Archives

En vecka i en Riad i Marrakech

312 Comments

Det blev lov igen och vi drog iväg, igen.
Till Nordafrika, igen!

marrakech gamla stan

Men att landa i Marrakech gamla stad, Medinan, blev en helt annan slags upplevelse än den som Egypten gav oss några veckor tidigare.
Vi flög lågprisflyg, EasyJet, och landade framåt kvällen. Hade bokat taxi från flygplatsen med Abdel som drev den Riad som vi bodde på under påsklovet – Riad Hadda.
En riad är som ett bed and breakfast i traditionell Marockansk tappning. En innergård som byggnaden är byggd kring, öppen uppåt och med möbler och dekorationer i denna härliga färgstarka stil.

riad i marrakech

Jag tycker väldigt mycket om färger, de gör mig glad. Och jag kan nog erkänna att det var just färgerna som lockade mig extra mycket att boka den här resan. En storstad men i traditionell och genuin tappning. Och jag ville absolut att vi skulle bo i en Riad i Marrakech.
Annars berodde valet av resmål just på detta, att få hänga i en storstad ihop igen som vi gillar. Den här tiden på året är ju inte helt säker med värme nånstans – särskilt inte i havet – inom hyfsat flygavstånd så därför tänkte vi bort bad och gick mer på att få behagligt klimat för att kunna se och uppleva en ny stad, och en för oss ganska oupptäckt kultur.

img_6060.jpg
Utsikten från takterassen på vår Riad i Marrakech

Jag blev inte besviken! Inte övriga familjen heller. Vi gick genom smala slingrande gränder (det tog några gånger innan vi lyckades hitta hem utan att gå vilse en enda gång) och så småningom in genom en rätt oansenlig port.
Och där inne! Vilken oas!
Dessutom hade vi sån tur, för Abdel visade sig vara en fantastisk kille som hjälpte oss med allt vi bad om. Bland det mest serviceminded jag har träffat på.

Vi bodde i ett familjerum och utanför hade vi en liten pool. Längst upp fanns takterassen. Frukost ingick varje dag och vi hade ungefär en kvarts promenad till stora torget som är navet i Medinan, där soukerna börjar och det mesta händer.
Ibland kunde det kännas en aning långt att gå fram och tillbaka, men samtidigt var det givande för att vi fick se en helt annan del av Medinan som vi sannolikt aldrig hade kommit till annars. Ännu mer vardagsliv, ännu mer människor som utförde sina ärenden som att handla frukt, grönsaker och stora lammstycken längs gatan.
Och vi gillar ju sånt, att få dimpa in en stund där livet pågår.

ff5a3073-79f2-4d28-acd6-1a8e3d897bdb.jpg

utanför vår riad i marrakech

Sen hade vi en dag då vi själva utforskade staden på egen hand, oj vad vi gick! För nästa dag väntade vi sällskap, ett MYCKET efterlängtat sådant som vi inte hade sett sen i Panama förra vintern.

Ska berätta mycket mer om detta och om Marrakech.

img_5976.jpg
I gränden utanför vår riad i Marrakech, alltid så roligt att se hur snabbt barnen hittar nya vänner. Ofta med en fotboll inblandad 🙂

vardagsliv i marrakech

riad i marrakech

Categories: Afrika Marocko Marrakech

Tags:

Men är det verkligen säkert att resa till Egypten?

139 Comments

Vi har fått en del reaktioner på valet av resmål för vår sportlovsresa, som till exempel ”men är det verkligen säkert att resa till Egypten?”

säkert att resa till egypten

Det här med säkerhet är alltid svårt att ge råd kring, där måste ju var och en känna vad som känns rätt för dem. Men jag kan i alla fall berätta hur vi resonerar just kring säkerhet:

Självklart är det viktigt för oss att inte utsätta oss för onödiga faror. Samtidigt är vi inte så väldigt ängsliga av oss, och vill heller inte låta oss hindras av vad som kanske eventuellt skulle kunna hända.
I så fall skulle vi ju knappt kunna resa någonstans och absolut inte på en jorden runt-resa, och kanske heller inte till Egypten.
Jag har en standardgrej när vi väljer resmål som vi inte har sån koll på: jag kollar UD:s rekommendationer och om de eventuellt avråder från resa till ett visst land eller område (ladda ner appen UD Resklar). Förutom själva säkerheten så är det också bra att veta att vanliga reseförsäkringar, till exempel via VISA eller MasterCard, oftast inte gäller om man reser i land/område där UD avråder från resor.
Egypten står fortfarande på avrådan-listan, men det gäller långt ifrån hela landet.
Detta kollade vi innan vi bokade resan.
Kairo finns till exempel inte på listan idag, och det gäller även en rad andra platser (bland annat Dahab)

IMG_6268

Jag kände mig inte orolig en enda gång under vår vecka i Egypten. Under vår jorden runt-resa hade jag en viss obehagskänsla i magen en enda dag under nio månader, och det var faktiskt vår sista dag då vi befann oss i Paris. Dagen innan hade det varit ett terrordåd i London, och då kändes det inte hundraprocentigt bra i magen att vandra runt precis bland de allra största turistattraktioner och mitt på Champs E’lysees i Paris dagen efter.
Det märktes också att det var extra säkerhetspådrag i staden, med militärbilar som blockerade infarterna till paradgatan till exempel, och många poliser i rörelse.

egypten
Utanför Louvren, Paris, juni 2017

Men utöver det har vi aldrig känt oss rädda.
För oss har det blivit en del av säkerhetstänket att alltid se till att få lite kontakt med människor ur lokalbefolkningen när vi kommer till en ny plats, att ha lite koll och ha människor man kan fråga om det skulle vara något som händer känns bra för oss. (framför allt gör vi ju detta av sociala skäl, för att det är fantastiskt trevligt och givande. Men en bonuseffekt är just detta, att det ger en viss trygghetskänsla)
Så gjorde vi även denna gång. Vi hade samma chaufför och guide alla tre dagar i Kairo, och de pratade bra engelska. I min telefon hade jag dessutom numret till hostelägaren Tomas (som jag visste svarade både på samtal och WhatsApp direkt)

säkert att resa till egypten kairo

Även i Dahab (som det kommer mer om i kommande inlägg!) hade jag nummer till en tjej – Nour – som jobbade på vårt guesthouse och vi hade flera att prata med om det hade varit något.
Det behöver ju inte bara handla om terrordåd, men det brukar kännas bra att ha någon att kontakta om vi skulle bli sjuka eller något annat ovälkommet skulle hända.

