You searched for "hanoi del". Here are the results:

Hanoi! Del 5 – Våga storstadssemestra med barn!!

No Comments

Vi har nu lämnat Hanoi och rest söderut genom landet med nattåg (återkommer om det inom kort!!) och vi sammanfattar ännu en storstadsvistelse som blev ännu bättre än förväntat. Vi har nämligen rätt låga förväntningar när vi kommer till de stora städerna, det är svårare än på en lång vit strand att förutse hur allt ska funka.

Men nu börjar vi inse att det här med stora städer kan vara hur kul som helst, och det jag vill slå ett slag för är att man verkligen inte måste leta efter särskilda barnaktiviteter för att det ska vara roligt för barnen. Vi gör helt vanliga “vuxensaker”, som ni kan se i tidigare inlägg. Kollar tempel, muséer, går på stan, och så vidare.
Sen är det såklart ändå Milo och Jack som styr i någon mån, vi ser ju till att ta pauser när det behövs, fylla på med vätska och föda vid behov, och att se till att aktiviteterna blir på deras nivå. På fängelsemuséet försöker vi berätta om historien på ett sätt som de förstår, och i templen och var vi nu är. Jag säger inte att vi alltid lyckas perfekt, men nu har vi i alla fall ytterligare ett bevis på att det funkar att ha jätteroligt ihop med en treåring och en femåring i en storstad. När vi pratar om Hanoivistelsen är de supernöjda och pratar på om allt vi har gjort.

Sista kvällen när jag och Patrik satt uppe i sofforna i vårt hotellrum, och trodde att båda barnen sov, kom Milo upptassandes:
– Mamma och Pappa, jag ville bara säga en grej. Jag tycker att det var vackert att vara tillsammans med er idag.

Då vet man att han varit nöjd med sin dag! Det värmde ordentligt i hjärtat, kan jag säga.

Hittills under resan har vi betat av storstäderna Hong Kong, Singapore, Kuala Lumpur, Bangkok och nu Hanoi (intresserad av dem? Kolla under “kategorier” i högerspalten och sök på den stad du vill läsa om)
Nästa blir Ho Chi Minh-staden om ett par veckor, ska bli kul det också!
Men först: Hoi An!

Hejdå Hanoi!

Hanoi! Del 4 – Water Puppet Show

No Comments

Det finns en traditionell, välkänd dockteaterföreställning i Hanoi som vi förstås ville gå och se, Thang Long Water Puppet Theatre.
Barnen var mycket förväntansfulla, och det blev lyckade 45 minuter. Det är ingen barnföreställning utan en kulturell grej, men killarna tyckte det var kul med de färgglada dansande dockorna, drakarna, fiskarna och allt var det var som virvlade runt på vattnet som utgjorde scenen. Till detta var det levande musik med traditionella vietnamesiska instrument och sång.

När vi kom ut från showen så hade mörkret fallit och vi gick en sväng och kollade vid sjön – riktigt fint att se allting så upplyst. Asiaterna är verkligen sjukt bra på lampor! Heja!

Vackra bron!
Bild från vår gata när vi var på väg hem

Hanoi! Del 3 – Hanoi Hilton

No Comments

Dag två i Hanoi började vi med en promenad till St Josephs katedral. Den var otroligt vacker! Just när vi kom började en engelsk mässa, så vi satt en stund och lyssnade. Jättefint!
Sen fortsatte promenaden till Hoa Lo-fängelset! Det byggdes i slutet av 1800-talet av fransmännen som fängslade vietnamesiska patrioter här. Senare användes det även under Vietnamkriget. Fängelset hade också det något ironiska smeknamnet Hanoi Hilton.

Milo och Jack, och vi, tyckte det var spännande att gå runt i de gamla fängelsegångarna. Man kunde till och med gå in i riktiga fängelseceller!
Intressant historik också!

Vi blev mycket nöjda med vårt besök på Hoa Lo!

Spännande att titta in i fängelsecellerna!
Och till sist en bild från den pampiga katedralen

Hanoi! Del 2 – Hoan Kiem-sjön

No Comments

Sjön mitt i Hanoi gör verkligen mycket för stadsbilden och känslan.
Dessutom finns ett vackert tempel ute på en liten ö, och dit tog vi oss första dagen genom att promenera över den kända, röda bron – “den nedåtgående solens bro”.

Vid templet spenderade vi en lång stund, och förutom att kolla in själva byggnaden och allt därinne så tittade barnen på när gamla män spelade schack, och vi beundrade utsikten, växterna och ja, hela miljön.
Det finns en legend om hur kejsaren Le Loi fick ett magiskt svärd av en sköldpadda i Hoan Kiem-sjön som hjälpte honom att besegra fienden, och därefter tog sköldpaddan tillbaka svärdet.
I templet finns en sköldpadda som staty, och barnen blev väldigt fascinerade av den här historien. Så vi läste den först ur vår guidebok och sen mer på internet när vi kom hem.

Kul att de vill veta och lära sig! Det förhöjer verkligen alla upplevelser här!

Sköldpaddan som enligt legenden gav Le Loi ett gyllene, magiskt svärd som hjälpte honom att besegra den kinesiska Mingdynastin i början av 1400-talet

Hanoi! Del 1 – Äventyr i Gamla Stan

No Comments

Att upptäcka Hanoi är härligt, omtumlande, rörigt och en massa annat! Så mycket intryck!
Jag tänkte att jag kör lite olika inlägg för att inte röra ihop det alltför mycket – storstadsvistelserna blir så intensiva, men återigen – SÅ otroligt kul att göra detta ihop med barnen!!

Igår – vår första heldag i Hanoi – bekantade vi oss mycket med Gamla stan, där vi bor. Varje gata har sin egen produkt, alltså en gata där det nästan bara säljs skor, en gata när det bara säljs väskor, osv.

Trafiken är helt sjuk. Först försökte vi vänta på vår tur när vi skulle ta oss över gatan, men vi insåg rätt snabbt att i Hanoi är det bara att gå. Det tutar konstant och det är motorcyklar precis överallt.
Detta kan ju låta lite jobbigt, särskilt när man reser med barn. Men det fungerar på något sätt, och vi är så försiktiga vi kan såklart, och barnen är väl drillade i att hålla sig innanför en vuxen och inte springa omkring, så ja, det funkar bra!

Kul och kaotiskt blev besöket på marknaden i tre våningar, Cho Dong Xuan. Totalt kaos, grejer överallt, men roligt. Och vi shoppade ett ipadfodral och en bluetooth-högtalare för en hundring totalt, så vi var nöjda!

