Frihet värd att fira

23 Comments

Så kom då dagen när allt gjordes klart. De sista pappren skrevs på inne på mäklarkontoret. Banken kontaktades.
Husförsäljningen gick igenom.

Jag hade varit i Västerås på dagen på jobb och det var fullt upp, och dessutom stressigt att hinna hem i tid så jag småsprang in till mötet och hann varken tänka eller känna så mycket just där och då.
Det är nog så att jag har gått igenom min känslomässiga process tidigare, och själva överlämnandet blev betydligt mindre sentimentalt än jag nog hade föreställt mig tidigare.

Istället mest en känsla av lättnad.

Det ordnade sig. Det blev bra.
Vi kunde inte ha fått bättre köpare, känns det som. Så genuint bra och varma personer. Det hade jag faktiskt inte heller reflekterat så mycket över under inledningen av sälja hus-resan, att det skulle komma att kännas så viktigt vilka det blev som flyttade in till slut.
Men nu känns det så oerhört fint att känslan är BRA!

Vi åkte hem till vårt nya (och ganska tillfälliga) hem hos mamma och pappa och firade med långbord och middag på ena altanen.
Vi har turen att ha många människor omkring oss som vi verkligen tycker mycket om, och några av dem var med denna kväll (då vi även traditionsenligt firade Kristina-namnsdag med tårta! Jag och mamma heter det i andranamn)

långbord

tårta

Har också ägnat mig åt att säga upp alltifrån bredband till el, sophämtning, villaförsäkring, larm och tv-licens.
Märklig grej ändå, att kapa bort så många av sina fasta utgifter – inklusive lån och amorteringar.

Visst, det är lite tillfälligt. Om ett år, efter Jorden runt-färden, kliver vi antagligen in i snurren igen, med huslån och alla de där sakerna på nytt.
Men det känns lite som att vi ändå “köper oss” ett år nu. Ett frihetsår. Ett eget år.
Ett år där det faktiskt bara är vi själva som styr över vad vi gör med vår tid och våra pengar.

Och det känns rätt häftigt.

**


Vår avskedsfest för Gräsholmen

4 Comments

grasholmen
Igår kväll hade vi vår familje-avskedskväll här hemma. För mig känns det viktigt – lika mycket för min egen som för barnens skull – att vi får ett bra avslut här, och fyller på med fler fina minnen.
Vi tog bilder under kvällen som kommer att ingå i fotoböcker om åren i Gräsholmen som barnen ska få.

IMG_9116

Patrik fixade vattenmelonshake som serverades ur den urgröpta melonen, och förrätten åt vi ute i trädgården.
Vi pratade om minnen från huset. Det är lite speciellt eftersom Patrik och jag bara hade bott i Gräsholmen i tre dagar när vi fick veta att vi väntade vårt första barn. Så Milo har ju liksom varit med hela tiden. Och Jack kom kort därefter, det skiljer bara ett år och nio månader mellan dem.

IMG_9111

Så hela deras barndom har ju varit här.

avskedsfest

Till varmrätt blev det vitlökskryddad lammstek, färsk sparris, kantareller, färska champinjoner, klyftpotatis, sallad och ädelostsås.

IMG_9159

Och till dessert blev det prinsesstårta.

cake

avskedsfesten

Det lite större flyttlasset går på lördag, så veckans kvällar kommer delvis användas till att packa ner det sista. Det är inte jättemycket kvar, men några ytterligare kartonger återstår.

IMG_9140

Vi går fortfarande igenom lite olika faser alla fyra när det gäller avskedet från huset, som jag ju också skrivit om förut. Det kommer en del tårar då och då, och barnen kan plötsligt dela med sig av diverse olika minnen från åren som gått. Så det märks att tankarna finns där.
Ändå känner vi oss glada, också, allihop. Det känns jättebra med de som ska flytta in här, de tycker mycket om vårat ställe och jag vet att Gräsholmen kommer fortsätta vara en speciell plats som kommer ge mycket glädje.
Beslutet att sälja känns fortfarande alldeles rätt. Och som jag säger till barnen så är det ju bra att vi är ledsna ibland, för det betyder ju att vi har haft det bra här.
Att Jorden runt-resan närmar sig gör ju också att vi alla fyra känner så mycket förväntan kring det som ligger framför, vilket nog “förtar” lite av ledsamheten.