IMG_5460 2

Sen var det så att vår nattbussresa, som jag kommer berätta mer om sen, innehöll ungefär 12-13 stopp under natten då militär och polis gick ombord på bussen och skulle se våra pass.
Men det var för oss ingenting som kändes oroligt. Lite jobbigt möjligen, men barnen sov sig igenom allting och det var ju det som var viktigast.

IMG_5168

Kort sagt så är nog vår inställning att ja, det kan hända. Och det kan hända var som helst. I Stockholm, London, Paris, Phuket, Bali, Egypten.
Omvärldskoll är bra och viktigt, liksom koll på UD:s rekommendationer.
Och jag kan förstås inte stå här och lova att ”Ja visst är det säkert att resa till Egypten!” Men jag vill ändå bidra till att nyansera bilden lite. Det är inte farligt överallt hela tiden. Jättemycket av livet i Egypten pågår ju precis som vanligt. Människor går till jobbet, barn går till skolan, folk äter ute på restauranger, dansar på uteställen, leker i lekparker.
Det kan också vara ganska förödande för ett land/plats att få stämpeln på sig att det är farligt, även flera år efter till exempel ett terrordåd har skett (tänker till exempel på Bali efter terrorbomberna där 2002)
För lokalbefolkningens och turismnäringens skull är det också viktigt att turisterna kommer tillbaka.

egypten

Missa inte ”Jorden runt-snack med Milo & Jack” från Kairo! Finns på vår Facebooksida och på YouTube.

Categories: Afrika Egypten Kairo

Tags:

Sportlov i Egypten – Om att få tillbaka den saknade resekänslan

385 Comments

Det finns så mycket att säga just nu. Massa tankar, massa saker och så förstås – massa Egypten.
Ja, vi drog dit på sportlovet. Det blev väldigt spontant. Egentligen hade vi en annan resa planerad men vi bokade om i sista stund.
Egypten har tidigare inte lockat mig jättemycket om jag ska vara helt ärlig. Kanske för att jag så mycket har förknippat landet med charterkomplex och turistorter. Men var det nåt vi lärde oss på jorden runt-resan så var det ju att alla länder naturligtvis har sin egen själ.
Och går att göra på sitt eget sätt.
Och en sak har alltid ändå varit på vill-se-listan: pyramiderna.

IMG_6426

Faktiskt så fanns det med som ett alternativ när vi skulle hem från Brasilien i juni, jag kollade en del på att hitta nån anslutning för att avsluta med just pyramiderna som lite grande finale. Men det blev väldigt lång resa och kändes onödigt dyrt, så det blev ju Paris och Eiffeltornet istället.

Hur som helst. Jag bokade in oss på ett hostel i Giza, Kairo i tre dagar. Tänkte att vi börjar där.
Jag gick framför allt på att stället hade väldigt bra recensioner, och att de som bott där verkade nöjda med att ha fått mycket råd och tips om staden, landet och det fortsatta resandet genom ägaren Thomas.
Passade ju bra för oss som inte hade superkoll, tänkte jag.

IMG_4918

Vi flyttade in på Pyramid Loft för tre nätter. Vi fick faktiskt en lägenhet, absolut ingen lyx men två sovrum, kök och badrum med badkar. Bäst av allt var dock utsikten från terrasserna.
Vi bodde hur nära pyramiderna som helst. Det kändes nästan lite overkligt att ha dom där när vi vaknade, som frukostutsikt, när vi kom hem på kvällarna och de lystes upp av ljus.

IMG_6384

Barnen som vill uppleva världens underverk fick verkligen göra det, och denna gång det enda av antikens sju underverk som finns kvar. (de ”samlar” ju även på den sju nya underverken, två av sju avklarade där; Jesusstatyn i Rio och Machu Picchu i Peru)

IMG_5092

För mig var nästan det härligaste att känna den resande känslan igen. Att åka genom Kairo på kvällen när vi anlände från flygplatsen, vakna upp i Giza nästa morgon, en oskriven vecka ligger framför. Pyramiderna framför oss, kameler och hästar på gatan. Böneutrop och nya smaker till frukost.

IMG_6154

Jag kan erkänna det också; att jag bortskämt nog hade varit lite orolig om en vecka verkligen skulle kännas tillräckligt eller om jag bara skulle gå omkring och känna mig stressad och lite missnöjd för att vi inte skulle resa längre… (ja, jag hör att det låter EXTREMT bortskämt, men med tanke på att den senaste resan varade i nio månader så kanske jag kan ursäktas lite med detta…)
Och det var väldigt fint att få bli positivt överraskad. Vad mycket vi hann! Vad mycket vi gjorde! Vad bra det kändes inuti!

Att vara tillbaka på hostel igen var fint. Milo och Jack älskar verkligen att bo på hostel och träffa andra resande människor. Den här gången hängde dom en hel kväll med ett ungt par från Taiwan, de satt och pratade på terrassen i timmar och berättade om sina resor och frågade om Taiwan. Sen spelade dom upp sina favoritlåtar på Spotify och Taiwan-paret spelade sina.
Patrik och jag höll oss en bit bort på terrassen den kvällen, men det var roligt att på håll höra barnens hostel-samtal igen. Vad fort dom kom in i både språket och sättet att leva/vara.

IMG_5052

Vi hade så kul! Det ska bli så roligt att berätta mer om dagarna då vi upptäckte pyramider och gravar, både i Giza och i Saqqara. Och hur vi väldigt spontant sen fortsatte vår resa i Egypten med att ta nio timmar (som blev tolv…) i nattbuss ut på Sinaihalvön där vi hittade ett för oss alldeles perfekt litet ställe där vi också fick uppleva Röda Havet.

egypten resa med barn

egypten giza

egypten kairo

Categories: Afrika Egypten Kairo

Tags:

Grattis Jack! Fotbollskalas i dagarna två

475 Comments

Detta blev den andra födelsedagen i livet som Jack firade i Sverige. När han fyllde 1, 2 och 3 var vi i Thailand, 4-årsdagen firades i Vietnam, 5-årsdagen i Goa, Indien, 6-årsdagen hemma och 7-årsdagen i Las Vegas.
Så det kändes ändå rätt så fint att få fira vår 8-åring på hemmaplan denna gång, nära övriga familjen och förstås Jacks kompisar.

