Tema Camping, rosa orkidéer – och ett stort TACK!

No Comments

Alltså. Det känns så rörande, och stort, och fint. Vi har fått så OTROLIGT mycket fin respons på vårt förra inlägg om att vi ska starta Come Closer Travel.
Jag blir väldigt glad, det är nåt väldigt fint i när människor gläds med och peppar någon annan, varav många inte ens känner oss personligen men ändå tar sig tiden att kommentera, gilla eller höra av sig på andra sätt.
TACK! Verkligen!
Detta gör det lite lättare att försöka dra ihop alla trådar som fortfarande hänger lite löst därute…

Idag var Jack med en stund och hjälpte till att packa upp varor! Fick en jätterolig leverans med tema Camping! Vi gillar ju nästan alla sorts resor, som ni vet 🙂 så självklart vill vi slå ett slag även för campinglivet. I detta fall i form av finfina grejer till alla husvagnsälskare.
Ja, det här med att packa upp varor!! Vilken grej! Ingen av oss har ju haft butik tidigare så vi har aldrig fått känna på detta, men det är ju lite som julafton hela tiden 🙂 Särskilt nu, när vi måste beställa allt på en gång eftersom vi börjar från noll!

Detta var också en STOR sak som hände idag! Installation av kassasystemet! En supportkille var här i flera timmar för att få allt i ordning. Ja hjälp, det för ju med sig en del, detta med att starta även butik och inte bara resebyrå (vilket väl kanske egentligen hade varit fullt upp, bara i sig självt…)
Men nu känns det ju alla tiders att ha ett fint kassasystem och en kortläsare, ja allt är installerat och klart!
Återstår bara att lägga till Swisch.

Man måste ju också tänka på detaljerna och se till att man kan göra fina paket och påsar! Idag anlände dessa på bilden ovan.

Det KAN vara så att det har snöats in “lite” på fina resväskor… Och det KAN vara så att “någon” har beställt lite väl många… Men ja, på något sätt kan jag ändå tycka att väskor med rosa orkidéer på förtjänar att spridas ut över världen, så man får ju försöka att dra sitt strå till stacken 🙂

Eftersom detta görs utöver våra vanliga jobb just nu så kan jag ju ärligt medge att det är en väldigt intensiv tid. Vi har ingen mall att gå efter, vi gör allting själva från grunden. Varenda liten del i bokningssystem, leverantörer av boenden, reseförsäkringar och allt annat, bygger vi upp själva. Detta ska inte bli en kopia av något annat utan vi ska kunna stå för varje millimeter av det vi erbjuder.
Och där ingår ju även att göra allt enligt de regelverk som finns, och att se till att göra allt professionellt.
Och ibland är det, ärligt talat, lite (väl) mycket att tänka på. Men all pepp, glada tillrop, människor som går förbi och vinkar eller säger något, och magkänslan om att det här kanske ändå kan bli något bra – allt det där lyfter och bär. Och jag kan faktiskt inte minnas när jag hade såhär mycket energi under en november på hemmaplan som jag har nu!
Här är FB-sidan och här är vår instagram ifall någon vill följa där.

Tog en snabb bild på fönstret ikväll när jag gick hem. Tycker om mitt nya kontor!


Vår resebutik växer fram

20 Comments

Nu ska jag berätta om vad vi håller på med! Vi ska öppna en resebyrå och butik med reserelaterade prylar, för både nytta och reseinspiration (tänk jordglobar, resväskor, passfodral, nackkuddar, snygga stödstrumpor…)
Tanken om att göra något mer av vår resepassion har funnits med ett tag, och jag har även gått utbildningen Travel Academy (TRAC) som är en erkänd branschutbildning. Jag började egentligen utbildningen på kul, för att jag ville vidareutveckla mig bara för min egen skull, och har kombinerat studierna med mitt vanliga jobb.
Men så, under resans gång, började vi inse att det kanske kunde vara möjligt att göra något av detta, hela familjen.

Och nu är det på gång! För två veckor sen fick vi nycklarna till vår lokal som ligger mitt i centrum i Degerfors. Då såg det ut såhär:

Sen har det jobbats. Patrik har målat om rubbet. Vi har skrapat klistermärken från fönstren. Städat, städat, städat.

Lokalen var inte i jättebra skick när vi tog över den, slitna väggar och inte så rent inuti. Men det har hänt massor under dessa veckor!

Och det är tusen och åter tusen saker att jobba med bakom kulisserna. Ordnat med resegarantin som man som paketresearrangör enligt lagen måste ha ställd hos Kammarkollegiet. Fixat med bokningssystem så att jag kan boka flyg, hotell och andra transporter på ett bra sätt. Skapat samarbeten med leverantörer vi vill jobba tillsammans med framöver för att kunna göra de skräddarsydda resor som vi vill göra.

Riktlinjen har varit att göra allt jobb ordentligt från grunden, så att det är hög kvalitet och korrekt enligt alla lagar och regler.

Ägnar oss också åt att tänka resekoncept, marknadsföring, ha koll på regelverk, skaffa kassasystem (vilket är en hel vetenskap..), välja ut varor vi vill sälja i butiken, ansöka om att få bli återförsäljare för just dessa varor, beställa hem, packa upp, göra ett lagersystem, inreda butiken….

Jag berättar förstås mer framöver, och kan också berätta att Att resa med barn kommer att finnas kvar på Facebook och den kommer inte bli en reklamkanal för den här verksamheten. Jag vill behålla den personlig och med fokus på de resor vi kommer fortsätta att göra. (nästa resa för familjen blir London över nyår!)

Så Come Closer Travel, som vår nya verksamhet heter, får en egen FB-sida där vi framöver kommer berätta mer ingående om vilka resor vi kan erbjuda, tävlingar, erbjudanden och mycket mer varvat med reseinspiration. Den sidan får ni såklart gärna gilla om ni vill, länk finns här.

Instagram har vi också, och en hemsida är under produktion.

Här i bloggen berättar vi vidare, precis som vanligt, om vad vi som familj har för oss och där ingår alltså numera en butik. Vi öppnar den 23 november.

Här lite mer bilder från processen där Come Closer Travel växer fram:

Milo och Jack målar mitt skrivbord.

Mamma har gjort en jätteinsats med mycket städning och fix.

Och pappa har också hjälpt oss massor, bland annat med ett jättejobb med att göra fönstren rena och fina.

Bästa Martin och Robin som skruvade ihop våra butikshyllor på en kväll.

Och Pär var också med!

Patrik och Jack bygger kassadisk.

Även Milo och hans kompis William hjälpte till med kassadisken

Ny affisch som sattes upp i fönstret häromdagen.

 

Dömle Herrgård – vår perfekta flykt från kaoset

No Comments

dömle herrgård

Det kunde nog inte ha kommit mer lägligt med en paus. Är SÅ glad att vi bokade in ett dygn på Dömle herrgård i helgen.
Det blev ganska mycket som en flykt, om jag ska vara helt ärlig. Vi håller på att göra om lite hemma, vi har ett annat stort projekt igång som kräver massa tid, det har varit grejer, ouppackade väskor, påsar, saker typ överallt… Men i lördags struntade vi i det, packade slapparkläder, finkläder och badkläder och åkte till Dömle som ligger några mil utanför Karlstad. Anrik plats vilket känns i hela miljön, gamla kvarnhjul, bevarad tidstypisk inredning och många små detaljer som gör att det känns väldigt mycket gammal tjusig herrgårdsmiljö.

dömle

dömle weekend

Vi fick ett rum med två dubbelsängar i ena flygeln. Nu hade vi ju enorm tur med vädret och det försämrade ju inte precis upplevelsen. Höstpromenader i VÄRME och solsken, barnen till och med badade i sjön!!!

