Marina Bay Sands, Singapore

No Comments

Som en riktig lyxgrej unnade vi oss två nätter på Marina Bay Sands i Singapore som avslutning på vistelsen i landet. Spektakulärt hotell som har allt, och lite till.
57 våningar högt, och på taket ligger vad som sägs vara världens högsta infinitypool (som man bara har access till om man bor på hotellet)

Vi hade roliga dagar här, även om vi väl är mer backpackers än lyxlirare så var det kul att göra ett besök i den exklusiva världen. Och vi körde faktiskt lite budgetliv här också, med frukost på rummet och middagar från foodcourten i köpcentrets bottenvåning (istället för på någon av alla superlyxrestauranger på hotellet)

Genom hotellets shoppinggalleria rinner en liten flod, där man kan åka gondol för (dyra) pengar

Mina pojkar på SkyPark på 57:e våningen

Det fanns en del flådiga bilar att kolla på vid hotellet…


Vi hänger i Singapore 4 – Välsignad tomtegröt

No Comments

I lördags åkte vi till Svenska kyrkan här i Singapore. De serverar risgrynsgröt på lördagar, och vi såg en chans för barnen att få äta en efterlängtad maträtt och få prata svenska med några andra än mamma & pappa… Det har de verkligen längtat efter.
De är otroligt duktiga på att ta kontakt med barn (och vuxna) oavsett nationalitet, de vill leka och prata med alla. Och oftast går det jättebra. Men de (framför allt Milo) har ju så otroligt mycket de vill berätta och förklara och visa… och ibland blir ju språket en begränsning.
Så nu var de så glada över att träffa svenska (och norska) människor, varav en hel del barn i olika åldrar.
Även jag och Patrik hade en supertrevlig eftermiddag! Det var roligt att få leka lite äkta utlandssvensk för en stund och njuta av bryggkaffe och trevliga samtal (på svenska) och se barnen leka. En fin eftermiddag!

Vi hänger i Singapore 3 – Konstgjorda Sentosa

No Comments

Jag skulle kunna skriva ganska mycket om funderingar kring det här landet, det är VÄLDIGT speciellt och fascinerande på flera olika sätt. Det finns så mycket lagar och bestämmelser kring en massa saker (man får inte ens dricka vatten i tunnelbanan – inte ens på perrongen, och det är höga böter om man bryter mot reglerna). Ja, allt som har med makt och politik att göra är svårt att få grepp om och fatta. Det mesta verkar på något sätt handla om pengar.
Samtidigt lyckas Singapore med att ha de stora världsreligionerna samlade inom sitt lilla lands yta, och alla lever här, sida vid sida. Det är moskéer, kristna kyrkor och hinduiska och buddhistiska tempel, och säkert flera andra religiösa slags byggnader som pryder staden, och folket delar grannliv och vardag i de stora lägenhetskomplexen som de flesta Singaporianer bor i.

Hur som helst. En av de märkliga saker som de har haft för sig här i Singapore är att bygga upp den konstgjorda ön Sentosa. Någon slags enorm nöjes- och strandpark som ska locka turister att bränna enorma mängder pengar på alla attraktioner som finns här (Universal studios, vattenparker, äventyrsland, beachklubbar, lyxhotell mm)

Vi åkte hit för att ha sett det, och för att gå på showen ljusshowen “Songs of the sea”, som vi hade läst och hört gott om.

Själva Sentosa – ja, första intrycket var: plast. Det kändes lite märkligt att åka genom låtsasbergstunnlar och gå på en strand som man vet inte skulle ha funnits där på riktigt, egentligen. Det är lite svårt att förklara, för Sentosa är absolut fint på många sätt. Men kanske är det vetskapen om hur det är skapat, eller så är det helt enkelt så att äkta natur smakar bättre än oäkta…

Det var ändå kul att se det hela. Höjdpunkterna var att åka den taklösa bussen runt längs hela “strandvägen” (det var faktiskt gratis = otroligt!), att gå över den roliga träbron ut till en liten ö – och förstås “Songs of the sea”!
Showen blev ett lyckokast för oss. Vi hade toppenplatser, och barnen levde sig så mycket in i showen. De sjöng med i sånger och jublade åt de häftiga ljus/vatten-fyrverkerierna, och skrattade åt olika figurer som dök upp (i form av ljus)
Vi är jätteglada att vi gick på showen!

