En mäktig upplevelse under vår långluff genom Sydostasien var att resa med båt genom Mekongdeltat i Vietnam.
Därför känns det extra kul att få dela med sig av detta i ett reportage i Dagens industri idag.
Texten finns även på Di.se via denna länk.
Jag kan verkligen längta tillbaka till Hanoi ibland. Det var en storstad som jag verkligen fäste mig vid (kanske faktiskt på grund av att den inte alls kändes som en vanlig asiatisk storstad)
Här är texten, och här är en länk till guiden, från Allt om Resor!
Phu Quoc, där vi är nu, är en skön paradis-ö med långa vita stränder, palmer och turkost hav. Det är liksom svårt att misslyckas med dom attributen omkring sig…
Det är en ö under omvandling – det byggs på många ställen, en internationell flygplats har just öppnat, och ja, jag kan tänka mig att mycket av den långsamma strandcharmen och det enkla livet går förlorat här om några år till förmån för lyxiga resorts, stora vägar och chartertrafik.
Men än så länge råder lugnet. Vi bor på Thai Tan Tien resort där vi har en enkel bungalow med veranda med havsutsikt. För att komma till stranden går vi kanske 30 meter över en liten bro, och där ligger en strandremsa med några halm-parasoller, vår mycket enkla lilla restaurang, en liten massagehydda och inte så mycket mer. Allt man behöver, med andra ord 🙂
Vi är här i 10 dagar och det är jätteskönt att bara ta det lugnt och låta dagarna gå med lek i bungalowen, hängmattehäng, solstolsläsning, långa bad och god mat.
En bonus blev ett möte med trevliga bohuslänningarna Anders och Annika som vi hade nöjet att äta middag med en kväll. Vi har också träffat våra tyska + engelska vänner från Mekongkryssningen, och igår kväll träffade vi en svensk familj med en sjuårig son som Milo direkt började leka med. Så dem har vi lekdejt med senare idag.
Så vi är väldigt sociala helt plötsligt, men det är roligt det också! På förmiddagen idag blir det egen utfykt till superstrand på andra sidan ön.
 |
| Vår bungalow |
 |
| Vår strand |
 |
| Strax före denna bild togs gick jag fram till Jack och frågade ”vad gör du?”. Han svarade: ”Jag tänker på Gud, och på presenter” |
 |
| Här bor vi, i totalt tio dagar. Imorgon lämnar vi Vietnam för Laos. |
Vi hälsade på i ytterligare en by under vistelsen i Mekongdeltat, där vi gick längs de SÅ vackra risfälten. Jag tror aldrig jag får nog av dessa risfält. Vi har sett ganska många under den här resan, men jag älskar fortfarande den speciella klargröna färgen och hur de liksom böljar iväg så långt man kan se. En och annan farmare som går därute och jobbar.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo mitt på ett risfält. Jag kan inte tänka mig någon mycket mer harmonisk omgivning.
Hur som helst så vandrade vi runt i byn Cai Nhum, där en av Mekongs kanaler rann, och vi jag stod en lång stund och bara njöt av vyerna från en vacker gammal bro.
Under ett annat stopp besökte vi en godisfabrik precis vid floden, där de bland annat tillverkade kola av kokosmjölk. Sen tog vi en cykeltur genom stan, och på cykelvägar längs kanalerna.
 |
| Denna lilla bro! SÅ fin! |
 |
| En kokosnöt kan användas till mycket, till exempel fotboll |
 |
| Tittar på tillverkning av kokoskola i godisfabriken intill floden |
 |
|
| På cykeltur |
 |
| Kolla Jacks cykelstol! |
 |
| Besök i gammalt hus med tillhörande mur |
 |
| Sista morgonen blev det frukost på däck, och sen hejdå till båten. En utflykt till på förmiddagen, då vi såg en större flytande marknad. Efter det transport till Phu Quoc med bil och färja. |
En höjdare under kryssningen var när vi åkte i några av Mekongflodens små kanaler i en båt som var så liten att bara två passagerare kunde åka med tillsammans med den kvinnliga chauffören. Jag och Jack tog en båt och Patrik och Milo en annan.
