Reportagedag med Milo

No Comments

När vi bodde i huset åkte jag iväg några reportageturer, och en dag fick jag min Milo med mig. Vi hade en fin dag tillsammans. Vårt sällskap och guide denna dag, Ketut, har full koll på allt och tog oss till de rätta platserna.

Vi stannade förstås också på vårt favoritcafé, där vi varit en gång tidigare – där Milo fick vattenmelonshake och “Bali-kakor”.

Vi kom också till ett häftigt vattenfall – det var kul! Men lååång väg att gå genom djungeln…

Lååång väg uppför på väg tillbaka från vattenfallet… Bäst att stanna och vila på en bänk

Vattenmelonodling – denna ligger bara ett stenkast från vårt hus

 Milo fikar, med vattenmelondrink i mugg gjord av kokosnöt

Morbror, några varma källor och en imponerande vulkan

No Comments
Vi är mycket glada över att vi har fått besök! Lillebror/morbror Erik anlände för några dagar sen och vi har redan gjort mycket kul ihop. En höjdare var besöket i de varma källorna Air Panas (en favorit i repris för oss, nytt för Erik)
Superkul såklart!
Han var med oss i huset de sista dagarna, och samma dag som vi lämnade huset åkte vi till vulkanen vid Lake Batur. Det var häftigt att se, vi bodde i två rum med gemensam stor balkong med häpnadsväckande utsikt över vulkanen och sjön.
Morgonen därpå (igår) åkte vi vidare till hamnstaden Amed och sen speedboat en timme ut på havet där vi landade på Gili Air. Här har vi nu flyttat in i bungalows på stranden, på Salabose Cottage (mera härifrån kommer senare. Först en sammanfattning över de senaste dagarna)
 Heligt vatten!
 Jack dyker! Han är sjukt duktig. Sätter huvuddyken perfekt
När syskonbarnen kastar armpuffarna passar morbror på…

Utsikt från vår hotellbalkong vid Lake Batur

 Lunch med utsikt på Lakeview hotel & restaurant
My uncle is awesome!

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 18 oktober

No Comments

Dagarna har passerat i långsam, behaglig takt.
När jag skriver detta är klockan tio på kvällen och jag ligger ute i det öppna uterummet – 3 x 3 meter, utan väggar, med halmtak mot dagarnas starka sol, och sköna madrasser och kuddar.
Ikväll fläktar det ingenting, så det är nästan på gränsen till för varmt.

Det är vår sista kväll i huset vi har hyrt i tre veckor på norra Bali, älskade Villa Beranda – vi har njutit av varje stund du har gett oss!
Det har varit en lyx att få vara här så länge, framför allt för att tiden har gett oss möjligheten att göra ingenting alls under många av dagarna. Och ändå har vi hunnit se oss mycket omkring.
Två gånger har vi besökt de fantastiska varma källorna, Air Panas, som ligger bara någon mil från vårt hus. Där vattnet sägs vara heligt och helande, och kunna bota diverse åkommor. Inte vet jag om det stämmer, men härligt är det hur som helst!
Vi har sett delfinerna leka ute på havet, och gjort båtar av palmblad som fått åka i forsen som följer efter det pampiga vattenfallet i mitten av ön. Vi har sett hinduiska tempelceremonier, och hade idag också den stora glädjen att få se ett traditionellt bröllopsfölje passera utanför på den lilla vägen där vi bor, med pompa och ståt, musik och vackra kläder.

För mig är Bali färgstarkt och nyansrikt, fascinerande och förtjusande. En liten ö som är som ett eget väsen, inklämt bland Indonesiens tusentals övriga öar. Med ett eget språk och hinduismen som sin religion, till skillnad från större delen av övriga landet som är muslimskt.
Bali har ju ett rykte om sig att vara ett tropiskt paradis, och för mig är det verkligen så, men på andra sätt än med de klassiska paradisattributen med långa stränder och vajande palmer (även om det också finns här)
Men det som förfört mig allra mest är att varje liten del av ön tycks sjuda av liv. Bara man färdas en liten bit i någon riktning så breder de trappstegsformade risodlingarna ut sig, träden med kaffebönor, bananer och mango, och blommor i alla tänkbara färger. Bakom nästa krök kan en svindlande utsikt dyka upp, bara sådär, och det finns alltid något nytt som verkligen fångar mig.

