Home is…

No Comments

Denna tavla sitter på vår sovrumsvägg sedan i julas.

Idag firar jag och Patrik femårig förlovningsdag och jag tycker den här texten summerar oss och det vi har tillsammans ganska bra. Vårt stora reseintresse, viljan att uppleva nya saker, och viljan att vara tillsammans.
Sen spelar det inte lika stor roll var vi är – bara vi är där tillsammans. För där är hemma.

Den här förlovningsdagen råkar vi befinna oss på Koh Samet i Thailand. Ny ö, ny del av landet – men ändå hemma!

Krönika – Karlskoga Tidning/Kuriren 25/1

No Comments

Det börjar närma sig.
Ännu en gång packar vi våra ryggsäckar, tar våra barn i handen och drar till Thailand. Aldrig till charterhotell med Bamseklubbar, och rummen med air condition har vi valt bort eftersom fläkt är både billigare och funkar lika bra (dessutom slipper vi bli förkylda av kylan i rummet)
En del tycker att vi är galna. Hur kan vi sticka iväg sådär med våra små barn och vara borta i månader? Andra tycker det verkar otroligt obekvämt att resa på det sätt vi gör. Ytterligare några fattar inte hur vi har råd. Medan en del ser oss som inspiration för egna reseäventyr.
Jag förstår alla dessa olika reaktioner. Även om det blir allt mer vanligt att backpacka med barn – vi är förstås inte unika – så reagerar fortfarande folk när vi berättar om vår första tågluff genom Thailand när Milo var åtta månader, eller om när vi tältade några nätter på en enslig ö där vi också firade Jacks ettårsdag. Flodbåtsäventyren på floden Kwai, den enkla trähyddan på Koh Jum som vi bodde i en dryg vecka, alla dessa andra öar vi har besökt…
För mig är resandet en massa saker. Avkoppling. Värme. Sol. Slippa alla måsten hemma. Men också en investering i familjen. Tiden tillsammans.
Och jag vill ge barnen upplevelserna. Insikten om hur stort jordklotet är, att det finns andra kulturer, andra religioner, andra hudfärger, andra språk. Om jag har någon djupare förhoppning med resandet så är det här någonstans jag landar – jag vill ge barnen världen. Jag vill ge dem ett öppet sinne och förståelse. Och det är jag övertygad om att resandet hjälper till med.
För mig är det fantastiskt varje gång jag ser hur Milo och Jack får nya lekkompisar från olika länder under våra resor. Jag njuter av att höra dem tacka artigt på engelska när vi är på restaurang, och älskar när Milo kommer med sin jordglob och sin kartbok hemma efter en resa och vill “titta på jorden”.
Att kunna resa är förstås också ett privilegium. Hur har ni råd? undrar en del och vi svarar att vi prioriterar. Det är precis så det är. Kolla i min garderob och ni hittar varken märkeskläder eller väskor för tiotusentals kronor. Nya skåpluckor i köket hade väl förvisso varit trevligt, men nä, det får vänta. Vi har annat för oss just nu. Barnen klarar sig utmärkt i en stor del second hand-kläder, och ni skulle bara veta hur mycket pengar man kan få ihop om man sparar mynt i en burk i ett år! Att ha förmånen att ha två löner är vi också tacksamma för förstås. Det är inget man kan ta för givet.
Andra frågar: Men hur fixar ni det då, att resa som ni gör? Är det inte jobbigt med två så små barn?! Nej, Jag tror faktiskt att väldigt mycket handlar om inställning när det gäller att resa med barn. Vår erfarenhet är att Milo och Jack har hängt på oss. Någon gång då och då kanske det har blivit problem med mattider, eller sovtider, eller något annat. Men det blir det ju hemma också. Så länge vi varit lugna och trivts så har de gjort detsamma.
Sen är det ju fantastiskt att vi är olika! Att några föredrar Bamseklubbar, andra prioriterar skåpluckorna hemma i köket och några galningar trivs som bäst när dom får leva ett primitivt liv på nån udda thailändsk ö i några veckor…
Mot nya öar, nya äventyr och nya upplevelser. Älskade Thailand – vi kommer snart!
(Publicerad i Karlskoga Tidning/Karlskoga Kuriren 25/1)


Categories: Krönika Thailand

2012 – Reseåret i bilder, Del1

No Comments
Thailand 2012. För alltid i mitt hjärta.