En helt ljuvlig färd in i kanalen – så fridfullt och lugnt, och så naturens alla ljud. Magi.
Vi besökte också den flytande marknaden i Cai-Be, och Milo köpte vattenmelon av en dam i en av ”marknadsbåtarna”.
 |
| Patrik och Milo åker sampan |
 |
| Flytande marknad |
 |
| Milo spanar in frukten på den flytande marknaden |
 |
| Milo äter vattenmelon inköpt på marknaden på väg tillbaka mot Mekong Eye |
 |
| Kväll på Mekong Eye |
Under kryssningen gjorde vi flera stopp där vi åkte en ”sampan” – mindre träbåt – in till land från vårt fartyg. Vi besökte bland annat byn Xuan Hiep med några tusen invånare där vi gick runt och fick lära oss lite mer om vietnamesiska traditioner och om växtligheten i Mekongdeltat.
En trevlig, lagom lång tur på en knapp timme. Avslutades med te och frukt i trädgården hemma hos en familj, där Milo och Jack blev kompisar med barnen efter cirka 20 sekunder, och sen lektes det ”Tjuv och polis” för fullt resten av fikastunden.
 |
| Tillbaka på båten lagom till solnedgången |
 |
| …och nästa morgon fick vi se en fantastisk soluppgång. Denna bild är tagen från vårt hyttfönster på morgonen |
 |
| Ombord |
Vi gick ombord på vår båt och blev förtjusta direkt i det vackra träfartyget, och i vår hytt som låg längst fram med fönster mot floden och dessutom med mer plats än vi hade kunnat föreställa oss, extrabädd inkluderat.
Det blev en resa med lyxkänsla och storslagna naturupplevelser. Ombord hade vi det riktigt bra med all inclusive, och vilken mat det var! Fyrarätters luncher och femrätters middagar, riktigt gott och alltifrån skaldjur till kött, fisk och grönsaker i olika former.
Det fanns ett stort soldäck där det var ljuvligt att sitta och beundra soluppgångarna och solnedgångarna.
Vi hade också tur med våra medresenärer… Det är bara 15 hytter, och alla måltider och utflykter görs gemensamt. Så man lever nära inpå de övriga. Men vi fick bland annat jättebra kontakt med ett par från England och två systrar från Tyskland (vårt ”gäng” har även träffats två gånger på Phu Quoc, där vi är nu, och ätit middag ihop) och flera av de andra hade vi det också riktigt trevligt med.
Själva färden startade i staden Can Tho och sedan kryssade vi runt i deltat under tre dagar med flera stopp som sagt. Vi brukar inte köra så mycket guidade turer när vi är ute och far, men i det här fallet är jag glad att vi gjorde det. Mekongdeltat är stort och inte helt lätt att få ett grepp om, men tack vare bra guider fick vi besöka flera små byar, bland annat, och åka så kallad ”sampan” genom några mindre kanaler. Mer om utfärderna i kommande inlägg!
 |
| Flodkillar |
 |
| Del av vår hytt |
 |
| Nån har det bra på däck… |
 |
| Passerade mycket vardagsliv längs Mekong |
 |
| Vår kryssare sedd från land |
 |
||
Idag drar vi ut på Mekongfloden för en tvådagarskryssning, något som vi sett fram emot egentligen sen vi började planera vår resa. Att se deltat i Vietnam har varit – och är – ett viktigt mål!!
Medan vi upplever, njuter, ser, hör, doftar och ÄR – så tar vi er med tillbaka till Alla Hjärtans Dag, som vår lilla familj från och med i år har bestämt att den är vår alldeles egen dag. Familjen Thunbergs Kärleksdag, helt enkelt!
Och den började med skattjakt inne på Crazy House-området. Och den fortsatte med pumpasoppa (såklart!!) och lasagne på en restaurang inne i stan som vi fått tips om.
Sen: svan-trampbåt på stadens konstgjorda sjö.
Och därefter: THE VALLEY OF LOVE! Ja kära nån, vilken tur att vi åkte till ”Kärlekens dal”! I vår guidebok beskrivs detta som en plats som ”västerländska turister tycker består av för mycket kitsch och helst undviker”
Men – det gjorde oss såklart bara mer intresserade! Så det blev en taxi till ” Valley of love” som visade sig vara ett gigantiskt stort parkområde med galet mycket kärleksrelaterade statyer, rosa hjärtan, hoppborg, svanbåtar, och så vidare och så vidare.
