Vi har blivit så förtjusta i denna stad!

Enda anledningen till att vi åkt hit är egentligen att vi en gång för flera månader sen råkade hitta en superbillig biljett härifrån till Europa. Vi googlade Salvador lite snabbt och tyckte att det såg ju fint och roligt ut, så därför fick det bli så.

Vi bokade ett enkelt litet boende i gamla stan, som är upptaget som världsarv av UNESCO. Fantastiskt fina byggnader och små gränder. 

Det är en av de saker jag tycker har varit så speciell med vår resa; att vi hamnat på så många platser vi nog aldrig hade tänkt på om det vore för en kortare resa.

Tiden är verkligen den stora lyxen med hela resan, ur flera olika aspekter. Den har hela tiden gett oss lite svängrum. Det har känts okej med ”chansningar”, som att se Salvador också som storstad och inte bara mer kända/självklara Rio.

Har så många såna exempel från hela resan.

Och Salvador blev för oss en rolig chansning. Detta är platsen där slavhandeln drog igång för några hundra år sen, och det afrikanska arvet är otroligt påtagligt. Kulturen känns verkligen afrikansk-brasiliansk. Det är starka färger, mycket musik och dans.

Hissen Elevador Lacerda tar resenärerna från Gamla stan till hamnen för knappt 50 öre per person!

Michael Jackson spelade in en video till ”They dont really care about us” här 1996, så den har vi YouTub:at och då sett stans stolthet Oludum spela trummor på gatorna. Detta lever vidare med massor av rytmiska trummanden i större och mindre grupper på gatorna i gamla stan.

Så himla härligt inslag! Jack, inte minst, älskade att dansa med till musiken. Och Milo tyckte om att stå och lyssna och ta in

Nackdelen med stan är att det varmas tydligt för ett antal gator och områden, och på stränderna måste man ha stenkoll på sina grejer. Turister blir tydligen OFTA rånade.

Det som är lite krångligt är att rekommendationen innefattar även att man ska undvika vissa gator i gamla stan, och det kändes lite meckigt att hålla koll på vilka (de är liksom inte särskilt utmärkande i övrigt, mer än att många ur lokalbefolkningen varnar för dem. Lätt att gå fel)

Lite svårare än att ”bara” undvika en viss stadsdel, som det oftare kan vara.

Och lite stressande ibland att alltid tänka på att inte bära kamera och andra värdesaker synligt, och helst inte ha med dem alls.

Hur som helst, vi har inte blivit rånade och inte känt oss det minsta hotade. Tvärtom är folket väldigt välkomnande.

Men lite påverkar det helhetskänslan, att det är så många varningar.

Jag har känt mig oväntat pigg efter min operation, men visst känns det ännu. Men vi har försökt hålla ett lugnt tempo, och åkt Uber (taxi) alla lite längre sträckor (även av säkerhetsskäl)

Det blev fem roliga dagar, med fotbollsmatchen på Arena Fonte Nova som en höjdare. Jack och Milo har också spelat fotboll i evigheter ihop med många nyvunna vänner på stadsstranden Porto da Barra, där vi spenderade två dagar ihop med lokalbefolkningen. Ja, det är verkligen deras strand. Inga utländska turister som vi såg/hörde, men fullt av glada Salvador-bor som hängde omkring och spelade fotboll, åt streetfood och drack caiphrinas & Skol (lokala ölen) , särskilt i söndags när vi var där. 

Skön helgstämning!

Det finns också mer ”klassiska turiststränder” någon halvtimmes resa utanför stan, kända för att vara mer vidsträckta och ännu vackrare. Men denna gång ville vi mer åt kulturen/atmosfären inne i själva stan, så vi valde både stränder och annat vi gjorde utifrån det.

Vi känner oss nöjda och glada, och återigen tacksamma över att ha två så nyfikna, upptäcktsglada pojkar som med liv och lust kastat sig in i ännu en ny storstad. De knallar och går, gata upp och gata ner, testar utan att tveka ny street food och hittar alltid människor att prata/spela fotboll/dansa med.
Det är så mycket av behållningen för mig, överallt, som är deras äventyrslust och viljan att alltid veta mer och lära sig mer, och träffa nya människor därute.

Att uppleva med dem är verkligen en ynnest.