Vietnamesiska nyåret

No Comments

När vi planerade vår Vietnamvistelse insåg vi att vi skulle vara här mitt under det vietnamesiska nyårsfirandet – tet – , som i år inföll i månadsskiftet januari/februari. Både i guideböcker och på internetforum uppmanas man i stort sett att hålla sig undan landet under den vecka som firandet pågår, med hänvisning till att allt stänger, det är svårt att resa, svårt att hitta öppna affärer, restauranger osv. Och att det är en familjehögtid som folk firar hemma och inte så mycket att se för turister, ungefär så.

Men den bilden delar vi inte alls, efter att nu ha varit mitt i detta under hela tet-veckan. Tvärtom!! Det har verkligen varit kul att se firandet på nära håll. Alla lysande lampinstallationer inne i Hoi An, papperslyktorna med ett ljus i som man skickar iväg på vattnet för att få tur under nästa år, de röda kuverten med ”lucky-money” i som barnen enligt traditionen får – som även Milo och Jack fick av de vi bor hos, alla glada bybor som hälsar ”Happy new year”, fyrverkeriet på natten som vi såg från takterrassen på vårt hus, osv.

Milo och Jack med ljuslyktor som de sände iväg på floden under en båttur vi gjorde i solnedgången

Dessutom hade vi glädjen att få bli bjudna på en traditionell tet-måltid som våra hyresvärdar dukade upp i vårt kök.
Vi var också inne i Hoi Ans gamla stad och tittade på alla vackra lampor överallt.
En dag gick vi också på nyårsbrunch på ett av lyxhotellen en bit bort, jättejättefin mat och två glas champagne fick vi, plus traditionell vietnamesisk nyårsdans. Svindyrt, enligt dessa mått mätt, men det kostade cirka 700 kronor för hela vår familj.

Så vi ångrar verkligen inte att vi var i Vietnam under nyårsfirandet – tvärtom!
Gott nytt Hästens År!

Redo för nyårsfirande i Gamla stan

Från vår båtfärd

Traditionell nyårsdans


Jacks fyraårsdag!

3 Comments
Jacks mycket efterlängtade födelsedag började med sång och paket på sängen. Frukost hemma med kalashattar på, och lek hemma en stund på förmiddagen.
Våran älskade lilla unge har för övrigt aldrig hittills firat sin födelsedag i Sverige, men i år bytte han åtminstone land till Vietnam 🙂 (ettårsdagen firades i ett tält på den lilla ön Laoliang i Thailand, tvåårsdagen på Koh Phangan och treårsdagen på Koh Samed)
Men den här gången alltså i Hoi An i Vietnam!
Jack fick välja lunchrestaurang och tog, föga överraskande, stället med pumpasoppa på menyn på vår gata. Kvinnan som äger restaurangen har lärt sig att Jack vill ha mycket soppa, så det blev en dubbel portion.

Sen promenerade vi till floden där vi beställt en resa med flodbåt. Vi visste inte så mycket om det hela men det blev en alldeles fantastisk dag! En av de bästa på hela resan.

Fiske med nät från båten

Vi gled fram på floden tillsammans med båtägaren och chauffören Mr Tâm, mot ”coconut forest” – en skog av kokospalmer som växer i vattnet med kanaler som gångar mellan raderna – och väl där mötte en rund liten fiskebåt upp. Båtarna är typiska för Vietnam, och det var en upplevelse att åka i denna in bland vattenskogens små slingrande kanaler.
Killen, Binh, som körde var son till chauffören av den större flodbåten, och vi gjorde ett stopp hemma hos dem i en liten fiskeby. Där tog en gammal kvinna emot (farmorn) och vi bjöds att sitta ner i hennes enkla lilla hus och det serverades pumpakärnor och godis.
Vi åkte vidare och Binh visade oss hur han hämtar kokosnötter inne bland träden i flodskogen, och hur de gör när de fiskar från den lilla runda båten.

Så småningom kom vi tillbaka till vår stora båt, där matlagningen nu var i full gång. Dottern i familjen, Minh, hade nu anslutit och hon stod och förberedde en stor middag med färska räkor som grillades på båten, vitlökskryddad biff, sallader, nudlar mm.
Under tiden allt gjordes klart åkte Patrik och barnen en tur till i den lilla snurrbåten för att fiska.