Turistade också genom att åka elbil i 40 minuter genom stan. Ett bra sätt att få en snabb överblick!

HELA LISTAN! Vår resa i kortform – så här var det! DEL 1

No Comments

Som den gamla kvällstidningstjej jag är så gillar jag ju naturligtvis listor. Så nu ska jag försöka sammanfatta vår halvårstripp i några topplisteinlägg.

RESANS…

• BÄSTA STRAND. Åh. Sjukt svårt att säga. Men några som kommer upp spontant är Tanjung Aan, Lombok, Indonesien (bilden ovan), underbara Gili Air och stränderna på Pangkor, Malaysia. Sen ligger ju Thailand alltid högt upp på min lista, Koh Phayam blev nog årets thaistrandsfavorit för mig.

GALNASTE BOENDE. Utan konkurrens: Crazy House, Dalat, Vietnam. Vad roligt vi hade! Att klättra runt på smala slingrande broar högt uppe i luften under tidiga morgnar hör ju inte alltid till vanligheterna när man bor på hotell, men här var det just vad vi gjorde. När vi inte hängde hemma i “Tiger room” förstås.

 • FAVORITFÄRDSÄTT. Nattåg! Jag älskar nattåg. Ett starkt minne för mig är när jag vaknade upp i vår kupé tidigt på morgonen på väg mellan Hanoi och Danang i Vietnam. Utanför höll allting på att vakna till liv, solen gick upp över risfälten, människorna började ge sig ut för att jobba… Jag njöt verkligen, och fick också sällskap av Milo efter en stund som vaknade i sin överslaf och la sig tillrätta och tittade ut genom fönstret och det förbipasserande landskapet. 

• MATFAVORIT. Här måste nog svaret bli indiskt! Vilket möjligen kan förefalla lite märkligt med tanke på att vi INTE besökte Indien under vår resa… Men vi drog igång vårt indiska ätande när vi bodde i Little India i Singapore, och sen bara fortsatte det. Ett tag gick det nästan lite till överdrift, i Nha Trang (Vietnam) tror jag vi åt indiskt varje kväll. Även i Ho Chi Minh City blev det ett gäng indiska middagar, liksom i Hoi An… Sen finns det massa annan mat från den här resan som hjärtat minns forever and ever, men just det indiska funkade så himla bra för hela familjen och blev därför nåt festligt och speciellt för oss.

• VATTENFALL. Vi har sett ett gäng vattenfall under våra vistelser i Asien, men det som har fått oss att tappa andan helt var Kuang Si waterfall i Luang Prabang, Laos. Dit kommer jag alltid att längta tillbaka. Så sagolikt, rent bokstavligt talat. Man liksom nästan förväntade sig att det skulle dyka upp älvor i skogen och små vättar bakom träden.

Fortsättning imorron!

Och: vill ni hitta inlägg om något särskilt land/plats så sök gärna bland etiketterna i högerspalten! Samtliga inlägg som har med långresan att göra finns också under “Sydostasien 13/14”

Categories: Sydostasien 13/14

Tågresan, Hanoi – Hoi An

No Comments

Så blev det dags att resa med nattåget mellan Hanoi – Hoi An, en resa på ungefär 15 timmar.
Vi gick på tåget kl 19 och hade först vanlig sittplatsbiljett fram till staden Vinh, dit vi anlände vid 01-tiden på natten.
Lite jobbigt att byta plats just vid den tiden, men det var det enda biljettalternativet som fanns trots att vi var ute i relativt god tid.
Vi reste med ett så kallat SE1-tåg, vilket ska tillhöra den bättre kategorin. Men det är låååångt ifrån den tågstandard vi är vana med från hemma. Men, det funkar.

Jobbigast under resan: när vi skulle skifta till vår sovkupé visste vi inte att vi var 20 minuter sena utan gick till den nya vagnen på utsatt tid då tåget faktiskt stannade vid en station (men här finns inga digitala skyltar som berättar var man är…)
Det blev en del förvecklingar och en liten dust med konduktören innan alla fattade hur det hängde ihop. Vi fick därför sitta på golvet i 20 minuter, jag med två sovande barn lutade mot mig, medan Patrik så småningom gick tillbaka och hämtade all packning i vår tidigare vagn.
Tillslut fick vi ändå komma in i vagnen och då var allt lugnt igen. Vi lyfte upp barnen, som fortsatte sova, i varsin säng och la oss själva.

Resten av resan fortsatte utan problem. Barnen tyckte det var mysigt att vakna på ett tåg och vi hade några bra timmar i vår kupé innan vi var framme senare på förmiddagen.

Bäst: helt klart allt man ser från ett tåg! Det är otroligt billigt, relativt smidigt (i alla fall om man har en kupé hela vägen..) och man sparar en hotellnatt. Flyg kan ofta kännas enkelt i teorin, men sen tar det en väldigt massa timmar ändå tillslut, i och med att man ska ta sig till flygplatsen, checka in någon/några timmar innan och sen vänta på baggage, och ta sig från flygplatsen. Och är mycket dyrare.
Sen går det förstås inte att jämföra helt. Och en stor anledning till att vi valde nattåget var ju själva äventyret. Ett roligt och annorlunda sätt att resa, med fantastisk utsikt över ett landskap vi aldrig skulle ha sett annars.

Jack sov gott och länge!

På morgonen passade Milo på att klistra in lite minnessaker från Hanoi i sin minnesbok. Barnen har varsin sådan och de börjar fyllas på rejält nu med biljetter, små kartor, dagboksanteckningar, hälsningar från våra besökare och människor vi mött längs vägen.

Vi bokade våra biljetter via denna länk: www.vietnamimpressive.com 
Detta funkade mycket bra. Vi fick våra biljetter levererade till vårt hotell utan problem, allt vi behövde fanns där. 

En dag och en kväll i HETA Dubai

15 Comments

dubai marina

Ikväll när vi kom tillbaka till vårt hotell efter en dag ute i Dubai så utbrast Jack:
– Jag hade litegrann glömt hur kul det är att resa!

Det var roligt att han sa så, för idag gick jag själv runt med den där sköna “resekänslan” som vårt lilla team skapar tillsammans.
Vi har så kul ihop! Det är verkligen en lycka, detta.

Det var egentligen inte riktigt meningen att vi skulle hamna i Dubai. Det var ingen stad som låg överst på våra vill se-listor när vi drog igång jorden runt-planeringen.
Men mitt lite smått nitiska sökande efter bra flygbiljetter till Sri Lanka visade att det just när jag bokade blev det allra billigast med en mellanlandning i Dubai. (Sen blir det förmodligen ändå dyrare i slutänden eftersom det är ett betydligt dyrare land… Men men… ?)

