Det är en sån där kväll. När vi blir sittande några timmar längre än vi kanske hade tänkt, på balkongen. Vågorna slår in mot stranden nedanför oss.

Barnen somnar till en ljudbok ikväll, Bamse, efter ett ganska sent kvällsdopp i den jättefina poolen vi har några dagar.

Det är varmt ute. Inte tryckande hett. Men varmt.

Vi pratar om Sri Lanka, om de 20 dagar som har passerat sen vi landade i detta speciella och för oss fantastiska land.
Vi har så många höjdpunkter, konstaterar vi, att det är svårt att välja ut vad som varit bäst. Dessutom har vi fyra dagar kvar, så kanske lite för tidigt att summera.

Vi pratar också om packningen, ständigt denna packning. När vi reser till nästa land på söndag får vi bara checka in två väskor, 25 kilo var. Det ska gå, men vi måste fördela smart. Och det börjar väl bli dags att börja tänka på det nu, så att vi är redo när det är dags för avresa.

Hoppande samtalsämnen, ljudet från vågorna, Bamseboken som berättar om Skalman och Lilleskutt därinne i hotellrummet medan andetagen från sängen i hörnet blir allt tyngre.

Vi hoppar tillbaka till Sri Lanka, och pratar om staden där vi är just nu – Galle. En stad som verkligen (också) har fångat våra hjärtan.
Igår tog vi en helt otroligt fin cykeltur på flera timmar på landsbygden strax utanför. Allt var helt spontant. När vi kom fram till Galle kollade vi snabbt på Tripadvisor vilka aktiviteter som folk rekommenderar här, och en cykeltursarrangör såg rolig ut. Ett snabbt telefonsamtal till numret på hemsidan, och utflykten var inbokad dagen därpå. Allt gick på några minuter.

Supersköna, och även jätteduktiga, guiden Chatharanga och hans två kompisar tog oss med på en upplevelserik cykeltur i byn Yatauala och dess omgivningar, strax utanför Galle.

Vi cyklade genom mangroveskog, förbi vatten, kokospalmer, en liten skola, många små enkla hus, och så stannade vi till i en kokosnötsfabrik och en vävfabrik.

Dessa båda stopp är nog värda ett eget inlägg egentligen, och det som framför allt var så roligt var att det var så genuint. Det var på riktigt.

Vi fick komma in, rakt i deras vardag. Det var ingenting som var uppbyggt för turisterna (been there done that, ett antal gånger…)
Det kändes snarare som att det var Chataranga som råkade känna nån som jobbade här, och så fick vi komma in och titta en stund.

I kokosnötsfabriken, där man bland annat tillverkar rep av innanmätet från nötternas skal.

Det var en upplevelse, och vi lärde oss nya saker om kokosnötsindustrin (á la enklaste slag) och om hur det går till i en vävfabrik dit inga moderniteter ännu har nått.

Vi cyklade förbi risfält, och fram till ett tempel. Gick uppför en trappa och tittade på Buddhamålningarna inne i berget. Cyklade vidare.
Allt i behaglig takt.
Det gick jättebra för Milo och Jack, de tyckte att det var en fantastiskt rolig dag.

Sen tog vi en tuk tuk till Galle Fort, som har blivit ännu en förälskelse här. Mer om det en annan dag, när timmen inte är så sen.

**

Följ oss gärna på Instagram!

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]