domle

Och så jacuzzi och bastu nere vid sjön.
Det var en grej jag gillade här, att det fanns tillgängligt hela tiden. Ibland när jag varit på såna här ställen så ska det extrabokas och extrabetalas men här ingick jacuzzi + bastu för alla. Plus att barnen ju får vara med, vilket de sällan får om man åker på spa.

dömle jacuzzi

För första gången på länge kände jag mig verkligen avslappnad, och det var otroligt skönt med en helg med bara vi fyra (utan röran hemma…)

dömle herrgard

Och det kanske bästa av allt blev middagen! Så alldeles fantastiskt gott! Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men inte att det skulle vara SÅ bra som det var.
Vi var helt tagna, alla fyra, av maten. TACK Dömle Herrgård för den matupplevelsen!

dömle middag

dömle restaurang
Milo har pratat om förrätten flera gånger sen dess och han ser helt lyrisk ut varje gång.
Och vi alla var fullständigt överens om att hjorten till varmrätt var i världsklass.

dömle maten

Det var ganska få gäster just denna helg (på somrarna har de mycket bröllop på Dömle och snart drar julborden igång, så detta är kanske lite mitt emellan-tid) och därför blev det lite tid att småprata med personalen. Den här tjejen var så himla go med barnen, såna människor gillar man ju!

domle herrgård mat

Just det, köpte oss en värmländsk öl före middagen också:

dömle beer

Sen blev det rummet och gruppbild:

dömle herrgård värmland

Nästa dag bra frukost och sen tog vi ännu mer jacuzzibad i solen innan vi återvände hem till röran. Men det var lite lättare efter den energiuppladdningen.
Grymt bra grej också att inte alltid åka så långt, särskilt inte för bara ett dygn eller helg. Känns som att vi istället maxade tiden på plats.

I vinter öppnar de ett spa på Dömle herrgård som höll på att byggas nu. Tittade runt och det såg förstås finfint ut. Är ju lite (mycket) svag för spa:n med mycket varma badmöjligheter och det verkade det bli här. Så känns inte omöjligt att det blir ett återbesök när det är klart.

Och som alltid fantastiskt att få kvalitetshänga med våra små. Älskar det över allt annat!

Jack tog en mamma-Jack-selfie 🙂

Framsteg på riktigt, eller Alla pizzor vi aldrig köpte

1 Comment

Ikväll har jag varit på en föreläsning. Rubriken var “Framsteg på riktigt” och jag tyckte om den kanske mest för att den tog ett steg vidare från “tänk-positivt-så-löser-sig-allt-grejen”.
Föreläsaren heter Jesper Caron och jag tycker att jag fick med mig en del tänkvärda saker hem.

framsteg på riktigt

En sak som han pratade om var hur viktiga de små stegen är för att göra framsteg, att det är så lätt att vi människor ser ett mål framför oss och så kräver vi av oss själva att vi ska vara där direkt. Annars är det ett misslyckande.
Typ “Nu ska jag börja träna varje dag” (istället för att kanske börja med två dagar i veckan, och i lugnt tempo), eller “Nu ska jag starta igång min affärsidé!” och så känns det som en stor FAIL om allt inte händer på en gång. Istället för att låta resan ha sin gång, och se även de små stegen som steg framåt.
OCH att det krävs både tillit och kapacitet för att kunna förvänta sig resultat. Inte bara tro (a la “positiva tankar så ordnar sig allt”) men inte heller bara kunskap/erfarenhet. För om inte tilliten/tron också finns där så blir det omöjligt att nå ända fram.

framsteg sverige
Milo och jag för något år sen, gillar bilden särskilt för att jag minns lugnet i stunden. Härligt.

För mig var det tankeväckande, för jag är rätt mycket en allt-eller-inget-person. Skolad i att ständigt leva mot korta deadlines (de första tio åren av mitt yrkesliv spenderades ju trots allt på en kvällstidning), och med ett dokumenterat dåligt tålamod för det som tar längre tid än väntat.
Samtidigt känns jag lite motsägelsefull med tanke på att jag har sån väldig koll på vikten av “många bäckar små” när det gäller till exempel resor. Hur alla våra resor är ett resultat av just det tålmodiga. Någon eller några hundralappar som ständigt har förts över på resekontot, månad efter månad.
Där alla pizzor vi aldrig köpte, alla handväskor jag aldrig ägnade en tanke, alla märkeskläder vi aldrig har ägt, tillslut blev till en jorden runt-resa som varade i drygt nio månader.

Där fick det ju ta sin tid. Där fick ju processen leva och växa och tillslut bli en förverkligad dröm.
framsteg bali
Lembongan, Bali, Indonesien

Men i typ alla andra situationer är mitt tålamod, inte minst med mig själv, mycket sämre.

Jag tänker att jag kanske borde anamma “många bäckar små” – eller snarare att-låta-processen-ha-sin-gång – lite mer även i hemmalivet. Jag håller till exempel just nu på att kämpa med ett jobbprojekt som inte riktigt rullar på så snabbt som jag hade sett framför mig från början.
Och en rätt stor del av mig vill då helst bara skita i allting och göra nåt helt annat. Eftersom det inte går sådär snabbt som jag vill. Känslan blir hela tiden att det inte går bra, för att det inte går så fort framåt.
Istället för att jag känner mig stolt och glad över det jag faktiskt gör.

Här finns ett inlägg jag skrev för ganska längesen om detta med att våga, då med ursprungspunkt i hur Milo vågade ställa upp i en simtävling på öppet vatten trots att han var barn och alla andra vuxna. Det handlar också om att ta det där första steget, även när vi vet att vi inte kommer att hamna överst på prispallen vid första försöket.

Ett steg i taget.

Det är nog viktigare än vi många gånger tror.

framsteg simning

Categories: Okategoriserade

Tags:

Att resa med bara ett barn: Jack och mamma i London

1 Comment

arsenal

Det börjar ju obönhörligen att närma sig höst. Idag börjar Milo och Jack skolan, sommarlovet är officiellt över. Och då slog det mig att jag skulle vilja lyfta fram en sak, för dem som funderar på att hitta på något lite extra någon helg, långhelg eller annan ledighet under hösten.
Nämligen att resa med bara ett barn! (om man nu har fler än ett)

img_6838.jpg

Som ni vet är vi väldigt förtjusta i att resa ihop alla fyra. (helst hela tiden och jämt..) Men, för en gångs skull gjorde vi faktiskt en för oss ovanlig helg i våras – jag och Jack reste tillsammans, alldeles själva. Till London.
Jag har helt glömt bort att skriva här om det, men det var så himla härligt att jag känner att det ju passar att dela med oss av. Och OBS!, man behöver såklart inte åka utomlands för att det ska “räknas”. Men himla fint att få mer tid med bara ett av barnen.

img_6801.jpg
Mellanösternmiddag på Edgware road! SJUKT gott!

Jack älskar ju fotboll över allt annat på jorden. Och han älskar Arsenal. I våras skulle de spela semifinal i Europa League mot Atletico Madrid, och jag “råkade” kolla vad det hela skulle kunna tänkas gå på. Det visade sig i alla fall vara betydligt billigare än en vanlig Premier League-match, och så fanns det jättebilligt flyg med Ryanair, och så tog jag ett fotbollsresepaket där hotell ingick (jag valde det enklaste och billigaste alternativet, Royal National hotel) Bokade med svenska bolaget Go Sport Travel och det funkade utmärkt. Att jag valde just Go Sport travel och inget annat av alla bolag som finns berodde egentligen bara på priset, men allt fungerade bra med biljetter och hotell.

img_6832.jpg
Kortspel och pommes på pub nära hotellet vid Russel Square

Till saken hör också att jag verkligen hade längtat tillbaka till London. Så det hela var inte bara av välgörenhet för sonen… Utan jag ville väldigt gärna dit. Jag bodde i London i två omgångar 2002-2003 och var Londonkorrespondent för Expressen, och sen dess har jag bara varit tillbaka två gånger tror jag.

resa london med barn
Visade förstås Jack huset jag bodde i! I området Maida Vale i London

