You searched for "lembongan". Here are the results:

Yellow Bridge rasade – nio döda här på Lembongan

4 Comments

Så otroligt tragiskt!

Igår kväll rasade den kända Yellow Bridge som sammanbinder öarna Nusa Lembongan (där vi befinner oss just nu) med grannön Nusa Ceningan. Nio personer dog, varav tre barn mellan tre och nio år. Över 30 personer skadades varav flera allvarligt. Dessvärre befaras det även att det kan vara fler dödsoffer som man ännu inte hittat i havet.

Igår morse gick Patrik över bron under sin morgonpromenad, och tog dessa bilder:

yellow bridge bali © Patrik Thunberg 2016

yellow bridge before © Patrik Thunberg 2016

Han tänkte själv på att bron kändes i dåligt skick när han gick över den, i båda riktningarna, igår. Och så rasar den samman, inte ens tolv timmar senare.

Olyckligtvis var det jättemånga människor där vid 18-tiden igår kväll, eftersom många, många hade varit i templet på den andra ön för att fira ceremonin som jag skrev om igår.

Vi fick höra talas om olyckan när vi kom “hem” igår kväll efter middagen. Ägaren och de anställda var, förstås, riktigt skakade och ledsna. Ägaren hade själv varit där och skulle strax åka över, men fick istället kasta sig i vattnet och försöka rädda skadade.

Imorse gick Patrik till Yellow Bridge igen. Där rådde nu febril aktivitet med att dels skjutsa människor över vattnet med båt (många bor på Ceningan och jobbar på Lembongan, och många av barnen går i skolan här), och att försöka ta rätt på resterna av den raserade bron och förödelsen den skapat.

yellow bridge bali after

yellow bridge lembongan © Patrik Thunberg 2016

Hjärtat värker verkligen för alla människor som nu har förlorat sina nära.
Och tre barn… Det är så outsägligt sorgligt.

yellow bridge after © Patrik Thunberg 2016

yellow bridge lembongan-bali © Patrik Thunberg 2016

yellow bridge collapsed

All images © Patrik Thunberg 2016

**

Följ oss gärna på Instagram!

Stängda stränder och vacker ceremoni på Lembongan

4 Comments

Idag är havet stängt.

mushroom-bay-lembongan

Ja, redan för flera dagar sen fick vi information om att stränderna skulle vara stängda för bad idag. Inga båtar, inga fiskare som åker ut på havet. Bali är en väldigt fascinerande plats med sin helt egna variant av hinduism. Kulturen här går inte att hitta någon annanstans. Lite speciellt också eftersom resten av Indonesien är muslimskt.
Men här har de sin egen kalender och mängder av ceremonier. Ofta, som jag har förstått det, handlar det om att hedra och tacka naturen på olika sätt.

ceremony bali

Igår och idag är det havets tur. På seneftermiddagen igår var vi på stranden och såg hundratals människor som samlades framför templet och sjöng, vända ut mot havet.
Mängder av mat som offrades – alltifrån kött till ris, läsk och Pringlechips – och många vackra dekorationer runt omkring – allt medan rökelsedoften låg tung över stranden.

lembongan

Det sista som hände var att en vitklädd man tog en behållare med någon vätska som han sen gick och stänkte över alla båtar som låg inne vid strandkanten denna eftermiddag.
När solen började gå ner och fullmånen klättrade upp på himlen steg tidvattnet och tog med sig många av de symboliska och färgstarka dekorationer som lämnats på stranden.

bali-lembongan

Och idag bör vi alltså inte bada i havet, och det gör vi såklart inte av respekt för balineserna. Istället får det bli poolen, vilket är helt okej.

Just nu hör jag återigen unison sång från templet, och jag kan tycka att det finns något väldigt fint i detta gemensamma utövandet av en kultur/religion. Oavsett egen trosuppfattning så tycker jag det är speciellt att se detta, hur så många – i alla åldrar – samlas kring den gemensamma religionen och traditionerna kring den.
När man är ute och reser och ser och upplever hur viktig och livsomfattande religionen/kulturen är för många, många människor, så blir det ännu mer förståeligt att detta inte bara går att sudda ut om man till exempel tvingas fly till ett annat land. Här, och i flera andra länder vi har besökt, är religionen en så mycket mer självklar i vardagen än i Sverige och därmed också i så mycket av det som sker i livet.

nusa-lembongan

Vi har fullt sjå här att försöka förklara de olika religionerna för våra vetgiriga barn – Buddha, Allah och så nu hinduismen med massor av gudar (och där då alltså Bali “krånglar till det” lite genom sin egna variant…) Men vi kämpar på! ? Och svarar på mängder och åter mängder av frågor om buddhism, islam och hinduism. (yes, vi har fått fråga och googla en hel del för att fräscha upp våra egna kunskaper..)

