Under resans gång har jag samlat på mig frågor som vi har fått om vår resa, många från människor vi mött och även på bloggen, mejl, Facebook mm, och försökt skriva ner svaren. Nu har jag ett helt gäng, och tänkte att det var dags för publicering, tillsammans med lite bilder från det halvår – ganska exakt – som har gått sen vi lämnade Sverige.
Förhoppningen är att kanske inspirera fler att resa på det här sättet, och att förklara mer om varför vi har valt som vi har gjort.

Börjar idag med Fråga 1, och fortsätter med en eller två om dagen tills dom tar slut. 

En vanlig fråga vi får är hur vi finansierar resan. Såhär: vi sparade så mycket vi kunde i cirka ett år innan vi åkte, men utan att göra några stora uppoffringar. Ingen av oss tjänar några superlöner, men vi är duktiga på att spara in på småsaker hemma, som att vi sällan köper hämtmat, nästan aldrig äter lunch ute, och vi köper få prylar/kläder/skönhetsprodukter osv, både till oss själva och barnen. Vi prioriterar resor och upplevelser, inte att barnen ska vada runt i leksaker eller att vi själva ska ha allt det nyaste omkring oss.

Både jag och Patrik jobbade också större delen av sommaren så när hösten kom hade han en hel del semester att ta ut, och jag hade jobbat in pengar i företaget vilket möjliggjorde att jag kunnat ta ut vanliga löner under minst hälften av resan. Plus att jag jobbar under tiden, en del är redan publicerat och jag kommer också att ha mycket reportagematerial med mig hem för att förhoppningsvis sälja i efterhand.

Och framför allt: det är billigt här, och dyrt hemma. Så vi brukar säga att den största ”inkomstkällan” här i Asien för oss är de pengar vi INTE gör av med hemma under det här halvåret.
Tänk efter själva vad många av oss lägger pengar på under ett (vinter)halvår: vinterskor, vinterkläder, luncher på restaurang, bensin (en utgift på ett gäng tusenlappar för oss i månaden i vanliga fall), krogbesök, SL-kort eller motsvarande för kollektivtrafik, en mugg kaffe på väg till jobbet varje dag under en månad.., julmat, julklappar, kläder till hela familjen, el (vi betalar fortfarande vårt elabonnemang men har förstås betydligt lägre förbrukning), restaurangbesök, storhandling på Ica Maxi, snabbmat… osv, osv.
Vi betalar förstås också på vårt bolån men för oss är det lyckligtvis en väldigt låg kostnad (en fördel med att bosätta sig på landet, 25 mil från Stockholm 🙂 )

För många av oss är det hur som helst ganska många tusenlappar som tickar iväg snabbt varje månad – även utöver själva boendekostnaden – och tar man bort allt det där så finns det ganska mycket kvar att leva på i länder där man kan äta en middag för en tjuga och bo för någon/några hundralappar per natt, ofta inklusive frukost.

Här lyxar vi ibland, det gör vi, men många dagar lever vi för knappt 500 kronor per dag, inkl boende, alla måltider och lite småhandling som vatten, frukt och så. Det kan ju låta mycket till en början, men om ni räknar ihop vad en snittdag i Sverige landar på för en familj med alla dessa allvädersstövlar och vinteroveraller, skyhöga bensinpriser, kaffe för 30 spänn, vinter-elförbrukning, tunnelbaneresor, restaurangnotor, McDonalds-burgare, osv, så är vårt liv här inte så jättedyrt, tycker jag.
Sen är det resorna mellan platser – framför allt mellan länder – som kostar mer, men vi försöker alltid välja billiga alternativ och är rätt nitiska i vår planering och när saker och ting ska bokas, och på så sätt får vi ofta ner priserna.
Vi bor ofta inom genren ”budget utan att vara råtthål”, sällan med pool, ofta utan A/C (det blir vi bara sjuka av, fläkt är mycket bättre för oss i alla fall), men med minst tre bäddar, ofta fyra, och vi gillar att ha bra lägen på boendet.
Vi äter bra och gott, men sällan västerländsk mat (som är dyrare), efterrätter och liknande. Ytterst sällan glass och fikabröd. Aldrig godis. Och vi köper extremt lite saker till barnen och typ inget till oss själva.

Vissa upplevelser (typ kryssning på Mekongfloden) unnar vi oss också delvis utifrån att det är sådant som har ”jobb-potential” för mig, och för att vi verkligen vill göra det när vi så att säga ”ändå är här”. Både jag och Patrik lägger ner mycket tid på att ta bilder och dokumentera resan på olika sätt, både för jobbets skull och för vår egen privata.

Och hur det nu gått till, men vi har i alla fall betydligt mer pengar kvar på resesparkontot än vad vi hade trott att vi skulle ha vid den här tiden. Så ja, även om vi verkligen lever här och nu – för det gör vi under den här resan – så unnar vi oss att ibland sväva iväg till nästa resa, nya planer, nya drömmar…
Jag vet hur som helst med säkerhet att jag kan tänka mig att avstå från både dyra kläder, senaste Volvon, största tv:n, spabehandlingar, ett totalrenoverat hem, dyrt smink och vad det nu kan vara, för att få uppleva något liknande som det här igen.
Jag och Patrik har möjligheten att till viss del själva prioritera vart pengarna ska gå i vårt liv, och det har vi gjort.

Jag tycker att vi prioriterade rätt.

Koh Phangan, Thailand, januari 2014