På cykel genom Balis hjärta

No Comments

En dag bokade vi en cykelfärd med guide, och kördes först med bil upp till Lake Batur och den coola vulkanen där (som vi tidigare sett, då vi bodde en natt här tillsammans med Erik)

Det var en härlig dag. 3,5 mils cyling, men det var inte så jobbigt som det låter eftersom 90 procent av färden gick nerför… Vi rullade igenom byar, förbi risfält, tempel och annan vacker natur. Vi stannade i en by och gick in till en balinesisk familj. Det är väldigt intressant, som sagt, med deras traditioner och ritualer och deras hem är uppbyggda mycket speciellt (detta lärde vi oss även en del om när vi bodde på farmen och fick besöka Dodis familj)
Kortfattat kan man säga att de äldsta (farmorn och farfarn) bor i “ursprungshuset” på gården, och det är huset som ligger närmast familjetemplet (som i sin tur är placerat på gårdens nordvästra del). Familjens yngsta son bor kvar hemma hela livet, och när han gifter sig flyttar frun också in. I takt med att de får barn byggs om nödvändigt flera hus på tomten, och man bygger i riktning bakåt på gården. Och “hus” i det här fallet är oftast inga stora hus som vi tänker oss, utan snarare rum. Man delar kök, som finns i en egen byggnad på tomten.
Om det finns fler syskon bor de kvar hemma tills/om de gifter sig.
Som jag förstått det gäller detta system oavsett klasstillhörighet, men sen är gårdarna/husen/familjetemplen mer eller mindre påkostade och exklusiva, alltifrån enkla skjul till flådiga villor.

Mina sköna killar i sina riktigt coola hjälmar
Vi hade en guide som ledde oss rätt under dagen, och han skjutsade även Jack

 

Vi åkte med Bali on Bike, och vi var riktigt nöjda!

Livet på farmen, Del 3. Om dagarna ute på risfälten

No Comments

På söndagen tog Wayan med oss till risfälten. Vi gick bland de häftiga trappformade odlingarna, och klättrade oss ner mot den lilla floden som rinner genom fälten. Här och var kommer varmt vatten utrinnande från sluttningarna – det är vatten från vulkanerna i norr som letar sig neråt via marken, och där befolkningen har upptäckt att vatten finns har de satt dit enkla rör som leder ut vattnet och skapar en naturlig dusch,
Här tvättar de både sig själva och sina kläder (byn saknar rinnande vatten så detta är deras “badrum”)

Folk badar lite varsomhelst i den lilla floden, men framför allt just där det varmavattnet rinner ut och skapar naturliga varma källor.

Det var helt fantastiskt att få uppleva! (jag är medveten om att det blir mycket superlativ från farmvistelsen, men det var verkligen så otroligt häftigt!)

Innan vi åkte på måndagen kände vi att vi var tvungna att få vara med om att bada bland risfälten en gång till, så vi tog en promenad till och badade i floden.
Barnen älskade förstås det här stället! Milo byggde stenmurar som skapade nya vägar åt vattnet, och de båda lekte mycket med hinkar och blandade det lite kallare flodvattnet med det varma vulkanvattnet.

Jack på risfältet
Träffade en bonde på vägen

“The Organic farm” – livet på farmen (Del 1)

2 Comments

Vissa upplevelser är svårare än andra att beskriva. Men jag ska försöka.
Vi reste till “The organic farm” som ligger mitt på Bali, långt från alla turistorter mitt ute på landsbygden, och flyttade in för tre nätter.
Det var… enormt. En stor upplevelse.

“The organic farm” är en plats som kombinerar bekvämlighet/lyxkänsla med organiskt nära-till-naturen-liv. Vi fullkomligt älskade platsen.

Det finns bara tre rum/hus, och vi bodde på en egen kulle helt avskilt (bilden ovan). För att komma dit gick vi genom farmens odlingar, förbi korna och ankorna, upp och ner genom skogen fylld av kaffeträd, mangoträd, palmer, bambu, papayaträd, förbi den lilla floden där byns invånare samlades varje dag för att tvätta sina kläder och tvätta sig rena i det klara vattnet då de inte har rinnande vatten i sina hus, för att tillslut ta de sista bambubyggda trappstegen upp till vår egen oas.

Vi hade utsikt åt alla håll. Över odlingar, berg och alla grönskande träd. Allt var tyst, förutom naturens läten. Fågelkvitter, syrsornas sång, tuppar som gal i fjärran.

Tre organiska mål mat ingick varje dag, plus snacks. Vi åt pumpasoppa, spenatpasta, mängder av färska frukter, kycklingspett, nyplockad avokadosallad, spenatsoppa, pannkakor, spenattortillas med bönröra och guacemole, nasi goreng, jordnötssås, spenatchips, bananjuice, papayajuice, rischips… ALLT var så gott – och 95 procent av det som används i matlagningen kommer från den egna farmen eller gårdarna runt omkring.