Vår egen förhoppning med allt detta, om man nu ska vara lite djupare, är ju att Milo och Jack ska få med sig en ännu större förståelse för att människorna på jorden är olika men ändå lika, och att nyckeln till en bättre värld är att vi alla respekterar varandra och varandras kulturer. Det går alldeles utmärkt att umgås, skratta, prata och dela tankar, lekar och känslor, även om man tror på olika gudar eller har olika färg på hyn.

img_4158

**

Följ oss gärna på Instagram!

Nusa Lembongan, Bali

No Comments

secret beachTupparna gal någonstans därute, klockan är halv sju på morgonen och Patrik ger sig iväg med pappa på en morgonpromenad. Det känns lite ovanligt för Jack och Milo är inte här, de sover hos mormor och morfar i bungalowen bredvid. Eller lumbung, som det heter här. Traditionella Bali-hus som är otroligt fina.


Vi befinner oss på ön Nusa Lembongan utanför Balis kust. Jag hade bokat två rum på ett litet och jämförelsevis billigt ställe – Lotus garden huts. Här finns bara sex lumbungs, en liten restaurang, en pool – och så är det bara en minuts promenad till en jättevacker strand, Secret beach.

(Och det kostar cirka 1900 kronor per bungalow totalt för sju nätter. Alltså ca 270 kronor per natt, inklusive frukost)

nusa lembongan
Vi var på Bali under vår resa genom Sydostasien 2013/2014, och har längtat tillbaka sen dess. Ön Lembongan är en ny bekantskap, dock. Här blir vi ytterligare några dagar.

Totalt kommer vi vara i Indonesien på olika öar i ungefär 1,5 månad, varav min mamma och pappa hänger med oss under en månad.

lembongan bali
Som ni ser gillar dom också det lugna strandlivet med mycket bad, så jag vet redan att det kommer att bli utmärkt ?

Lite annorlunda mot när det bara är vi fyra, men jätteroligt såklart. 

nusa lembongan
Det hela medför också att det plötsligt blir en massa mer tid över för mig och Patrik, vilket passar rätt bra i tid eftersom vi måste börja boka upp Nya Zeeland och sen den fortsatta resrutten efter det. Den har nu nämligen ändrats rätt rejält mot hur vi hade tänkt innan… 

Vi ska ta en snabbpromenad strax och prata igenom planeringen och sen boka ikväll, tror jag… 

Många som frågar om resrutten men jag vet alltså inte själv än hur det blir. Återkommer så fort vi har bokat!!

lembongan med barn
Älskar Balis alla klara färger, och är så glad att vi är tillbaka!

Följ oss gärna på Instagram!

Framsteg på riktigt, eller Alla pizzor vi aldrig köpte

1 Comment

Ikväll har jag varit på en föreläsning. Rubriken var “Framsteg på riktigt” och jag tyckte om den kanske mest för att den tog ett steg vidare från “tänk-positivt-så-löser-sig-allt-grejen”.
Föreläsaren heter Jesper Caron och jag tycker att jag fick med mig en del tänkvärda saker hem.

framsteg på riktigt

En sak som han pratade om var hur viktiga de små stegen är för att göra framsteg, att det är så lätt att vi människor ser ett mål framför oss och så kräver vi av oss själva att vi ska vara där direkt. Annars är det ett misslyckande.
Typ “Nu ska jag börja träna varje dag” (istället för att kanske börja med två dagar i veckan, och i lugnt tempo), eller “Nu ska jag starta igång min affärsidé!” och så känns det som en stor FAIL om allt inte händer på en gång. Istället för att låta resan ha sin gång, och se även de små stegen som steg framåt.
OCH att det krävs både tillit och kapacitet för att kunna förvänta sig resultat. Inte bara tro (a la “positiva tankar så ordnar sig allt”) men inte heller bara kunskap/erfarenhet. För om inte tilliten/tron också finns där så blir det omöjligt att nå ända fram.

framsteg sverige
Milo och jag för något år sen, gillar bilden särskilt för att jag minns lugnet i stunden. Härligt.

För mig var det tankeväckande, för jag är rätt mycket en allt-eller-inget-person. Skolad i att ständigt leva mot korta deadlines (de första tio åren av mitt yrkesliv spenderades ju trots allt på en kvällstidning), och med ett dokumenterat dåligt tålamod för det som tar längre tid än väntat.
Samtidigt känns jag lite motsägelsefull med tanke på att jag har sån väldig koll på vikten av “många bäckar små” när det gäller till exempel resor. Hur alla våra resor är ett resultat av just det tålmodiga. Någon eller några hundralappar som ständigt har förts över på resekontot, månad efter månad.
Där alla pizzor vi aldrig köpte, alla handväskor jag aldrig ägnade en tanke, alla märkeskläder vi aldrig har ägt, tillslut blev till en jorden runt-resa som varade i drygt nio månader.

