Det händer att jag tänker att vi kanske borde göra saker lite mer enligt ”reglerna”. Typ storstäda på torsdagar. Storhandla med handlingslista inför helgen. Och ja, ha påskpyntat i huset på skärtorsdagen…
På vägen till dagis imorse la jag märke till hur i alla fall hälften av alla villaträdgårdarna hade buskarna klädda med fjädrar och alla fönster såg liksom sådär prydliga och fina ut.
Här är det inte alltid riktigt så.
Jag och Patrik glömmer så lätt bort en sådan detalj som påskris, och det är inte alltid det blir så att vi storstädar just inför helgen eller planerar för mat och storkok och tacos och pynt och rutiner.
Här blir det liksom lite hur som helst ibland, och ja, även i år har vi visst missat det där med påskris (och vart ÄR nu det där pyntet som jag vet att vi har någonstans??!)

Ibland tänker jag att som god mor och samhällsmedborgare så borde jag nog bli en bättre pyntare. Ja, varför inte en bättre inredare, återbrukare, storhandlare, storstädare och pysselfixare när jag ändå är igång?
Jag borde nog ha pallkragar (vad det nu är) och jag borde definitivt baka egna kakor till mina söners kalas.

Istället hittar jag oss alla fyra liggande i en hög i soffan, tittandes på ”Sune på bilsemester”. Till middag serverades tacos (ja det är SANT! Poäng till oss!), och jag kommer att plocka bort precis allt från matbordet. Sen.
Men här blir det så ofta så att vi bara är.
Jag säger till Milo och Jack att vi ska hämta påskris imorgon, och dom verkar tycka att det är helt okej.
Och jag tänker att vi i alla fall är bra på att tända ljus här hemma. Det brinner ljus överallt, och till och med en brasa i kaminen. Jag tänker att mina barn, när dom blir stora, nog ändå kommer minnas att det var mysigt.
Och jag hoppas och tror att dom kommer minnas att deras mamma varje dag sa att hon älskar dom.
Jag tror dom kommer minnas hur deras pappa busade med dom så att dom kiknade av skratt.
Jag tror att dom kommer minnas kramarna.

Jag pussar mina barn godnatt, sjunker ner i soffan och inser att jag aldrig kommer att bli en sån som storstädar varje torsdag, bara för att det är torsdag. Jag städar ibland, det gör jag, men mer när det liksom passar.
Så nu ligger jag här, utan påskris men med tända ljus och dammtussar i hörnen. Jag tänker på Jacks ord när han kramade mig godnatt. ”Du är den finaste, goaste mamman jag har i mitt liv”.
Och det räcker ju så.

Imorgon klär vi Gräsholmen i fjädrar. Om vi nu bara kommer ihåg det, och inte något helt annat kommer i vägen. Sådär som det gör ibland.

Glad Påsk till er alla!

After Tacos i Gräsholmen, Skärtorsdagen