Milos och Jacks Marrakech

2 Comments

Hej!
Det är Milo och Jack som har gjort det här blogginlägget och vi har tagit alla bilderna. När vi var i Marrakech hade vi en egen kamera.
Det är våra favoritbilder ifrån Marrakech som vi vill visa och berätta om.
marrakech

marrakech saadiska gravarna
Det här är en bild på de saadiska gravarna.

marrakech saadiska
Det vara lärorikt att få vara vid de här gravarna och titta på gravarna.

marrakech tombs
Vid gravarna fanns det mycket mosaik som ligger på gravarna.

marrakech souk
Vi var mycket i soukerna som är typ en marknad. Såna här lampor fanns det väldigt mycket av.

marrakech souker
Det är mycket handgjort i soukerna.

marrakech shopping
Det fanns roliga skyltar i Marrakech. Såhär kunde en del se ut.

marrakech shoppa

marrakech spices
Det fanns många goda kryddor. Det fanns egna delar i soukerna som det var bara kryddor i. Det var många färger.

marrakech marrocko

marrakech fotboll
Vi spelade mycket fotboll i gränden där vi bodde.

marrakech cat
Oj, titta en kisse!

marrakech lamb
Såhär kunde våran lunch se ut i Marrakech och det var spännande att äta. Det här är lamm som man hade på salt och kummin i en blandning. Man åt inte på tallrik utan på papper och med händerna, och så delade alla på det.

marrakech friends
Det här är bra vänner till oss ifrån Kanada. De heter Ruth och Blaine. Vi bodde med dem i några dagar, och de var med och åt lammet med oss.

marrakech life
Vardagsliv i Marrakech.

marrakech fruit
Jag (Milo) och pappa och Blaine gick hit för att handla färska juicer. Jag tog en blandning av olika frukter som de gjorde juice av.

marrakech king
Det här är en kung som alla verkar tycka väldigt mycket om. Det fanns två väggar med bilder på kungen i soukerna.

marrakech barca
Häftiga grejer som dom hade gjort.

marrakech medina

Marrakech är en trevlig stad. Vi hade det jättekul där. Det var god mat där, särskilt lammet.
Vi kan rekommendera att ni åker dit.

Kram Milo & Jack

Bild och text av Milo och Jack Thunberg


Categories: Afrika Marocko Marrakech

Tags:

Att träffa resevänner igen – Ett väldigt kärt återseende

No Comments

Jag skulle vilja berätta om vårt möte med Ruth och Blaine i Marocko. Orsaken är att de betyder så mycket för oss, och att vår vänskap beskriver så mycket om hur vårt resande är, och vad vi vill att det ska vara.
**

Första gången vi träffades var på ett litet enkelt vandrarhem i en by vid en flod i Nicaragua.
Patrik pratade med dem en stund på terassen, jag satt upptagen med annat och nöjde mig till en början med att hälsa.
– De undrar om de kan åka gemensamt med oss, meddelade Patrik sen.
Orsaken att vi befann oss just i den här byn var nämligen att vi den här dagen skulle vidare för att uppleva naturen och enkelheten långt ute i regnskogen.

resevänner ruth

Ja, det gick väl bra att de gjorde oss sällskap. Vi delade båt och färdades ihop mot den avlägsna plats långt inne i djungeln där vi skulle tälta i tre nätter.

basecamp-bartola-1

Ruth och Blaine kommer från Kanada, är i 60-årsåldern och backpackar sex månader om året.
Det är nu nästan exakt ett år sen som våra resvägar korsades för första gången, och nu har vi precis tillbringat fem dagar tillsammans i Marrakech i Marocko.

IMG_6023
Yatzy tillsammans med Ruth och Blaine i Marrakech, Marocko!