Vi hänger i Singapore 2 – Storstadsliv & julmarknad

No Comments

Orchard Road är Singapores paradgata, där alla tjusiga shoppinggallerior ligger på rad. Det kändes som något man måste ha sett när man är här… men ÅH vad jag tycker det är opersonligt och faktiskt rätt trist med dessa shoppingcenter som ser så likadana ut oavsett vilket land man är i, och som bara är blanka och guldiga men ingenting mer.
Men vi tog en sväng och kollade läget ändå. Plastgubbarna ovan var nog höjdpunkten.

Shoppingcenter finns för övrigt överallt i den här stan. Och lite roligare än de på Orchard Road tyckte vi att vår närmaste galleria är, City Square Mall.
Här hittade vi bland annat en frisör för enbart barn, så Milo passade på att klippa sig. Han fick välja film själv och hade en tv-skärm framför sig. Han fick också klubba och godisbitar, och självklart färg i håret.

City Square Mall har också dragit igång sin julmarknad under den här veckan. Lite skumt faktiskt att gå på julmarknad i 30 graders värme, får erkänna att den riktiga julstämningen inte riktigt infann sig… Men kul att se. Dom verkar gilla julen – extra allt som gäller när det pyntas!

 Till och med snö har de fixat! (av skum…)

Mera Orchard Road

Vi hänger i Singapore 1 – Botaniska trädgården, Little India mm

No Comments

Vi flyttade in på Moni Hostel i Little India i tisdags. Sen dess har dagarna varit fullspäckade, intensiva och roliga!
Jag undrar hur långt vi har gått de har dagarna, det är ett antal mil, helt klart. Tusen guldstjärnor till Milo som går och går och går, och aldrig klagar! Så otroligt duktig. (var tvungen att inleda med det, eftersom hans ork och energi varit en förutsättning för att vi skulle kunna se och uppleva så mycket som vi har gjort de här dagarna. Tack Milo!)

Är jätteglada att vi valde att bo just i Little India, ett härligt område med massa restauranger, flera vackra hinduiska tempel, pittoreska hus, färgglada lampor och liv & rörelse. Och GOD mat!

En eftermiddag besökte vi Singapore Botanic Garden. Höjdpunkten var helt klart National Orchid Garden. Jag ÄLSKAR verkligen orkidéer, och ja, då var ju detta ett riktigt paradis. Världens största samling av tropiska orkidéer. Så himla fint! Även barnen gillade det, så fint gjort med små gångar som snirklade sig runt och olika trädgårdsdelar som delades av på olika sätt. Även ett kallt hus av glas, där man gick in som i en tropisk miljö med vattenfall och sällsynta orkidéesorter. Ja, det fanns jättemycket att se – jag tyckte verkligen om det!

Foto: Milo

Det fanns även en barnens egen park i Botanic Garden, med både vanliga lekparksgrejer (rutchkanor mm) och mer naturrelaterade saker. Vi hade en finfin eftermiddag här!

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 15 november

No Comments

I 59 dagar har vår backpackerresa runt Sydostasien pågått.
Totalt ska vi vara borta i 194 dagar.
Just nu känns det som att svindlande mycket tid återstår. Vi har redan gjort så mycket, upplevt så mycket, sett och känt så mycket – och så har vi 135 dagar kvar.
”Tid är den moderna tidens lyx”, sa en holländsk kvinna som jag mötte på Bali till mig när vi satt och pratade. Och så är det verkligen.
Jag behöver inte bo på flådiga hotell eller äta förrätt och desserter varje dag, för mig handlar inte vår resa alls om det. Men tiden skapar möjligheter, på många olika sätt.

I skrivande stund befinner vi oss i luften mellan Bali och Singapore. Vi ska byta vårt långsamma Balitempo mot storstadsliv i en vecka, bo på ett enkelt hostel i den myllrande stadsdelen Little India och åka tunnelbana, svalka oss från hettan i lufkonditionerade shoppinggallerior och testa mat från Asiens alla hörn.
Om det hade rört sig om en kortare semesterresa hade vi sannolikt aldrig prioriterat Singapore som resmål, nej förmodligen ingen storstad över huvud taget. Egentligen känns vår familj mer som en ”bungalow-på-stranden och lata dagar vid havet”-familj än en storstadsfamilj (och även innan jag berikades med man och barn föredrog jag alltid att åka till strandresmål istället för på shoppingresor till New York och London)
Men tack vare all den där tiden vi har den här gången så kan vi unna oss att testa även det för oss mindre förväntade. Vi har varit i Hong kong, och nu väntar Singapore. Så småningom kommer vi också att besöka Malaysias huvudstad Kuala Lumpur, Thailands huvudstad Bangkok och den pulserande Ho Chi Minh-staden (fd Saigon) i Vietnam.
Och även om jag tror att vi kommer pusta ut lika mycket varje gång vi checkar ut från dessa stora städer och landar på någon strand någonstans så känns det kul att få in även dessa metropolerna i vår resa.

