Vi åkte mot flygplatsen i Las Vegas vid sjutiden på kvällen. Planet gick 22:51, första flighten till Mexico City.
Tyvärr, höll jag på att säga, var flygtiden inte längre än drygt tre timmar.
Och detta var ju större delen av vår nattsömn den här natten, inte så mycket av den varan alltså.

Ockuperade några bänkar i vänthallen vid gaten och barnen somnade tack och lov. Fyra timmars väntan.
Jag går in på Airbnb-appen för att dubbelkolla något, och råkar då slänga ett öga på bokningen av huset vi ska hyra en vecka här i Nicaragua.
Och det står ju… MARS! 11-18 mars! Inte 11-18 februari, som det borde stå, och som det har stått i vår datorkalender i flera månader sen jag bokade detta hus.
Jag tittar igen. Jodå. 11-18 mars.
Paniken kryper på. På lördag ska vi flytta in i huset, när vi landar åker vi till staden Granada där vi bara har bokat två nätters boende på ett hostel eftersom vi sen ska till huset på ön i Nicaraguasjön. Jag har också bokat taxi och båt över till ön, men alltså på helt fel dag. En hel månad fel, till och med.

Alltså. Efter ungefär noll minuters sömn, med bihåleinflammation och feber, och klockan som har flyttats fram så jag inte vet vad den är mer än att det är svintidigt på morgonen, så var jag inte riktigt… eh.. upplagd för detta, kan jag säga.
Självklart funkade flygplatsens wifi också enbart på en viss punkt, i en helt annan ände än där Patrik och barnen var, så jag var on my own i detta just där och då.

Okej. Vad gör jag? Är det avbokningsbart? Ändringsbart? Vad har jag betalat? Kan vi boka om? Vart tar vi vägen?
Vi har aldrig varit i Nicaragua förut, aldrig i Centralamerika över huvud taget för den delen. Jag vet bara att det inte finns så jättemycket boendealternativ på den plats vi siktat in oss på, plus att vi verkligen sett fram emot vår kommande vecka i just det här huset.
Hur blir det nu?
Tusen frågor som växte sig gigantiska i takt med bihåledunkandet i huvudet.

Jag skickar ett mejl till kvinnan, Cindi, som äger huset vi hyrt. Jag förklarar rakt på sak att jag är en idiot utan koll på någonting (typ) och att jag har gjort ett jättemisstag.
Och hon svarar direkt. Supervänlig. Försäkrar att hon har gjort ”similar mistakes” massor av gånger (det har hon säkert inte men det var ju väldigt snällt av henne att skriva så) och så ringer hon upp Airbnb, och ser till att jag får annullera bokningen utan att ens betala den obligatoriska avbokningsavgiften.
Vi mejlar fram och tillbaka. Jag mejlar Airbnb. Hon pratar med Airbnb igen. Hon kollar sin kalender, jag kollar min, mejlar igen.
Och så bokar vi in nya datum till oss. Nu var det inte ledigt förrän på torsdag i nästa vecka, så det blev nu plötsligt fem dagar ”över” och vi har ännu ingen aning om vad vi ska göra av dem. Men det löser sig.
Och transporten är nu också ändrad till rätt dag.

Jag kunde tillslut pusta ut och gå och meddela Patrik att det ordnat sig, och så var det dags att boarda igen.
Flyg på ett par timmar och så landade vi i Nicaragua.
35 graders värme slog emot oss. Det var längesen vi hade så varmt nu så kändes härligt.
Trevliga security-personer på flygplatsen imponerades av att vi kom från samma land som Zlatan Ibrahimovic, och fixade billigare taxi till oss. Tack igen Zlatan, du har verkligen öppnat många dörrar åt oss under denna resa!

Trång men rabatterad färd i denna bil.

Nu är vi på vårt hostel i Granada, GM Hostel. Fint och trevligt.
Jag är fortfarande sjuk, men det är okej. Tråkigt såklart, men inser att det vore konstigt om vi aldrig blev sjuka. Det händer ju, precis som hemma.
Barnen tog en långsovning idag och är nog ikapp för både upphackat flygsömn-natt och tidsskillnad.
De här fem nya mellandagarna vet vi alltså fortfarande inget om. Men det ordnar sig väl, det också.

Utanför vår dörr på GM Hostel, Granada.

**
•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram!

•• Missa inte senaste avsnittet av Jorden runt-snack med Milo & Jack, om att jobba på en farm i Nya Zeeland (se länk)