

pisac marknad bebis

pisac ruiner

Missa inte Peru-avsnittet av Jorden runt-snack med Milo & Jack som finns på vår Fb-sida nu!

Publiceras även på YouTube-kanalen när uppkoppling finnes.

**

Läs om vår dag i fantastiska Machu Pichu HÄR!

Läs alla våra inlägg från Peru HÄR

Och här finns alla våra Jorden runt-inlägg