En campinglånghelg i Strömstad – Vi hade härliga dagar. Denna bild från en utflykt till närliggande Saltö där vi hängde på klipporna.

Piratcampingen i Strömstad, Daftö Resort. Ojojoj, så roligt vi hade och OJ vad barnen älskade detta!
Ett stort lekland med tjusiga piratskepp, piratteater, åkattraktioner och annat kul. Aktiviteter som krabbfiske och piratpyssel. Piratbuffé, pooler… Som att vara på chartersemester ungefär. 
Priserna är ju därefter, men vi tog en långhelg i tält för knappt 2000 kr och det tyckte vi det var värt! 

Nöjd Jack i piratskeppet

Kanotturen som utgick från Venjans camping i Dalarna (Mora kommun) är ett av 2012 års finaste minnen. Så otroligt vacker natur och en slingrande å som vi paddlade i under fyra timmar. Som ett sagolandskap med slingrande krökar, näckrosor och ett stilla lugn!

Mina otroligt coola prinsar på en av de platser jag verkligen älskar mest av allt i världen – på altanen hemma hos min mamma och pappa.



Floden Kwai – Reportage, Dagens industri

No Comments

Ibland när jag jobbar med mina resereportage kan det nästan kännas overkligt att jag faktiskt har varit på vissa av platserna jag skriver om. Att det är jag/vi som har tagit bilderna, sett och upplevt allt detta.
Det kanske låter lite konstigt, men det här är faktiskt just ett sånt fall: Idag publiceras mitt reportage om floden Kwai i Thailand i Dagens industri. Hittar ingen länk, men lägger i alla fall upp sidorna här.

Vill tillbaka!!!

Skärmavbild 2015-09-11 kl. 11.29.59

Skärmavbild 2015-09-11 kl. 11.30.45

När det inte blev som det skulle…

No Comments

Vi har ju rest en hel del med våra barn, och jag rekommenderar det ständigt till alla som har möjlighet.
Men visst har även vi råkat på en del lite tuffa/jobbiga situationer, och jag tänkte dela med mig av dem här (inte för att avskräcka er, men precis som hemma så är ju inte heller resandet en ständig dans på rosor 🙂
Jag börjar med tre lite annorlunda resminnen från Thailand:

• Tidig morgon i februari 2012, Koh Lanta. Vi går på minibussen utanför vårt resort. Bussen åker vidare och hämtar upp så mycket folk och packning att det är helt omöjligt att förstå hur vi ska kunna komma en meter framåt. Men vi börjar rulla – fem timmars bussfärd till staden Surat Thani ligger framför.
Efter tio minuter kräks Jack. Då var vi inte tuffa kan jag säga. (I Surat Thani skulle vi dessutom vidare med färja till Koh Phangan där nattens boende redan var bokat…)
Vi förberedde oss på att gå av och helt enkelt lösa situationen på annat sätt. Men Jack repade sig direkt och satt snart och lekte och pratade på som vanligt, så vi beslutade oss för att köra på. Och resten av resan gick hyfsat bra.

• Spindeln i badrummet på en av öarna vi besökte på förra resan. Stooor och helst närvarande och synlig nattetid. Jag själv är extremt fånig när det gäller insekter och ville helst bara skrika rakt ut varje gång jag såg den, men höll inne med det för att inte skrämma barnen (som jag inte trodde sett spindeln)
Långt senare började Milo prata om just den bungalowen, och berättade glatt och detaljerat om spindeln som bodde i badrummet…