Milo och Jack har det också så galet bra här. Tre veckor som poolinnehavare har gjort dem ännu mer fisklika än de redan var innan. Treåriga Jack gör numera klockrena dyk, med huvudet först, i den djupa delen av poolen. Och armpuffarna är sällan på över huvud taget längre. Han tar sig fram ändå, oavsett djup.
Milo, våran femåring, tillbringar mer tid under ytan än över, och plockar upp så mycket saker han kan från djupet – alltifrån snäckor till leksaker och mammas gummisnoddar har slängts ner på botten de senaste veckorna, och allt levereras å det snaraste upp till poolkanten igen.

Minnena härifrån blir så oerhört ljusa, och även om det känns i hjärtat att behöva lämna vårt hem imorgon så ser vi förstås även fram emot fortsättningen.
Nu drar vi till en av Balis vulkaner och bor en natt i dess närhet, och därefter vidare till paradisön Gili Air utanför Balis kust. Där slår vi oss ner i en bungalow på stranden och fortsätter att ha det bara bra i några veckor.
Det blir nog alldeles underbart, det också.

Hej då Wiwin! Hej då huset!

1 Comment

OJ, vad det var sorgligt att lämna vår Wiwin idag, när det var dags att flytta ur huset. Jag grät och hon grät, och jag hoppas innerligt att vi kommer att träffas igen!
Vi har haft många fina pratstunder och hon har lärt oss mycket! Och all den goda maten… jag undrar om man får uppleva något sådant igen, dag efter dag, så vällagad och smakrik mat.
Vilka veckor vi har haft!
 

Våra hjärtan

No Comments

Om någon undrar varför vi gör detta – drar iväg på en jättelång resa, långt bort från jobb och vardag…
Så är det just dessa killar som ni ser här på bilden som allting handlar om. Att vi får vara med dem, i fantastisk och varm miljö. Det är det viktigaste av allt.

Livet är fantastiskt!

Trädgården!

No Comments

Det är faktiskt inte bara Wiwin som jobbar här, utan även en trädgårdsmästare, Putu. Han ägnar sina arbetsdagar åt att sköta trädgården och poolen. Och han gör det verkligen med den äran. Trädgården är så vacker, jag önskar att bilderna kunde göra den ännu bättre rättvisa men det går inte riktigt. Det är så otroligt fint! Jag går runt då och då och bara njuter. Alla färger, blommorna, löven, och så ljuset från solen som ger trädgården olika skepnader beroende på vilken tid på dagen det är.
Allra vackrast är det strax innan solen går ner.
Då glöder våran trädgård. 

Hängmattan på takterassen, strax innan solen början sjunka

Vardagsliv på Bali

No Comments

Dagarna går i lugnt och behagligt tempo. Vi har riktigt skön vardag här, med små rutiner, mycket bad, fantastisk mat. Ja, det är verkligen helt underbart.

Lite bilder från vår Bali-vardag. Ovan har frukosten just inletts.

Fruktstund

Trädgårdsgung

Strandhäng
Syskonkärlek

Kvällsdopp
Lite kortspel före nattningen

En vacker utflyktsdag på Bali, i bilder

No Comments
Vi drog iväg med vår chaufför…

 ….såg GitGit Waterfall
…och det maffiga hinduiska templet, där Patrik och barnen också tog en båttur på sjön

Den underbara varma källan på norra Bali, Air Panas

Mamma och pappa! FOTO: JACK
Vattenfall
Varm källa

Ceremoni i det hinduiska templet

Lekpark vid templet

Vi stannar för att testa världens dyraste kaffe, Kopi Luwak, på ett kaffeplantage. Kaffet är väldigt, väldigt gott och görs av bajset (!) från palmmårdar, som äter speciella kaffebönor
Balinesiska kakor – hur goda som helst