milo och jack

Categories: Gräsholmen

Tags:

Blommande tider

No Comments

appelblom
Imorgon är det visning av vårt hus igen. Gick ut i trädgården för att ta in lite färska blommor, och det slog mig hur galet vackert det är därute nu.
Känns som det blommar mer än det nånsin gjort förut under de nio år vi bott här.
Undrar om det är så, eller om det bara känns så för att vi är på väg härifrån? Hur som helst – försöker komma ihåg att njuta också mitt i allt.
Våren i Gräsholmen är ljuvlig.
blommor

Categories: Gräsholmen

Mellantid

4 Comments

Det är intensivt, men samtidigt någon slags känsla av att befinna sig mitt emellan allt.

Bokar in en del flyg och boenden inför jorden runt-resan, men har inte riktigt tiden att ägna oss så mycket åt planeringen som vi borde/vill.

Planerar för husförsäljning, men är ännu någon månad kvar till visning så känns både nära men fortfarande inte panik-nära.

Har bokat in besiktning på måndag, och det känns bra att få det gjort. Det är ju inte obligatoriskt att man som säljare ska göra en sån (och prislappen svider ju till lite, det gör den…) men när jag tänker utifrån ett köpar-perspektiv så hade jag gillat att ett hus var besiktigat när jag kom på visningen. Så vi kör på det.

Sen efter det börjar det närma sig fotografering och sen själva visningen. Spännande, lite nervöst, konstigt och väldigt mycket att göra… Allt på en gång.

Däremellan kör vi ju på med vardagen. Skola för Milo, dagis för Jack, jobb för mig och Patrik. Plus alla dessa aktiviteter; simning (mycket simning blir det, för alla i familjen!), fotboll, innebandy & dans, och så kompisar och lite kalas här och där.

Tacksam för att våren är på väg på allvar. Behöver dess energi nu!

IMG_1654

I söndags var det simtävling för Milo hela dagen i Säffle. Han tävlade i 50 meter frisim, 50 meter rygg, 50 meter bröst och 25 meter fjäril, i klassen 10 år och yngre (lite tufft motstånd eftersom han bara är sju år, men han kämpar på bra!) Det blev två personliga rekord, och en rolig dag tillsammans!

Categories: Gräsholmen

Glad påsk önskas från Gräsholmen

1 Comment

degerfors

Lugn och ro, och sol över Gräsholmen.
Det är en fin påskafton vi har.
Helgen har vi redan hunnit fira med badhusbesök på fina Djupadalsbadet i Kumla på skärtorsdagen (både Milo och Jack tog Simborgarmärket och blev så nöjda! Milo tog förra året också men har längtat efter det för år 2016), och igår hade vi goda vänner här hela kvällen och bjöd på hemlagade tapas. Mycket gott, om jag får säga det själv 🙂
Menyn: Heta lammfrikadeller i tomatsås, ostfyllda tortillas, minihamburgare, smördegsknyten med ost & kantareller, aioli, potatisostkaka, likörmarinerade tomater, minipizza, kryddiga korvspett, ölkokt lök och guacemole.

Nu är barnen ute och går påsk-cowboys, och jag ska unna mig lite reseplaneringstid. Jag ligger inte riktigt i fas där, det är ju en hel del annat som slåss om tiden just nu och det är reseplaneringen som fått stryka på foten ett tag nu. I alla fall den där lite mer flera-timmar-rad-planeringen som jag kan tycka är väldigt skön att få till då och då.
Men känner i alla fall att jag kommit fram till något bra gällande Sri Lanka, och det var en liten sten som släppte eftersom det har varit rätt svårt att hitta det där som känns rätt i magen för just oss.

Vi önskar er alla en Glad påsk!

Categories: Gräsholmen

Säljprocessen är igång!