Hur mycket jag än gillar att upptäcka nya platser så finns det ju nåt väldigt bekvämt i att komma till en plats där man känner sig lite hemma. Som nu. Litegrann går liksom på automatik. Även om jag var lite Londonringrostig så sitter ju vissa saker där. Riktningar, tunnelbanelinjer, en och annan genväg och favoritplatser.

london med barn

Det var jättefint att få göra detta med Jack! För även om vi verkligen maxade allt som hade med Arsenal och fotboll att göra så hann vi med en hel del annat. Notting Hill är ett MÅSTE för mig när jag är i London. Vi hängde i Covent Garden. Var på pub. Shoppade. Åkte tvåvåningsbuss. Åt massa god mat. Drack milkshake och kollade fotboll på tv på Planet Hollywood:

img_6808.jpg

Och så Arsenal då. Rundturen på arenan Emirates som vi gjorde blev otroligt lyckad. Jack älskade varje sekund.

go sport travel

img_6699-2.jpg

Favoritspelaren: Pierre-Emerick Aubameyang

go sport travel fotbollsresor

Vi var på Emirates i flera timmar. Sen i Arsenalshoppen i minst en timme. Sen Arsenalmuséet.

arsenalmuseum
“Titta här min son. Detta är Fredrik Ljungberg som var JÄTTESTOR Arsenalspelare när mamma bodde i London, och mamma intervjuade honom jättemånga gånger! Ja… det var kanske ett tag sen… Men han var väldigt känd då i alla fall” 🙂 🙂

img_6641.jpg

Jo, vi var ju på själva matchen också! Såklart. Det är riktigt roligt att gå på engelsk fotboll. Och så klart fantastiskt att få dela Jacks enorma lycka över att få vara på Emirates och se sitt Arsenal spela.

go sport travel london

Men Milo då, kanske några av er tänkte. Och jag lovar, så tänkte vi också… Så jag pratade med Milo först, innan jag pratade med Jack. Eftersom han inte har broderns Arsenalintresse så var det inte nån grej alls för honom. Och eftersom han skulle få åka på två simläger under sommaren så blev det rättvist, tyckte han också.
Plus att han och pappan har en egen helgresa på gång nu i september. Inte till England, men då blir det också ett stort intresse som ska få stå i fokus.

go sport travel fotbollsresa

Är jätteglad över minnena från Jacks och min resa. Och det kommer att bli flera, i alla möjliga olika familjekonstellationer, det är jag rätt säker på.

Tältsommaren 2018 – Älska älska älska tält

5 Comments

Det blev ju en sommar som helt saknar motstycke. Som värmeälskare har jag trivts så bra! Visst hade det varit bra om det hade regnat betydligt mer (på nätterna…) men ur ett njutningsperspektiv har sommaren varit fantastisk.
Vi älskar att tälta, så är det verkligen. Älskar det där att det känns som man är ute dygnet runt, och när man dessutom aldrig behöver frysa (som i år) oavsett tidpunkt på dygnet så är det ju oslagbart, skulle jag säga.
Och jag älskar närheten. Att vara NÄRA.

Vi började med tält på Grebbestadfjordens camping tillsammans med goda vänner.

campingliv

En sån där riktigt kanonlånghelg, när Sverige dessutom spelade VM-match och vi röjde på After beachen i Tanumshede och körde all in på Sverigeutstyrsel, till och med till krabbfisket.

krabbfiske

grebbestad

Grebbestad var varmt, härligt, lite galet, fyllt av bad, krabbor & lek. Och sen drog vår familj vidare på måfå söderut på Västkusten, spanade in några olika campingar på vägen, och fastnade för Solvik i Kungshamn utanför Smögen.
Vilket utmärkt val!! Så himla fin camping. Rekommenderar!

img_8761.jpg

img_8801.jpg

smogen
Smögenbryggan!

solvik
Solnedgångspicknick på klipporna med färska räkor, Smögenröra och baguetter!

talta
Samma picknickkoncept funkade även en kväll när det för ovanlighetens skull spöregnade.

img_8808.jpg

Sen var vi tvungna att motvilligt dra oss hemåt på grund av jobb för pappan. Men jag ville verkligen inte sluta tälta… så jag och barnen packade om och drog till Hargebadens camping utanför Askersund (vald framför allt på grund av närheten, ca en timme från oss).

För mig är det verkligen inte bara en budgetgrej, det här med att tälta, även om det i och för sig är jättebra att det bara kostar runt 200-300 kronor att bo en natt på camping och själva utrustningen i sig är inte heller jättedyr. Utan det är mer det där enkla, lite primitiva som jag gillar. Det är som det är, man är nära varandra, nära naturen.
Det är noll fokus på att typ vara snygg, och det är okej att bara ligga i timmar utanför tältet med en bok medan barnen öser runt med nyfunna vänner på campingens lekplatser och fotbollsplaner.

img_8905-2.jpg

Fick upp tältet i Hargebaden med gemensamma krafter!

img_8999-1.jpg

Oftast kör vi ENKELT när det gäller matlagning under våra campingtripper, ett sätt att hålla nere kostnaderna plus att det är roligt att hänga så mycket som möjligt på campingen och slippa dra iväg. Och är väl inte alltid jätteimpad av campingrestaurangerna som ofta har en tendens att vara lite halvkaotiska och utan särskilt mycket finess på maten.

img_9087-1.jpg
Men Hargebaden har faktiskt en trevlig restaurang med uteservering mot Vättern! Den körde vi en kväll. Fish & chips. ÄLSKAR att hänga med mina ungar. Vi har alltid så himla roligt ihop.

img_9089-1.jpg

Och vi tre tog faktiskt en till tälttripp – återigen kollade jag något som inte var så långt bort, för att slippa lägga massa tid i bil. Och det blev Skutberget i Karlstad. Med lilla tältet denna gång, i två nätter.

img_9635.jpg

sunnesommarland
Och med en dagsutflykt till Sunne Sommarland! Kul dag.

skutberget
Sen hem till tältet på Skutberget igen och läsa Harry Potter med pannlampa.

Är så glad över vår fina tältsommar. Kommer att sakna den! Mycket.
Får kämpa lite mot vemod just nu, som alltid när sommaren lider mot sitt slut.
Men ÅH vad många fina minnen. Glad över dem.

camping i sverige

En underbar natt bodde vi också i vindskydd alla fyra. Ljuvligt. Har skrivit om det här.

Sliperiet i Borgvik – Smart bröllopspresent (om jag får säga det själv…)

No Comments

Jag är ju rätt svag för att ge bort presenter som man själv får ut nånting av 🙂
Så när min bror Erik i maj gifte sig med finfina Sara så kände jag direkt att jag ville ge dem något som vi gjorde tillsammans.

En söndag blev det dags, och vi fyra (Erik, Sara, Patrik, jag) åkte till konsthallen Sliperiet i Borgvik (grums kommun) i västra Värmland.

Här har Oscar Magnusson, medlem i Sven-Ingvars och son till Sven-Erik Magnusson (ni kanske såg Oscar i Så mycket bättre i fjol?) byggt upp något speciellt och unikt.

Man ska aldrig underskatta en rosa gris gjord av hönsnät! Denna kostar 45000 kronor. Jag gillade den!

Oscar har verkligen satsat på detta ställe, renoverat ett gammalt sliperi och tagit dit konst av hög klass.

Jag kan inte mycket om konst men tack vare att Sliperiet blandar olika konstnärer och konstformer så hittade jag favoriter, och även objekt jag inte alls gillade – också spännande!


Vill ha denna glaslampa! Tyvärr kostar den typ 75000 kronor…


Mat och dryck uppskattades!! Sliperiet satsar mycket på restaurangen med fin mat med nära råvaror. Har fått flera utmärkelser för sin mat och finns med i White Guide.


Stopp vid Alsters badplats på hemvägen med lite bubbel och ostar


Vackert i Borgvik!