Maten var hur god som helst, bland det absolut godaste i Vietnam hittills, och vi hade en skön stund på båten medan vi åt.

Tâm tog fram gitarren och sjöng en vietnamesisk visa, och Jack testade också att spela.

När vi så småningom åkte tillbaka mot vår kaj så började solen sjunka och allting bäddades liksom in i ett guldskimmer medan vi gled fram på floden, detta magnifikt vackra ljus som jag aldrig nånsin tröttnar på.

 Vi avslutade dagen hemma med lite mer pumpasoppa och glass, och sen hade Jack önskat sig att vi skulle se på en film tillsammans hela familjen. Så vi såg ”Lilla Jönssonligan” och sen tvärsomnade barnen, och vi, efter en lång men fantastiskt bra dag.
(Denna dag på floden, inklusive all mat + dryck under hela färden, kostade oss för övrigt ungefär som ett McDonalds-besök + en fika på café skulle ha kostat för vår familj hemma…)

Tågresan, Hanoi – Hoi An

No Comments

Så blev det dags att resa med nattåget mellan Hanoi – Hoi An, en resa på ungefär 15 timmar.
Vi gick på tåget kl 19 och hade först vanlig sittplatsbiljett fram till staden Vinh, dit vi anlände vid 01-tiden på natten.
Lite jobbigt att byta plats just vid den tiden, men det var det enda biljettalternativet som fanns trots att vi var ute i relativt god tid.
Vi reste med ett så kallat SE1-tåg, vilket ska tillhöra den bättre kategorin. Men det är låååångt ifrån den tågstandard vi är vana med från hemma. Men, det funkar.

Jobbigast under resan: när vi skulle skifta till vår sovkupé visste vi inte att vi var 20 minuter sena utan gick till den nya vagnen på utsatt tid då tåget faktiskt stannade vid en station (men här finns inga digitala skyltar som berättar var man är…)
Det blev en del förvecklingar och en liten dust med konduktören innan alla fattade hur det hängde ihop. Vi fick därför sitta på golvet i 20 minuter, jag med två sovande barn lutade mot mig, medan Patrik så småningom gick tillbaka och hämtade all packning i vår tidigare vagn.
Tillslut fick vi ändå komma in i vagnen och då var allt lugnt igen. Vi lyfte upp barnen, som fortsatte sova, i varsin säng och la oss själva.

Resten av resan fortsatte utan problem. Barnen tyckte det var mysigt att vakna på ett tåg och vi hade några bra timmar i vår kupé innan vi var framme senare på förmiddagen.

Bäst: helt klart allt man ser från ett tåg! Det är otroligt billigt, relativt smidigt (i alla fall om man har en kupé hela vägen..) och man sparar en hotellnatt. Flyg kan ofta kännas enkelt i teorin, men sen tar det en väldigt massa timmar ändå tillslut, i och med att man ska ta sig till flygplatsen, checka in någon/några timmar innan och sen vänta på baggage, och ta sig från flygplatsen. Och är mycket dyrare.
Sen går det förstås inte att jämföra helt. Och en stor anledning till att vi valde nattåget var ju själva äventyret. Ett roligt och annorlunda sätt att resa, med fantastisk utsikt över ett landskap vi aldrig skulle ha sett annars.

Jack sov gott och länge!

På morgonen passade Milo på att klistra in lite minnessaker från Hanoi i sin minnesbok. Barnen har varsin sådan och de börjar fyllas på rejält nu med biljetter, små kartor, dagboksanteckningar, hälsningar från våra besökare och människor vi mött längs vägen.

Vi bokade våra biljetter via denna länk: www.vietnamimpressive.com 
Detta funkade mycket bra. Vi fick våra biljetter levererade till vårt hotell utan problem, allt vi behövde fanns där. 

Hanoi! Del 5 – Våga storstadssemestra med barn!!

No Comments

Vi har nu lämnat Hanoi och rest söderut genom landet med nattåg (återkommer om det inom kort!!) och vi sammanfattar ännu en storstadsvistelse som blev ännu bättre än förväntat. Vi har nämligen rätt låga förväntningar när vi kommer till de stora städerna, det är svårare än på en lång vit strand att förutse hur allt ska funka.