No Comments

Idag var vi hos en mäklare och skrev kontrakt!
Processen är igång och det känns väldigt skönt. Vi har valt en mäklare som vi båda kände att vi fick bra kontakt med, som är tydlig, trevlig och varit snabb med återkoppling och information.
Nu får vi hoppas att han är bra på att sälja hus också 🙂

Denna vecka och förra har vi haft målare hemma och vardagsrummet, trappen och hallen på övervåningen är så vita och fina! (nästan så fina att det känns lite småsurt att vi knappt kommer bo där, i allt det finfixade..)
Alla överdrag till soffan har tvättats under tiden, vi rensar, slänger och packar efter hand.
Det är nog ganska bra, mentalt sett, att gå igenom de här stegen. Packa ner kära fotografier, sälja en möbel man gillat men som har gjort sitt hos oss. Prata försäljningsstegen med mäklaren, planera in fotografering, boka in besiktning, och för varje dag faktiskt känna sig mer och mer redo.
Det är dags. Det blir bra.
Troligen blir det visning i början av maj.

image
Jack för en vecka sen när målningen drog igång. Vi har nu sovit borta några dagar, ska bli kul att komma hem och se det helt färdiga resultatet.

Hämtade också ut mitt nya pass hos polisen idag. En del saker är inte så stora, men ska ändå göras för att kunna bockas av.

Och samtidigt fortsätter ju allt det där som är vardagen. Just nu sitter jag till exempel, liksom ett antal gånger i veckan, vid bassängkanten i badhuset i Karlskoga.
Milo har just dykt i för kvällens träningspass, och det blir som en välbehövlig vila att bara sitta här i värmen och följa hans framfart medan den vita färgen torkar på väggarna därhemma.

image
Milo vid en simtävling i Grums tidigare i vinter. Han älskar verkligen sin simning! Till helgen är det dags igen, ny tävling.

Categories: Gräsholmen

Nytt: film med Milo och Jack

No Comments

Milo och Jack tycker det är väldigt kul att uppträda i olika former, typ sång, dans, show… Och numera gillar dom även att vara med i bloggen, på Facebook, Instagram – och så det nya, på film!
Barn av sin tid, kan man väl kanske säga…
Tycker också det är roligt, såklart, att dom gillar att dela med sig. Så nu blir det regelbundna filmklipp för alla som följer oss på Facebooksidan Att resa med barn – Jorden runt med familjen Thunberg.
Tanken är att de ska berätta ur sitt perspektiv om förberedelser, flytt, lite allt möjligt och så förstås sen från själva resan.

Idag berättar Jack lite om de pågående flyttbestyren, och visar runt hemma i ett rörigt Gräsholmen.

Skärmavbild 2016-03-08 kl. 21.32.45

Categories: Gräsholmen

The Pinks, och lite annat

No Comments

barnen och pinks
En helg är över, och den fortsatte i samma något intensiva stil som resten av veckan.
Men det fanns ju något som bröt av – rejält!! Nämligen detta att vi, hela familjen tillsammans, upplevde The Pinks återförening live i Folkets hus i Degerfors!
Om någon läsare inte vet så kommer alltså Sveriges (typ) första pojkband The Pinks från samma lilla ort på jorden som jag, och nu framträdde dom för första gången sen 1995 tillsammans. Detta på en stödgala till förmån för UNHCR.
Här har jag skrivit en krönika om vad The Pinks har betytt för mig sen debutalbumet släpptes 1984, och idag fick jag se dem tillsammans med Milo och Jack – som också älskar låtarna – och det var stort och väldigt roligt!
På bilden är alltså killarna ihop med hela bandet anno 2016.