Milo och mamma – utforskarna

2 Comments

Efter middagen bestämde jag och Milo oss för att gå ut på en upptäcktsfärd i trädgården och i omgivningarna nära huset. Vi tog med oss varsin kamera.
– Nu är vi utforskare! förklarade Milo, och det hade han ju alldeles rätt i.
Det blev en supermysig och spännande utflykt, strax före solnedgången (när ljuset här är som allra vackrast!) Vi träffade på en hel del bybor som hälsade glatt och många småpratade med oss. Eftersom det är lördag var många på väg ner till stranden där de ofta samlas kring solnedgången.
Och vi tittade på risodlingarna, på de små vattenmelonerna som ännu inte växt klart till ätstorlek och på vindruveträden. Gick längs en hemlig stig och in vid en mur, och så småningom ner på stranden.

Men vi började alltså i trädgården, där Milo letade speciella saker att fotografera.

Kokosnötter. Foto: Milo
Trädgårdsfint. Foto: Milo
Vi utforskar en hemlig väg ett stenkast från vårt hus. Intill oss där vi går växer det vattenmeloner.
Fält och en hund. Foto: Milo
Risodling
Jag ÄLSKAR just denna tid på dagen. Ljuset är så fantastiskt!
Vi avslutade vår utfärd nere på stranden, och förstås med ett bad
Tack min Milo för en fin utforskarstund! Det är berikande att få upptäcka världen tillsammans med dig, på ditt sätt!

Krönika – Karlskoga Tidning/Kuriren 4 oktober

No Comments

194 dagar. Så länge ska den resa pågå som vi just har påbörjat.
Vi landade i Hongkong, flyttade för några dagar in i en lägenhet som vi hyrde. Upptäckte stan från andra våningen på spårvagnarna – som för övrigt är ett fantastiskt och billigt sätt att ägna sig åt sightseeing i Hongkong. Vi åkte i världens längsta täckta rulltrappesystem, vi åkte färja och vi tittade på apor i den zoologiska trädgården.
Vi hann till och med uppleva en tyfon! Faktiskt den värsta som drabbat stan på många år. Så vi satt i vår lägenhet med utsikt över stans skyline, och över vattnet, och såg hur stormen tilltog en kväll. Regnet sköljde ner. Och när vi vaknade nästa morgon var allt lugnt igen. Tyfonen hade stormat vidare och vi kom iväg med vårt flyg till nästa anhalt: Bali.

Här är planen att bara vara, i 1,5 månad. Vi har flyttat in i ett hus på norra Bali som är alldeles otroligt fint, intill grönskande plantage med vattenmeloner, ris och vindruvor. Böljande berg i bakgrunden. En vacker tropisk trädgård med palmer och blommor i alla möjliga färger, gungor i trä, en liten bro över en damm.
Poolen som barnen, och vi, älskar.

Vi följer vår plan. Hittills har vi gjort i princip ingenting alls sen vi flyttade in. Vi sover tills vi vaknar. Äter frukost. Spelar Bamse-Memory under det halmtaksprydda öppna uterum som ligger intill poolen. Vi har simtävlingar.
Och igår testade Jack, 3,5 år, att kasta armpuffarna och ta sig fram utan dem i poolen, vilket fungerade alldeles utmärkt. Milo, 5, tillbringar helst all tid i vattnet. Lika mycket under som över ytan. Han kastar saker på botten som han dyker efter. Simmar som en mycket lycklig liten fisk i det klara, varma vattnet.