• Min feberfrossa som plötsligt slog till just när vi skulle resa med bil i sex timmar mellan Phuket och en liten stad på thailändska landsbygden, Thung Song varifrån vi sen skulle åka tåg. Det var första Thailandsresan, Milo var nio månader.
Jag satt i bilen och frös som besatt. När vi stannade för att tanka och ta en paus gick jag ut och ställde mig i den gassande solen för att få värme medan resten flydde in i skuggan.
När vi kom fram till den mycket enkla stationen (där vi var de enda västerlänningarna jag tror någonsin hade skådats på platsen) la jag mig ner på marken med en ryggsäck som kudde, och världen snurrade.
En bit bort såg jag hur det sprang råttor runt runt på perrongen. När Patrik kom tittade jag upp på honom med feberdimmig blick och sa “Jag vet att det egentligen är råttor som springer därborta, men jag låtsas att det är kattungar”…

Tåget var många timmar försenat, det blev en låååång kväll på det här golvet på järnvägsstationens perrong i Thung Song. Men jag blev bättre på tåget under natten, och tror jag var i princip frisk nästa morgon.

Categories: Thailand

Resmålstips: Koh Lanta

No Comments

Resmålsguide ur boken “Resa med barn i Thailand”:

Koh Lanta är barnfamiljernas favorit-ö i Thailand, och det är lätt att förstå varför.

Här är livet enkelt, stränderna långa och det finns både shopping, strandrestauranger, barnaktiviteter och lugn och ro. Två svenska skolor finns också, om ni skulle vilja stanna länge på ön.
Tänk igenom innan ni bokar vad ni vill ha ut av vistelsen, och välj strand efter det. Kortfattat kan man säga att ju längre söderut på ön – desto lugnare. Farten och fläkten finns längst norrut, i staden Saladan och framför allt på stränderna Klong Dao och Long Beach. Även Klong Nin har en by och många restauranger att välja på.
Om ni istället väljer en strand söderöver, som Kantiang Bay eller Klong Jark, så råder lugnet. Vackert och härligt!
På Koh Lanta finns alla bekvämligheter man kan önska. Vi handlar blöjor och våtservetter i vilket Seven Eleven som helst, bankomater finns på en rad platser och barnmenyer går att hitta på många restauranger, även svensk mat om barnen saknar det.
Vi har återvänt till Koh Lanta många gånger och tycker att charmen ännu är bevarad, trots att kommersen växer, det pratas svenska överallt och byggnaderna blir allt fler. Men stränderna ligger där, vita och vidsträckta, och solnedgången blir nog aldrig vackrare än här.
Koh Lanta är helt enkelt en bekväm anhalt på resan, där barnen garanterat hittar kompisar att leka med och vi vuxna slipper oroa oss för kombinationen barn + biltrafik på kvällarna så länge vi håller oss till någon av de mysiga strandrestaurangerna.
Vår egen favorit av Lantas stränder är Long Beach. Att hänga i solstolsfåtöljerna nedanför baren Funky Fish hela dagen, bada i havet, titta på båtar och sen avsluta dagen på restaurang Suza Hut och beställa in den grymma maten följt av en dessert i skinnsofforna längst framme vid stranden – det är ren och skär njutning, för både stora och små!

RESA HIT
Bil/minibuss från Krabi. Färden innefattar två kortare bilfärjeturer innan ni är på Koh Lanta. Prisexempel: 2700 b för sex personer som delar minibuss. Det går även att åka färja från Krabi.
Båt från Phuket. Finns både direktfärja och via Phi Phi Islands. Pris från ca 1000 b/vuxen.

BOENDEN
Koh Lanta har många boenden i alla tänkbara prisklasser. Några exempel:
Southern Lanta Resort (Klong Dao). Familjeresort med pool, barndel med rutschkana och spa intill långgrund strand. Rum från 1800 b. Extrasäng för barn 3-12 år: 400 b.
www.southernlanta.com
Nakara Long Beach Resort (Long Beach). Stort familjeresort med barnpool, frukostbuffé och bungalows i olika prisklasser. Standardrum från 2200 b. Extrasäng från 900 b.
www.lantalongbeach.com
Funky Fish (Long Beach). Bra budgetalternativ. Enkla men funktionella rum med kylskåp och varmvatten. Mysig restaurang med prisvärd mat. Bungalows från 600 b.
www.funkyfish-lanta.com
Il Mare (Klong Nin). I norra änden av fina, badvänliga stranden Klong Nin. Pool och ordentliga bungalows. Rum från 1700 b. Extrasäng 600 b.
www.lanta-ilmare.com