Där fick det ju ta sin tid. Där fick ju processen leva och växa och tillslut bli en förverkligad dröm.
framsteg bali
Lembongan, Bali, Indonesien

Men i typ alla andra situationer är mitt tålamod, inte minst med mig själv, mycket sämre.

Jag tänker att jag kanske borde anamma “många bäckar små” – eller snarare att-låta-processen-ha-sin-gång – lite mer även i hemmalivet. Jag håller till exempel just nu på att kämpa med ett jobbprojekt som inte riktigt rullar på så snabbt som jag hade sett framför mig från början.
Och en rätt stor del av mig vill då helst bara skita i allting och göra nåt helt annat. Eftersom det inte går sådär snabbt som jag vill. Känslan blir hela tiden att det inte går bra, för att det inte går så fort framåt.
Istället för att jag känner mig stolt och glad över det jag faktiskt gör.

Här finns ett inlägg jag skrev för ganska längesen om detta med att våga, då med ursprungspunkt i hur Milo vågade ställa upp i en simtävling på öppet vatten trots att han var barn och alla andra vuxna. Det handlar också om att ta det där första steget, även när vi vet att vi inte kommer att hamna överst på prispallen vid första försöket.

Ett steg i taget.

Det är nog viktigare än vi många gånger tror.

framsteg simning

Categories: Okategoriserade

Tags:

Att dela med sig – eller inte

60 Comments

Det är Alla hjärtans dag, och vi är nu drygt halvvägs på vår jorden runt-resa, och jag känner att jag vill ta tillfället i akt att skriva ner några rader/tankar om varför vi valt att dela med oss så mycket om vår resa.
Och samtidigt slå ett slag, just idag, för det jag tycker är viktigast av allt. Nämligen snällheten.

I våras fick vi ta emot ett gäng elaka kommentarer på Facebook om vår familj från en man. Han bor i vår hemort Degerfors och är i övre medelåldern.
Han framförde bland annat att det var ”tröttsamt” att behöva höra om och läsa om ”den där familjen Thunberg”, och han skrev riktigt otrevliga saker riktat till mig och oss. (jag skriver ju krönikor i lokaltidningen varannan vecka plus att vi hade intervjuats om vårt livsbeslut några gånger i lokalradion, bland annat, och detta blev tydligen för mycket för denne man)

Just då var vi inne i en väldigt intensiv period eftersom vi hade visningar av vårt hus (som vi ju sålde inför denna resa), flyttpackade, och jag jobbade nog mer än nånsin just då, samtidigt som vi planerade jorden runt-resan och Patrik jobbade supermycket för att vi skulle spara pengar. Samtidigt som vi förstås, som alla föräldrar, hade fullt upp med barnens skola och aktiviteter.
Så min vanliga motståndskraft (uppbyggd efter ett antal år som journalist på kvällstidning med MÄNGDER av påhopp, elaka kommentarer, mejl med önskningar om att jag skulle våldtas och dö, och så vidare och så vidare) var nog ganska nedsatt just då.

sri lanka falily
Galle, Sri Lanka, september 2016.

Jag blev uppriktigt ledsen av hans elaka kommentarer. Jag förstod verkligen inte hur det kunde vara så provocerande att vi, en helt vanlig familj, delade med oss av våra planer, tankar och drömmar offentligt.
Men tvivlet började gnaga, att det kanske var många som delade hans åsikter. Att vi bara var jobbiga. Kanske rentav dryga som skulle åka jorden runt, bloggade offentligt om det och hade en egen Facebooksida dessutom, och lät oss intervjuas av lokalradion.

Jag tänkte att Nej, jag skiter i det här.
Varför ska vi dela med oss om vi bara anses som jobbiga och förmer än någon annan? Det hade ju såklart aldrig varit min avsikt, men just då, just när denna man i övre medelåldern skrev ner sina elaka kommentarer om vår familj från sin villa i Degerfors en valborgsmässokväll (och när de sen fortsatte även efter denna kväll) – då kom tvivlen.
Jag var för trött. Det var för mycket, och jag blev uppriktigt ledsen över att en person kunde uttrycka sig på det sättet.

IMG_3623 - version 2
Perhentian island, Malaysia, oktober 2016.

Jag förstår ju på alla sätt och vis att det vi gör inte intresserar alla. Det hade ju varit jättekonstigt.
Men i min värld så finns då alternativet att scrolla vidare. Att inte läsa. Att bara låta bli att ta del av vad den där ”tröttsamma familjen” gör.
Men varför måste man vara elak? Det förstår jag fortfarande inte.

