Valletta skulle visa sig bli en trevlig bekantskap. EU:s minsta huvudstad har 6300 invånare (alltså, det är ju mindre än Degerfors!) och består av sandstensfärgade byggnader och smala gator och gränder.Vi hyrde ett boende i ett 500 år gammalt stenhus via Airbnb, och det blev toppen. Tokcentralt (det är väl i och för sig det mesta i Valletta), jättenära havet plus att det fanns en parkering nära huset så att vi slapp ge oss på fickparkering i vänstertrafik i smala gränder…

Det var roligt att bo i ett hus med så mycket karaktär. På nedervåningen fanns ett litet kök, badrum, mini-allrum och ett sovrum. En smal stentrappa ledde upp till det som blev Milos & Jacks sovrum.På väg nerför trappen till vår gränd! Vi bodde innanför den blåa dörren till vänster. Milo och Jack filmade runt i hela huset så jag gissar att det kommer mera därifrån i ett kommande Jorden runt-snack 🙂

Andra kvällen hade vi försökt boka bord på stället som toppar på TripAdvisor men det var fullt. Så vi letade vidare och fastnade för recensionerna av ett annat ställe; Wild honey. Patrik ringde och fick bord där.När vi kom dit blev vi först något fundersamma… Stället var mycket mindre än vi trott och låg i en nerförsbacke, så både stolar och bord på den minimala uteserveringen sluttade lite.

Sen var det menyn – det fanns bara två olika ”platters” och pizza. Kändes först lite trist, hade sett framför oss något mer ”restaurangigt” av typen två- eller trerätters med kött/fisk. Och grejen var att vi inte hittat något om menyn på deras hemsida eller recensioner, så det hade ju varit en chansning.Men stället var ändå så mysigt och personalen toppentrevlig så vi bestämde oss för att slå oss ner. Vi tänkte ta in två platters och två pizzor att dela på alla fyra men servitören avrådde och tyckte det räckte med en platter med småplock.

När allt kom in förstod vi varför Wild Honey i Valletta får så fina recensioner. Pizzorna var av deli-slaget, Jack ÄLSKADE den med vit tryffel, pepperoni, persiljeolja och mozzarella. Milo åt mest av den med jättefin parmaskinka och svamp.Och plocktallriken!! Gudomlig! Ostar from heaven, kött av olika slag, oliver och sallad – godaste jag ätit i den genren. Mängden var dessutom väl tilltagen, två pizzor och en platter räckte absolut och då är vi ändå fyra som gillar att äta mycket 🙂 Billigt var det också, plocktallriken kostade bara runt 11 euro vilket jag inte fattar hur den inte kan kosta mer. Hade gladeligen betalat det dubbla.

Dessutom är Wild Honey kända för sitt utbud av öl från mikrobryggerier.

Patrik testade två, som var helt klart annorlunda – och goda! Jag drack prosecco, vilket var grymt till maten.Vi var så nöjda alla fyra och åt länge. Det är något jag är väldigt glad över att vi delar allihop. Middagen blir ofta en höjdpunkt på dagen när vi reser, en upplevelse/aktivitet i sig självt. Att ha två ungar som älskar att testa nytt och gärna kastar sig över det mer udda på menyn – det är en stor glädje för oss som själva ser maten som en viktig del av resandet.Wild honey i Valletta rekommenderas därför absolut om man gillar det mer bohemiska, mindre och kan tänka sig att sitta lite sluttande.

En kväll att minnas!

Sovrum i ”vårt” hus i Valletta