Tack Erik och Sara för att ni ville följa med, trots att vi inte följde önskelistan om bidrag till bröllopsresan… Men den ska förhoppningsvis bli av ändå, och då följer inte jag och Patrik med – LOVAR! 🙂

I det enkla bor det vackra

2 Comments

Natt i ett vindskydd nånstans vid en sjö i en skog. Det var precis så att alla fyra liggunderlag fick plats härinne. De andra tre omkring mig sover men himlen är fortfarande inte mörk. Vattnets ljud framför oss. Det var 28 (!) grader varmt förut när vi mätte när vi badade.

Jag kunde ha önskat mig ett något mjukare liggunderlag (det jag ligger på är förmodligen från typ -92) men upplevelsen är ändå så mycket mer än vilket femstjärnigt resort som helst.

Vi gjorde som vi så ofta gör, bestämde oss snabbt. Drog fram pärmen där vi en gång – för oss ovanligt duktigt gjort – satte in broschyrblad om Bergslagsleden. Scannade snabbt igenom pappren, ville hitta ett vindskydd på max några mils avstånd invid en badsjö.

Vi hittade ett där vi aldrig varit tidigare, åkte 25 minuter i bilen och gick en bit längs en stig genom skogen.

Och sen detta.

Vi hade med oss pastasallad och kassler, åt på plasttallrikar, badade flera gånger i sjön. Milo fiskade.

Solen sjönk och jag kände det där lugnet, den där totala harmonin som skogens tystnad, enkelheten och vi fyra tillsammans skapade den här kvällen.

Ibland betalar vi tusentals kronor för upplevelser, ibland noll. Tänk att det här finns, alldeles nära. Och vilken lycka det enklaste kan ge.

Andetagen från de tre som står mig närmast, min familj, och utanför bara ljudet från sjön som rullar lätt i den ljumma lätta vinden.

Här och nu.

Lycka.

Categories: Okategoriserade

Campingliv för tre

1 Comment

Efter två veckors ledigt ihop alla fyra blev det dags för Patrik att börja jobba. Jag och barnen hade inga planer men jag kände fort hemma att det blev väldigt VARMT, plus att alla inne-sysslor vi inte hunnit/prioriterat bort hela denna varma sommar liksom blängde på mig…

Så, jag föreslog egen campingtripp för mig, Milo och Jack. Det hela gick snabbt från beslut till handling. Kollade kartan, hittade camping på lagom avstånd, packade tält, kylväska, badkläder och inte så mycket mer.

Vi hamnade på Harge bad och camping utanför Askersund, en dryg timme hemifrån. Jag var faktiskt inte alls övertygad om att vi skulle klara att få upp tältet utan hjälp… men vi löste det!!

Och nu har vi hängt här tisdag till idag. Haft sovmorgnar. Ätit frukost på filten utanför tältet.

Badat, badat, badat, badat.

Barnen har spelat fotboll och hoppat studsmatta med nyfunna vänner.

Jag har läst ut en hel pocketbok. Och blivit bjuden på kaffe och bulle hos tältgrannarna.

Vi har kastat Gris och Fisk, många gånger. Hoppat från hopptornet. Ätit glass. Tränat på nickar och volleyskott. Lagat köttbullar och snabbmakaroner i campingens kök. Pratat mycket, om alltifrån politik till nyförvärven i Premier League.

Jag har det så himla bra med mina killar. De är omtänksamma, hjälpsamma och roliga att hänga med. Vi skrattar väldigt mycket ihop.

På kvällarna läser vi Harry Potter med ficklampa, nerkrupna intill varandra på varsitt liggunderlag med lyllo-mig i mitten.

Igår kväll tog Harry Potter tåget till Hogwarts! Spännande!

Jag är så glad att vi drog iväg på en tur, så himla glad och tacksam över mina killar och vår relation.

Igår kväll slog vi på stort och åt på strandrestaurangen i Hargebaden som en liten Grande Finale. Alla valde fish & chips. (Ja, barnportioner är för mycket länge sen ett minne blott i den här familjen…)

Valletta – häftiga stenhus & en otrolig restaurangupplevelse

No Comments

Valletta skulle visa sig bli en trevlig bekantskap. EU:s minsta huvudstad har 6300 invånare (alltså, det är ju mindre än Degerfors!) och består av sandstensfärgade byggnader och smala gator och gränder.Vi hyrde ett boende i ett 500 år gammalt stenhus via Airbnb, och det blev toppen. Tokcentralt (det är väl i och för sig det mesta i Valletta), jättenära havet plus att det fanns en parkering nära huset så att vi slapp ge oss på fickparkering i vänstertrafik i smala gränder…

Det var roligt att bo i ett hus med så mycket karaktär. På nedervåningen fanns ett litet kök, badrum, mini-allrum och ett sovrum. En smal stentrappa ledde upp till det som blev Milos & Jacks sovrum.På väg nerför trappen till vår gränd! Vi bodde innanför den blåa dörren till vänster. Milo och Jack filmade runt i hela huset så jag gissar att det kommer mera därifrån i ett kommande Jorden runt-snack 🙂

Andra kvällen hade vi försökt boka bord på stället som toppar på TripAdvisor men det var fullt. Så vi letade vidare och fastnade för recensionerna av ett annat ställe; Wild honey. Patrik ringde och fick bord där.När vi kom dit blev vi först något fundersamma… Stället var mycket mindre än vi trott och låg i en nerförsbacke, så både stolar och bord på den minimala uteserveringen sluttade lite.

Sen var det menyn – det fanns bara två olika “platters” och pizza. Kändes först lite trist, hade sett framför oss något mer “restaurangigt” av typen två- eller trerätters med kött/fisk. Och grejen var att vi inte hittat något om menyn på deras hemsida eller recensioner, så det hade ju varit en chansning.Men stället var ändå så mysigt och personalen toppentrevlig så vi bestämde oss för att slå oss ner. Vi tänkte ta in två platters och två pizzor att dela på alla fyra men servitören avrådde och tyckte det räckte med en platter med småplock.

När allt kom in förstod vi varför Wild Honey i Valletta får så fina recensioner. Pizzorna var av deli-slaget, Jack ÄLSKADE den med vit tryffel, pepperoni, persiljeolja och mozzarella. Milo åt mest av den med jättefin parmaskinka och svamp.Och plocktallriken!! Gudomlig! Ostar from heaven, kött av olika slag, oliver och sallad – godaste jag ätit i den genren. Mängden var dessutom väl tilltagen, två pizzor och en platter räckte absolut och då är vi ändå fyra som gillar att äta mycket 🙂 Billigt var det också, plocktallriken kostade bara runt 11 euro vilket jag inte fattar hur den inte kan kosta mer. Hade gladeligen betalat det dubbla.

Dessutom är Wild Honey kända för sitt utbud av öl från mikrobryggerier.

Patrik testade två, som var helt klart annorlunda – och goda! Jag drack prosecco, vilket var grymt till maten.Vi var så nöjda alla fyra och åt länge. Det är något jag är väldigt glad över att vi delar allihop. Middagen blir ofta en höjdpunkt på dagen när vi reser, en upplevelse/aktivitet i sig självt. Att ha två ungar som älskar att testa nytt och gärna kastar sig över det mer udda på menyn – det är en stor glädje för oss som själva ser maten som en viktig del av resandet.Wild honey i Valletta rekommenderas därför absolut om man gillar det mer bohemiska, mindre och kan tänka sig att sitta lite sluttande.

En kväll att minnas!

Sovrum i “vårt” hus i Valletta

Categories: Europa Malta

Tags:

Framme på denna vackra lilla ö

3 Comments

För första gången fick en ny metod styra valet av resmål; vi skulle hämta Milo på simläger i Borås i lördags och när jag “råkade” upptäcka att det bara var 25 minuter från Landvetter så…
Gick det något flyg samma kväll någonstans till okej pris? Där vi kunde vara tillbaka i Sverige på fredag.
Och jo, det gjorde det! Så 23:30 i lördags kväll landade vi på Malta!