Lite extra bonus att han fyllde på en fredag så vi inte hade någon läggningstid att passa. Jack bjöd – förutom oss – in mormor, morfar, farmor, gudmor Sofia och hennes mamma och pappa. Han ville gärna att vi skulle bjuda på mat och han fick välja menyn.
Det blev: Anka och struts, serverat tillsammans med rotselleri- och potatispuré, och till det två olika såser – pepparsås och ädelostsås.
IMG_4636

Vi ville ge Jack ett fotbollskalas och hade dukat upp med fotbollsduk och fotbollsservetter och oj vad vi åt! Jack tog tre ordentliga portioner, han tycker verkligen om mat och inte minst just denna mat.
Vi skålade också, såklart, men istället för SKÅL sa vi naturligtvis MÅÅÅÅÅÅL!

IMG_4642

Det blev en mysig middag här hemma. Och en del presenter förstås, både fysiska och upplevelser. Från oss blev det bland annat ett djungeläventyr när vi är i Indien om några veckor!

fotbollskalas jack

Så var det dags för tårta, och nu kommer jag stolt visa upp några bilder på denna… med tanke på att jag är den mest o-bakande person jag känner, och dessutom väldigt opysslig. Men JAG har pysslat ihop denna fotbollstårta! Ok, det var färdiga tårtbottnar… men jag har i alla fall fyllt den med nutella, hackad vit choklad, vaniljkräm och grädde, och beställt hem en oblat i form av en fotbollsplan och fixat fotbollsspelare till.
Den var faktiskt både god och fin!! (jag är själv lite i chock över detta fortfarande)
fotbollskalas tårtan

Efter fikat tittade alla tillsammans på Talang, som Jack och Milo verkligen gillar. Så det hade varit ett önskemål från Jack att vi skulle se det.

När gästerna hade gått hem kom Jack fram till mig, slog armarna om mig och sa med tårar i ögonen ”Tack mamma för allt ni har gjort för mig idag med fotbollstårtan och allting annat”.
Han är så tacksam och glad över allt som händer, och det är så roligt att vara med honom såna här dagar (ja, alla dagar förstås men det är roligt att se att han kan glädjas åt allt han får, även det som inte är fysiska presenter)

I lördags var det dags för fotbollskalas för några skolkompisar, vi hade hyrt en gympahall och så var det fullt drag med fotbollsgrejer i två timmar. Hinderbana som avslutades med skott på mål, straffsparkar, match och discostraffar, och ännu en fotbollstårta (!)

fotbollskalas

fotbollskalas boll

Efter kalaset fortsatte firandet med ett besök på O´Learys för Jack, Milo och Patrik. Bord bokat till Premier League-matchen kl 16.

fotbollskalas olearys

fotbollskalas olearys

Mamman då? Jo, hon gick istället på ett eget kalas 🙂 Det finns mycket gott att säga om dom här tjejerna, och det har runnit lite vatten under broarna sedan vår första tjejfest ihop för 12 år sen… Men en grymt bra grej är att jag skrattar så tårarna sprutar när vi hänger, igår faktiskt så mycket en gång att jag inte fick luft på en lång stund 🙂

fotbollskalas mamma

(ligan nästan komplett, saknade dock tyvärr våran Ann-Louise denna gång)

Upp igen imorse, och så bröt vi av allt fotbollande med lite annan sport. Poolspel i innebandy för Jack (nummer 5) på hemmaplan.

IMG_4708

Och därmed satte vi punkt för helgen, med en riktigt nöjd och glad åttaåring.

Categories: Okategoriserade

Tags:

Idag firar vi dig – och livet

24 Comments

Du fyller åtta år idag.
Jag tänker att det nästan inte kan stämma. Inte på grund av det där som jag hör många föräldrar säga; ”att tiden går så fort”. Utan på grund av att det konstiga är att jag är 40. Att det skiljer 32 år på oss.
Det betyder alltså att jag levde i 32 år utan att du fanns, och det är det som jag inte kan få ihop.
Att jag faktiskt fanns utan dig.
IMG_0212 2

Jack, min Jack.
Över frukosten berättar du att du har hört att Pierre-Emerick Aubameyang i Borussia Dortmund snart är klar för Arsenal. Jag skivar bananer i havregrynsgröten och värmer nytt vatten till snabbkaffet och lyssnar väl med ett halvt öra.
Fyra timmar senare kommer den officiella bekräftelsen. Aubameyang gick till Arsenal.
Du är nöjd. En bra förstärkning till ditt lag.
Jag lyssnar inte alltid så fokuserat, jag måste bekänna det. Det är så många spelare, så många matcher, så många mål, så många fakta om alla dessa spelare och lag över hela världen. Så många ord om fotboll som forsar ur dig.
Men som du älskar detta. Som du älskar din fotboll, din koll på alla dessa spelare, lyckan i dina ögon alla de stunder när du har en boll intill dina fötter.

IMG_2278

Du blir åtta år idag. Älskade älskade unge, som det känns som att jag har haft i en evighet. Så många sånger, så många resor, så många danser, så många kramar, så många upplevelser.
Och som vi har pratat, om så många många saker.
Du är så intresserad, vill veta och lära dig. Diskutera och fundera.
Ibland vill du att jag berättar om hur det var veckorna kring när du föddes, hur kallt det var den vintern 2010, och hur mycket snö det var. Hur du skulle ha fötts redan den 16 januari men hur du höll dig kvar inne i värmen så länge du bara kunde.
Vi brukar skratta åt det, att du är likadan idag. Att du och jag är likadana. Älskar värmen, mindre förtjusta i snö och kyla. Du längtar till gröna gräsmattor med ett fotbollsmål på, och efter stränder och varma äventyr.
Just precis då, natten den 2 februari när du behagade komma ut efter flera veckors övertid i magen, så var det som om du gav mig ett lugnt direkt.
Det var mitt i natten och jag var så trött. Jag borde kanske ha varit adrenalinstinn och ätit av smörgåsarna som barnmorskorna serverade på bricka tillsammans med svenska flaggan.
Men jag kände på dig, jag kramade dig, jag höll dig nära. Och jag somnade, utmattad men lugn.
Nu fanns du. Nu var du här.