BUTIK
Staden Saladan växer för varje år och har ett stort utbud av allt från livsmedel till kläder, nintendospel, smycken, souvenirer och leksaker.
Lanta Mart är den största livsmedelsbutiken som förutom mat säljer hygienprodukter, svenskt smågodis och svenska kvällstidningar.
Prisexempel på varor:
* Blöjor, Mamy Poko, 24 st: 380 b.
* Grötpulver, Nestlé: 75 b.
* Barnmatsburk, Heinz: 55 b.
* Nappflaska: Från 45 b.
* Våtservetter 80 st: 145 b.
* Solkräm spf 50, Nivea: 405 b.

SJUKVÅRD
Doktor Salarin har läkarmottagning på södra Long Beach, längs huvudgatan. Öppet 9-21 varje dag. Pris för ett besök: 500 b. Hon skriver ut medicin som ni får med er direkt. Ger även kvitton/intyg för eventuell kontakt med eget försäkringsbolag i Sverige.
Sjukvårdsmottagning finns även i Saladan för mindre åkommor, Saladan Health Centre. Har dygnet runt-service.
Ett sjukhus finns i Lanta Old Town om något allvarligare inträffar. För svårare sjukdomsfall skickas patienten vidare till sjukhus i Krabi, Phuket eller Trang.

AKTIVITETER
På Koh Lanta finns det mycket att göra! Ett tips är att utforska ön med hjälp av långtailbåt med privat chaufför, pris ca 4000 b för fem timmar. Åk runt på öns olika stränder och hitta er favorit!
Många snorkel- och badutflykter finns att välja på. Missa inte en tur till underbart vackra Koh Rok med häftig snorkling och fin strand.
En rundtur på ön med bil är också roligt. Vi besökte en gummitillverkning mitt på ön, en fascinerande procedur där hela familjer går och trampar gummi som skördats från öns gummiplantage.


Kapitlet är hämtat ur boken “Resa med barn i Thailand”, som utöver resmålsguider är späckad med tips om alltifrån packning till hur ni hittar bra, billiga boenden, smarta länkar som hjälper er i reseplaneringen, och en hel del tips om hur ni enklast reser runt i Thailand tillsammans med barnen för er som vill backpacka mellan olika resmål.

Edit: Vill du köpa boken till specialpris? Jag har ett antal böcker för försäljning direkt från mig, till specialpris – 99 kr inkl frakt (betalas via faktura, 30 dgr)
Mejla till ida@attresamedbarn.se

Eller köp via Bokus

Vikten av en målbild

No Comments

För ett år sen mådde jag inte så värst bra, milt uttryckt. Jag trampade snett och bröt foten på tre ställen, båda fotknölarna och vadbenet (jag visste inte ens att man kunde bryta fotknölarna, men jo, det går) Jag opererades och låg inlagd två dagar på sjukhus. Gips förstås.

Efter en vecka var jag tillbaka på sjukhuset igen. Då med lunginflammation. Att samtidigt ha fruktansvärd smärta i foten och vara helt utslagen av lunginflammation, ja det var…. en upplevelse. Patrik fick lyfta mig till en rullstol ute på parkeringen utanför akutmottagningen på Karlskoga lasarett och rulla in mig. Jag tror att jag bara sjönk ihop därinne på en brits och det blev röntgen, och sen inlagd igen i tre dagar.

November förra året är som en dimma, både bildligt och bokstavligt talat. Dels klarade jag mig inte utan mina morfintabletter för fotsmärtans skull, dels hade jag hela tiden feber. I 55 dagar i sträck, det var helt galet.

4 januari hade vi en resa till Thailand inbokad, och även om jag på något sätt hela tiden visste att jag SKULLE ta mig dit, no matter what, så var jag definitivt orolig för hur det skulle bli där. Skulle jag orka ta mig mellan öarna? Leka med barnen? Gå på stranden? Flyga?

