Snabb snabb sommar

2 Comments

Alltså, vad händer med tiden, sommaren, allt? Vi har det bra, väldigt bra, men det känns som att allting springer så fort omkring oss nu.

Livet har fortsatt att vara snällt mot oss. Vi köpte ju ett hus, och nu på fredag (!!) flyttar vi in. Vi har tillbringat en fantastisk vecka i Luleå och varit med om ett drömbröllop.
Och ja, hur ofta i livet händer det att någon i ens närmaste familj gifter sig? Det tillhör ju verkligen de där stora sällsynta stunderna, som jag är så glad att vi fick vara med om. Tack svåger Pär (Patriks bror) och min/vår grymma svägerska Annica, och de bästa kusinerna man kan tänka sig – Tyra & Vide – för ALLT!
Vi är så glada att ni finns i våra liv, och er bröllopsdag kommer vi alltid att bära med oss.


Fotografering av Patrik (med mig som assistent) av en toppenbrud, och förstås även hennes man (även om han inte är med på just den här bilden) 2 juli 2017

Jag har också varit ute på det bästa sommarjobb jag vet: ett gäng somrar nu har jag rest runt med Di-bilen i en vecka i olika län i Sverige och gjort reportage om spännande/coola/intressanta entreprenörer.
Jag har frilansat åt Dagens industri sen 2010, och framför allt skriver jag just om entreprenörer och små/medelstora företag (och ibland skriver jag om resor också, och om lite annat)
Och att få göra sommarbilen är verkligen jätteroligt. I år var jag och fotograf Jack Mikrut i Gävleborgs län, och gjorde bland annat jobb på några platser som också är intressanta som besöksmål, om ni har vägarna förbi Gästrikland/Hälsingland:

FullSizeRender
Jag några minuter innan jag skulle 13 meter upp i luften här… (reportaget publiceras inom kort i Dagens industri)

FullSizeRender 2

Vy från Orbaden Spa & Resort över Ljusnan

Vi har också hängt med våra kompisar. Ätit hamburgare hos Robin, Ann-Louise, Hampus & Linus, bjudit Fatima, Magnus, Sally & Leonard på Pad Thai (Patrik gör en grym sån), haft efterlängtat besök av min barndomsvän Malin och hennes Josef & Nora, utmanat Micke & Linda på finska sällskapsspelet Mölkky (rekommenderas!), haft spontan grillkväll med delar av släkten hemma hos mamma & pappa… Och så vidare.

FullSizeRender kopia 2

FullSizeRender

Plus att Patrik jobbar vardagar, och jag med, och däremellan förbereder vi inför flytten och försöker packa ihop oss härhemma hos mamma och pappa, där vi alltså bor just nu.
De tar också hand om Milo och Jack under våra arbetsdagar vilket jag är djupt tacksam över just nu. Barnen har en grym sommar med både skönt hemmaliv i trädgården och utflykter med pirat-minigolf i Karlstad, bad, cykelturer och till och med en färd till Avesta – komplett med världens största dalahäst och guidning genom pappas historia (han kommer därifrån)


Det är klart att tillvaron inte hade BEHÖVT bli fullt så kaosartad som den ibland har en tendens att bli när vi försöker bedriva någon form av “vanligt vardagsliv” (som vi aldrig riktigt lyckas fullt ut med). Vi tycker helt enkelt lite för mycket om våra vänner, och att hitta på roliga saker, och att umgås, och att inte packa och städa… för att allt ska flyta på helt supersmidigt alltid.
Det blir ibland lite sista minuten när vi är i farten, men ibland gör vi ändå punktinsatser som jag tycker är helt okej.


Underbart häng vid sommarstugan med kusinerna 

Så jag förlåter oss, just nu i alla fall.
Vi har roligt. Livet är lite kaos. Men jag kramar fortfarande barnen en massa gånger varje dag (förutom under mina Gävleborgsdagar med Di-bilen – då fick det bli FaceTime).
Vi är fortfarande vårt team, fortfarande allt det där som är vi.
Och nu längtar vi allihop massor till på fredag när vi flyttar över kaoset till vårt nya hem, och där och då börjar en ny fas. En nystart i livet.
Några fler bilder från de senaste veckorna:

FullSizeRender 3 kopia
Om Milo & Jack fick välja skulle de hänga med dom här två så mycket oftare. Älskade kusinerna Tyra och Vide. Här är gänget nere vid vattnet i centrala Luleå.