Hur som helst så valde vi, efter en del överväganden, att fortsätta dela med oss. Vi märkte ju att vi fick mejl av föräldrar som tackade för inspirationen att våga tänka utanför boxen. Som kände att de, tack vare oss, nu skulle våga resa med sina barn. Som gav oss tips, som blev glada, som inspirerade oss och som inspirerades av oss.
Så vi bestämde oss för att fortsätta blogga. Köra på med både Facebook och Instagram.
För att vi insåg, tack och lov, att det finns andra än Degerforsmannen i övre medelåldern därute. Människor som kanske kan tycka att det är roligt att följa med oss runt jorden. Människor som vi kan inspirera och/eller roa för en stund.
Människor som känner oss och många fler som inte gör det.

Så vi fortsatte. Och nu är ni där, alla ni som hänger med oss.
Och hela det här inlägget är egentligen en hyllning till er som är där. Både ni som ”bara” läser, och ni som kommenterar och gillar.
Ni som gläds med oss, ni som hejar på och alla ni andra.
Jag förstår – verkligen – om inte allting är intressant. Jag förstår – verkligen – om man tycker att vissa saker blir tjatiga för att de upprepas flera gånger.
Jag förstår om man har frågor, om man ibland tycker att vi gör märkliga val, och så vidare. Och dessa får man såklart jättegärna ställa! Undra och ifrågasätta kan man alltid göra – men i min värld handlar det alltid om HUR man gör det.
Så – att ni hänger i, att en del av er kommenterar, att en del av er åker till samma ställen som vi för att ni har inspirerats av våra inlägg, och att ni är så många som liksom finns där.

Det betyder jättemycket för oss!

Vi driver inte den här bloggen för att tjäna pengar. Tiden vi lägger ner (och det är MYCKET tid) är oavlönad, och vi har inga avtal med flygbolag eller hotellkoncerner för att skriva om dem. Tvärtom.
Vi bloggar och instagrammar om vår resa för att ge våra söner en dokumentation av jorden runt-resan vi gör tillsammans, och för att hålla våra närmaste uppdaterade om vad vi gör.
Och vi gör det för att det ger oss energi. För att NI som läser ger oss energi.

Vi gör också detta för att Milo och Jack älskar att göra sina tv-program och filmer och att få respons. Det har blivit ett gemensamt projekt och glädjeämne, ja en självklar del av resan.

Och allt det här tillsammans gör att vi vill dela med oss.

Bloggen har växt mycket, och är idag en av Sveriges största resebloggar. Det var egentligen aldrig meningen, men idag är vi stolta och jätteglada över det!

hawaiifalily
Honolulu, Hawaii, januari 2017.

Vi får många mejl, kommentarer och frågor och tyvärr blir det inte alltid av att vi svarar på allt, även om vi läser allt! Det beror just på att bloggen, Facebook och Instagram faktiskt “bara” är en fritidssyssla, och även om vi gärna lägger tid på detta så kan det inte ta över all tid. Barnen och själva resan måste gå först.
Det beror också på att vi har väldigt olika tillgång till wifi. Ibland kostar det pengar, ofta finns det inte alls eller är jättelångsamt, och när vi väl har internet är det också mycket annat som vi måste ordna med, framför allt reseplaneringen.
Så vi hoppas på förståelse gällande det, skriv gärna igen om ni känner er förbisedda!

Och gällande Instagram – vi är jätteglada för alla följare där, och följer tillbaka så gott det går, men vi har hittills valt att inte följa er med privata konton eftersom det känns lite påfluget. Vill ni att vi ska följa er på privat konto, skriv gärna en kommentar på ett instagraminlägg så följer vi!

Jag är idag väldigt glad att jag inte lät mannen i övre medelåldern segra, med sina elaka kommentarer nerskrivna från en villa i Degerfors en fredagkväll förra våren.
Och jag är väldigt glad över att idag få säga ett varmt TACK till er alla andra därute.
Tack för snällheten. Och tack för att ni är med oss!

Ha en fin Alla hjärtans dag!

bali family
Nusa Lembongan, Bali, november 2016.

•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram!

Categories: JORDEN RUNT Resetankar

Tags:

Resa på Bali – en sammanfattning

No Comments

Det är inte alldeles enkelt. Men det är dags att – för den här gången – ta farväl av Indonesien.

Det finns alltid så mycket mer man vill säga, när man har fått förmånen att resa en del genom ett så speciellt land.
Men det får i alla fall bli en sammanfattning i länkform av Bali och Gili.

bali med barn

• En kärlekshistoria!
Ja, ett litet försök att beskriva det där alldeles speciella med denna ö.

hot spring banjar

NORRA BALI

• De varma källorna utanför Lovina. Så himla skön dag vi hade här!

ubud shopping

UBUD

Om staden som vi verkligen fastnat för, på centrala Bali.

Roliga, rofyllda Monkey Forest!

• Cykla!! Verkligen ett tips från oss när man vill uppleva en plats nära.
Vi åkte på en fantastisk cykelutflykt på Balis landsbygd.

lembongan

NUSA LEMBONGAN

En ny bekantskap som vi verkligen gillade! Fin ö, som dessutom ligger lättillgänglig från Balis flygplats.