Vi gick till Hertz och fick en hyrbil och snart satt vi i bilen. Planen är en roadtrip för att se mycket av ön på relativt kort tid, tacksamt eftersom det är så korta avstånd överallt. Ön är verkligen liten!

Första anhalten blev fiskebyn Marsaxlokk där vi bodde första natten på ett litet guesthouse. Nästa förmiddag gick vi på fiskmarknad.


Den kända fiskmarknaden i Marsaxlokk

Sen checkade vi ut och drog vidare till St Peters pool som ligger strax utanför Marsaxlokk. En naturlig pool med helt klart vatten, väldigt speciellt ställe.


Milo hoppar ner i St Peters pool


Jack på väg i

Vi hann med så mycket igår! Lunch på mysig uteservering i grannstaden Marsascala, och sen rullade vi mot Valletta där vi har hyrt boende i ett stenhus (500 år gammalt!) på Airbnb.


Vackert i Marsaxlokk

Älskar att hänga vi fyra såhär koncentrerat igen. Patrik har bara två veckors sommarsemester i år och jag jobbar också en del.

Och hemma har ju barnen så mycket sitt eget liv med kompisar och aktiviteter, precis som det ska vara förstås, men ibland längtar jag verkligen ihjäl mig efter vi-fyra-tid.

Vi brukar inte dra runt riktigt såhär mycket som vi planerar att göra den här veckan, med totalt tre olika boenden i olika delar av landet. Men det känns kul och spännande, landet är nytt för oss alla fyra så nu ska här upptäckas!

Känner oss redan förtjusta! Malta är FINT!

Igår kväll blev det fotbolls-vm och sushi på storbilds-tv i food court 🙂 Kanske inte jättegenuint men det var kul!

Ikväll ska vi ut och äta på nåt fint ställe i Valletta. Men nu blir det fortsatt bad HÄR:

Categories: Europa Malta

Tags:

Rom & Colosseum – en rolig överraskning till barnen

No Comments

Det har blivit en grej det här med de sju nya underverken för vår familj. Mest beroende på att vi “råkade” besöka två av dem under jorden runt-resan (Macchu Picchu i Peru och Jesusstatyn i Rio de Janeiro) Dessutom besökte vi ju Cheops pyramid i Egypten i vintras, som är det enda återstående av de sju antika underverken.
Och på barns sätt har nu Milo och Jack intresserat sig för fakta om även de andra nya underverken och vi har pratat, halvt på skoj/drömnivå men ändå litegrann på allvar, om att det ju vore väldigt roligt att ha sett alla sju innan de blir vuxna.

colluseum rom

Ytterligare ett underverk finns i Rom: Colosseum, denna mäktiga amfiteater där många blodiga gladiatorstrider har utkämpats.
Så när vi åkte hem från Marrakech överraskade vi dem med att inte bara mellanlanda i Rom (vilket vi hade sagt att vi skulle) utan också stanna där i två nätter.
Vi hade bokat in ett Airbnb-boende supernära Colusseum, vi behövde bara gå typ 20 meter ut på en gata så såg vi det och sen ytterligare kanske 100 meter så var vi där.

Vi hade läst på en del och gick in och besökte Colusseum vilket var riktigt kul och intressant. Det försöker vi alltid att göra när vi besöker sevärdheter. Jag brukar spara pdf:er med fakta och berättelser i telefonen och så portionerar jag eller Patrik fakta inför och under tiden för besöket.
Vi laddade också ner en barnfilm om Colusseum som de tittade på på datorn en kväll i Rom innan de somnade. Känns som att platserna blir mycket mer levande när man kan prata om vad som har hänt där då, för längesen.
DSC06708

Barnen var jätteglada, och att bo så nära gjorde att vi fick en massa extra “Colusseum-känsla” även när vi hade gjort annat och bara passerade förbi på väg ut eller hem. Som till exempel att se det upplyst på kvällen (vilket jag verkligen tycker att man ska göra!)

colosseum i rom

Vi maxade på med Rom, vilket funkade bra tack vare att det är så kompakt i de centrala delarna. Vi körde hela turistgrejen med Fontana di Trevi, Spanska trappan och Vatikanstaten, och höll oss mest i dessa delar av staden.

Vi gick MYCKET, åt både pizza och pasta och hade det allmänt mysigt.
Det var en rolig överraskning som blev lyckad för oss alla fyra.

IMG_8415

IMG_8378

Nu återstår Kinesiska muren, Taj Mahal i Indien, Chichen Itza i Mexico och Petra i Jordanien. Vi får väl se om vi lyckas få se även dem framöver… 🙂


Frukost i vår Airbnb-lägenhet nära Colosseum

IMG_8323

IMG_8338

IMG_8276

Milos och Jacks Marrakech

2 Comments

Hej!
Det är Milo och Jack som har gjort det här blogginlägget och vi har tagit alla bilderna. När vi var i Marrakech hade vi en egen kamera.
Det är våra favoritbilder ifrån Marrakech som vi vill visa och berätta om.
marrakech

marrakech saadiska gravarna
Det här är en bild på de saadiska gravarna.

marrakech saadiska
Det vara lärorikt att få vara vid de här gravarna och titta på gravarna.

marrakech tombs
Vid gravarna fanns det mycket mosaik som ligger på gravarna.

marrakech souk
Vi var mycket i soukerna som är typ en marknad. Såna här lampor fanns det väldigt mycket av.

marrakech souker
Det är mycket handgjort i soukerna.

marrakech shopping
Det fanns roliga skyltar i Marrakech. Såhär kunde en del se ut.

marrakech shoppa

marrakech spices
Det fanns många goda kryddor. Det fanns egna delar i soukerna som det var bara kryddor i. Det var många färger.

marrakech marrocko

marrakech fotboll
Vi spelade mycket fotboll i gränden där vi bodde.

marrakech cat
Oj, titta en kisse!

marrakech lamb
Såhär kunde våran lunch se ut i Marrakech och det var spännande att äta. Det här är lamm som man hade på salt och kummin i en blandning. Man åt inte på tallrik utan på papper och med händerna, och så delade alla på det.

marrakech friends
Det här är bra vänner till oss ifrån Kanada. De heter Ruth och Blaine. Vi bodde med dem i några dagar, och de var med och åt lammet med oss.

marrakech life
Vardagsliv i Marrakech.

marrakech fruit
Jag (Milo) och pappa och Blaine gick hit för att handla färska juicer. Jag tog en blandning av olika frukter som de gjorde juice av.

marrakech king
Det här är en kung som alla verkar tycka väldigt mycket om. Det fanns två väggar med bilder på kungen i soukerna.

marrakech barca
Häftiga grejer som dom hade gjort.

marrakech medina

Marrakech är en trevlig stad. Vi hade det jättekul där. Det var god mat där, särskilt lammet.
Vi kan rekommendera att ni åker dit.

Kram Milo & Jack

Bild och text av Milo och Jack Thunberg

Categories: Afrika Marocko Marrakech

Tags:

Det har varit en lång, lång vinter i år…

3 Comments

…men nu så ÄNTLIGEN, börjar jag vakna upp ur min dvala. Ja, nu har vi ju haft flera fantastiska veckor med ett underbart väder.
Men ja, det tog tid i år, att komma ifatt. Och jag är nog inte där riktigt än men sommaren hjälper till.
Det har varit lite tyst här och det beror framför allt på att jag har varit sjuk, inte hela tiden på det sängliggande (och inte heller jätteallvarliga) viset. Men på det där sättet att jag inte riktigt varit mig själv, inte kunnat jobba som vanligt och inte haft min vanliga energi.
Det beror också lite på att jag har lagt den extratid jag har känt att jag mäktat med på något nytt som förhoppningsvis ligger framför. Och jag VET hur tråkigt det är med människor som säger A men inte B – URTRIIIIIST!!
Men detta är något som på sätt och vis har levt med mig och oss i flera år, något vi känner att vi kan och vill göra.
Jag hoppas kunna bli lite mer tydlig snart.

gryten
Denna bild tog Milo ikväll vid sjön Gryten, några kilometer från vårt hus. Vi tog med oss kvällsmaten hit och fick en fin stund tillsammans alla fyra. FOTO: MILO

Hur har ni det där ute i värmen?
Här är vi fortfarande lite uppfyllda av ett vackert bröllop som vi fick uppleva i helgen, när min lillebror Erik gifte sig med sin Sara. Så väldigt väldigt fint.