För där, i Nicaraguas regnskog, föddes en vänskap som skulle visa sig vara större än ålders-, lands- och tidsgränser. Ruth och Blaine, vars egna barn är vuxna sen länge, tog sig an Milo och Jack på ett så naturligt sätt att de sen dess är viktiga och självklara personer i barnens liv. Och vi alla upptäckte hur enkelt allting var när vi var tillsammans, och hur mycket vi hade att prata om.
Förra våren slutade det med att vi reste i tre länder tillsammans; Nicaragua, Costa Rica och Panama. (läs gärna mer här!)

7f528a94-46bc-4324-8454-d5f5608d4e57.jpg

Där och då blev de nog som extra mor/far-föräldrar för barnen. De var så naturliga inslag i vår tillvaro. Vi gjorde alla de där vanliga sakerna tillsammans, gjorde utflykter, åt mat, var på stranden, spelade spel, planerade för nästa stopp på resan.

Avskedet vid en hamn på ön Bastimentos i Panama förra våren var hjärtskärande tufft. Vi visste ju inte om vi skulle träffas igen. Det är VÄLDIGT långt till Kanada, särskilt dit de bor.
Men vi har hållit kontakten, och så visade det sig att de skulle befinna sig i de trakter dit vi planerade en resa under påsklovet.
Så vi bestämde oss för att sammanstråla i Marrakech, och de bokade in sig på samma hotell som oss.

Och den här påskveckan har vi gått minst en mil om dagen bland myllret i soukerna i Marrakech, ätit lamm sittande på rangliga plaststolar i gränderna, spelat yatzy och pratat i timmar i den 28-gradiga värmen på vår takterass.

Att höra Milo och Jack med sin reseengelska igen har varit fantastiskt, som när Blaine lärde Milo Backgammon en eftermiddag, eller Jacks småprat med Ruth om vilka länder de har som favoriter och varför.

Jag måste lyfta fram hur fantastiska de är just med engelskan; de pratar precis som vanligt med barnen, gör sig inte till och pratar överdrivet långsamt eller enkelt utan pratar på. Och grejen är ju att barnen förstår, och lär sig! Och de “rättar” dem på ett lika naturligt sätt, om de sagt ord fel så upprepar Ruth och Blaine ibland bara meningen med rätt ord i. Perfekt för att Milo och Jack då får höra det på rätt sätt, men det blir aldrig någon grej av det.

FullSizeRender-2 kopia 2
Middag tillsammans i huset där vi bodde på karibiska kusten i Costa Rica i mars förra året

Som ni förstår har Ruth och Blaine betytt mycket för barnens engelska och för dem att våga prata! Det var så himla roligt att höra Milos berättelser om kompisar och skolan därhemma, och en kväll berättade han i säkert 20 minuter om sin simning, om olika regler för olika simsätt, hur hans träningar och tävlingar går till, osv osv.
Eller när Jack visade upp Samir & Viktors senaste Melodifestivalsuccé på YouTube och målande förklarade vad det innebär att ”shuffla”.

resevänner costa rica
Häng i centrala Costa Rica förra året, i staden La Fortuna

Den här gången gick Ruth och Blaines långresa genom södra Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Snart reser de hem för en sommar i sin lilla stuga någonstans i den kanadensiska glesbygden. Att vi innan dess lyckades hitta en så speciell plats för ännu ett möte känns fantastiskt.
Att dela samma känslor för resandet med andra är också fint, det spelar ingen roll vad modersmålen är för resespråket är detsamma.
Vi tycker om att uppleva på samma sätt, uppskattar det enkla och nära framför femstjärnigt och lyx. Vi vill lära oss nya saker, äta maten som lokalbefolkningen äter, se nytt men samtidigt ha tid för att bara vara.