Vi hade flera olika boenden på olika öar inbokade redan, men ett av dem blev särskilt min målbild under den här sjukdomstiden. Bilden av poolen och stranden på Salad HutKoh Phangan. Jag hade aldrig varit där tidigare men nu blev just den platsen det som höll mig flytande många av de här dagarna. Jag såg mig själv i den där poolen tillsammans med min familj, och att vi gick (!) på stranden nedanför.
Och så blev det. Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag var när vi kom dit i månadsskiftet januari/februari. På Koh Phangan klarade jag också att gå med mina mått mätt lite längre sträckor utan kryckor för första gången, och som vi och barnen lekte i den där poolen!
Jag kommer alltid vara Salad Hut tacksam för målbilden (och upplevelserna på plats) Jag är övertygad om att de hjälpte mig en lite extra bit på vägen.

(Nu har jag en ny målbild, som innefattar en strand på Bali. Men den återkommer jag till en annan gång)

Jag på Salad Hut, Koh Phangan

Resmålstips: Koh Jum

No Comments

Vi slår upp fönsterluckorna och morgonvinden drar igenom vår enkla bungalow. Vi har väckts av fiskebåtarna som cirklar runt utanför Freedom Hut Resort, längst ute på Koh Jums södra udde.
Freedom ligger som en egen oas, bokstavligt talat vid vägs ände. Här är husen byggda i trä, det är springor mellan brädorna och finns inga glas bakom fönsterluckorna. Allting är öppet och nära naturen.
Vi har varken kylskåp, tv eller ens el hela dygnet runt, och njuter av den enkla tillvaron.
Lyxen på Koh Jum består av något helt annat, nämligen pudervita stränder, lugn och vajande kokospalmer.
Ön är en liten pärla, som ligger i princip mitt emellan Krabi, Koh Lanta, Phi Phi-öarna och Phuket, och till skillnad från grannöarna som fyllts allt mer av charterhotell och trånga stränder, är detta ännu en plats för lugn och ro.
På 90-talet och början av 2000-talet var Koh Jum backpackerns hemliga favorit-ö, dit man återvände för att bo i en bambuhydda för 20 kronor natten och njuta av friden och mat för några kronor tillsammans med de thailändska familjerna som drev de små resorten utan elektricitet och andra moderniteter.
Även här har förstås utvecklingen rullat på. Idag finns till och med nybyggda resorts med pool, pizzaugnar och internet på Koh Jum, men charmen är bevarad och ni behöver inte leta länge för att hitta en hängmatta, en enkel bungalow och en egen bit strand.
En promenad in mot ön via en liten skogsstig leder oss fram till Koh Jum village. Byn är inte stor, men här hittar vi lite strandleksaker, t-shirts, färsk ananas, flip flops och några restauranger. Här blandas turister med öns lokalbefolkning, som barnen som kommer från skolan en bit bort och den gamla damen som vinkar till oss från sin slitna veranda längs huvudgatan.


Färjan Tigerline trafikerar sträckan Krabi – Koh Lanta (och omvänt) med stopp för anslutning till Koh Jum. Pris från 400 b. Att tänka på är att anslutningstoppet sker på havet där man klättrar över från färjan ner i en långsvansbåt som kör er in till land.

Privat långsvansbåt kan vara ett smidigare alternativ, särskilt om ni är flera familjer som reser tillsammans. Cirkapris från Phi Phi Islands = 2500 b/båt och från Koh Lanta 2500 b. Resorna tar kring en timme. Ring er resort på Koh Jum och fråga om de kan hjälpa till med transfer och vad det kostar.

Pris för privat speedboat från Phi Phi ≈ 8000 b/båt.