Vi var de enda västerlänningarna inom synhåll, under hela eftermiddagen. Det här var verkligen vietnamesiernas egen plats! Så många förälskade par som hyrde en fotograf för en timme som fotade dem framför alla dessa statyer! Så många sällskap som fotograferade varandra framför all kitsch.
Men det var ju såklart jätteroligt att uppleva och se! Och barnen hoppade hoppborg en lång stund, och vi åkte sightseeingtåg på området och Milo fick korv på spett och Jack fick popcorn – så alla hade det bra!
Sen tog vi en taxi till en restaurang, åt fin-middag och sen hem till Tigerroom där vi kröp till sängs.
 |
||
| Åker svan-trampbåt! |
 |
| Milo fotograferar sin mamma och pappa i ett av Kärlekens Dals många hjärtan |
 |
| Man måste ju ändå gilla att till och med plattorna var hjärtformade i Kärlekens dal! |
 |
Vi har varit restriktiva med ”skapade barnaktiviteter” typ nöjesfält, vattenland och liknande under resan, eftersom det varit viktigt för oss att göra ”riktiga saker” + att vår erfarenhet är att barn inte bara måste göra ”barnsaker” för att ha det bra. Tvärtom.
Men – idag gjorde vi ett undantag, och det var riktigt roligt. Via en utländsk reseblogg fick vi tips om KizCiti här i Ho Chi Minh city, en hel stad i miniformat som var uppbyggd för att barn ska få prova olika jobb. Vi var på plats tidigt, och Milo och Jack fick varsin loggbok och gav sig sen ut och jobbade.
De jobbade som brandman, polis, läkare, bagare, risfarmare, fotograf, pilot och en rad andra saker.
Otroligt fint uppbyggt, med minst en ledare per yrke som guidade och visade barnen. De fick också klä sig i uniformer för respektive jobb, och efter utfört uppdrag fick de lön i form av KizCiti-pengar som kunde användas inne på området i samband med andra aktiviteter.
Väldigt pedagogiskt, och kul att se Milo och Jack växa med uppgiften! Jag tycker de var superduktiga, då alla andra barn var vietnamesiska och ledarna endast kommunicerade på sitt eget språk och lite engelska. Men Milo och Jack tvekade aldrig utan sprang glatt mellan alla olika jobb och testade på. (och föräldrarna fick vänta utanför på alla aktiviteter så ja, de fick klara sig alldeles själva)
 |
| Jobbar som tandläkare! |
 |
| Barnläkare |
 |
| Att åka brandbil och släcka en eld var en av dagens höjdpunkter! |
 |
| Jack jobbar som fotbollsproffs |
 |
| Barnläkare |
 |
| Uppdrag utfört – har jobbat klart som risfarmare |
 |
| Att jobba som pilot var kul! |
 |
| En del av stadsmiljön |
 |
| Och utanför fanns en superrolig lekpark där dom här stora killarna tog sig an Milo och Jack och tog hand om dem under en lång rolig lekstund innan det slutligen var dags att åka hemåt |
Info: Entré för vår familj för en heldag på KizCiti var cirka 100 kronor (340000 VND)
Men Åh vilken bra dag vi hade tillsammans med Jenny och Thao!
Vi lärde känna Jenny när vi hyrde en lägenhet i hennes familjs hus i Hoi An för några veckor sen (läs mer här), och eftersom Jenny jobbar i Ho Chi Minh city så hörde vi av oss i och med att vi skulle hit.
Vi tog flyget hit i förrgår kväll och checkade in på ett hotell i centrala stan. Igår morse mötte vi Jenny och hennes flickvän Thao vid stans botaniska trädgård/zoo, och det var riktigt kul att ses igen!
Hade en bra förmiddag, kollade på djur och satt länge och fikade i gräset då Jenny och Thao också skrev i Milos och Jacks minnesböcker (där vi samlar alla möjliga minnen från resan), och sen tog de med oss till Binh Quoi – en väldigt speciell restaurang vid en konstgjord liten sjö/damm med fiskar i, där ”ät-hyddorna” och omgivningarna var uppbyggda på traditionellt vietnamesiskt vis.