GILI

Tillbaka på vackra Gili Air!

• Söker man ett enkelt men personligt boende på stranden rekommenderar vi varmt kära Salabose Cottage. En plats som vunnit våra hjärtan tack vare sin speciella atmosfär.

gili air med barn

BUDGET & KOSTNADER

Här berättar vi mer om våra utgifter under 1,5 månad i Indonesien.

**

Följ vår fortsatta resa runt jorden:

Följ oss gärna på Instagram!

Våra kostnader på Bali, Gili och i Flores

No Comments

Det börjar bli tid att avrunda Asien-delen av vårt jorden runt-äventyr. Och därmed även Indonesien, där vi nu har tillbringat ungefär 1,5 månad.
Och jag tänkte dela med mig om lite om vad det har kostat att resa här. Jag kan i alla fall direkt konstatera, med viss lättnad, att vår budget för Indonesien har hållits – trots att vi verkligen inte har ansträngt oss riktigt så mycket som vi kanske hade tänkt för att hålla i pengarna…

KOSTNADER FÖR MAT PÅ BALI & GILI

Som vanligt är ju platser med mycket turister på något dyrare, och särskilt om det är på öar (dit de måste transportera maten till, ibland ganska lång väg)
Prisexemplen här är enbart mat, och en rätt. Och vi äter oftast den inhemska maten som alltid är billigare.

• På Nusa Lembongan (Bali) kostade en middag oftast runt 30-40 kronor per person för oss.
• På Gili Air (Lombok) kostade en middag oftast runt 30-45 kronor per person för oss.
• I Ubud (Bali) är det väldigt beroende på vilken typ av restaurang man väljer. Här går det att äta från 20 kronor upp till flera hundra för en måltid.

Ofta äter vi ordentlig frukost och något enklare till lunch/mellanmål och middag på kvällen.

Vill man leva ännu mer budgetliv så är det fullt möjligt eftersom det ofta går att få tag på streetfood eller annan enklare mat. Men detta ovan gäller vanliga rätter ute på restaurang.

boende med pool i ubud
Boende i Ubud med pool, centralt. Pris cirka 340 kronor/natt. Jati 3 Bungalows.

KOSTNADER FÖR BOENDE PÅ BALI & GILI

Vi har bott bra hela tiden både på Bali och här i Flores, men utan någon extravagant lyx.
Billigast var ett rum i hamnstaden Amed, där vi bodde en natt innan vi skulle resa med båten över till Gili Air. Det kostade 130 kronor och hette Bali Citra Lestari Cottages.
Näst billigast var vårt rum på ett homestay i Moni, 175 kronor per natt och frukost för fyra ingick.

Sen är det lite speciellt då mamma och pappa reste med oss under Bali + Gili-tiden, och då behövde vi inte alltid boka familjerum utan bokade ett barn per rum (fast barnen i verkligheten sov i samma rum), så jag har svårt att säga exakt vad vi la på boendet denna tid. Vi hyrde också ett hus i Lovina fyra nätter som var lite dyrare, men som vi alltså var två familjer i. (detta kommer jag att berätta mer om i ett senare inlägg)
Men ett snitt för vår familj hamnar i stora drag runt 400 kronor per natt. Ibland inklusive frukost, ibland utan.

boende nusa lembongan
Boende på Nusa Lembongan som vi gärna rekommenderar; Lotus Garden Huts. Även det med pool. Pris cirka 330 kronor/natt.

VÅRAT HUS PÅ FLORES

Här har vi hyrt hus via Airbnb, och priset när vi bokade var 385 kronor per dygn. Vi har bott här i 17 nätter.
Den stora fördelen är att vi har kök och har därför levt både gott och billigt under tiden här. Vi räknade ut att vi, utöver själva boendekostnaden, har gjort över med cirka 4500 kronor de här veckorna. Och då ingår all mat, sådant som myggspray, schampoo, body lotion och lite annat sånt som vi köpt och även bunkrat upp med en del sånt inför fortsättningen, och även en snorklingsutflykt en hel dag med egen båt, + några färder med lokalbussen, handling på marknaden, refill av surf på simkortet, mm.
Inklusive en utflykt till en varm källa vid vulkanen Egon, där vi badade i flera timmar och grillade färsk tonfisk över öppen eld. Och även inklusive lite lyxkonsumtion några gånger i form av läsk och öl.

Totalt, inklusive allt, har vi alltså haft en dagskostnad på 650 kronor under tiden i The Sleepy Lagoon. Jag tycker det är väldigt prisvärt med tanke på hur fint vi har bott (se gärna filmen med rundvandringen här), och de härliga utflykter vi också fått göra här.