IMG_7142

Och så gläds vi åt vårt hus! Tänk att vi för snart ett år sen kom hem från jorden runt-resan utan någonstans att bo. Och nu är vårt lilla gula hus i utkanten av tätorten ett så självklart hem för vår lilla familj.

IMG_7034

Jag är glad över vårt uterum, det älskar jag verkligen. Och jag älskar kvällssolen, och att vi har åkermark på ena sidan av huset som gör att det känns som landet fast ändå med fördelarna av att bo i ett villakvarter.
Milo och Jack hänger runt med kompisar och jag tycker mycket om när det kommer barn förbi och hänger här.

IMG_7023
Dom har varsitt rum, men ibland hittar man dem ändå såhär 🙂

Sen har vi, kanske lite överilat.., börjat odla en massa grejer också. Vet inte riktigt hur det här gick till. Vi kan nämligen ingenting om odling. Men det började med att jag fick en pallkrage + lite andra trädgårdsattribut av en av våra bästisfamiljer i 40-årspresent. Jo, de är VÄL medvetna om att jag inte alls har gröna fingrar…
Men det hela hade ändå effekt, eftersom vi nu har fått för oss att trycka ner allt möjligt i jorden, i pallkragar, trädgårdsland och krukor, och vi har fortfarande fröer kvar. Puh!

IMG_6980

Sommaren har vi planerat litegrann men inte så mycket i detalj. Men tältet ska få vädras, kanske rentav rejält.
Och Patrik och jag ska äta lyxmat, bo på finhotell och gå på konsert minsann.
Plus lite, eller faktiskt, en hel del annat.

Och så har jag ju inte ens berättat om Rom än. Det var ju grymt ju.
Och Milo och Jack vill dela med sig av sina bästa Marrakechbilder i ett eget blogginlägg. Och det får dom ju såklart.
Och Jack måste ju berätta mer om London!!

IMG_6604

Ja men hörrni, visst har det vänt nu?! Nu hoppas jag på det lite friskare, lite gladare och lite mer energifyllda spåret.
Dags för nystart. På flera olika plan.

Fint att ni finns därute, och jag önskar att ni har tid att njuta av solen då och då. Maj är ju fantastiskt men ibland så hektiskt också.
Vi hörs. Snart!

IMG_7249
Mamma och pappa på besök i trädgården häromdagen

10 år!! Milo vår Milo, Grattis på din dag!

No Comments

Han virvlade ut en vacker aprildag, flera veckor före utsatt tid.
För att uttrycka det milt: Jag var inte riktigt beredd. Jag skulle ju bara vila en stund och sen gå upp och göra något annat i kanske tre-fyra veckor till.
Men när jag reste mig ur sängen efter vilan så stod det väldigt klart, på ett forsande uttrycksfullt sätt, att livet hade planer på att förändras lite snabbare än så. Typ, på en gång.
Så kom han. Märkligt svarthårig med tanke på att hans pappa nog är Degerfors blondaste man. Jag tog det dock rätt bra, eftersom jag hade koll på att det trots allt var rätt gener som hade skapat just det här lilla miraklet.
Och den ljusnade rätt fort, den där lilla kalufsen.
milo
I Costa Rica förra våren – Milo älskade verkligen denna sengångare!!

Ibland inser jag att jag är lite extra mammig just med dig, Milo min Milo. Kanske är det för att du kom först. Att jag fick dig innan jag hade fått träna en gång på att vara mamma och släppa taget ibland. Med dig har jag lite svårare att släppa tankar på hur du har det, att du säkert mår bra, att du trivs och att du tillåts vara allt det där fantastiska som är du även i skolmiljön, som ju ibland kan vara ganska tuff. Trots att jag innerst inne vet att du har det bra därute.
Men jag har dig så nära att det ibland känns som att vi är ett och samma. När du ser ledsen ut så värker det i hela mig. När du skrattar så sjunger jag inuti.

Idag firar vi din tioårsdag. Du har förstått att det är något speciellt att fylla något som slutar på en nolla, och visst är det så. Så visst ska du firas, Milo min Milo.
Vi ska fira att det var just dig vi fick, den där helgen för tio år sen när solen strålade över Degerfors och du lät oss förstå att du inte alls hade för avsikt att vänta därinne till nån gång i mitten av maj.
Vi ska fira att vi fick en kille som har hjärtat precis där det ska vara. Ett hjärta som vill alla så väl, från minsta kattunge till jordens fattigaste människor, och däremellan även familj och vänner.
Jag tänker ibland att om du bara får behålla det, om du bara får behålla din omtänksamhet om alla andra varelser, då blir det bra.
Då spelar det egentligen ingen roll exakt vad det kommer att stå i skolbetygen så småningom, även om jag hoppas och tror att det blir bra, det också. Men förmågan att känna empati – jag är så glad att du har den, Milo min Milo.

milo 10 år

Du kan så många saker. Du simmar fjärilssim och alla andra simsätt snabbare för varje gång jag ser dig tävla i en simbassäng. Du blir så stolt och glad när du slår dina personliga rekord, och förmodligen blir jag och din pappa ännu stoltare. Men det absolut största för oss är att se din glädje i vattnet.
milo t

Du fångar bilder i din kamera som gör mig imponerad gång på gång. Du pratar obehindrat och glatt med människor du möter, vuxna som barn, var vi än är i världen.
Så mycket jag lär mig av dig, Milo min Milo, som virvlade ut till oss en vacker aprildag.

Idag har vi fått väcka dig med sång och paket, och jag har vinkat hejdå till dig och din bror när ni cyklade iväg till skolan. Du klädd i ny jacka och ny hatt.

Jag är så tacksam över dig. Och så mycket stoltare över allt som är du än du någonsin kommer att förstå.

**

Texten är en uppdaterad version av en krönika i Karlskoga tidning/Kuriren publicerad 13 april

milo födelsedag

milo panama
En av Milos favoritsysselsättningar är fiske. Här på Bastimentos i Panama.

Milo 10 år
I Cusco, Peru.

idamiloisabela liten
Jag älskar dig oändligt.

Att träffa resevänner igen – Ett väldigt kärt återseende

No Comments

Jag skulle vilja berätta om vårt möte med Ruth och Blaine i Marocko. Orsaken är att de betyder så mycket för oss, och att vår vänskap beskriver så mycket om hur vårt resande är, och vad vi vill att det ska vara.
**

Första gången vi träffades var på ett litet enkelt vandrarhem i en by vid en flod i Nicaragua.
Patrik pratade med dem en stund på terassen, jag satt upptagen med annat och nöjde mig till en början med att hälsa.
– De undrar om de kan åka gemensamt med oss, meddelade Patrik sen.
Orsaken att vi befann oss just i den här byn var nämligen att vi den här dagen skulle vidare för att uppleva naturen och enkelheten långt ute i regnskogen.

resevänner ruth

Ja, det gick väl bra att de gjorde oss sällskap. Vi delade båt och färdades ihop mot den avlägsna plats långt inne i djungeln där vi skulle tälta i tre nätter.

basecamp-bartola-1

Ruth och Blaine kommer från Kanada, är i 60-årsåldern och backpackar sex månader om året.
Det är nu nästan exakt ett år sen som våra resvägar korsades för första gången, och nu har vi precis tillbringat fem dagar tillsammans i Marrakech i Marocko.

