
Jag har insett att jag har som små egna ritualer.
Särskilt när det gäller nya faser i vår resa. Som nu ikväll/inatt, när det är dags att avsluta vårt Centralamerika -äventyr till förmån för nästa; Sydamerika.
Vi är alldeles strax på väg mot flygplatsen i Panama.
Resan har kommit att bli som olika kapitel i en bok, och jag blir liksom alltid lite sentimental när det är dags att sätta punkt för vart och ett av dem.
Jag går tillbaka i tiden, till när vi landade på Managua flygplats i Nicaragua den 9 februari. Jag gör en snabbfärd via Granada – San Juan del Sur – underbara Ometepe – regnskogsäventyren i Los Guatuzos och i tältet på Basecamp Bartola.
Och så in i Costa Rica, och så småningom vidare till Panama.
Tre länder som vi visste väldigt lite om innan vi kom hit. Tre länder som har kommit att få speciella betydelser för oss, alla på olika sätt.
Och ja, jag blir lite gråtmild. Jag är sån, det bara är så. Lite svårt för avsked och separationer, även av det här slaget.
Jag antar att det beror på att vi har haft det bra här. Att vi har trivts.
Så det känns lite svårt att släppa taget, trots att jag vet att vi har så mycket roligt framför oss.
Men jag behöver nog mina ritualer. Mina egna hej-då i tankarna. Mina egna avslut.
San Juan del Sur, Nicaragua, februari -17.
Så medan vi reser mot flygplatsen och har ett gäng nattliga timmar där innan flyget tidigt på morgonen ska ta oss mot Galápagosöarna (vilket i sig känns helt sjukt – vi ska faktiskt dit?!!!), så tar jag med mig en massa tankar, minnen och funderingar. Knyter ihop dem litegrann, så gott jag kan.
Och klamrar mig, som vanligt, fast vid förvissningen (förhoppningen..) om att vi kommer åter till Centralamerika en dag.
Så måste det bli.
Far & yngsta sonen på en egen vandring till La Laguna i bergen utanför El Valle, Panama.
Milo och sengångaren i Punta Uva, karibiska kusten i Costa Rica
Vårt tält i Nicaraguas regnskog. Underbara dagar.
**
Här finns alla våra inlägg om Jorden runt-resan
Här finns alla inlägg från Centralamerika; Nicaragua , Costa Rica & Panama
[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]
Sandercock P how long does it take for azithromycin to work for bronchitis
Non clinical baseline factors, such as age or body mass index, may influence the prognostication of these signatures 50 and furthermore may help to identify specific women who will benefit most from these tests buy cialis online cheap Then an instrument, like a pickle fork, is inserted to free up the glandular tissue by cutting the connecting fibers above and below and then it is able to be pulled out gently though the incision, as in the photo below
Ni lät älska Galapagos! Var själv där 2013, och bodde både på huvudön samt ute på kryssning…..hela stället har en väldigt speciell feeling! Underbart!
nolvadex dosage pct This has been difficult to study in the available models that cause extensive damage that is variable and difficult to control 12, 13, 19