Ett ställe vi aldrig någonsin skulle ha hamnat på utan dem. Inte en skylt var på engelska, menyn var helt vietnamesisk och ingenting ute längs gatan berättade om detta häftiga ställe som gömde sig en bit innanför.
Jenny och Thao beställde in en typisk vietnamesisk måltid, som en familj brukar dela på på restaurang. Det var fisk, bananblomssallad, grillad kyckling, olika såser, ris i små bamburör, grönsaker från en viss provins i norr med krabbsås till, med mera.
Vi åt och åt och åt.
Maten tog långt ifrån slut, och Jenny och Thao tyckte ändå att vi hade beställt in ganska lite i förhållande till hur de vietnamesiska familjerna brukar äta när de är ute på restaurang…
Till detta diverse drycker. (vi insisterade på att ta notan efter middagen – den hamnade på runt 340 kronor…)
Under tiden fick vi också möjlighet att fiska i sjön, och Milo och Jack tog såklart tillfället i akt! Fyra fiskar blev det totalt!
 |
| Saigon zoo |
 |
| Jenny med killarna vid restaurangställets egen sjö |
 |
| Härliga Jenny! |
 |
| Phototime! |
 |
||
| Jack fick fisk!!! |
 |
| Trappan upp till Tigerrummet = vårt rum |
 |
| Inne i vårt rum |
 |
| Trädgården |
En annan utflykt blev med Dalats linbana som är 2,4 kilometer lång och går över skogar, bördiga kullar, odlingar och små byar. Spännande såklart, att ta plats i en egen kabin och flyga ut högt över marken!
Vi gick av vid linbanans fot och tillbringade några timmar vid buddhistklosterområdet Thien Vien Truc Lam där det fanns flera tempelbyggnader, och bostäder för 180 munkar och nunnor. Det fanns också en stor skog som vi gick runt i, lugnt och fridfullt. Vi hamnade efter en stund vid en sjö, som heter Paradissjön och här tog vi det lugnt en stund med en glass på en parkbänk vid strandkanten.
Så småningom åkte vi linbanan tillbaka.
Här i Dalat finns en gammal tågstation, byggd som en kopia av en station någonstans i Frankrike. Mycket i den här stan är nämligen väldigt influerat av Frankrike/Europa. Husen är annorlunda, det är lite annan café/restaurangkultur än vi stött på tidigare, och omgivningarna är väldigt bördiga, mycket jordbrukslandskap, kullar, sjöar, berg och klar, lite svalare luft.
Vi är alltså i inlandet nu så nu är det inga stränder, utan upptäcktsfärder som gäller.
Så vi åkte till tågstationen och bokade biljett med det gamla tåget som rullar på järnvägen, en färd på en halvtimme i varje riktning (17 kilometer) till en mindre by där tåget sen vände och åkte tillbaka.
Vi åkte sakta genom landskapet med mängder av odlingar och växthus, överallt på åkrarna.
I den lilla byn var det uppehåll en halvtimme och vi gick en tur och köpte frukt. Och så småningom tillbaka igen.
 |
| På väg ombord |
 |
| Vy över en del av alla mängder av växthus och odlingar som vi passerade under tågresan |
 |
| Staden |
 |
| Jack köper äpplen i byn vi stannade |
 |
| Kollar in loket |
 |
| …och ett annat gammalt lok som stod parkerat på Dalats station |
Vi tog bussen från Nha Trang till Dalat, en lite kortare tur än sist, tog fyra timmar. Mycket uppför och slingriga vägar, ofta körde chauffören inte snabbare än 40.
Kom fram och flyttade in i fantastiska Crazy House, vårt hem för fyra nätter. En helt galen fantasiskapelse som är svår att beskriva och ens fånga fullt ut på bild. Det är slingrande trappor, broar högt uppe i skyn, en gigantisk giraff, rum som har varsitt djur som tema, vinklar, vrår, stora spindelnät som lyses upp med lampslingor på kvällen, och så vidare, och så vidare.
