Konsten att kombinera nytta med nöje

1 Comment

En sak jag har blivit allt bättre på är att förena nytta med nöje. Eller kanske snarare att förena nytta med återhämtning.
För att vara lite reflekterande så tror jag det hör ihop med hur vi som familj har utvecklats och vågat ta fler och fler steg mot hur vi vill leva. Livet har blivit mer som en helhet, inte nödvändigtvis uppdelat i jobb/fritid/tid med barnen.

Jag vill inte leva för att jobba. Jag jobbar för att leva, men vill förstås gärna trivas så bra som möjligt under tiden.
När jag träffade Patrik och valde att säga upp mig från Expressen och flytta hem så valde jag samtidigt att bli frilansjournalist, mest för att det var den arbetsformen som fanns att välja på.
Med åren känner jag att jag bara trivs bättre och bättre med företagarrollen. Friheten är värd så oerhört mycket för mig/oss (Patrik är ju också egenföretagare idag) Jag gillar att tänka utveckling och hitta nya sätt att jobba, även om det i mitt/vårt fall ofta är i mindre skala.
Vi har inga anställda och stor business, men vi har heltidsjobb, inkomster så att vi försörjer vår familj och dessutom kan spara till våra resor & upplevelser – och vi har friheten.

smogen

Under några dagar den här veckan har jag befunnit mig på Västkusten i jobbsyfte, och passade på att njuta av vacker natur och fint boende under tiden.
Just när jag började som frilans jagade jag billigaste priserna varje gång jag skulle ut på jobb och behövde bo över. Kånkade på påslakan och checkade in på enklast tänkbara vandrarhem.
Var så angelägen om att hålla nere kostnaderna, tills jag insåg att det inte riktigt var så konstruktivt i längden. Att lägga på några hundralappar för ett boende med tex fungerande wifi och en redan bäddad säng bidrog nog till mindre stress och mer effektiv arbetstid istället.
Och så vidare.

Jag är fortfarande väldigt kostnadsmedveten, både i jobbet och privat. Men jag har lärt mig att jag fungerar som bäst om jag får kombinera nytta med återhämtning. Är jag på reportageresa i Dalarna, vilket jag är då och då, försöker jag boka in en natt på Dalecarlia i Tällberg eftersom jag vet att jag mår så galet bra där. Även om jag har tokmycket jobb och bara hinner en kort vända till spa:et, och (som oftast) köper med en färdigsallad från Ica och äter på rummet, så ger det mig en sån energi bara att vara och sova i den miljön.
Jag bestämmer alltså att det är värt de pengar hotellrummet kostar för mitt företag, eftersom jag (som är själva grunden i företaget) mår bra av det och får bra förutsättningar att jobba effektivt.

Just de här dagarna på Västkusten hade jag turen att ha med mamma på jobbresan. Hon var både sällskap och jobbassistent, och vi fick tid även för njutning. Som när vi bodde på mysiga Smögens Havsbad, med utsikt över havet och klipporna från rummet.
Hur vackert som helst.
Och promenaden på den ännu öde Smögenbryggan var härlig.
Sen går jag ofta upp tidigt på mina jobbresor, skriver en text klockan 06 på morgonen, mejlar bilder sent på kvällarna. Men istället kanske jag ger mig själv några promenadtimmar mitt på dagen eller en stund i en varm pool på ett spa.
Det är ju jag som bestämmer hur jag lägger upp min arbetstid.

smogenbryggan

Nu låter det kanske som att jag alltid är ute och bor på hotell i jobbet. Det är jag verkligen inte. Men det händer ibland.
Och det behöver inte heller handla just om att bo på hotell, utan kanske om att stanna vid en vacker sjö för fem minuters paus med kaffetermosmuggen under en jobbdagsresa tur och retur till Västerås.

Dessutom jobbar jag/vi ju även på våra familjeresor. Gör resereportage och andra reportage, plus bloggen som i någon mån också blir som ett jobb. Gränserna är inte så tydliga längre, och jag kan förstå att det inte passar alla att ha det så. Men det passar mig och oss.
Jobbet ger oss förutsättningar till ett friare liv än vad vi hade haft som anställda. Det kräver en hel del också, koll på alltifrån tjänstepension till försäkringar, skatter och momser. Ingen trygg inkomst utan allt hänger bara på oss själva.
Men det ger oss så mycket, och vi trivs med att ha det såhär. Det har varit och är mycket hårt jobb också, men det känns som att vi lever mer och mer så som vi vill – nära barnen och varandra, och vi tänker mer i termer av “hur vill vi som familj leva?” istället för “hur vill jag jobba?”.

Vi har ju ett ganska stort äventyr framför oss, som också handlar en hel del om jobb. Exakt hur och vad vet vi inte riktigt än. Tankar, planer och funderingar som ständigt rullar runt i huvudet och som förhoppningsvis hittar sin form här framöver.
Nu när vi nu säljer huset för att förverkliga den här livsdrömmen så försvinner ju även min fysiska arbetsplats; kontorsstugan (gäststugan). Men det känns inte som att det hänger på det, jobba kan jag göra var som helst. Även om jag såklart kommer att sakna min fina stuga.

MDIyNnwwMDAwMDg4MjEzNnw5Ng..

MDIyNnwwMDAwMDg4MjEzMnw5Ng..

Men en sak står ju i alla fall klar – under nio månader kommer vi verkligen att utöva konsten i just detta – att kombinera nytta med nöje.
Hur det kommer att gå vet vi ju inte än, men jag känner mig väldigt inspirerad i att tänka nytt och framåt.
Det är roligt att ni är många som vill följa oss längs vägen – det ger ytterligare energi.
Tack för det!