**
Om ni vill läsa så finns min krönika om tid – och tid som något lyxigt i vårt moderna samhälle – här.

resa med barn bali

Alla våra inlägg om Bali finns här.

• Här finns våra inlägg om Gili Air.

• …och våra inlägg om Flores.

Sorgligt farväl av mamma och pappa idag

6 Comments

Nej, FY vad detta är sorgligt 🙁

bike gili air
Efter en månads resande tillsammans med mormor och morfar (mamma & pappa/svärmor & svärfar) så är det nu över.
Vid lunchtid skildes våra vägar åt när vi vinkade hej då till dem på International Departures-terminalen, där de checkade in för sin färd mot Stockholm. Och vi gick sen bort till inrikesterminalen där vi strax ska boarda för att resa till Flores (en annan indonesisk ö)

Jag känner mig så LEDSEN över att de inte ska vara med oss längre, och barnen har varit helt otröstliga.
Det är ju det här som är så jobbigt med att tycka så in-i-hjärtat-mycket om andra människor; att det blir så vansinnigt svårt att skiljas åt.
Och som barn är det ju omöjligt att förstå hur lång tid sju månader är, i deras värld är det ju en ogripbar evighet kvar tills vi kommer hem. För oss vuxna är det också länge, men vi kan ju hantera det hela med åtminstone ett visst mått av logik.

pappa-milo-jack-lembongan-kopia

Tycker den här “paparazzibilden” som Patrik tog genom fönstret på Nusa Lembongan är så fin. Morfar i mitten med pannlampa, och en serietidning, läsandes för sina barnbarn.

Ja, idag är det jobbigt. Men självklart kommer vi alldeles snart att kunna fokusera mycket mer på allt det roliga vi har haft tillsammans. Minnena finns ju här, överallt, inom oss. Och de är värda MASSOR!

mamma-pappa-jack-sv

Nusa Lembongan, Indonesien. Morfar, Jack och mormor.

** Storstadshänget i Kuala Lumpur, när vi hyrde en supercool lägenhet med pool på 51:a våningen mitt i stan.

** Veckan på Nusa Lembongan, som innehöll så mycket och samtidigt gick i långsam, behaglig takt.

lembongan-avsked

Sista kvällen på Lembongan – då blev det också tonfisk, som ägarfamiljen helt oväntat bjöd på.

** Våra dagar hos Wivin i Lovina – med alla klara färger, badet i de varma källorna och allt annat – varav det är mycket som jag inte ens har skrivit så mycket om här på bloggen än, för att det var så liksom fullspäckat av intryck och starka känslor hela tiden.
Jag ska återkomma om det, tänker jag mig.

** 11 nätter på Gili Air, så härliga, härliga, härliga dagar. Med tonfiskkväll och massa härliga bekantskaper.

** Fyra nätter i Ubud, med födelsedagsfirande av min 66 år unga pappa (eller förlåt, 60 + är han tydligen och ingenting annat 🙂 )
En underbar cykelutfärd, Monkey Forest och en avslutningsmiddag med balinesiska specialiteten anka.


Pappas födelsedag, Ubud 4 november

Mamma & Pappa!

Tack för alla timmar ni ägnat åt att läsa med och för Milo och Jack. Skrivandet i minnesböckerna. Pysslandet med solkrämsinsmörjning, tandborstning, godnattsaga, egna små fikastunder. Timmar efter timmar som ni intresserat och engagerat lyssnat på barnens alla tankar och funderingar. Alla Yatzy-partier.

Allt, allt, allt ni gör för våra barn, och oss, både här och hemma.
Pappas och Patriks gemensamma morgonpromenader.
Mammas och mina samtal under timslånga bad i havet.

solnedgang-lembongan-mormor
Lembongan, Bali.

Ordvitsarna. Samtalen. Skämten. Och erat ständiga påhejande av alla våra tankar, planer och funderingar inför vår fortsatta resa.
Vi vet att ni kanske allra helst, på sätt och vis, hade velat att vi hängde med på det där planet hem idag… Samtidigt känner vi verkligen att ni gläds för vår skull, att vi nu förverkligar denna livsdröm tillsammans. Och – det gäller i allra högsta grad även barnens farmor Inga-Lill därhemma, och annan kär släkt och goda vänner.

Tack för att ni peppar oss och gläds med oss!! Ert stöd betyder mer än ni anar.

gili air glass bottom boat
Snorklingsutflykt, Gili Air

Just nu känns det som att jag kommer att vara ledsen hur länge som helst.
Men jag och vi ska försöka att fokusera på att minnas allt det bra istället för att fokusera på det jobbiga.

Tack älskade mamma och pappa / mormor och morfar / Anita & Anders för att ni ville resa med oss under en hel månads tid.
Vi saknar er redan SJUKT mycket! (som Jack uttrycker saken)

Och vi älskar er – to the moon and back.

volcano batur
Hela gänget vid vulkanen Batur, Bali.

gili air med barn
En av många mysiga middagar ihop! Denna på Gili Air.

dirty duck ubud
Och så avskedsmiddagen igår kväll, på en av Ubuds mest kända restauranger Bebik Bengil – Dirty Duck.

