Packning! Part one

18 Comments

IMG_4277
Ja, detta är ju ett intressant kapitel. Som vi inte har hunnit tänka så mycket på förrän i lördags då vi gav oss iväg för att inhandla ryggsäckar.
Vi provade oss fram, LÄÄÄÄNGE, och gick framför allt på att ryggsäckarna skulle kännas bra på ryggen och dessutom ha smarta fack. Vi använder oss nämligen väldigt mycket av typ bottenfack och topplocksfack när vi reser, så dessa funktioner kändes centrala.

ryggsäckar xxl resa
Nej, Milo ska inte ha en så stor ryggsäck som på bilden… Egentligen är den som Jack håller i Milos

Vi valde tillslut mellan ryggsäckar från Lundhags och Bergans, och jag tycker nog de var jämlika vad gällde hur de kändes på. Men det blev antalet extra fack som blev avgörande, till Lundhags fördel.
Vi har nu en 90-liters och en 75-liters.

Milo köpte en ryggsäck från Burton som verkar jättebra, även här med många fack och fickor. 27 liter. Bra för honom som kommer att bära på skolböcker och lite annat. Dessutom var det en jättefin ryggsäck.

xxl ryggsäckar

Jack kommer att använda en Haglöfs-ryggsäck som Milo har haft vid en tidigare resa, heter Corker Medium och är på 18 liter.

När vi har bokat flyg så har vi, när det behövts (på lågprisflyg), köpt till extra incheckat bagage som är 20 kilo på mig, 20 kilo på Patrik och 10 kilo på Milo.
Vi kan alltså ha max detta, och naturligtvis helst mindre.

vandringsryggsäckar jorden runt

I lördags körde vi även annan shopping, mer än typ… på väldigt länge. Och på golvet, i väntan på att packas ner, ligger nu ligger alltifrån ny mobiltelefon (den gamla trasig..) till solkrämer från Aco, vandringsvänliga sandaler till barnen, myggmedel (yes, vi kör på svenska Mygga så länge det går!), barnalvedon, toklätta sneakers från Skechers (självklart inköpta hos Storetto i Degerfors, vi handlar förstås lokalt om det går!!) ny resenecessär och nya bikinis.
Vi köpte också ett lätt, tunt vind- och regntätt ställ till Jack från Trekmates (Stadium Outlet). Milo hade redan fått ett jättefint (och ännu bättre) från sin fina gudmorsfamilj när han fyllde år, ett McKinley-set.

aco sun
Rutin: alltid bra solskyddskrämer med hemifrån Sverige. Lite tungt att bära på men värt besväret.

Köpte också en GoPro-kamera, så nu ska det förhoppningsvis bli lite drag i bilderna från resan också 🙂

Sen åkte vi till sommarstugan och pustade ut efter denna tokshopping, och vi tittade INTE på några kontosaldon utan förträngde allt sånt och njöt istället av lugn sjö och fantastisk mat som våra kära stuggrannar trollade fram. Och allra mest njöt vi av sällskapet, och lugnet.

vänern
En vacker plats på jorden. Vänern.

Och de senaste dagarna har vi så smått börjat packa.
Förutom att rätt saker (och inte för mycket) ska ner i ryggsäckarna så ska annat rensas bort. Antingen packas ner till förrådet eller slängas/ges bort.
I denna process passar jag på att säga tusen tusen tack till min mamma som lyckats fixa utrymmen hemma i huset där vi alla bor just nu, för oss att förvara det där vi inte riktigt vet var vi ska göra av, och som ihärdigt tvättar, viker och hjälper oss så mycket, och dessutom liksom sådär på mammasätt – i tysthet, för att hon bara förstår vad vi allra mest behöver. Utan att fråga eller be om lov.
Hon bara vet.

Tack mamma, och även tack till pappa! Utan er hade vår tillvaro just nu sannolikt varit ett totalt panikkaos.
Istället råder nu bara ett lite lätt kaos, visserligen med temporära panikinslag – det får medges – men ändå inte med konstant panik.