Det gäller också att bli kompis med tiden. Något som jag och Patrik pratade mycket om inför resan, och även nu under tiden, är att vi måste tillåta tiden att gå. Att låta vissa dagar bli vardagliga, kanske rentav lite långtråkiga, och att det är helt okej att inte upptäcka sevärdheter och aktiviteter dagarna i ända.
Vår Balivistelse avslutade vi med åtta dagar i hantverkarmeckat Ubud. De flesta dagar gjorde vi ”ingenting” alls (åtminstone inget som krävde utflyktsarrangörer, turistkartor eller kostade inträde) Vi tog det lugnt på morgnarna, barnen såg en film, jag jobbade lite, Patrik tog en morgonpromenad runt stan. Sen häng vid poolen. Lite yoghurt och macka på rummet, och kanske en kort sväng ut på gatan utanför vårt hotell för att kolla i någon affär. Hämtmat till vår veranda, eller kanske ett kort restaurangbesök.

Jag tycker att vi har hittat en bra rytm i resandet. Ingen av oss känner oss stressade av allt vi eventuellt inte gör, utan inser att återhämtningsdagarna och lugnet behövs för att låta alla upplevelser vi ändå är med om sjunka in; som dagen på cykel genom Balis inre, besöket i apskogen och eftermiddagen på Ubuds sprakande marknad.
Om en stund landar vi i Singapore och det blir full fart igen. Ikväll bekantar vi oss med Little India – och jag ser redan fram emot att frossa i nya dofter, färger och ljuvliga smaker.

Backpacka med barn, eller “Oj, sex månader alltså! Ska barnen följa med?”

1 Comment

Vi har nu kommit snart 2 månader in på vår 6,5 månad långa backpackerresa genom Sydostasien, och jag tänkte skriva ett inlägg om konsten att backpacka med barn (vilket jag starkt rekommenderar!)

Jo, Patrik fick faktiskt frågan ovan av en bekant när han berättade om resan vi planerade genom sju asiatiska länder. Ska barnen följa med?
Ehh…
Svaret på den frågan är ju så självklart som det någonsin kan bli, av en rad olika anledningar.

Vår första backpackerresa (till Thailand) gjorde vi när Milo (nu 5 år) var 8 månader. Sedan dess har han backpackat i Thailand ytterligare tre gånger, dessa även tillsammans med lillebror Jack (som fyllde 1 år under första resan, och har tillbringat samtliga sina tre födelsedagar i Thailand. Den fjärde, i februari nästa år, firas i Vietnam)

Nu reser vi enligt planen rutten Hongkong – Bali – Gili/Lombok – Bali igen – Singapore – Malaysia – Thailand – Vietnam – Laos.

En del när det gäller resande är förstås individuellt, vad som passar just den familjen. Men här är några punkter jag gärna delar med mig av som råd – ord jag tycker är viktiga att ta med sig:

INSTÄLLNING. Just så svårt och så enkelt är det, i mångt och mycket: att få en lyckad resa med barn handlar väldigt mycket om föräldrarnas inställning.
Är den långa flygresan ett nödvändigt ont eller ett spännande äventyr? Är det kul att prova ny mat i ett nytt land, eller är den bara ett jobbigt måste innan vi hittar nästa västerländska restaurang ”då vi loooovar att du ska få spagetti och köttfärssås och slippa allt det här riset”?

PLANERING. Den är verkligen A och O. I teorin kan det låta charmigt att flacka runt, helt fritt, och ta dagen som den kommer. Men min upplevelse är att det oftast blir bättre numera om man har lite koll på vilka platser man vill se, hur lång tid det tar att ta sig dit och med vilka färdmedel.
Vi har knarkat kartor, reseböcker, tågtidtabeller, tripadvisor och allt möjligt annat, och även bokat upp många av våra boenden i förväg, innan vi reste (det mesta avbokningsbart på Booking.com)
Både för att det är skönt att veta att det sannolikt kommer bli bra för barnen, men också för att slippa ägna en massa tid på plats åt den grundläggande reseplaneringen på plats. Här vill vi ju njuta av allting och hänga med barnen – inte ständigt söka internetuppkoppling för att kolla hur man tar sig till nästa plats/land, och var man ska bo där.