Så därför är vi nu här!
Vi har också haft jättekul när vi har hängt med barnen i storstäder tidigare (Bangkok, Saigon, Hanoi, Singapore, Hongkong, Kuala Lumpur, Bombai, Berlin) och längtar alltid lite efter att sådana upplevelser – också.

En bra grej: bara två timmars tidsskillnad. Och sen blir det ytterligare två när vi landar i Sri Lanka på torsdag kväll.
Känns smart att ta det i etapper.

Hur som helst. Började dagen med sovmorgon, frukost och pool. Det är alltså 43 grader i skuggan här på dagarna just nu…

Vi har rätt låga ambitioner gällande Dubai. Inte den där måste-se-hela-stan-grejen.
Vi ska landa. Sova ut. Och göra vad vi vill och har lust med.

Idag gick vi ut och tänkte, kanske, promenera till Mall of the Emirates (ett av världens största köpcenter, dom gillar saker som är “världens största” här) Vårt hotell, som heter Novotel Dubai Al Barsha, ligger väldigt bra till. I alla fall för våra ändamål denna gång. Och vi tyckte inte en kvart lät så långt…
Men ja, det var alltså 43 grader i skuggan därute så vi tog det något svalare alternativet – metro. Bara en station.
Här är lite bilder från våra timmar i Mall of the Emirates:

mall of the emirates dubai

lego dubai

Och tänka sig – det fanns en Legoaffär i Dubai också!

food court mall of the emirates

Food court är en Thunbergsk tradition i storstäder. Idag blev det lunch från fyra olika ställen; Milo åt sushi, Jack burgare, jag libanesiskt och Patrik indiskt

magic planet dubai

Inne i Mall of the Emirates ligger ett stort nöjesfält, typ, som heter Magic Planet. Med bland annat radiobilar som våra söner älskar. Så det fick bli ett åk (trots en rätt oproportionerligt hög prislapp…)

ski dubai

Detta kändes dock INTE aktuellt! Ski Dubai, med inomhusskidbacke, rodelbana, pulkabacke, längdspår med mera. Allt i minus tre grader. Som sagt, inte aktuellt…

metro dubai

Sen tog vi tunnelbanan till området Dubai Marina, för att se det också. Allra bäst, enligt Milo och Jack, var fontänerna som började spruta vatten oregelbundet ur marken. De var helt genomvåta tillslut, men eftersom det fortfarande var över 40 grader varmt ikväll så var det bara välbehövligt. Och de självtorkade snabbt.

dubai marina


IMG_9880


Solnedgång över Dubai.

sunset dubai

Det här är så typiskt Milo-och-Jack-på-resa. Alltid två huvuden som tittar ut genom fönstret. Jag vet inte hur många gånger jag har sett dem i denna position på någon tunnelbana, tåg, buss eller spårvagn.

picknick

Vi gick förbi en jättefin matbutik i Dubai Marina ikväll och kom spontant på att vi kör hemma-picknick. Vi bestämde oss alltså för att strunta i restaurang och njuta lite extra av sviten vi bor i just nu (som vi vänligt nog blev uppgraderade till), med en massa utrymme. Det blev samosa, pasta/pesto-sallad, libanesiskt bröd, hummus, korvar och frukt. Väldigt gott (och väldigt mycket billigare än restaurangerna vi passerade i marinan…)

Efter det: kvällsdopp! (ser ni byggnaden i bakgrunden? Världskända hotellet Burj Al Arab lyser upp i horisonten)

novotel dubai al barsha

Restips: resa med barn i Asien 10-12 dagar

7 Comments

Vi fick en fråga från läsaren Helena om Asientips, detta gäller 10-12 dagar nästa vinter tillsammans med barn som då är 3,5 och 9 år gamla. Familjen har tidigare testat Thailand och Singapore och vill nu prova något annat.

indien27

Palolem, Goa.
För att tipsa om resmål behöver man egentligen veta så mycket, på sätt och vis. Vi är ju alla så olika, och det är ju de egna önskemålen och förväntningarna som delvis avgör om det blir bra i slutänden.
Men med det sagt; det jag tänker på här är att det är relativt kort tid, och då tycker jag det kan vara klokt att ta hänsyn till restiden, så att inte alltför mycket tid går åt till själva resan.
Några tips (och jag lägger in lite länkar till äldre inlägg om du/någon annan vill läsa mer om våra tidigare upplevelser):

indien26
Goa, Indien. Inte så lång flygresa jämfört med mycket annat i Asien, och vi trivdes superbra på lugna, fina stranden Palolem förra året.
En fördel med Goa är att det finns många olika stränder, skulle gissa att det är runt 10, och varje strand har sin egen karaktär. Gillar man mer tillrättalagt charterliv så finns det, vill man bo fint med pool går det att lösa, och så finns till exempel Palolem med många mindre ställen med strandnära enkla små bungalows och små restauranger på rad, och en matmarknad några kilometer bort. I övrigt inte så mycket aktiviteter/shopping att tillgå, men för oss var det perfekt.

IMG_3605 IMG_3641
Vi bodde väldigt enkelt (och billigt) här, på Royal Touch beach resort saknades pool och air condition, och väggarna var hur tunna som helst och duschen fungerade väl knappt.
Men SOM vi trivdes här!
Barnen blev så väl omhändertagna, och vi hade vår egen servitör/allt-i-allo Arjun som blev som en vän under de tio dagar vi var här.
Han fixade bland annat så att Jacks femårsdag blev helt fantastisk, med fyrverkerier, present och specialbeställd tårta med Jacks namn på.

IMG_3700 IMG_3769 IMG_3671 IMG_3738

Dessutom var maten fantastisk på restaurangen, det spelade ingen roll vad vi beställde.

Sri Lanka! Ja… nu har vi inte varit där – än! Men ge oss 1,5 månad till så lovar jag att jag kommer ha massa bra superbra Sri Lanka-tips!
En spännande destination, enligt mig, som vi ser jättemycket fram emot att upptäcka.

Vietnam är ett intressant och häftigt land. Här beror det dock mycket på vad man villl se och göra, så läs på ordentligt och utgå från vad just ni vill ha ut av vistelsen. Jag rekommenderar INTE strandorten Nha Thrang, här hamnade vi några dagar och det var ett av få ställen på vår halvårsresa där vi faktiskt inte trivdes så bra. Opersonligt, högljutt, tråkturistigt och allt det fina vi dittills hade upplevt som så speciellt med Vietnam var som bortblåst. Undvik!