Men nu börjar vi inse att det här med stora städer kan vara hur kul som helst, och det jag vill slå ett slag för är att man verkligen inte måste leta efter särskilda barnaktiviteter för att det ska vara roligt för barnen. Vi gör helt vanliga “vuxensaker”, som ni kan se i tidigare inlägg. Kollar tempel, muséer, går på stan, och så vidare.
Sen är det såklart ändå Milo och Jack som styr i någon mån, vi ser ju till att ta pauser när det behövs, fylla på med vätska och föda vid behov, och att se till att aktiviteterna blir på deras nivå. På fängelsemuséet försöker vi berätta om historien på ett sätt som de förstår, och i templen och var vi nu är. Jag säger inte att vi alltid lyckas perfekt, men nu har vi i alla fall ytterligare ett bevis på att det funkar att ha jätteroligt ihop med en treåring och en femåring i en storstad. När vi pratar om Hanoivistelsen är de supernöjda och pratar på om allt vi har gjort.

Sista kvällen när jag och Patrik satt uppe i sofforna i vårt hotellrum, och trodde att båda barnen sov, kom Milo upptassandes:
– Mamma och Pappa, jag ville bara säga en grej. Jag tycker att det var vackert att vara tillsammans med er idag.

Då vet man att han varit nöjd med sin dag! Det värmde ordentligt i hjärtat, kan jag säga.

Hittills under resan har vi betat av storstäderna Hong Kong, Singapore, Kuala Lumpur, Bangkok och nu Hanoi (intresserad av dem? Kolla under “kategorier” i högerspalten och sök på den stad du vill läsa om)
Nästa blir Ho Chi Minh-staden om ett par veckor, ska bli kul det också!
Men först: Hoi An!

Hejdå Hanoi!

Hanoi! Del 4 – Water Puppet Show

No Comments

Det finns en traditionell, välkänd dockteaterföreställning i Hanoi som vi förstås ville gå och se, Thang Long Water Puppet Theatre.
Barnen var mycket förväntansfulla, och det blev lyckade 45 minuter. Det är ingen barnföreställning utan en kulturell grej, men killarna tyckte det var kul med de färgglada dansande dockorna, drakarna, fiskarna och allt var det var som virvlade runt på vattnet som utgjorde scenen. Till detta var det levande musik med traditionella vietnamesiska instrument och sång.

När vi kom ut från showen så hade mörkret fallit och vi gick en sväng och kollade vid sjön – riktigt fint att se allting så upplyst. Asiaterna är verkligen sjukt bra på lampor! Heja!

Vackra bron!
Bild från vår gata när vi var på väg hem

Hanoi! Del 3 – Hanoi Hilton

No Comments

Dag två i Hanoi började vi med en promenad till St Josephs katedral. Den var otroligt vacker! Just när vi kom började en engelsk mässa, så vi satt en stund och lyssnade. Jättefint!
Sen fortsatte promenaden till Hoa Lo-fängelset! Det byggdes i slutet av 1800-talet av fransmännen som fängslade vietnamesiska patrioter här. Senare användes det även under Vietnamkriget. Fängelset hade också det något ironiska smeknamnet Hanoi Hilton.

Milo och Jack, och vi, tyckte det var spännande att gå runt i de gamla fängelsegångarna. Man kunde till och med gå in i riktiga fängelseceller!
Intressant historik också!

Vi blev mycket nöjda med vårt besök på Hoa Lo!

Spännande att titta in i fängelsecellerna!
Och till sist en bild från den pampiga katedralen

Hanoi! Del 2 – Hoan Kiem-sjön

No Comments

Sjön mitt i Hanoi gör verkligen mycket för stadsbilden och känslan.
Dessutom finns ett vackert tempel ute på en liten ö, och dit tog vi oss första dagen genom att promenera över den kända, röda bron – “den nedåtgående solens bro”.

Vid templet spenderade vi en lång stund, och förutom att kolla in själva byggnaden och allt därinne så tittade barnen på när gamla män spelade schack, och vi beundrade utsikten, växterna och ja, hela miljön.
Det finns en legend om hur kejsaren Le Loi fick ett magiskt svärd av en sköldpadda i Hoan Kiem-sjön som hjälpte honom att besegra fienden, och därefter tog sköldpaddan tillbaka svärdet.
I templet finns en sköldpadda som staty, och barnen blev väldigt fascinerade av den här historien. Så vi läste den först ur vår guidebok och sen mer på internet när vi kom hem.