Utöver att vi alltså denna helg upplevde “Spelar ingen roll”, “Helena och jag”, “Kom och håll kom och ta” och “Vi är ett folk” live, så har vi också packat och röjt härhemma.
Imorgon drar målningen av vardagsrummet igång.
Jag sörjer i och för sig fotoväggen som satt här till alldeles nyligen,och vi har även tagit ner vår paljettbeströdda rosa indiska textilelefant som satt över en hel vägg…, men ja, jag förstår att eventuella spekulanter/husköpare kanske vill ha något annat… Så imorgon inleds jobbet med att få allt urtjusigt, vitt och fräscht.
FullSizeRender-2 copy

Categories: Gräsholmen

Hus-hektisk vecka

3 Comments

Vissa veckor gör man verkligen hur mycket som helst. Det här blev en sådan.
Utöver allt det vanliga (heltidsjobb, vardagsliv, skola, dagis, aktiviteter) så har vi:
* Haft flera olika mäklare här för information, värdering och inledande samtal inför försäljning.
* Börjat förbereda inför att vardagsrummet och väggarna i trappen inomhus ska målas om nästa vecka.
* Rensat en massa i stallet.
* Varit i förrådet där vi kommer magasinera våra saker med några lass lådor.
* Rensat ut massa grejer för att sälja på loppis i Vallakyrkan idag.

Hela den här sälja huset-grejen känns ibland så STOR! Jag kan liksom känna ibland att “kan ingen VUXEN person träda in och fatta alla dom här besluten och kunna allt viktigt man behöver veta om besiktningar och avtal och skatteavdrag och gud vet allt.”
Men nej, det är ju tydligen JAG (vi) som är den vuxne!!
Ibland känns det helt konstigt, hur blev det så??

Just nu, precis den här stunden, har jag bara lust att gömma mig.
Säga åt någon annan (vuxen) person att denne bara får fixa allting; bestämma vilken mäklare, fatta alla andra viktiga beslut och i största allmänhet bara styra upp allting. (och när du, vem du nu är, ändå håller på kan du väl också ta tag i den där kollen gällande vår tjänstepension, om vi borde ändra något i den eller inte. Tack på förhand!)

PC090488
Jag och Patrik ser väl fortfarande ut ungefär såhär och hänger runt varhelst vi har lust och sjunger karaoke och behöver väl absolut inte tänka nånting alls på såna där saker som vuxna gör, för det berör ju inte oss. Alls?? (att denna bild är från Jimmys 30-årsfest för tio (!!) år sen… det är väl ändå inte särskilt relevant i sammanhanget..?)

Categories: Gräsholmen

Det här med att sälja ett älskat hus

12 Comments

IMG_7690

Av alla reaktioner vi får när vi berättar om våra kommande Jorden runt-planer så är det en som är mer vanligt förekommande än andra: “VA, SKA NI SÄLJA HUSET??”
Ja, det är ju en grej som förstås känns konstig på en massa sätt. Men så kommer det nu att bli! Under våren har vi tänkt att gå in i säljprocessen, och hoppas på att vi hittar någon/några som vill ta över vårt Gräsholmen.

Varför? Jo, när Patrik och jag i somras och höstas pratade om Jorden runt-resan, köra eller inte köra, så fastnade vi hela tiden på vad vi skulle göra med huset under tiden.
Vi bor på landet, har ett hus med 5000 kvadratmeter tomt, ett stall och ett gästhus. Det kan inte bara stå här i nio månader och klara sig självt. Tidigare hade vi alltid pratat om att hyra ut, men ju mer vi tänkte så kändes det ändå ganska krångligt, det också. Ansvaret är ju på något sätt fortfarande vårt, om kylen går sönder så blir det väl ändå så att vi måste vara involverade i om det ska köpas ny, även om vi befinner oss på andra sidan jorden.

Och mycket består ju då i vårt namn; elabonnemang, bredband, larm, huslån osv. Vi kände liksom hela tiden att vi önskade oss en ännu FRIARE resa. Att inte behöva vara beroende av att föräldrar eller kompisar ska rycka in om något behöver lösas, eller sitta med husbryderier på en fårfarm på Nya Zeeland istället för att njuta av nuet. Slippa autogiron, åtaganden som måste förnyas, lån som måste villkorsändras…

Så en söndageftermiddag i oktober när Patrik och jag satt i vår vita hörnsoffa framför brasan i vardagsrummet sa jag helt plötsligt:

– Vi säljer huset.

Förväntade mig vilda protester, men hörde istället till min förvåning:

– Ja. Det gör vi!