Jag är också lite kluven kring ön Phu Quoc. Vi hade det visserligen härligt när vi var här vintern 2014, men det kändes som att vi var där i sista sekunden, på något sätt. Det byggdes på en massa ställen runt om på ön. Och det man satsade på verkade vara stora hotellkomplex.
Det var något lite… stressigt över det hela. Och även om vi hade det bra och fint på vår lilla del av den långa stranden Long Beach så var inte helhetsupplevelsen av ön sådär raktigenom bra som jag hade önskat för att reservationslöst tipsa vidare.

Jag skulle kunna tänka mig att återvända, det ÄR en vacker ö, men då skulle jag göra väldigt mycket research först för att se så jag verkligen hamnade på en del av ön som fortfarande står för det jag/vi vill ha.

Vi tyckte att Hoi An var en fantastisk stad, och här finns möjlighet till både stränder och kultur i form av den gamla häftiga stadskärnan. Titta gärna på våra inlägg härifrån om ni är intresserade.

Vi åkte även på en häftig kryssning på Mekongfloden i södra Vietnam.

Gillade även både Hanoi och Saigon, och allra mest Hanoi. Cool, genuin stad.

hanoi12

hanoi10

Hanoikväll (vintern 2014)

• Vi älskade även Bali, och kommer att återvända dit nu. Men jag skulle själv känna att 10-12 dagar är för kort tid med tanke på att det är lång restid. Men OM det skulle bli aktuellt med en längre resa så tycker jag verkligen att Bali är värt att överväga.
Och även härifrån kommer det betydligt fler tips inom en inte alltför avlägsen framtid 🙂

*

Det finns kanske läsare som har andra tips på andra Asienresmål som kan passa Helena med familj? Skriv gärna en kommentar här eller på vår Facebooksida i så fall.

hanoi1

Om man är sugen på att köpa en ny hatt i Hanoi är detta fullt möjligt att göra…

“Hur gör ni för att minimera oron för allt som kan gå fel?”

1 Comment

Vi blev intervjuade idag (mer om det senare) och fick bland annat frågan om ifall det inte känns oroligt att dra iväg på något så långt och omfattande – och hur vi i så fall gör för att dämpa den oron.

Jag skulle nog inte uttrycka det som oro, men det är klart att vi vill minimera risken för att saker och ting ska gå fel eller bli onödigt krångliga längs vägen.

Och svaret på hur vi gör det är: planering, planering, planering.

IMG_2480
Två killar som just har anlänt till Mumbai, Indien i januari 2015.

Utöver all planering om själva resmålen vi vill besöka och att boka boenden där, så är en väldigt stor del av jorden runt-planeringen andra saker, som att kolla vilka visumregler som gäller i olika länder (för att undvika strul på plats), jämföra olika reseförsäkringar och göra ett bra val där, ha rätt vaccinationer, en genomtänkt packning och att se till att välja resmål som känns säkra.

Att dessutom få till en bra/smart resrutt, som gör att vi kan ta oss på bra sätt mellan länder/platser vi vill uppleva känns också viktigt. Och inte bara ur bekvämlighetssynpunkt, utan också för att det minskar risken för problem. Gränsövergångar på land är ett sånt område där det, enligt oss, är väldigt skönt att ha koll innan. Det kan se jättesmidigt ut på kartan att ta sig mellan två länder, men i verkligheten kanske det är en superkrånglig gräns att korsa och ibland rentav farlig.

DSC06882
Denna båt åkte vi med i två dagar på Mekongfloden genom norra Laos, som transport fram till den thailändska gränsen. Mars 2014.

Jag vet att jag lägger alldeles galet mycket tid på reseplaneringen, är väldigt grundlig, kollar kanske onödigt många avstånd mellan olika platser, tänkbara ressätt, tågtabeller, jämför bussföretag och så vidare, in på detaljnivå.
Det går säkert att resa jorden runt utan en sån minutiös planering, men vi har lärt oss från våra tidigare resor att det funkar bäst för oss som familj att resa på det här sättet.

DSC00608
Tågstationen i Hoi An, Vietnam, efter resa med nattåget från Hanoi. Januari 2014.

Vi är väldigt pålästa innan vi åker, vi vet om var det är särskilt stor risk för väntetider, hur lång tid en eventuell nattbussresa mellan två städer vi ev vill besöka tar. Om det går tåg, om det är regnperiod, risk för kraftiga oväder i en viss region, om det är stora högtider som påverkar kommunikationerna, hur långt innan man bör boka nattågsbiljetter. Med mera.

Sen kan det naturligtvis hända saker ändå, och det kommer det att göra.
Men oro? Nej, och skulle den dyka upp när det närmar sig så får vi dämpa den – med ännu mer planering.

img_2852.jpg
Spännande besök i Gräsholmen idag!

img_2853.jpg

Bästa tipset: bevara upplevelserna med minnesböcker

6 Comments

Bland det smartaste vi gjorde när vi reste på vår förra långresa runt Asien var att vi skapade minnesböcker till Milo och Jack under tiden.
Vi inledde resan med fyra nätter i Hong kong, och där köpte vi två tomma anteckningsböcker i A4-format i syfte att göra dem till varsin resedagbok åt killarna. Kanske hade jag innan sett framför mig någon mer… eh… reserelaterad framsida (tänkte nog typ världskarta, Hong kong-motiv eller liknande) Men snart kändes det helt självklart och rätt med dessa mer hippieinspirerade varianter som Milo och Jack valde:

IMG_1810 2

Här har vi klistrat in boardingkort, biljetter, kartor, visitkort och allt möjligt annat som vi har fått. Patrik och jag har skrivit dagboksammanfattningar om alla länder/platser vi besökt, ibland på egen hand och ibland hjälpte Milo och Jack till (de var 3 och 5 under den resan) och dikterade vad som skulle stå.

IMG_1811 2

De har ritat kartor och teckningar från platser vi har varit på. Och de personer som kom hemifrån och besökte oss under vårt halvår på luffen skrev alla en hälsning till barnen i boken.