Fler bilder kommer!
Vi bor i Tigerrummet, och det blev stor succé hos våra killar såklart att få bo på detta ställe (det var en överraskning för dom)
Hotellet är även en stor sevärdhet för stans turister, så på dagarna är det fullt av folk som går runt här och kollar och tar kort (alltså inte i vårt rum, men runt omkring..)
Så vi har varit ute och sett oss omkring mitt på dagarna, och klättrat omkring och kollat in alla vrår av Crazy House tidigt på morgnarna eller senare på eftermiddagarna/kvällarna.
Har det jättebra här. Mysigaste och roligaste rummet hittills!
 |
| Bussen vi åkte med hit. Även denna gång bokade vi via Sinh Tourist. Resan kostade ungefär 130 kronor för vår familj. |
 |
| Dalat har mängder av odlingar i omgivningarna, bland annat odlas massor av jordgubbar. Milo blev jätteglad när vi gick på marknaden och han såg alla berg av jordgubbar överallt. Självklart köpte han ett kilo, kostade 15 kronor |
Vi tillbringade fyra nätter i Nha Trang, en strandstad som ligger i Sydcentrala Vietnam. En ganska typisk turistort, och vårt egentligen enda syfte med stoppet här var att köra lite bad- och strandliv igen efter att vi haft mycket stadshäng i Hanoi och Hoi An.
Vi bodde på Golden Beach hotel, nytt medelklasshotell några 100 meter från stranden. Fungerade bra för oss, helt vanligt hotell med en liten pool på taket som bonus.
Förutom lerbadsdagen var vi mest på stranden och på gatorna runt vårt hotell, där det fanns mycket restauranger och butiker. Åt god indisk mat två gånger – Milo har fastnat totalt för Chicken Korma och skulle nog kunna äta det varje dag.
Nha Trang är inget ställe vi kommer återvända till, stranden är lång och fin men resten är för ”turistigt” för vår smak, i alla fall om man ska stanna mer än några dagar. Och VÄLDIGT mycket ryska turister, i fmånga menyer stod det faktiskt bara på vietnamesiska och ryska, och så fick man fråga efter om de inte hade någon på engelska.
Kort sagt, ett okej stopp för oss, passade in i vår resrutt och vi bodde bra, nytt och fräscht rum, det fanns en strand – och lerbadsdagen som klart bäst under vistelsen. Men inte den plats i sig som lämnar starkast avtryck, snarare tvärtom. Och om jag hade rest till Vietnam enbart för detta hade jag varit GRYMT besviken!
 |
| Utsikt från vår hotellbalkong! |
 |
| Stranden i Nha Trang |
 |
| Lilla poolen på taket, 13:e våningen |
 |
| Jag klippte topparna |
 |
| Milos favoritstrandlunch: majskolv |
 |
| Familjen Thunberg åker hiss! |
Jag brukar alltid förespråka mycket planering när folk vill ha tips om att resa med barn.
Men häromdagen var vi med om en väldigt rolig överraskning tack vare att vi INTE gjort vår research…
Vi hade hört talas om, lite i förbifarten, att det fanns något lerbad utanför Nha Trang. Det stod ”Mud bath” här och var utanför resebyråernas utflyktstips och vi tänkte att det var väl någon liten källa någonstans med lera i som kunde vara kul att bada i.
Så en tidig morgon tog vi en taxi till lerbadet – och hamnade på något totalt oväntat. Vi välkomnades i vad som såg ut som en lyxig spa-reception, där vi fick eskort genom en vacker miljö till en ny disk med handdukar och skåpnycklar.
Vi fortsatte ut till fantastiska lerbadkar, där vår familj fick ett eget, och vi badade en lång stund i den varma leran som hälldes upp till oss.
Sen fick vi duscha i snygga bambuduschar och sen bada i ett annat tunnbadkar i trä, ett hett örtbad.
Intill fanns en pool i olika etage med ett vattenfall överst, och vi badade också i en grotta med sprutande vatten och slingrande gångar.
Och sen bara fortsatte det. Det visade sig att hela området var en jättelik utomhus spa/pool-anläggning, med mineralvatten från källor. Flera jättestora pooler med jättevarmt vatten (ljuvligt), flera vattenfall, bubbelpool, rutschkanor, restaurang och mycket annat.