“The organic farm” är inte bara ett fint boende för turister, utan även ett projekt för att hjälpa traktens alla bönder till ett bättre liv. De utbildas och får hjälp med kontakter med köpare av de högkvalitativa grönsaker som odlas här, och numera säljs de bland annat till flera av Balis bästa restauranger. Allt tack vare den holländska ägaren Marjan och hennes man Wayan, och ett superhärligt personalteam.

De närmaste dagarna ska jag berätta mer om allt vi gjorde, promenaderna över risfälten var verkligen i minne-för-livet-klass.

Men först lite bilder för att försöka beskriva livet på själva farmen: (för att se bilderna större är det som vanligt bara att klicka på en bild och sen bläddra)

Milo och Jack fick fiska i farmens lilla damm. Fisken serverades sen till lunch.

Vår uteplats, som har den vackraste utsikt man kan tänka sig

En liten del av utsikten

Milo fick följa med Wayan och mata tupparna, ankorna och kaninerna

Hos hönsen hittade Milo ett ägg som han fick bära till farmens lilla kök, där han tillagade sitt eget ägg till frukost!

Milo gjorde också sin pannkaka till frukost

Dodi arbetar på farmen och bjöd även generöst in vår familj till sin familj – de är farmens närmaste grannar. Där fick vi vara med när Dodis gamla mamma förberedde inför en hinduisk ceremoni nästa dag, och prova några nylagade festrätter som skulle serveras. Barnen lekte också med Dodis son, och en dag gjorde Dodi en balinesisk leksak i trä till Milo och Jack. De blev jätteglada! Ett fint minne.

Hemma hos Dodi, där ceremoniförberedelserna pågår. Modern tillverkar små “båtar” av palmblad som fylls med ris, frukter och grönsaker, bland annat, som ska offras i templet nästa morgon under ceremonin

Utsikt från vår egen kulle, där vi bodde

Inuti vårt hus

I huset finns bara en säng, så barnen fick tälta i trädgården. Det hade de förstås inget emot. Det blev ett riktigt äventyr – och de sov hur bra som helst alla tre nätterna
FORTSÄTTNING FÖLJER!

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 1 november

No Comments

Vi tog båten från Balis nordvästra kust, och gick i land på ön Gili Air en dryg timme senare.
I den lilla hamnen trängdes varken taxibilar eller transferbussar – här finns nämligen ingen trafik över huvud taget. Inga bilar. Inga motorcyklar.
Istället väntade en häst och vagn på oss, och vi klev upp och skjutsades iväg längs den lilla sandprydda vägen till vårt mål och nya hem för tio dagar: Salabose Cottages.

Under vår halvårsresa i Sydostasien bor och lever vi gärna enkelt. Det här stället har en enda stjärna i betyg på internets bokningssajter, men i vår alldeles egna omdömesbok är det femstjärnigt.
Det är ju så oerhört individuellt, det där med smak. Men på den här resan är sådant vi verkligen uppskattar:
Närhet till havet.
Barnvänligt.
God mat.
Säkert för barnen att springa omkring och upptäcka saker på egen hand.
• Skön stämning.

Japp, det blev fem av fem! När jag skriver detta sitter jag på vår veranda, med den vita stranden och havet rakt framför mig. Någonstans längre bort hör jag mina barn skratta och leka med nya kompisen Rio, hans pappa jobbar här, och trots att barnen inte förstår varandras språk så leker de tillsammans hela dagarna.
Förut när jag letade efter dem hittade jag dem i köket, där restaurangens mat tillagas. Milo hade fått en rejäl bit vattenmelon och de lekte ihop med personalen på den lilla bakgården.

När vi hade ett litet födelsedagskalas på verandan häromkvällen tittade några ur personalen förbi. De slog sig ner, hämtade en gitarr och började sjunga och spela. Det blev en oerhört härlig kväll.
En annan kväll hade vi beställt färsk tonfisk till middag, och bjöds in att tillaga den tillsammans med kökspersonalen för att få lära oss mer om det indonesiska kökets hemligheter.

På Salabose Cottages finns ingen pool, inga lyxiga hygienprodukter i badrummet och ingen champagne på menyn. Rummen städas inte varje dag, och att förstå vilka öppettider restaurangen eller baren har är fortfarande helt omöjligt ännu efter en dryg vecka här, eftersom det tycks variera från dag till dag. 
Men när jag ser hur Amed i personalen lyfter upp Jack och tröstar honom när han råkar ramla på stranden, och hur kvinnan i köket med en blinkning sticker till Milo ytterligare en bit melon i smyg, och hur barnen får leka överallt och var som helst med sin kompis Rio, och när chefen slår sig ner vid vårt bord och pratar om livet och kärleken som om vi hade känt varandra i många år – ja, då är det fem stjärnor för mig.