Ett första inlägg om packningen. To be continued…

FullSizeRender 2
Jo men vi har FULL koll på läget… Inte alls rörigt, inte alls kaotiskt, full koll! 🙂

**
**
**

Visum – steg för steg

15 Comments

indonesiska ambassaden

Tur och retur till Stockholm över dagen.
Inte helt ovanligt i min värld, och idag skulle jag dels på ett möte, plus att jag behövde besöka Indonesiens ambassad.

Detta med visum kan vara en historia för sig. När jag pratar reseförberedelser med min omgivning så får typ alla något lätt jagat i blicken bara jag nämner ordet visum.
Det verkar vara laddat med krångligheter för många, och jag kan hålla med. Det ÄR rätt jobbigt med visum.
Men ett nödvändigt ont, och bara att lösa om man nu vill till ett land där visum krävs.

Vi ska tillbringa nästan två månader i Indonesien, vi ska till Bali, Gili Air och till Flores. Om man bara ska stanna 30 dagar i landet behövs inget visum.
Men vi är alltså tvungna att ha det.

Hur skaffar man då visum på ett så enkelt sätt som möjligt? Vi gjorde såhär:

indonesiens ambassad visum
Indonesiens ambassad ligger på Kungsbroplan 1 i Stockholm, alltså bara över bron till Kungsholmen, strax bortanför Cityterminalen.

    • Gick in på Indonesiens ambassads hemsida och konstaterade att vi måste ha visum för våra dryga 50 dagar i landet. Där laddade vi ner ansökan via pdf och fyllde i. Här ska bland annat passnummer fyllas i, Sen ska man fylla i allt möjligt annat, som hemadress, yrke och så vidare.
    • Visumet kostar 450 kronor styck. Det är samma pris för barn som för vuxna. Jag betalade in kostnaden på bankkontot som stod på hemsidan och gjorde skärmdump på betalningskvittot, och skrev sen ut det.
    • Vi tog passfoton på egen hand, med finkameran mot en neutral bakgrund. Dessa gjorde vi sedan till passbilder via sajten fotoautomaten.se , och skrev sen ut dem på fotopapper på vår egen skrivare. Det har vi gjort vid flera tillfällen nu, och jag har ingen aning om vem som ligger bakom sajten och tvivlar på att den uppdateras, den känns rätt gammal men fungerar. Och det är ett superlätt sätt att enkelt och gratis fixa passfoton. (inte säker på att det är lätt att få till så att det duger till körkortskvalitet, men hittills har det i alla fall funkat för alla våra visumfoton)

fotoautomat

  • Vi skrev också ut vår inrese- och utresebiljett till och från Indonesien, den måste bifogas.

Nästa steg var att åka till ambassaden, öppettider för visahantering står alltid på hemsidorna.

Där lämnade jag in allting, inklusive passen (eftersom visumet ju stämplas in i passet)

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 21.55.44

Man kan hämta ut det på plats om några dagar, men jag valde att få dem hemskickade som rekommenderat brev. Pris 96 kronor extra.

**

Några generella konstateranden om visum:

• Tänk på att visumregler ändras då och då. Även om du inte hade visum när du åkte till ett visst land för ett par år sen så är det ingen garanti för att du inte behöver det nu.

• När man googlar tillexempel ”visum + Indonesien” så kommer det alltid upp sidor som erbjuder att hjälpa till att skaffa visum, till en kostnad då förstås.
Jag har aldrig provat de sajterna så jag kan inte recensera dem, men jag tycker man ska veta att det inte är så att de är officiella visumsajter för just det landet (vilket det nästan låter som när man läser vissa formuleringar). Men så är det ju inte. Det är ambassaden som gäller, även för dem. De gör samma jobb som du själv kan göra.
Nu gick jag in och kollade på en av dessa visumservicesajter, och de tar alltså ut en ”visumserviceavgift” på 625 kronor! Plus de 450 kronor som det faktiskt kostar.
Det är möjligt att det finns andra sorts visum när det är bra att använda någon visumservicetjänst, men de gånger vi har skaffat visum så har vi i alla fall föredragit att vända oss direkt till ambassaden utan en dyr mellanhand. (OBS: jag/vi har hittills aldrig skaffat visum utanför Asien, och enbart turistvisum, så allt jag skriver om våra erfarenheter är ur det perspektivet)

**

Nåväl, nu är det gjort. Men jag får erkänna att jag suckat några gånger de senaste dagarna över att vi inte nöjde oss med 30 dagar i Indonesien, då hade vi ju sluppit detta… Men då har jag tänkt på det här huset, som ligger på ön Flores dit vi ska efter Bali.

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 21.57.58

Skärmdump från Airbnb.

Målbilderna hjälper till en hel del just nu, får medges…

 

19 dagar kvar…

 

 

Hur förbereder vi barnen inför jorden runt-resan?

5 Comments


– Hur reagerar barnen på allt det här?
– Hur gör ni egentligen för att förbereda Milo och Jack?
– Förstår dom verkligen vad det är ni ska göra??

Ja, vi får många frågor, och såklart även om barnen. Vilket jag tycker är bra! Milo och Jack är ju resans huvudpersoner, så hur de mår, vad de tycker och känner är ju av yttersta vikt.


Dom har ju fattat ett tag att det vi ska göra åtminstone bryter av litegrann från vad de flesta ägnar sig åt under ett vanligt läsår i Sverige.
Härom dagen kom Jack hem från lekparken där någon hade stannat honom och frågat honom vad han hette.
– Jack, hade Jack svarat.
– Är det du som ska resa jorden runt? undrade lekparkspersonen.
– Ja, sa Jack.
Och samma sak hände visst några timmar senare när barnen cyklade och postade brev åt mig, och en vänlig kvinna kände igen dom och sa något om resan.
Dom har också fått vara med i radio, tv och lokaltidningen och berättat om sin resa, och det har dom tyckt varit roligt.


För vår del är det nog så att vi har lagt grunden till detta genom allt tidigare resande (3 (Jack)/4 (Milo) långresor genom Thailand (drygt 15 olika öar totalt + landsbygd & Bangkok ett antal gånger) / En halvårsresa genom Sydostasien (sju länder) / Sex veckor genom Indien mm)
Även om dom inte minns varje enskild dag från dessa resor så har dom massor av minnen och känslor kring vad resandet innebär.

marari kerala
Marari, Kerala. Indien, januari 2015.

Sen pratar vi alltid mycket om både tidigare resor och reseplaneringen med barnen. Dom gillar alltid att se på bilder, och även om dom inte alltid bryr sig så mycket om detaljer i reseplaneringen så kommer dom gärna förbi och kollar, tycker till om ett rum, hus eller vy som råkar vara uppe på skärmen, och så helt plötsligt berättar dom något eget minne från någonstans där vi varit någon gång.

luang prabangProvar att jobba som risbönder i Luang Prabang, Laos, våren 2014

Då och då snöar vi in tillsammans på någon karta som ligger uppe, plus att de verkligen gillar att läsa faktaböcker om jorden och kartböcker för barn. Ibland blir detta godnattsagan och då brukar jag förstås visa och peka var vi ska.
Men själva, inför varandra, så gör vi ingen jättestor grej av det. Det är ju inte så att vi vid varje måltid sitter och säger till barnen att ”ÅHHH vilken jättesupergrej vi ska göra! Är ni inte pirriga! Visst ska det bli spännande?!”
De kommentarerna får komma från andra, och själva pratar vi mer om specifika resmål och praktiska förberedelser.


Allt det här är ju att förbereda dem, har jag insett när vi fått frågan om hur vi gör. Även om vi sällan tänker så. Det bara ingår.
Och även de praktiska sakerna, som vaccinationen, blir ju också en form av förberedelse.

Sen tror jag mer att vi kommer att ta det som det kommer. Det kommer ju att bli låååånga resdagar som säkert inte alltid är jätteroliga, men det är ju för tidigt att börja prata om nu.
Vi får ta det efter hand, beroende på resmål och vad som väntar just där.

Sen när det är dags för packningen ska de få vara med mer handfast, få egna ryggsäckar och välja de (väldigt få…) saker de ska ha med sig. De ska också snart få ladda ner första ordentliga laddningen e-böcker på Kidsread (smart app för att slippa bära på böcker, vilket ju inte går i det här sammanhanget. Men läsas ska det ju göras, helst mycket, och då känns detta som en rätt ultimat lösning)

Nu är det drygt 20 dagar kvar, och det känns som vi snart går in i ett lite mer praktiskt skede.
Vi får väl se hur vi reagerar allihop här framöver.

**

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]