Sagt och gjort! Det handlar alltså inte om att vi har tänkt finansiera resan med huspengarna… Riktigt så galet är det ändå inte, utan planen är att köpa ett annat hus när vi kommer hem igen, och i huvudsak använda våra redan sparade pengar till resan.
Och – sen den dagen då beslutet fattades har vi faktiskt inte ångrat oss en gång, trots att vi älskar huset, älskar läget, åkrarna, sagoskogen…
När vi köpte huset 2007 så tänkte vi ju att vi skulle bo här, alltid. Det är här våra barn är födda, både Milo och Jack är döpta här och många många minnen är förstås förknippade med det som varit deras barndomshem och även mitt och Patriks första gemensamma.
Men ytterligare en aspekt är också att vi, genom Patriks familj, har ett sommarhus vid Vänern i Kristinehamn där vi gärna tillbringar tid. Och vi älskar dessutom  att hitta på grejer, älskar att resa, göra utflykter och hänga med kompisar.

Så vi får nog inse våra, om inte annat, tidsmässiga begränsningar och fokusera på det som ligger oss allra närmast hjärtat just nu. Att resa och vara tillsammans, utan en massa plikter och måsten.

Huset – vi älskar dig! Men vi är redo att låta någon annan ta över. Hoppas att de kommer att trivas lika bra som vi har gjort.

grasholmen vinter
Vackert på vintern också. Gästhuset är även, än så länge, min kontorsstuga där jag har suttit och jobbat sedan jag började frilansa 2008.

grasholmen tradgard stall lekstuga
Blir inte bara enkelt att skiljas från detta! Vi har trivts väldigt bra här. Kommer kännas väldigt konstigt när “Till salu”-skylten kommer upp…

grasholmen stall tradgard
…som sagt – inte alldeles enkelt.

grasholmen host
Ångrar mig nästan nu!!

Categories: Gräsholmen JORDEN RUNT

En opysslig mammas bekännelser

No Comments

Det händer att jag tänker att vi kanske borde göra saker lite mer enligt “reglerna”. Typ storstäda på torsdagar. Storhandla med handlingslista inför helgen. Och ja, ha påskpyntat i huset på skärtorsdagen…
På vägen till dagis imorse la jag märke till hur i alla fall hälften av alla villaträdgårdarna hade buskarna klädda med fjädrar och alla fönster såg liksom sådär prydliga och fina ut.
Här är det inte alltid riktigt så.
Jag och Patrik glömmer så lätt bort en sådan detalj som påskris, och det är inte alltid det blir så att vi storstädar just inför helgen eller planerar för mat och storkok och tacos och pynt och rutiner.
Här blir det liksom lite hur som helst ibland, och ja, även i år har vi visst missat det där med påskris (och vart ÄR nu det där pyntet som jag vet att vi har någonstans??!)

Ibland tänker jag att som god mor och samhällsmedborgare så borde jag nog bli en bättre pyntare. Ja, varför inte en bättre inredare, återbrukare, storhandlare, storstädare och pysselfixare när jag ändå är igång?
Jag borde nog ha pallkragar (vad det nu är) och jag borde definitivt baka egna kakor till mina söners kalas.

Istället hittar jag oss alla fyra liggande i en hög i soffan, tittandes på “Sune på bilsemester”. Till middag serverades tacos (ja det är SANT! Poäng till oss!), och jag kommer att plocka bort precis allt från matbordet. Sen.
Men här blir det så ofta så att vi bara är.
Jag säger till Milo och Jack att vi ska hämta påskris imorgon, och dom verkar tycka att det är helt okej.
Och jag tänker att vi i alla fall är bra på att tända ljus här hemma. Det brinner ljus överallt, och till och med en brasa i kaminen. Jag tänker att mina barn, när dom blir stora, nog ändå kommer minnas att det var mysigt.
Och jag hoppas och tror att dom kommer minnas att deras mamma varje dag sa att hon älskar dom.
Jag tror dom kommer minnas hur deras pappa busade med dom så att dom kiknade av skratt.
Jag tror att dom kommer minnas kramarna.