Vi njuter. Vi andas. Låter månader av mycket jobb, och en hel del planering och fix, bara rinna bort och förvandlas till en massa obruten tid med barnen och varandra.
Vi ser solen sjunka över allt det gröna omkring oss, vi tar ett kvällsdopp i poolen varje kväll när det kolsvarta mörkret har lagt sig och poolens kvällsbelysning är tänd.
Vi spelar ”Plump” på kvällarna, och biljard på vår häftiga takterass med utsikt ut över fälten och bergen. Pratar. Läser böcker. Tar en promenad till havet. Äter fantastisk indonesisk mat.

Det är en timeout från vardagen. Som en gåva till oss själva, till familjen. Vi skapar minnen och vi sparar dem på olika platser; i vår reseblogg, i barnens minnesböcker som vi började göra tillsammans redan i Hongkong, i alla bilder vi tar, och förstås inne i hjärtat.

Det är skönt, och en otroligt lyxig känsla att inte ha bråttom. Vi har tid att landa här i vår Bali-villa. Tid att göra ingenting. Vi hinner se saker. Vi hinner uppleva.

194 dagar av tid. Och än har resan bara börjat.

En alldeles underbar morgon med Balis delfiner

No Comments

Det är sällan jag använder ordet “magiskt”. Men idag är det svårt att undvika.
Morgonen var just så, magisk.

Vi väckte oss själva, och barnen, klockan 05:30. Gick den korta promenaden ner till stranden.
Strax före 06 klev vi ombord på fiskebåten, som knappt var bredare än en kanot – traditionell balinesisk båt.
Medan båten tuffade ut på havet så steg solen över Balis berg. Det var så otroligt vackert!!

Vi var alltså på väg ut för att förhoppningsvis få se delfiner. Och OM vi fick!! Vi såg så många delfiner, hoppandes, lekandes, upp och ner, och vår chaufför körde oss varsamt och lugnt runt därute så att vi fick se delfinerna gång på gång på gång.

Barnen ropade högt av glädje varje gång delfinerna kom nära, ja, det gjorde nog jag och Patrik också. Det var verkligen en upplevelse att se dessa graciösa djur ute i det fria. I kombination med hela den övriga naturen, med solen som steg, himlens glödande färg och det glittrande havet – ja, då blev det magi.

Vår strand fotograferad när vi var tillbaka på väg in igen efter båtfärden

En egen strand

No Comments

Vi bor alldeles jättenära stranden, som är en totallugn strand där vi flera gånger varit helt själva när vi kommit dit. Här finns inga hotell i närheten av vår lilla by, de ligger i Lovina beach som är tio minuters bilresa härifrån. Det ligger bara några villor vid stranden och så den lilla byn med en gata och några affärer. Så stranden har vi i princip för oss själva.
Idag simmade jag en halvtimme i det varma havet, längs med stranden, och såg inte en enda människa under tiden. Vi var även nere en stund tillsammans hela familjen.

36

No Comments

Jag hade den stora lyckan att få fira min 36:e födelsedag i detta fantastiska hus, med det allra bästa av sällskap. 

Jag väcktes av sång, och fick de finaste presenter man kan tänka sig – teckningar av mina söner och ett halsband gjort av en snäcka uppträdd på ett snöre.
Dagen gick i lugnets tecken. 
Vivian lagade som alltid gudomlig mat. Denna dag blev det pinfärsk tonfisk i chili, med ris som kokats i saffran, vitlök och citrongräs, och till det en balinesisk specialité som var en sorts kex som hon gjort av sojabönor, som vi doppade i en sojachiliröra. En himmelskt god måltid!
Efter middagen hade vi kalas i solnedgången på takterassen. Det blev tårta (med rosa blommor!) och biljardtävling. Sen gick vi ner och tog vårt redan traditionsenliga kvällsbad i den upplysta poolen.
Det blir svårt för kommande födelsedagar att toppa denna, det är en sak som är säker.

Milo i poolen under kvällsdoppet

Villa Beranda, Bali

1 Comment

Ja, det är precis sådär fantastiskt som vi kanske innerst inne hoppades men inte riktigt vågade förvänta oss.
En villa i en liten by på norra Bali, intill grönskande plantage där det växer vattenmeloner, ris och vindruvor. Böljande berg i bakgrunden. En vacker tropisk trädgård med palmer och blommor i alla möjliga färger, gungor i trä, en liten bro över en damm.
Poolen som barnen, och vi, älskar.
Takterass med biljardbord och stora soffor, och utsikt över fälten.