Resmålstips: Koh Bulone

No Comments

Det hade varit en lång resa på havet, och vi var ganska trötta när vi kom iland. Men havet, eller om det var den mjukt krökande stranden med de bugande palmerna över sig, fick oss snart på gott humör igen.
Vi flyttade in i en familjebungalow på stranden för 1650 baht, och det var här vi skulle lära oss att vi faktiskt inte behövde den där A/C:n som vi hittills under resan hade suktat så efter. Med fläkt, och öppna fönster ibland som lät vinden dra in genom rummet, klarade vi oss utmärkt.
På Koh Bulone är tillvaron enkel. Resorten där vi bor drivs av en stor familj, där den ena brodern bor i Sverige och är gift med en svenska. Kanske är det därför det finns havregrynsgröt på frukostmenyn? Milo och Jack tackade i alla fall och tog glatt emot!
Det fina med ställen som Bulone är hur det enkla får bli det stora. Bakom vårt resort bodde några (ofarliga) ödlor, och för Milo var det otroligt spännande att gå på ödlejakt med pappa varje dag! Efteråt kom han springande hem till vår bungalow och berättade om ödlorna de sett.
Barnen älskade också promenaderna över ”höga berget” som vi kallade det. En promenad uppför en hög backe, och sen ner igen, för att komma till den lilla fiskebyn på andra sidan. Den första vi möter där är pannkaksdamen Mimi.
Hon slår sig ned på gräset tillsammans med oss medan vi äter från papptallrikar, pannkakorna har skurits upp i små fyrkantiga bitar och istället för gaffel används tandpetare för att få upp maten.
Enkelt, och praktiskt. Barnen älskar det.
Mimi skrattar, ställer frågor på sin engelska som har blivit bättre och bättre de senaste åren i takt med att turisterna har börjat hitta till Koh Bulone.
I byn träffar vi skolbarn som sitter och gör sina läxor, och fiskare som kommer hem från dagens värv på havet. Det thailändska vardagslivet kommer nära.

Koh Bulone ligger långt söderut i Thailand, nära mer kända ön Koh Lipe. Färja går från bland annat Koh Lanta, Koh Muk och Koh Lipe. Från fastlandet är det Pak Bara-piren som gäller, i provinsen Satun.

Om en mission, och om det här att resa med barn

No Comments

Om jag har någon mission så är det nog att få fler att ta chansen att resa med sina barn.
Självklart har alla inte ekonomisk möjlighet att dra iväg hur som helst och var som helst. Men för mig är även de mindre, enklare äventyren oerhört värdefulla.
Poängen är att komma iväg och uppleva saker tillsammans med sina små.

Vi har varit i Thailand på tre tvåmånadersresor tillsammans med Milo, han var åtta månader första gången. Sen föddes Jack och han har nu varit där två gånger.
För mig handlar det väldigt mycket om tiden tillsammans, och att slippa allt som vill ha uppmärksamhet hemma. Jag älskar solen, älskar värmen, jag mår bra där och jag känner att jag får mer ork till att vara mamma och fru och dessutom en glad och rolig sådan.

Barnen är glada och nyfikna, vi tittar på kartor och pekar, går på ödlejakt och de pratar med alla möjliga människor. Säger “thank you” och “hello” och tränar på thailändska hälsningsfraser.
Att människor har olika hudfärg är inte det minsta konstigt för dem, de har precis lika gärna lekt med thailändska barn som med svenska när vi har varit borta.
Jag vågar nog påstå att Milo och Jack har blivit lite mer framåt, sociala och äventyrslystna av resandet. Efteråt tittar vi mycket på våra bilder och det märks att det är fina minnen för dem.
Förutom Thailand har vi även rest till Dubai, Tunisien, finska skärgården, Danmark, på kryssning till Åland och till en hel del ställen i Sverige.

Just för att på något sätt försöka inspirera fler så skrev jag en bok om att resa med barn i Thailand. Och det är också en del av orsaken till att jag börjar blogga. Det känns kul att dela med sig och tipsa, och kanske även få in lite tips från andra.

Vi har många planer, ganska långtgående, och vi kommer att vidga våra vyer ytterligare med nya länder inom en ganska snar framtid. Långt borta och länge, det känns som en dröm men den SKA bli verklighet!

Bild tagen på Koh Phangan, Thailand, i februari 2012

Categories: Thailand