ENKELHET. Vi har försökt att från början vänja barnen vid ett relativt enkelt reseliv. Hittills under vår resa har Milo och Jack både sovit skavföttes på en madrass i några veckor och tältat i ett litet tält i trädgården på en farm, och det är inga problem alls.
Vi är också hårda med att det inte köps leksaker i tid och otid, och godis och dricka är en helglyx. Men det kanske viktigaste är att vi försöker att inte strössla med ”barnaktiviteter” hela tiden i form av vattenland, nöjesparker mm. Utan det vi verkligen vill att de ska uppleva under resan är att bada, träffa kompisar från olika nationaliteter som de kan spela fotboll och leka kurragömma med, och förstås se länderna på olika sätt genom utflykter vi gör (som i första hand inte går till uppbyggda nöjesfält, utan till naturupplevelser, små byar och liknande)
Under backpackerresorna undviker vi även för det mesta stora hotellkomplex med nån slags uppbyggd värld av pooler, (dyra) matsalar och stylade shoppinggallerior.

Allt detta av flera orsaker: framförallt att vi vill ge dem en upplevelse av LANDET vi är i, inte av en tillrättalagd turistattraktion. Men också för att vi tror att det hade kunnat göra dem lite ”bortskämda” om vi till exempel hade börjat med Disneyland i Hongkong i september med tusen attraktioner, och sen åkt och lagt oss på en strand på Bali där det inte hände nånting alls. Vi vill att de ska hitta sin ”resevardag” i det enkla, att göra båtar av palmblad och skicka iväg i en fors vid ett vattenfall, spela fotboll på stranden, osv. Det ska till och med få bli långtråkigt ibland (eller: det MÅSTE bli långtråkigt ibland…)
Det är förstås också en kostnadsfråga, ”uppbyggda” aktiviteter och hotellkomplexboenden är ofta dyra.

Sen gör vi undantag från detta, ska verkligen sägas. Men då är det verkligen undantag som ett udda avbrott i backpackervardagen och verkliga happenings. Vi ska tex bo på lyxhotell två nätter i Singapore (där vi befinner oss just nu, än så länge på ett enkelt hostel), och som en överraskning (och för tidig julklapp) har vi tänkt gå på Legoland som ligger på gränsen mellan Malaysia/Singapore i två dagar i nästa vecka.

RIMLIGA FÖRVÄNTNINGAR. En backpackerresa med barn går inte alltid helt enligt planerna, och du kommer inte att kunna göra precis allt du vill. Planera inte in för mycket, lägg in många dagar när ni bara är och gör spontana äventyr eller bara hänger på stranden.
Och ha koll på kartan, så att ni slipper långa transferresor i onödan!

Blir du besviken över att ni missade en anslutning, eller inte kunde se det där templet du verkligen ville till, eller att glassarna smälte för snabbt och alla kläder blev kladdiga (och du hade glömt packa ombyte), eller att det regnar en hela vecka, osv – försök att ta upp besvikelsen med den andra föräldern (om ni är två som reser) eller med någon vän eller familjemedlem hemma över Skype eller mejl, eller vad som helst. Lägg bara inte ALL frustration på barnen, eller så att de uppfattar den. Om de gör fel ska de självklart sägas till, precis som hemma, men de kan rimligen inte behöva lastas för att vädret är fel eller ens behöva bära din besvikelse över regnet.

För några veckor sen satt jag under ett tak på en restaurang och såg regnet störta ner i en plötslig skur, och min Milo som lyckligt sprang ut och dansade i regnet tillsammans med sin indonesiska bästis Rio på ön Gili Air.

Tänk på det – i barnens värld är det faktiskt ofta de små sakerna som betyder mest, och till och med regnet kan bli ett roligt äventyr!

Den här veckan är vår blogg med under “Veckans tema” på Resa med barn-sidan! Kul såklart, och till er som hittat hit via deras Facebooksida vill jag säga hej och hoppas ni vill fortsätta följa vår resa genom Asien på denna blogg! Välkomna!

På cykel genom Balis hjärta

No Comments

En dag bokade vi en cykelfärd med guide, och kördes först med bil upp till Lake Batur och den coola vulkanen där (som vi tidigare sett, då vi bodde en natt här tillsammans med Erik)