Du har så många stora planer och drömmar, du ska bli proffs och se ännu mycket mer av världen. Och om dig tror jag allt, inga drömmar är för stora. Ditt liv kommer att fortsätta vara fantastiskt, eftersom du är i det.
För mig är du och din bror min början och mitt slut. Jag älskar att vara med er. Det är det roligaste jag vet.
Idag firar vi dig med stor glädje, och vi firar livet. Det liv som blev så komplett när du kom.
Grattis våran Jack på din åttaårsdag.
IMG_7612

Text publicerad i Karlskoga tidning/Karlskoga Kuriren 2 februari 2018

Categories: Okategoriserade

Tom Tits – En lyckad upplevelsejulklapp

31 Comments

Upplevelsepresenter har blivit en del av vårt liv, kan man nog säga. Genom hela barnens liv har vi hållit ner på leksaker och dyra grejer, men de brukar alltid få något som vi gör tillsammans.
I julklapp blev det en resa till Södertälje och besök på Tom Tits.
Vi har inte varit där tidigare och just därför kändes det kul att prova. Vi gjorde det till en helhelg med två nätter på hotell och en heldag på Tom Tits.

Jag ska berätta mer om hotellvistelsen imorgon, är VÄLDIGT nöjd med att jag lyckades få till det med spa där även barn var välkomna (inte alltid så enkelt att hitta) Men jag behövde värme och lugn och mys och det fick jag verkligen, tack vare vårt hotell-spa. Men som sagt, mer om det imorgon.
Vi gick upp i god tid, hotellfrukost och därefter en kvart promenad till Tom Tits experimentshus. Vi
betalade 680 kronor i entré för hela familjen. Då ingår allt därinne och jag tycker att det är ett rimligt pris.

img_4515.jpg

Vi valde nog en bra helg för det var lite folk så i början var vi helt själva på en hel våning fylld av experiment. Allt blev väldigt lättillgängligt just för att det var så lugnt.

Tom Tits är ett fyravåningshus fullt av naturvetenskap, fysik, kemi och biologi i barnformat. För våra barn passade det perfekt, de är vetgiriga och ganska lättroade. För visst, det är inte superavancerat och det finns inga berg- och dalbanor eller coola tv-spelsgrejer.
Men Milo och Jack gav sig glatt in i allt detta och vi stannade faktiskt i 6,5 timme. Barnen hade nog kunnat vara kvar ännu längre men då kände nog Patrik och jag att det var lite dags att avrunda…

img_4473.jpg

Så vad gjorde vi? Jo, det var en hel våning med människokroppen. Vi testade lungförmåga, kollade kroppsdelar, synfel, testade hur högt vi kunde skrika och mycket annat.

De fick prova att tillverka egen play-doh-lera (eller trolldeg som man säger om man är född före år 2000 🙂 ), och det var vattenexperiment, vi gjorde en pulsorkester av våra egna hjärtslag, vi kollade in fenomenet Bermudatriangeln, testade bollbanan…

img_4490.jpg

…och något som var väldigt kul var klätterväggen med steg som blinkade, sjöng och lät och som gick att göra banor och spel på medan man klättrade!

tom tits klättervägg

Just för våra barn var detta en perfekt ålder för att besöka Tom Tits. De ville veta massor om varför saker och ting hände, de lyssnade uppmärksamt när vi läste på det som stod om de olika experimenten och de tyckte att de olika shower/experimentföreställningar som bjöds under dagen var intressanta.

IMG_4566

Det var kul att de ställde många frågor, och jag (vi) tyckte detta var betydligt mycket roligare än random lekpark då man mest sitter på en bänk bredvid. Detta gjorde vi i mångt och mycket tillsammans, och det blev aha-upplevelser och nya/eller uppfräschning av kunskaper även för oss

img_4484.jpg

Vattenexperiment

img_4491.jpg

Reflexerna från barnens dans bildar figurer på skärmen

img_4549.jpg

IMG_4563

IMG_4562

img_4521.jpg

Jack träffade också Kim Källström, en stor idol från Svenska landslaget i fotboll! Jack blev SÅÅÅÅ glad över denna bild, och han vill verkligen att den ska bli tavla hemma på väggen snart

Imorgon berättar vi mer om vår helg, som blev riktigt riktigt fin tack vare vårt hotell-beslut..

img_4518.jpg

 

Categories: Södermanland Sverige

Tags:

På julmarknad i Tallinn

2 777 Comments

Så klev vi av färjan (vi åkte på denna färd för våra Coop-poäng, skrev mer om det HÄR) vid 10-tiden på morgonen och promenerade direkt mot Gamla stan för att bland annat gå på julmarknad i Tallinn, tog kanske tio minuter att gå.

julmarknad i tallinnOch – vilken vacker stad! Jag har varit är en gång tidigare, för typ 15 år sen, men för övriga familjen var det första gången. Vi var alla snabbt betagna av den – och förstår verkligen att den är uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.

julmarknad i tallinn old townRunt omkring staden slingrar sig den medeltida ringmuren, och husen är otroligt fina. Kullerstensgator, både lite bredare och smala gränder. Småbutiker, mycket souvenirer men även en hel del hantverk och delikatesser som estniska ostar och korvar, och restauranger, barer och caféer.

julmarknad i tallinn med barnAtt vara på julmarknad i Tallinn var trevligt och mysigt. Torget var fyllt av små torgstånd med mycket genuint hantverk, kändes inte som det var massa krimskrams utan fina saker. Mycket ät- och drickbart, som ostar, korvar, marmelader, glögg, bakverk, glühwein och mycket annat. En barnkarusell, en ståtlig gran, tomten och julmusik överallt fullbordade det hela. Så vi fick mycket julkänsla, trots avsaknaden av snö.

julmarknad i tallinnVi åt också en riktigt bra lunch, ett av de bättre restaurangbesöken på länge! Har redan skrivit ett tips om det här, för er som eventuellt är intresserade.

IMG_1015IMG_1035Vi hade kul i Tallinn, det hela blev en rolig weekend och på något sätt lite mer exotiskt än att ”bara” resa till Stockholm en helg. Barnen fick skrapa ett nytt land på scratch-kartan när vi kom hem 🙂 och det var en kul utfärd som bröt av vardagen precis när det behövdes!

julmarknad i tallinn estlandjulmarknad i tallinn tallinkIMG_4055Nöjd med Tallinn som weekenddestination!