**

Se filmen om vår resa, gjord av oss, på Expressen.se / Allt om Resor – Klicka här!!

Följ oss gärna på Instagram!

 

Läsarfrågor – Säkerhet, skolan, jobbet, maten mm

3 Comments

Vi får massor av frågor från våra följare, både här på bloggen, via Facebook, instagram och mejl. Det är inte alltid tiden och/eller wifi-uppkopplingen räcker till för att svara i realtid, men nu har jag samlat ihop en del frågor och svarar på dem här:

• Hur gör ni när det gäller säkerhet för era saker? Ni har ju med er datorer, fotoutrustning osv, och bor ofta enkelt.

Ja, när det finns safetybox använder vi alltid den. Men annars.. ja, vi försöker att inte låta saker ligga framme. Vi har också med ett eget kod-hänglås som vi använder om det går på dörrarna. Det kan man också använda för att låsa fast en viss väska typ vid ett träd, eller så.
Gällande pengar så sprider vi ut dem så gott vi kan och gömmer undan på olika ställen. På resdagar är vi noga med att förvara värdesaker i handbagage som vi alltid har med oss.
Sen går det inte att skydda sig mot allt, och vi kommer säkert att bli av med något under resans gång. Därför är vi också supernoga med att säkerhetskopiera alla bilder, texter och filmer så gott som dagligen på Dropbox, så att skadan inte blir helt förlamande om vi skulle bli av med datorer/kameror.

milo-skola
Milo skriver resedagbok – en del av skolarbetet – på vår balkong i Galle, Sri Lanka.

• Hur gör ni med skolan för barnen?

Det är den absolut vanligaste frågan, och det kommer att komma många skolinlägg framöver. Men här är ett inlägg jag skrivit tidigare, med svar på en hel del. Läs gärna det!
Sen kommer det mer om hur vi gör i praktiken framöver.

• Jobbar ni medan ni reser?

Ja. Jag har skrivit resereportage i tio år för olika tidningar och det gör jag även nu, och Patrik fotograferar till dessa reportage. Vi driver ett gemensamt företag och där jobbar vi även med några andra gemensamma projekt inom media medan vi är borta. Det är inget som jag kan säga så mycket mer om än, men ja, vi lägger ofta ett par timmar om dagen på arbete, lite beroende på hur dagarna ser ut förstås.

chinatown kuala lumpur
Chinatown, Kuala Lumpur

• Hur funkar det med maten för barnen?

Jättebra. Vi är lyckligt lottade och har barn som gillar mat, och som inte är rädda att prova ny mat (kanske en effekt av allt resande?) Igår kväll, till exempel, åt Jack grillad tonfisk och Milo en indonesisk nudelrätt på en restaurang på stranden här på Nusa Lembongan, Bali. Båda var jättenöjda.

• Det står på er packningslista att ni har med flytvästar. Hur resonerade ni när ni tog med det? Finns det inte flytvästar att låna på båtarna?

Det stämmer att flytvästar tar en del plats, men vi prioriterar det eftersom vår erfarenhet av båtresor i Sydostasien är att det ofta saknas flytvästar anpassade till barn. Och de som finns är ofta riktigt slitna. Det känns skönt att de har sina egna flytvästar. Plus att vi använder dem en del när de snorklar. Jack, som är sex, är visserligen jätteduktig att simma men han orkar ligga i längre med flytväst och tycker det är skönt att ha den. Milo snorklar helst utan väst eftersom han gillar att dyka ner.

• Är ni inte rädda för att få vägglöss i packningen när ni reser runt så mycket?

Nej. Sen kan det absolut hända, det är vi fullt medvetna om. Men då får vi lösa det då. Det fungerar inte riktigt att vara rädd för en massa saker när man är ute så länge, då tror jag nästan att vi hade fått välja att resa på ett annat sätt än vad vi gör.

• Hur mycket pengar gjorde ni av med i Sri Lanka?

Vet inte än, exakt. Men det kommer sammanställningar av våra kostnader i de olika länderna framöver.

kandy-sri-lanka
Finboende (Randholee hotel) med pool i Kandy, Sri Lanka. Ibland känns det värt att lägga lite extra på boendet, men vi letar alltid specialerbjudanden och jämför olika priser innan vi bokar något.

**
Ni får gärna fråga på, och vi svarar så gott vi kan och om inte annat så blir det sådana här “uppsamlingsheat” då och då. Vissa av frågorna blir också till egna inlägg, som Jennys frågor om:

Att bryta ekorrhjulet

Hur vågar man ta steget att följa sin dröm?

