No Comments

Vi har nu lämnat Hanoi och rest söderut genom landet med nattåg (återkommer om det inom kort!!) och vi sammanfattar ännu en storstadsvistelse som blev ännu bättre än förväntat. Vi har nämligen rätt låga förväntningar när vi kommer till de stora städerna, det är svårare än på en lång vit strand att förutse hur allt ska funka.

Men nu börjar vi inse att det här med stora städer kan vara hur kul som helst, och det jag vill slå ett slag för är att man verkligen inte måste leta efter särskilda barnaktiviteter för att det ska vara roligt för barnen. Vi gör helt vanliga “vuxensaker”, som ni kan se i tidigare inlägg. Kollar tempel, muséer, går på stan, och så vidare.
Sen är det såklart ändå Milo och Jack som styr i någon mån, vi ser ju till att ta pauser när det behövs, fylla på med vätska och föda vid behov, och att se till att aktiviteterna blir på deras nivå. På fängelsemuséet försöker vi berätta om historien på ett sätt som de förstår, och i templen och var vi nu är. Jag säger inte att vi alltid lyckas perfekt, men nu har vi i alla fall ytterligare ett bevis på att det funkar att ha jätteroligt ihop med en treåring och en femåring i en storstad. När vi pratar om Hanoivistelsen är de supernöjda och pratar på om allt vi har gjort.

Sista kvällen när jag och Patrik satt uppe i sofforna i vårt hotellrum, och trodde att båda barnen sov, kom Milo upptassandes:
– Mamma och Pappa, jag ville bara säga en grej. Jag tycker att det var vackert att vara tillsammans med er idag.

Då vet man att han varit nöjd med sin dag! Det värmde ordentligt i hjärtat, kan jag säga.

Hittills under resan har vi betat av storstäderna Hong Kong, Singapore, Kuala Lumpur, Bangkok och nu Hanoi (intresserad av dem? Kolla under “kategorier” i högerspalten och sök på den stad du vill läsa om)
Nästa blir Ho Chi Minh-staden om ett par veckor, ska bli kul det också!
Men först: Hoi An!

Hejdå Hanoi!


About the Author

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.