
En vecka hemma och vi har kommit rätt i dygnsrytmen, packat upp och till och med arrangerat fyraårskalas (Jack firade ju sin dag i Vietnam, så hemmafirandet fick ske nu. Fotbollen – i Degerfors IF:s färger är en present från mormor och morfar)
Killarna kom otroligt nog rätt i tiden direkt. På något sätt blev det rätt med en lång dagflygning när de var vakna hela resan, några extra timmar på spänning/adrenalinkick och lyckorus över att träffa morfar, morbror Erik, gudmor Fatima, gudfar Magnus och lilla gudbror Leonard, och sen somnade de slutligen i bilen hem från Arlanda- och då var det redan Sverigekväll, och de sov till nästa morgon.
Lite annorlunda för Patrik och mig. Andra natten var jag uppe vid kvart över fyra-rycket och åt en semla, och nästa dag tvärsomnade jag mitt på dagen (vilket jag aldrig gör i vanliga fall) och sov ett par timmar.
Men nu verkar jag tillslut vara tillbaka.
Hur går det då? Jo, det går nog ganska ok. Det är mycket som är roligt med återseenden, och för barnen har hela veckan varit som att befinna sig i ett nytt coolt lekland – alla leksaker blev ju som nya, inte minst efter att ha levt med typ samma tio bilar och några legogubbar i ett halvårs tid… 🙂
Så dom har lekt hela dagar i sträck och nu även börjat på dagis igen.
Patrik jobbar, och jag har börjat jobba.
Men något känns ändå lite annorlunda. Det är svårt att sätta ord på vad det är, men det är på ett positivt sätt. Vi har verkligen fått med oss mer hem än bara en snabbt bortbleknande solbränna, så är det.
![]() |
Varje morgon kommer mina killar nertassande, ofta vid sex, halv sju-tiden. Och så gosar dom in sig och sover en stund till, eller bara kramas. En riktig favoritstund varje morgon! |
![]() |
Är så tacksam över vår resa! |
The point of view of your article has taught me a lot, and I already know how to improve the paper on gate.oi, thank you.