Jag pussar mina barn godnatt, sjunker ner i soffan och inser att jag aldrig kommer att bli en sån som storstädar varje torsdag, bara för att det är torsdag. Jag städar ibland, det gör jag, men mer när det liksom passar.
Så nu ligger jag här, utan påskris men med tända ljus och dammtussar i hörnen. Jag tänker på Jacks ord när han kramade mig godnatt. “Du är den finaste, goaste mamman jag har i mitt liv”.
Och det räcker ju så.

Imorgon klär vi Gräsholmen i fjädrar. Om vi nu bara kommer ihåg det, och inte något helt annat kommer i vägen. Sådär som det gör ibland.

Glad Påsk till er alla!

After Tacos i Gräsholmen, Skärtorsdagen

 

En vecka i Sverige – jetlag, dagis och ett fyraårskalas

No Comments

En vecka hemma och vi har kommit rätt i dygnsrytmen, packat upp och till och med arrangerat fyraårskalas (Jack firade ju sin dag i Vietnam, så hemmafirandet fick ske nu. Fotbollen – i Degerfors IF:s färger är en present från mormor och morfar)
Killarna kom otroligt nog rätt i tiden direkt. På något sätt blev det rätt med en lång dagflygning när de var vakna hela resan, några extra timmar på spänning/adrenalinkick och lyckorus över att träffa morfar, morbror Erik, gudmor Fatima, gudfar Magnus och lilla gudbror Leonard, och sen somnade de slutligen i bilen hem från Arlanda- och då var det redan Sverigekväll, och de sov till nästa morgon.

Lite annorlunda för Patrik och mig. Andra natten var jag uppe vid kvart över fyra-rycket och åt en semla, och nästa dag tvärsomnade jag mitt på dagen (vilket jag aldrig gör i vanliga fall) och sov ett par timmar.
Men nu verkar jag tillslut vara tillbaka.

Hur går det då? Jo, det går nog ganska ok. Det är mycket som är roligt med återseenden, och för barnen har hela veckan varit som att befinna sig i ett nytt coolt lekland – alla leksaker blev ju som nya, inte minst efter att ha levt med typ samma tio bilar och några legogubbar i ett halvårs tid… 🙂
Så dom har lekt hela dagar i sträck och nu även börjat på dagis igen.
Patrik jobbar, och jag har börjat jobba.

Men något känns ändå lite annorlunda. Det är svårt att sätta ord på vad det är, men det är på ett positivt sätt. Vi har verkligen fått med oss mer hem än bara en snabbt bortbleknande solbränna, så är det.

Varje morgon kommer mina killar nertassande, ofta vid sex, halv sju-tiden. Och så gosar dom in sig och sover en stund till, eller bara kramas. En riktig favoritstund varje morgon!
Ja, våran sång- och dansman var så nöjd med sitt kalas! Kläderna är köpta i Bangkok och en present från hans föräldrar. Men det var Jack själv som såg skjortan upphängd i en affär – “En såndär finskjorta skulle jag vilja ha!” Finskjortan köptes i smyg och fraktades hem till Sverige. Igår morse fick han den och blev så glad över att få vara så fin på sitt kalas! Och självklart i spike-frisyren!
Är så tacksam över vår resa!

Categories: Gräsholmen

FRÅGOR & SVAR 9: “Hur känns det att vara hemma?”

No Comments
Vårat hus, bild tagen ikväll

I måndags kväll landade vi på Bromma flygplats.
Hur det känns? Helt klart lite märkligt. Jag längtade aldrig hem under resan, inte en enda gång faktiskt, och den där känslan folk ofta pratar om när en resa närmar sig slutet, att “nu ska det ändå bli skönt att komma hem” – den kände jag aldrig.
Milo sammanfattade det hela väldigt bra en av de sista dagarna: “Det ska bli roligt att träffa dom jag längtar efter, men det är tråkigt att vi ska sluta resa”.

Exakt så. Jättebra att träffa närmaste vännerna och familjen. Men värre att bryta vår grej, vår resevardag, vårt äventyr. Även de sista dagarna i Bangkok kände både Patrik och jag att vi ville ännu mer, tänk om vi hade fått ta flyget (eller kanske ännu hellre tåget, eller nån buss, whatever) till någon ny plats istället för till Bromma airport… Fortsätta lite till.
Men det var dags, och vi har det bra hemma också, det handlar inte alls om det.