Här jobbar Vivian, en jättehärlig kvinna som är alltiallo i huset. Hon lagar fantastisk mat, vi får önska om vi vill men ett vinnande koncept har verkligen varit att ge henne fria händer. Sanslöst gott!
Det känns naturligtvis sjukt lyxigt att en person finns här för att hjälpa oss, städa, tvätta, handla och laga mat, hon ordnar med taxi om vi skulle behöva, tipsar om utflykter. Och framför allt är det jätteroligt att fråga henne om hennes liv, och om Bali, och om maten hon lagar. Patrik har redan skrivit upp flera recept och hänger en del i köket när matlagning pågår, det blir helt enkelt som en inofficiell matlagningskurs.

Hittills har vi gjort i princip – ingenting. Helt enligt planen.
Eller jo. Vi har simtävlingar. Vi läser böcker. Vi dyker efter snäckor i poolen. Tränar på simning utan armpuffar (Jack) och dykning (Milo). Vi spelar biljard. Vi kramas. Går promenad till stranden som ligger en knapp minut bort. Vi hoppar i det ljumma havet.

Livet är kort sagt helt underbart.

 Fruktstund under halmtaket (salan) i trädgården
Utsikt från takterassen

 Vår vackra trädgård!

Rara Vivian hade förberett för fantastiskt god välkomstmiddag när vi anlände!

Surfdag på Bali

6 Comments

Flyttade igår natt alltså in på Jocs Boutique Hotel, Legian beach, för två nätter. Väldigt skönt att vi gjorde så med facit i hand, med tanke på den sena ankomsten till Bali. Snyggt hotell, hemsk gata/område utanför och fin strand – så kan man sammanfatta det lilla vi hunnit uppleva av Legian som ligger vid festtillhållet Kuta Beach.
Inget ställe jag skulle vilja återvända till för att semestra längre tid, nej, det har fyllt sin funktion tack vare närheten till flygplatsen och helt/rent/fint rum. Men det är sjukt mycket trafik på gatan genom Legian och ALLA ropar och vill ha en att köpa ALLT mellan himmel och jord. 
Men vi tog oss i alla fall till stranden, där det blåste väldigt mycket idag. (förstår att Kuta är ett surfarparadis) så det blev inget bad i havet (bara lite strandkantsplask). Istället råkade vi omedvetet få tillgång till pool när vi satte oss för att äta lunch på en beachlounge. Den tillhörde en surfarskola, som hade en träningspool, som vi fick nyttja tack vare att vi åt där. Så vi hängde där i ganska många timmar istället.
Milo och Jack blev superglada när surfskolsägaren kom och frågade om de ville låna en riktig surfbräda. Oj, vad de tränade!!! De fick också tips av surfskoleägaren om att ha böjda knän och armarna utåt för bättre balans. Och det gick riktigt bra tilslut, de fick applåder från både lärare och surfskoleelever som också hängde vid poolen.
En kul dag!
Imorgon drar vi vidare till vårt hus – Villa Beranda!! Drygt två timmars resa norrut, beläget nära Lovina Beach. Nu längtar vi dit!
 Grillad majskolv på stranden som mellanmål

(Ps: Ni vet väl att det går att se bilderna större! Klicka bara på en av dem och bläddra sen vidare bland bilderna 🙂

Tyfon!

No Comments

Monstertyfonen Usagi drog in över Hong Kong, den värsta sen 1979 sades det i medierna.
Just när vi var där.
Dramatik direkt alltså!