• Här är Jorden runt-snack med Milo & Jack, Tallinnavsnittet

• Här är inlägget från vår färjeresa för att ta oss till Tallinn

Categories: Estland Europa Tallinn

Tags:

2017 – Det bästa året

10 217 Comments

Vi kommer nog aldrig mer att uppleva ett så händelserikt år som 2017 blev för oss.
När klockan slog tolv förra nyårsnatten var vi mitt i vår jorden runt-resa, och just då i ett hus med vänner vid otroliga stranden Ninety mile beach på Nordöns spets på Nya Zeeland.

Allra mest är jag bara glad över vår resa, så extremt tacksam över allt vi har upplevt. För oss är resan så levande, barnen har fotoväggar i sina rum, vi refererar så ofta till saker som hände, människor vi träffade, platser vi såg.
Men ibland tar nästan saknaden över det roliga, om man nu kan säga så. Ibland värker det så mycket inuti att jag nästan hinner tänka att det hade varit enklare om vi aldrig hade åkt, för då hade jag inte vetat hur fantastiskt det var.
Låter förstås helt snurrigt när man uttrycker det högt, och ni fattar ju att jag aldrig hade velat ha en enda sekund ogjort (utom möjligen magsmärtorna och sjukhusvistelsen i Rio de Janeiro, då…)

2017 nicaragua ometepe
Jag och Patrik utanför huset vi hyrde på ön Ometepe, Nicaragua. FOTO: Milo

Men ibland känns det verkligen.
Jag saknar oss fyra tillsammans på det sättet. Jag saknar upplevelserna.
Vi åkte på en kryssning till Tallinn helgen före jul och gick på julmarknad och hängde runt på färjan. Det var som att vi alla fyra direkt hamnade i vårt rese-mood. Som om nånting händer med oss när vi vet att vi har obruten tid ihop, med nya upplevelser. Även om det ”bara” är en Stena Line-färja och en dag i gamla stan i Tallinn. (se ”Jorden runt-snack med Milo & Jack” från den resan, avsnitt 14! På vår FB-sida)

2017 tallinn julmarknad– Jag känner mig friare utomlands! sa Jack när vi gick där bland de mycket gamla och vackra husen i Tallinn
Han riktigt strålade hela helgen. Så glad och så lycklig. Han älskar resandet så mycket, denna lilla resesjäl.

Tillbaka till början av året. Vi reste från Nya Zeeland till Hawaii. Vidare till Las Vegas. Sen Nicaragua, älskade Nicaragua. En särskild plats i hjärtat.
2017 nicaraguaCosta Rica, Panama och sen Galapágos.
Galapágos, ja.
Det är så många som frågat oss sen vi kom hem om vad som var bäst.
Svaret är alltid att det egentligen inte går att välja, det är så många platser som inte går att jämföra med varann. Men om jag hade kniven mot strupen och var tvungen skulle jag säga Galapágos. Det överraskade på så många sätt.
Det var underbara aprilveckor vi hade där, inklusive Milos födelsedag.

IMG_6579IMG_9216Jo förresten, innan jag fortsätter, så har vi ju flyttat också. Vi kom hem i juni och hade ingenstans att bo. Men det var visning på ett hus samma vecka som vi kom hem. Vi gick hit, kände att det kändes bra. Och så vann vi budgivningen.
Vi flyttade in i slutet av juli och vi har definitivt inte ångrat oss. Det var som att det var vårt hus som stod och väntade på oss.
Jag är glad över vårt hus. Det är inte så stort, jämfört med det vi hade innan, men det räcker åt oss. Och jag har min kvällssol på somrarna, och en äng att titta ut på. Barnen har massor av kompisar i kvarteren omkring oss.
Det blev bra.
IMG_1953Vi började jobba direkt när vi kom hem. Båda med samma sak som förut. Det har blivit en hel del resereportage, i Dagens industri, Di Weekend och Expressens Allt om Resor.
Vardagen är intensiv. Fin. Milo tränar simning fyra gånger i veckan och fotboll två. Jack har i höst kört fotboll och simning, och nu på slutet även börjat med innebandy. Läxor, matcher, simtävlingar, promenader till skolan, storhandling, fix, vardag, livet.
Dessutom hoppade jag i sista stund inför hösten på en utbildning, faktiskt. Något jag inte har berättat om för särskilt många. Det har liksom blivit min egen grej, som jag gör för min egen skull.
Travel Acadamy, TRAC, heter utbildningen och jag läser den på distans i Uppsala samtidigt som jag jobbar med mitt vanliga journalistjobb.

IMG_4016Det är ju så att jag älskar detta med resande, men även reseplaneringen, ja själva reseproduktionen. Jag har också insett att jag och vi nog faktiskt har en del vi skulle kunna bidra med till andra här. Och det vill vi göra.
I vilken utsträckning och omfattning vet jag inte än, men som det känns inom ramen för vårt eget företag (som vi redan har).
Researrangör, resekonsult, en personlig resebyrå?
Ja, just nu är framtiden inte helt glasklar men den känns spännande. Journalistiken har jag kvar, absolut, men tanken på att addera något mer inom resebranschen känns sjukt kul.

En stor bonus med TRAC-utbildningen har blivit att jag har hamnat i världens typ bästa klass! Jag är så glad över dessa människor, som jag inte alls hade tänkt in i helheten när jag tänkte på utbildningen, jag bara tänkte ämnen och praktiska saker.
Men så dyker det upp en Marcus, två Sabinor, två Louise:ar, Therese, Camilla, Jennie, Josefine, två Annor och ett gäng andra finfina människor. Som jag skrattar med dessa! Som vi har pratat, lärt oss saker av varandra, delat reseminnen, tankar och ännu mer skratt. Och då har vi ändå inte träffats IRL särskilt många gånger.
Men de har verkligen förgyllt mitt 2017.

Precis som barnens klasskamrater, lärare, idrottsledare och andra vänner har förgyllt deras (och därmed våran) tillvaro. Milo och Jack har det bra, Strömtorpsskolan har blivit så himla bra för dem. Vi är lyckligt lottade som hade den skolan och dessa klasser att komma hem till!
Plus naturligtvis riktigt fina vänner och familj.
Vi var också på bröllop i Luleå i juli när Patriks bror Pär och hans Annica gifte sig.
Och jag fyllde 40 och blev FANTASTISKT fint firad! Gång på gång, dessutom.
IMG_2425
En del av allt firande: PAAARTYYY! Med resetema, såklart. Här är gänget som kom och firade med mig hemma i trädgården, grymma allihop!

