När vi reser iväg på vår jorden runt-resa kommer vi alltså att undervisa Milo själva, och även Jack. Men det är bara Milo som går i ”skolplikt-skolan” då, nämligen i årskurs 2.
Jack går fortfarande på dagis nu och skulle ha gått sexårsverksamheten till hösten.

Som tur är kommer vi att ha regelbunden kontakt med Milos fantastiska lärare Annika och Therese på Strömtorpsskolan, men vi ska ju också själva vikariera som lärare under det här läsåret som vi är borta.
Därför kanske tur att Patrik igår var med under en hel skoldag i Milos klass! Även Jack var med, och det var en riktig toppendag för honom.

Som han LÄNGTAR efter att börja skolan!! Han är så klar med dagis (hur super det än har varit där under alla år – kära Skogsdungen!)
Men Jack kan läsa sen länge, och han skriver och räknar och grejar. Så ja, han kommer garanterat också att gå i skolan med Milo under det år vi är borta…

Patrik och Jack hade en rolig dag med Milo i skolan, och när de kom hem och berättade om allt som hänt under dagen blev jag lite extra ödmjukt glad över det engagemang lärarna visar. Tacksamheten finns ju förstås i någon mån där varje dag, men i alla fall jag har nog lätt att halka in i vardagen och bara ta det för givet. Man skjutsar och man hämtar, och försöker komma ihåg att skicka med frukt och hyfsat rätt kläder för aktuellt väder.

Men det är ju inte varje dag jag tänker på allt som faktiskt sker därinne i klassrummet, dag efter dag.

Häromdagen berättade Milo plötsligt vid bordet vad en illustratör är.
– Du vet, Astrid är ju till exempel jättebra på att skriva sagorna men hon är inte lika bra på att rita. Då är det en illustratör som ritar alla bilderna.

Fantastiskt.

Patrik ställde naturligtvis upp som hårmodell när tjejerna i Milos klass ville testa sina hårfärdigheter. Denna fina fläta är gjord av Moa!

Milo och Jack på samlingen i skolan igår

Vi planerar att ha skola under ett antal timmar dagligen när vi är på platser där vi så att säga ”är stilla”. Under resdagar blir det ju svårare, men å andra sidan så kommer själva ”utbildandet” att vara i centrum även när vi inte sitter stilla i ”skolbänken”.
En sak vi verkligen kommer att gå all in i är att barnen ska prata så mycket engelska som möjligt. Känns som att språk bara blir viktigare och viktigare, och det är något vi verkligen vill att de ska ha med sig.

Jack, då 3 år, mattepysslar under vår Asienresa. Här på Koh Phangan.

Här finns ett lite utförligare inlägg om hur vi kommer att göra med skolan under resan.

Inför att Milo skulle börja skolan i höstas så vet jag att jag kände mig lite… vemodig mitt i allt roligt & kul som en skolstart innebär.
Men resandet då?! Vi som verkligen dragit ut på våra resor, och varit borta varje vinter med barnen minst sex veckor, oftast mer.
Men nu var det alltså över. Eller..?

Milo på sin första skoldag på Strömtorpsskolan i Degerfors i augusti -15.

Självklart var det så att skolan var bland det första vi tänkte på varje gång vi ändå tog upp den där jorden runt-drömmen, lite sådär i förbifarten ibland.
”Ja, nej, det får väl bli någon kortare grej under något lov”, sa vi tappert till varandra.
Det finns förstås skolor utomlands också, även svenska sådana, men vi har inte riktigt känt oss klara med resa runt-grejen. Att ”bara” åka och slå oss ner på en och samma plats är inte vad vi velat nu, och dessutom bygger de jobb vi gör och vill göra snarare just på att vi reser runt och upplever många olika saker.
Så en dag började vi googla. För i takt med att den där drömmen faktiskt började bli mer konkret och även började innefatta mer och mer jobbtankar, så kände vi att vi i alla fall måste gå ett steg vidare.
Milo går i ettan nu, och alltså i tvåan när vi planerar att vara borta. Jack skulle ha gått i sexårsverksamheten, vilken inte lyder under skolplikten.