Tyfonen Usagi har dragit in över Hong Kong, bild tagen från vårt fönster

 Ja, det blev faktiskt lite dramatiskt. Inte i form av “fara för livet” men redan dagen innan började tyfonvarningarna synas över Hongkong och vi följde nyhetssändingarna på tv och government-hemsida och andra informationskanaler.
Plus att vi hade första parkett när ovädret väl drog igång från våra fönster med utsikt över havet och stan på elfte våningen.

Tyfonvarning redan dagen innan, denna satt på färjeterminalen när vi åkte Star Ferry mellan Hong Kong-ön och Kowloon

I söndags tog vi en inomhusdag hela dagen, eftersom vår regel för resan är “det säkra före det osäkra”, och på kvällen uppgraderades även tyfonvarningen till det som heter T8, och då uppmanas man att hålla sig inomhus. Det gjorde faktiskt inte särskilt mycket att vi missade en dag, eftersom vi visste om det redan dagen innan så planerade vi för det och hann med det som stod på våran “helst göra”-lista. (säkert underlättar det också att vi har så lång resa totalt, i det stora hela är liksom inte en dag så väldigt mycket, och vi hade ändå räknat med ännu mindre aktivitet än vad det totalt blev i Hong Kong)
Och dagen inne blev riktigt mysig.

När vi vaknade på morgonen hade vinden lugnat sig väldigt mycket, och våra förhoppningar ökade om att vårt flyg ändå skulle komma att avgå (på söndag eftermiddag/natt mot måndag och måndag fm stod trafiken helt stilla till och från Hong Kongs flygplats)

 Milo är klar för avfärd hemma i lägenheten

Och vi kom iväg till Bali – men fem timmar försenade. Det blev en låååång dag på Hong Kongs flygplats, men den funkade helt ok med hjälp av “Hitta Nemo”-film på Pizza Express, ipad:s, fika och koll i affärer.

Däremot var flygresan till Bali seg. Kändes som vi aldrig skulle komma fram, och det blev konstig tid eftersom vi lyfte först vid 21-tiden, och landade typ halv två på natten. Barnen somnade nån gång runt midnatt och sen bar vi dem av planet. Och just där och då, mitt i natten, med rätt tungt handbagage, långa flygplatsgångar, varmt, och man inte vet riktigt vad som väntar med köer, passkontroller osv – då är det ju lite tufft förstås.
Men Milo vaknade till och ville gå själv genom passkontrollen, och sen fick vi vagnen direkt när vi kom till bagageutlämningen, inga köer, och vi fick en taxi på en gång.

Så det jobbiga gick trots allt snabbt över. Men det var sjukt skönt när vi klev in på vårt fina hotellrum på Jocs Boutique Hotel i Legian, Bali, vid halv tre på natten. Två stora fina sängar. Svalt rum. Jack fortsatte sova genom hela processen – från plan till säng – och Milo somnade direkt när vi la oss.

Säng ljuva säng

Categories: 194 dagar Hongkong

En dag with a view!

No Comments

Sov länge idag igen (jetlagen har INTE gått över än…) Frukost hemma, och sen iväg med spårvagnen till The Peak Tram-stationen. Detta är en anrik gammal spårvagn som går från centrala Hongkong upp till toppen av bergbanan, där utsikten är magnifik. En riktig turistattraktion, såklart, men vi var där i en bra tid och slapp köa så förfärligt länge.

 Tittar på utsikt på toppen!

Det var fint på toppen, kul att ha sett, och vi åt sen på Bubba Gump Shrimp Co-restaurangen, totalt inspirerad av filmen Forrest Gump. Finns som kedja i flera länder, och det var lite roligt med citat osv. ur filmen, och framför allt hade de barnmeny i form av målarböcker och det var glatt humör och fin utsikt även där, så allt blev bra!

Far och son på restaurangen!
Jack tittar på utsikten från The Peak
Milo och utsikten

Sen tog vi bussen till hamnen och gick ombord på Star Ferry, jag är otroligt imponerad av all kollektivtrafik här i stan, nu tog vi båten för 11 kronor för hela familjen mellan Hongkong-ön och Kowloon-ön, och det är en riktigt snygg sightseeingtur.