Ja, jag tycker att vi har lyckats ganska bra med att komma hem.
Sen är det vinter just nu och för mig är det alltid rätt tufft. Jag dör litegrann av mörkret, det känns som att jag försvinner och jag tycker inte alls om att vara utomhus. Jag tycker bättre om riktiga vinterdagar, jämfört med slask och gråkallt, det gör jag förstås. Men inte ens då trivs jag sådär jättebra. Det är för mörkt, och jag fryser.
Så det är alltid nu, den här tiden, som jag längtar bort som mest. Saknar som mest.

2017 galapagos
Snorkling med havssköldpaddor på Galapágos

Efter Galapágos åkte vi till Peru.
Det var en upplevelse som känts lite svår att beskriva i efterhand. Vi älskade Cusco, Sacred Valleys ruiner. Pisac, kära Pisac där vi hade en otrolig vandringsdag bland annat. Gud vad jag saknar Peru nu när jag skriver detta, känner jag.

2017 peru
…och förstås Machu Picchu. Oförglömligt.

Brasilien. Segelbåten Brenda som vi bodde på. Fiskebyn Picinguaba där vi fick en egen hund. Lilla Pisco.
Paraty. Rio de Janeiro. Salvador.
Bitterljuva dagarna i Paris, när allt snart var över och allt var jättesorgligt men där vi ändå hade så roligt och fint.

2017 Paris2017 kommer aldrig att kunna bli ett år bland alla andra.

**

Jag ligger här på vår för hösten nya soffa (gigantisk för att kunna rymma ungar, vänner och oss själva), med vår julgran och adventsstjärnorna som enda belysning.
Resten av familjen sover.
Vi har det bra. Vi har haft en bra jul med familj och närmaste släkten. Ett otroligt 2017.
Och vi planerar för nya resor.
Indien och Marocko väntar. Jag har inte berättat om Marocko än men ska göra det någon dag.
Och till sommaren – kanske en roadtrip genom östra Europa? Eller ibland tänker vi båtluff i Grekland. Vi verkar också längta till Island allihop, och så vill vi till tusen andra ställen.

Men först: nyårsfirande med några av våra absolut bästa vänner. Tacksam. Även för det.

Tack 2017.

2017 citat

Categories: JORDEN RUNT Reseplanering Resetankar

Tags:

Ombord på Tallink

45 Comments

Ja, vi har alltså åkt med Tallink till Tallinn! Det berodde egentligen framför allt på att vi hade väldigt många Coop-poäng efter vår jorden runt-resa vilket i sin tur beror på att vi valde Coops betalkort innan vi åkte på vår resa på grund av uttagsavgiften i utlandet (läs mer om varför här)

Och för poängen kan man bland annat åka på Tallink -kryssning. Det kändes lite kul att använda en del av alla jorden runt-poäng till ytterligare ett nytt land, så vi tänkte att vi slår till på en sån.
40 timmars-kryssning till Tallinn, inklusive en dag i land, i A-hytt med havsutsikt. Pris 0 kronor, eftersom vi använde poängen.

tallink med barn

När barnen hade slutat skolan på fredagen drog vi iväg mot Stockholm och Värtahamnen. Allt gick väldigt smidigt och sen var vi ombord. Vi hade inte jättehöga förväntningar eller storslagna planer utan tänkte att vi tar det som det kommer.
Vi tog buffé för enkelhetens skull, och för att det var julbord. Dessutom blir det nog mest prisvärt när man har barn som äter MYCKET och man själv också gillar att äta för den delen. Dryck ingår också.
Sen är väl själva buffémiljön på Tallink kanske inte den lugnaste och harmoniska, om jag säger så… Men med rätt förväntningar så blev det bra. Maten var god! Vi gillade den allihop. Kul med lite estniska inslag.

tallink

Båda kvällarna blev ganska lika varandra. Barnen hängde en del i lekdelen av båten, ett café med ett dansgolv som nu var fyllt med sparkbilar, spel och pysselhörna. Även Tomten och hans nissar var här, säsongen till ära.
Patrik och jag kollade runt lite och slog oss sen ner i Starlight, Tallink s ”det är här det händer”. Otroligt kul att kolla på folk, och så var det coverband, dans och så småningom även en show. Vid det laget hade vi även fått sällskap av Milo och Jack, och vi såg showen totalt fyra gånger (olika nummer) med gruppen Action Street. Otroligt bra!
Vi var otroligt imponerade. Volter, danser, akrobatik, ja SHOW! Skulle passa på vilken Las Vegas-scen som helst.
Kul!

tallink show

Och Jack körde på som bara den på dansgolvet! Oj, han älskar att dansa, showa och sjunga, och här fick han verkligen tillfälle att leva ut allt. Det är ju inte jätteofta som det uppstår tillfällen där barn får vara i samma danslokal som vuxna, så det var kul att passa på att dansa loss lite med honom, och även se när han öste omkring själv (inte alltid helt lätt att hänga med där…)

Kolla även in Jorden runt-snack med Milo & Jack här och spana in både Jacks dans, lite show och en del annat!

Det var faktiskt väldigt roligt, båda dessa kvällar ombord.
Skriver mer om själva dagen i Tallinn här!

tallink bar
Jack och Patrik i en tuff match i nåt slags bar-spel

tallink starlight
Rosa Ida

Categories: Estland Tallinn

Tags:

Restaurangtips i Tallinn

18 Comments

När vi besökte Tallinn ville vi äta en riktigt bra lunch, som avbrott i julmarknaden. Jag hade kollat upp några restauranger innan och vi valde en som låg nära torget i Gamla stan.

Redan när vi kom innanför dörrarna på Rataskaevu 16 så kändes det som en trevlig atmosfär, och vi fick ett bra bord för fyra. Cool lokal med tegelväggar och industrikänsla, men ändå mysigt, och väldigt trevlig personal.
Jag var nöjd redan efter att vi hade fått in det hembakta brödet innan maten, fortfarande varmt och rejält tilltaget så vi alla fick flera bitar var.

restaurangtips i tallinn

Sen kom maten, och den var GRYM! Patrik och jag valde grillat lamm med sötpotatis, fänkål, vitlök och rödvinssås – otroligt gott! Milo tog en pasta med estländsk ost, och Jack valde en fläskfilé i gräddsås.