Fyra länder har vi nu upplevt tillsammans. Vad nästa blir vet vi inte. Avståndet mellan oss är långt, men ändå nära.
Kommande resor och möten vet vi ännu ingenting om.
Men vänskapen finns där och den kommer att bestå, eftersom den är större än såväl avstånd som allt annat.

resevänner marrakech
Jack och Blaine köpte färskt lamm och åt tillsammans med en blandning av kummin och salt. Lammet åts med händerna. Denna lunchprocedur upprepades tre gånger under våra dagar tillsammans i Marrakech.

resevänner

Hänger runt i soukerna i Marrakech

1 Comment

Soukerna i Marrakech är fantastiska. Det är verkligen speciellt att gå därinne, det är som en labyrint av slingrande gångar och små gränder, och plötsligt kommer man fram till ett litet torg, eller till en helmysig korsning med några restauranger och caféer.

soukerna i marrakech

Men framför allt ett enda myller av kryddor, läder, hantverk, krimskrams, fotbollströjor, souvenirer, tavlor och ännu mer krimskrams.

i soukerna i marrakech

Det jobbiga är att man måste pruta stenhårt. Och då menar jag verkligen STENhårt. Vi köpte saker för kanske 80 kronor där de började på 900 kronor.
Personligen är jag inte jätteförtjust i detta prutande i vanliga fall men på nåt sätt kom vi in i det. Och vi fick med oss en hel del fint hem; tre väskor i riktigt fint läder, en tavla, Marockos fotbollslandslags-träningsoveraller, några souvenirer (barnen samlar på någonting från varje land de besöker) och kryddor.

kryddor soukerna i marrakech

Gällande soukerna i Marrakech har jag egentligen inget annat tips än att bara ge sig in, ha tid på sig och vara helt inställd på att man kommer att gå vilse.
För det gör man.
Men det löser sig alltid till slut, eftersom nånstans hittar man alltid en skylt som pekar mot stora torget Djeema el Fna. Vi gjorde dock misstaget några gånger att tänka “Vi väntar med att köpa den nu och går tillbaka hit sen”, för då är det SKITSVÅRT att hitta rätt… (om man inte har ett VÄLDIGT tydligt riktmärke)

a79a8695-8624-40a9-b13c-d3147055698f.jpg
Älskade denna del som hade fullt fokus på oliver! Jag är ingen stor olivfantast i vanliga fall men fastnade rejält för Marrakech-oliverna. Otroligt goda!!

kul i soukerna i marrakech
Ett mindre torg någonstans inne bland soukerna

Vi provade en del mat inne bland gränderna i soukerna. Grillspett av lamm var en favorit.

mat i soukerna i marrakech

Stora torget är navet i Medinan, och härifrån finns en rad ingångar till soukerna. Jag har svårt att tro att någon turist som besöker Marrakech inte kommer hit ett antal gånger under sin vistelse. Det går i princip inte att låta bli.
Här händer det väldigt mycket. Tyvärr också mindre roliga saker, som att de hade apor i kläder och koppel som turister fotograferade sig med (HUR kan man göra det???!) Här fanns även ett antal ormtjusare, och många kvinnor som ville måla hennatatueringar på ens händer. På mig gjorde de det även rent fysiskt trots att jag sa nej, en lite surrealistisk upplevelse. Kvinnan var galet snabb och plötsligt hade jag en slingrande blomma på handen “for good luck”. Men som tur var gick det bort väldigt lätt…
Torget är dock härligt, också, med massor av marknadsstånd där det säljs färskpressade juicer, och uteserveringar både på marknivå och på takterasser där man kan sitta och se ut över allting.

stora torget marrakech
Kväll på torget Djeema el Fna

Vi hade roliga dagar här, vi gick väldigt mycket den här veckan – minst en mil om dagen, oftast mer. Värkande fötter på kvällarna men det var det ju värt.

e4121082-8cc4-4d00-8af9-968e870f9691.jpg

39d6ac19-2e70-4897-98bb-1c036010be8d.jpg

e09290d7-9927-42a4-a9a1-b5fd1b55664d

En vecka i en Riad i Marrakech

No Comments

Det blev lov igen och vi drog iväg, igen.
Till Nordafrika, igen!