IMG_8568


Bästa tipset: bevara upplevelserna med minnesböcker

6 Comments

Bland det smartaste vi gjorde när vi reste på vår förra långresa runt Asien var att vi skapade minnesböcker till Milo och Jack under tiden.
Vi inledde resan med fyra nätter i Hong kong, och där köpte vi två tomma anteckningsböcker i A4-format i syfte att göra dem till varsin resedagbok åt killarna. Kanske hade jag innan sett framför mig någon mer… eh… reserelaterad framsida (tänkte nog typ världskarta, Hong kong-motiv eller liknande) Men snart kändes det helt självklart och rätt med dessa mer hippieinspirerade varianter som Milo och Jack valde:

IMG_1810 2

Här har vi klistrat in boardingkort, biljetter, kartor, visitkort och allt möjligt annat som vi har fått. Patrik och jag har skrivit dagboksammanfattningar om alla länder/platser vi besökt, ibland på egen hand och ibland hjälpte Milo och Jack till (de var 3 och 5 under den resan) och dikterade vad som skulle stå.

IMG_1811 2

De har ritat kartor och teckningar från platser vi har varit på. Och de personer som kom hemifrån och besökte oss under vårt halvår på luffen skrev alla en hälsning till barnen i boken.

IMG_1812 2

Och inte minst så bad vi många vi mötte längs vägen att skriva något i deras böcker. Det är jättefina och roliga minnen att ha kvar. (dessutom hjälper det oss vuxna att minnas vissa namn som vi annars kanske skulle ha glömt bort..)
Hälsningen i denna minnesbok kommer från en i personalen, Tik, på underbara Freedom på Koh Jum i Thailand, dit vi har återvänt flera gånger och spenderade julen under långresan:

IMG_1814 2

Hon har alltså målat av oss fyra och skrivit våra namn på thailändska 🙂 Så här såg det ut då:

IMG_7954

Vi la ner rätt mycket tid på de här böckerna, och ibland kunde det i ärlighetens namn kännas lite segt att “vara tvungen” att skriva långt för hand i båda böckerna.
Dessutom skulle limstift regelbundet inhandlas eftersom dessa antingen torkade ut toksnabbt, försvann snabbt eller blev obrukbara pga tex sandkornsinvasion på toppen, och det var ju inte alltid det ens fanns eller att kvaliteten levde upp till förväntningarna.
Men vi kämpade på med dessa böcker, och OJ vad jag är glad för det idag.
Nu när vi håller på att packa ner vårt hem i lådor, och slänger och rensar bort väldigt mycket, så känner man verkligen hur oviktiga många saker är. Och hur viktiga andra saker är.

IMG_1815 2

Vi har läst böckerna som godnattsagor, vi har skrattat åt olika teckningar, blivit nyfikna på sådant vi läst om och gått tillbaka i fotoarkivet och kollat bilder också, pratat vidare om människor vi mötte, och så vidare.
Vi skrev inte alltid jättelångt om varje plats, utan ofta just en sammanfattning eller en ögonblicksskildring från en viss dag, längre ibland, jättekort ibland.

IMG_1818 2

Eftersom barnen var så pass små under denna resa så tänker vi också att böckerna får hjälpa minnet när de blir större.
Vi hittade på rätt mycket, som till exempel att vi besökte krigsmuseet Hoa Lo i Vietnams huvudstad Hanoi. Det är klart att det inte riktigt går att förklara de olika krig som det handlade om där för en tre- och femåring (även om de var jätteintresserade och tyckte museet var spännande) Men en dag när de läser om dessa krig i skolan kanske det kan betyda något för dem att läsa om besöket på just det här museet i Vietnam, och veta att de har varit där.

IMG_1816 2

…eller att de har jobbat en dag på en risodling i norra Laos och lärt sig att plantera ris:

IMG_1813 2

Just dessa böcker handlar om en halvårsresa genom Asien, men jag tänker att det ju självklart går att göra minnesböcker om precis vad som helst. Ett sommarlov, där man klistrar in en pressad blomma från farmors sommarstuga, eller en inträdesbiljett till Kolmården och teckningar som visar den egna trädgården ur barnets perspektiv.
Stort eller litet, det finns många upplevelser värda att bevara.

För oss blev nog förresten det vinnande konceptet att vi gjorde det i realtid under resans gång, eftersom vi (precis som många andra gissar jag..) har svårt att få till det där som blir liggande och som man tänker att “det där gör vi när vi kommer hem”, typ fotoböcker och liknande.

IMG_1817 2
En biljett från en resa med nattåget genom Vietnam.

Målbild

1 Comment

Vi står på Arlanda, väskorna är incheckade. Har ätit något, kanske på O´Learys om det är någon fotbollsmatch på tv-skärmarna som Jack vill se en stund på, eller kanske i den där stora restaurangen på terminal 5 där det alltid är en massa folk.

Handlat någon pocketbok och tidning på Pressbyrån, dubbelkollat gate-numret några gånger. Och så – tid för boarding. Vi går däråt, ger barnen sina boardingkort så att de kan visa dem själva vid gaten. De springer före i gången mot planet trots att vi säger åt dem att försöka gå.

Letar på platserna. Bestämmer att ett barn sitter vid fönstret nu, och det andra får då sitta vid fönstret nästa flight. Det lätta handbagaget får plats under stolen framför, bra att ha smidig tillgång till pysselböcker och ipads under resan till Dubai.

Sjunker ner i stolarna, försöker lyssna på flygvärdinnornas säkerhetsgenomgång med tankarna vandrar iväg.

Vi startar, åker framåt längs startbanan och – lyfter.

Inget mer vi kan göra. Huset (förhoppningsvis) sålt. Våra saker sålda eller magasinerade. Abonnemang och autogiron avslutade. Bilarna avställda.

Vi är på väg.

Där har ni den – min målbild som är med i bakhuvudet för varje ny flyttkartong som packas, alla skrymslen som rensas, i all planering, i varje stund av “hjälp, vad har vi dragit igång?!!”