Star Ferry till Kowloon-ön, och våra pojkar står som alltid i bra position för att se och upptäcka så mycket som möjligt!

Paus, Kowloon. Dryck + karta

Vi gjorde egentligen inte så mycket i Kowloon, utan det var mest just för båtturen tur och retur. Men var inne i ett galet stort köpcenter, Harbour City, tror det var 700 butiker. Men nej, på dag 3 av 194 på en långresa så känns det inte som att det är just idag vi shoppar på oss saker… Så vi åkte “hem” igen efter ett par timmar.

…och hem till Hongkong-ön igen

 …och därefter hade vi picknick i en park som ligger strax utanför oss, vid vattnet. Vi köpte med oss sushi och kycklingbitar och hängde i parken, där en stor grej för barnen är att springa runt med neon-lysrör som lyser upp i nattmörkret. Milo hade sådana och var jättelycklig (Jack sov i vagnen)
Efteråtblev det även en stunds lek i lekplatsen intill (samma som igår), och här lyckas jag fånga det ögonblick då Milo – efter mycket träning – lyckas ta sig till den tredje “hänggrejen” i armgången på lekplatsen. Han var så stolt!

Avslutar med en bild av dagens shopping – två skrivböcker som ska bli till minnesböcker från hela denna resa. Barnen fick välja själva, och körde lite hippiestil – Jack valde den blåa boken “Peace” och Milo valde den gula “Happiness”.
Här ska dagboksanteckningar blandas med alltifrån flygbiljetter till klistermärken till andra upptäckter från alla ställen vi besöker!

Rulltrappor, en dansande orangutang och en väldigt häftig spårvagn

1 Comment

Yes, det blev ju en riktigt bra dag i Hongkong! Vi väckte Jack 11:00 (!) så jag var en smula orolig för hur dagen skulle bli. Men vi tog spårvagnen mot Central Market, en stor hit. Jag är övertygad om att det är en av sakerna barnen kommer framhålla som höjdpunkt med Hongkong i efterhand, det är tvåvåningsspårvagnar, mycket fina, och extremt billiga. 6 kr för hela familjen, och finfin sightseeing ingår!

På andra våningen, längst fram, i spårvagnen

Sen åkte vi Mid Level-rulltrapporna. Världens längsta täckta rulltrappesystem, sägs det. Rullstrappor som leder uppåt, uppåt – väldigt högt – och som nyttjas av väldigt många pendlare per dag (istället för kollektivtrafik) Också gratis, och Milo och Jack var MYCKET nöjda.

Bild utanför vår trappuppgång på Connaught rd West på Hongkong-ön. Lite annorlunda än tjusiga hotell, men vi gillar verkligen att vara mitt i det vanliga livet

En kort promenad och vi hamnade i Hongkongs zoologiska och botaniska trädgård! Ytterligare en gratishöjdare. Vi fick se en orangutang som både kastade sig i lianer och dansade (!) (alltså ej cirkus utan i sin inhängnad, jag tror faktiskt han gjorde det rent spontant) och många andra fina apsorter, sköldpaddor, en väldigt stor orm och fåglar i mängder.
Här fanns också en lekpark, alltid populärt, och nudelsoppa. Jättemysigt ställe, fri entré, grönt och vackert!

 “Du måste ta kort på mig och den här statyn med en apa och henne fina apbebis, mamma!” Självklart, min Milo! I zoologiska trädgården, som vi verkligen gillade!
 Fontän i trädgården

Världens längsta täckta rulltrappesystem! Barnen var ÖVERLYCKLIGA för varje ny rulltrappa som tog vid!
Paus under rulltrappeåkningen, spanar ut över Hongkongs SoHo
 Zoologiska/botaniska trädgården

Därefter promenad igen, mer spårvagn, lite koll i affärer, ännu mera spårvagn och sen var vi hemma. Milo ville gå till lekparken på andra sidan gatan, vid havet, och Jack ville hem. Så jag och Milo hängde själva en stund. Avslutade dagen med middag hemma, dusch och film.