Nu lämnar vi strax vår andra anhalt där vi stannat lite längre, och för andra gången på resan känner jag mig drabbad av separationsångesten (första gången var i villan vi hyrde på Bali, jag fällde många tårar när jag tog farväl av Wiwin som jobbade i vårt hus och som vi verkligen kom nära under dessa veckor)
Och nu ska vi säga hej då till goa lilla Rio, och alla andra på Salabose Cottages.
Men jag försöker tänka att det finns något väldigt ljuvligt i att saknaden bränner redan innan man ens har lämnat en plats.
Tillsammans med det där hoppet om att man någon gång, någon dag kommer tillbaka.

Sista Lombokdagen

No Comments

En dag när vi kom ner på stranden som ligger direkt nedanför vårt resort så var det helt fullt av folk. Och då menar jag hur mycket som helst! Överallt barn med färgglada flytgrejer i djurskepnad, och deras föräldrar som badade och lekte på stranden.
Vi fick förklarat för oss att det vara någon slags holiday för en liten stad i närheten, som av tradition just denna dag vallfärdar till den här stranden för att bada hela dagen. Kul att se!

Ja, det har varit lugna dagar för oss här i Kuta som sagt. Jag hade en hel jobbdag i skuggan, med research inför kommande jobb, medan övriga familjen också hängde mest i skuggan och i poolen.
Vi har badat i havet, såklart, och haft vår finfina utflykt till Tanjung Aan-stranden.
Jag har också försökt kurera mig och bli frisk, och det tycks ha lyckats.
Har också fått lite praktiskt, som tvätt, betalat räkningar, och sånt gjort.

Nu är vi redo för Bali igen! Vi flyger tillbaka om några timmar, det tar bara en halvtimme. Sen flyttar vi in på en organisk farm i några dagar – något vi ser väldigt mycket fram emot!

Jack handlar i Kutas “glassbil”

Tanjung Aan, Kuta, Lombok

No Comments

Vi tar det väldigt lugnt här i Kuta.
Men i förrgår tog vi oss till en strand som är bland de vackraste jag sett; Tanjung Aan. Otroligt fin, den gick nästan som en hel cirkel runt en vik, med bara en liten öppning längst ut mot havet.
Vit strand som sträckte sig runt, då och då uppdelad av bergsknallar.
När vi kom dit på morgonen var vi i princip helt själva på stranden, bara några fiskare som stod på en sten och fiskade.
Under dagen såg vi ytterligare några människor, men det är verkligen så lugnt här just nu. Det är lågsäsong, men egentligen har jag svårt att förstå varför man kallar det för det. Vädret är perfekt, visserligen OTROLIGT varmt, vilket kanske avskräcker en del… Men inte mig! 🙂

Kuta, Lombok

No Comments

Vi är nu i Kuta, Lombok (Indonesien), som inte ska förväxlas med mer kända Kuta på Bali (som är den största och ständigt överbefolkade turistorten där)
Här är det betydligt lugnare.
Vi har flyttat in på ett hotell nära stranden för några dagar, och har haft en liten mellandag idag. Jag har nog bihåleinflammation så vi letade upp ett pharmacy och jag fick genast antibiotika och några andra avsvällande tabletter i handen, till en summa av 180 kronor. Det är lite snabbare processer här när det gäller sånt där…

Jag mår dock helt ok, inte feber och sånt, men tung i huvudet/bihålorna så det har varit en lugn dag med mycket vila, bokläsning och lite jobb för mig, och bad i poolen, en promenad på stranden, lunch och middag. Barnen har badat och kollat på “Vi på Saltkråkan” på mammas dator, och ätit mycket bra av såväl fish and chips som indonesisk soppa (Soto ayam) och kycklingburgare.

Nu blir det en tidig kväll och nya tag imorgon, har planerat in att se oss omkring här på södra kusten. Stränderna runt omkring här ska vara något alldeles extra, och det vill vi såklart gärna kolla upp!

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 18 oktober

No Comments

Dagarna har passerat i långsam, behaglig takt.
När jag skriver detta är klockan tio på kvällen och jag ligger ute i det öppna uterummet – 3 x 3 meter, utan väggar, med halmtak mot dagarnas starka sol, och sköna madrasser och kuddar.
Ikväll fläktar det ingenting, så det är nästan på gränsen till för varmt.

