Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren & NWT.se idag:

Ett myller av lampor mot den kolsvarta kvällshimlen. Neonljus som blinkar och skapar rosa och klargröna ljuskäglor upp på några av skyskraporna som vräker sig uppåt i långa rader. Ljudet av ständig trafik som blandas med musik.
De upplysta tvillingtornen och det höga tv-tornet strax intill, som tillsammans bildar stadens mest kända landmärken
På en takterrass på 51:a våningen i centrala Kuala Lumpur tittar vi ut över en fascinerande vy. Här ute, nedanför oss, bor det fem miljoner människor.
Dagen innan lämnade vi en liten ö, Perhentian, på Malaysias östra kust. På en liten strand bodde vi i elva dagar, på ett litet och synnerligen enkelt familjeägt resort.
Det var en plats där det bara fanns el under halva dygnet, på nätterna. Vår bungalow var liten och det glipade mellan brädorna, jag sov på en extramadrass på golvet på solblekta lakan och i restaurangen satt vi på slitna plaststolar när vi åt.
Det var på många sätt en fantastiskt plats, som jag tänker på nu när jag mindre än ett dygn efter avfärd från ön står här på ett tak mitt i Kuala Lumpur.
Samma land men skilda världar.
Och just det här som ger vår pågående jorden runt-resa något, enligt mig, alldeles extra.
Kontrasterna.

Nog är det så att vi trivs som allra bäst med det enkla livet, där vi får komma nära den vardag som pågår därute i de länder vi besöker.
Som när vi vinkade hej då till femåriga Irfan på morgnarna, när hans morfar skjutsade pojken till byn i familjens lilla träbåt varje morgon. Irfan klädd i sin skoluniform, och ibland följde mormor med och passade på att handla något i den lilla affären.
Det var härligt att ta det så lugnt som Perhentian inbjöd till. Hängmattor i kokospalmerna. Ett ljummet hav några steg från vår veranda.
Imponerande fina koraller där vi snorklade med färgglada fiskar, och till och med en liten haj, varje dag.
Skratten tillsammans med Irfans mamma och pappa, som äger ”vårt” ställe.

Efter vår rivstart med fyra fullspäckade dagar i Dubai, och en intensiv rundresa i Sri Lanka, var det ljuvligt skönt att bara landa där, på Petani Beach på den minsta av Perhentianöarna.
Och jag tänker nu när jag står här, med mängder av blinkande neonljus nedanför mig, att jag är så glad att vi gillar olika.
Det enkla och det lilla. De små byarna, stränderna och platserna där det finns tid att komma nära.
De asiatiska storstädernas mäktiga puls.
Och egentligen allt däremellan.

Det är över 30 grader varmt trots att klockan passerat tio på kvällen.
Nästa dag kommer vi att besöka stadsdelen Chinatown med sina trånga marknadsgator med billiga märkeskopior, souvenirer och doftande matstånd.
Vi kommer att handla t-shirts för en tia efter att ha prutat så mycket vi kan, och vi kommer att promenera vidare runt i staden och tycka om det vi upplever.

Totalt blir det två veckors vistelse i Malaysia, innan det är dags för nästa land – Indonesien.
Stränder, naturupplevelser och möten. En färgstark kultur och klargröna risodlingar som klättrar i trappsteg över kullarna.
Resan fortsätter, mot nya mål och nya upptäckter.
Och förstås – med nya kontraster.

**
Följ oss gärna på Instagram!

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]