Notan landade på nästan exakt 500 kronor, då tog Patrik en öl och jag och barnen läsk/mineralvatten.

Rekommenderas om ni som vi söker en trevlig restaurang i Tallinn!

restaurangtips i tallinn gamla stan

Categories: Estland Europa Tallinn

Tags:

Resereportage Nya Zeeland

434 Comments

11 sidors resereportage från Nya Zeeland i decembernumret av Allt om resor. Text av mig, foton av Patrik.

Det är nu exakt ett år sen vi var där och upplevde allt som det här resereportaget handlar om. Jag saknar vandringen, road trippandet, vårt safaritält som vi bodde i över jul, landskapet, vårt farmliv, allt det annorlunda.

Edit: Nu går reportaget även att läsa på Allt om resors web.

resereportage nya zeeland

resereportage nya zeeland nordön

resereportage nya zeeland från nordön

Categories: Resereportage

Tags:

Ljuvliga Annie – Ljuvliga helg!

33 Comments

IMG_3774Ibland känns det som om tillvaron är en enda kamp mot tiden. Det tycks alltid finnas för lite av den, och jag kan tycka att det lite för ofta är för svårt att få till den där eftersträvansvärda balansen.

Men så kommer de. Stunderna. Dagarna.

När jag lever lite extra.
När jag samlar på mig. Fyller upp.
**

Jag fick en väldigt fin födelsedagspresent av min lilla familj och nyligen blev det dags att inkassera den.

En övernattning på VACKRA Villa Billerud i Säffle, och med höjdpunkten ANNIE! Musikalen Annie sattes upp av SäffleOperan och jag och vi alla fyra tyckte att det var så fantastiskt bra! Fin story för både vuxna och barn, proffsigt framförande, riktigt fin sång!!
Det roliga var att jag inte visste om att denna spelades här i Värmland, så jag fick verkligen en överraskning när Patrik hittat denna och styrt upp med bokning av bokning på detta speciella boende med utomhus-jacuzzi och otroligt fina rum.
Jag älskar verkligen verkligen överraskningar, och eftersom det i vanliga fall är jag som hittar och bokar det mesta när det gäller våra resor och utflykter så betydde det mycket för mig att få släppa taget en helg och bara njuta!

IMG_3762IMG_3735IMG_3779 2Patrik hade också fixat en härlig tapasbricka från Ekmans på Torget i Karlskoga, som vi avnjöt efter musikalen!

IMG_0293Nästa morgon vaknade vi till snö!

IMG_0286IMG_0283Frukost i stora salen, Villa Billerud, Säffle.

IMG_0363

Categories: Sverige Värmland

Tags:

En text om mammorna som går sönder

487 Comments

Krönika i Karlskoga tidning/Kuriren 10 november

Jag kan inte minnas när jag senast var lite uttråkad för att jag inte hade något att göra.
För jag har alltid något att göra. Det har vi allihop. Vi pratar med varandra i farten mellan brödhyllorna och köttdisken på Kronhallen. En har stuckit in för att handla lite snabbt på väg hem från jobbet, den andra har just skjutsat ett barn till fotbollsträningen och är nu här för en tiominutershandling innan det är dags att hämta barn 2 vid en annan aktivitet och sen tillbaka till fotbollsträningen och sen hem.

Vi är en tokstressad generation, det visar den dystra statistiken som berättar om utmattningssyndrom och alla möjliga andra stressrelaterade diagnoser som ökar. Mammor som till slut inte ens längre orkar gå in bland hyllorna på Kronhallen utan bara blir sittande, stirrande, i bilen på parkeringen.
När den som alltid haft koll på allt plötsligt inte längre minns vad som borde ha handlats hem till middagen.

Det är lätt att gå sönder när det aldrig finns tid att bli hel.

Ibland tänker jag på det som ett systemfel. Något blev fel när vi började plussa på nya aktiviteter utan att ta bort några andra.
Det är förstås jättebra att hemmafru-samhället är borta och att kvinnor jobbar lika självklart som att männen gör det, men vi missade att samtidigt minska på kraven därhemma. För tydligen känner så många fortfarande att det måste vara lika fint och rent som på den tiden när en i familjen alltid var hemma och gjorde allt det där.
Men vem kan både putsa fönster och vara på jobbet samtidigt? Hur ska det gå till?
Sen la vi till ännu mer i våra kalendrar. Egen träning, till exempel. Jättebra, såklart. Men återigen glömde vi att ta bort något annat.

Barnen börjar numera på aktiviteter innan de har fyllt tre. Och sen bara fortsätter det. Vi föräldrar engagerar oss, såklart, och säljer NewBody-kläder, Idrottsrabatten och står i kiosker.
Vi gör det för att vi vill. Också för att vi är tacksamma, mot de som tar ett ännu större ideellt ansvar som ledare. Hur hinner folk det? Tog de bort något annat ur tillvaron, eller plussade de bara på?

För det känns som att nånting blev fel på vägen. Även om mycket av allt vi omger oss med är fantastiskt, roligt och meningsfullt så tänker jag ibland att vi tappade bort oss själva litegrann bland alla vita väggar, träningstights och polerade kök.
Jag vet inte om vi bara kan säga längre att det är upp till oss själva, att vi måste bli bättre på att fatta att vi inte kan vara perfekta. Att vi får ha skit i hörnen. Att köpebröd är okej. Att vi är Good Enough.
Jag vet inte om vi klarar det, för det känns som att alla hjul redan snurrar så fort. Men vem ska ta ansvaret för alla mammorna i bilarna utanför mataffärerna och idrottshallarna som inte orkar mer?
Vem drar i handbromsen för allt, för alla, samtidigt? Så att vi får mer tid att prata, mer tid att andas, mer tid att orka.
Vem skapar tid för att laga, innan alldeles för mycket trasats sönder och inte längre går att göra helt?

IMG_7863
Ibland tänker jag mig tillbaka hit. En av de mest avkopplande platser jag har varit på, hängmattan utanför vårt lilla hus på ön Ometepe, Nicaragua.