Det var en härlig dag. 3,5 mils cyling, men det var inte så jobbigt som det låter eftersom 90 procent av färden gick nerför… Vi rullade igenom byar, förbi risfält, tempel och annan vacker natur. Vi stannade i en by och gick in till en balinesisk familj. Det är väldigt intressant, som sagt, med deras traditioner och ritualer och deras hem är uppbyggda mycket speciellt (detta lärde vi oss även en del om när vi bodde på farmen och fick besöka Dodis familj)
Kortfattat kan man säga att de äldsta (farmorn och farfarn) bor i “ursprungshuset” på gården, och det är huset som ligger närmast familjetemplet (som i sin tur är placerat på gårdens nordvästra del). Familjens yngsta son bor kvar hemma hela livet, och när han gifter sig flyttar frun också in. I takt med att de får barn byggs om nödvändigt flera hus på tomten, och man bygger i riktning bakåt på gården. Och “hus” i det här fallet är oftast inga stora hus som vi tänker oss, utan snarare rum. Man delar kök, som finns i en egen byggnad på tomten.
Om det finns fler syskon bor de kvar hemma tills/om de gifter sig.
Som jag förstått det gäller detta system oavsett klasstillhörighet, men sen är gårdarna/husen/familjetemplen mer eller mindre påkostade och exklusiva, alltifrån enkla skjul till flådiga villor.

Mina sköna killar i sina riktigt coola hjälmar
Vi hade en guide som ledde oss rätt under dagen, och han skjutsade även Jack

 

Vi åkte med Bali on Bike, och vi var riktigt nöjda!

Livet på farmen, Del 3. Om dagarna ute på risfälten

No Comments

På söndagen tog Wayan med oss till risfälten. Vi gick bland de häftiga trappformade odlingarna, och klättrade oss ner mot den lilla floden som rinner genom fälten. Här och var kommer varmt vatten utrinnande från sluttningarna – det är vatten från vulkanerna i norr som letar sig neråt via marken, och där befolkningen har upptäckt att vatten finns har de satt dit enkla rör som leder ut vattnet och skapar en naturlig dusch,
Här tvättar de både sig själva och sina kläder (byn saknar rinnande vatten så detta är deras “badrum”)

Folk badar lite varsomhelst i den lilla floden, men framför allt just där det varmavattnet rinner ut och skapar naturliga varma källor.

Det var helt fantastiskt att få uppleva! (jag är medveten om att det blir mycket superlativ från farmvistelsen, men det var verkligen så otroligt häftigt!)

Innan vi åkte på måndagen kände vi att vi var tvungna att få vara med om att bada bland risfälten en gång till, så vi tog en promenad till och badade i floden.
Barnen älskade förstås det här stället! Milo byggde stenmurar som skapade nya vägar åt vattnet, och de båda lekte mycket med hinkar och blandade det lite kallare flodvattnet med det varma vulkanvattnet.

Jack på risfältet
Träffade en bonde på vägen

“The Organic farm” – livet på farmen (Del 1)

2 Comments

Vissa upplevelser är svårare än andra att beskriva. Men jag ska försöka.
Vi reste till “The organic farm” som ligger mitt på Bali, långt från alla turistorter mitt ute på landsbygden, och flyttade in för tre nätter.
Det var… enormt. En stor upplevelse.

“The organic farm” är en plats som kombinerar bekvämlighet/lyxkänsla med organiskt nära-till-naturen-liv. Vi fullkomligt älskade platsen.

Det finns bara tre rum/hus, och vi bodde på en egen kulle helt avskilt (bilden ovan). För att komma dit gick vi genom farmens odlingar, förbi korna och ankorna, upp och ner genom skogen fylld av kaffeträd, mangoträd, palmer, bambu, papayaträd, förbi den lilla floden där byns invånare samlades varje dag för att tvätta sina kläder och tvätta sig rena i det klara vattnet då de inte har rinnande vatten i sina hus, för att tillslut ta de sista bambubyggda trappstegen upp till vår egen oas.

Vi hade utsikt åt alla håll. Över odlingar, berg och alla grönskande träd. Allt var tyst, förutom naturens läten. Fågelkvitter, syrsornas sång, tuppar som gal i fjärran.

Tre organiska mål mat ingick varje dag, plus snacks. Vi åt pumpasoppa, spenatpasta, mängder av färska frukter, kycklingspett, nyplockad avokadosallad, spenatsoppa, pannkakor, spenattortillas med bönröra och guacemole, nasi goreng, jordnötssås, spenatchips, bananjuice, papayajuice, rischips… ALLT var så gott – och 95 procent av det som används i matlagningen kommer från den egna farmen eller gårdarna runt omkring.

“The organic farm” är inte bara ett fint boende för turister, utan även ett projekt för att hjälpa traktens alla bönder till ett bättre liv. De utbildas och får hjälp med kontakter med köpare av de högkvalitativa grönsaker som odlas här, och numera säljs de bland annat till flera av Balis bästa restauranger. Allt tack vare den holländska ägaren Marjan och hennes man Wayan, och ett superhärligt personalteam.

De närmaste dagarna ska jag berätta mer om allt vi gjorde, promenaderna över risfälten var verkligen i minne-för-livet-klass.

