2 Comments

Klockan har just passerat sju på morgonen och jag ligger i “min” hängmatta och skriver detta.

Vågorna som bildas av de tidiga morgonbåtarna ute på havet rullar in några meter ifrån mig. Palmkronor och himmel som tak.


Jag hör ju att det låter ganska härligt. Och det är det.

Trots att det varit en natt med mycket drömmar; vaknat, vridit, vänt, somnat om, vaknat.  Trots att lakanet är för litet för min madrass på golvet, det släpper varje natt och blir till ett korvigt virrvarr vid fötterna. Nåt bett kliar, förmodligen oproportioneligt mycket bara för att det är natt.

Hemma hade allt det stressat. Hela dagen därpå hade blivit påverkad.

Men här. Jag går ut till min hängmatta, låter dagen starta i långsam takt. Patrik släntrar ut, inte heller jättenöjd med sin natt. Men vi konstaterar att det löser sig. Vi är så utvilade och mår så bra i grunden att det inte gör något.


Vi har så långsamma sköna dagar här på Perhentian. 

Precis utanför vår strand har vi ett fantastiskt fint korallrev där vi snorklar tillsammans varje dag.

Vi badar. Läser böcker. Milo jobbar på med matte och svenska. Patrik och jag jobbar också en del.


Men aldrig någon stress. Aldrig bråttom.

Perhentian-öarna har gått in i lågsäsong nu. Det är bara vi som bor på vårt lilla familjeägda resort dem här veckan och det känns nästan som att vi bor här nu. Hämtar något i köket om vi behöver. Milo och Jack ser en stund på tv inne hos Zahra och Irfan som barnen i familjen heter.


På kvällarna de senaste dagarna har det blåst upp, åskat och regnat. Men på dagarna är det som om ingenting har hänt. Solen är här, troget, och Perhentian sitt vackraste jag.

Alla dygnets vakna timmar tillbringas utomhus. D-vitamin och konstant frisk luft.


Vi åkte på en snorklingsutflykt också. Jag och Milo såg en liten haj, och sen såg vi allihop en jättesköldpadda. 


Vi har också haft en heldag ihop med en svensk-engelsk jorden runt-resande familj som vi träffade på av en slump. Så himla fin dag med många intressanta samtal, mera snorkling med havssköldpaddor och mycket bad på vykortsvackra stränder. Vi hoppas verkligen att våra vägar korsas igen!

Nu har Jack vaknat, och själv beställt in en morgonpannkaka. Jag ska beställa en kaffe, kanske två, och snart vaknar jag nog till ändå. Precis som Perhentian gör just nu.

Det är den sista dagen här. 

Men det kommer att bli en fin dag.


About the Author

2 Replies to “Godmorgon från en hängmatta på Perhentian”

  1. Härlig läsning!
    Jag har ett starkt minne från Perhentian som satt på min rygg.
    Ett av de värsta insekts-bett-anfall jag drabbats av!
    Jag har än idag inte förstått vad det var?
    Ha en fortsatt bra resa!

  2. Helt underbart att få följa er. Snart åker vi till vårt “Camp Eden” i Phato Thailand. Lycka till med resten av er resa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.