Vi landade i Bangkok klockan 05 på morgonen i måndags. Flygningen gick bra, trots att det aldrig var riktig natt för oss ( vi flög mellan 13.40 – 23, svensk tid)
Jack var den av oss som sov mest på planet. Milo var svårväckt vid landning men kom igång när han upptäckte de många långa rullbanden som man går på för att ta sig fram på Bangkoks flygplats.
När vi fått väskorna letade vi på en taxi som körde oss ca 2,5 timme österut, till piren i Ban Phe.
Vidare med färja till Koh Samed och flakbilstaxi (spännande när man är liten!) till Ao Pudsa, där vi flyttade in i huset vi hyrt. Det ligger i en liten thailändsk by, runt oss har vi några enkla hus, en barack med rum – och en massa tuppar och hönor på den gemensamma gårdsplanen.
Vi har hyrt hus i Thailand några gånger förut men detta är lite roligare än i de mer tillrättalagda skandinaviska ”husbyarna” som man lätt hamnar i. Det är roligt att vara mitt i det thailändska vardagslivet. Vårt hus är ganska stort, fler sovrum än vi behöver och bra med kylskåp och stor terass.
En kort promenad bort ligger stranden! Den gillar vi verkligen.
Överlag har Koh Samed blivit en positiv upplevelse, ön känns lite annorlunda än öarna i söder där vi varit. Naturen är häftig, mycket klippor som slingrar sig längs kusten.
Jetlaggen fångade oss rejält denna gång, jag var galet trött på morgnarna de första dagarna och barnen är fortfarande svåra att få i säng. Men har vi lärt oss nånting av allt resande så är det att inte stressa upp oss utan ta det lugnt.
Bäst hittills är som sagt att få uppleva Milos och Jacks totala lycka över att få vara i havet igen. De är mer orädda än någonsin, trots att det är en hel del höga vågor här just nu (det har regnat en del innan vi kom och även korta stunder varje dag sen vi kom) så kastar de sig ut, de översköljs gång på gång av forsande vatten men kommer upp skrattande ur vattnet efter en stund. Vi är, som alltid, otroligt stolta över dem!
