1 Comment

Vi har nu kommit snart 2 månader in på vår 6,5 månad långa backpackerresa genom Sydostasien, och jag tänkte skriva ett inlägg om konsten att backpacka med barn (vilket jag starkt rekommenderar!)

Jo, Patrik fick faktiskt frågan ovan av en bekant när han berättade om resan vi planerade genom sju asiatiska länder. Ska barnen följa med?
Ehh…
Svaret på den frågan är ju så självklart som det någonsin kan bli, av en rad olika anledningar.

Vår första backpackerresa (till Thailand) gjorde vi när Milo (nu 5 år) var 8 månader. Sedan dess har han backpackat i Thailand ytterligare tre gånger, dessa även tillsammans med lillebror Jack (som fyllde 1 år under första resan, och har tillbringat samtliga sina tre födelsedagar i Thailand. Den fjärde, i februari nästa år, firas i Vietnam)

Nu reser vi enligt planen rutten Hongkong – Bali – Gili/Lombok – Bali igen – Singapore – Malaysia – Thailand – Vietnam – Laos.

En del när det gäller resande är förstås individuellt, vad som passar just den familjen. Men här är några punkter jag gärna delar med mig av som råd – ord jag tycker är viktiga att ta med sig:

INSTÄLLNING. Just så svårt och så enkelt är det, i mångt och mycket: att få en lyckad resa med barn handlar väldigt mycket om föräldrarnas inställning.
Är den långa flygresan ett nödvändigt ont eller ett spännande äventyr? Är det kul att prova ny mat i ett nytt land, eller är den bara ett jobbigt måste innan vi hittar nästa västerländska restaurang ”då vi loooovar att du ska få spagetti och köttfärssås och slippa allt det här riset”?

PLANERING. Den är verkligen A och O. I teorin kan det låta charmigt att flacka runt, helt fritt, och ta dagen som den kommer. Men min upplevelse är att det oftast blir bättre numera om man har lite koll på vilka platser man vill se, hur lång tid det tar att ta sig dit och med vilka färdmedel.
Vi har knarkat kartor, reseböcker, tågtidtabeller, tripadvisor och allt möjligt annat, och även bokat upp många av våra boenden i förväg, innan vi reste (det mesta avbokningsbart på Booking.com)
Både för att det är skönt att veta att det sannolikt kommer bli bra för barnen, men också för att slippa ägna en massa tid på plats åt den grundläggande reseplaneringen på plats. Här vill vi ju njuta av allting och hänga med barnen – inte ständigt söka internetuppkoppling för att kolla hur man tar sig till nästa plats/land, och var man ska bo där.

ENKELHET. Vi har försökt att från början vänja barnen vid ett relativt enkelt reseliv. Hittills under vår resa har Milo och Jack både sovit skavföttes på en madrass i några veckor och tältat i ett litet tält i trädgården på en farm, och det är inga problem alls.
Vi är också hårda med att det inte köps leksaker i tid och otid, och godis och dricka är en helglyx. Men det kanske viktigaste är att vi försöker att inte strössla med ”barnaktiviteter” hela tiden i form av vattenland, nöjesparker mm. Utan det vi verkligen vill att de ska uppleva under resan är att bada, träffa kompisar från olika nationaliteter som de kan spela fotboll och leka kurragömma med, och förstås se länderna på olika sätt genom utflykter vi gör (som i första hand inte går till uppbyggda nöjesfält, utan till naturupplevelser, små byar och liknande)
Under backpackerresorna undviker vi även för det mesta stora hotellkomplex med nån slags uppbyggd värld av pooler, (dyra) matsalar och stylade shoppinggallerior.

Allt detta av flera orsaker: framförallt att vi vill ge dem en upplevelse av LANDET vi är i, inte av en tillrättalagd turistattraktion. Men också för att vi tror att det hade kunnat göra dem lite ”bortskämda” om vi till exempel hade börjat med Disneyland i Hongkong i september med tusen attraktioner, och sen åkt och lagt oss på en strand på Bali där det inte hände nånting alls. Vi vill att de ska hitta sin ”resevardag” i det enkla, att göra båtar av palmblad och skicka iväg i en fors vid ett vattenfall, spela fotboll på stranden, osv. Det ska till och med få bli långtråkigt ibland (eller: det MÅSTE bli långtråkigt ibland…)
Det är förstås också en kostnadsfråga, ”uppbyggda” aktiviteter och hotellkomplexboenden är ofta dyra.

Sen gör vi undantag från detta, ska verkligen sägas. Men då är det verkligen undantag som ett udda avbrott i backpackervardagen och verkliga happenings. Vi ska tex bo på lyxhotell två nätter i Singapore (där vi befinner oss just nu, än så länge på ett enkelt hostel), och som en överraskning (och för tidig julklapp) har vi tänkt gå på Legoland som ligger på gränsen mellan Malaysia/Singapore i två dagar i nästa vecka.

RIMLIGA FÖRVÄNTNINGAR. En backpackerresa med barn går inte alltid helt enligt planerna, och du kommer inte att kunna göra precis allt du vill. Planera inte in för mycket, lägg in många dagar när ni bara är och gör spontana äventyr eller bara hänger på stranden.
Och ha koll på kartan, så att ni slipper långa transferresor i onödan!

Blir du besviken över att ni missade en anslutning, eller inte kunde se det där templet du verkligen ville till, eller att glassarna smälte för snabbt och alla kläder blev kladdiga (och du hade glömt packa ombyte), eller att det regnar en hela vecka, osv – försök att ta upp besvikelsen med den andra föräldern (om ni är två som reser) eller med någon vän eller familjemedlem hemma över Skype eller mejl, eller vad som helst. Lägg bara inte ALL frustration på barnen, eller så att de uppfattar den. Om de gör fel ska de självklart sägas till, precis som hemma, men de kan rimligen inte behöva lastas för att vädret är fel eller ens behöva bära din besvikelse över regnet.

För några veckor sen satt jag under ett tak på en restaurang och såg regnet störta ner i en plötslig skur, och min Milo som lyckligt sprang ut och dansade i regnet tillsammans med sin indonesiska bästis Rio på ön Gili Air.

Tänk på det – i barnens värld är det faktiskt ofta de små sakerna som betyder mest, och till och med regnet kan bli ett roligt äventyr!

Den här veckan är vår blogg med under “Veckans tema” på Resa med barn-sidan! Kul såklart, och till er som hittat hit via deras Facebooksida vill jag säga hej och hoppas ni vill fortsätta följa vår resa genom Asien på denna blogg! Välkomna!


About the Author

One Reply to “Backpacka med barn, eller “Oj, sex månader alltså! Ska barnen följa med?””

  1. Vad härligt att läsa om eran resa med barnen, mycket vågat men lärorikt för barnen. Ni får ha en fortsatt resa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.