Jag åkte på min första utlandsresa först när jag var 18 år (Danmark undantaget).
Men sen reste jag massor, på ganska få år. Alltifrån Kos och ett gäng andra grekiska öar till Dominikanska republiken, Malaga, Nice, Paris, Barcelona, Bulgarien, Amsterdam, brasilianska Natal med mera. Plus att jag bodde i London i totalt nästan ett års tid och jobbade som utrikeskorre åt Expressen.
Backpackade i Thailand år 2000 med min kompis Josse, återvände flera gånger med Fatima, och vi hängde också med Elin. Jobbade också mycket med tsunamin och var då i Thailand ett antal gånger under ett år. Och så kärleksresan med Patrik vintern 2008 som blev till en förlovningsresa (eftersom han föll på knä och friade i strandkanten på ljuvliga ön Koh Rok i Thailand)
Patrik hade inte flängt lika mycket som jag när vi träffades, men ändå hunnit med en hel del han också, mycket skidresor, USA mm.

När Milo föddes startade Patrik och jag ett sparkonto. Vi döpte det till ”The trip of our lives”, eftersom vi nog tänkte att vi aldrig någonsin skulle komma i närheten av den jätteresa vi nu planerade för oss och Milo.
(Vi har fortfarande kvar samma konto, det är där vi nu sparar till jorden runt-resan)

Milo var åtta månader när vi åkte, och i två månader luffade vi runt i Thailand tillsammans med honom. Vi var på Hua Hin, Koh Lanta, Koh Kradan, Koh Hai och vid floden Kwai i Kanchanaburi.

Våra ryggsäckar var proppfulla med blöjor och barnmat den gången, ett misstag vi inte gjorde om efter den resan… Blöjor fanns ju att köpa på varenda SevenEleven, och barnmat fanns det i matbutiken Lanta Mart – och framför allt så åt han vanlig mat! Det var aldrig något problem att få barnvänliga rätter tillagade (ofta gratis)

– No salt, no sugar, blev ett mantra när vi beställde och det verkade funka.

För att undvika för långa sträckor i bil åkte vi en del tåg, bland annat nattåg mellan Hua Hin och Trang, och i provinsen Kanchanaburi där vi åkte tåg längs floden Kwai (otroligt vackert!!)

.Vi hade med flytväst och bilbarnstol, och det hade vi även kommande Thailandsluffer med båda barnen.

Det var en väldigt fin resa. Vi badade väldigt mycket, och det var jättehärligt att kapa bort två månader av den första bebisvintern hemma…

Båtfärd på floden Kwai. Flytvästen var alltså med hemifrån, något vi rekommenderar om man tänkt åka båt eftersom det inte är alltid det finns på plats och särskilt inte i små storlekar.

En sak som har blivit annorlunda sen dess är att vi under den resan oftast valde dyrare boenden, för att vi tänkte innan att det var viktigt att det var bekvämt och nära havet, så att en av oss skulle kunna gå hem och vila med honom på dagarna när det behövdes.

Men det slutade ju alltid med att han sov i vagnen eller på en sarong i skuggan, och dom där bekvämligheterna vi tänkt att en bebisfamilj behövde var nog aldrig så särskilt viktiga egentligen.

Nästa tvåmånaders Thailandsluff – när Milo var 2,5 år och Jack fyllde 1 – bodde vi enklare och var nog överlag lite ”coolare”.
En höjdpunkt då var vistelsen på ön Laoliang, där vi tältade och firade Jacks ettårsdag.

I efterhand kan jag tänka att det måste ha varit lite… utmanande att backpacka runt med två blöjbarn, två vagnar, två bilbarnsstolar… Men minnet även av den resan är att livet kändes så enkelt, mycket enklare än hemma.

Kvällspromenad i Klong Nin, Koh Lanta. Och på tal om vagnar så valde vi alltid bort de där ihopfällbara paraplyvagnarna under de där åren, vi hade sett för många som gick och kämpade i sanden med de där små hjulen… Vi tänkte att det är sällan man har behov av att fälla ihop vagnarna under själva vistelsen så för oss blev funktionen – stadig att dra och skön att sova i – viktigare än vikten och lätt-att-fälla-ihop.

Idag har vi avklarat följande längre resor med barnen:

• Fyra Thailandsluffer som alla varade i cirka två månader (tre Thailandsluffer för Jack) Totalt har vi bott på 13 olika öar (tror vi) + i Kanchanaburi, på fina Thung Dong Farm i norra Thailand, i Bangkok, Trang, Trat mm.

• En halvårslång resa genom Sydostasien, sju länder

• Sex veckors resa i två provinser i Indien.

Och däremellan en hel del annat i Sverige o utomlands: en vecka med Milo i arabemiraten Sharjah när han var 1,5, en sista minuten-flygstol till Djerba, Tunisien, en vecka i husbåt utanför Berlin, jag & barnen en vecka på Rhodos i somras, en vecka på Kreta, camping i Sverige mm

Vi har ofta fått frågan om det inte är svårt att resa med små barn.

Svaret är ju nej, i så fall hade vi ju aldrig rest som vi gör. Sen är det självklart så att det bara blivit enklare o enklare.
Vi har hittat de reserutiner som funkar för oss, och framför allt har ju barnen blivit väldigt vana vid det resande livet.

Den egentliga enda uttalade ”strategi” jag och Patrik har haft genom åren har varit att alltid tänka på vår egen inställning och vad vi förmedlar till barnen.
Utstrålar vi att det är skitjobbigt att vänta på en försenad nattbuss i timmar på en busstation där ingen pratar engelska och ingen information på engelska finns, i en stad någonstans i Malaysia (true story) Ja, då kommer ju barnen också tycka att det är skitjobbigt.
Sen är det verkligen inte så att vi är hurtfriskt jätteglada hela tiden… Men våra barn är faktiskt väldigt ”o-gnälliga” när det gäller sånt som väntetider, långa flygresor och liknande. Så ”taktiken” tycks ju ändå ha funkat.
Samma sak med känslor som rädsla. Nu har vi inte hamnat i några direkta farliga situationer (peppar peppar…) men Patrik har vissa anlag för flygrädsla, och någon gång har vi hamnat i lägen där jag också har känt mig rädd över något. Men där är vi jättenoga – INTE ge uttryck för rädsla inför barnen.

Vi har också alltid varit jättenoga med solskydd. Ofta långärmade solskyddskläder och alltid solskyddsfaktor 50 på barnen. Dag efter dag, oavsett vad vi tänkt göra den dagen.

En bebisprodukt som vi förresten hade stor nytta av på den där första resan med Milo var en tyg-barn”stol” i fickformat. En sånhär (se länk)
Kanonbra, i alla fall för oss.

Vi hade också en jättebra flytgrej till Milo den resan, som han satt i och flöt jättebra i.

Så visst finns det smarta grejer som kan underlätta resandet. Men generellt sett är nog vårt tips att inte hetsa upp sig jättemycket över packningen, även när man reser med små barn. Ska man till hyfsat turistvana platser så finns det allra mesta att få tag på där.

’
Följ oss gärna på Facebook för regelbundna uppdateringar om Jorden runt-planeringen, fler resetankar och mycket annat:
[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]