Efterlängtat möte med morfar på flygplatsen

Första veckan på hemmaplan har varit härlig på många sätt. Bäst är absolut att träffa familj & vänner igen.

Många säger att det känns som tiden har gått så fort, att det känns som att det var nyss vi åkte. Men för oss känns det verkligen som en evighet sen.

Jag har istället svårt att fatta att det bara är nio månader sen vi var här, det känns som flera år.

Mamma och pappa hade ordnat en jättefin välkommen hem-fest för oss och bjudit in några av våra närmaste släkt/vänner. Det blev en himla fin dag (glömde dock helt bort att ta bilder..)

Något som har värmt hjärtat mycket är att ha sett barnen träffa sina kompisar igen. Många kära återseenden.

De har också gått i skolan. Det blev ju inte så många dagar – det är skolavslutning idag – men jättevärdefullt att de fick komma tillbaka till sina respektive klasser en vecka på slutet.

Det härliga är att det har gått jättebra. De har blivit så fint välkomnade av både barn och vuxna, och nu är det nästan som om de aldrig skulle ha varit borta.

Kärt återseende för Jack med bästisen Emilio

Och Patrik och jag blev bjudna på kalas med vårt sköna Degerforsbästisgäng i lördags! Oj så kul det var! Solen strålade (helt oväntat) och vi täckte in allt från god middag till dans och sång i mååånga timmar.

Vi har mycket att vara tacksamma över, så är det verkligen.

Den mer tungrodda biten är ju allt som måste fixas. Vi har påbörjat processen att leta bostad, och det är inte så enkelt i Degerfors just nu.

Vi har det jättebra här på övervåningen i mamma och pappas hus, men visst vore det bra för oss som familj att hitta något eget inom ganska kort.

Tillvaron kommer nog att kännas väldigt temporär fram till den dagen vi kan flytta in i något eget, Milo och Jack kan få sina rum med sina saker och vi kan hämta upp tex kläder från förrådet. 

Jag och Patrik har börjat jobba och det känns helt okej. Hittills har det dock inte blivit några hela arbetsdagar för mig, det är  så mycket annat att ordna med, typ telefonabonnemang, deklarationer, annat administrativt + förstås barnens skola, har varit med en del där och så är det hänta/lämna, och de går inte på fritids nu heller.

Alla i klassen fick diplom och detta fick Milo 

Idag är det skolavslutning, alltid en fin dag även om vi nog inte riktigt har den där riktiga skolavslutningskänslan i kroppen.

Känslorna i övrigt då? Jo de åker fortfarande upp och ner som en jojo i kroppen, och jag är rätt inställd på att det kommer vara så ett tag. Och när jag haft svårt att sova några nätter så åker telefonen fram och jag börjar titta efter nya tänkbara resmål… Det är helt galet vad starkt det där begäret är, och att det tydligen alltid finns en längtan ut och till något mer.

Det är fantastiskt på många sätt att vara hemma igen, men jag saknar oss fyra ihop och tillsammans hela tiden. Ibland så att det nästan värker inuti.

Eiffeltornets topp 4 juni 2017

Tillbaka till startsidan

Alla våra Jorden runt-inlägg