Jorden runt – Ett år senare

7 Comments
IMG_3479

Igår var det exakt ett år sen vårt plan lyfte från Arlanda. Det var så många känslor den dagen, vi grät och vi grät när vi sa hejdå till nära & kära.
Men samtidigt, den där otroliga känslan av att vara på väg.

IMG_0107

Jag tror inget år har varit, eller nånsin kommer att bli, så fullt av intryck som detta har varit. Först själva resan, förstås, som jag fortfarande längtar tillbaka till varje dag.
Och så en otroligt intensiv sommar på det. Vi köpte hus direkt som vi har flyttat in i med allt vad det inneburit. Varit på bröllop i Luleå. Jobbat. Hängt med vänner och familj. Milo har varit på simläger. Massa fotbollsmatcher.
Och så i lördags, så dammade vi in en superhärlig 40-årsfest på det hemma i trädgården (självklart med resetema)

IMG_2409
Backpacker-laget på festen! Jag har världens coolaste vänner som gick all in på resetemat och kom som backpackers, campare och charterresenärer och VERKLIGEN levde sig in i sina roller 🙂

Den här sommaren har vi skrattat så mycket, glatt oss åt vårt nya hus som vi trivs jättebra i och vi känner att vi mår bra.

Men det finns något som ständigt vill göra sig påmint där inuti, och det lustiga är att Patrik och jag har samma känsla här. Det finns en längtan ut som är svår att förklara.
För mig känns det nästan som att det kryper något som pockar på uppmärksamhet så fort jag är stilla en stund. Nu har det i och för sig inte varit så många stilla stunder den här sommaren, men det kan dyka upp när jag kör bil själv, eller när jag ska sova, eller när jag cyklar hem efter att ha lämnat barnen på skolan.
Det är inte specifikt sol och värme jag längtar efter, och ingen speciell plats. Jag bara längtar ut, till vår familjs resande liv tillsammans.

familjen thunberg sri lanka
Sri Lanka för snart ett år sen

Det som jag ändå är glad över är att jag nu verkligen inser att det inte har så mycket med en längtan bort från hemmalivet att göra, utan att längtan endast handlar om en längtan till något annat.
För vi har det verkligen roligt och bra härhemma och trivs med mycket i tillvaron. Och det är på något sätt skönt att få det bekräftat, att det bara är såhär, oavsett allt annat, att kärleken till resandet sitter i själen.
Ja, framför allt tror jag att det är just vårt resande liv som sitter där.
Vi fyra tillsammans, obruten tid, inga led att rätta in sig i, upplevelser tillsammans och så all denna kunskap, allt vi lär oss därute. Alla möten.

IMG_3479

Förra veckan ökade jag på månadssparandet litegrann till vårt ständigt pågående resesparkonto (det som en gång startades i namnet ”The trip of our lives” inför vår tvåmånadersluff med Milo i Thailand när han var 8 månader, och som sen fortsatt att leva och tagit oss genom Thailand flera gånger, genom Sydostasien, Indien och så jorden runt)
Det kändes bra att göra det.
Jag startade också ett ”Familjens dykkonto” där jag hoppas att vi med åren ska kunna spara till en start-pott till vår familjs gemensamma mål att ta dykcertifikat och dyka tillsammans när barnen är tillräckligt stora för att få göra detta. En väldigt oansenlig summa som hittills sparas varje månad, men är det nåt ordspråk vår familj verkligen kan gå i god för så är det ”Många bäckar små…”

IMG_0117
På väg ut mot Äventyret för ett år sen

Detta är ett inlägg i nya kategorin Jorden runt-tisdag, där vi kommer återvända till speciella ögonblick vi kanske inte skrivit om förut, bilder vi inte visat än, svara på frågor vi inte hunnit med, och reflektera mer över detta med att våga välja drömmen.


Vad var bäst? Den omöjliga frågan. Eller?

3 Comments
DSC05760

DSC05721

Jag är plötsligt mycket mer i våra tidigare resor.
Det är så mycket i planeringen och tankarna där det ofta blir så att vi börjar fundera över hur vi gjorde förra gången.
Hade vi visum i Indonesien då? Visst hade vi med passfoton då, för eventuella visum som man ska ordna på flygplatsen i samband med inresa i något land. Så var det väl i Laos?

Och mest tänker jag, märker jag, på vår långresa genom sju länder i Asien (sex månader 2013/2014) Sannolikt för att det ju inte är helt olikt, det vi ska göra nu. Dessutom ska vi tillbaka till Bali, där vi var då.

