4 Comments
img_1254.jpg

Det var en såndär tält-sommarmorgon som jag brukar drömma om ibland när jag under den mörkare säsongen dagdrömmer om tältliv (det inträffar faktiskt oftare än ni förmodligen tror)


Jag vaknade strax efter klockan 06, öppnade upp dragkedjan till vårt lilla tält och möttes av det ni ser ovan.

Patrik var förstås redan vaken och ute på morgonpromenad (the story of my life), men han kom strax hem med den här mobilbilden;


Sjön Myran strax utanför Heby i Uppland, som vi alltså hittade av en slump kvällen innan.


Visst måste man älska allemansrätten! Logi för 0 kronor i denna natur!

Barnen sov:


…så efter en snabb överläggning beslöt vi oss för att lyfta in barnen i bilen för att sova vidare där, medan vi rev ner tältet och packade in i bilen.

Sagt och gjort.

Vår långresa (eller våra långresor, snarare) har gett oss några till fördelar, kan jag konstatera: Milo och Jack kan sova överallt och de bryr sig väldigt lite om vilken typ av bekvämligheter de har omkring sig.

En annan sak är att vi är sjukt bra på att packa (om vi får säga det själva…) och att just denna del alltid passerar väldigt friktionsfritt hos oss. (jag borde nog skriva ett inlägg om packning någon dag, en hel vetenskap och en viss konst att behärska…)

Så typ tio minuter senare satt vi i bilen med sovande barn och bra packad bil. Sen åkte vi några timmar och tog frukost-lunch-paus vid fantastiskt fina Höga Kusten-bron


OJ vad det blåste. Och kallt är det ju också, typ 12 grader. Men det är vackert.


Det där kalla fick oss dock att ändra på vår tänkta plan med ytterliggare ett stopp innan slutmålet på vår roadtrip.

Vi valde helt enkelt att köra på. E4:an norrut; förbi Örnsköldsvik, Umeå, stopp för en pizza i Robertsfors, Skellefteå, Piteå och slutligen Luleå.

Det tog hela dagen. Men SÅ värt det var när vi klev ur bilen och Milo och Jack fick springa ut och fram till sina högt efterlängtade kusiner Tyra och Vide, som bor här.

Och! Vi är ju här för att få gå på bröllop!!!! Alldeles fantastiskt ju!

Men vi har några dagar kvar till dess, och ikväll har vi flyttat in i en lägenhet vi ska låna denna vecka.

Allt är jättefint och bra, men jag kan bara konstatera att de här i Luleå helt glömde att slå på natten.

Det blir aldrig natt. Det är alltid dag, tydligen.


Denna bild tog jag nu från fönstret i vår lägenhet. Klockan 01:27.

Kära Lulebor. Jag älskar att vara här igen, och älskar att vi får hänga med vår Lulefamilj igen. Men jag har bara en enda fråga; När sover ni egentligen? Och, hur gör ni för att lyckas med det??


About the Author

4 Replies to “Roadtrip dag 2, och plötsligt var vi där”

  1. Nej vi sover inte! Försöker för
    tillfället febrilt natta en 2-åring och
    klockan är 22.30 på kvällen… Kul att
    ni är på Kallkällan, när träden inte är
    gröna ser vi några av dom husen från
    vårt köksfönster på Mjölkudden 🙂

  2. Rullgardin och stäng dörren ?
    Men jag tycker det är ganska härligt
    att det är ljust oxå då man går och
    lägger sig, men förstår det är svårt då
    man är ovan 🙂

  3. Härligt med roadtrip! Men fy sjutton vad
    kallt! Kan absolut rekommendera att
    roadtrippa i Polen och Tjeckien! Vackert,
    spännande, billigt och skönt klimat! Sova
    när det är ljust har jag oxå svårt för …
    Hoppas ni får uppleva ett fint bröllop nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.