2 Comments
FullSizeRender kopia

Förra helgen anordnade vi en 40-årstillställning hemma hos oss. Det var på grund av min kommande födelsedag (men jag har inte fyllt än, det dröjer ett litet tag till!)
En sak som verkligen överraskade mig var att min man höll ett fantastiskt vackert tal till mig. (Inte för att jag inte trodde att han kunde hålla tal, utan överraskningen var snarare utifrån att festen var av ett annat slag än ”middags-sittnings-fin” så därför hade jag inte alls tänkt på eller förväntat mig några tal)
Men. Han pratade bland annat om oss två och vårt team. Om resorna. Om äventyret som bara fortsätter. Hur bra vi funkar tillsammans.

3925036C-0FE0-48A3-A155-90D7E27022B9 3
På väg från Pangkor, Malaysia, hösten 2013.

Och han sa så himla fina och rätta saker om oss, och jag kom på att det skulle passa alldeles utmärkt som en Jorden runt-tisdag; att ta upp lite om detta med relationen oss emellan.
För det är nämligen en inte helt ovanlig fråga vi får (i lite olika varianter men med samma budskap); ”Men tröttnar ni inte på varandra när ni är med varandra jämt??!!”

Det korta svaret på den frågan är: Nej.

Det lite längre svaret är:
Vi trivs väldigt väldigt bra med att vara tillsammans med varandra.
Det betyder inte att vi alltid är sams, för det är vi inte. Det är vi absolut inte.
Men vi har en otroligt bra grundhänsyn för varandra. Vi vill varandra väl. Och vi tycker om väldigt lika saker när det kommer till vårt resande.

FullSizeRender kopia
Perhentian, Malaysia, hösten 2016.

Sen beter vi oss olika när vi väl är på plats. Patrik går på sina morgonpromenader och upptäcker allting, medan jag ligger kvar i sängen och planeringssurfar och bloggar, och jag badar i timmar i varma hav medan han blir rastlös och måste gå på tre strandpromenader under tiden som jag och barnen bara glider runt därute i vattnet.
Vi har en massa olika egenheter för oss, men i grund och botten är vi så extremt synkade och vill faktiskt exakt samma grejer av det där slaget när vi ska vara alla fyra och hitta på något nytt på den plats där vi är för stunden, eller när vi ska bestämma vart vi ska ta vägen härnäst.

FullSizeRender kopia 2
Tältar utanför Sala, sommaren 2017

I allt det stora tänker vi helt lika. Därför blir livet ihop rätt enkelt, även på resande fot.
Vi är ett bra team.
Inte ett perfekt team. Inte ett vi-bråkar-aldrig-team.
Men vi hör ihop, och vi gör rätt mycket tillsammans ganska bra.
Dels handlar det väl sannolikt om en grundkärlek som bara finns där. Sen är jag rätt övertygad om att det dessutom handlar om vår inställning i resandet (och som vi har upptäckt att vi tagit med oss in även i vardagslivet hemma); vi försöker alltid att inte fastna i negativa tankar och har ett rätt utvecklat ”det är som det är och nu tar vi det härifrån”-tänk.
Det underlättar den gemensamma tillvaron att inte älta och gnälla för mycket, särskilt när det handlar om yttre/materiella ting.

IMG_8955
Väntar på en buss vid en vägkant i Panama, vintern 2017.

Hemma då? Jo, vi gillar faktiskt att hänga även i vardagen. Vi pratar väldigt ofta med varandra när vi inte är på samma plats, och utgångspunkten för oss båda är att vi helst är tillsammans.

Vi är verkligen inte perfekta mot varandra, tvärtom ibland, verkligen. Men jag vill ändå framföra det att för oss har resandet och all denna tid tillsammans (nästan dygnet runt, jämt jämt jämt) varit väldigt positiv.

Jag törs nog till och med påstå att varje resa, varje utmaning, varje kaotisk situation, varje förflyttning har tagit oss mycket närmare varandra.

Det är jag glad över.

Skärmavbild 2017-09-04 kl. 20.52.39


About the Author

2 Replies to “Om att alltid vara tillsammans”

  1. ”Vi vill varandra väl” skriver du,
    och JUST det har jag på senare tid
    kommit fram till att DET måste vara
    nyckeln till en bra relation – att
    man vill varandra väl. Det är så
    himla träffsäkert, den formuleringen.

    Livet är inte alltid enkelt. Men den
    där problemlösningen, i stort och
    smått, som krävs hela tiden, den tror
    jag är viktig för tillsammanskänslan.
    Att lösa problem och situationer
    tillsammans -det är som ett klister
    som ökar förståelsen och vi-känslan.

    Så glad att ni har den!

    Inställningen att man får göra vad
    man kan med det man har där man är
    har många gånger varit min räddning,
    det är ju samma grund som ni
    tillämpar även om våra
    förutsättningar är så olika. Men vi
    är alla på resor, på ett eller annat
    sätt. Men er resa är absolut roligare
    att läsa en blogg om! 😉 <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.