Categories: Okategoriserade

Tags:

Spökhäng i Spökstaden med Milo och Jack

32 Comments

Äntligen har dom lov! Det har ju visserligen inte jag, men här är en av de stora anledningarna till att jag aldrig har ångrat mitt beslut att välja friheten (egna företagandet) framför anställningstryggheten.

Jag brukar alltid försöka att trixa till mig några dagar tillsammans med dem när de är lediga. Och nu i höst har det känts ännu viktigare, för jag saknar den obrutna tiden med dem så mycket.

Nu såg jag att Örebro skulle förvandlas till Spökstaden under höstlovet, började läsa på och fastnade för spökvandring på Örebro slott.

Visste att jag hade mycket Nordic Choice-poäng så jag testade en sökning, och yes minsann så fanns det bonusnatt-rum ledigt på Clarion Collection Borgen mitt emot Örebro slott.

Vi bor ju bara en knapp timmes bilfärd från Örebro så visst hade vi kunnat åka tur och retur. Men åh, jag är lite svag för hotellnätter måste medges. Det blir sån ledighetskänsla, och nu dessutom gratis. I Collection-hotellen ingår dessutom eftermiddagsfika, middag och frukost!

Sjukt bra.


Så vi checkade in här igår eftermiddag, fikade på hotellet och gick sen ner till den så kallade spökzonen vid slottet. Gick bokstavsjakt inne på slottet och kollade runt lite, en sväng på stan och sen var det dags.


Nu hade mörkret fallit och det var både stämningsfullt och spännande att gå runt inne i slottet – ända upp på vinden! – med en bra guide som berättade om slottets häftiga spökhistorier.


Uppe i en av salarna stod detta bord uppdukat…
En och en halv timme senare gick vi den korta vägen hem till hotellet. God middag med flera rätter och sen mys på rummet.


Spökvandringen kostade 70 kr/person och det tyckte jag det var väl värt. Finns i olika läskighetsnivåer beroende på ålder.

Idag åker vi vidare för ytterligare ett dygn borta. Älskar verkligen att hänga med dessa två!

Categories: Örebro

Tags:

#metoo – Och det sjukaste är nog just detta; att ”det var bara såhär det var”

11 Comments

Jag älskar män.
Jag har haft och har turen att ha många väldigt bra sådana omkring mig genom mitt liv.
En ständigt stöttande pappa. En klok och generös bror. Flera riktigt nära vänner, från gymnasiet och uppåt.
På journalistlinjen fick jag en vapendragare vid namn Fredrik. Vi är vänner än idag, 20 år senare. Och bland mina nära vänner inom mediebranschen finns också Lars, Andreas och Tomas.
Jag gifte mig så småningom med Patrik. Vi har två söner. Jag har även en extrafamilj bestående av min bästa vän och hennes make Magnus och deras barn.
Och även i det Degerfors-sociala-livet har jag ett gäng finfina män omkring mig.

Så det jag kommer skriva om nu handlar naturligtvis inte om alla män. Men det handlar om en del män.
#metoo har inte gått någon förbi.
Och det är märkligt nog så att det är först nu jag själv, på riktigt, har reflekterat över hur mycket konstigt jag har upplevt genom åren bara för att jag är kvinna.
Händer som tafsat i diverse barer, såväl i Stockholms som Karlskogas nattliv. Nedsättande och sexistiska ord riktade mot mig, i mejl, ropandes på stan, i telefon, på Messenger, gång på gång på gång genom alla år.
En numera ökänd medieprofil som tryckte sig envist emot mig på efterfesten i samband med en delfinal i Melodifestivalen och som enträget sms:ade sitt rumsnummer, gång på gång, och uppmanade mig att komma dit när festen var slut.
När man säger det nu kan det ju låta rätt konstigt, men då upplevde jag det inte som något särskilt uppseendeväckande.

Det var bara såhär det var.

Men nu, i samband med #metoo, kommer tankarna.
Jag vet att jag oftast har varit ganska hårdhudad och orädd inför alla de kommentarer och oönskade inviter jag har fått under åren. Men det kunde lika gärna ha varit annorlunda.
Tänk om jag hade stått i beroendeställning till medieprofilen när han drog igång sina övertalningsförsök på Melodifestivalens efterfest. Om han varit min chef, och jag lite mer osäker på hur jag skulle hantera det som hände. Om jag inte hade klarat av att säga ifrån. Om jag också hade blivit drogad.
Jag tänker på alla tjejer och fall jag känner till där det inte slutade med tafsande händer i barer och slemmiga sms och jobbiga närmanden.
Det är så många, och på sätt och vis är #metoo en så otroligt sorglig exposé av hur extremt vanligt detta är. Men ännu mer så är #metoo en kraftfull yttring, en samlad kraft som säger att nu får det vara nog. Att det räcker nu.
Nu börjar jobbet. Och det måste göras från grunden. I skolor. Hemma vid köksborden. Vi måste lära barnen att det är schyssthet och respekt som gäller. Alltid.
De schyssta männen måste också säga ifrån. Ta diskussioner. Ta ställning mot de nedsättande orden och handlingarna och stå upp för det enda rätta.

Till alla ni ovan nämnda män i mitt liv: Tack för att ni är där. Och tack för att ni gör det så oerhört lätt att veta att #metoo inte handlar om alla män.
Den delen av debatten blir bara konstig, de som ilsket undrar om man inte ens kan ge en tjej en komplimang längre utan att det ska misstolkas.
Jodå, det går jättebra. Det går jättebra att vara vänlig och respektfull och säga något fint till mig. Inga problem alls.
För jag älskar män, så är det verkligen.
Men inte alla män.

***
Text publicerad i Karlskoga Tidning/Karlskoga Kuriren 27 oktober -17

Categories: Okategoriserade

Tags:

Resereportage från Galapágos

13 Comments

Det är alltid så väldigt roligt att se våra resereportage i tryck. Det har jag sagt många gånger förut, men jag gillar verkligen detta eftersom vi gör våra resejobb som ett teamwork.
Galapágos är så speciellt och liksom inristat i våra resesjälar för alltid, och därför känns vårt resereportage från Galapágos i Di Weekend som vi gjort extra roligt att se.

galapagos21

galapagos8

galapagos36

galapagos24

galapagos20

galapagos3

Categories: Resereportage

Tags: