Vi har haft en så fin helg, då vi fått säga hej då (eller snarare – Vi ses!) till många som vi tycker om och kommer att sakna under vår resa. 

I fredags kväll hade vi ”öppet hus”-fest på Bosna här i Degerfors, pizzeria, restaurang & byns enda uteställe i ett. Dessutom legendariskt fotbollssupporter-hak, med Degerfors if som det självklara laget i hjärtat.

Och – som har världens bästa ägare, Nedjan och Liljana. Vi reserverade källaren och en del av restaurangen och så vällde en massa barn o föräldrar och andra kompisar in under kvällen.

Jacks gudmor Sofia gjorde en grym insats som lekledare i källaren. Här östes det på med dans-stopp, pizzakalas, limbo, Hela havet stormar, chips och godis.

Milo och Jack var så glada, det var härligt att se.

I går hade vi en familj/släkt-middag med MASSOR av god mat.

Det är himla sorgligt med avskeden, och mest hjärtskärande är ju när barnen gråter.

Svenska färger i dukningen!

Och samtidigt som det är sorgligt så känns det ju samtidigt fantastiskt fint att vi får ha så många människor att tycka om och som bryr sig om oss.

Helgens mest bestående känsla är därför tacksamhet. Vi är verkligen rika som har alla dessa människor runt oss.

Tack alla som förgyller vårt liv! Tack för allt pepp, alla kramar, alla lyckoönskningar, live och på bloggen och Facebook.

Det betyder mer än jag tror ni förstår att ni finns.

Nu ska vi sova, och strax före nio imorron bitti rullar bilen iväg mot Arlanda.

Godnattsaga med mormor och morfar ikväll ❤️

**

**

Så kom dagen tillslut.
Idag jobbade han sin sista dag (för den här gången), efter att ha jobbat heltid med ett och samma uppdrag sen april förra året, utan några uppehåll. Utan någon semester. Därtill en hel del övertid, jourtimmar och missade roligheter på grund av jobbet.

Knappt en endaste krona har du lagt på dig själv av dom du har tjänat. Familjen, alltid familjen, och så resesparkontot.
Du har gjort det för oss och du har slitit hårt.
Kära make, pappa, Patrik.
Nu förtjänar du all tid som ligger framför dig, långt från industrigolven. Tillsammans med oss.

Nu är det paybacktime.

Tack för slitet.
Vi älskar dig.

Okej, inte varje dag du har sett ut såhär efter avslutad arbetsdag… Men det har hänt, mer än en gång…

Ikväll firade vi med hemlagad Chicken tikka masala och egenbakat naanbröd

**
**

Jätteroligt att få vara veckans gäst hos trevliga resebloggen Freedom Travel!

Läs intervjun här!

Tidig midsommarmorgon, och vi har vaknat i våra vänners otroligt fina stuga vid sjön Skagern nära Finnerödja. Klassiska jordgubbsmarker alltså, och det passar ju bra en sån här dag.

Morgondopp för oss fyra, det var premiär för i år för mig.

Nu kaffe med utsikt över lugn sjö och jag är så nöjd så nöjd med tillvaron.

Barn som redan har skrattat högt tillsammans och spelat fotbollsmatch mot papporna, och strax frukostmyser i köket.

Tänker att det inte behövs något mer än just detta en midsommarafton. Behöver inga nubbar och skrålande kalas, inte ens en strålande sol för att ha det alldeles bra.

Lite sill, färskpotatis, lyckliga barn, Lindas skaldjurscheesecake som väntar i kylen, ett kallt glas rosé, goda samtal och en och annan lek.

Det blir en bra dag idag!

Vi önskar er alla en fin midsommar!

Alltid så sjukt jobbigt med såna här ödesmatcher. När allt liksom bara kan ta slut.

Den här gången har EM-tittandet också ännu en dimension. Jack kommer bli HUR ledsen som helst om Sverige åker ut…

Han är så väldigt fotbollsintresserad, ja, besatt är nog egentligen ett bättre ord. Jag vet inte hur många EM-matcher han har sett, tror de enda han har missat är några av de sista halvlekarna i 21-matcherna på grund av att vi har bestämt att han måste lägga sig på grund av att han varit tvungen att gå upp tidigt.

När Sverige förlorade mot Italien grät han, och detsamma när Irland gjorde 1-0 i den matchen. Så om dom nu åker ut… Törs inte ens tänka på det!

Milo kommer också bli jättebesviken, men Jacks sorg kommer sannolikt vara på en nivå som går över det mesta. Jag har inte ens kunnat med att berätta att det kan vara Zlatans sista match i landslaget idag, men lär väl bli tvungen att ta det nu till middagen.