IMG_1803
Mycket spontan grillkväll på Ångermannagatan i Degerfors med morbröder, mostrar och mamma & pappa, och Patrik bjöd på Mixed grill

IMG_1756

Jobb på Furuviks djurpark, riktigt fin park för övrigt!


Med morfar vid min farmor och farfars grav i Avesta

IMG_1686
Gillar verkligen entreprenörer som skapar det oväntade, som Helene Åkerström Hartman som byggt hotell i Orbaden och Jacob och Hanna Bruce på Växbo lin
Här finns filmerna vi gjorde under vår vecka i Gävleborgs län

IMG_1572
Mitt i natten i vackra Luleå! Midnattssol! Bröllop! Vänner! Vilken grej ändå.

FullSizeRender 6
“Jag hopos ni komer ha mång fina dagar i hop” Jack skriver, helt på eget bevåg, en egen hälsning till brudparet.


Pirat-minigolf i Karlstad! Tack mormor och morfar som hittade detta och tog med barnen dit. De älskade det!


Kvällsmys med morfar framför Sverige-Tyskland i dam-em


Ljuset som aldrig tar slut – Midsommarkrönika

7 Comments

Jag har tillbringat varenda sommar i Sverige sen jag föddes.
Ändå känns det annorlunda i år, nästan som om jag upplever vissa saker för första gången. Särskilt ljuset fascinerar mig varje dag, varje natt och varje morgon.
I vår familjs värld har det varit sommar ett helt år nu. Vi har badat i varma hav, vandrat i 30-gradig värme, njutit av blommor, gröna träd och en massa andra somriga saker.
Men det har aldrig varit såhär ljust. Tvärtom. I en rad av länderna vi besökte under vår jorden runt-resa föll mörkret redan vid 18-tiden på kvällarna. Det var nästan alltid varmt, ofta hett, men det var mörkt. Vi tände stearinljus på verandan, och hade med oss ficklampor om vi gick ut någonstans.
Och när vi har berättat om solen som nästan aldrig går ner för nyvunna vänner som levt hela sina liv i närheten av ekvatorn så har de tittat på oss som om vi berättade en saga.

Men det är ju ingen saga. Det är alldeles sant, och när vi just nu upplever de längsta dagarna på året så njuter jag. Jag njuter av ljuset och förlåter det varje dag för att jag aldrig kan gå och lägga mig på kvällarna (det känns ju som dag!) och att jag vaknar alldeles för tidigt på morgnarna.


Vi äter middag i kvällssolen i mammas och pappas trädgård hemma i Degerfors. Så fort strålarna hamnar lite för mycket bakom björkarna i skogen vid sidan av huset blir det lite kyligt, sådär som det blir när det är sommar i Sverige.
Milo hämtar sin poncho som han köpte i Peru, och både jag, mamma och min moster följer snabbt hans exempel. De två kommer snart tillbaka iklädda de present-ponchos som fick följa med oss hem, liksom Milos och min poncho inköpta på marknaden i staden Pisac.
Vi börjar prata om inka-kulturen och deras ritualer just kring sommar- och vintersolståndet, då folket fortfarande firar solguden. Gärna i något av alla de soltempel som finns runt om i Sacred Valley, där vi tillbringade 10 dagar i slutet av april och början av maj.

sommar
Vid Soltemplet, Inka-ruinerna i Pisac

Jag tycker så mycket om de där snabba hoppen tillbaka till vår resa. Det kan vara när vi själva ser på bilder och pratar om minnen, eller när någon vän från resan hör av sig, om så bara med en kort kommentar på Facebook eller instagram. Eller som den här kvällen, när vi bara för några minuter är tillbaka i Peru, soltemplens ruiner, bland berättelserna om sommarsolståndets heliga ritualer.
Och sen lika snabbt tillbaka igen, till trädgården i Degerfors, till pannbiff och potatismos och det eviga ljuset.

sommar sverige
Kväll över skogen bakom mammas och pappas hus. Men ändå ljust.