IMG_1812 2

Och inte minst så bad vi många vi mötte längs vägen att skriva något i deras böcker. Det är jättefina och roliga minnen att ha kvar. (dessutom hjälper det oss vuxna att minnas vissa namn som vi annars kanske skulle ha glömt bort..)
Hälsningen i denna minnesbok kommer från en i personalen, Tik, på underbara Freedom på Koh Jum i Thailand, dit vi har återvänt flera gånger och spenderade julen under långresan:

IMG_1814 2

Hon har alltså målat av oss fyra och skrivit våra namn på thailändska 🙂 Så här såg det ut då:

IMG_7954

Vi la ner rätt mycket tid på de här böckerna, och ibland kunde det i ärlighetens namn kännas lite segt att “vara tvungen” att skriva långt för hand i båda böckerna.
Dessutom skulle limstift regelbundet inhandlas eftersom dessa antingen torkade ut toksnabbt, försvann snabbt eller blev obrukbara pga tex sandkornsinvasion på toppen, och det var ju inte alltid det ens fanns eller att kvaliteten levde upp till förväntningarna.
Men vi kämpade på med dessa böcker, och OJ vad jag är glad för det idag.
Nu när vi håller på att packa ner vårt hem i lådor, och slänger och rensar bort väldigt mycket, så känner man verkligen hur oviktiga många saker är. Och hur viktiga andra saker är.

IMG_1815 2

Vi har läst böckerna som godnattsagor, vi har skrattat åt olika teckningar, blivit nyfikna på sådant vi läst om och gått tillbaka i fotoarkivet och kollat bilder också, pratat vidare om människor vi mötte, och så vidare.
Vi skrev inte alltid jättelångt om varje plats, utan ofta just en sammanfattning eller en ögonblicksskildring från en viss dag, längre ibland, jättekort ibland.

IMG_1818 2

Eftersom barnen var så pass små under denna resa så tänker vi också att böckerna får hjälpa minnet när de blir större.
Vi hittade på rätt mycket, som till exempel att vi besökte krigsmuseet Hoa Lo i Vietnams huvudstad Hanoi. Det är klart att det inte riktigt går att förklara de olika krig som det handlade om där för en tre- och femåring (även om de var jätteintresserade och tyckte museet var spännande) Men en dag när de läser om dessa krig i skolan kanske det kan betyda något för dem att läsa om besöket på just det här museet i Vietnam, och veta att de har varit där.

IMG_1816 2

…eller att de har jobbat en dag på en risodling i norra Laos och lärt sig att plantera ris:

IMG_1813 2

Just dessa böcker handlar om en halvårsresa genom Asien, men jag tänker att det ju självklart går att göra minnesböcker om precis vad som helst. Ett sommarlov, där man klistrar in en pressad blomma från farmors sommarstuga, eller en inträdesbiljett till Kolmården och teckningar som visar den egna trädgården ur barnets perspektiv.
Stort eller litet, det finns många upplevelser värda att bevara.

För oss blev nog förresten det vinnande konceptet att vi gjorde det i realtid under resans gång, eftersom vi (precis som många andra gissar jag..) har svårt att få till det där som blir liggande och som man tänker att “det där gör vi när vi kommer hem”, typ fotoböcker och liknande.

IMG_1817 2
En biljett från en resa med nattåget genom Vietnam.

Sju anledningar till att resa med barn

10 Comments

1. Det berikar.
Jag vet inte hur mycket vi hade gått miste om under våra resor om det inte hade varit för Milos och Jacks vakna sinnen. De ser ofta andra saker än vi, kan vara en vacker blomma, ett roligt litet djur, en detalj på en restaurang, en dold Buddhafigur i en park, en sång, en människa som gör något oväntat eller annorlunda, en doft, en rolig skylt… Finns tusen exempel!

2. Man planerar smartare.
Vi säger ofta saker i stil med att “det kan ju vara skönt för barnen om vi inte klämmer in allt på en dag” (tex i en storstad där vi vill på museum, se några olika stadsdelar, shoppa, äta på en viss restaurang, se sevärdheter…)
Men det är ju ärligt talat lika skönt för oss att inte pressa in allt samma dag.
Barnen blir förevändningen för en smartare planering, som gynnar alla.

3. Det är roligare.
De underfundiga kommentarerna, alla skratten och glädjen i att se sina barn i nya härliga/intressanta/spännande miljöer. Så värdefullt!

IMG_3175
Varför göra livet krångligt, när det kan vara enkelt…?

4. Det är enkelt.
Jo, så är det. Om man bestämmer sig för att det ska vara det. Jag generaliserar lite nu men tror ofta att vi föräldrar har som inställning att det ska innebära krångel att resa med barn. Och då är ju sannolikheten större att det blir krångligt/jobbigt.
Vår erfarenhet är att barnen växer med uppgiften, de blir “stora” av att få ta lite ansvar – om vi låter dem göra det och inte utgår från att tex en lång flygresa kommer bli skitjobbig, eller att det ska bli problem med den nya maten på resmålet, eller vad det nu är.
Jag tror faktiskt att det ofta är föräldrarna som gör det komplicerat, inte barnen…

IMG_5374
Köar till färjan till Koh Phangan, Thailand, vintern 2012.

5. Tiden tillsammans.
Den kan man såklart ha hemma också, men i alla fall jag har en tendens att hamna mer i mina egna grejer och andra måsten när jag är hemma än att fokusera fullt ut på barnen. Försöker jobba på det men det är inte alltid enkelt.
Att resa med barnen, långt eller kort, ger så mycket obruten TID som vi alla njuter av.

bild-5
En alldeles ljuvlig dag i Storforsen, Norrbotten, sommaren 2014.

6. Det ger nya möten.
När vi reser tycker vi mycket om att träffa andra människor, både andra resenärer och invånare i landet vi befinner oss i. Inte sällan sker dessa möten genom barnen; de börjar leka med andra barn, börjar prata med en servitör på en restaurang eller med ett gäng svenskar de hör prata på stranden, eller vad det nu är.
Möten som vi vuxna sen hänger på, och som kan resultera i alltifrån en trevlig stund till nya kunskaper, en rolig kväll och ibland även vänskaper som består.

IMG_4478
På en tågresa i tredje klass längs med floden Kwai i Kanchanaburi i Thailand 2009. Milo är nio månader och vi är ute på en tvåmånaders-luff med honom.

7. Det skapar gemensamma minnen.
Milo och Jack älskar att höra anekdoter och berätta egna minnen från våra resor. Särskilt mycket gillar de att höra hur det var när de var bebisar, och om tokiga/roliga saker som skedde då. Deras rum är fyllt av foton från resor; när de rider på vattenbuffel i norra Thailand, med olika kompisar från andra länder, ute på risfält, med mera.
De refererar ofta till upplevelser vi gjort tillsammans, både i Sverige och långt borta, och själv bär jag också med mig alla minnen och foton som mycket, mycket värdefulla ägodelar.

IMG_2772
Jacks ettårsdag firades i ett tält på ön Laoliang i Thailand. Han älskar berättelsen om hur det inte fanns någon tårta att köpa, men vi hittade chokladmuffins som han åt i tältet, och sen ville han spela fotboll på stranden.

hanoi14
Cykeltaxi i Hanoi, Vietnams galna, roliga och ganska hysteriska huvudstad där vi hade en rolig vistelse vintern 2014.