Så nu så Sverige, vinn över ödet, gör det där ”omöjliga”. Vinn över Belgien!

Fotbollstittandet lär fortsätta i det här huset fram till finalen i mitten av juli, men det är ju så väldigt mycket roligare om Sverige är med, såklart.

De två tidigare matcherna har vi sett ute på lokal, den första på storbildsskärm på Bosna här i Degerfors och den andra på Allstar i Karlskoga. Båda tillsammans med vänner.

Såg Sverige-Irland på Allstar i Karlskoga med kompisarna.

Ikväll är det ju sen match och vi blir hemma i soffan. Bra det också, ju.

Snälla Sverige, KOM IGEN NU! För Jacks skull, för allas skull, för festens skull!

Knappt två timmar kvar nu…

När Jack träffade sin stora idol förra våren.

Nationaldagen – och dags att avslöja vinnaren i vår tävling där många varit med och kämpat om priset på ett presentkort på 1500 kronor hos HotelSpecials.se
Det är Patrik som har valt ut segraren, vilket han hälsar INTE var enkelt. Tack för alla inspirerande och fina svar, och tack för att ni följer oss!

Vinnare är… Kristina Karlsson! Hoppas att ni och barnen får en härlig storstadsvistelse i Göteborg som kontrast till det norrbottniska vardagslivet!

Till alla andra är ett tips att kolla igenom svaren på tävlingsinläggen här på bloggen och på Facebook om ni letar inspiration inför sommarens Sverigeresor. MÅNGA fina hotelltips här!

”Lagom till mors dag – vi listar de bästa mammabloggarna på temat resor!”

Så inleder Skyscanner sin guide till bloggar om att resa med barn – och vi är såklart JÄTTESTOLTA över att finnas med i detta fina sällskap, på denna fina lista.

Blev så särskilt glad över den fina motiveringen:

”Följ med familjen Thunberg på äventyr när de ger sig ut i världen med barnen Milo och Jack. Just nu planerar de inför en jorden runt-resa vilket vi verkligen ser ram emot! Bloggen är genomarbetad och tonen professionell, vilket inte är så konstigt då Ida är frilansjournalist och Patrik fotograf.”

Tack!
säger vi

Kändes helt rätt att återanvända bilden från kvällen när vi firade att Jorden runt-beslutet var fattat. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – man ska ta de tillfällen i akt som man kan till att fira!

Idag firar vi en helt annan resa, som ju faktiskt är förutsättningen för alla andra.
Nämligen våran egen gemensamma!
21 maj 2011 – fem år sen idag – gifte vi oss i Degerfors kyrka, och efteråt var det stor fest i Degerfors fina Folkets park, på övre dansbanan.

Det var en underbar dag som jag alltid kommer att minnas med mycket värme, av många olika orsaker.
Vigselakten var lång med mycket musik. Bland annat framfördes ”I´m gonna be around” (av Michael Learns to rock i original) men förstås ännu finare där och då. Våra sångare/musiker gjorde verkligen hela högtiden till något extra; min lillebror Erik, Magnus, Sanna, min pappa och Frida.

Just den här låten gillar jag mycket inte minst för just den frasen, I´m gonna be around. Jag tänker att det är väldigt mycket exakt vad det handlar om.
Det är inga danser på rosor varenda dag, långt därifrån. Man kan vara trötta, stressade, lyckliga och allt däremellan. Men just den grejen – att man är där för den andre. Oavsett allt.
Viktigare än alla rosor och tjusiga ord i världen.

Våran brudvals – ”The time of my life” ur Dirty Dancing

Ikväll firar vi kärleken och det Ida&Patrik-team som vi har skapat och som jag tycker vi kan vara stolta över. Och vi firar förstås med det bästa vi har, våra barn.
Oxfilén är på gång och vinet luftas.
Det är en fin kväll i stugan vid Vänern.

Våra bröllopsporträtt togs av eminenta fotografen Robban Andersson.

Nu har vi även en gemensam Instagram med fokus på resor och upplevelser, utomlands och i Sverige.
Ni är naturligtvis jättevälkomna att följa oss där. Ambitionen är att kunna fånga lite mer ”i direktsändning” där, och framför allt med andra bilder än de vi sen publicerar här på bloggen och på Facebook.