Det finns ett utrymme i skollagen för att bevilja att föräldrarna undervisar sitt barn själva, till exempel vid en längre resa om det finns ”synnerliga skäl”. Detta betyder dock inte att det bara är att fylla i en lapp och så får man det. Nej, det är en noggrann och som jag förstått det väl prövad process, där varje fall bedöms individuellt av respektive kommun.
Jag måste verkligen poängtera det, känner jag, så att det inte framstår som att vi har fått nåt enkelt ”frikort” här, för så är det absolut inte.

Vi har inte fått någon motivering till det beslut vi fått så jag kan inte svara på exakt hur man gjort bedömningen i just vårt fall, men det vi själva framfört i flera brev (ansökning plus kompletteringar) är att vi ska arbeta under resans gång. Jag jobbar ju alltså som frilansjournalist och ska göra resereportage och andra typer av reportage, plus att vi har några andra olika projekt vi planerar att jobba med längs vägen. Patrik har ägnat sig mycket åt fotografering under de senaste åren, inte minst på resorna, och vi gillar att jobba tillsammans och hoppas kunna förverkliga några idéer och tankar vi har. Det är så att vi driver ett gemensamt företag, jag har haft det sen 2008 och sen snart två år tillbaka jobbar även Patrik i samma företag.
Vi har även lyft fram hur vi brukar resa och även planerar att resa nu; med stort fokus på att komma nära de olika kulturerna och människorna vi möter. Att vi och barnen tillsammans ska uppleva och lära oss saker är liksom redan högsta prioritet, skola eller inte.
Vi reser alltså inte för att få en snygg bränna.., utan av helt andra skäl.

Barnen vid ett buddhistiskt tempel i världsarvsstaden Luang Prabang i norra Laos.

Något vi också är oändligt glada och tacksamma för är att vi har fått ett jättebra bemötande i detta av Milos lärare och rektor, och tack vare det kunde vi också ta fram en tänkt planering inför studierna som vi alltså ska ha hand om i samarbete med skolan under årskurs 2. En planering som vi sen också lämnade in till kommunen.

Så vi kommer alltså att ha skola under dagarna, Milo kommer att dels få med sig böcker från skolan, och det kommer också bli så att han kommer att använda mycket av det vi gör och upplever i sin undervisning. Till exempel att han skriver en berättelse om någon utflykt vi gjort, och vad det nu kan vara.
Att träna mycket på engelska blir också en självklarhet, och förstås att läsa mycket (blir nog en hel del e-böcker!) Och Jack lär ju också hänga på, så han får väl ta tvåans årskurs istället för sexårs nästa år 🙂
Vi ska också avrapportera hem till lärarna ett par gånger i månaden vad Milo har gjort.
Eftersom vårt jobb är så fritt, det är ju vi själva som planerar och lägger upp allting, så är vi säkra på att vi kan hitta en bra balans. Dessutom är barnen nästan alltid med på jobben vi gör, ja det är de ju förstås alltid om det är vi båda som ska göra ett jobb, och annars är ju en av oss med dem medan den andra jobbar.

Jack ”pluggar” matte på Koh Phangan i Thailand vintern 2014.

Milo kommer att börja skolan med sina klasskompisar i tvåan och gå någon vecka innan vi drar iväg, och så kommer vi hem så att han kan avsluta skolåret på hemmaplan också. Och planen är alltså att han fortsätter i sin klass sen, vilket vi är jätteglada för eftersom han trivs jättebra med både lärare och kompisar.

Så vi är jättetacksamma och glada för den goda dialog vi har med Strömtorpsskolan och Degerfors kommun. Det känns som ett förtroende som vi såklart ska se till att vårda.
Sen ska det faktiskt bli himla kul att se hur vi får till det, skolan kommer ju att bli en rutin i resandet. Milo är taggad, och vi kommer såklart att skriva mycket mer om skolan, planeringen och hur det faktiskt går när vi är iväg.

***

Följ oss gärna på Facebook! Där länkar vi till nya blogginlägg om resan och skriver om lite annat som händer under planeringen, husförsäljningen och så småningom förstås själva resan och såklart om skolgången. Välkommen att följa med!

Milo och Jack hjälper till att mata djuren på en ekologisk farm på landsbygden i norra Thailand, tillsammans med kompisen Jubjeag.

Jorden runt med familjen Thunberg på Facebook
Följ oss gärna där för rapporter om Jorden runt-planeringen, husförsäljningen, alla förberedelser och mycket annat. Små filmklipp varvas med blogglänkar, resetankar och mycket annat. Välkommen!