IMG_6023
Yatzy tillsammans med Ruth och Blaine i Marrakech, Marocko!

För där, i Nicaraguas regnskog, föddes en vänskap som skulle visa sig vara större än ålders-, lands- och tidsgränser. Ruth och Blaine, vars egna barn är vuxna sen länge, tog sig an Milo och Jack på ett så naturligt sätt att de sen dess är viktiga och självklara personer i barnens liv. Och vi alla upptäckte hur enkelt allting var när vi var tillsammans, och hur mycket vi hade att prata om.
Förra våren slutade det med att vi reste i tre länder tillsammans; Nicaragua, Costa Rica och Panama. (läs gärna mer här!)

7f528a94-46bc-4324-8454-d5f5608d4e57.jpg

Där och då blev de nog som extra mor/far-föräldrar för barnen. De var så naturliga inslag i vår tillvaro. Vi gjorde alla de där vanliga sakerna tillsammans, gjorde utflykter, åt mat, var på stranden, spelade spel, planerade för nästa stopp på resan.

Avskedet vid en hamn på ön Bastimentos i Panama förra våren var hjärtskärande tufft. Vi visste ju inte om vi skulle träffas igen. Det är VÄLDIGT långt till Kanada, särskilt dit de bor.
Men vi har hållit kontakten, och så visade det sig att de skulle befinna sig i de trakter dit vi planerade en resa under påsklovet.
Så vi bestämde oss för att sammanstråla i Marrakech, och de bokade in sig på samma hotell som oss.

Och den här påskveckan har vi gått minst en mil om dagen bland myllret i soukerna i Marrakech, ätit lamm sittande på rangliga plaststolar i gränderna, spelat yatzy och pratat i timmar i den 28-gradiga värmen på vår takterass.

Att höra Milo och Jack med sin reseengelska igen har varit fantastiskt, som när Blaine lärde Milo Backgammon en eftermiddag, eller Jacks småprat med Ruth om vilka länder de har som favoriter och varför.

Jag måste lyfta fram hur fantastiska de är just med engelskan; de pratar precis som vanligt med barnen, gör sig inte till och pratar överdrivet långsamt eller enkelt utan pratar på. Och grejen är ju att barnen förstår, och lär sig! Och de “rättar” dem på ett lika naturligt sätt, om de sagt ord fel så upprepar Ruth och Blaine ibland bara meningen med rätt ord i. Perfekt för att Milo och Jack då får höra det på rätt sätt, men det blir aldrig någon grej av det.

FullSizeRender-2 kopia 2
Middag tillsammans i huset där vi bodde på karibiska kusten i Costa Rica i mars förra året

Som ni förstår har Ruth och Blaine betytt mycket för barnens engelska och för dem att våga prata! Det var så himla roligt att höra Milos berättelser om kompisar och skolan därhemma, och en kväll berättade han i säkert 20 minuter om sin simning, om olika regler för olika simsätt, hur hans träningar och tävlingar går till, osv osv.
Eller när Jack visade upp Samir & Viktors senaste Melodifestivalsuccé på YouTube och målande förklarade vad det innebär att ”shuffla”.

resevänner costa rica
Häng i centrala Costa Rica förra året, i staden La Fortuna

Den här gången gick Ruth och Blaines långresa genom södra Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Snart reser de hem för en sommar i sin lilla stuga någonstans i den kanadensiska glesbygden. Att vi innan dess lyckades hitta en så speciell plats för ännu ett möte känns fantastiskt.
Att dela samma känslor för resandet med andra är också fint, det spelar ingen roll vad modersmålen är för resespråket är detsamma.
Vi tycker om att uppleva på samma sätt, uppskattar det enkla och nära framför femstjärnigt och lyx. Vi vill lära oss nya saker, äta maten som lokalbefolkningen äter, se nytt men samtidigt ha tid för att bara vara.

Fyra länder har vi nu upplevt tillsammans. Vad nästa blir vet vi inte. Avståndet mellan oss är långt, men ändå nära.
Kommande resor och möten vet vi ännu ingenting om.
Men vänskapen finns där och den kommer att bestå, eftersom den är större än såväl avstånd som allt annat.

resevänner marrakech
Jack och Blaine köpte färskt lamm och åt tillsammans med en blandning av kummin och salt. Lammet åts med händerna. Denna lunchprocedur upprepades tre gånger under våra dagar tillsammans i Marrakech.

resevänner

Hänger runt i soukerna i Marrakech

1 Comment

Soukerna i Marrakech är fantastiska. Det är verkligen speciellt att gå därinne, det är som en labyrint av slingrande gångar och små gränder, och plötsligt kommer man fram till ett litet torg, eller till en helmysig korsning med några restauranger och caféer.

soukerna i marrakech

Men framför allt ett enda myller av kryddor, läder, hantverk, krimskrams, fotbollströjor, souvenirer, tavlor och ännu mer krimskrams.

i soukerna i marrakech

Det jobbiga är att man måste pruta stenhårt. Och då menar jag verkligen STENhårt. Vi köpte saker för kanske 80 kronor där de började på 900 kronor.
Personligen är jag inte jätteförtjust i detta prutande i vanliga fall men på nåt sätt kom vi in i det. Och vi fick med oss en hel del fint hem; tre väskor i riktigt fint läder, en tavla, Marockos fotbollslandslags-träningsoveraller, några souvenirer (barnen samlar på någonting från varje land de besöker) och kryddor.

kryddor soukerna i marrakech

Gällande soukerna i Marrakech har jag egentligen inget annat tips än att bara ge sig in, ha tid på sig och vara helt inställd på att man kommer att gå vilse.
För det gör man.
Men det löser sig alltid till slut, eftersom nånstans hittar man alltid en skylt som pekar mot stora torget Djeema el Fna. Vi gjorde dock misstaget några gånger att tänka “Vi väntar med att köpa den nu och går tillbaka hit sen”, för då är det SKITSVÅRT att hitta rätt… (om man inte har ett VÄLDIGT tydligt riktmärke)

a79a8695-8624-40a9-b13c-d3147055698f.jpg
Älskade denna del som hade fullt fokus på oliver! Jag är ingen stor olivfantast i vanliga fall men fastnade rejält för Marrakech-oliverna. Otroligt goda!!

kul i soukerna i marrakech
Ett mindre torg någonstans inne bland soukerna

Vi provade en del mat inne bland gränderna i soukerna. Grillspett av lamm var en favorit.

mat i soukerna i marrakech

Stora torget är navet i Medinan, och härifrån finns en rad ingångar till soukerna. Jag har svårt att tro att någon turist som besöker Marrakech inte kommer hit ett antal gånger under sin vistelse. Det går i princip inte att låta bli.
Här händer det väldigt mycket. Tyvärr också mindre roliga saker, som att de hade apor i kläder och koppel som turister fotograferade sig med (HUR kan man göra det???!) Här fanns även ett antal ormtjusare, och många kvinnor som ville måla hennatatueringar på ens händer. På mig gjorde de det även rent fysiskt trots att jag sa nej, en lite surrealistisk upplevelse. Kvinnan var galet snabb och plötsligt hade jag en slingrande blomma på handen “for good luck”. Men som tur var gick det bort väldigt lätt…
Torget är dock härligt, också, med massor av marknadsstånd där det säljs färskpressade juicer, och uteserveringar både på marknivå och på takterasser där man kan sitta och se ut över allting.

stora torget marrakech
Kväll på torget Djeema el Fna

Vi hade roliga dagar här, vi gick väldigt mycket den här veckan – minst en mil om dagen, oftast mer. Värkande fötter på kvällarna men det var det ju värt.

e4121082-8cc4-4d00-8af9-968e870f9691.jpg

39d6ac19-2e70-4897-98bb-1c036010be8d.jpg

e09290d7-9927-42a4-a9a1-b5fd1b55664d

En vecka i en Riad i Marrakech

No Comments

Det blev lov igen och vi drog iväg, igen.
Till Nordafrika, igen!