marrakech gamla stan

Men att landa i Marrakech gamla stad, Medinan, blev en helt annan slags upplevelse än den som Egypten gav oss några veckor tidigare.
Vi flög lågprisflyg, EasyJet, och landade framåt kvällen. Hade bokat taxi från flygplatsen med Abdel som drev den Riad som vi bodde på under påsklovet – Riad Hadda.
En riad är som ett bed and breakfast i traditionell Marockansk tappning. En innergård som byggnaden är byggd kring, öppen uppåt och med möbler och dekorationer i denna härliga färgstarka stil.

riad i marrakech

Jag tycker väldigt mycket om färger, de gör mig glad. Och jag kan nog erkänna att det var just färgerna som lockade mig extra mycket att boka den här resan. En storstad men i traditionell och genuin tappning. Och jag ville absolut att vi skulle bo i en Riad i Marrakech.
Annars berodde valet av resmål just på detta, att få hänga i en storstad ihop igen som vi gillar. Den här tiden på året är ju inte helt säker med värme nånstans – särskilt inte i havet – inom hyfsat flygavstånd så därför tänkte vi bort bad och gick mer på att få behagligt klimat för att kunna se och uppleva en ny stad, och en för oss ganska oupptäckt kultur.

img_6060.jpg
Utsikten från takterassen på vår Riad i Marrakech

Jag blev inte besviken! Inte övriga familjen heller. Vi gick genom smala slingrande gränder (det tog några gånger innan vi lyckades hitta hem utan att gå vilse en enda gång) och så småningom in genom en rätt oansenlig port.
Och där inne! Vilken oas!
Dessutom hade vi sån tur, för Abdel visade sig vara en fantastisk kille som hjälpte oss med allt vi bad om. Bland det mest serviceminded jag har träffat på.

Vi bodde i ett familjerum och utanför hade vi en liten pool. Längst upp fanns takterassen. Frukost ingick varje dag och vi hade ungefär en kvarts promenad till stora torget som är navet i Medinan, där soukerna börjar och det mesta händer.
Ibland kunde det kännas en aning långt att gå fram och tillbaka, men samtidigt var det givande för att vi fick se en helt annan del av Medinan som vi sannolikt aldrig hade kommit till annars. Ännu mer vardagsliv, ännu mer människor som utförde sina ärenden som att handla frukt, grönsaker och stora lammstycken längs gatan.
Och vi gillar ju sånt, att få dimpa in en stund där livet pågår.

ff5a3073-79f2-4d28-acd6-1a8e3d897bdb.jpg

utanför vår riad i marrakech

Sen hade vi en dag då vi själva utforskade staden på egen hand, oj vad vi gick! För nästa dag väntade vi sällskap, ett MYCKET efterlängtat sådant som vi inte hade sett sen i Panama förra vintern.

Ska berätta mycket mer om detta och om Marrakech.

img_5976.jpg
I gränden utanför vår riad i Marrakech, alltid så roligt att se hur snabbt barnen hittar nya vänner. Ofta med en fotboll inblandad 🙂

vardagsliv i marrakech

riad i marrakech

Men är det verkligen säkert att resa till Egypten?

3 Comments

Vi har fått en del reaktioner på valet av resmål för vår sportlovsresa, som till exempel “men är det verkligen säkert att resa till Egypten?”

säkert att resa till egypten

Det här med säkerhet är alltid svårt att ge råd kring, där måste ju var och en känna vad som känns rätt för dem. Men jag kan i alla fall berätta hur vi resonerar just kring säkerhet:

Självklart är det viktigt för oss att inte utsätta oss för onödiga faror. Samtidigt är vi inte så väldigt ängsliga av oss, och vill heller inte låta oss hindras av vad som kanske eventuellt skulle kunna hända.
I så fall skulle vi ju knappt kunna resa någonstans och absolut inte på en jorden runt-resa, och kanske heller inte till Egypten.
Jag har en standardgrej när vi väljer resmål som vi inte har sån koll på: jag kollar UD:s rekommendationer och om de eventuellt avråder från resa till ett visst land eller område (ladda ner appen UD Resklar). Förutom själva säkerheten så är det också bra att veta att vanliga reseförsäkringar, till exempel via VISA eller MasterCard, oftast inte gäller om man reser i land/område där UD avråder från resor.
Egypten står fortfarande på avrådan-listan, men det gäller långt ifrån hela landet.
Detta kollade vi innan vi bokade resan.
Kairo finns till exempel inte på listan idag, och det gäller även en rad andra platser (bland annat Dahab)