Categories: LISTAN Resetankar

“Hur har ni råd att resa jorden runt?”

26 Comments

Ja, det är ju en berättigad fråga som vi har fått några gånger nu.
Även tidigare har många undrat hur vi har råd att resa så mycket som vi har gjort de senaste åren. Så vi gör ett försök att förklara:

Först och främst, vi är inga miljonärer och har inga superlöner, arv eller lottovinster som vi plockar av när vi känner för att dra iväg.
Vi är två vuxna med heltidsjobb, och vi bor på en ort där vi har ganska låga boendekostnader jämfört med storstäderna. Det är en bra bas, men den viktigaste anledningen till att vi kan resa som vi gör handlar om prioriteringar.

Strax efter att Milo föddes startade Patrik och jag ett resesparkonto som vi döpte till “The trip of our lives”. Vi skulle resa runt med Milo i två månader i Thailand och tänkte tydligen att den resan skulle bli den största vi gjorde typ någonsin.
Men vi fortsatte att spara på det där kontot, och snart var vi tillbaka i Thailand för två nya luffarmånader, fast nu med två barn. Och i den stilen har det fortsatt.
Vi har helt enkelt utvecklat en sparande livsstil, där vi alltid prioriterar upplevelser framför i princip allt annat. Jag okynnesköper inte ens en cola på macken utan att verkligen överväga om jag ska ha den, sen händer det att jag köper en, absolut, men inte så lättvindigt och definitivt inte ofta. Samma sak med sånt som take away-kaffe, tuggummi, godis och vad det nu kan vara.
En rätt stor sparpost för oss är lunch, det köper vi i princip aldrig ute. Det är matlådor och hemma-mat som gäller.

Vi shoppar väldigt sällan. Till barnen handlar vi ofta på second hand eller outlets, och Jack ärver alltid allting av Milo. Jag och Patrik köper rätt sällan nya kläder och saker till oss själva. Här finns ingen handväska för över 400 spänn, och jag lägger inte särskilt mycket pengar på smink och liknande.
När det gäller större inköp är vi också rätt återhållsamma. Vi har inga nya bilar, inte någon designlyxinredning, inte de senaste tv-modellerna. Och vi försöker tänka på fasta utgifter, som att kapa bort Netflix-abonnemang och dyra tv-kanalspaket som vi ändå sällan tittar på.
Leksaker köper vi heller nästan aldrig, barnen har mycket grejer ändå. Inför jul och födelsedagar pratar vi om innan att de kommer att få en upplevelse av oss, inte en massa saker. Och de verkar på riktigt väldigt nöjda med det.

Jag vet inte om det här låter präktigt, det känns lite så när jag skriver det. Men i vardagen är det inte ens något vi själva tänker på, det är bara såhär vi lever. Vi sparar alltid, varje månad, på vårt resesparkonto via autogiro. Så har det alltid varit, även när vi inte har haft en konkret resa bokad. Ibland, om vi haft mer inkomst en viss månad eller ovanligt lite utgifter så sätter vi över extrapengar på resekontot.
Detta har gjort att vi nu har ganska mycket pengar sparade, så att vi kände att vi vågade fatta beslutet om jorden runt-resan. Att vi ska sälja huset är alltså inte för att vi ska finansiera resan med de pengarna, utan om det blir något över där måste det sparas till kommande kontantinsats i ett nytt boende när vi kommer hem.

Det är lite svårt att överblicka hur mycket som kommer att gå åt den här gången, men en annan viktig aspekt är ju också HUR vi reser. Även under resornas gång är vi väldigt noggranna med vad vi spenderar pengarna på. Det är inte läsk hela tiden till maten, inga dagliga glassar, öl och dyra restauranger. Och vi bor ofta billigt, och väljer gärna billigare färdsätt som nattåg och bussar.
Vi brukar också göra resereportage under våra resor, och jag brukar kunna göra en del andra jobb på distans också, så viss inkomst har vi också haft under tiden och kommer ha även denna gång. Även om det mer blir ett tillskott, inte något vi räknar med nu under planeringen.

Jag vet att många ser resandet som en lyxkonsumtion, och jämför kanske med hur mycket man själv lägger på en tvåveckors charter över jul där man unnar sig guldkanten varje dag eftersom det ju är semester.
Men det är så väsenskilt från hur vi reser. För samma pengar som de två charterveckorna kostar för en familj kan vi kanske leva vårt budgetliv i två månader i något asiatiskt land.
När vi är ute en längre tid och reser har vi ju också betydligt mindre utgifter hemifrån, vilket också blir ett sätt att “tjäna” pengar.

IMG_7914
Bungalow som saknade fönster, hade en del öppna springor mellan plankorna och var extremt enkelt inredd. Priset tror jag var runt 200 kronor per natt, och då bodde vi där över julen 2013. Freedom, Koh Jum, Thailand. Älskar både stället och det boendet!

Jag tror faktiskt att många fler skulle kunna förverkliga en resedröm, om man verkligen prioriterade det. Självklart inte alla, men det finns verkligen mycket man kan göra för att spara pengar i sin vardag.

Ytterligare en aspekt är planeringen. Vår erfarenhet/känsla är att vårt nitiska planerande i förväg har gett oss betydligt billigare resor än om vi rest runt på måfå eller valt första bästa flyg, boende mm.

attresamedbarn
Enkelt men mysigt boende vi hade på den vietnamesiska ön Phu Quoc, vintern 2014.

vietnam
Nattåg i Vietnam mellan Hanoi och Hoi An, vintern 2014. Sparade både en hotellnatt och slapp den betydligt dyrare inrikesflygbiljetten. Dessutom brukar tågstationerna ligga centralt och man slipper taxiresor till och från flygplatserna. Rekommenderar även tåg som färdmedel på grund av allt man får se längs vägen, en upplevelse i sig självt, på köpet.

FRÅGOR & SVAR 5: “Jobbar ni aldrig?”

No Comments

När vi berättar för människor vi möter om våra resor brukar många le och fråga just så: Jobbar ni aldrig?