Senare på kvällen, fortfarande ute men nu med både poncho och filt, så tänker jag att det är just så här jag vill ha det. Jag vill kunna ta fram vår resa och alla fantastiska minnen och kunskaper vi har när som helst. Det kan vara i dessa små små doser – bara den fortsätter att följa med oss.
För att den är en del av oss nu.
Resan vi har gjort tillsammans är ingenting som är över och borta, för den är med oss. Den har påverkat oss på djupet och finns med i det som är vi. Precis som de Degerforska gatorna som vi känner mer än alla andra gator på jorden tillsammans, och precis som ljuset som just nu aldrig riktigt släpper sitt tag om oss.

Glad midsommar önskar jag er alla!

**
Krönika publicerad idag i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren

En snurrande tillvaro, på gott och ont

1 Comment

IMG_1034

Tillvaron har väl sällan snurrat så fort som de senaste två veckorna.
Och det är bra. Det är så många bra saker. Nytt hus och och nygamla jobb. Milo och Jack har både börjat och slutat skolan (bilden ovan är från skolavslutningen, de var klädda i högtidsskjortor från Bali och Milo hade också en hatt från Hawaii)
Kompisar och aktiviteter. Roliga fester. Fotbollsmatcher och simträningar. Och jag har varit med både Milo och Jack till tandläkaren, och Jack och jag har varit på Universitetssjukhuset i Örebro två gånger den senaste veckan för koll av hans öron (en infektion).
Livet.

folktandvården i degerfors
Jack på kontroll, Folktandvården i Degerfors

Men jag längtar redan efter lugnare tider när vi får gå tillbaka i tankar och prat till vår resa igen. Jag behöver den, känner jag. För det “onda” i en snurrande tillvaro är just att ddt kan vara svårt att stanna upp och stå stilla en liten stund. Så jag blir jätteglad när någon frågar något mer konkret om den, om någon plats eller hur vi löste något specifikt som uppstod, eller om vilka boenden som var bäst, och vad det nu kan vara.

För jag märker att då sjunker axlarna ner litegrann. För trots att det är mycket som är så positivt och bra just nu så är det också MYCKET att komma ihåg, mycket att göra, mycket att fixa.
Men när vi pratar om vår resa så märker jag hur vi alla fyra blir glada på ett speciellt sätt. Det kan räcka med en sån sak som när Milo scrollade igenom vårt instagramflöde i eftermiddags.
– Vad mycket vi har gjort egentligen! säger han glatt och fastnar på någon speciell bild som han vill visa.

IMG_1114

Minnen som poppar upp. Vi är så snabbt där, tillbaka på vägar, stigar, i hus och på stränder. Det är som om vi kan hoppa tillbaka i tiden på någon sekund, och det tolkar jag som att det är för att det betytt så mycket för oss allihop.
Minnena är så positiva, och det finns en harmoni i dem som jag inser att vi kommer ha svårt att finna härhemma – hur vi än gör.
Det kanske lät lite deppigt och som en sågning av hemma. Men det är mer ett konstaterande.
Livet hemma är inte konstruerat för att vi ska spendera så mycket tid tillsammans som vi har haft möjlighet att göra under denna resa, till exempel.
Det betyder inte att livet hemma är dåligt. Men det är annorlunda.

Min/vår absoluta ambition är mer harmoni i tillvaron även hemma framöver. En del i detta är ett mindre hus (som vi alltså precis har köpt), mindre att sköta om och inte minst färre saker omkring oss.
En annan del är att skapa fler små stunder när det bara är vi fyra. Inte så att vi tänker isolera oss, tvärtom, men då och då måste det vara bara vi. Hemma eller att vi bara slänger i tältet i bilen och åker iväg för en natt. Eller vandrar till ett vindskydd och sover där.
Sånt där som vi mår bra av.

Idag var jag och Patrik vid vårt nya hus för att gå igenom några saker med den nuvarande ägaren. Det var så härligt att känna ett stort lugn när vi kom ut på baksidan av huset. Lite skillnad att vara där nu, utan alla andra mängder av människor som var på visningen. Och det kändes så bra.

