Ja, det är ju en berättigad fråga som vi har fått några gånger nu.
Även tidigare har många undrat hur vi har råd att resa så mycket som vi har gjort de senaste åren. Så vi gör ett försök att förklara:
Först och främst, vi är inga miljonärer och har inga superlöner, arv eller lottovinster som vi plockar av när vi känner för att dra iväg.
Vi är två vuxna med heltidsjobb, och vi bor på en ort där vi har ganska låga boendekostnader jämfört med storstäderna. Det är en bra bas, men den viktigaste anledningen till att vi kan resa som vi gör handlar om prioriteringar.
Strax efter att Milo föddes startade Patrik och jag ett resesparkonto som vi döpte till “The trip of our lives”. Vi skulle resa runt med Milo i två månader i Thailand och tänkte tydligen att den resan skulle bli den största vi gjorde typ någonsin.
Men vi fortsatte att spara på det där kontot, och snart var vi tillbaka i Thailand för två nya luffarmånader, fast nu med två barn. Och i den stilen har det fortsatt.
Vi har helt enkelt utvecklat en sparande livsstil, där vi alltid prioriterar upplevelser framför i princip allt annat. Jag okynnesköper inte ens en cola på macken utan att verkligen överväga om jag ska ha den, sen händer det att jag köper en, absolut, men inte så lättvindigt och definitivt inte ofta. Samma sak med sånt som take away-kaffe, tuggummi, godis och vad det nu kan vara.
En rätt stor sparpost för oss är lunch, det köper vi i princip aldrig ute. Det är matlådor och hemma-mat som gäller.
Vi shoppar väldigt sällan. Till barnen handlar vi ofta på second hand eller outlets, och Jack ärver alltid allting av Milo. Jag och Patrik köper rätt sällan nya kläder och saker till oss själva. Här finns ingen handväska för över 400 spänn, och jag lägger inte särskilt mycket pengar på smink och liknande.
När det gäller större inköp är vi också rätt återhållsamma. Vi har inga nya bilar, inte någon designlyxinredning, inte de senaste tv-modellerna. Och vi försöker tänka på fasta utgifter, som att kapa bort Netflix-abonnemang och dyra tv-kanalspaket som vi ändå sällan tittar på.
Leksaker köper vi heller nästan aldrig, barnen har mycket grejer ändå. Inför jul och födelsedagar pratar vi om innan att de kommer att få en upplevelse av oss, inte en massa saker. Och de verkar på riktigt väldigt nöjda med det.
Jag vet inte om det här låter präktigt, det känns lite så när jag skriver det. Men i vardagen är det inte ens något vi själva tänker på, det är bara såhär vi lever. Vi sparar alltid, varje månad, på vårt resesparkonto via autogiro. Så har det alltid varit, även när vi inte har haft en konkret resa bokad. Ibland, om vi haft mer inkomst en viss månad eller ovanligt lite utgifter så sätter vi över extrapengar på resekontot.
Detta har gjort att vi nu har ganska mycket pengar sparade, så att vi kände att vi vågade fatta beslutet om jorden runt-resan. Att vi ska sälja huset är alltså inte för att vi ska finansiera resan med de pengarna, utan om det blir något över där måste det sparas till kommande kontantinsats i ett nytt boende när vi kommer hem.
Det är lite svårt att överblicka hur mycket som kommer att gå åt den här gången, men en annan viktig aspekt är ju också HUR vi reser. Även under resornas gång är vi väldigt noggranna med vad vi spenderar pengarna på. Det är inte läsk hela tiden till maten, inga dagliga glassar, öl och dyra restauranger. Och vi bor ofta billigt, och väljer gärna billigare färdsätt som nattåg och bussar.
Vi brukar också göra resereportage under våra resor, och jag brukar kunna göra en del andra jobb på distans också, så viss inkomst har vi också haft under tiden och kommer ha även denna gång. Även om det mer blir ett tillskott, inte något vi räknar med nu under planeringen.
Jag vet att många ser resandet som en lyxkonsumtion, och jämför kanske med hur mycket man själv lägger på en tvåveckors charter över jul där man unnar sig guldkanten varje dag eftersom det ju är semester.
Men det är så väsenskilt från hur vi reser. För samma pengar som de två charterveckorna kostar för en familj kan vi kanske leva vårt budgetliv i två månader i något asiatiskt land.
När vi är ute en längre tid och reser har vi ju också betydligt mindre utgifter hemifrån, vilket också blir ett sätt att “tjäna” pengar.
Bungalow som saknade fönster, hade en del öppna springor mellan plankorna och var extremt enkelt inredd. Priset tror jag var runt 200 kronor per natt, och då bodde vi där över julen 2013. Freedom, Koh Jum, Thailand. Älskar både stället och det boendet!
Jag tror faktiskt att många fler skulle kunna förverkliga en resedröm, om man verkligen prioriterade det. Självklart inte alla, men det finns verkligen mycket man kan göra för att spara pengar i sin vardag.
Ytterligare en aspekt är planeringen. Vår erfarenhet/känsla är att vårt nitiska planerande i förväg har gett oss betydligt billigare resor än om vi rest runt på måfå eller valt första bästa flyg, boende mm.
Enkelt men mysigt boende vi hade på den vietnamesiska ön Phu Quoc, vintern 2014.
Nattåg i Vietnam mellan Hanoi och Hoi An, vintern 2014. Sparade både en hotellnatt och slapp den betydligt dyrare inrikesflygbiljetten. Dessutom brukar tågstationerna ligga centralt och man slipper taxiresor till och från flygplatserna. Rekommenderar även tåg som färdmedel på grund av allt man får se längs vägen, en upplevelse i sig självt, på köpet.
