Kanske känner några av er igen hur det kan vara när sängen invaderas av barn.
Mysigt – ja, absolut. Ibland.
Men på nätterna sover jag så mycket bättre utan fyra extra sparkande fötter och minimalt med plats.
Jag försökte förklara detta för min äldsta son:

Jag: Imorgon natt tänkte jag att du och Jack får försöka sova hela natten i er säng, för det blir så trångt här. Jag ramlar nästan ur sängen!
Milo (funderar länge): Nu vet jag mamma! Vi bygger flera brädor på sängen så den blir ännu större! Då får vi plats! Det var en smart idé!

Jag råkade nämna för Milo att vi i år ska bygga ett pepparkakshus för första gången i hans (och den opyssliga mammans) liv. 
Problemet: han såg genast framför sig en pepparkaksavbild av vårt Gräsholmen, komplett med hus, stall, lekstuga, kontorsstuga, glasveranda och pool. Med en pepparkakshäxa med trollspö på besök i trädgården.
Kul. Verkligen jättekul.

Jag: Nu får du skynda dig lite så att mamma hinner till stationen. Jag ska åka tåg till Stockholm och jobba.
Jack: Du ska åka tåg Stockholm och jobba?
Jag: Ja
Jack: Är du lokförare?

Det gick oväntat bra.
Han sov från 16-06. Mycket märkligt.
Vaknade pigg och glad och relativt nöjd med livet. Förutom vad gäller en liten detalj – han ansåg sig befinna sig i fel land.
Jack (kl 06:02 imorse): Ska vi åka Thailand nu?
Mamma: Nej, inte nu.
Jack: Varför? Är Thailand stängt?
Mamma: Nej, alltså det är inte stängt, men vi måste stanna hemma ett tag till innan vi kan åka dit.
Jack: JAG VILL ÅKA THAILAND NUUUUU!

Och utanför fönstret föll ett snöblandat regn, och mamman kunde inte göra annat än att hålla med.

Vi älskar att göra ovanliga saker. Allt det där som vi inte alltid gör.
Och så kom det sig att vi reste på Ålandskryssning. And we loved it.
Jag skrev mer om det direkt när vi kom hem, här.