FullSizeRender(1)
Glad över att vi ska få bo här

Jag vill verkligen spara och bevara så mycket av allt vi ändå skapat tillsammans under dessa nio månader.
Vissa dagar har jag stora planer för förändring, andra dagar är de lite mindre. Vart det landar med allt får visa sig.
Men strävan efter mer harmoni följer hur som helst med.

Jag vet att mina utmaningar kommer att dyka upp, inte minst när tillvaron lugnar ner sig något och det är meningen att saker och ting ska bli lite mer som vanligt igen.
Min starka sida har aldrig varit som vanligt.

Och! Förresten blir det förhoppningsvis vi fyra och tältet redan nästa vecka i några dagar. Vi behöver ändå transportera oss till ett efterlängtat bröllop långt borta, och då kan vi nästan inte tänka oss något bättre sätt för logi än tält nånstans på vägen där vi väljer att slå läger.

Ja, ni hör ju. Det snurrar fort just nu. Men jag tycker att vi klarar oss rätt bra ändå, än så länge 🙂

IMG_8467
Ett annat tält, nån annanstans. Närmare bestämt i Nicaraguas regnskog. Ett fantastiskt – och harmoniskt – minne att ta med oss genom livet.

Alla våra inlägg från Jorden runt-resan

Tillbaka till startsidan

SKÅL för huset!!!

5 Comments

Ja, kära nån… Vi har faktiskt KÖPT HUS!!! Ni tycker väl vi är galna som nyss har kommit hem och nu helt plötsligt har köpt hus. Men faktum är att vi har haft väldigt god koll på bostadsläget både i Degerfors och även i viss mån orter runt omkring, egentligen under större delen av resan.
Och det här var egentligen första huset här i Degerfors på hela tiden som har känts rakt igenom rätt för just oss. Då menar jag inte rätt som i alldeles perfekt in i minsta detalj, men rätt för oss och det vi efter många tankar i alla möjliga riktningar tillslut har kommit fram till att vi önskar oss av ett hem just nu.

FullSizeRender 2
FOTO: MILO. I går kväll skålade vi i bubbel som min snälla fina moster Monica & morbror Sören kom med, och sen bjöd mamma & pappa helt spontant på ännu en festmåltid. Tack för att ni gläds med oss, och fixar & grejar och tar sån hand om oss!

Ja, så vi slog till.
Det har varit några dagar av funderande men ända sen vi var där och tittade förra veckan så har vi känt att vi vill ha det.
Nu är vi därför väldigt glada att det gick i lås, inte minst barnen som kommer att bo jättenära många av sina kompisar.

huuuus
FOTO: MILO

Och för oss alla fyra känns det väldigt kul att nu gå in i detta tillsammans. Jag är absolut inget inredningsfreak, tvärtom skulle jag nog nästan säga, men jag ser fram emot att tillsammans med Patrik, Milo och Jack skapa ett hem som är VI.
Det känns jätteroligt att få börja på något nytt, och det kommer bli mycket resetema i det där huset – så mycket vet jag redan nu 🙂

Tänker också mycket på att vi inte vill ha för mycket saker omkring oss. Därför har vi heller inte köpt ett så stort hus. Det är ett enplanshus med tre sovrum och ett vardagsrum, kök och en fin inglasad altan. Det känns alldeles lagom.
Detta är en rätt tydlig effekt av vårt resande; att vi blivit mindre och mindre intresserade av prylar med åren. Vi mår ju allra bäst när vi lever med det som får plats i en 70-liters ryggsäck, så varför ska vi ha ett överflöd bara för att vi är hemma??

Nej, det blir ett viktigt projekt för oss i det nya; färre saker. Mer luft att andas i.

Vi flyttar in om en inte alltför avlägsen framtid. Då får ni se och veta mer 🙂

FullSizeRender 2
Min lillebror kom också förbi eftersom han var på genomresa, och han gav oss ett trädgårds-yatzy i Grattis-till-huset-present! Väldigt roligt, inte minst eftersom vi har spelat så sjukt mycket Yatzy ihop under vår jorden runt-resa. Nu får den vanan följa med oss även in i nästa kapitel, men i något större format.