Kul att de vill veta och lära sig! Det förhöjer verkligen alla upplevelser här!

Sköldpaddan som enligt legenden gav Le Loi ett gyllene, magiskt svärd som hjälpte honom att besegra den kinesiska Mingdynastin i början av 1400-talet

Hanoi! Del 1 – Äventyr i Gamla Stan

No Comments

Att upptäcka Hanoi är härligt, omtumlande, rörigt och en massa annat! Så mycket intryck!
Jag tänkte att jag kör lite olika inlägg för att inte röra ihop det alltför mycket – storstadsvistelserna blir så intensiva, men återigen – SÅ otroligt kul att göra detta ihop med barnen!!

Igår – vår första heldag i Hanoi – bekantade vi oss mycket med Gamla stan, där vi bor. Varje gata har sin egen produkt, alltså en gata där det nästan bara säljs skor, en gata när det bara säljs väskor, osv.

Trafiken är helt sjuk. Först försökte vi vänta på vår tur när vi skulle ta oss över gatan, men vi insåg rätt snabbt att i Hanoi är det bara att gå. Det tutar konstant och det är motorcyklar precis överallt.
Detta kan ju låta lite jobbigt, särskilt när man reser med barn. Men det fungerar på något sätt, och vi är så försiktiga vi kan såklart, och barnen är väl drillade i att hålla sig innanför en vuxen och inte springa omkring, så ja, det funkar bra!

Kul och kaotiskt blev besöket på marknaden i tre våningar, Cho Dong Xuan. Totalt kaos, grejer överallt, men roligt. Och vi shoppade ett ipadfodral och en bluetooth-högtalare för en hundring totalt, så vi var nöjda!

Turistade också genom att åka elbil i 40 minuter genom stan. Ett bra sätt att få en snabb överblick!

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 24 januari

No Comments

Jag samlar på speciella platser. Platser som är så där lugna, enkla och sköna att dagarna bara får gå i sin egen takt. Där man inte behöver veta om det är tisdag eller lördag, och där saker och ting är långt ifrån perfekt enligt ”regelboken” – men helt perfekt enligt mig.

Vi har haft den stora glädjen att ha min mamma och pappa på besök på vår långresa under nästan en månad, och bestämde oss för att ta med dem till tre olika öar, med tre olika typer av boenden.
På den lilla ön Koh Phayam, långt uppe i västra Thailand på gränsen mot Burma, flyttade vi in under åtta sköna dagar.
Sabai Sabai är ett resort med små enkla bungalows, med solblekta hängmattor på verandan, byggda i trä med glipor mellan plankorna. Utan tv, utan air condition. Men med bara några steg ner till stranden, och med det blåa havets vågor som en ständig ljudvagga omkring en.
På stranden fanns inga rader av solstolar, inga försäljare, inga vattensporter, ingen hög musik från intilliggande strandrestauranger. Här fanns bara Sabai Sabai, som betyder att ”ta dagen som den kommer”, och en vit sandstrand där vi ofta var ensamma, timme efter timme under dagarna.

I restaurangen fanns en hängmatta, några stora kuddar på golvet intill de låga borden och några träbord, stolar och soffor. Även här gick tiden sakta – det var inte alltid som det blev helt rätt med matbeställningarna, och ibland dröjde maten länge, länge. Men å andra sidan så kostade den 20 kronor och smakade bra, och vi hade ju sällan bråttom så det gick bra ändå.
I den lilla strandbaren skrev man själv upp i en liten bok om man gick in och tog något att dricka, och så betalade man någon gång senare när det passade och ägaren James var på plats.

Vi trivdes här allihop. Mamma och pappa i sitt enkla lilla hus, med två hängmattor på verandan där de gungade många sköna eftermiddagsstunder – just den där tiden på dagen när man är nöjd efter en lång dag i solen, men gärna vilar en stund i den ljumma skuggan innan solen så småningom börjar sjunka.
Och jag, Patrik, Milo och Jack hade en bungalow i två våningar, där barnen bodde uppe på det mysiga vindsloftet och båda våningarna hade varsitt fönster där man slog upp fönsterluckorna i trä och tittade rakt ut över havet. Vår dusch satt fäst på en palm, som stod på golvet i vårt badrum och gick rakt igenom taket – hur charmigt och roligt som helst.