Och en jättebra fråga från Maria S. som jag just nu håller på att fundera/skriva mer om, om detta med att resa med barn – och för vems skull?

Tack för ert engagemang, och hoppas detta var svar på en del i alla fall!

**

Följ oss gärna på Instagram!

Så blir starten på vår jorden runt-resa

13 Comments

28 augusti startar vårt runt nio månader långa äventyr.
Det har varit så mycket annat ett tag, förra veckan hade vi tre visningar av huset varav den senaste i fredags, och reseplaneringen har verkligen kommit i skymundan ett tag.
Men nu längtar jag VERKLIGEN till att vi får tid att ta tag i den mer på allvar igen.
Ibland får jag trösta mig med att vi faktiskt har en grovplanering klar för inledningsmånaderna.

Såhär ser det ut just nu:

28 augusti = avfärd till Dubai, där vi kommer att tillbringa tre dagar.

pexels-photo-70439
Foto via Pexels.

Därefter vidare flight till Sri Lanka för cirka en månads vistelse. Här håller vi just nu på att spana särskilt på den östra sidan, som är ganska outforskad av den större massan turister än så länge (jämfört med sydvästra sidan)
Delvis för att vädret är bättre på den sidan i september, och även för att det känns roligt att upptäcka något som inte är så utforskat och omskrivet som till exempel Sri Lankas södra delar (som jag i och för sig också gärna vill uppleva, men vi får se, kanske får bli nästa gång)
Det innebär mer planeringspyssel, inte helt självklart hur man ska resa åt det hållet och var vi ska bo, göra och så vidare. Men har kollat på nattåg från Colombo, och det känns som det vore en kul start (vi gillar ju tåg 🙂 )
Vi vill gärna se något av inlandet också, kanske vandring? Vi får se vad det blir.
En hel del planering kvar där.

Land nummer tre blir Malaysia, och där först Perhentian Islands i runt tio dagar. Det ser jag också fram emot, ska vara jättefin snorkling nära land och blir lite mer klassisk sol&bad-häng, ja och så mycket snorkling för alla fyra förhoppningsvis.

width="3056"

Milo i plaskdammen i parken nedanför Petronas Towers i Kuala Lumpur, Malaysia, hösten 2013.

Flyg till Kuala Lumpur där vi tillbringar ett par dagar innan vi åker vidare till kära Bali.
Både KL och Bali besökte vi under vår Sydostasienresa 2013/14, och särskilt Bali ville vi så gärna återvända till.
Ska se lite nytt, har bokat en vecka på Lotus Garden Huts på Mushroom Bay på Lembongan island.
Sen ska vi återvända till Wivin i “vårat” hus på norra Bali!!! Det blir bara några dagar denna gång eftersom det inte var ledigt mer än så den här perioden, men är så lyckliga över att få återvända till Villa Beranda och träffa henne och få bo i det fina fina huset.

Villa Beranda, Bali. Familjen Thunberg tillsammans med Wiwin. Foto Erik Thunberg

Mycket lyxigare än vi kommer bo under större delen av resan i övrigt, men ändå i Indonesien vilket gör det hela väldigt prisvärt (även om det fortfarande är lite dyrare än vad vi nog kommer försöka hålla som vår “vanliga” budget, och den kommer jag förstås att återkomma till framöver!)

Villa Beranda, Bali. Foto Ida Thunberg

Vi återvänder även till Gili Air, där vi också trivdes så himla bra. Men efter det blir det bara för oss nya platser, först genom indonesiska ön Flores.
Där började det med att vi råkade höra talas om de trefärgade sjöarna vid vulkanen Kelimutu, blev sålda på bilderna därifrån och började läsa vidare…
Och ja, nu blir det nog runt tre veckor på Flores.

Och sen?
Kanske Sydney, eller direkt till Nya Zeeland som är vårt nästa längre stopp. Ingenting är bokat här än, men här vill vi – som det känns nu – spendera minst sex veckor, kanske mer.
Tanken är bland annat att hyra husbil och resa runt.

sydney
Hamnar vi här??

Sen?
Ja, det finns en del olika tankar.
Söderhavsö/ar, och sen över till nästa kontinent.
Vi drömmer om Nicaragua och Costa Rica, och pratar då och då om ett gäng länder i Sydamerika.
I ärlighetens namn händer det väl även att Karibien kommer på tal, särskilt sen vi fick det där tipset om några mer okända öar och hur vi skulle kunna ta oss runt bland dem..

Ja hjälp, mycket kvar att fundera över! Mycket kvar att boka, myyyycket kvar att läsa och leta fram.

Vi vill ju också se och uppleva mycket på många av de platser vi besöker, hitta roliga ställen att bo på, upptäcka, äventyra, komma nära.

Det är nog tur att det här med reseplanering råkar vara bland det absolut bästa jag vet…

Snart är det faktiskt bara tre månader kvar!