Instagram: thunberg_around_the_world_

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]

Vårt viktigaste ressällskap är ju förstås Milo och Jack, alltid! De kommer också att regelbundet, ja, när de har lust…, att spela in filmklipp där de berättar om flytt, jorden runt-resan och vad det nu kan vara.
Här är den tredje filmen, som blev en presentation av dem:

En väldigt vanlig reaktion vi får när vi berättar om jorden runt-resan är ”åh, vad modiga ni är!”. Jag kan förstå det. Jag förstår att det är en modig sak att göra.
Men på sätt och vis känner jag mig ändå inte så jättemodig, utan det känns på något sätt mest naturligt och ganska självklart.

Det är såhär med mig att jag ibland tycker om att reflektera över vilka vändningar livet har tagit och varför. Det här att det ena påverkar det andra, som ibland ger något helt annat än vad som var tänkt från början.

Och jag är nog lite särskilt reflekterande just ikväll, eftersom min mamma och jag ikväll har hållit ett gemensamt föredrag i en kyrka i Karlskoga om våra två sammanflätande livsresor.
Om mammas val att byta yrkesbana och börja läsa till präst när hon var mitt i småbarnsåren med familj och barn, om mitt yrkesliv med intensiva/roliga/galna/späckade år på Expressen, och så mammas sjukdom som vände upp och ner på tillvaron.
Ovissheten, de olika diagnoserna, operationerna, den ständiga tillvaron i dödens väntrum. Och allt detta parallellt med att jag jobbade otroligt mycket med tsunamin för Expressens räkning, både på plats i Thailand och hemma i Sverige.

En bild som nog kan anses som svår och väldigt jobbig att behöva titta på. Men jag tänker att det var ju såhär det var. Det var verkligheten, som den var då. Vi levde med döden hängande som en ständig skugga omkring oss i ett halvårs tid, då mamma var drabbad av en mycket mycket ovanlig sjukdom där egentligen allting talade mot att hon skulle överleva

Jag förändrade mitt liv väldigt mycket efter de här åren. Karriären blev till exempel inte så viktig längre, i alla fall inte på det ”förväntade” sättet. Jag var nyhetschef på nöjesredaktionen på Expressen då, och jag tyckte jättemycket om det. Det handlade aldrig om att jag inte trivdes med det jag gjorde.
Det var bara det att hjärtat ville något annat ännu mer.
Jag längtade efter ett annat lugn i min tillvaro. Ville vara nära min familj, ville andas mer, skapa min egen karriär, på mitt sätt.

Detta vykort gav jag till mamma när hon sa ja till sitt hjärtas röst och inledde sina studier på plats i Uppsala för att bli präst. Ord som följt oss båda sen dess, och betytt mycket.

Idag kan det ju framstå som så enkelt. Men det var stora val, då.
När jag och Patrik valde att leva ett gemensamt liv så valde vi nog egentligen samtidigt att inte nödvändigtvis alltid leva efter ”normen”.
För den hade vi båda redan brutit genom att välja varandra.

Vår gemensamma nämnare har alltid varit äventyren och det oväntade snarare än det tillrättalagda och enkla.

Jag kan förstås aldrig säga att jag är glad att mamma blev svårt sjuk, eller att jag är glad att tsunamin inträffade så att jag fick möjligheten att möta människor som Malin, Maria, Bob och många andra som drabbades svårt som gett mig en helt annat syn på livets värden och hur jag egentligen vill leva.
Men det hände, och det förändrade.

Jag är ganska säker på att jag inte hade valt kärleken till Patrik om jag hade träffat honom innan allt det som hände under de där åren. Det var förändringen som gjorde det möjligt.

Modig? Ja. Men framför allt var jag och vi modiga för tio år sen, när vi öppnade upp våra liv för varandra.
Det vi har framför oss nu är mer en följd av det modet.
För egen del känner jag mest just nu att jag vill leva och uppleva i mitt liv, och jag vill göra det närmast dem jag älskar mest. Det känns inte så modigt, även om jag som sagt verkligen förstår den reaktionen.

Men jag känner mig så väldigt redo! En investering i familjen, brukar vi säga.
Och det är det ju.
En investering i att – vara tillsammans.

Mamma, Milo och jag på thailändska ön Koh Kho Khao, januari 2014.

I Singapore botanic garden, november 2013.

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]

Här på bloggen berättar vi om vår Jorden runt-resa och allt som nu ligger framför oss (uppblandat med lite andra restips, utflykter & annat). Roliga saker, jobbiga saker, spännande saker, tråkiga saker, tankar, funderingar, tvivel… Den närmaste tiden kommer att innebära så mycket och kommer på många sätt att bli omvälvande för oss.
Och – vi vill gärna dela med oss! Och är jätteglada för alla er som vill följa oss längs vägen. Ett enkelt sätt att hålla koll är att följa vår sida på Facebook – där länkar vi till våra blogginlägg och fyller på med lite annat emellanåt.

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]