Jo. Patrik är föräldraledig just nu från sitt ena jobb men han jobbar sen ganska lång tid tillbaka även 20 procent i mitt företag, det gjorde han även innan resan. Han hjälper mig med administrativa saker, med foton under resorna, bildhantering och skriftlig dokumentering. Hans ofta förekommande egna morgonpromenader har blivit jätteviktiga för mig även jobbmässigt eftersom han då ofta skaffar sig geografisk koll på platserna vi befinner oss på och gör upp planer för vad som vore intressant/roligt att se + att han tar mycket bilder i det vackra morgonljuset när jag ännu inte alltid tagit mig upp… 🙂 )

Jag har fri arbetstid eftersom jag är frilansare och jobbar även under resan. Ofta är det svårt att dra en exakt gräns mellan vad som är arbete och inte, för på sätt och vis är ju allting jobb. Så fort jag tar en bild eller upplever något nytt så kan det ju vara en del i ett potentiellt resereportage. Och jag skriver resekrönikor varannan vecka i Karlskoga Tidning/Kuriren och där handlar det alltid om mina och familjens personliga upplevelser.
Som jag skrev tidigare så lägger jag och Patrik också ner mycket tid på att dokumentera resan. Vi båda tar väldigt mycket bilder både till resereportage, bloggen, fotoalbumen och instagram, och vi antecknar mycket i form av blogginlägg + traditionella resedagböcker.
För mig är bloggen mitt ”offentliga anteckningsblock” som jag kommer använda mycket framöver som ett eget arkiv.

Jag har också gjort ett antal “vanliga” jobb som inte har med resan att göra under tiden jag har varit borta.

Redan publicerade reportage från resan som jag/vi har gjort är bland annat en Singaporeguide och ett reportage om Ubud, Bali i Allt om Resor/Expressen. Jag har också skrivit om världens dyraste kaffe (från Indonesien, Kopi Luwak) i DI Weekend. Med mera.

Jag skriver en krönika till Karlskoga Tidning/Kuriren på Koh Phayam, Thailand

Bylinebild på mig i Hanoi

FRÅGOR & SVAR 3 – “Men är det verkligen ALDRIG jobbigt?”

1 Comment

Jo, det finns absolut stunder som inte är superroliga. Att åka bil långt är tråkigt, och Jack lider dessutom av åksjuka ibland i bil (inte i båt som tur är). Han tar åksjuketabletter enligt svensk läkarordination, och det fungerar bra. Men några kräk-moments har vi haft, och är alltid utrustade med plastpåsar när vi åker bil någon längre sträcka. Vi har också av det skälet valt bort vissa utflykter/färdrutter eftersom de innebar för mycket bilåkande.

Att vänta är oftast riktigt tråkigt, till exempel på flyg eller saker som är försenade. Att – som vi gjorde i Vietnam – byta från sittvagn till sin sovvagnskupé klockan 01 på natten och bära två sovande barn och all packning genom tåget, är inte vad jag kommer minnas som den mest fantastiska stunden under resan..

Men jobbigt, nej jag vet inte. Det låter väl konstruerat men det är som att även de saker som kan anses vara ”jobbiga”, som att packa och förflytta sig, känns rätt roliga här. Vi har våra packningssystem och resdagarna blir som små projekt som ska lösas, och vi gör det som ett team. Dessutom får vi belöningen så snabbt – när vi kommer fram till det nya målet, som vi sett fram emot och planerat för, och den delen av resan kan börja.
Andra sådana ”ögonblicksjobbiga” saker, som att byta tågvagn mitt i natten, förvandlas så snabbt till dråpliga minnen som vi skrattar åt direkt.
Så det är väl mer så jag menar, det blir liksom sällan jobbigt någon längre stund. Och det jobbiga leder alltid direkt till något bra.

Nästa fråga-svar (kommer imorgon): “Varför funkar det så bra då, tror du?”

Busstationen i Johor Bahru, Malaysia. Detta var en ganska tuff kväll, när bussen var många timmar försenad, det var svårt (omöjligt) att få information om vad som gällde, och ingen erbjöd oss (barnen) plats på de bänkar som fanns på perrongen. Det slutade med att Milo somnade på en av ryggsäckarna och Jack sov i sin vagn. Men tillslut kom bussen och vi kom fram till Kuala Lumpur…
Trött, tidig morgon ombord på nattåget från Hanoi till Danang i Vietnam, några timmar efter det ofrivilliga mitt-i-natten-bytet av vagn
Lyssnar på ljudbäcker på vägen mellan Pangkor och Kuala Lumpur i Malaysia

Resumé: Nha Trang

No Comments

Vi tillbringade fyra nätter i Nha Trang, en strandstad som ligger i Sydcentrala Vietnam. En ganska typisk turistort, och vårt egentligen enda syfte med stoppet här var att köra lite bad- och strandliv igen efter att vi haft mycket stadshäng i Hanoi och Hoi An.
Vi bodde på Golden Beach hotel, nytt medelklasshotell några 100 meter från stranden. Fungerade bra för oss, helt vanligt hotell med en liten pool på taket som bonus.
Förutom lerbadsdagen var vi mest på stranden och på gatorna runt vårt hotell, där det fanns mycket restauranger och butiker. Åt god indisk mat två gånger – Milo har fastnat totalt för Chicken Korma och skulle nog kunna äta det varje dag.
Nha Trang är inget ställe vi kommer återvända till, stranden är lång och fin men resten är för “turistigt” för vår smak, i alla fall om man ska stanna mer än några dagar. Och VÄLDIGT mycket ryska turister, i fmånga menyer stod det faktiskt bara på vietnamesiska och ryska, och så fick man fråga efter om de inte hade någon på engelska.

Kort sagt, ett okej stopp för oss, passade in i vår resrutt och vi bodde bra, nytt och fräscht rum, det fanns en strand – och lerbadsdagen som klart bäst under vistelsen. Men inte den plats i sig som lämnar starkast avtryck, snarare tvärtom. Och om jag hade rest till Vietnam enbart för detta hade jag varit GRYMT besviken!

Utsikt från vår hotellbalkong!
Stranden i Nha Trang

 

Lilla poolen på taket, 13:e våningen

 

Jag klippte topparna

 

Milos favoritstrandlunch: majskolv

 

Familjen Thunberg åker hiss!

 

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 7 feb

No Comments

Vi har nått vår resas sjätte land – Vietnam.
Att landa i huvudstaden Hanoi var en ganska omtumlande upplevelse. Stan mötte oss med en strålande solnedgång, franska balkonger, trafikkaos, vackra slitna fasader, färger, blommor och människor överallt.
Vi hade egentligen inte förväntat oss så mycket. Hanoi blev lite av ett stopp vi ”slängde in” eftersom vi ville resa med tåget längs kusten norrifrån. Innan var vi rentav tveksamma, Vietnam har nämligen tre klimatzoner och just nu är det vinter i Hanoi, och temperaturerna kan bli neråt tio grader. Inte så kallt, kan man ju tycka om man befinner sig i den svenska vintern, men för oss – som inte ens har långärmade tröjor i packningen – så var valet att stanna några dagar i Hanoi inte helt självklart.