Sabai Sabai på Koh Phayam blev ett sånt där ställe som jag samlar på. Som jag kommer att ta fram i tankarna när jag längtar tillbaka till lugnet. När kroppen ropar efter att få varva ner.
Vi var långt ifrån tjusiga charterhotell, långtifrån All inclusive, Lollo & Bernie och Bamseklubbar. Ingen varje-dag-städning. Inga överdådiga frukostbufféer. Inga välkomstmöten i lobbyn med en guide från charterbolaget som servar med information och utflyktsförslag. Väldigt långt ifrån sådant som många andra förknippar med den perfekta semestern.
Men för oss – Perfekt.

Nu går resan vidare, och vi säger hejdå till kära mamma och pappa som återvänder hem till Degerfors.
Nästa äventyr för oss: tågluff genom Vietnam!

En av Milos och Jacks favoritplatser: restaurangens lilla bibliotek med små stolar och ett bord. Här lektes många många lekar under vår Phayam-vecka

Duschen i vårt hus!

Utsikt från sovrumsfönstret

Frukost

Mamma och pappa på sin veranda

Vietnam – vi är här nu!

No Comments

Vi har varit i Hanoi i knappt sex timmar, och jag känner mig redan alldeles uppfylld av intrycken.
Vilken stad! När vi åkte in mot stadskärnan från flygplatsen så var solen på väg att sjunka, ljuset var just mitt favoritljus på dagen, och dessa vyer med odlingar, vatten, broar, höghus och vanligt stadsliv blandat – med en glödande sol som bakgrund – var helt otroligt att se.
Sen inne i stan – trafik, motorcyklar, någon som skjutsade ett apelsinträd på moppen, musik, färska frukter, virrvarr, vajande röda flaggor, ständigt tutande ljud, fantastiska hus… allt!

Vi har flyttat in på ett hotell i gamla stan, det heter Royal Palace hotel och passar oss perfekt, medelklasshotell med tre bäddar som ligger centralt.

Det känns jätteroligt att vara här. Vietnam har varit ett sånt stort mål för oss, det var nog det vi planerade först av allt, som vi verkligen ville uppleva. Visumet har suttit i passet sen i september, guideböckerna har varit med oss länge, vi har googlat, frågat runt om tips, kollat kartor, bokat tågbiljetter, boenden… allt det där – och nu är vi här!

Ikväll tog vi en sväng ut och gick på en restaurang i närheten. Blev riktigt lyckat.
Konversation med Milo inför matbeställningen:
Jag: Det finns spagetti carbonara, spagetti och köttfärssås, och…
Milo: Finns det något med anka?
Jag: (bläddrar i menyn bland udda vietnamesiska rätter) Ja.. det verkar finnas något här.
Milo: Då tar jag det.

Han, och vi, åt – förutom ankan – även spring rolls med catfish som var helt fantastiskt goda, och lite annat finfint. Mycket nöjda!
(bilden längst upp är för övrigt från restaurangens fina balkong ut mot en av Gamla stans gator)

Bild tagen inifrån bilen när vi körde från flygplatsen

En till

Den här killen tog med sig apelsinträdet på moppen

Här bor vi nu
Hanoi Beer

Kära Koh Phangan-minnen

No Comments

Åh, det är aldrig roligt när våra besökare åker hem. Men vi försöker verkligen leva efter att komma ihåg allt kul vi har haft istället för att deppa ihop helt.
Därför: lite fler Koh Phangan-minnen!

En härlig sak var att Jack verkligen fastnade för massage. Han och Milo testade en gång på Koh Jum, och nu körde Jack loss med massage inte mindre än tre gånger på en vecka.
– Jag gillar massage, det är skönt för min kropp, berättade han efter en av gångerna.

Dessa två bilder ovan är så mycket Milo och Jack på hela vår resa för mig. Jag tror jag kommer se dem mycket såhär när jag tänker tillbaka på resan i efterhand – så glada och lyckliga, och alltid intill varandra.

Haad Salad

Far-son-kärlek till frukost

 
Med morfar i byn!