IMG_6268

Jag kände mig inte orolig en enda gång under vår vecka i Egypten. Under vår jorden runt-resa hade jag en viss obehagskänsla i magen en enda dag under nio månader, och det var faktiskt vår sista dag då vi befann oss i Paris. Dagen innan hade det varit ett terrordåd i London, och då kändes det inte hundraprocentigt bra i magen att vandra runt precis bland de allra största turistattraktioner och mitt på Champs E’lysees i Paris dagen efter.
Det märktes också att det var extra säkerhetspådrag i staden, med militärbilar som blockerade infarterna till paradgatan till exempel, och många poliser i rörelse.

egypten
Utanför Louvren, Paris, juni 2017

Men utöver det har vi aldrig känt oss rädda.
För oss har det blivit en del av säkerhetstänket att alltid se till att få lite kontakt med människor ur lokalbefolkningen när vi kommer till en ny plats, att ha lite koll och ha människor man kan fråga om det skulle vara något som händer känns bra för oss. (framför allt gör vi ju detta av sociala skäl, för att det är fantastiskt trevligt och givande. Men en bonuseffekt är just detta, att det ger en viss trygghetskänsla)
Så gjorde vi även denna gång. Vi hade samma chaufför och guide alla tre dagar i Kairo, och de pratade bra engelska. I min telefon hade jag dessutom numret till hostelägaren Tomas (som jag visste svarade både på samtal och WhatsApp direkt)

säkert att resa till egypten kairo

Även i Dahab (som det kommer mer om i kommande inlägg!) hade jag nummer till en tjej – Nour – som jobbade på vårt guesthouse och vi hade flera att prata med om det hade varit något.
Det behöver ju inte bara handla om terrordåd, men det brukar kännas bra att ha någon att kontakta om vi skulle bli sjuka eller något annat ovälkommet skulle hända.

IMG_5460 2

Sen var det så att vår nattbussresa, som jag kommer berätta mer om sen, innehöll ungefär 12-13 stopp under natten då militär och polis gick ombord på bussen och skulle se våra pass.
Men det var för oss ingenting som kändes oroligt. Lite jobbigt möjligen, men barnen sov sig igenom allting och det var ju det som var viktigast.

IMG_5168

Kort sagt så är nog vår inställning att ja, det kan hända. Och det kan hända var som helst. I Stockholm, London, Paris, Phuket, Bali, Egypten.
Omvärldskoll är bra och viktigt, liksom koll på UD:s rekommendationer.
Och jag kan förstås inte stå här och lova att “Ja visst är det säkert att resa till Egypten!” Men jag vill ändå bidra till att nyansera bilden lite. Det är inte farligt överallt hela tiden. Jättemycket av livet i Egypten pågår ju precis som vanligt. Människor går till jobbet, barn går till skolan, folk äter ute på restauranger, dansar på uteställen, leker i lekparker.
Det kan också vara ganska förödande för ett land/plats att få stämpeln på sig att det är farligt, även flera år efter till exempel ett terrordåd har skett (tänker till exempel på Bali efter terrorbomberna där 2002)
För lokalbefolkningens och turismnäringens skull är det också viktigt att turisterna kommer tillbaka.

egypten

Missa inte “Jorden runt-snack med Milo & Jack” från Kairo! Finns på vår Facebooksida och på YouTube.