Vilken tur att vi gjorde det! Första dagen var det lite kyligt på kvällen, men sen – vackert väder och runt 20-25 grader varmt. I en stad som är riktigt rolig att vara i. Vi bodde i gamla stan, där gatorna har namn efter vad som säljs. På skogatan ligger det bara skoaffärer, på pappersgatan säljs endast papper, och så vidare.
Vi kollade in fängelsemuséet där amerikanska fångar satt under Vietnamkriget, och vi besökte tempel och den berömda dockteatershowen som spelas på vatten.

Efter tre fullspäckade dagar tog vi oss till tågstationen och gick på nattåget mot staden Danang, 15 timmars resa söderut. Vi hade valt det bästa tåget, SE1, men standardmässigt kan det nog närmast jämföras med SJ:s tåg från 1970-talet. Väldigt stor skillnad.
Vi satt först i sittvagnen i några timmar, innan vi fick tillgång till vår kupé där vi sen tillbringade natten.
Det jag hade sett mest fram emot var att vakna upp och titta ut genom fönstret medan landskapet drog förbi därutanför. Jag blev inte besviken.
Strax efter sex på morgonen drog jag upp en glänta i gardinen och blickade ut över grönskande risfält, små byar, kvinnor och män i sina karakteristiska, toppiga hattar på väg ut på fälten, lekande barn…
Det var oerhört vackert. Och ett Vietnam som inte går att hitta i turistorterna.

Tågfärden gick bra. Milo och Jack tyckte att det var kul att sova på ett tåg, och nöjda med att bo i överslaferna i vår kupé.
När vi gick av väntade nästa anhalt: Hoi An, staden som finns med på UNESCO:s världsarvslista tack vare sin speciella arkitektur, och med långa vita stränder bara några kilometer utanför och härliga flodsystem som slingrar sig genom omgivningarna.

Det är lätt att trivas i Vietnam. Det är enormt billigt, betydligt billigare än Thailand. Maten är god, folket trevliga, historien och kulturen är rik och naturen fantastisk.
Vi mår bra, jättebra till och med. Jack har även fyllt fyra år sen sist, och vi hade en superbra kalasdag med flodäventyr och favoriträtten pumpasoppa.
Nästa grej blir nattbussen mot Nha Trang längre söderut, och så småningom staden Dalat i inlandet och sen Ho Chi Minh-staden (Saigon) och Mekongflodens delta.

4,5 månad har passerat av vår resa, knappt två månader återstår. I vackra Vietnam blir vi kvar i några veckor till, och sen? Ja, det får vi se då.

Vietnam – vi är här nu!

No Comments

Vi har varit i Hanoi i knappt sex timmar, och jag känner mig redan alldeles uppfylld av intrycken.
Vilken stad! När vi åkte in mot stadskärnan från flygplatsen så var solen på väg att sjunka, ljuset var just mitt favoritljus på dagen, och dessa vyer med odlingar, vatten, broar, höghus och vanligt stadsliv blandat – med en glödande sol som bakgrund – var helt otroligt att se.
Sen inne i stan – trafik, motorcyklar, någon som skjutsade ett apelsinträd på moppen, musik, färska frukter, virrvarr, vajande röda flaggor, ständigt tutande ljud, fantastiska hus… allt!

Vi har flyttat in på ett hotell i gamla stan, det heter Royal Palace hotel och passar oss perfekt, medelklasshotell med tre bäddar som ligger centralt.

Det känns jätteroligt att vara här. Vietnam har varit ett sånt stort mål för oss, det var nog det vi planerade först av allt, som vi verkligen ville uppleva. Visumet har suttit i passet sen i september, guideböckerna har varit med oss länge, vi har googlat, frågat runt om tips, kollat kartor, bokat tågbiljetter, boenden… allt det där – och nu är vi här!

Ikväll tog vi en sväng ut och gick på en restaurang i närheten. Blev riktigt lyckat.
Konversation med Milo inför matbeställningen:
Jag: Det finns spagetti carbonara, spagetti och köttfärssås, och…
Milo: Finns det något med anka?
Jag: (bläddrar i menyn bland udda vietnamesiska rätter) Ja.. det verkar finnas något här.
Milo: Då tar jag det.

Han, och vi, åt – förutom ankan – även spring rolls med catfish som var helt fantastiskt goda, och lite annat finfint. Mycket nöjda!
(bilden längst upp är för övrigt från restaurangens fina balkong ut mot en av Gamla stans gator)

Bild tagen inifrån bilen när vi körde från flygplatsen

En till

Den här killen tog med sig apelsinträdet på moppen

Här bor vi nu
Hanoi Beer

Hejdå mamma & pappa! Hejdå Bangkok! Hejdå Thailand!

1 Comment

Sista dagen i Bangkok blev lugn och skön. Vi hade en förmiddag inne i vår fina hotellsvit. Patrik fixade frukost, och sen hade Milo och Jack några roliga timmar mormor-och-morfar-tid på egen hand, medan vi fixade med sånt som packning, räkningar och sånt som också måste göras ibland.

Eftermiddagen blev poolhäng vid Chatriums poolområde. En rolig park och mycket barn fanns också tillhands, populärt såklart!
Och lunchen! Vilken bonus. Visade sig att hotellet hade lunchbuffé för 250 baht, knappt 55 kr, och gratis för barn! Och den var riktigt fin – många japanska kalla smårätter, som sushi mm, thailändsk curry, lax, olika kycklingrätter och… PUMPASOPPA! Sen vi bodde på farmen på Bali har Jack älskat pumpasoppa, men det har inte funnits på så många ställen. Men igår kväll Arun Residence fanns det, liksom idag på buffébordet. Lyckan var total, och Jack (som inte är så förtjust i så jättemånga olika sorters mat) slukade tre rejäla skålar med soppa.
Dessutom: dessertbord. Det gillar man ju.

En skön avslutning på en i och för sig kort Bangkokvistelse, men det känns som vi hunnit med och upplevt mycket.

Ikväll reser mamma och pappa hem till Sverige igen. Vi följer med till flygplatsen, och sen åker vi till ett hotell därute där vi bor en natt. Imorgon går vårt flyg till Hanoi, och en ny del av äventyret börjar.
Hej Vietnam, det blir kul att ses!

Men vi kommer att sakna er, allra käraste mor(mor) och (mor)far!

Poolområdet, Chatrium residence

Pumpasoppa!!

Vi saknar er redan!