Vi blev förstås kvar hela dagen, hela tiden lite lätt chockade över att vår lilla lerpöl som vi sett framför oss plötsligt hade förvandlats till detta…
 |
| Waterfall… |
 |
| Milo älskade denna bad-fontän! |
 |
| Bakom mina pojkar skådas kanske den bästa pool jag upplevt; 38 graders värme, simvänlig, palmer runt omkring, nästan inga människor runt omkring… |
En kul härlig dag blev det hur som helst, och vi somnade alla galet tidigt den här kvällen efter alla varma bad.
 |
|
| Milo flyter i leran! |
 |
| Mina killar mitt i fallet |
 Poolmys |
 |
| Lermys! |
 |
|||||||||
Jack på väg ner i leran
   |
När vi skulle resa mellan Hoi An och Nha Trang åkte vi nattbuss som tog tolv timmar. Vi reste med företaget Sinh Tourist, den största researrangören i landet som jag kan rekommendera. Funkade väldigt smidigt att köpa biljett på nätet, betala med kort och sen gå till deras kontor i Hoi An och få biljetterna till bussen som avgick utanför kontoret.
Vi hade tur och fick fyra platser bredvid varandra längst bak i bussen, kanske en bidragande orsak till att jag tyckte det funkade så oerhört bra att resa på detta sätt! Gott om plats, det är sängar man ligger i och jag kunde ligga helt utsträckt i min bädd. Väldigt mycket bekvämare än flyg…
Vi låg där och jag berättade som vanligt saga om Trollitrolltroll och Troll-Fia (ja, de har följt oss i flera år nu..) och barnen somnade ganska direkt. Även jag och Patrik somnade, även om det väl vore synd att säga att vi sov särskilt bra… Minuset med att resa på detta sätt var nämligen att vägarna var riktigt dåliga i den bemärkelsen att det var mycket gropar och gupp. En guppig färd med andra ord.
Men Milo och Jack sov hela vägen, så det hela gick väldigt enkelt på så sätt.
Vi kom fram till Nha Trang vid sextiden på morgonen, lyckligtvis bara något kvarter från vårt hotell och hade turen att få checka in direkt utan kostnad (bra service!)
Priset för bussresan var ungefär 700 kronor för oss fyra, och då sparade vi in en hotellnatt samt slapp en dyrare flygbiljett. Jag tycker även det var skönt att slippa ”mecket” kring att flyga; taxi till flygplatsen, vara där i tid, checka in, äta trist flygplatsmat, och så småningom vänta på bagage och ta taxi igen. Det tar väldigt mycket mer tid än man ofta räknar in att flyga.
Så trots allt: Tummen upp för nattbuss med barn! De var också mycket nöjda över att få sova på en buss istället för på hotell 🙂
 |
|||
| En ganska vanlig syn när familjen Thunberg är ute och reser |
 |
| På väg ombord på bussen |
En grej som vi är riktigt nöjda med under vår resa är de gånger vi har hittat boende via sajterna Airbnb eller Homeaway, där man istället för hotell kan hitta rum/lägenheter eller hus som tillhör någon privatperson.
Senast nu bodde vi i Cua Dai, en strandby som ligger i anslutning till Hoi An, och där flyttade vi in i en egen lägenhet i samma hus som familjen som vi hyrde av. Helt perfekt!
Två sovrum med dubbelsängar, och ett stort kök med matplats mitt emellan, och en stor balkong med utemöbler och parasoll. Till stranden tog det fem minuter att gå, och floden var precis bakom oss.
Priset är bland det lägsta vi hittills har betalat per natt för att bo, jag tror det blev drygt 1000 kronor för sex nätter.
Så nöjda! Vi har också bott i hus eller egen lägenhet i Hongkong, på Bali, i Kamala och i Kuala Lumpur, och det har varit riktigt bra överallt. Inte minst skönt att ha kök med kylskåp så man kan ha saker hemma och äta åtminstone frukosten hemma. Dessutom mycket billigare än att äta den ute varje dag.