Hejdå mamma & pappa! Hejdå Bangkok! Hejdå Thailand!

1 Comment

Sista dagen i Bangkok blev lugn och skön. Vi hade en förmiddag inne i vår fina hotellsvit. Patrik fixade frukost, och sen hade Milo och Jack några roliga timmar mormor-och-morfar-tid på egen hand, medan vi fixade med sånt som packning, räkningar och sånt som också måste göras ibland.

Eftermiddagen blev poolhäng vid Chatriums poolområde. En rolig park och mycket barn fanns också tillhands, populärt såklart!
Och lunchen! Vilken bonus. Visade sig att hotellet hade lunchbuffé för 250 baht, knappt 55 kr, och gratis för barn! Och den var riktigt fin – många japanska kalla smårätter, som sushi mm, thailändsk curry, lax, olika kycklingrätter och… PUMPASOPPA! Sen vi bodde på farmen på Bali har Jack älskat pumpasoppa, men det har inte funnits på så många ställen. Men igår kväll Arun Residence fanns det, liksom idag på buffébordet. Lyckan var total, och Jack (som inte är så förtjust i så jättemånga olika sorters mat) slukade tre rejäla skålar med soppa.
Dessutom: dessertbord. Det gillar man ju.

En skön avslutning på en i och för sig kort Bangkokvistelse, men det känns som vi hunnit med och upplevt mycket.

Ikväll reser mamma och pappa hem till Sverige igen. Vi följer med till flygplatsen, och sen åker vi till ett hotell därute där vi bor en natt. Imorgon går vårt flyg till Hanoi, och en ny del av äventyret börjar.
Hej Vietnam, det blir kul att ses!

Men vi kommer att sakna er, allra käraste mor(mor) och (mor)far!

Poolområdet, Chatrium residence

Pumpasoppa!!

Vi saknar er redan!

Några dagar i Bangkok

2 Comments

Vi lämnade Koh Phangan i tisdags, tog färjan till Surat Thani och därifrån flyget till Bangkok.
Vi hade en liten överraskning till mamma och pappa, vi hade bokat en svit med tre sovrum på Chatrium Residence. Inte så lätt att hitta så stora boenden att alla får plats i samma, men nu bodde vi fantastiskt fin i en stor våning på 140 kvadrat med ett härligt vardagsrum med utsikt över stan, en köksdel, sovrummen och två badrum.

Igår hade vi en heldag på stan, med skytrain bort till Siam-området där vi shoppade loss på smått galna men roliga köpcentret Platinum. Hur billigt som helst, en outlet där det är grejer och kläder högt och lågt, men letar man lite går det att göra riktiga fynd. Förra året köpte vi en hel del kläder till Milo och Jack där som har hållit jättebra och vi hittade mycket fint den här gången också.

Senare blev det skytrain ner till floden, och flodbåten till området mitt emot magnifika templet Wat Arun. Till vår glädje fanns det bord på restaurangen Arun Residence (som vi i vintras fick rekommenderade av kusin tillika ex-Bangkokbon Fredrik), och vi åt en jättegod trerätters med storslagen utsikt över templet. Fördrinken intog vi på takterassen i solnedgången. En minnesvärd kväll!!

Vardagsrummet i vår svit

Mamma och pappa på Arun Residence

Tidigare på dagen – lyxglass på Swensen’s

Milo köpte lite streetfood på eftermiddagen

Hos frisören!

No Comments

Hemma i Sverige är det morfars jobb att ta med barnen till frisören när det är dags för klippning, och så fick det bli även här!
Igår traskade båda pojkarna med mormor och morfar in till byn här, Haad Salad, för ett besök hos hårfrisörskan. 20 kronor per barn kostade klippningen, inklusive hårtvätt!

Före…

…och efter!

Salad Beach, Koh Phangan

No Comments

Vi lämnade Koh Phayam med speedboat och därefter minibuss Ranong-Surat Thani, och så småningom färja ut till Koh Phangan.
Det är ljuvligt att vara tillbaka här, på Salad Beach som vi verkligen tycker otroligt mycket om. Vi var här för två år sedan, och firade bland annat Jacks tvåårsdag här.
Vi har flyttat in i ett fantastiskt hus några steg från havet. Mamma och pappa i ett rum, vi övriga i ett rum. Mest tid spenderar vi på vår stora veranda, jag ligger just nu i hängmattan och skriver detta.
Mamma och Jack är på massage, pappa ligger på en av solstolarna och läser, och Patrik och Milo lägger Bamse-pussel.
Senare i eftermiddag ska vi åka in till staden Thonsala och besöka marknaden där.