marrakech gamla stan

Men att landa i Marrakech gamla stad, Medinan, blev en helt annan slags upplevelse än den som Egypten gav oss några veckor tidigare.
Vi flög lågprisflyg, EasyJet, och landade framåt kvällen. Hade bokat taxi från flygplatsen med Abdel som drev den Riad som vi bodde på under påsklovet – Riad Hadda.
En riad är som ett bed and breakfast i traditionell Marockansk tappning. En innergård som byggnaden är byggd kring, öppen uppåt och med möbler och dekorationer i denna härliga färgstarka stil.

riad i marrakech

Jag tycker väldigt mycket om färger, de gör mig glad. Och jag kan nog erkänna att det var just färgerna som lockade mig extra mycket att boka den här resan. En storstad men i traditionell och genuin tappning. Och jag ville absolut att vi skulle bo i en Riad i Marrakech.
Annars berodde valet av resmål just på detta, att få hänga i en storstad ihop igen som vi gillar. Den här tiden på året är ju inte helt säker med värme nånstans – särskilt inte i havet – inom hyfsat flygavstånd så därför tänkte vi bort bad och gick mer på att få behagligt klimat för att kunna se och uppleva en ny stad, och en för oss ganska oupptäckt kultur.

img_6060.jpg
Utsikten från takterassen på vår Riad i Marrakech

Jag blev inte besviken! Inte övriga familjen heller. Vi gick genom smala slingrande gränder (det tog några gånger innan vi lyckades hitta hem utan att gå vilse en enda gång) och så småningom in genom en rätt oansenlig port.
Och där inne! Vilken oas!
Dessutom hade vi sån tur, för Abdel visade sig vara en fantastisk kille som hjälpte oss med allt vi bad om. Bland det mest serviceminded jag har träffat på.

Vi bodde i ett familjerum och utanför hade vi en liten pool. Längst upp fanns takterassen. Frukost ingick varje dag och vi hade ungefär en kvarts promenad till stora torget som är navet i Medinan, där soukerna börjar och det mesta händer.
Ibland kunde det kännas en aning långt att gå fram och tillbaka, men samtidigt var det givande för att vi fick se en helt annan del av Medinan som vi sannolikt aldrig hade kommit till annars. Ännu mer vardagsliv, ännu mer människor som utförde sina ärenden som att handla frukt, grönsaker och stora lammstycken längs gatan.
Och vi gillar ju sånt, att få dimpa in en stund där livet pågår.

ff5a3073-79f2-4d28-acd6-1a8e3d897bdb.jpg

utanför vår riad i marrakech

Sen hade vi en dag då vi själva utforskade staden på egen hand, oj vad vi gick! För nästa dag väntade vi sällskap, ett MYCKET efterlängtat sådant som vi inte hade sett sen i Panama förra vintern.

Ska berätta mycket mer om detta och om Marrakech.

img_5976.jpg
I gränden utanför vår riad i Marrakech, alltid så roligt att se hur snabbt barnen hittar nya vänner. Ofta med en fotboll inblandad 🙂

vardagsliv i marrakech

riad i marrakech

Men är det verkligen säkert att resa till Egypten?

3 Comments

Vi har fått en del reaktioner på valet av resmål för vår sportlovsresa, som till exempel “men är det verkligen säkert att resa till Egypten?”

säkert att resa till egypten

Det här med säkerhet är alltid svårt att ge råd kring, där måste ju var och en känna vad som känns rätt för dem. Men jag kan i alla fall berätta hur vi resonerar just kring säkerhet:

Självklart är det viktigt för oss att inte utsätta oss för onödiga faror. Samtidigt är vi inte så väldigt ängsliga av oss, och vill heller inte låta oss hindras av vad som kanske eventuellt skulle kunna hända.
I så fall skulle vi ju knappt kunna resa någonstans och absolut inte på en jorden runt-resa, och kanske heller inte till Egypten.
Jag har en standardgrej när vi väljer resmål som vi inte har sån koll på: jag kollar UD:s rekommendationer och om de eventuellt avråder från resa till ett visst land eller område (ladda ner appen UD Resklar). Förutom själva säkerheten så är det också bra att veta att vanliga reseförsäkringar, till exempel via VISA eller MasterCard, oftast inte gäller om man reser i land/område där UD avråder från resor.
Egypten står fortfarande på avrådan-listan, men det gäller långt ifrån hela landet.
Detta kollade vi innan vi bokade resan.
Kairo finns till exempel inte på listan idag, och det gäller även en rad andra platser (bland annat Dahab)

IMG_6268

Jag kände mig inte orolig en enda gång under vår vecka i Egypten. Under vår jorden runt-resa hade jag en viss obehagskänsla i magen en enda dag under nio månader, och det var faktiskt vår sista dag då vi befann oss i Paris. Dagen innan hade det varit ett terrordåd i London, och då kändes det inte hundraprocentigt bra i magen att vandra runt precis bland de allra största turistattraktioner och mitt på Champs E’lysees i Paris dagen efter.
Det märktes också att det var extra säkerhetspådrag i staden, med militärbilar som blockerade infarterna till paradgatan till exempel, och många poliser i rörelse.

egypten
Utanför Louvren, Paris, juni 2017

Men utöver det har vi aldrig känt oss rädda.
För oss har det blivit en del av säkerhetstänket att alltid se till att få lite kontakt med människor ur lokalbefolkningen när vi kommer till en ny plats, att ha lite koll och ha människor man kan fråga om det skulle vara något som händer känns bra för oss. (framför allt gör vi ju detta av sociala skäl, för att det är fantastiskt trevligt och givande. Men en bonuseffekt är just detta, att det ger en viss trygghetskänsla)
Så gjorde vi även denna gång. Vi hade samma chaufför och guide alla tre dagar i Kairo, och de pratade bra engelska. I min telefon hade jag dessutom numret till hostelägaren Tomas (som jag visste svarade både på samtal och WhatsApp direkt)

säkert att resa till egypten kairo

Även i Dahab (som det kommer mer om i kommande inlägg!) hade jag nummer till en tjej – Nour – som jobbade på vårt guesthouse och vi hade flera att prata med om det hade varit något.
Det behöver ju inte bara handla om terrordåd, men det brukar kännas bra att ha någon att kontakta om vi skulle bli sjuka eller något annat ovälkommet skulle hända.

IMG_5460 2

Sen var det så att vår nattbussresa, som jag kommer berätta mer om sen, innehöll ungefär 12-13 stopp under natten då militär och polis gick ombord på bussen och skulle se våra pass.
Men det var för oss ingenting som kändes oroligt. Lite jobbigt möjligen, men barnen sov sig igenom allting och det var ju det som var viktigast.

IMG_5168

Kort sagt så är nog vår inställning att ja, det kan hända. Och det kan hända var som helst. I Stockholm, London, Paris, Phuket, Bali, Egypten.
Omvärldskoll är bra och viktigt, liksom koll på UD:s rekommendationer.
Och jag kan förstås inte stå här och lova att “Ja visst är det säkert att resa till Egypten!” Men jag vill ändå bidra till att nyansera bilden lite. Det är inte farligt överallt hela tiden. Jättemycket av livet i Egypten pågår ju precis som vanligt. Människor går till jobbet, barn går till skolan, folk äter ute på restauranger, dansar på uteställen, leker i lekparker.
Det kan också vara ganska förödande för ett land/plats att få stämpeln på sig att det är farligt, även flera år efter till exempel ett terrordåd har skett (tänker till exempel på Bali efter terrorbomberna där 2002)
För lokalbefolkningens och turismnäringens skull är det också viktigt att turisterna kommer tillbaka.

egypten

Missa inte “Jorden runt-snack med Milo & Jack” från Kairo! Finns på vår Facebooksida och på YouTube.