Vilket var det allra bästa resmålet? var en av de vanligaste frågorna vi fick när vi kom hem.
Sjukt svår fråga att svara på (och den kommer nog vara ännu svårare efter den kommande resan…)

Men så hamnade jag idag plötsligt bland våra bilder från Laos, och ja. Vår vistelse där, i skärgården 4000 islands i Mekongfloden i södra delen av landet – den var verkligen en av höjdarna.
Det är så mycket i det som är så mycket vi. Som vi vill resa, och sånt vi vill göra.

4000 islands

sunset laos

Den lilla ön Don Khone, utan biltrafik, där vi hyrde cyklar nästan varje dag och trampade runt på små stigar och smala vägar utan asfalt.
Närheten till lokalbefolkningen.
Upptäcktsfärderna när vi svängde av på någon stig och plötsligt hamnade vid en superfin strand där vi badade i flera timmar. Vattenfallen. Dofterna.
De lugna kvällarna på verandan på vårt flytande rum, vi bodde bokstavligt talat på Mekongfloden.
Dagarna som fick gå utan att vi hade bråttom nånstans.
Vattenfallen, värmen, morgonljuset när Patrik tog sina morgonpromenader och fotograferade när allting vaknade till liv.

4000islands

 

4000islands

4000 islands swimming

Vi kommer inte att återvända till Don Khone den här gången. Kanske aldrig.
Men jag kommer alltid att minnas det som en ljuvlig plats.
Och just nu minns jag tydligen lite extra, inte bara tråkmåsten som visum och valutaväxlingsavgifter, utan platserna där vi varit.
Dom är med mig.

4000 islands

don khone laos

4000islands

 

DSC05513

DSC04893

4000 islands laos

*****

Ett armband berättar: Vad betyder resandet för oss som familj?

1 Comment
IMG_9411

Hur många ord jag än har så kan jag känna ibland att de inte riktigt räcker till när det gäller att beskriva vad resandet betyder och har betytt för vår familj.
Det kan liksom kännas lite tomt och klichée-igt att säga saker som att ”vi har kommit så mycket närmare varandra” och ”det är så berikande att uppleva andra kulturer tillsammans” (även om det också är sant)

Så jag tänkte att jag ska ta ett lite mer bildligt exempel.
Det handlar om det här armbandet som Jack har på sin högra handled.

IMG_9411

(Bild tagen vid sommarstugan vid Vänern ikväll)

Armbandet är tvinnat av en orangefärgad garntråd, och har suttit där sedan i mars 2014, alltså över två år. Det har överlevt den sista tiden av vår halvårsresa genom Sydostasien, två somrar med kontinuerligt badande, simträning en eller två gånger i veckan nästan året om, sex veckor i Indien, saltvatten, sötvatten, en Rhodosresa, dusch, fotbollsträningar och ett ständigt aktivt litet liv.

Jack fick detta fastknutet runt sin handled på lilla hantverksstudion/butiken Garden of Eden i staden Luang Prabang i norra Laos. Någonstans hade vi läst om detta lilla ställe som man skulle gå över en bro för att komma till, där man kunde få prova på att tillverka smycken. Det lät som en lite mysig aktivitet för en stund, tänkte vi, så…

luang prabang bridge

Sagt och gjort.
Över bron, och sen fortsatte vi en bit in på denna lilla halv-ö, tror jag att det var, och hittade snabbt Garden of Eden.

garden of eden laos

Här blev vi kvar i över en timme och barnen fick tillverka armband som sen blev presenter till mormor och farmor.
Ett jättegulligt par äger Garden of Eden, och tjejen visade så tålmodigt och pedagogiskt Milo och Jack hur man hanterade trådarna och de små pärlorna.

garden of eden luang prabang

betyder att resa

Under tiden knöt tjejen på eget bevåg varsitt armband till Milo och Jack, som hon sen fäste runt deras handleder.
Här ser ni det ligga på bordet framför Jack, precis när det var klart:

DSC06048

Milos föll nog av efter något halvår, om jag minns rätt. Men Jacks sitter alltså där än. Tråden börjar bli väldigt sliten, och även om det väl sannolikt snart faller av så har det fått vara en lång och härlig påminnelse om en sån där resedag som gav oss så mycket.
Det var helt nya upplevelser, i en otroligt vacker och speciell stad, i ett land vi aldrig tidigare varit i. Fina möten med nya människor, nya kunskaper, och minnen som vi bevarar än idag.
Både i våra hjärtan och, än så länge, runt en liten älskad handled.

garden of eden luang prabang laos

garden of eden luang prabang

IMG_9401

luang prabang