Jag gillar Hongkong! Det är kul att bo mitt i ett vanligt bostadsområde, jag gillar ju sånt. I vår trappuppgång bor helt vanliga Hongkong-bor och vi delar hiss med både barn och vuxna på väg ut och hem till skola, jobb och affären. Gillar även skylinen, otroligt snyggt att blicka ut över Kowloon på andra sidan, och ja jag gillar också spårvagnen. Imorron åker vi ända till slutstationen och tillbaka, det blir kanon!

Måste avsluta med att ge Milo en enorm eloge för denna dag! Han kan mycket väl ha gått en mil idag, och han klagar ingenting. Han går och går, i denna otroliga värme, och han hittar hela tiden nya saker att se och upptäcka, och han knallar på. (Jack är förstås också duktig, men han sitter i sin vagn medan Milo bara går och går och går… så ja, idag förtjänar Milo lite extra cred!)

 Lekpark i zoologiska trädgården
Hongkongkväll
Med Milo på egen utflykt till lekparken. Här är han lokförare och jag passagerare, och han kör mig i tåget till “den dansande apan i parken i Hongkong”

Utsikt från vårt fönster!

Dag 1 av 194 – Vi har landat!

2 Comments

Vi har landat i Hongkong! Flygresan gick otroligt bra, barnen sov i princip hela vägen. Allt fungerade smidigt.
När vi fått vårt bagage ringde vi, enligt överenskommelse, till Jason som vi hyr vår lägenhet av via Airbnb. Därefter tåg + taxi till lägenheten där vi fick nycklar. Helt otrolig utsikt! Liten lägenhet, inget märkvärdigt i sig, men utsikten är alltså något unikt. Har havet och skylinen rakt framför oss.
Kolla på Airbnb-länken för lite bilder

Det blev en bra dag. Vi kom till lägenheten vid 16. Imponerades av utsikten, och Milo och Jack kollade en stund på alla bilar man ser från fönstret i deras rum/vardagsrummet.
Gick ut i vårt kvarter, som kändes väldigt o-turistigt. Vi bor på Hongkong-ön, i området Sheung Wan som beskrivs som “de äldre, mer traditionella delarna av stan” i guideboken vi har. Mycket människor, mycket kinesiskt, väldigt få menyer på engelska… Så det blev faktiskt en liten utmaning att hitta smidig efter-resan mat som skulle funka för två små killar just igår. (däremot fanns alla möjligheter för den som hade önskat frossa i lokala delikatesser som ätliga svalbon och diverse torkade djur, som tex orm och skaldjur, samt en rad växter/örter, och ja, allt möjligt annat)
Slutade för vår del med en delvis hemmagjord buffé på vår takterass, med korv i bröd och indisk hämtmat, som för övrigt kan ha varit den godaste indiska mat jag har ätit.

På väg in i Hongkong med expresståget från flygplatsen. Första mötet med denna fascinerande storstad!
Sen följde en låååång jetlagkväll för vissa av oss. Patrik tvärslocknade tidigt, vilket han var värd. Men Milo och Jack hängde i, länge länge… Tror Jack somnade 00:30 och Milo någon timme senare. (vi ligger alltså sex timmar före här) Nu är det morgon igen och jag hoppas de sover några timmar till, så kanske vi fixar dagen någorlunda bra och kommer in i dygnsrytmen.
Egentligen är Hongkong som en lång mellanlandning för oss. Att åka direkt till Bali tog för lång tid, och vi upptäckte att det var billigast för oss att åka den här vägen, och att det inte blev någon skillnad på flygpriset om vi valde att stanna här några dagar. Vi har ganska låga förväntningar, faktiskt, och ser det som ett par dagar för att acklimatisera oss till tidzonen och fatta att resan har startat. Allt utöver det är en bonus. Men har några saker vi gärna vill se/uppleva, men det får gå i barnvänlig + jetlagvänlig takt.