Att resa med bara ett barn: Jack och mamma i London
Det börjar ju obönhörligen att närma sig höst. Idag börjar Milo och Jack skolan, sommarlovet är officiellt över. Och då slog det mig att jag skulle vilja lyfta fram en sak, för dem som funderar på att hitta på något lite extra någon helg, långhelg eller annan ledighet under hösten.
Nämligen att resa med bara ett barn! (om man nu har fler än ett)
Som ni vet är vi väldigt förtjusta i att resa ihop alla fyra. (helst hela tiden och jämt..) Men, för en gångs skull gjorde vi faktiskt en för oss ovanlig helg i våras – jag och Jack reste tillsammans, alldeles själva. Till London.
Jag har helt glömt bort att skriva här om det, men det var så himla härligt att jag känner att det ju passar att dela med oss av. Och OBS!, man behöver såklart inte åka utomlands för att det ska ”räknas”. Men himla fint att få mer tid med bara ett av barnen.
Mellanösternmiddag på Edgware road! SJUKT gott!
Jack älskar ju fotboll över allt annat på jorden. Och han älskar Arsenal. I våras skulle de spela semifinal i Europa League mot Atletico Madrid, och jag ”råkade” kolla vad det hela skulle kunna tänkas gå på. Det visade sig i alla fall vara betydligt billigare än en vanlig Premier League-match, och så fanns det jättebilligt flyg med Ryanair, och så tog jag ett fotbollsresepaket där hotell ingick (jag valde det enklaste och billigaste alternativet, Royal National hotel) Bokade med svenska bolaget Go Sport Travel och det funkade utmärkt. Att jag valde just Go Sport travel och inget annat av alla bolag som finns berodde egentligen bara på priset, men allt fungerade bra med biljetter och hotell.
Kortspel och pommes på pub nära hotellet vid Russel Square
Till saken hör också att jag verkligen hade längtat tillbaka till London. Så det hela var inte bara av välgörenhet för sonen… Utan jag ville väldigt gärna dit. Jag bodde i London i två omgångar 2002-2003 och var Londonkorrespondent för Expressen, och sen dess har jag bara varit tillbaka två gånger tror jag.
Visade förstås Jack huset jag bodde i! I området Maida Vale i London
Hur mycket jag än gillar att upptäcka nya platser så finns det ju nåt väldigt bekvämt i att komma till en plats där man känner sig lite hemma. Som nu. Litegrann går liksom på automatik. Även om jag var lite Londonringrostig så sitter ju vissa saker där. Riktningar, tunnelbanelinjer, en och annan genväg och favoritplatser.
Det var jättefint att få göra detta med Jack! För även om vi verkligen maxade allt som hade med Arsenal och fotboll att göra så hann vi med en hel del annat. Notting Hill är ett MÅSTE för mig när jag är i London. Vi hängde i Covent Garden. Var på pub. Shoppade. Åkte tvåvåningsbuss. Åt massa god mat. Drack milkshake och kollade fotboll på tv på Planet Hollywood:
Och så Arsenal då. Rundturen på arenan Emirates som vi gjorde blev otroligt lyckad. Jack älskade varje sekund.
Favoritspelaren: Pierre-Emerick Aubameyang
Vi var på Emirates i flera timmar. Sen i Arsenalshoppen i minst en timme. Sen Arsenalmuséet.
”Titta här min son. Detta är Fredrik Ljungberg som var JÄTTESTOR Arsenalspelare när mamma bodde i London, och mamma intervjuade honom jättemånga gånger! Ja… det var kanske ett tag sen… Men han var väldigt känd då i alla fall” 🙂 🙂
Jo, vi var ju på själva matchen också! Såklart. Det är riktigt roligt att gå på engelsk fotboll. Och så klart fantastiskt att få dela Jacks enorma lycka över att få vara på Emirates och se sitt Arsenal spela.
Men Milo då, kanske några av er tänkte. Och jag lovar, så tänkte vi också… Så jag pratade med Milo först, innan jag pratade med Jack. Eftersom han inte har broderns Arsenalintresse så var det inte nån grej alls för honom. Och eftersom han skulle få åka på två simläger under sommaren så blev det rättvist, tyckte han också.
Plus att han och pappan har en egen helgresa på gång nu i september. Inte till England, men då blir det också ett stort intresse som ska få stå i fokus.
Är jätteglad över minnena från Jacks och min resa. Och det kommer att bli flera, i alla möjliga olika familjekonstellationer, det är jag rätt säker på.
Vi hyrde ett boende i ett 500 år gammalt stenhus via Airbnb, och det blev toppen. Tokcentralt (det är väl i och för sig det mesta i Valletta), jättenära havet plus att det fanns en parkering nära huset så att vi slapp ge oss på fickparkering i vänstertrafik i smala gränder…
På väg nerför trappen till vår gränd! Vi bodde innanför den blåa dörren till vänster. Milo och Jack filmade runt i hela huset så jag gissar att det kommer mera därifrån i ett kommande Jorden runt-snack 🙂
När vi kom dit blev vi först något fundersamma… Stället var mycket mindre än vi trott och låg i en nerförsbacke, så både stolar och bord på den minimala uteserveringen sluttade lite.
Men stället var ändå så mysigt och personalen toppentrevlig så vi bestämde oss för att slå oss ner. Vi tänkte ta in två platters och två pizzor att dela på alla fyra men servitören avrådde och tyckte det räckte med en platter med småplock.
Och plocktallriken!! Gudomlig! Ostar from heaven, kött av olika slag, oliver och sallad – godaste jag ätit i den genren. Mängden var dessutom väl tilltagen, två pizzor och en platter räckte absolut och då är vi ändå fyra som gillar att äta mycket 🙂 Billigt var det också, plocktallriken kostade bara runt 11 euro vilket jag inte fattar hur den inte kan kosta mer. Hade gladeligen betalat det dubbla.
Vi var så nöjda alla fyra och åt länge. Det är något jag är väldigt glad över att vi delar allihop. Middagen blir ofta en höjdpunkt på dagen när vi reser, en upplevelse/aktivitet i sig självt. Att ha två ungar som älskar att testa nytt och gärna kastar sig över det mer udda på menyn – det är en stor glädje för oss som själva ser maten som en viktig del av resandet.
Wild honey i Valletta rekommenderas därför absolut om man gillar det mer bohemiska, mindre och kan tänka sig att sitta lite sluttande.