Det är vår sista kväll i huset vi har hyrt i tre veckor på norra Bali, älskade Villa Beranda – vi har njutit av varje stund du har gett oss!
Det har varit en lyx att få vara här så länge, framför allt för att tiden har gett oss möjligheten att göra ingenting alls under många av dagarna. Och ändå har vi hunnit se oss mycket omkring.
Två gånger har vi besökt de fantastiska varma källorna, Air Panas, som ligger bara någon mil från vårt hus. Där vattnet sägs vara heligt och helande, och kunna bota diverse åkommor. Inte vet jag om det stämmer, men härligt är det hur som helst!
Vi har sett delfinerna leka ute på havet, och gjort båtar av palmblad som fått åka i forsen som följer efter det pampiga vattenfallet i mitten av ön. Vi har sett hinduiska tempelceremonier, och hade idag också den stora glädjen att få se ett traditionellt bröllopsfölje passera utanför på den lilla vägen där vi bor, med pompa och ståt, musik och vackra kläder.

För mig är Bali färgstarkt och nyansrikt, fascinerande och förtjusande. En liten ö som är som ett eget väsen, inklämt bland Indonesiens tusentals övriga öar. Med ett eget språk och hinduismen som sin religion, till skillnad från större delen av övriga landet som är muslimskt.
Bali har ju ett rykte om sig att vara ett tropiskt paradis, och för mig är det verkligen så, men på andra sätt än med de klassiska paradisattributen med långa stränder och vajande palmer (även om det också finns här)
Men det som förfört mig allra mest är att varje liten del av ön tycks sjuda av liv. Bara man färdas en liten bit i någon riktning så breder de trappstegsformade risodlingarna ut sig, träden med kaffebönor, bananer och mango, och blommor i alla tänkbara färger. Bakom nästa krök kan en svindlande utsikt dyka upp, bara sådär, och det finns alltid något nytt som verkligen fångar mig.

Milo och Jack har det också så galet bra här. Tre veckor som poolinnehavare har gjort dem ännu mer fisklika än de redan var innan. Treåriga Jack gör numera klockrena dyk, med huvudet först, i den djupa delen av poolen. Och armpuffarna är sällan på över huvud taget längre. Han tar sig fram ändå, oavsett djup.
Milo, våran femåring, tillbringar mer tid under ytan än över, och plockar upp så mycket saker han kan från djupet – alltifrån snäckor till leksaker och mammas gummisnoddar har slängts ner på botten de senaste veckorna, och allt levereras å det snaraste upp till poolkanten igen.

Minnena härifrån blir så oerhört ljusa, och även om det känns i hjärtat att behöva lämna vårt hem imorgon så ser vi förstås även fram emot fortsättningen.
Nu drar vi till en av Balis vulkaner och bor en natt i dess närhet, och därefter vidare till paradisön Gili Air utanför Balis kust. Där slår vi oss ner i en bungalow på stranden och fortsätter att ha det bara bra i några veckor.
Det blir nog alldeles underbart, det också.

Asien 2013/14 – förberedelserna

2 Comments

Ja, nu är det faktiskt mindre än två månader kvar. Det känns såklart häftigt, men också lite stressigt. Även om vi på sätt och vis har planerat resan länge så är det mycket som återstår, och mycket som också måste göras på slutet.

Att planera vilka platser vi ska besöka har helt klart varit den enkla biten… Mer pyssliga är allt som har med saker som visum, försäkringar, transfermöjligheter, gränsövergångar mm att göra.

Hej Sydostasien, snart kommer vi!!!

Bara att reda ut vilka visumregler som gäller för varje land tog lite tid att reda ut. Nu ska vi strax skicka in våra visumansökningar till Indonesiens ambassad, eftersom de har en månads fritt när man anländer, men vi kommer stanna åtminstone 1,5 månad.
Visumet till Thailand (för att få stanna i 60 dagar istället för 30 som man får automatiskt) har vi insett att det nog är klokast att åka till Stockholm i september för att ansöka om på plats på ambassaden där. I vanliga fall brukar vi skicka det med post, men då vi inte kan ansöka mer än 90 dagar innan vi reser in i landet så blir det sannolikt för tight att förlita sig på posten. Men ändå enklare med en Stockholmstripp i september än att leta runt i typ Kuala Lumpur efter thailändska ambassaden.
Ja, pust, ni fattar.

Visumet till Vietnam söker vi sannolikt på plats i Bangkok, eftersom vi nog vill stanna där längre än de 14 dagar man får vid ankomst.

Närmast på planeringslistan, avd. det lite mer “tråkiga” än allt som har med alla ljuvliga platser att göra:
• Jämföra olika reseförsäkringar och beställa den vi bestämmer oss för
• Ta passfoton till visumansökningarna. OBS! Måste ha med många extrafoton för de ansökningar som ska ske under resans gång, tex till Vietnam och Laos.
• Gå igenom alla bokningar och preliminärbokningar av hus/bungalows/rum och dubbelkolla när ev betalningar/slutbetalningar ska ske
• Boka flyg mellan Bali-Singapore och Malaysia-Thailand (fast det är inte jättetråkigt, när man nu har min lätt galna resebesatthet. Mer lite stressande att ha hängande över sig, bättre få det gjort)