Idag har jag skrivit en krönika om något jag tycker är extremt viktigt.
Här är den, läs gärna!
För mig är det så otroligt självklart att man ska bemöta alla människor lika, att vi har samma värde, att vi måste hjälpa människor i nöd och att vi gör vad vi kan för att uppfostra våra barn till människor med sådana värderingar.
För mina barn är detta också helt självklart. Dom är 6 och 7 år och skulle aldrig drömma om att hålla någon utanför på grund av att den har mörk hud. Man leker med alla – och det är ju detsamma när vi är ute och reser. Varför skulle de indiska barnen som spelar fotboll på stranden vända Milo och Jack ryggen, bara för att de är blonda?
Att det finns människor som tycker något helt annat gör mig fortfarande förvånad och rädd, varje dag.
Milo och vännen Jubjaeg, Chiang Mai, Thailand mars 2014
Milo och Gili Air-gänget, Indonesien, oktober 2013
Milo och Jack med Indien-bästisarna Brian och Anna-Maria, Kerala, Indien januari 2015
Kan inte annat än hålla med dig och känna lika som du 🙂 Jag skrev ett inlägg på samma tema för ett tag sen, om att uppfostra världsmedborgare.
http://www.lanclin.com/att-uppfostra-varldsmedborgare/
Hälsingar Linnea i Bayern
Jag tycker att du har skrivit en mycket fin krönika i KT-kuriren som jag såg tack vare att min man har delat den på Facebook idag.
Tack så mycket! Det var vänligt av dig att ta dig tid att skicka en kommentar här, tack!