Men först lite bilder för att försöka beskriva livet på själva farmen: (för att se bilderna större är det som vanligt bara att klicka på en bild och sen bläddra)

Milo och Jack fick fiska i farmens lilla damm. Fisken serverades sen till lunch.

Vår uteplats, som har den vackraste utsikt man kan tänka sig

En liten del av utsikten

Milo fick följa med Wayan och mata tupparna, ankorna och kaninerna

Hos hönsen hittade Milo ett ägg som han fick bära till farmens lilla kök, där han tillagade sitt eget ägg till frukost!

Milo gjorde också sin pannkaka till frukost

Dodi arbetar på farmen och bjöd även generöst in vår familj till sin familj – de är farmens närmaste grannar. Där fick vi vara med när Dodis gamla mamma förberedde inför en hinduisk ceremoni nästa dag, och prova några nylagade festrätter som skulle serveras. Barnen lekte också med Dodis son, och en dag gjorde Dodi en balinesisk leksak i trä till Milo och Jack. De blev jätteglada! Ett fint minne.

Hemma hos Dodi, där ceremoniförberedelserna pågår. Modern tillverkar små “båtar” av palmblad som fylls med ris, frukter och grönsaker, bland annat, som ska offras i templet nästa morgon under ceremonin

Utsikt från vår egen kulle, där vi bodde

Inuti vårt hus

I huset finns bara en säng, så barnen fick tälta i trädgården. Det hade de förstås inget emot. Det blev ett riktigt äventyr – och de sov hur bra som helst alla tre nätterna
FORTSÄTTNING FÖLJER!

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 1 november

No Comments

Vi tog båten från Balis nordvästra kust, och gick i land på ön Gili Air en dryg timme senare.
I den lilla hamnen trängdes varken taxibilar eller transferbussar – här finns nämligen ingen trafik över huvud taget. Inga bilar. Inga motorcyklar.
Istället väntade en häst och vagn på oss, och vi klev upp och skjutsades iväg längs den lilla sandprydda vägen till vårt mål och nya hem för tio dagar: Salabose Cottages.

Under vår halvårsresa i Sydostasien bor och lever vi gärna enkelt. Det här stället har en enda stjärna i betyg på internets bokningssajter, men i vår alldeles egna omdömesbok är det femstjärnigt.
Det är ju så oerhört individuellt, det där med smak. Men på den här resan är sådant vi verkligen uppskattar:
Närhet till havet.
Barnvänligt.
God mat.
Säkert för barnen att springa omkring och upptäcka saker på egen hand.
• Skön stämning.

Japp, det blev fem av fem! När jag skriver detta sitter jag på vår veranda, med den vita stranden och havet rakt framför mig. Någonstans längre bort hör jag mina barn skratta och leka med nya kompisen Rio, hans pappa jobbar här, och trots att barnen inte förstår varandras språk så leker de tillsammans hela dagarna.
Förut när jag letade efter dem hittade jag dem i köket, där restaurangens mat tillagas. Milo hade fått en rejäl bit vattenmelon och de lekte ihop med personalen på den lilla bakgården.

När vi hade ett litet födelsedagskalas på verandan häromkvällen tittade några ur personalen förbi. De slog sig ner, hämtade en gitarr och började sjunga och spela. Det blev en oerhört härlig kväll.
En annan kväll hade vi beställt färsk tonfisk till middag, och bjöds in att tillaga den tillsammans med kökspersonalen för att få lära oss mer om det indonesiska kökets hemligheter.

På Salabose Cottages finns ingen pool, inga lyxiga hygienprodukter i badrummet och ingen champagne på menyn. Rummen städas inte varje dag, och att förstå vilka öppettider restaurangen eller baren har är fortfarande helt omöjligt ännu efter en dryg vecka här, eftersom det tycks variera från dag till dag. 
Men när jag ser hur Amed i personalen lyfter upp Jack och tröstar honom när han råkar ramla på stranden, och hur kvinnan i köket med en blinkning sticker till Milo ytterligare en bit melon i smyg, och hur barnen får leka överallt och var som helst med sin kompis Rio, och när chefen slår sig ner vid vårt bord och pratar om livet och kärleken som om vi hade känt varandra i många år – ja, då är det fem stjärnor för mig.

Nu lämnar vi strax vår andra anhalt där vi stannat lite längre, och för andra gången på resan känner jag mig drabbad av separationsångesten (första gången var i villan vi hyrde på Bali, jag fällde många tårar när jag tog farväl av Wiwin som jobbade i vårt hus och som vi verkligen kom nära under dessa veckor)
Och nu ska vi säga hej då till goa lilla Rio, och alla andra på Salabose Cottages.
Men jag försöker tänka att det finns något väldigt ljuvligt i att saknaden bränner redan innan man ens har lämnat en plats.
Tillsammans med det där hoppet om att man någon gång, någon dag kommer tillbaka.