Salad Beach. Bilden tagen från restaurangen vi åt på igår kväll, jag, Patrik och barnen hade gått i förväg och här är mamma och pappa på väg

Vår fina veranda! Fika

Pappa och Patrik tog varsitt barn i varsin kajak och drog på en liten utfärd

Pappa på thaimassage

Sabai Sabai

No Comments

Igår lämnade vi Sabai SabaiKoh Phayam. Det känns alltid lite sorgligt att lämna fina ställen där man har trivts, och ja, så var det ju här!
Boendet var verkligen toppen för oss, ett nytt “treehouse” med två våningar, där barnen bodde uppe på loftet. I badrummet växte en palm genom taket som duschen var fäst vid, och vi hade världens kanonutsikt från våra fönster.

Men allt har sin tid, och efter åtta nätter sa vi hejdå till ytterligare en plats som skrivit in sig i våra resehjärtan. Tack Sabai Sabai och fina Koh Phayam!

Vårat kära hus!
Mamma och pappa på stranden nedanför Sabai Sabai
Mamma njuter på Sabai Sabais strand
Kokosnötstävling hade vi flera gånger på stranden. Här spelar Milo och Jack med morfar
Jack i trädgården
Utsikt från vårt sovrum när vi öppnade upp fönsterluckorna i går morse

Långsvanstur runt Koh Phayam!

No Comments

Vi är alltså på härliga Koh Phayam, som ligger långt upp på Thailands västra kust, nära gränsen mot Burma. En ö utan annan fordonstrafik än motorcyklar, och vägar smala som våra cykelvägar hemma.
Vi bor på Sabai Sabai, ett litet resort på en egen strand, som verkligen är vad de heter. Namnet är ett thailändskt uttryck som betyder ungefär ”ta dagen som den kommer”. ”Your hammock heaven” säger de i annonserna, och det stämmer verkligen också. Här vilar vi mycket i våra hängmattor, eller ligger på liggkuddarna vid de låga borden i restaurangen eller i någon sala. Enkelt, lugnt liv.

Idag bröt vi av lite med en långsvansbåtutflykt för att se mer av ön. Det är verkligen en favorittyp av utfärd vi har – att hyra båt med chaufför för en dag – och det slår aldrig fel. Lika härligt varje gång.

Vi åkte iväg 9 på morgonen och rundade ön, och sen bort mot den näst största stranden. Jättemysig strand! En bit utanför den snorklade vi, och sen in för fika och bad och häng på stranden.
Nästa stopp var för lunch, fried rice på Phayams största strand.

Och så småningom tillbaka. Kom tillbaka någon gång efter två på eftermiddagen. Skön dag!!

Det fanns ett sjörövarskepp på land på en strand! “Åh, jag har aldrig sett ett vrak förut”, sa en lycklig Milo när vi gick i land.

Vacker mamma!!

Grattis mormor, på Koh Kho Khao

No Comments

Vi ligger lite efter i bloggandet, framför allt på grund av ganska obefintlig internetuppkoppling, så jag tänkte lägga in lite bilder från Koh Kho Khao där vi var under nyårsveckan tillsammans med mamma och pappa.
Vi hyrde ett hus där, och hade en jätteskön vecka på den otroligt fridfulla stranden! Man kunde gå hur långt som helst utan att möta en människa. Verkligen SÅ lugnt!

Mamma fyllde år när vi var där, och det var en fin dag! Här kommer lite bilder från den 5 januari.

GRATTIS MORMOR PÅ FÖDELSEDAGEN!

Av Milo fick mormor bland annat ett hjärta i sanden där han själv hade skrivit “MORMOR” med snäckor

Födelsedagsmiddag i byn på kvällen!