Då tar jag mig dit för en stund, till min förmodligen ganska obekväma stol på flyget, medan vi lyfter uppåt uppåt – och framåt. Mot Äventyret.

ID-100346603

Image courtesy of Satit Srihin at FreeDigitalPhotos.net

 

 

 

Categories: JORDEN RUNT Resetankar

Min lista till världen

6 Comments

En rolig sak med att ha nystartat som mer aktiv resebloggare är att jag nu för första gången gett mig ut lite mer ordentligt bland andra resebloggare. Jag är till exempel medlem i Svenska Resebloggar vilket är jättekul, för via detta har jag redan hittat en rad nya bloggar att inspireras av och människor att hålla kontakt med på olika sätt som är lika resenördiga som jag 🙂

En följd av detta är också att jag hittat en trevlig och inspirerande lista hos bland andra Freedomtravel, Lisa (Livet från den ljusa sidan) och Towis
Nu vill jag också lista lite, och kanske inspirera någon jag också! Så, här är min lista till världen:

Favoritutflyktsmålet på orten där du bor?
Sjön Gryten, Degerfors. Omgiven av gammal trollskog, bra stigar omkring, fina grillplatser där det finns ved som man får ta. Vindskydd att sova i. Kvällssol vid den lilla stranden.

Gryten, Degerfors
En sån där magisk kväll i slutet av förra sommaren, när vi packade ryggsäckarna och sov en natt i vindskyddet vid Gryten. Ligger bara några kilometer från vårt hus.

• Var vill du helst möta våren?
Var som helst, höll jag på att säga. Jag längtar efter värme så skulle ha varit fint att ha fått dimpa ner lite längre söderut nu för att få lite mer vårkänslor. Paris hade ju varit trevligt, till exempel.
Såhär års brukar jag också vara lite avundsjuk på Malmö och övriga Skåne för att de får vår tidigare än oss, så det kunde ju också vara ett alternativ här framöver.

Tre weekendstäder du gillar – eller tror du skulle gilla?
London. Det börjar bli ett tag sen jag var där nu, men sen jag bodde där i totalt nästan ett år (utrikeskorre för Expressen) så är jag för evigt förälskad i Notting Hill, promenaden längs kanalen i Little Venice och vidare till Regents Park, och så vidare…
Krakow gillade jag när Fatima och jag var där för några år sen! Billigt, fint och nära.
Bangkok. Jo, jag skulle kunna åka för en weekend till Bangkok även om flygresan är lång. Checka in på nåt tjusigt men ändå billigt hotell, äta massa streetfood, handla lite och äta middag mitt emot Wat Arun-templet i solnedgången.

Ditt bästa sommarställe i Sverige?
Vår familj har sommarstuga vid Vänern utanför Kristinehamn, det är svårslaget fint där.

Vänern, Kristinehamn, Värmland
Tagen från vår tomt. Ja, jag sa ju att det är svårslaget… 🙂

Om du fick välja ett ställe i ditt grannland, vart skulle du vilja åka då?
Hurtigruten i Norge. Det är en drömresa.

Finns det något resmål du blivit nyfiken på från att ha läst en bok, tidningsreportage, blogginlägg – eller sett film?
Väldigt många. Framför allt via tidningsreportage och blogginlägg. Just nu kan jag särskilt lyfta fram Maries blogg Resefamilj som en inspirationskälla inför kommande resan. Den handlar bland annat om deras liv och utflykter i nuvarande hemlandet Nya Zeeland.

Om du fick 20 000 kronor och en veckas ledig tid – vart skulle du åka?
Bara jag? Just nu längtar själen efter vila och värme, så jag skulle gärna sätta mig på planet till någon plats med ett mysigt, privatägt boende med pool och en liten by intill där jag kunde gå ut och äta utan alltför stora ansträngningar. Sicilien och Korsika vill jag gärna se, någon av de platserna hade passat fint nu.

Var finns paradisstranden?
De thailändska öarnas stränder är svårslagna, av det jag har upplevt. När vi kom till Sunset Beach på Koh Kradan första gången – det var en upplevelse jag inte kommer glömma. Jag, Patrik och Milo (då åtta månader) var helt själva på stranden en hel eftermiddag och spenderade även solnedgången där. Ett ljuvligt reseminne.
Och självklart stranden på ön Koh Rok, där vi förlovade oss ett år tidigare (med Milo i magen)

Vart skulle du helst åka med din bästa vän?
Henne kan jag åka var som helst med, det blir bra oavsett! Men just nu skulle det vara härligt med lite riktigt lugn & ro-tid ihop, så jag skulle välja typ litet pensionat i italiensk by framför storstad. Eller ett spa med många fina pooler där man inte behöver gå utanför hotellporten på en hel helg. Loka Brunn är ju finfint, till exempel.

Loka Brunn spa
Jag är en ganska “o-lyxig” person i vanliga fall men spa:n med sköna pooler och mycket lugn är jag toksvag för. Tidigare i vinter unnade jag och en kompis oss dagspa på Loka Brunn som ligger rätt nära oss. Väldigt skön dag.

…och vart vill du åka med din partner?
Jorden runt…
Men ja, om det bara skulle vara vi skulle det vara kul att åka till nån storstad och ramla runt och låtsas att vi var tio år yngre, hänga på pubar till sent, sova länge på morgnarna, äta massa massa god mat från världens alla hörn och ha kul. Jag väljer New York!

Var skulle du helst vilja äventyra?
Just nu ser jag väldigt mycket fram emot att vi i november ska äventyra oss upp till de trefärgade vulkansjöarna, Kelimutu, på den indonesiska ön Flores.

Av de ställen du varit på, i Sverige eller utomlands, vart skulle du helst vilja åka tillbaka?
Det är en sjukt svår fråga. Det är ju väldigt många ställen. Om jag måste säga EN plats så säger jag 4000 islands, skärgård i Mekongfloden i södra Laos. Jag älskade verkligen öarna Don Det och Don Khone, och skulle gärna cykla omkring där igen.