Sista Lombokdagen

No Comments

En dag när vi kom ner på stranden som ligger direkt nedanför vårt resort så var det helt fullt av folk. Och då menar jag hur mycket som helst! Överallt barn med färgglada flytgrejer i djurskepnad, och deras föräldrar som badade och lekte på stranden.
Vi fick förklarat för oss att det vara någon slags holiday för en liten stad i närheten, som av tradition just denna dag vallfärdar till den här stranden för att bada hela dagen. Kul att se!

Ja, det har varit lugna dagar för oss här i Kuta som sagt. Jag hade en hel jobbdag i skuggan, med research inför kommande jobb, medan övriga familjen också hängde mest i skuggan och i poolen.
Vi har badat i havet, såklart, och haft vår finfina utflykt till Tanjung Aan-stranden.
Jag har också försökt kurera mig och bli frisk, och det tycks ha lyckats.
Har också fått lite praktiskt, som tvätt, betalat räkningar, och sånt gjort.

Nu är vi redo för Bali igen! Vi flyger tillbaka om några timmar, det tar bara en halvtimme. Sen flyttar vi in på en organisk farm i några dagar – något vi ser väldigt mycket fram emot!

Jack handlar i Kutas “glassbil”

Tanjung Aan, Kuta, Lombok

No Comments

Vi tar det väldigt lugnt här i Kuta.
Men i förrgår tog vi oss till en strand som är bland de vackraste jag sett; Tanjung Aan. Otroligt fin, den gick nästan som en hel cirkel runt en vik, med bara en liten öppning längst ut mot havet.
Vit strand som sträckte sig runt, då och då uppdelad av bergsknallar.
När vi kom dit på morgonen var vi i princip helt själva på stranden, bara några fiskare som stod på en sten och fiskade.
Under dagen såg vi ytterligare några människor, men det är verkligen så lugnt här just nu. Det är lågsäsong, men egentligen har jag svårt att förstå varför man kallar det för det. Vädret är perfekt, visserligen OTROLIGT varmt, vilket kanske avskräcker en del… Men inte mig! 🙂

Kuta, Lombok

No Comments

Vi är nu i Kuta, Lombok (Indonesien), som inte ska förväxlas med mer kända Kuta på Bali (som är den största och ständigt överbefolkade turistorten där)
Här är det betydligt lugnare.
Vi har flyttat in på ett hotell nära stranden för några dagar, och har haft en liten mellandag idag. Jag har nog bihåleinflammation så vi letade upp ett pharmacy och jag fick genast antibiotika och några andra avsvällande tabletter i handen, till en summa av 180 kronor. Det är lite snabbare processer här när det gäller sånt där…

Jag mår dock helt ok, inte feber och sånt, men tung i huvudet/bihålorna så det har varit en lugn dag med mycket vila, bokläsning och lite jobb för mig, och bad i poolen, en promenad på stranden, lunch och middag. Barnen har badat och kollat på “Vi på Saltkråkan” på mammas dator, och ätit mycket bra av såväl fish and chips som indonesisk soppa (Soto ayam) och kycklingburgare.

Nu blir det en tidig kväll och nya tag imorgon, har planerat in att se oss omkring här på södra kusten. Stränderna runt omkring här ska vara något alldeles extra, och det vill vi såklart gärna kolla upp!

Mera bilder från Gili Air

No Comments

Det närmar sig avresedag, och som vanligt kämpar jag mot seperationsångesten! Försöker dock alltid verkligen att njuta in i det sista, och inte låta sorgsenheten över att lämna en plats ta över alltför mycket redan flera dagar innan det faktiskt är dags att åka.
Men… den här gången blir det ju lite annorlunda (och värre) eftersom söndag (imorgon) är avresedag för både oss (som lämnar Gili för Lombok) och Erik, som åker hem till Sverige. OJ vad vi kommer att sakna dig bror/morbror/svåger! Du har verkligen förgyllt vår vistelse här!!!

Vackra Gili Air

Bild från verandan

Erik njuter i solen

Foto: Milo

Kast med liten korall

Jack tränar att gå på lina, det finns en uppsatt på vårt resort för den som blir sugen på lite balansgång i solnedgången!