Gillar också hemmakänslan som är lättare att få såhär än på hotell. I Hoi an tog vi hem hämtmat flera kvällar, och det tycker barnen och även vi varit mysigt. När man äter på restaurang hela tiden så kan hemmaliv kännas bra emellanåt.
Ytterligare en bonus här blev relationen till familjen vi bodde hos. Hur gulliga som helst. Kul att komma lite närmare vardagslivet.
 |
| Frukost på balkongen |
 |
| Några barn som bodde i vårt hus kom hem till oss flera kvällar och lekte med Milo och Jack |
 |
| Köper frukostägg på marknaden, belägen precis intill vårt hus |
 |
| Stranden som låg nära huset |
Vi har nått vår resas sjätte land – Vietnam.
Att landa i huvudstaden Hanoi var en ganska omtumlande upplevelse. Stan mötte oss med en strålande solnedgång, franska balkonger, trafikkaos, vackra slitna fasader, färger, blommor och människor överallt.
Vi hade egentligen inte förväntat oss så mycket. Hanoi blev lite av ett stopp vi ”slängde in” eftersom vi ville resa med tåget längs kusten norrifrån. Innan var vi rentav tveksamma, Vietnam har nämligen tre klimatzoner och just nu är det vinter i Hanoi, och temperaturerna kan bli neråt tio grader. Inte så kallt, kan man ju tycka om man befinner sig i den svenska vintern, men för oss – som inte ens har långärmade tröjor i packningen – så var valet att stanna några dagar i Hanoi inte helt självklart.
Vilken tur att vi gjorde det! Första dagen var det lite kyligt på kvällen, men sen – vackert väder och runt 20-25 grader varmt. I en stad som är riktigt rolig att vara i. Vi bodde i gamla stan, där gatorna har namn efter vad som säljs. På skogatan ligger det bara skoaffärer, på pappersgatan säljs endast papper, och så vidare.
Vi kollade in fängelsemuséet där amerikanska fångar satt under Vietnamkriget, och vi besökte tempel och den berömda dockteatershowen som spelas på vatten.
Efter tre fullspäckade dagar tog vi oss till tågstationen och gick på nattåget mot staden Danang, 15 timmars resa söderut. Vi hade valt det bästa tåget, SE1, men standardmässigt kan det nog närmast jämföras med SJ:s tåg från 1970-talet. Väldigt stor skillnad.
Vi satt först i sittvagnen i några timmar, innan vi fick tillgång till vår kupé där vi sen tillbringade natten.
Det jag hade sett mest fram emot var att vakna upp och titta ut genom fönstret medan landskapet drog förbi därutanför. Jag blev inte besviken.
Strax efter sex på morgonen drog jag upp en glänta i gardinen och blickade ut över grönskande risfält, små byar, kvinnor och män i sina karakteristiska, toppiga hattar på väg ut på fälten, lekande barn…
Det var oerhört vackert. Och ett Vietnam som inte går att hitta i turistorterna.
Tågfärden gick bra. Milo och Jack tyckte att det var kul att sova på ett tåg, och nöjda med att bo i överslaferna i vår kupé.
När vi gick av väntade nästa anhalt: Hoi An, staden som finns med på UNESCO:s världsarvslista tack vare sin speciella arkitektur, och med långa vita stränder bara några kilometer utanför och härliga flodsystem som slingrar sig genom omgivningarna.
Det är lätt att trivas i Vietnam. Det är enormt billigt, betydligt billigare än Thailand. Maten är god, folket trevliga, historien och kulturen är rik och naturen fantastisk.
Vi mår bra, jättebra till och med. Jack har även fyllt fyra år sen sist, och vi hade en superbra kalasdag med flodäventyr och favoriträtten pumpasoppa.
Nästa grej blir nattbussen mot Nha Trang längre söderut, och så småningom staden Dalat i inlandet och sen Ho Chi Minh-staden (Saigon) och Mekongflodens delta.
4,5 månad har passerat av vår resa, knappt två månader återstår. I vackra Vietnam blir vi kvar i några veckor till, och sen? Ja, det får vi se då.
 |
| Jack träffar en kompis |
 |
| Allt i Hoi An är upplyst av de vackra lanternorna på kvällen, så även bron över floden |
!