Grattiskram till mormor på morgonen

Huset vi hyrde på Koh Kho Khao

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Karlskoga Kuriren 10 januari

No Comments

 För nio år sedan träffade jag en liten pojke i ett tältläger där han bodde med sin mamma, pappa och storebror. Han hade stora, mörka ögon och satt i tältöppningen och tittade ut när jag kom gående i hettan.
Han var två år då. Hans namn är Tamasak.
Tältlägret låg en bit utanför Khao Lak i Thailand, och bestod av människor som hade fått sina hus krossade av tsunamin. Det här var någon vecka efteråt, och det rådde fortfarande stort kaos i området.
Jag var där och jobbade som journalist och besökte först den lilla fiskebyn Ban Nam Kem norr om Khao Lak som drabbades otroligt svårt av katastrofen. Hälften av invånarna omkom och i princip alla hus förstördes, liksom många fiskebåtar som tidigare hade försörjt många i byn.
Jag åkte dit för att se hur det såg ut, jag träffade några som gick där i resterna av sina hus och sökte efter ägodelar och jag träffade människor som börjat inse att de aldrig skulle få se sina anhöriga igen.
Sen åkte jag vidare till tältlägret och den lilla pojkens ögon fick mig att stanna till vid hans tält. Hans mamma berättade för mig, med hjälp av en tolk, att familjens hus hade förstörts totalt, att de trots det haft en osannolik tur som överlevt, men att hennes syster var död och många, många av hennes vänner och andra släktingar.
Ett knappt år senare återvände jag till Ban Nam Kem för ett nytt reportage. Hur hade det gått för människorna jag träffade då, strax efter tsunamin?
Jag och fotograf Robban Andersson hade med oss bilder och visade för folk vi mötte, och tog oss på så sätt till ett litet hus där Tamasak och hans familj bodde nu. Vi överlämnade foton på familjen som tagits sist vi träffades, och vi pratade om året som hade gått.
”Jag har varit på fler begravningar än jag kan räkna”, sa Tamasaks mamma.

Åren har gått men jag har ofta tänkt på den här familjen och på byn och undrat hur det blev.
Och strax före nyår kom jag, Patrik, Milo, Jack och mina besökande föräldrar till en ö utanför Khao Laks kust, Koh Kho Khao, där vi hyrde ett hus under en vecka. För att komma till ön tog man en båt från just Ban Nam Kem.
Jag kände mig glad att vara tillbaka, och det var roligt att se att det fanns mycket fler fiskebåtar nu, och att det byggts upp några små butiker och till och med en restaurang.
En dag åkte jag och Patrik över till byn för att se om vi skulle kunna hitta Tamasak. Jag hade ju ingen aning om han bodde kvar eller vad som hänt.
Jag hade med mig en tidningsartikel med bilder på familjen som jag visade, och redan de första thailändarna jag frågade hade koll. En av dem erbjöd sig att köra oss, och så åkte vi några kilometer bort. SOS BARNBYAR stod det på en skylt när vi svängde in på en liten dammig väg som kantades av ett tjugotal små hus.
Vår chaufför stannade utanför ett av dem. Jag gick ut och kände genast igen Tamasaks mamma. Jag visade henne artikeln och efter en stund förstod hon vem jag var.
Då kom en pojke fram, samma bruna ögon, nio år äldre. Det var underbart att se Tamasak igen, 11 år nu.
De bjöd oss att sitta ner och en av få i den lilla SOS-byn som kunde engelska hämtades för att hjälpa till att tolka. Det blev en fin stund. Tamasak berättade att han älskar att spela fotboll och att han vill bli läkare när han blir stor.
Hans mamma berättar att det har varit tuffa år. Både hon och maken är arbetslösa. Huset har de bott i i åtta år, efter att SOS Barnbyar byggde upp byn efter tsunamin.
Vi går in och tittar i det oerhört enkla huset. På väggen i rummet sitter bilderna som Robban och jag gav till familjen när vi besökte dem ett år efter katastrofen.

Innan vi lämnade området häromdagen för att resa vidare hälsade vi på familjen igen, den här gången fick även Milo och Jack och min mamma och pappa träffa dem. Vi lämnade några gåvor och ett kort innan vi sa hej-då.
Jag önskar verkligen att Tamasak får bli läkare en dag, även om jag inser att hans förutsättningar tyvärr inte är de allra bästa. Och jag hoppas att jag kan träffa familjen någon gång igen, bara för att få se att de i alla fall mår så bra de kan.