Sportlov i Egypten – Om att få tillbaka den saknade resekänslan

9 Comments

Det finns så mycket att säga just nu. Massa tankar, massa saker och så förstås – massa Egypten.
Ja, vi drog dit på sportlovet. Det blev väldigt spontant. Egentligen hade vi en annan resa planerad men vi bokade om i sista stund.
Egypten har tidigare inte lockat mig jättemycket om jag ska vara helt ärlig. Kanske för att jag så mycket har förknippat landet med charterkomplex och turistorter. Men var det nåt vi lärde oss på jorden runt-resan så var det ju att alla länder naturligtvis har sin egen själ.
Och går att göra på sitt eget sätt.
Och en sak har alltid ändå varit på vill-se-listan: pyramiderna.

IMG_6426

Faktiskt så fanns det med som ett alternativ när vi skulle hem från Brasilien i juni, jag kollade en del på att hitta nån anslutning för att avsluta med just pyramiderna som lite grande finale. Men det blev väldigt lång resa och kändes onödigt dyrt, så det blev ju Paris och Eiffeltornet istället.

Hur som helst. Jag bokade in oss på ett hostel i Giza, Kairo i tre dagar. Tänkte att vi börjar där.
Jag gick framför allt på att stället hade väldigt bra recensioner, och att de som bott där verkade nöjda med att ha fått mycket råd och tips om staden, landet och det fortsatta resandet genom ägaren Thomas.
Passade ju bra för oss som inte hade superkoll, tänkte jag.

IMG_4918

Vi flyttade in på Pyramid Loft för tre nätter. Vi fick faktiskt en lägenhet, absolut ingen lyx men två sovrum, kök och badrum med badkar. Bäst av allt var dock utsikten från terrasserna.
Vi bodde hur nära pyramiderna som helst. Det kändes nästan lite overkligt att ha dom där när vi vaknade, som frukostutsikt, när vi kom hem på kvällarna och de lystes upp av ljus.

IMG_6384

Barnen som vill uppleva världens underverk fick verkligen göra det, och denna gång det enda av antikens sju underverk som finns kvar. (de “samlar” ju även på den sju nya underverken, två av sju avklarade där; Jesusstatyn i Rio och Machu Picchu i Peru)

IMG_5092

För mig var nästan det härligaste att känna den resande känslan igen. Att åka genom Kairo på kvällen när vi anlände från flygplatsen, vakna upp i Giza nästa morgon, en oskriven vecka ligger framför. Pyramiderna framför oss, kameler och hästar på gatan. Böneutrop och nya smaker till frukost.

IMG_6154

Jag kan erkänna det också; att jag bortskämt nog hade varit lite orolig om en vecka verkligen skulle kännas tillräckligt eller om jag bara skulle gå omkring och känna mig stressad och lite missnöjd för att vi inte skulle resa längre… (ja, jag hör att det låter EXTREMT bortskämt, men med tanke på att den senaste resan varade i nio månader så kanske jag kan ursäktas lite med detta…)
Och det var väldigt fint att få bli positivt överraskad. Vad mycket vi hann! Vad mycket vi gjorde! Vad bra det kändes inuti!

Att vara tillbaka på hostel igen var fint. Milo och Jack älskar verkligen att bo på hostel och träffa andra resande människor. Den här gången hängde dom en hel kväll med ett ungt par från Taiwan, de satt och pratade på terrassen i timmar och berättade om sina resor och frågade om Taiwan. Sen spelade dom upp sina favoritlåtar på Spotify och Taiwan-paret spelade sina.
Patrik och jag höll oss en bit bort på terrassen den kvällen, men det var roligt att på håll höra barnens hostel-samtal igen. Vad fort dom kom in i både språket och sättet att leva/vara.

IMG_5052

Vi hade så kul! Det ska bli så roligt att berätta mer om dagarna då vi upptäckte pyramider och gravar, både i Giza och i Saqqara. Och hur vi väldigt spontant sen fortsatte vår resa i Egypten med att ta nio timmar (som blev tolv…) i nattbuss ut på Sinaihalvön där vi hittade ett för oss alldeles perfekt litet ställe där vi också fick uppleva Röda Havet.

egypten resa med barn

egypten giza

egypten kairo