Livet på Gili Air

No Comments

Vi trivs riktigt bra på Gili Air. Dagarna går sin gilla gång.
Vi bor på Salabose cottage, ett charmigt litet ställe där vi blivit kompisar med personalen, sköna killar med olika karaktärer. Vi har ”Ägarn” som gärna pratar filosofiskt om livet med oss, han har visat mig och Erik sitt eget inspirationsrum där han skrivit upp sina ”livsregler”på lappar. Han är… ja, vad ska man säga, mycket speciell, men mycket vänlig och vill oss väl.

Amed och Dun är ställets coola snubbar, som glider runt här och spelar lite fotboll med killarna, kommer förbi och hänger med oss på verandan på kvällen, de lagar mat och visar gärna (det är bara vi kommer och hälsar på i köket så berättar de hur de gör), de skämtar och tar det lugnt på en solstol i solnedgången. Utöver det händer det också att de städar bungalowsen, krattar och fixar lite, men de verkar trivas med ett långsamt tempo. Riktiga livsnjutare, samtidigt som de jobbar varje dag från tidigt till sent.

Vi bor längst fram på stranden och har solnedgången på första parkett.

Milo älskar att leka med barnen som bor här, ja, Jack också men särskilt Milo vill gärna träffa ”barnen från Gili” som han säger. Det är rörande att se dem leka, trots att de inte kan prata med varandra så har de jätteroligt tillsammans med enkla medel. De har lekt med pappersflygplan, bollar, på stranden, i en fiskebåt, och de har hjälpt till att jobba i trädgården bredvid och fått åka skottkärra.
Jag är imponerad av Milo som ofta går fram till nya barn, trots språket, och börjar leka med dem. Han var så lycklig när han sprang runt på den dammiga grusplanen i den lilla byn här på ön och lekte med pappersplan med gänget ni ser här ovan på bilden. 
Där vi bor finns en pojke som heter Rio, vars pappa jobbar på bungalowstället bredvid. Honom leker barnen med varje dag. Ikväll sa de godnatt härhemma på vår veranda vid 21-tiden efter en stunds kvällslek med bilar och spring i sanden.

Lite blandade Gili-bilder:

 Vi beställde tonfisk till kvällens middag – och en tonfisk anlände!

 På kvällen var vi med under tillagningen av fisken. Detta är grillen bakom köket där fisken grillas.

Matlagning i köket

Bild från idag när vi gick en bit bort på stranden och hade en sol- och baddag

En dag ordnade Erik ett överraskningskalas för mig på sin veranda, som försenad födelsedagspresent. Jag blev mycket glad! Det utvecklades till en väldigt rolig och minnesvärd kväll ihop med personalkillarna som också kom på besök framåt kvällen. Det blev trubadurafton med Gili-sången, Oasis, Ulf Lundell och Bob Marley, och många skratt!

Erik och Dun konstaterar att Sverige ligger väldigt långt borta (med barnens jordglobsbadboll)

Badpojke!
Våran solnedgång

(jag har mycket fler bilder som jag tänkt dela med mig av, och vi har dessutom några dagar kvar, så i mån av fungerande internetuppkoppling kommer fler Gili-inlägg under de närmaste dagarna)

Med sköldpaddorna under ytan

4 Comments

Idag har vi upplevt något väldigt speciellt.
Vi hyrde en båt med chaufför, en båt med glasbotten, och drog ut på havet. Vi åkte runt Giliöarna Trawangan, Meno och Air (vi bor på den sistnämnda), och chauffören stannade på de bästa snorklingsställena, mitt ute på havet.

En stor upplevelse var när vi fick se de stora sköldpaddorna i vattnet. Jag önskar jag kunde beskriva det så att ni fick följa med dit och då, men det är omöjligt att göra det rättvisa. Men sköldpaddan liksom flyger fram, långsamt och böljande, därnere under ytan. Vi upptäckte honom, och kunde simma med, Patrik kom så nära att han kunde röra vid den.
Särskilt glad är jag över att Milo har lärt sig snorkla så bra att han kunde ta del av denna upplevelse. Han snorklade också, gled med strax under ytan, och följde skölpaddans mäktiga rörelser under lång tid.

Utöver detta såg vi också många andra vackra fiskar – Jack är jätteglad eftersom han fick se clownfisk (Nemo i filmen “Hitta Nemo”) genom glasbottnen på båten. Och vi andra snorklade förbi häftiga färgglada fiskar och coola koraller.

För mig var det också väldigt speciellt att få dela denna dag tillsammans med min bror Erik, som snorklade på detta sätt för första gången.

Min mycket kära lillebror Erik

Observera glasbotten på golvet av båten!

Kapten Jack och chauffören hängde under hela hemresan