4000islands

Vilka resor, nästgårds eller långt bort, har du inplanerade?
Förutom att vi ska åka jorden runt i nio månader och då besöka bland annat Dubai, Sri Lanka, Malaysia, Indonesien, Nya Zeeland och ett gäng andra länder, så ska jag faktiskt också en sväng till Barcelona senare i vår.
Men i övrigt är det inget inbokat, mer än en tripp för att hälsa på vänner i Stockholm. Vilket ju är nog så viktigt och bra!

Dina topp tre drömresor i Sverige som du ännu inte upplevt?
Fjällvandra. Har aldrig lockat mig tidigare, men nu med barnen skulle jag verkligen kunna tänka mig det. Jag tror vi som familj skulle gilla det.
Österlen vill jag verkligen göra fullt ut. Lägga en hel del tid och verkligen utforska denna speciella del av landet.
Åka flotte på Klarälven. Jag har visserligen gjort ett jobb om det, så jag har ju upplevt det. Men vill göra det tillsammans med familjen också, det blir ju något helt annat.

Dina topp tre drömresmål i världen som du ännu inte upplevt?
• Nya Zeeland (kommer i december!!)
• Island
• Costa Rica (sannolikt nästa vår)

Categories: LISTAN Resetankar

Sju anledningar till att resa med barn

10 Comments

1. Det berikar.
Jag vet inte hur mycket vi hade gått miste om under våra resor om det inte hade varit för Milos och Jacks vakna sinnen. De ser ofta andra saker än vi, kan vara en vacker blomma, ett roligt litet djur, en detalj på en restaurang, en dold Buddhafigur i en park, en sång, en människa som gör något oväntat eller annorlunda, en doft, en rolig skylt… Finns tusen exempel!

2. Man planerar smartare.
Vi säger ofta saker i stil med att “det kan ju vara skönt för barnen om vi inte klämmer in allt på en dag” (tex i en storstad där vi vill på museum, se några olika stadsdelar, shoppa, äta på en viss restaurang, se sevärdheter…)
Men det är ju ärligt talat lika skönt för oss att inte pressa in allt samma dag.
Barnen blir förevändningen för en smartare planering, som gynnar alla.

3. Det är roligare.
De underfundiga kommentarerna, alla skratten och glädjen i att se sina barn i nya härliga/intressanta/spännande miljöer. Så värdefullt!

IMG_3175
Varför göra livet krångligt, när det kan vara enkelt…?

4. Det är enkelt.
Jo, så är det. Om man bestämmer sig för att det ska vara det. Jag generaliserar lite nu men tror ofta att vi föräldrar har som inställning att det ska innebära krångel att resa med barn. Och då är ju sannolikheten större att det blir krångligt/jobbigt.
Vår erfarenhet är att barnen växer med uppgiften, de blir “stora” av att få ta lite ansvar – om vi låter dem göra det och inte utgår från att tex en lång flygresa kommer bli skitjobbig, eller att det ska bli problem med den nya maten på resmålet, eller vad det nu är.
Jag tror faktiskt att det ofta är föräldrarna som gör det komplicerat, inte barnen…

IMG_5374
Köar till färjan till Koh Phangan, Thailand, vintern 2012.

5. Tiden tillsammans.
Den kan man såklart ha hemma också, men i alla fall jag har en tendens att hamna mer i mina egna grejer och andra måsten när jag är hemma än att fokusera fullt ut på barnen. Försöker jobba på det men det är inte alltid enkelt.
Att resa med barnen, långt eller kort, ger så mycket obruten TID som vi alla njuter av.

bild-5
En alldeles ljuvlig dag i Storforsen, Norrbotten, sommaren 2014.

6. Det ger nya möten.
När vi reser tycker vi mycket om att träffa andra människor, både andra resenärer och invånare i landet vi befinner oss i. Inte sällan sker dessa möten genom barnen; de börjar leka med andra barn, börjar prata med en servitör på en restaurang eller med ett gäng svenskar de hör prata på stranden, eller vad det nu är.
Möten som vi vuxna sen hänger på, och som kan resultera i alltifrån en trevlig stund till nya kunskaper, en rolig kväll och ibland även vänskaper som består.

IMG_4478
På en tågresa i tredje klass längs med floden Kwai i Kanchanaburi i Thailand 2009. Milo är nio månader och vi är ute på en tvåmånaders-luff med honom.

7. Det skapar gemensamma minnen.
Milo och Jack älskar att höra anekdoter och berätta egna minnen från våra resor. Särskilt mycket gillar de att höra hur det var när de var bebisar, och om tokiga/roliga saker som skedde då. Deras rum är fyllt av foton från resor; när de rider på vattenbuffel i norra Thailand, med olika kompisar från andra länder, ute på risfält, med mera.
De refererar ofta till upplevelser vi gjort tillsammans, både i Sverige och långt borta, och själv bär jag också med mig alla minnen och foton som mycket, mycket värdefulla ägodelar.

IMG_2772
Jacks ettårsdag firades i ett tält på ön Laoliang i Thailand. Han älskar berättelsen om hur det inte fanns någon tårta att köpa, men vi hittade chokladmuffins som han åt i tältet, och sen ville han spela fotboll på stranden.

hanoi14
Cykeltaxi i Hanoi, Vietnams galna, roliga och ganska hysteriska huvudstad där vi hade en rolig vistelse vintern 2014.

Categories: LISTAN Resetankar

10 saker om oss

6 Comments

Hela vår pågående jorden runt-planering styrs ju väldigt mycket av vad just vi som familj söker och vill ha ut av resan.
Som resenärer är vi ungefär såhär:

* Planerar det mesta rätt detaljerat i förväg.

* Backpacker-typer. Lätt packning. Tänker (nästan) alltid på budgeten.

* Men kan också ibland lägga på lite mer för boendet till förmån för ett bra läge. Att välja det allra billigaste som kanske ligger superlångt från tex strand, restauranger, affärer kan ju i slutänden bli en sämre affär eftersom man dels tappar tid och också kanske måste lägga pengar på transporter.

* Hittar på rätt mycket grejer på dagarna, men inte nödvändigtvis dyra saker. Mer av typen hyra cyklar och dra omkring, testa olika enkla små matställen mm. Vi har paddlat mycket kajak under våra resor, och det gillar vi verkligen allihop.

thunberg5
Heldag på cykel bland risfälten på Balis landsbygd, hösten 2013.

* Vill gärna känna att vi kommer nära landet och människorna som bor där.

* Går väldigt mycket på rekommendationer av andra resenärer, gärna från människor vi känner eller möter ute under resorna som känns rätt lika som oss i vad man gillar/söker.

SONY DSC
Firar Jacks fyraårsdag feb -14 med att åka traditionell vietnamesisk “snurrbåt”.

* Under en längre resa gillar vi att landa lite “längre” tid ibland, uppemot tio dagar och gärna mer är grymt. Vi är bra på att “slå oss till ro” även när vi är ute och backpackar omkring.

* Säkerhetsmedvetna. Gör vad vi kan för att undvika platser som vi har anledning att tro är osäkra, och vi är rätt bra på att förvara stöldbegärliga saker klokt.

* Är väldigt förtjusta i annorlunda/roliga boenden. Har tältat i Thailand, bott i trädkoja i Indien, semestrat i husbåt i Berlin och i ett tigerrum på ett helt galet byggt hotell som lämpligt nog heter Crazy house i Vietnam. Bland annat.

IMG_3424
Däruppe bodde vi förra vintern! I en synnerligen enkel men cool trädkoja, uppe i bergen utanför Munnar i södra Indien.

* Tålmodiga. Förbereder oss inför oförutsedda händelser som bussar som aldrig kommer, försenade tåg osv, genom att ha tex kortspel till hands och inte stressa upp oss eller tjura till, eftersom det endast bidrar till dålig stämning för alla fyra och då blir allt rätt outhärdligt.
Så lite gnäll som möjligt – gäller oavsett ålder – är bästa grejen för smidiga resor!

SONY DSC
Crazy house! Hotell i jordbruksstaden Dalat på landsbygden i Vietnam.

Sen gillar vi en massa andra sorters upplevelser, också. Men den här planeringen fortsätter hur som helst i ovanstående anda.
Just nu pågår jobbet med att fixa ihop en bra rutt på Sri Lanka, som blir det första längre stoppet vi gör. En månad i landet, är planen.

“Hur har ni råd att resa jorden runt?”

26 Comments

Ja, det är ju en berättigad fråga som vi har fått några gånger nu.
Även tidigare har många undrat hur vi har råd att resa så mycket som vi har gjort de senaste åren. Så vi gör ett försök att förklara:

Först och främst, vi är inga miljonärer och har inga superlöner, arv eller lottovinster som vi plockar av när vi känner för att dra iväg.
Vi är två vuxna med heltidsjobb, och vi bor på en ort där vi har ganska låga boendekostnader jämfört med storstäderna. Det är en bra bas, men den viktigaste anledningen till att vi kan resa som vi gör handlar om prioriteringar.

Strax efter att Milo föddes startade Patrik och jag ett resesparkonto som vi döpte till “The trip of our lives”. Vi skulle resa runt med Milo i två månader i Thailand och tänkte tydligen att den resan skulle bli den största vi gjorde typ någonsin.
Men vi fortsatte att spara på det där kontot, och snart var vi tillbaka i Thailand för två nya luffarmånader, fast nu med två barn. Och i den stilen har det fortsatt.
Vi har helt enkelt utvecklat en sparande livsstil, där vi alltid prioriterar upplevelser framför i princip allt annat. Jag okynnesköper inte ens en cola på macken utan att verkligen överväga om jag ska ha den, sen händer det att jag köper en, absolut, men inte så lättvindigt och definitivt inte ofta. Samma sak med sånt som take away-kaffe, tuggummi, godis och vad det nu kan vara.
En rätt stor sparpost för oss är lunch, det köper vi i princip aldrig ute. Det är matlådor och hemma-mat som gäller.

Vi shoppar väldigt sällan. Till barnen handlar vi ofta på second hand eller outlets, och Jack ärver alltid allting av Milo. Jag och Patrik köper rätt sällan nya kläder och saker till oss själva. Här finns ingen handväska för över 400 spänn, och jag lägger inte särskilt mycket pengar på smink och liknande.
När det gäller större inköp är vi också rätt återhållsamma. Vi har inga nya bilar, inte någon designlyxinredning, inte de senaste tv-modellerna. Och vi försöker tänka på fasta utgifter, som att kapa bort Netflix-abonnemang och dyra tv-kanalspaket som vi ändå sällan tittar på.
Leksaker köper vi heller nästan aldrig, barnen har mycket grejer ändå. Inför jul och födelsedagar pratar vi om innan att de kommer att få en upplevelse av oss, inte en massa saker. Och de verkar på riktigt väldigt nöjda med det.

Jag vet inte om det här låter präktigt, det känns lite så när jag skriver det. Men i vardagen är det inte ens något vi själva tänker på, det är bara såhär vi lever. Vi sparar alltid, varje månad, på vårt resesparkonto via autogiro. Så har det alltid varit, även när vi inte har haft en konkret resa bokad. Ibland, om vi haft mer inkomst en viss månad eller ovanligt lite utgifter så sätter vi över extrapengar på resekontot.
Detta har gjort att vi nu har ganska mycket pengar sparade, så att vi kände att vi vågade fatta beslutet om jorden runt-resan. Att vi ska sälja huset är alltså inte för att vi ska finansiera resan med de pengarna, utan om det blir något över där måste det sparas till kommande kontantinsats i ett nytt boende när vi kommer hem.

Det är lite svårt att överblicka hur mycket som kommer att gå åt den här gången, men en annan viktig aspekt är ju också HUR vi reser. Även under resornas gång är vi väldigt noggranna med vad vi spenderar pengarna på. Det är inte läsk hela tiden till maten, inga dagliga glassar, öl och dyra restauranger. Och vi bor ofta billigt, och väljer gärna billigare färdsätt som nattåg och bussar.
Vi brukar också göra resereportage under våra resor, och jag brukar kunna göra en del andra jobb på distans också, så viss inkomst har vi också haft under tiden och kommer ha även denna gång. Även om det mer blir ett tillskott, inte något vi räknar med nu under planeringen.

Jag vet att många ser resandet som en lyxkonsumtion, och jämför kanske med hur mycket man själv lägger på en tvåveckors charter över jul där man unnar sig guldkanten varje dag eftersom det ju är semester.
Men det är så väsenskilt från hur vi reser. För samma pengar som de två charterveckorna kostar för en familj kan vi kanske leva vårt budgetliv i två månader i något asiatiskt land.
När vi är ute en längre tid och reser har vi ju också betydligt mindre utgifter hemifrån, vilket också blir ett sätt att “tjäna” pengar.

IMG_7914
Bungalow som saknade fönster, hade en del öppna springor mellan plankorna och var extremt enkelt inredd. Priset tror jag var runt 200 kronor per natt, och då bodde vi där över julen 2013. Freedom, Koh Jum, Thailand. Älskar både stället och det boendet!

Jag tror faktiskt att många fler skulle kunna förverkliga en resedröm, om man verkligen prioriterade det. Självklart inte alla, men det finns verkligen mycket man kan göra för att spara pengar i sin vardag.

Ytterligare en aspekt är planeringen. Vår erfarenhet/känsla är att vårt nitiska planerande i förväg har gett oss betydligt billigare resor än om vi rest runt på måfå eller valt första bästa flyg, boende mm.

attresamedbarn
Enkelt men mysigt boende vi hade på den vietnamesiska ön Phu Quoc, vintern 2014.

vietnam
Nattåg i Vietnam mellan Hanoi och Hoi An, vintern 2014. Sparade både en hotellnatt och slapp den betydligt dyrare inrikesflygbiljetten. Dessutom brukar tågstationerna ligga centralt och man slipper taxiresor till och från flygplatserna. Rekommenderar även tåg som färdmedel på grund av allt man får se längs vägen, en upplevelse i sig självt, på köpet.

Läsarfråga: Hur tänker ni kring vaccin och sjukvård för barnen när ni reser?

No Comments

Den senaste veckan har vi fått så otroligt mycket kommentarer och respons angående våra framtidsplaner (TACK!), och bland dessa även en resefråga som har med detta med små barn, vaccin och sjukvård att göra.

Jag hittar dessvärre inte tillbaka till frågan just nu, så jag hoppas att mitt svar når fram denna väg till dig som skrev.

Du som skrev kände själv en oro för att befinna dig långt ifrån modern sjukvård vid tanken på att eventuellt resa långt bort med barn, och undrade också om hur vi gjort med vaccinationer.
För oss har det förstås varit självklart att barnen är ordentligt vaccinerade, och detta har gjorts i samråd med barnavårdcentral och läkare hemma i Sverige inför de längre resor vi har gjort (med Milo sex stycken, med Jack fem varav en halvårslång i totalt sju länder).
Hepatit A och B är självklart, och vi har några gånger också fått sprutorna som ingår i det allmänna svenska vaccinationsprogrammet i förväg.
När vi tex reste med Milo till Thailand första gången (han var åtta månader då) så tog han tex vaccin för mässling innan avresa, som han egentligen skulle ha fått vid 18 månaders ålder. Samma sak har Jack gjort.
Inför vår kommande jorden runt-resa är tanken att så småningom kontakta en vaccinationsklinik och gå igenom hela vår rutt, när den har klarnat lite ytterligare.

Gällande tillgång till sjukvård under resornas gång så är det ändå så att vi alltid befinner oss på platser i någon slags civilisation, och därmed oftast tillgång till i alla fall enklare vård (typ vårdcentral) och en hjälpsam och vänlig lokalbefolkning. De (få) gånger det har hänt att vi behövt uppsöka vård har vi fått jättesnabb hjälp och uppbackning av människor omkring oss.
Dessutom finns det ju otroligt moderna sjukhus även i väldigt många andra länder. När vi var i Phuket en gång för några år sen var Jack tvungen att sy några stygn i huvudet en gång när han ramlat ner från en hotellsäng och slagit huvudet i en golvlist. Vi åkte direkt till Bangkok Hospital i Phuket town och fick urproffsig och toksnabb hjälp, inkl hjälp med att fylla i rätt försäkringspapper så att det bara var att skicka in när vi kom hem.

Vi är förstås också noga med försäkring, och SOS International finns ju alltid tillgängligt via telefon, och av andra resenärer vi mött har vi fått höra exempel på att deras hjälp fungerat mycket, mycket bra när det gäller att snabbt ordna och slussa till specialistvård i princip var man än befinner sig.
Och kanske är vi inte så oroliga av oss, utan jämför med att det kan hända saker var som helst, även när vi är ute och vandrar i nån otillgänglig skog i Sverige. Och vi tänker att barn lever och mår jättebra även på de öar och lite avlägsna platser vi besöker utomlands.
Sunt förnuft är nog vår vägledare, för att låta lite högtravande. Vi har förstås aldrig några garantier mot någonting (men det har man ju å andra sidan aldrig..) men vi gör vad vi kan i förväg, har försäkringspapper i ordning, SOS-numret tillgängligt och tar inga onödiga risker i resandet. Men att undvika att resa för att något kanske, eventuellt ska hända känns främmande för oss.

309834_10150324393325910_379050348_n
Jack strax före sin ettårsdag vintern 2011 på Koh Kradan i Thailand.

Categories: Resetankar

“Mamma, minns du Monkey Forest?!”

No Comments

Trots oändligt många försök så har jag fortfarande svårt att kortfattat beskriva hur mycket resandet har betytt och liksom ständigt betyder för vår familj, även när vi är hemma. Men en sak, bland många, är leendena och alla skratten. Inte bara just när händelserna inträffade utan även långt efteråt.

Som imorse, när Milo och jag var i köket. En halvtimme kvar till det är dags att åka till skolan, havregrynsgröt i mikron, jag blandar min mugg med snabbkaffe.
– Mamma, minns du Monkey Forest?! säger han plötsligt.
Jag vänder mig om och tittar på honom, han står där och ler stort.
– Kommer du ihåg apan som tog lappen på Jacks barnvagn! Och en apa satte ju sig på mitt huvud!
Han skrattar, och jag skrattar också, och vi pratar en stund om de smått galna aporna och vad vi kommer ihåg därifrån.

SONY DSC

Det är snart 2,5 år sen vi var i Monkey Forest, ett naturreservat i staden UbudBali där det bor MÄNGDER av apor. Vi hade en fin och rolig dag där, och att det plötsligt – helt apropå – dyker upp ett minne från den gången i vardagsstöket hemma i vårt kök en kall februarionsdag. Det gör mig varm och väldigt glad.

SONY DSC

SONY DSC
(Ok, jag erkänner – jag var väldigt nöjd med mig själv efter att ha lyckats fånga detta ögonblick!)

Categories: Bali Resetankar

Vad håller vi på med??

8 Comments

Det är kanske en berättigad fråga.
Jag kan ana att det finns en del människor som tänker så, som undrar varför vi envisas med att dra runt ute i världen i tid och otid.
För vi har det ju bra som vi har det. Ett jättebra hus, skola och dagis som funkar jättebra, familj omkring oss, vänner vi älskar att hänga med, aktiviteter för barnen som är toppen…
Men – jag är glad att det är just så. Att vi har det jättebra som vi har det. För det blir ju ett bevis för att vårt resande absolut inte handlar om någon flykt (om vi eller någon annan nu för en stund nu trodde det)
Vi flyr inte från någonting (utom möjligen januari och februari…)

Vi har bara en så stark längtan ut. Till allt som finns därute.
All kunskap. Alla lärdomar. Vårt teamwork. Marknaderna, stränderna, mötena, tågresorna, kartorna, måltiderna, högtiderna…
Och så detta som jag alltid återkommer till; TIDEN.
Tiden tillsammans.

SONY DSC
Nyårsafton 2013/14, Koh Kho Khao, Thailand.

Ps: Följ gärna vår Facebooksida, där vi uppdaterar med länkar till nya blogginlägg och lite andra lägesrapporter om vad vi håller på med…

Categories: Resetankar

Allt hör ihop

No Comments

Krönikan jag skrev i Karlskoga tidning/Kuriren har i skrivande stund delats 31500 gånger. Det är väldigt mycket för en liten lokaltidningskrönika, och jag är fortfarande lite omtumlad över all respons jag har fått. Enormt mycket! Och framför allt positiv sådan.
Den här bloggen handlar ju framför allt om ett annat ämne, men har ni läst krönikan så vet ni vilken grundvärdering jag och vi har. Och på sätt och vis hör ju allting ihop, eftersom allt i grunden handlar om vår inställning till varandra oavsett var vi kommer ifrån. Det är ju också en förutsättning för att resa, att man respekterar andra och aldrig tror sig vara mera värd än någon annan person.
IMG_3769
Ett jättefint minne från när Jack fyllde 5 år, alltså nästan exakt ett år sen, när Arjun som jobbade på vårt enkla resort på en strand i Goa ordnade en fantastisk födelsedagsfest för Jack på stranden.

Categories: Goa Resetankar

Dagens krönika i KT/Kuriren – Det är er jag är rädd för

3 Comments

Idag har jag skrivit en krönika om något jag tycker är extremt viktigt.
Här är den, läs gärna!

För mig är det så otroligt självklart att man ska bemöta alla människor lika, att vi har samma värde, att vi måste hjälpa människor i nöd och att vi gör vad vi kan för att uppfostra våra barn till människor med sådana värderingar.
För mina barn är detta också helt självklart. Dom är 6 och 7 år och skulle aldrig drömma om att hålla någon utanför på grund av att den har mörk hud. Man leker med alla – och det är ju detsamma när vi är ute och reser. Varför skulle de indiska barnen som spelar fotboll på stranden vända Milo och Jack ryggen, bara för att de är blonda?

Att det finns människor som tycker något helt annat gör mig fortfarande förvånad och rädd, varje dag.

SONY DSC
Milo och vännen Jubjaeg, Chiang Mai, Thailand mars 2014

SONY DSC
Milo och Gili Air-gänget, Indonesien, oktober 2013

IMG_2880_2
Milo och Jack med Indien-bästisarna Brian och Anna-Maria, Kerala, Indien januari 2015

Categories: Krönika Resetankar

Nominerad till “Årets reseinspiratör”

4 Comments

unnamed
Jag fick ett mejl igår:
“Du har blivit nominerad av Apollo till vår tävling ”Årets Reseinspiratör”, där vi söker en person som med sina härliga texter, bilder eller filmklipp inspirerar till att resa.
Vi hittade din blogg och tycker du är just en sådan person. Därför har vi nominerat dig och din familj till ”Årets Reseinspiratör – kategori familjeresor”.

Det är förstås roligt att juryn har hittat till min blogg och gillar den, men framför allt tycker jag att det är roligt med själva namnet – Årets reseinspiratör.