Men det har varit en otroligt lyckad resa, och det påverkar såklart hela känslan. Vi har haft tur, vi har knappt varit sjuka (tänk er det alla småbarnsföräldrar, en hel vinter med endast någon enstaka feberdag och någon enstaka lätt förkylning..), inte skadat oss, inte blivit rånade, inte lurade, knappt försenade, väldigt sällan besvikna på något. Barnen har älskat att vara på resande fot och det har varit fantastiskt att se dem växa och utvecklas som de har gjort.
Allt har gått otroligt bra, vi har haft enormt kul.
Självklart finns det en del i mig som velat ha kvar allt det där, och därför känns det lite vemodigt att vara hemma igen.

• Känns ingenting bra, utöver att träffa människor nära hjärtat?

Jo. Det som känns bra är att jag känner mig rejält energipåfylld, och jag känner mig förväntansfull inför saker som ligger framför. Tillvaron kommer att förändras en del (återkommer i ärendet..) och vi har redan börjat ta tag i sånt som har med det att göra.

Jobbmässigt så känner jag att jag vill jobba ännu mer med att skriva om resor, och jag hoppas kunna gå lite mer i den riktningen. Inte nödvändigtvis bara egna resereportage från Asien, utan hoppas kunna använda mig mer av de kunskaper jag faktiskt har när det gäller resande. Guider, tips, hitta rätt resmål för sina egna önskemål, hitta rätt boende, budgetresande, flygpriser… Börjar få rätt god koll på det här, om jag får säga det själv, och vill ägna mer tid även på hemmaplan åt detta i jobbet om jag kan hitta en bra form för det. Tycker det är vansinnigt roligt med allt runt omkring; planeringen, sökandet, jämförandet… Allt det där som tillslut kan leda fram till fantastiska upplevelser på plats.
Jag har också planerat att fortsätta blogga, och jag hoppas kunna utveckla bloggen till att både vara personlig men också mer “tipsig” på bredare front, med tips/förslag/tester riktade i första hand mot familjer men inte nödvändigtvis bara det. 

Allt det där känns roligt att ta tag i, och jag hoppas den känslan ska hålla i sig. Resan gav kreativitet och en hel del nya idéer. Vi kommer att hitta på mycket framöver, på olika fronter.

Ett varmt och innerligt TACK till alla som har följt oss under resans gång, här på bloggen och även på FB och Instagram, och till er som hört av er på olika sätt. Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa, även om vi nu går in i en annan fas. Som sagt, mycket ligger fortfarande framför!

På nattåget mellan Chiang Mai och Bangkok för exakt en vecka sen. Sjukt konstigt att det inte är längre sen.
Sista kvällen på resan avslutade vi alltså med att åka pariserhjulet Asiatique Sky i Bangkok. Det var jätteroligt och en fin avslutning. Det var härligt att se Bangkoks alla lampor och se barnens glädje över att få åka. Vi hann resesammanfatta lite under den kvart pariserhjulsresan tog, och vi vinkade hejdå till Asien när vi var allra högst uppe på toppen. Ett fint minne!
Denna tavla sitter härhemma på vår sovrumsvägg, och det ligger mycket i dessa ord för mig. Har jag bara min lilla familj nära mig så kan jag befinna mig var som helst, själva platsen är egentligen inte så noga. Med dem kan alla ställen bli ett Hemma.

Hemmalyx

No Comments
Jo, jag trivs hemma. Också.
Trots alla de här resedrömmarna.
Men som tur är bor jag på en väldigt fin plats som jag tycker mycket om.
En av de bästa guldkantssakerna i mitt Gräsholmen är jacuzzin i trädgården. Där ute satt vi ikväll efter att Milo och Jack hade somnat. 
Som jag älskar den där poolen. 37 graders värme, fullmåne och stjärnklart, och alldeles tyst omkring oss.
En vacker kväll.
Bild från i somras när vi hade härliga Arvid och Tilda Boisen på besök i poolen