FullSizeRender 2
Pärmen fick vi igår efter kontraktsskrivningen. Det roliga är att i förrgår, när vi fick beskedet om att vi fick köpa huset, var det exakt ett år sen vi sålde vårt tidigare hus. Och det råkar vara samma mäklare och mäklarassistent även denna gång. Så – vi gör gärna lite gratisreklam för Johan och Ida på Svensk Fastighetsförmedling i Karlskoga – Tack för att ni löser detta med alla våra boenden hit & dit! Vi är mycket tacksamma för er hjälp! 🙂

**

Tillbaka till startsidan

Första veckan hemma

No Comments

Efterlängtat möte med morfar på flygplatsen

Första veckan på hemmaplan har varit härlig på många sätt. Bäst är absolut att träffa familj & vänner igen.

Många säger att det känns som tiden har gått så fort, att det känns som att det var nyss vi åkte. Men för oss känns det verkligen som en evighet sen.

Jag har istället svårt att fatta att det bara är nio månader sen vi var här, det känns som flera år.

Mamma och pappa hade ordnat en jättefin välkommen hem-fest för oss och bjudit in några av våra närmaste släkt/vänner. Det blev en himla fin dag (glömde dock helt bort att ta bilder..)


Något som har värmt hjärtat mycket är att ha sett barnen träffa sina kompisar igen. Många kära återseenden.

De har också gått i skolan. Det blev ju inte så många dagar – det är skolavslutning idag – men jättevärdefullt att de fick komma tillbaka till sina respektive klasser en vecka på slutet.

Det härliga är att det har gått jättebra. De har blivit så fint välkomnade av både barn och vuxna, och nu är det nästan som om de aldrig skulle ha varit borta.


Kärt återseende för Jack med bästisen Emilio

Och Patrik och jag blev bjudna på kalas med vårt sköna Degerforsbästisgäng i lördags! Oj så kul det var! Solen strålade (helt oväntat) och vi täckte in allt från god middag till dans och sång i mååånga timmar.



Vi har mycket att vara tacksamma över, så är det verkligen.

Den mer tungrodda biten är ju allt som måste fixas. Vi har påbörjat processen att leta bostad, och det är inte så enkelt i Degerfors just nu.

Vi har det jättebra här på övervåningen i mamma och pappas hus, men visst vore det bra för oss som familj att hitta något eget inom ganska kort.

Tillvaron kommer nog att kännas väldigt temporär fram till den dagen vi kan flytta in i något eget, Milo och Jack kan få sina rum med sina saker och vi kan hämta upp tex kläder från förrådet. 

Jag och Patrik har börjat jobba och det känns helt okej. Hittills har det dock inte blivit några hela arbetsdagar för mig, det är  så mycket annat att ordna med, typ telefonabonnemang, deklarationer, annat administrativt + förstås barnens skola, har varit med en del där och så är det hänta/lämna, och de går inte på fritids nu heller.

Alla i klassen fick diplom och detta fick Milo 

Idag är det skolavslutning, alltid en fin dag även om vi nog inte riktigt har den där riktiga skolavslutningskänslan i kroppen.

Känslorna i övrigt då? Jo de åker fortfarande upp och ner som en jojo i kroppen, och jag är rätt inställd på att det kommer vara så ett tag. Och när jag haft svårt att sova några nätter så åker telefonen fram och jag börjar titta efter nya tänkbara resmål… Det är helt galet vad starkt det där begäret är, och att det tydligen alltid finns en längtan ut och till något mer.

Det är fantastiskt på många sätt att vara hemma igen, men jag saknar oss fyra ihop och tillsammans hela tiden. Ibland så att det nästan värker inuti.


Eiffeltornets topp 4 juni 2017

Tillbaka till startsidan

Alla våra Jorden runt-inlägg

I direktsändning x 2

No Comments

Den här veckan har blivit väldigt radio-intensiv. Igår var P4 Radio Örebro här och intervjuade oss om resan/hemkomsten och imorse kom Robban från P4 Värmland.

Milo och Jack har tyckt det är jätteroligt, även om Jack tycker att det är synd att man måste prata så kort stund i radio 🙂 

Här (klicka) går det att lyssna på inslaget som direktsändes från uterummet i mammas och pappas hus imorse!