För är det något jag vill göra, oavsett om jag skriver här eller resereportage i Allt om Resor/Expressen, Dagens industri eller någon annan stans, eller på “Att resa med barn” på Facebook, eller för all del på min egen privata Facebook & Instagram, så är det att inspirera.

Vi började att resa med barn när Milo var åtta månader (han är sju år nu), då vi drog till Thailand i två månader. Sen dess har det blivit många, många utfärder och resandet är idag en stor och viktig del av vår familj.
Resandet har svetsat oss samman, gett oss så många nya upplevelser, möten, intryck, foton och skratt. Vi har teamworkat, lärt oss om Buddha, ödlor, asiatiska huvudstäder, kartor, engelska ord och miljoner andra saker.
Milo och Jack är det absolut bästa ressällskap jag vet. Att vi faktiskt ibland får frågan “ska barnen med?” när vi planerar för en längre färd förvånar mig varje gång.
SJÄLVKLART ska dom med! Oavsett om jag åker nattbuss i 12 timmar genom Vietnam eller åker vattenrutchbana på ett välordnat vattenland så vill jag såklart göra det tillsammans med dom.

Genom åren har jag och vi fått många, många, många mejl, kommentarer och hälsningar om att vi har inspirerat andra till att våga ge sig iväg med barnen. Föräldrar som berättar att de bokat en resa tack vare oss. Att de övervunnit tankarna om att det skulle vara jobbigt och svårt att resa med småbarn, och att de hittat till resmål de aldrig tänkt på förut genom att de följt våra resor. Varje sådant mejl gör mig, på riktigt, så väldigt glad.
Därför gör det mig alldeles extra glad att vara nominerad till just detta – Årets reseinspiratör, i kategori “familj”.

Ut och res med er! Tälta i en skogsglänta en mil bort, åk på en skön charter, boka en Londonweekend eller dra till Asien ett halvår – det viktiga är att ni gör det tillsammans.
Att resa med barn berikar livet så oerhört mycket. Genom dom blir varje upplevelse så mycket starkare.

Så småningom antar jag att det blir någon slags omröstning i denna tävling, då kanske jag återkommer. Tills dess gläds jag åt nomineringen, och hoppas på att kunna fortsätta inspirera.

SONY DSC

Hoi An, Vietnam, 2 februari 2014

Resetankar: Vad mycket resandet ger!

No Comments

Jag har en sån där morgon när jag tänker mycket på vår långa Asienresa (alla inlägg samlade i kategorin 194 dagar). Det började med att jag såg en bild på Facebook på vår vän Wivin som vi lärde känna på Bali, och så drog alla tankar igång. Har tittat på lite bilder och känner som alltid en stark längtan tillbaka.

Igår slutade Milo dagis efter fem år på Skogsdungens förskola. Det har varit otroligt bra år, vi har verkligen haft tur med fina pedagoger som ger massor av trygghet och verkligen bryr sig. Eftersom vi var borta ett halvår i vintras så blir det ju naturligt att vi pratat med pedagogerna om hur resan påverkat barnen. För det första gick “återanpassningen” extremt bra, Milo och Jack sprang bara in och fortsatte leka med sina kompisar som om ingenting hade hänt. Och vi tycker nog alla att barnen har växt under resan.

Jag är ju förvisso part i målet, men jag tycker verkligen att resan har fört med sig så mycket bra. Barnen är självständiga och bråkar faktiskt nästan aldrig. Det är ju svårt att säga vad som beror på vad, men i Asien fanns ju liksom inte utrymme för bråk, det rådde i princip nolltolerans av det enkla skäl att det blir för jobbigt att bråka på liten yta och när alla är tillsammans hela tiden. Det där märkte barnen själva rätt snabbt, så det var inget vi behövde upprepa särskilt ofta.
Efter resan leker de ofta timme efter timme på egen hand, både inne och ute. Visserligen har de också blivit äldre, men jag tror också på att de växte av att resa. De fick ta en hel del ansvar, bära sin väska, gå själva fast det kanske var sent, passa tider, stå i köer, vänta på bussar som aldrig kom på tråkiga perronger, ständigt nya miljöer, alltid engelska omkring dem, osv osv. Jag tycker vi har ett lugn och en harmoni i hela familjen efter resan, alla är trygga, barnen trivs med varandra och gillar att “vara stora” i olika situationer, klä på sig själva, hjälpa till, ta hand om mindre barn mm.

Vi drömmer förstås om nya resor, inte minst för att se barnen växa och utvecklas ännu mer. Jorden runt nästa gång…?
Vi hoppas…

SONY DSC

Tillsammans med Wivin sista dagen vi hade ihop på Bali

Mycket vill ha mer

1 Comment

Det finns ett stort “problem” med att ha upplevt en fantastisk långresa tillsammans med sin familj.
Man vill åka igen.
Uppleva mer. Se ännu mer. Och ännu mer, och ännu mer.

Vi träffade några familjer under resan som gjorde en lång resa som ett undantag, som något som bröt av och som var jättebra då men som sannolikt inte kommer följas av flera resor av samma slag eftersom de kände sig nöjda med att ha gjort detta äventyr som en häftig och minnesvärd engångshändelse.
För oss är det tydligen annorlunda. Vi tillhör nog snarare kategorin “Mycket vill ha mer”, vare sig vi vill eller inte.

Det är klart att det hade varit enklare om man hade känt sig mätt på att åka runt. Istället kan jag och Patrik ha konversationer i stil med:
– Kommer du ihåg det där paret vi mötte i Laos, dom sa ju att det var otroligt enkelt att resa runt i Colombia.
– Ja, men vet du om det finns tåg där, eller hur reser man?

Och så är det igång.

Samtidigt är jag ju naturligtvis glad att det är såhär, att det hela tiden väcks nya drömmar. Det är roligt, och det är vårt sätt att leva.

Så: Det kommer mera…

Milo och jag ombord på en liten trampbåt på en konstgjord sjö i staden Dalat, Vietnam

Categories: Resetankar